Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Nr 39.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om sammanläggning i vissa fall av fastigheter å landet;
given Stockholms slott den 28 januari 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om sammanläggning i vissa fall av
fastigheter å landet.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 35 käft. (Nr 39, 40.) 1

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Förslag

till

LAG

om sammanläggning i vissa fall av fastigheter å landet.

!••• Härigenom förordnas som följer;

; , . , 1 §•

Fastigheter å landet må, därest de kommit i en ägares hand, efter ty
här nedan sägs sammanläggas till en fastighet,

1) om en var av fastigheterna utgör by, enstaka hemman eller lägenhet,
som har sitt område genom rågång skilt från andra ägor;

2) om fastigheterna utgöra skilda jordeboksenheter eller delar av
sådana enheter och gemensamt ingå i ett skifteslag, vilket icke delats
genom lantmäteriförrättning, som fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer,
vunnit laga kraft;

3) om fastigheterna utgöra ägolotter, utbrutna ur samma skifteslag
genom sådan lantmäteriförrättning, som under 2) sägs;

4) om eu av fastigheterna utgör den stamfastighet eller genom sådan
lantmäteriförrättning, som under 2) sägs, utbruten del av den stam fastighet,
från vilken den eller de övriga fastigheterna för alltid avsöndrats;

5) om fastigheterna utgöras av lägenheter, för alltid avsöndrade från
samma stamfastighet.

Ej vare i fall, som under 1), 2) och 3) sägs, den omständigheten att
avsöndring för alltid ägt rum från en eller flera av fastigheterna hinder
mot sammanläggning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.

■ 2 §.

Yad i 1 § sägs om avsöndrad lägenhet gälle ock om mark, som enligt bestämmelserna
om avledning av vatten utbrutits från fastighet på grund därav
att ägaren avsagt sig den båtnad, som'' genom dylikt företag beretts fastigheten.
T,ng samma vare beträffande område, som avskilts från fastighet i
enlighet med bestämmelserna om jords eller lägenhets avstående för allmänt
behov eller om ändring eller utrivning av vattenverk, dock att, där
återlösningsrätt äger rum, sådant område må sammanläggas allenast med
den fastighet, från vilken det blivit avskilt.

Fastighet, som utgör andel för viss fastighet i oskift mark, må ej
sammanläggas med annan fastighet än den, till vilken andelen hör.

3 §. .

Fastighet må ej ingå i sammanläggning enligt denna lag, innan fastigr
heten blivit upptagen i fastighetsregister.

4 §.

Jord, som ingår i tomtindelning i köping eller annan ort å landet,
varest finnes tomtindelning såsom i stad, må ej ingå i sammanläggning
enligt denna lag.

Ej heller må sammanläggning enligt denna lag äga rum i köping eller
annat samhälle å landet, såvida fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser föres för samhället i dess helhet.

5 §•

Sammanläggning enligt bestämmelserna i denna lag vare icke tillåten,
om fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de höra till skilda
socknar; ej heller, där till den nybildade fastigheten skulle höra större antal
skiften än som hör till någon av de fastigheter, om vilkas sammanläggning
är fråga, utan så är att fastigheterna förut tillsammans utgjort eu
ägolott eller annat skifteslag.

6 §.

”:l \ • *■ , • .. ■ \, * •

Ansökning om sammanläggning skall göras hos rätten i den ort, där
fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen foge sökanden utdrag av fastighetsregistret,
upptagande de fastigheter, varom fråga är.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 39.

Innan ärendet av rätten avgöres, må, där så nödigt finnes, inhämtas
yttrande av lantmätare.

7 §•

Finnes i lagfa rtsprotokollet antecknat, att klander blivit instämt å
fång till fastighet, eller finnes eljest rätten till fastighet tvistig, eller är
fastighet utmätt eller beslut meddelat om dess försäljning i den ordning,
som om utmätt fast egendom är stadgad, då må fastigheten ej sammanläggas
med annan fastighet.

8 §•

Ansökning om sammanläggning av lägenhet med del av den fastighet,
från vilken den är avsöndrad, må icke bifallas med mindre det visas, att
från lägenheten icke skall utgå avgäld till övriga delar av stamfastigheten.

9 §•

Ej må fastigheter sammanläggas, med mindre sökanden å dem erhållit
lagfart; dock att, där någon av fastigheterna förvärvats genom fång, varmed
på grund av äldre lag ägaren ej varit skyldig lagfara, lagfart å den
fastighet ej är erforderlig, där ägarens åtkomst inför rätten styrkes. Ej
heller må sammanläggning ske, utan så är att icke mera än en av fastigheterna
är besvärad av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där flera
av fastigheterna äro sålunda besvärade, icke någon av dem häftar för andra
inteckningar än sådana, som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl
i en var av de andra, dock att i en av fastigheterna tillika må finnas
inteckning med sämre rätt; skolande vad nu sagts om inteckning tilllämpas
jämväl beträffande fordran eller annan rättighet, som avses i 11
kap. 2 § jordabalken.

10 §.

Varder ansökning om sammanläggning av fastigheter bifallen, och är
i en eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller i den eller
de andra, skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda bildade
fastigheten. Varder efter sammanläggningen, men på grund av tidigare

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 39.

rätt till fastighet, varmed annan fastighet sammanlagts, ansökan om inteckning
gjord eller fullföljd, skall den inteckning, där ansökningen bifalles,
fastställas att gälla i hela den nybildade fastigheten.

11 §•

Bifalles ansökning om sammanläggning av fastigheter enligt bestämmelserna
i denna lag, och häftar någon av dem för tionde, ränta eller
annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär eller
för lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag,
eller för förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta, svare hela
den nybildade fastigheten för vad sålunda ålegat fastighet, som ingått i
sammanläggningen.

12 §.

Har någon av de fastigheter, varom fråga är, andel i samfällighet
eller i annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga
fastigheter, medför sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten vidsträcktare
rätt därutinnan än som förut tillkommit förstnämnda fastighet.

13 §.

Om ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut däröver
skall anteckning göras i lagfartsprotokollet.

Då sådan ansökning blivit bifallen, skall rätten ofördröjligen härom
underrätta den, som för fastighetsregistret.

Skall enligt vad i 10 § sägs inteckning gälla jämväl i annan fastighet
än den, vari den beviljats, göre rätten anteckning därom i inteckningspr
otokollet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärendm, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 december 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern HAMMARSKJÖLD,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anförde:
unqtZ% »I det av lagberedningen den 31 december 1907 avgivna betänkande,

slag till lag som innefattar andra avdelningen av förslaget till jordabalk, ingår, bland
°lägmZtZsad andra lagförslag, ett förslag till lag om avsöndrad lägenhets sammanläggmanläggning
ning med annan fastighet (bilaga B vid detta protokoll). Grunderna för
med annan sistnämnda förslag angåvos av lagberedningen sålunda:

För städerna vore bestämmelser meddelade, genom vilka tillgodosåges
det där ofta förekommande behovet av en omreglering av de särskilda
fastigheterna, tomterna, på det sätt att skilda fastigheter förenades eller
delar av fastigheter sammanlades till en ny självständig fastighet. Den
prövning, som skulle ligga till grund för dylik sammanläggning av stads -

Kungl. Maj:tf Nåd. Proposition Nr 39.

tomter, vore av dubbel art; under det administrativ myndighet hade att
pröva sammanläggningens lämplighet ur synpunkten av stadens ändamålsenliga
bebyggande, skulle — fiir reglering av de sakrätter, som vidlådde
de särskilda tomterna — det ankomma på vederbörlig domstol att företaga
prövning av frågan, huruvida med hänsyn till sistnämnda förhållanden
sammanläggning Unge äga rum. Dessa bestämmelser vore ock, där Konungen
sådant förordnade, tillämpliga beträffande köping och annan därmed jämförlig
ort, varest tomtindelning såsom i stad funnes.

Yad landsbygden i allmänhet beträffade, saknades däremot föreskrifter
angående sammanläggning av särskilda fastigheter. Sådan vore därför enligt
gällande lag icke möjlig. Detta gällde även när en fastighet undergått
styckning; ingen utväg funnes att få till stånd en rättslig återförening
av sålunda utbrutna delar. Något behov, jämförligt med det, som gjorde
sig gällande ifråga om tomter, kunde i fråga om fastigheter av ifrågavarande
slag icke heller sägas vara för handen. Under det tomtmarkens
ändamålsenliga användning vore beroende av tomtindelningen, vore för
bruket av en lantfastighet i allmänhet utan betydelse, om den sammanfördes
med en annan eller vore en självständig sådan. Och om än även på
detta område en större rörlighet i fastighetsindelningen kunde vara önskvärd,
hade beredningen funnit tillräckliga skäl icke föreligga att i denna
utsträckning upptaga frågan till behandling. Endast beträffande ett särskilt
fall hade sådant ansetts påkallat, nämligen så vitt anginge lägenheter,
vilka blivit avsöndrade från en fastighet. Att dylika, ofta mycket obetydliga
parceller, kunde, när äganderätten till stamfastighet och avsöndring
kommit i en hand, återförenas med stamfastigheterna och därigenom avklädas
den i regel alldeles betydelselösa egenskapen av självständig fastighet,
hade av särskilda skäl ansetts påkallat.

Frågan hade redan förut varit föremål för uppmärksamhet. I en vid
1902 års riksdag väckt motion hade hemställts, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag till ändringar och tillägg till lagen om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring den 27 juni 1896, innefattande
de bestämmelser, som vore nödiga för att i laga ordning avsöndrad lägenhet
kunde under vissa villkor med stamhemmanet återförenas. Till stöd
härför hade motionären framhållit, att om, efter det någon blivit ägare
av både lägenheten och starahemmanet, klyvning av stamhemmanet skulle
äga rum, avsöndringen icke kunde ingå i delningen; att härav följde den
olägenheten att, även om för nämnda delägares lott komme att vid klyv -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 39.

ningen utläggas ägor på alla sidor om lägenheten, hemmansdelen och lägenheten
dock fortfarande vore att behandla såsom särskilda fastigheter, vilka
var för sig påfördes bevillning, den ena såsom jordbruksfastighet och den
andra såsom »annan fastighet»; samt att i dylika fall det skulle vara till
stor fördel för ägaren, om möjlighet bereddes att få de båda fastigheterna
med varandra förenade, vilket syntes kunna ske utan kränkning av någon
annans rätt. Såsom villkor för dylik återförening borde föreskrivas att
lägenheten vore gravationsfri.

I det utlåtande, som lagutskottet avgivit över motionen, hade anförts
huvudsakligen följande: »Det förefaller visserligen ganska rimligt, att,

sedan ett hemman och en därifrån avsöndrad lägenhet kommit i samme
ägares hand och sålunda faktiskt förenats till en enda egendom, detta förhållande
skulle kunna även rättsligen utmärkas på det sätt, att lägenheten
såsom sådan försvunne. Härigenom skulle kunna undvikas ett upprepande
i lagfartsbevis och andra handlingar av den förenade egendomens olika
delar och namn. Men från synpunkten av reda och säkerhet i jordeboksförhållandena
samt det fastigheter rörande inskrivningsväsendet i allmänhet
torde det vara betänkligt att medgiva, att vad som möjligen under en
längre tid och såsom föremål för en mängd olika rättsförhållanden varit
en självständig fastighet skulle kunna såsom sådan upphöra att finnas till.
Det offentliga intresset synes här kräva, att lägenheten, även om den inneha
ves av samma person, som äger stamhemmanet, bör såsom självständig
fastighet fortfarande äga bestånd. Motionären medgiver, att genom den
ifrågasatta åtgärden giltigheten eller omfattningen av i stamhemmanet eller
lägenheten fastställda inteckningar ej får beröras, och har även förutsatt,
att en lägenhets återförening med stamhemmanet endast kan ske, om vid
tiden för återföreningen ingen inteckning besvärar lägenheten. Om emellertid
förut en inteckning meddelats i stamhemmanet eller någon del därav
utan att besvära lägenheten, skulle densamma, om lägenheten, medan inteckningen
är gällande, återfaller till stamhemmanet, ej gälla lägenheten.
En därefter beviljad inteckning skulle åter besvära hela hemmanet, och
vid en exekutiv försäljning kunde bliva nödvändigt att särskilt försälja
lägenheten för att få utrett, i vad mån denna skulle deltaga i gäldandet
av den senare inteckningen. Denna lägenhet vore ju emellertid då i rättsligt
hänseende ej vidare till såsom en särskild egendom. En svårighet,
som ej kunde lösas på annat sätt än genom stadgande, att både stamhemmanet
och lägenheten skulle vara fria från inteckning då återföreningen
ägde rum, men i så fall bleve en sådan åtgärd nog skäligen sällsynt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

De olägenheter, som enligt motionärens mening äro följder därav att eu
rättslig återförening av en lägenhet med stamhemmanet icke är medgiven,
äro för övrigt enligt utskottets mening icke av den betydelse, att de gent
emot vad ovan anförts kunna göra en lagändring i motionens syfte befogad.
Den omständigheten, att ägare av eu hemmansdel och en därifrån avsöndrad
lägenhet icke med nuvarande bestämmelser kan få den senare inbegripen
i en liemmansklyvning å egendomen i dess helhet, betyder ju i
sak intet, då han får klyvningen verkställd samtidigt och på vad sätt han
önskar, blott det iakttages, att vid förrättningen utsättes vilken jord som
tages från lägenheten och vilken som tages från hemmanet. Gemensam
ägare av hemman och därifrån avsöndrad lägenhet blir i detta avseende
likställd med den, som innehar egendom, bestående av två vederbörligen
skiftade kemmansclelar. Ägostyckning å samt avsöndring från denna egendom
i dess helhet kan ej ske, utan åtgärderna måste vidtagas med avseende
å varje hemmansdel för sig.» Vid ärendets behandling i riksdagen
hade utskottets hemställan bifallits av båda kamrarna.

Vad sålunda förekommit syntes beredningen icke vara av beskaffenhet
att böra utgöra hinder för ett återupptagande av frågan i samband
med den föreliggande omarbetningen av jordabalken. För beredningen
hade det icke varit tvivel underkastat att bestämmelser i angivna syfte
skulle bliva till verklig nytta. Därigenom att en avsöndring genom köp
eller annorledes kommit i dens hand, som ägde stamhemmanet, syntes i
själva verket grunden för fastigheternas fortfarande rättsliga åtskillnad
hava bortfallit. Där icke alldeles särskilda förhållanden förelåge, finge
det antagas för visst, att därmed avsetts att för framtiden återföra förhållandet
till vad det förut varit. Då sålunda fastigheterna på ett bestående
sätt faktiskt förenades till en enda egendom, syntes det beredningen
icke minst från synpunkten av reda och säkerhet i fastighetsförhållandena
också böra beredas ägaren utväg att få det faktiska förhållandet förvandlat
till ett rättsligen erkänt. Att sådan utväg icke funnits hade medfört
bland annat den oegentligheten att i många fall, sedan efter skedd
faktisk återförening den yttre åtskillnaden mellan fastigheterna småningom
råkat i glömska och ingen säker upplysning längre kunnat vinnas om
avsöndringen, denna dock alltjämt måst av myndigheterna redovisas såsom
en för sig bestående fastighet. Inteckningar, som ägaren tagit i fastigheterna,
måste bedömas efter de för s. k. gemensamma inteckningar givna
regler, ofta till stor olägenhet för ägaren själv; vid exekutiv försäljning
måste mellan fastigheterna göras en åtskillnad, som icke ägde någon motBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 35 Käft. (Nr 39, 40.) 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

svårighet i verkligheten. Att såsom villkor för rättslig återförening måste
fordras att inteckningsförhållandena med avseende å fastigheterna förut
ordnades, vore visserligen alldeles givet, men en reglering genom lag av
denna sida av saken vore icke annat än vad som redan vore genomfört
med avseende å sammanläggning av särskilda stadstomter och torde icke
för ifrågavarande fall vara förenat med större svårighet.

Av nu anförda grunder hade beredningen utarbetat förslag till lagbestämmelser
i angivna syftet. Till skillnad från vad som gällde angående
sammanläggning av tomter skulle enligt förslaget sammanläggningsfrågan
icke handläggas av olika myndigheter; då här icke såsom i stad något
allmänt intresse syntes kräva att tillstånd till sammanläggningen lämnades
av administrativ myndighet, hade förfarandet kunnat förläggas uteslutande
till den myndighet, som handhade inskrivningsväsendet, och därutöver
allenast bestämts att i händelse av bifall till ansökning om sammanläggning
beslutet därom skulle kungöras vederbörande administrativa myndighet
(6 §). Huru denna i anledning därav hade att förfara, vore beroende
av de särskilda bestämmelser, som därutinnan kunde komma att i därför
stadgad ordning meddelas. å

Den fastighet, varmed enligt förslaget avsöndring skulle kunna sammanläggas,
vore antingen själva stamhemmanet, vare sig detta utgjorde ett helt
jordeboksnummer eller del av sådant, eller ock någon genom styckning av
stamhemmanet uppkommen hemmansdel. Med själva stamhemmanet i dess
helhet skulle dock sammanläggning icke få äga rum, därest dylik styckning
försiggått. Lägenheten skulle i sådant fall komma att höra samman
med flera sins emellan skilda fastigheter, för vilkas återförening möjlighet
saknades. Skulle åter från stamhemmanet hava avsöndrats jämväl andra
lägenheter än den ifrågavarande, borde hinder därav icke möta mot dennas
sammanläggning med stamhemmanet såsom sådant; varemot, då det synts
icke förefinnas något behov att medgiva sammanläggning av två dylika
från samma stamhemman var för sig avsöndrade lägenheter, någon bestämmelse
i sådant syfte icke upptagits i förslaget. Att lägenhet, som utgjorde
tomt i köping eller å annan ort, där tomtindelning såsom i stad funnes,
icke under några förhållanden borde få i den nu föreslagna ordningen
sammanläggas med hemman eller hemmansdel, vore uppenbart. Särskild
bestämmelse innefattande förbud däremot hade i förslaget upptagits.

I fråga om de närmare villkoren för att sammanläggning finge medgivas
vore förslaget byggt på samma grunder som lagen den 26 maj 1899
angående förändring av tomts område. Från denna avveke dock förslaget

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 39.

såtillvida, att det icke under alla förhållanden vore för medgivandet
nödigt att åtminstone endera fastigheten vore gravationsfri. Det läge i
sakens natur, att en gravation, som på alldeles samma sätt besvärade bada
fastigheterna, icke borde utgöra hinder för sammanläggningen; och då det
vore synnerligen vanligt att avsöndring och stamhemman vore gemensamt
intecknade, hade i förslaget — 4 § första stycket — bort för detta fall
från den allmänna regeln göras ett undantag, för vilket med avseende å
tomtmark i stad förutsättningen i allmänhet faktiskt saknades. A andra
sidan hade i förslaget för visst fall påkallats det ytterligare villkor att
från lägenheten icke skulle utgå avgäld till stamhemmanet. Också avgäldsskyldigheten
vore en å lägenheten vilande särskild gravation. Vore fråga
om sammanläggning med hela stamhemmanet, vore det för sammanläggningen
utan all betydelse om dylik avgäldsskyldighet förelåge eller icke;
i och med sammanläggningen komme sådan skyldighet att utan vidare
försvinna. Men avsåge ansökningen sammanläggning med viss del av stamhemmanet,
syntes det till förekommande av oreda och osäkerhet i fråga
om avgäldsskyldighetens utgörande nödigt att innan sammanläggning finge
ske lägenheten frigjordes från sådan skyldighet. I 4 § andra stycket hade
därför upptagits en föreskrift av sådant innehåll. Att sammanläggningen
icke finge föranleda att ägarne av de övriga hemmansdelarna skulle gå
miste om de på dem belöpande andelarna i avgälden, vore uppenbart.
Genom avlösning i därför stadgad ordning eller genom överenskommelse
mellan rättsägarna måste alltså lägenheten frigöras från avgälden; förelåge
sådant fall att jämlikt lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld från avsöndrad
lägenhet stamfastighetens ägare hade rätt öppen att påkalla fastställande
av avgäld att av lägenheten fortfarande utgå, kunde medgivande
till sammanläggning icke lämnas, med mindre det visades, att uppgörelse
med vederbörande träffats.

Även när den fastighet, från vilken avsöndringen skett, utgjorde annan
fastighet än hemman, hade förslagets bestämmelser ansetts böra vinna
tillämpning. Härom hade i 7 § upptagits föreskrift; denna lämnade sålunda
utväg, bland annat, för avsöndrings återförenande med en avsöndrad
lägenhet, från vilken den förra blivit avskild.

Av grunderna för förslaget följde, att även i sådana fall, då annorledes
än genom avsöndring visst område av fastighet frånskilts denna
när området avträtts enligt bestämmelserna i förordningen om jords eller
lägenhets avstående för allmänt behov eller i 3 kap. i lagen om dikning
och annan avledning av vatten — det icke borde vara fastighetsägaren

12 Kungl. Måj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

betaget att få fastigheterna åter förenade för den händelse han begagnat
sig av sin rätt enligt 29 § i förstnämnda författning eller 73 § i dikningslagen
att återlösa området. Bestämmelse därom hade därför upptagits
i 7 § av förslaget.

Skmnmitténs * den motion vid 1906 års riksdag, som föranledde riksdagens skriförslag
till lag velse den 28 mars 1906 med hemställan om fullständig revision av skiftes°!äggn2™Tv
stad§an ocl1 därmed sammanhörande författninger, framhölls att det på
skåda fastig- grund av de genom fortgående klyvningar alltmer förminskade delningsÄ"°°^ekten
VOre förtJänt att taga 1 övervägande, i vad mån från skiftessynhand.
punkt sammanläggning eller förening av utbrutna eller eljest lagligen avskilda
hemmansdelar till en enda lagligen kunde medgivas. Agaren av
ett hemman, som till följd av flera tidigare delningar genomskurits av en
mängd i rättsligt hänseende hinderliga skiljelinjer, borde kunna erhålla
dessa lagligen utplånade och sättas i tillfälle att efter nya grunder med
hänsikt till förändrade förhållanden få hela hemmanet såsom en ursprunglig
enhet ånyo uppdelat i särskilda ägolotter, utan avseende å förut befintliga
skiljelinjer.

Den i anledning av riksdagens nämnda skrivelse tillsatta s. k. skiftesstadgekommittén
upptog ock i sitt den 28 juli 1911 avgivna betänkande
ett förslag till lag om sammanläggning av skilda fastigheter, som
äro i en ägares hand (bilaga C vid detta protokoll). Kommitténs motivering
till detta förslag innehåller följande:

Lagberedningen hade i sitt förslag till lag om avsöndrad lägenhets
sammanläggning med annan fastighet vidrört frågan om införande av ett
allmänt sammanläggningsinstitut för fastigheter å landet i analogi med vad
som gällde angående omreglering av tomter i stad, men funnit tillräckliga
skäl icke föreligga att i denna utsträckning upptaga frågan till behandling
utan stannat vid att föreslå bestämmelser för sammanläggning av avsöndrad
lägenhet med stamfastigheten eller genom styckning avskild del av denna.
Betraktades emellertid denna fråga ur jordregistrerings- och skiftessynpunkt,
skulle man lätt finna, att betydande fördelar vore att hämta av eu allmän
rättighet att sammanlägga fastigheter, som funnes i en ägares hand. Såsom
fastighet eller fastighetsenhet vore härvid att anse dels varje jordeboksenliet,
d. v. s. hemman eller annan i jordeboken såsom självständig fastighet
upptagen egendom, därest den icke undergått laga delning, dels varje
genom laga delning såsom självständig ägolott utbruten del av sådan jordeboksenhet,
dels ock slutligen avsöndring, om den än icke vore på nämnda

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr i>9.

sätt upptagen i jordeboken, ävensom stamfastighet, från vilken avsöndring
skett. Däremot komme icke i betraktande sådana fastighetsenheter, som
uppstode därigenom, att en fastighet till skilda andelar förvärvades av två
eller flera personer, utan att laga delning dem emellan verkställdes. Utläggande
av jordområden till de skilda delarna genom enskild delning, s. k.
sämjedelning, gjorde häri icke någon ändring. Någon sammanläggning för
dessa fall kunde nämligen ej ifrågakomma, då sådan verkan, som därmed
avsåges, utan vidare inträdde, ifall delar av den ursprungliga fastigheten
återförenades i en hand. Enheter vore här de i lotten ingående jordeboksnummer
eller nummerdelar. Däremot torde lägenhet, som tillkommit
genom avsöndring från ett oskiftat område, tillhörigt två eller flera jordeboksnummer,
i varje fall vara att anse som en fastighet^enhet. De fastigheter,
varå förslaget hade avseende, utgjordes alltså antingen av jordeboksenheter,
ägolotter, utbrutna genom laga delning, eller fastigheter, tillkomna
genom avsöndring enligt nu gällande eller äldre lag, vartill komme områden,
utbrutna efter expropriation eller enligt 76 § dikningslagen. Fastighetsenhet
i den mening, som i förslaget avsåges, sammanfölle ock med
vad enligt jordregisterförordningen vore att upptaga under ett registernummer.

Enligt nu gällande lagstiftning hade fastigheternas kamerala indelning
bland annat det inflytande på skiftesåtgärderna, att vid skifte varje jordeboksenhet
skulle tilldelas vissa ägor, även om densamma tillhopa med
annan fastighet bildade en brukningsdel och ägaren icke hade något intresse
af fastigheternas särskiljande på detta sätt. I förslagen till lag om
skifte av jord samt till lag om vad iakttagas skall i avseende å införande
av samma lag — vilka förslag jämväl ingingo i kommitténs omförmälda
betänkande — hade kommittén funnit sig böra bibehålla en häremot svarande
ordning, i det föreskrift lämnats om utläggande av särskilt område
för vart jordregisternummer eller, där jordregister ej funnes upplagt, för
var kameral enhet eller genom laga delning från sådan enhet utbruten
särskild ägolott. Att skiftesläggningen därigenom både försvårades och
fördyrades vore påtagligt. För ägaren kunde det ock vara obekvämt att
i skifteshandlingarna hava sin besittningsdel redovisad som två eller flera
skilda fastigheter. En annan för skiftesväsendet menlig inverkan av den
kamerala fastighetsindelningen vore den, att ett område, som gemensamt
tillhörde två eller flera kamerala enheter, icke kunde bliva föremål för
ägostyckning, förr än varje enhets andel däri utbrutits. Då sådant område
befunne sig i en mans hand, kunde under nuvarande lagstiftning

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

dylik utbrytning ej lagligen utföras. I förslaget till lag om skifte av
jord vore utväg beredd för undanröjande av denna olägenhet, men sådan
utbrytning medförde tydligtvis kostnad och tidsutdrägt, och genom bildandet
av de nya fastighetslotterna kunde jämväl, då den avsedda styckningen
därefter måste ske inom varje lott för sig, planen för styckningen
måhända förryckas. Som jordregistret skulle uppläggas efter jordeboken,
kunde, där äganderättsförhållandena alldeles ej följde den kamerala indelningen,
understundom inträffa att vid jordregistrering naturligen sammanhörande
delar av eu egendom onödigtvis komme att föras på skilda håll.

Enligt vad kommittén inhämtat hade på senare tider upprepade gånger
förekommit att enskilda jordägare hos kammarkollegiet sökt att få skilda
kamerala enheter sammanlagda till en fastighet. Så hade aktiebolaget
Robertsfors såsom ägare till hemmanen 1/$ mantal nr 1 och 5/s2 mantal
nr 2 Sikfors begärt, att nämnda två hemman måtte få i jordeboken sammanföras
till ett, och därvid framhållit att laga skifte icke övergått Sikfors’
av dessa två hemman bestående by, varför bolaget vore förhindrat
att medels ägostvckning därifrån avskilja jord. I utslag den 17 mars
1908 hade emellertid kammarkollegiet icke funnit skäl att till denna framställning
lämna bifall. Av handlingarna rörande ett annat liknande ärende,
som slutligen avgjorts av regeringsrätten genom utslag den 17 februari
1910, hade kommittén inhämtat, att ägaren av hemmanen Öllösa nr 1—4
och Ärby nr 1 och 2 hos kammarkollegiet begärt sammanslagning av
hemmanen i Öllösa till en fastighet och av hemmanen i Årby till en
fastighet i ändamål att få dessa nya fastigheter styckade till mindre
jordbruksfastigheter, att kammarkollegiet funnit denna framställning ej
kunna bifallas, samt att regeringsrätten ej funnit skäl göra ändring i
kammarkollegiets beslut (Regeringsrättens årsbok 1910 not. F. 59).

Kommittén hade med hänsyn till nu angivna förhållanden funnit
angeläget vara, att möjlighet bereddes till sammanslående av skilda kamerala
fastighetsenheter, där de befunne sig i en ägares hand och det kunde
ske utan våda för annans rätt. Sådana fastigheter, varom nu vore sagt,
skulle emellertid för att få sammanslås hava sina ägor inom samma skifteslag,
så bestämt som i 2 § av förslaget till lag om skifte av jord sades,
det ville i allmänhet säga inom samma by. Hit måste tydligtvis även hänföras
delar av kamerala fastighetsenheter inom samma skifteslag. Att
därutöver utsträcka rätten till sammanläggning av sådana fastigheter
syntes ej vara av något behov påkallat och skulle dessutom kunna föranleda
oreda.

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 39.

I fråga om do fastigheter, som tillkommit genom laga delning, framträdde
behovet av ett sammanläggningsinstitut fullt lika starkt som beträffande
de kamerala fastighetsenheterna. Väl kunde ifrågasättas huruvida
enligt nu gällande skifteslagstiftning det vore nödigt att vid skiftesläggning
utlägga särskilda ägor för varje genom tidigare skifte tillkommen
lott, men i förslaget till lag om skifte av jord hade kommittén ansett
sig icke kunna undgå att föreslå bestämmelse därom. I fråga om
styckning medförde den tidigare delningen den olägenheten, att varje
styckningslott måste styckas för sig. Tydligast framträdde denna olägenhet,
om ett område styckats i ett större antal tomtområden efter eu plan,
som sedermera befunnes olämplig. En omstyckning efter annan plan kunde
då under vissa förhållanden vara praktiskt omöjlig att genomföra. Jämväl
för jordregistreringen kunde det, då jordregistret skulle upptaga alla genom
laga delning utbrutna ägolotter, vara önskligt att delningar, som förlorat
all betydelse, finge genom sammanläggning upphävas.

De genom laga delning uppkomna fastigheter, som borde kunna bliva
föremål för sammanslagning, måste hava utbrutits ur ett och samma skifteslag.
Att medgiva sammanläggning av fastigheter utbrutna ur skilda
skifteslag hade nämligen ansetts kunna medföra oreda särskilt med avseende
å det samband, som jämväl efter skifte vore i viss mån rådande
mellan lotterna inom skifteslaget och som bland annat visade sig i möjlighet
till gemensamt nytt skifte.

Vad beträffade angelägenheten av rätt att med vederbörande stamfastighet
sammanlägga avsöndrad lägenhet eller jord, som avskilts enligt
bestämmelserna om expropriation eller utrivning av vattenverk, finge kommittén
hänvisa till den av lagberedningen i motiven till dess förut berörda
lagförslag gjorda utredning. Kommittén hade ansett sig böra utsträcka
saminanläggningsrätten för dylika lägenheter så, att dels två eller flera
från samma fastighet avsöndrade områden jämväl finge sammanläggas med
varandra, dels ock lägenhet finge sammanläggas med del av stamfastigheten,
som utbrutits genom laga delning även av annat slag än styckning.

En ytterligare grupp av fastigheter, som kommittén funnit böra göras
till föremål för sammanläggning, bildades av de enstaka hemman eller
lägenheter, som enligt l:o i 2 § av förslaget till lag om skifte av jord
utgjorde ett skifteslag för sig och alltså hade genom rågång från andra
ägor skilt område. Då det av liknande skäl, som angående utskiftade
fastigheter framhållits, kunde vara önskvärt att till en fastighet få sammanslå
två eller flera sådana områden, och någon särskild anledning att

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

ej medgiva detta icke syntes föreligga, kade rätt jämväl till sådan sammanslagning
upptagits i förslaget.

Förslag till Sedan lantmäteristyrelsens m. fl. myndigheters yttranden inhämtats

IdQ ofri sawi- • • »jo *

manläggning över skiftesstadgekommitténs betänkande, hava de däri innefattade lagför TlandefvilkaslaSen

inom justitiedepartementet gjorts till föremål för bearbetning genom
äro i en äga- tillkallade sakkunniga, vilken bearbetning ännu fortgår. Det har emellerres
hand. tid befunnits önskvärt att redan nu, oberoende av kommitténs övriga lagförslag,
vidtaga åtgärder för åstadkommande av lagstiftning i det ämne,
som avses med förslaget till lag om sammanläggning av skilda fastigheter,
som äro i en ägares hand. En särskild anledning härtill föreligger i det
förhållandet, att ett av den s. k. fastighetsregisterkommissionen utarbetat
förslag till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad torde komma att i sammanhang med övriga
av kommissionen avgivna lagförslag föreläggas 1916 års riksdag. Något
hinder mot en fristående behandling av skiftesstadgekommitténs ifrågavarande
lagförslag torde ej heller förefinnas. Detsamma har därför upptagits
till särskild handläggning inom departementet och därvid underkastats
bearbetning med hänsyn, förutom till de i myndigheternas yttranden
framställda erinringar, jämväl till lagen den 8 november 1912 om sammanläggning
av frälseränta med den fastighet, varav räntan utgår, fastighetsregisterkommissionens
nyssberörda förslag till bestämmelser om sammanläggning
av fastigheter i stad samt lagrådets den 7 sistlidne september
över sistnämnda förslag avgivna utlåtande. Jag anhåller nu att få för
Eders Kungl. Maj:t anmäla skiftesstadgekommitténs omförmälda lagförslag,
som vid omarbetningen inom departementet erhållit den jämkade rubriken
förslag till lag om sammanläggning av fastigheter å landet, vilka äro i en
ägares hand, med de ändringar i övrigt, som den verkställda granskningen
befunnits föranleda.

Det nu föreliggande förslaget har endast avseende å sammanläggning
av fastigheter på landet. Beträffande fastigheter i stad äro de
föreskrifter avsedda att gälla, som innefattas i det förut omnämnda förslaget
till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad. Detta senare förslag upptager i sitt 2
kap. föreskrifter om förändring av tomts område och om sammanläggning
till tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning, samt i sitt 3 kap.
bestämmelser om sammanläggning till en fastighet av områden i stad, som
ej ingå i tomtindelning och av vilka vart och ett i fastighetsregistret upp -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.

tagits såsom särskild fastighet. Bestämmelserna i 2 kap. skola gälla varje
ort på landet, där tomtindelning såsom i stud tinnes, d. v. s. köpingar,
sådana municipalsamhällen där på grund av föreskrift om tillämpning av
byggnadsstadgan fö/ rikets städer eller särskilt förordnande lagen den 31
augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning äger motsvarande tillämpning,
samt områden, som avses i 37 och 38 §§ av sistnämnda lag.
Stadgande^ i 3 kap. skola, utom i stad, äga tillämpning i köping eller
annat samhälle på landet, såvida fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser föres för samhället i dess helhet. Då fråga är om
bildande av tomt ingående i fastställd tomtindelning, skola således berörda
lags föreskrifter alltid komma att tillämpas, var än tomten är belägen.
Något utrymme för tillämpning av föreskrifterna i det nu föreliggande
förslaget tinnes följaktligen icke, då fråga är om tomtbildning, och då mot
tomtindelningen stridande fastighetsbildning icke får eller kan ske inom
område, som ingår i tomtindelning, har sådant område helt undantag^
från tillämpningen av nu ifrågavarande föreskrifter. Bestämmelse härom
tinnes i 1 § andra stycket av lagberedningens förslag och 3 § av skiftesstadgekommitténs
förslag och har upptagits i 4 § av nu förevarande förslag.
Vidare böra med hänsyn till tillämplighetsområdet för 3 kap. i förslaget
till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad från tillämpning av de nu föreliggande
bestämmelserna undantagas de samhällen på landet, för vilka i deras helhet
fastighetsregister föres enligt de för stad meddelade bestämmelser. Föreskrift
härom har likaledes intagits i 4 §.

För att sammanläggningen må grundas å en fastighetsindelning av
större stadga innehåller förslaget till lag med vissa bestämmelser angående
avstyckning och sammanläggning av fastigheter i stad den föreskrift, att
bestämmelserna i dess 3 kap. skola tillämpas, först sedan fastighetsregister
upplagts för vederbörande stad eller ort. Vart och ett av de områden,
som enligt förslagets bestämmelser få sammanläggas, skall vara i fastighetsregistret
upptaget såsom särskild fastighet. Det har funnits lämpligt
att i överensstämmelse härmed såsom utgångspunkt för sammanläggning
av fastigheter å landet taga den fastighetsindelning, som återfinnes i fastighetsregistret
för landsbygden eller jordregistret. Detta skall således tjäna till
ledning i fråga om vad som i förevarande lag skall förstås med fastighet.
Fastighet skall finnas upptagen i jordregistret för att få ingå i sammanläggning.
Denna föreskrift skall naturligtvis äga tillämpning även å skeende
jorddelningar, så att en vid delning uppkommen fastighet ej må sammanläggas
Bihang till riksdagens protokoll 191G. 1 samt. 35 käft. (Nr 39, 40.) 3

IS Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

med annan, förrän delningen blivit iakttagen i jordregistret. Har anmälan
därom att jordregister upplagts för en socken gjorts, utan att alla fastigheter
mom densamma finnas i registret upptagna (jfr kungörelsen den 19 december
1913 angående anstånd med uppläggande av jordregister för vissa orter
m. m. samt § 1 tredje stycket av förordningen den 25 april 1913 med
särskilda bestämmelser i fråga om jordregister för Kopparbergs län och
Hamra kapellag i Los socken av Gävleborgs län), få ej andra fastigheter
inom socknen sammanläggas än sådana som upptagits i jordregistret.

Föremål för sammanläggning enligt det föreliggande förslaget äro såsom
nyss nämnts fastigheter, men det har icke ansetts lämpligt att medgiva
rätt till sammanläggning av vilka fastigheter som helst. Så har det
funnits angeläget tillse, att sammanläggning ej får komma till stånd sålunda
att den skulle medföra rubbning i skifteslagsindelningen. För att eu by
eller enstaka bosättning skall utgöra ett skifteslag fordras, att dess ägor
äro genom rågång skilda från andra ägor. Detta innebär dock icke,
att alla därtill hörande ägor skola ligga inom denna rågång. Ofta förekommer
det att ett byalag eller en enstaka bosättning bär vissa ägor för
sig, andra åter gemensamma med annat skifteslag, men utan avseende
därå räknas byalaget eller den enstaka bosättningen såsom ett skifteslag.
Ifragakommer särskild delning av sådan gemensam mark, behandlas den,
ehuru utgörande tillhörighet till flera skifteslag, vid delningen såsom ett
skifteslag för sig. Sådan mark utgör emellertid icke för sig fastighet eller
fastigheter. I begreppet skifteslag ligger ej heller, att all mark, som inneslutes
inom dess rågång, tillhör skifteslaget. Inom de bestående skifteslagen
förekomma ägor tillhörande andra skifteslag, såsom urfjällar och
dylikt. Oaktat förekomsten av sådana måste naturligen byn eller den enstaka
bosättningen anses hava sina ägor genom rågång skilda från andra ägor.

A vissa orter, såsom på Gottland, finnes särskild av Kungl. Maj:t fastställd
skifteslagsindelning och i vissa delar av landet råder ägoblandning
mellan olika byalag utan rågång mellan byarna. Det har icke ansetts
lämpligt att medgiva sammanläggning av fastigheter, motsvarande skifteslag
av sistberörda två slag.

Ku omförmälda skifteslag kunna kallas primära till skillnad från de
skifteslag, som uppkommit genom delningar inom de primära skifteslagen.
Dylika skifteslag eller sekundära skifteslag utgöra de ägolotter, som utlagts
vid lantmäteriförrättningar inom primärt skifteslag, vilka fastställts eller,
där fastställelse ej ifrågakommer, vunnit laga kraft, så ock ägolotter, vilka
uppkommit genom sådan delning, som nyss sagts, inom sekundärt skiftes -

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 39.

lag. Till sekundära skifteslag äro ock att hänföra för alltid avsöndrade lägenheter
och därmed jämförliga fastigheter samt områden, som vid lantmäteriförrättning
undantagits för delägarnas gemensamma behov eller eljest lämnats
oskiftade. Sistnämnda områden kunna, då de ej utgöra fastigheter utan allenast
äro tillhörigheter till andra fastigheter, icke för sig ingå i sammanläggning.

Enligt de nu utarbetade bestämmelserna om sammanläggning av skilda
fastigheter skola de fastigheter, som må göras till föremål för sammanläggning,
utgöra antingen hela skifteslag eller ock delar av samma skifteslag.
Genom uppställande av detta villkor vill man vinna det förut angivna
syftet, att sammanläggning ej må ske på sådant sätt att vid blivande
delningsförrättning svårigheter skola kunna uppstå för bestämmande av
skifteslagets omfång.

Bestämmelser om de fastigheter, som kunna ingå i sammanläggning,
innehållas i 1 och 2 §§ av det omarbetade förslaget.

I 1 § 1) finnas upptagna vissa primära skifteslag, nämligen by, enstaka
hemman och lägenhet, som hava sina ägor genom rågång skilda från
andra ägor. De olika jordeboksenheter, varav en by består, måste vara
sammanlagda, så att byn bildar en fastighet. Det erfordras dock ej, att
detta skett i särskilt ärende. Intet hinder föreligger att på en gång
sammanlägga de olika jordeboksenheter, som ingå i en by, och t. ex. ett
enstaka hemman. Men byn skall, frånsett möjligen förefintliga avsöndringar,
i sin helhet ingå i sammanläggningen, ty, såsom förut nämnts, vill man med
hänsyn till skifteslagsindelningen ej tillåta, att delar av skilda skifteslag
göras till föremål för sammanläggning. Att från någon eller några av fastigheterna
avsöndrats eller på därmed jämförligt sätt avskilts jord, som ej ingår
i sammanläggningen, utgör icke hinder för densamma. Fastighet, tillkommen
genom sammanläggning av by, hemman eller lägenhet, som i punkten
avses, får givetvis sammanläggas med t. ex. ett enstaka hemman. Om
man samtidigt får sammanlägga t. ex. tre enstaka hemman, bör det ej möta
hinder att först sammanlägga två av hemmanen och sedermera den sålunda
bildade fastigheten med det tredje hemmanet. Detta har synts så uppenbart,
att något stadgande därom ej bör inflyta i lagen.

Bestämmelserna i 1 § 2) avse huvudsakligen sammanläggning inom oskiftat
primärt skifteslag vilket som helst. Jämväl de fall, då för flera jordeboksenheter
vid skifte utlagts gemensamma ägor, komma under denna punkt. Då
till skifteslag kan höra del av en jordeboksenhet, som med sitt övriga område
ingår i annat skifteslag eller utgör skifteslag för sig, samt delar av
olika jordeboksenheter inom samma skifteslag kunna vara i en ägares

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

hand, hava här upptagits, förutom hela jordeboksenheter, jämväl delar av
sådana. Här gäller, liksom med avseende å sådana fastigheter som omförmälas
under 1), att den omständigheten att jord avsöndrats eller på
därmed jämförligt sätt avskilts från någon eller några av fastigheterna icke
lägger hinder i vägen för sammanläggning.

Uttrycket »lantmäteriförrättning, som fastställts eller, där fastställelse
ej ifrågakommer, vunnit laga kraft» är hämtat från § 7 i förordningen
den 13 juni 1908 angående jordregister.

I 1 § 3) avses sammanläggning inom ett skifteslag vilket som helst,
som undergått delning. Sammanläggning får äga rum av fastigheter, vilka
utlagts vid lantmäteriförrättning, som fastställts eller, där fastställelse ej
ifrågakommer, vunnit laga kraft. I vilka fall sammanläggning är medgiven
kan enklast angivas sålunda, att gången av sammanläggningen är
motsatt gången av uppdelningen. Ett exempel må anföras: En by, som
består av tre hemman, har skiftats i tre ägolotter, litt. A, B, och C.
Ägolotten litt. A har blivit kluven i två lotter litt. Aa och Ab. Ägolotten
litt. B är styckad i två lotter litt. Ba och Bb. Xu få ägolotterna litt.
Aa och Ab sammanläggas, likaså ägolotterna litt. Ba och Bb. Däremot få
t. ex. ägolotterna litt. Aa och Ba ej sammanläggas, ej heller ägolotterna
litt. Bb och C. De utgöra nämligen delar av skilda sekundära skifteslag.
Ilava ägolotterna litt. Ba och Bb sammanlagts, kan den nya fastigheten
sammanläggas med ägolotten litt. C, vilket naturligen ock kan ske i samma
ärende. Här sammanläggas två hela sekundära skifteslag. Förefintligheten
av avsöndringar och därmed jämförliga fastigheter utövar icke någon inverkan
på sammanläggningsmöjligheten.

1 § 4) innehåller föreskrifter angående sammanläggning av för alltid
avsöndrad lägenhet med stamfastigheten eller del därav. Skiftesstadgekommittén
har såsom förut nämnts ansett, att lagberedningen endast medgivit
sammanläggning av avsöndrad lägenhet och dess stamfastighet eller genom
ägostyckning utbruten del av den senare. Med styckning torde emellertid
lagberedningen avsett jämväl annan laga delning än ägostyckning och beredningens
föreskrifter om sammanläggning alltså haft samma tillämplighetsområde,
som nu förevarande bestämmelse. Att medgiva sammanläggning jämväl
med del av stamfastigheten är nödvändigt, såvida man icke vill med stamfastighetens
delning utesluta möjlighet till sammanläggning eller tillåta, att
den förutvarande lägenheten blir en för stamfastighetens särskilda delningslotter
gemensam äga; stamfastigheten finnes efter delningen icke såsom en
fastighet. Förhållandet är liknande, om stamfastigheten eller del därav blivit

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

sammanlagd med annan fastighet. Att avsöndrad lägenhet bör kunna sammanläggas
med en genom sammanläggning bildad fastighet, däri stamfastigheten
eller del därav ingår, har synts ligga i sakens natur. Något uttryckligt
stadgande därom har därför icke upptagits i förslaget.

Genom att begränsa sammanläggningsmöjligheten till stamfastigheten,
del av stamfastigheten eller fastighet, vari stamfastigheten eller del därav
efter sammanläggning ingår, torde vinnas säkerhet för att lägenheten icke
genom sammanläggning förenas med fastighet i annat skifteslag än det,
vartill stamfastigheten hör.

1 1 § under 5) medgives sammanläggning av lägenheter, som hava
gemensam stamfastighet.

2 § första stycket motsvarar 7 § i lagberedningens förslag och 2 § 3 §.

i skiftesstadgekommitténs förslag. Då det för sammanläggningsfrågan synes

vara utan betydelse i vilken ordning område, varom här är fråga, kommit att
tillhöra ägaren av stamfastigheten, har paragrafens avfattning härefter jämkats.

Med hänsyn till den rätt till återlösning av områden av ifrågavarande slag,
varom stadgas i 29 § i förordningen om jords eller lägenhets avstående för allmänt
behov och i 73 § av lagen om dikning och annan avledning av vatten,
synes sammanläggning av dylikt område icke böra medgivas med del av fastigheten,
så länge åter lösningsrätt förefinnes. Däremot torde utan vidare vara
uppenbart att, om stamfastigheten sammanlagts med annan fastighet, med
den sålunda bildade fastigheten må sammanläggas sådant område, varom
här är fråga.

I 2 § andra stycket har upptagits föreskrift därom, att fastighet, som
utgör andel för viss fastighet i oskift mark (jfr § 18 i förordningen den 13
juni 1908 angående jordregister och t. ex. N. J. A. 1894 sid. 476), ej må sammanläggas
med annan fastighet än den, till vilken andelen hör. Föreskriften
avser att förhindra att genom sammanläggningen oreda uppkommer i fastig- •
hetsförhållandena, vilket synes kunna blifva följden, om fastighet av ifrågavarande
slag finge sammanläggas med del av stamfastigheten. Har stamfastigheten
sammanlagts med annan fastighet, är naturligen tillåtet att med
den nybildade fastigheten sammanlägga fastighet, som utgör andel i samfälld
mark för fastighet, som ingår i den nybildade fastigheten. Någon olägenhet
synes icke vara att därav befara.

Angående 3 och 4 §§ hänvisar jag till vad jag förut anfört i fråga 3 och 4 §§.
om lagens tillämplighetsområde.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

I 5 § bär i överensstämmelse med föreskrift i 25 § av förslaget till
lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad upptagits det stadgande, att fastigheter, som sammanläggas,
skola innekavas med samma rätt. Här må erinras därom,
att fastigheternas jordnatur är utan betydelse för sammanläggningsfrågan.

I 25 § av förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning
och sammanläggning av jordområden i stad finnes även föreskrift, att
fastigheter icke må sammanläggas, om de tillhöra skilda församlingar. I den
mån föreskrifterna i nämnda lag komma att äga tillämpning med avseende
å samhällen på landsbygden, får berörda bestämmelse den innebörd, att
fastigheter, som sammanläggas, skola tillhöra samma socken. I överensstämmelse
härmed har i det nu ifrågavarande förslagets 5 § upptagits den
föreskrift, att sammanläggning ej må äga rum av fastigheter, hörande till
skilda socknar. Härigenom förfaller det i 11 § av skiftesstadgekommitténs
förslag upptagna stadgande, varjämte eljest erforderliga föreskrifter om behörig
domstol för det fall att fastigheterna tillhöra olika jurisdiktionsområden
ej behöva meddelas.

Det har synts angeläget tillse, att i lagen meddelas sådana bestämmelser,
att icke genom sammanläggningen uppkomma fastigheter, bestående
av ett större antal skiften. Någon egentlig fördel av sammanläggning i sådana
fall synes icke vara att vinna. Den begränsning har därför föreskrivits, att
i regel sammanläggning ej får ske, där till den nybildade fastigheten skulle
komma att höra flera skiften än som höra till någon av de fastigheter, som
ingå i sammanläggningen. Består en fastighet av tre, en annan av två och
en tredje av två skiften, få dessa fastigheter ej sammanläggas, om belägenheten
är sådan, att till den nya fastigheten skulle komma att höra mera än
tre skiften. Härigenom vinnes överensstämmelse med skiftesstadgans föreskrifter
angående det antal skiften, som må utläggas till varje ägolott vid
skifte. Sammanläggningen kan icke medföra, att till en nybildad fastighet
komma att höra flera skiften, än som vid en eller flera skiftesförrättningar
utlagts för fastighet, som ingår i sammanläggningen. Härmed överensstämmer
det från regeln medgivna undantag att, där genom sammanläggning
ett tidigare skifteslag kommer att utgöra en fastighet, sammanläggningen
får ske, även om den nybildade fastigheten skulle komma att bestå
av flera skiften än som höra till någon fastighet, för sig tagen, som
ingår i sammanläggningen, om ock huvudsakliga grunden för detta medgifvande
är att söka däri, att i saknad av sådant medgivande tillgången till
sammanläggningsförfarandet skulle komma att inskränkas i en med hänsyn

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

till fastighetsbildningen icke önskvärd grad. Vid en klyvning hava t. ex.
utlagts tre skiften för en hemmansdel och denna har sedan undergått ägostyckning,
därvid varje av de tre skiftena utlagts såsom särskild styckningslott.
En var av styckningslotterna består alltså av allenast ett
skifte. Dessa skulle icke kunna sammanläggas och återgång ske till
klyvningslotten, om icke sådant medgivande, som nu är i fråga, funnes i
lagen.

Det kunde ifrågasättas att, där laga delningsförrättning vore begärd,
i vilken hela den fastighet, om vars bildande vore fråga, inginge, sammanläggning
borde medgivas oavsett av huru många skiften den nybildade
fastigheten komme att utgöras, då ju ägosammandragning genom skiftet är
att förvänta; men det kan hända att skiftet av någon anledning icke blir
slutfört, och ett stadgande av sådan innebörd som nyss nämnts synes betänkligt
såsom öppnande en utväg att kringgå lagens föreskrifter.

Med skifteslag avses i paragrafen såväl primära skifteslag som ock
sekundära sådana, d. v. s. ägolotter, som vid en inom primärt eller sekundärt
skifteslag verkställd delning, som fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer,
vunnit laga kraft, blivit utlagda inom skifteslaget, ävensom avsöndrade
lägenheter och därmed jämförliga fastigheter. Skifteslag har
icke alltid utgjort fastighet för sig; så är ej fallet, då däri ingått flera
j ordeboksenheter.

Av föreskriften om antalet skiften torde följa, att jordeboksenheter, som
utgöras av fisken eller verk och inrättningar, eller delar av sådana jordeboksenheter
icke må sammanläggas med annan eller andra fastigheter än dem,
å vars grund de äro belägna.

Skiftesstadgekommittén har i sitt förslag till lag om skifte av jord i
293—295 §§ upptagit bestämmelser angående förfarandet i vissa fall vid
sammanläggning av fastigheter, vilka bestämmelser äro av följande innehållVill
den, som äger två eller flera fastigheter, hafva dem sammanlagda, och
ankommer ej jämlikt 5 § i lagen om sammanläggning av skilda fastigheter,
som äro i en ägares hand, prövningen av ärendet på rätten allena, skall
begäras förordnande för lantmätare att undersöka, huruvida de i 1—4 §§
av nämnda lag angivna förutsättningar för sådan sammanläggning äro för
handen. Finnes därvid att hinder för sammanläggning i nämnda avseenden
ej möter, meddelar lantmätaren utlåtande därom och insänder detta
jämte handlingarna i ärendet till ägodelningsrättens ordförande för prövning
och fastställelse. Sammanläggningen skall av lantmätaren utmärkas

''24

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

å karta och tydlig beskrivning däröver av lantmätaren upprättas. Finner
ägodelningsrättens ordförande, att binder för sammanläggningen icke möter
enligt 1—4 §§ i lagen om sammanläggning av skilda fastigheter, som äro
i en ägares hand, översänder han alla handlingarna i ärendet till domhavanden
å landet eller rätten i stad för sådan prövning, som jämlikt
nyssnämnda lag på honom ankommer. Hava handlingarna i ärendet återkommit
till ägodelningsrättens ordförande jämte rättens beslut att ansökningen
om sammanläggning bifallits, tecknar ägodelningsrättens ordförande
å de av lantmätaren upprättade förrättningshandlingar bevis att sammanläggningen
fastställts och insänder ofördröjligen handlingarna till förste
lantmätaren i länet.

Skiftesstadgekomraittén anför i motiven till sitt förslag till lag om
sammanläggning av fastigheter: Lagberedningen hade ansett, att sammanläggningsförfarandet
borde handläggas av inskrivningsdomaren. På de avberedningen
därför anförda skäl hade jämväl kommittén ansett, att verkställandet
av sammanläggning av lägenhet, som avsöndrats enligt nu gällande
eller äldre lag, med stamfastigheten borde överlämnas till vederbörande
inskrivningsmyndighet eller alltså enligt nu gällande lagstiftning till
rätten i den ort, där fastigheten vore belägen. Enahanda vore förhållandet
med jord, som avskilts enligt bestämmelserna om expropriation och om
ändring eller utrivning av vattenverk samt enligt 76 § dikningslagen.
Vidare hade kommittén ansett sammanläggning av kamerala fastighetsenheter,
som ej genom laga delning utbrutits, böra av samma myndighet
utföras. Det kunde möjligen synas som om denna befogenhet snarare bort
uppdragas åt kammarkollegiet, men då det i så fall vore nödigt att
jämväl inskrivningsmyndigheten finge pröva ärendet med hänsyn till de
fordringar, som i inskrivningsavseende måste uppställas för sammanläggningens
beviljande, och då utredning om möjligen förefintlig kameral
belastning av fastigheterna samt prövning av dennas betydelse för sammanläggningsfrågan
utan olägenhet torde kunna ske hos sistnämnda myndighet,
hade det ansetts vara onödig omgång att fordra kollegiets besked
i saken.

Beträffande övriga fastigheter, som kunde blifva föremål för sammanläggning,
hade det däremot icke ansetts tillräckligt att sammanläggningsfrågan
prövades av inskrivningsmyndigheten. Dessa fastigheter hade sina
områden bestämda å marken, antingen inom rågång eller begränsade av
linjer, tillkomna genom laga delningsförrättning. I betraktande av det
skydd, som borde tillkomma sådana gränser, och angelägenheten av att alla

Kanot. Maj:ts Nåd. Proposition Nr dl).

mod dem vidtagna ändringar av lantmäteriet redovisades, hade det funnits
nödigt, att det upphävande av gränserna, som Sammanläggningen innefattade,
skedde genom beslut av skiftesmyndighet och redovisades genom
dennas protokoll. En ytterligare anledning att fordra skiftesmyndighets
medverkan vid sammanläggning i dessa fall läge i intresset att hindra tillkomsten
av fastigheter, som i fråga om ägoanordningen icke motsvarade
vad om utläggande av ägolott vid laga skifte gällde. Med avseende härå
hade för ifrågavarande slag av fastigheter föreslagits, att sammanläggningsfrågan
skulle handläggas dels av skiftesmyndighet och dels av rätten.
Den befattning med ärendet, som sålunda skulle tillkomma skiftesmyndighet,
komme att bestå däri att, sedan ansökning om sammanläggning
gjorts, vederbörande lantmätare undersökte huruvida fastigheterna vore
av det slag, att de jämlikt l:o, 3:o, 4:o eller 5:o i 1 § eller enligt 2 §
hage utgöra föremål för sammanläggning, ävensom huruvida det sammanlagda
området komme att motsvara fordringarna enligt 4 §. I fråga
om fastigheter, som tillkommit genom laga delning och alltså borde
vara upptagna å karta, torde denna undersökning i allmänhet bliva särdeles
enkel. Beträffande åter fastigheter, som av ålder haft sina ägor bestämda
ecb icke funnes tillförlitligen kartlagda, kunde undersökningen kräva större
möda och möjligen kunde därvid erfordras rågångsbestämning. Enahanda
kunde ock förhållandet tänkas bliva vid ansökan om sammanläggning av
två avsöndringar eller av avsöndring med del av stamhemmanet. Efter
prövning tillkomme det lantmätaren att meddela besked i ärendet. Mot
detta kunde, i händelse det gått sökanden emot, klagan föras hos ägodelningsrätten.
Innefattade yttrandet att hinder ej i de uti 1—4 §§ av
skiftesstadgekommitténs förslag angivna avseenden förelåge för sammanläggning,
skulle lantmätaren översända handlingarna till rätten för ärendets
vidare behandling. Den prövning, som därefter skulle tillkomma rätten,
vore i allt väsentligt densamma, som enligt lagberedningens förslag ålåge
inskrivningsdomaren.

Lantmäteristyrelsen har i avgivet yttrande som sin bestämda mening
uttalat, att den föreslagna proceduren vore långt vidlyftigare än sakens
beskaffenhet krävde. Enligt styrelsens mening syntes för det ändamål,
varom här vore fråga, vara tillräckligt, att ansökan gjordes hos rätten
och att denna ansökan skulle vara åtföljd av intyg av förste lantmätaren,
att hinder för sammanläggning icke mötte uti de i ämnet
meddelade bestämmelser. För att i viss mån vinna stadga i avseende
å proceduren kunde måhända ansökningen böra ingivas till förste lantBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 35 käft. (Nr 39, 40.) 4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

mätaren för att av honom översändas till domhavanden på landet eller
rätten i stad, som, efter det beslut meddelats, i allt fall skulle hava att
med bifogande därav översända akten till förste lantmätaren. Denne skulle
då åligga att införa vederbörliga anteckningar i jordregistret. Om den
nya registerbeteckningen skulle givetvis domhavanden underrättas. För
undvikande av jämförelsevis onödig omgång kunde ifrågasättas, att förste
lantmätaren redan vid sin första befattning med ärendet upprättade förslag
till erforderliga ändringar i jordregistret särskilt med avseende å registerbeteckning
och bilade ärendet utdrag av jordregistret i erforderliga delar.
Beträffande företeende av karta kunde väl vara skäl fritaga vederbörande
från skyldighet att anskaffa sådan i det fall, att erforderliga kartor funnes
i lantmäterikontoret. Men då även för domstolens prövning av frågan tillgång
till karta kunde vara av betydelse, funne sig styrelsen böra föreslå,
att föreskrift meddelades om skyldighet för sökanden att vid sin framställning
foga karta, utvisande gränserna för de fastigheter frågan gällde,
eller med andra ord sådan enklare karta, som nu fordrades vid ägostyckning.

I likhet med lantmäteristyrelsen finner jag den av skiftesstadgekommittén
för vissa fall föreslagna proceduren med sammanläggningsfrågas
handläggning av lantmätare och ägodelningsrättens ordförande icke erforderlig.
Skiftesstadgekommittén har anfört, att den undersökning, som av lantmätaren
skulle företagas, mången gång bleve särdeles enkel, och med det
innehåll, som nu givits åt föreskrifterna, torde detta i regel bliva fallet. I
förslaget har införts stadgande att utdrag av fastighetsregistret, upptagande
de fastigheter, om vilkas sammanläggning är fråga, skall av sökanden
företes. Av detta utdrag torde upplysningar i flera av de avseenden, som öva
inflytande å sammanläggningsfrågans bedömande, kunna inhämtas. Bär utredning
angående fastigheternas belägenhet skall förebringas, lärer sökanden ej
uraktlåta förete karta, om dylik finnes, och där sådan ej finnes torde upplysning
angående fastigheternas belägenhet i förhållande till varandra och det
antal skiften, varav en var av dem består, utan större svårigheter kunna
åstadkommas. Uppstår i något fall tvekan i berörda hänseenden eller
huruvida t. ex. en by har sina ägor genom rågång skilda från andra
ägor, synas upplysningar kunna vinnas genom förste lantmätarens eller
distriktslantmätarens hörande. För att i detta och andra fall erhålla besked
har rätten hänvisats att infordra utlåtande av lantmätare. Bätten
kan ock givetvis förelägga sökande att i visst uppgivet avseende förebringa

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr SO.

utredning. Brister utredning i något avseende och varder sådan ej förebragt
eller kan tillförlitlig upplysning i något hänseende ej erhållas, skall
ansökningen naturligtvis avslås. Förfarandet, så ordnat som nu angivits,
synes innebära tillräckliga garantier för ordning och reda i fastighetsförhållandena
och även vara betryggande för rättssäkerheten.

Bestämmelserna i 7 § överensstämma med stadgandena i 2 § andra
stycket i lagen om förändring av tomts område, 2 § första stycket i lagen
om sammanläggning av frälseränta med den fastighet, varav räntan utgår,
3 ^ i lagberedningens förutnämnda förslag, 17 § andra stycket och 26 i;
i förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad samt 7 ^ i skiftesstadgekommitténs
ifrågavarande förslag.

I 8 § återfinnes samma föreskrift som i 4 § andra stycket av lagberedningens
förslag och 8 § i skiftesstadgekommitténs förslag. I saknad
av förevarande stadgande skulle den oegentligheten kunna komma att föreligga
att avgäld enligt lagen om avgäld från avsöndrad lägenhet utginge
från i mantal satt jord. I övrigt torde jag få hänvisa till vad lagberedningen
anfört såsom motiv för sitt nyssberörda förslag.

Yad i 9 § är föreslaget har motsvarighet i 3 och 6 §§ i lagen angående
förändring av tomts område, 2 § andra stycket i lagen om sammanläggning
av frälseränta med fastighet, varav räntan utgår, 4 § forsta
stycket i lagberedningens förslag, 18, 21 och 26 §§ i förslaget till lag med
vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområden
i stad samt 9 § i skiftesstadgekommitténs förslag. Från sistnämnda förslag
skiljer sig det nu utarbetade förslaget såtillvida, att sammanläggning även är
medgiven i det fall att, utöver gemensamma inteckningar, i en av de fastigheter,
om vilkas sammanläggande är fråga, finnes inteckning eller inteckningar
med sämre rätt än de gemensamma inteckningarna. Att föreskrift
av sådant innehåll meddelas synes vara påkallat av praktiska skäl. Om
inteckningar finnas i fastighet, från vilken avsöndring sker, bliva dessa,
sedan avsöndring ägt rum, gemensamma för stamhemmanet och avsöndringen.
Ilar nu inteckning, efter det avsöndringen skedde, beviljats i antingen
stamhemmanet eller lägenheten — något som ofta torde vara fallet
— och är densamma alltjämt gällande, skulle, därest föreskrift ej meddelades
av nu ifrågavarande innehåll, sammanläggning av stamhemmanet och

Kung},. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

lägenheten ej kunna beviljas, ehuru förefintligheten av sist oinförmälda inteckning
ej kan i någon mån utgöra hinder mot bifall till sammanläggningsansökan.

r> & Föreskrifterna i 10 § hava sin förebild i bestämmelserna i 7 § i lagen

angående förändring av tomts område, 22 och 26 §§ i förslaget till lag
med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av
jordområden i Stad, 5 § i lagberedningens förslag och 12 g första stycket
av skiftesstadgekommitténs förslag.

oh 13 §§. Innehållet i 11 g motsvarar innehållet i 27 g av förslaget till lag
med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområden
i stad samt 12 g andra stycket av skiftesstadgekommitténs förslag.
Föreskrifterna i 12 § överensstämma med bestämmelserna i 9 §
av lagen angående förändring av tomts område, 24, 26 och 30 gg i förslaget
till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad, 5 g första stycket i lagberedningens förslag
och 12 g första stycket av skiftesstadgekommitténs förslag.

Verkningarna av sammanläggnings beviljande äro, där fastigheterna
hava särskilda områden, att de gränser, som funnits mellan dessa områden,
anses upphävda, så att områdena därefter utgöra en samfälld ägomassa,
samt beträffande de kamerala enheterna utan bestämda områden, att den kamerala
skillnaden dem emellan bortfaller. Beträffande båda slagen av fastigheter
medför sammanläggningen vidare, att de belastningar, som gällt i
någon av de fastigheter sammanläggningen avser, bliva gällande i alla dessa
fastigheter.

Föreskriften om anteckning i lagfartsprotokollet angående ansökning
om sammanläggning och rättens beslut över sådan ansökning synes betinga
ett tillägg till föreskrifterna i 18 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom. Ändring i detta lagrum är emellertid
påkallad jämväl av förslaget till lag med vissa bestämmelser angående
avstyckning och sammanläggning av jordområden i stad. Till ett i
departementet upprättat lagförslag, som tillgodoser båda dessa ändamål,
anhåller jag att få återkomma.

/ ’> §• Föreskriften i 13 § har sin motsvarighet i 28 § i förslaget till lag

med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av
jordområden i stad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39. 20

Uti 27 § av fastighetsregisterkommisionens förslag till lag med vissa
bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområden i
stad funnos upptagna bestämmelser av enahanda innehåll som i 10 § av
skiftesstadgekommitténs förslag. I anledning av vad lagrådet vid granskning
av fastighetsregisterkommissionens förslag anfört med avseende
å bestämmelserna i berörda 27 §, hava desamma uteslutits i det förslag
till lag i samma ämne, som är avsett att föreläggas riksdagen till
antagande. Bestämmelserna i 10 § av skiftesstadgekommitténs förslag
hava därför icke upptagits i det nu utarbetade förslaget.»

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande förslag till lag om
sammanläggning av fastigheter å landet, vilka äro i eu ägares hand, av
den lydelse bilagan A vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler lagrådets utlåtande över
förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Kungl. Moj.ts Nåd. Proposition Nr 39.

Bilaga A.

Förslag

till

LAG

om sammanläggning av fastigheter å landet, vilka äro

i en ägares händ.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fastigheter å landet må, därest de kommit i en ägares hand, efter
ty här nedan sägs sammanläggas till en fastighet,

1) om en var av fastigheterna utgör by, enstaka hemman eller lägenhet,
som har sitt område genom rågång skilt från andra ägor;

3) om fastigheterna utgöra ägolotter, utbrutna ur samma skifteslag
genom sådan lantmäteriförrättning som under 2) sägs;

4) om en av fastigheterna utgör den stamfastighet eller genom sådan
lantmäteriförrättning, som under 2) sägs, utbruten del av den stamfastighet,
från vilken den eller de övriga fastigheterna för alltid avsöndrats;

5) om fastigheterna utgöras av lägenheter, för alltid avsöndrade från
samma stamfastighet.

Yad ovan sägs om avsöndrad lägenhet galle ock om mark, som enligt
bestämmelserna om avledning av vatten utbrutits från fastighet på grund

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 39. 31

därav att ägaren avsagt sig den båtnad, som genom dylikt företag beretts
fastigheten.

2 §•

Område, som avskilts från fastighet i enlighet med bestämmelserna
om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov eller om ändring eller
utrivning av vattenverk, må, där åter lösningsrätt äger rum, enligt denna
lag sammanläggas allenast med den fastighet, från vilken det blivit avskilt.
Efter utgången av den tid, inom vilken återlösningsrätten skall göras gällande,
må området sammanläggas jämväl med del av den fastighet, från
vilken det avskilts, där delen utbrutits genom lantmäteriförrättning, som
i 1 § 2) sägs.

Fastighet, som utgör andel för viss fastighet i samfälld mark, må ej
sammanläggas med amian fastighet än den, till vilken andelen hör.

3 §.

Fastighet må ej ingå i sammanläggning enligt denna lag, innan fastigheten
blivit upptagen i fastighetsregister.

4 §•

Jord, som ingår i tomtindelning i köping eller annan ort på landet,
varest finnes tomtindelning såsom i stad, må ej ingå i sammanläggning
enligt denna lag.

Ej heller må sammanläggning enligt denna lag äga rum i köping
eller annat samhälle på landet, såvida fastighetsregister enligt de för stad
meddelade bestämmelser föres för samhället i dess helhet.

5 §•

Sammanläggning enligt bestämmelserna i denna lag vare icke tillåten,
om fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de tillhöra skilda
socknar, ej heller, där till den nybildade fastigheten skulle höra större
antal skiften än som hör till någon av de fastigheter, om vilkas sammanläggning
är fråga, utan så är att fastigheterna förut tillsammans
utgjort en ägolott eller annat skifteslag.

Kungl. Mttj.ts Nåd. Proposition Nr 39.

6 §.

Innan ärendet av rätten avgöres må, där så nödigt finnes, inhämtas
yttrande av lantmätare.

7 §.

1 Finnes i lagfartsprotokollet antecknat, att klander blivit instämt å
fång till fastighet, eller finnes eljest rätten till fastighet tvistig, eller är
fastighet utmätt eller beslut meddelat om dess försäljning i den ordning
utsökningslagen bestämmer, då må fastigheten ej sammanläggas med annan
fastighet.

B §.

Ansökning om sammanläggning av lägenhet med del av den fastighet,
från vilken den är avsöndrad, eller med fastighet, i vilken del av stamfastigheten
i följd av sammanläggning ingår, må icke bifallas, med mindre
det visas, att från lägenheten icke skall utgå avgäld till övriga delar av
stamfastigheten.

9 §•

Ej må fastigheter sammanläggas, med mindre sökanden å dem erhållit
lagfart; dock att, där någon av fastigheterna förvärvats genom fång, varmed
ägaren enligt äldre lag icke varit skyldig att lagfara, lagfart å den
fastighet icke är erforderlig, där ägarens åtkomst styrkes. Ej heller må
sammanläggning ske, utan så är att icke mera än eu av fastigheterna är
besvärad av sökt eller beviljad inteckning eller ock, där flera av fastigheterna
äro så besvärade, icke någon av dem häftar för andra inteckningar
än sådana, som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i en var
av de andra, dock att i en av fastigheterna tillika må finnas inteckning
med sämre rätt; skolande vad nu sagts om inteckning äga tillämpning
jämväl beträffande fordran eller annan rättighet, som avses ill kap. 2 §
jordabalken.

10 §.

Yarder ansökning om sammanläggning av fastigheter bifallen, och
är i en eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller i den

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 39.

eller de andra, skall inteckningen derefter gälla i hela den sålunda bildade
fastigheten. Varder efter sammanläggningen, men på grund av
tidigare rätt till fastighet, varmed annan fastighet sammanlagts, ansökan
om inteckning gjord eller fullföljd, skall den inteckning, där ansökningen
bifalles, fastställas att gälla i hela den nybildade fastigheten.

11 §.

Bifalles ansökning om sammanläggning av fastigheter enligt bestämmelserna
i denna lag, och häftar någon av dem för tionde, ränta eller annan sådan
avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär, eller för lån, som
av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott
av dylika medel för avlösning av frälseränta, svare hela den nybildade
fastigheten för vad sålunda ålegat fastighet, som ingått i sammanläggningen.

12 §.

Om ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut däröver
skall anteckning göras i lagfartsprotokollet.

Då sådan ansökning blivit bifallen, skall myndighet, som meddelat
beslutet, ofördröjligen härom underrätta den, som för fastighetsregistret.

Skall enligt vad i 10 § sägs inteckning gälla jämväl i annan fastighet
än den, vari den beviljats, göre rätten anteckning därom i inteekningsprotokollet.

13 §.

Har någon av de fastigheter, varom fråga är, andel i samfällighet
eller i annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga
fastigheter, medföre sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten vidsträcktare
rätt därutinnan än som förut tillkommit förstnämnda fastighet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.

Bihang till riksdagms protokoll 1916. 1 sand. 35 käft. (Nr 39, 40.)

Kung!. Maj:is Nåd. Proposition Nr 39.

Bilaga B.

Lagberedningens

Förslag

till

Lag

om avsöndrad lägenhets sammanläggning med annan fastighet.

1 §•

Hava, efter det lägenhet blivit från hemman för alltid avsöndrad, lägenheten och
stamhemmanet kommit i samma ägares hand, må lägenheten sammanläggas med stamhemmanet
efter ty här nedan sägs. Har efter det avsöndringen skedde stamhemmanet
blivit styckat annorledes än genom avsöndring, må sammanläggning av lägenheten ske
med sålunda avstyckad del.

Ej må i något fall sammanläggning äga rum, där lägenheten utgöres av tomt i
köping eller å annan ort, varest tomtindelning såsom i stad finnes.

2 frånsilning
om sammanläggning skall göras hos rätten, men ankomme det på inskrivningsdomaren
att i ärendet besluta, och gälle jämväl i övrigt angående sådant ärende i
tillämpliga delar vad i allmänhet är stadgat om inskrivningsärende; dock att vad som
föreskrives angående skyldighet att till hovrätt insända avskrift av protokoll icke skall
äga tillämpning å ärende, som här avses.

3 §■

Finnes i fastighetsboken antecknat, att klander blivit instämt å fång till fastighet,
varom fråga är, eller finnes eljest rätten därtill tvistig, eller är sådan fastighet utmätt
eller beslut meddelas om dess försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer, varde
ansökningen avslagen.

4 §.

Ej må ansökning om sammanläggning bifallas, med mindre sökanden erhållit lagfart
å de fastigheter, som skola sammanläggas; dock att, där någondera fastigheten för -

Kungl. Maj: t» Nåd. Proposition Nr 39. So

värvats genom fång, varmed ägaren enligt äldre lag icke varit skyldig att lagfara, lagfart
å den fastighet ej är erforderlig, där ägarens åtkomst styrkes. Ej heller må sammanläggning
ske, utan så är att antingen endera fastigheten icke är besvärad av sökt eller
beviljad inteckning eller inskrivning eller oek, där båda fastigheterna äro sålunda besvärade,
den ena häftar allenast för sådana inteckningar eller inskrivningar, som äro i samma
inbördes ordning gällande jämväl i den andra, samt i denna icke finnes annan inteckning
eller inskrivning med bättre eller lika rätt; skolande vad nu sagts i fråga om inteckning
eller inskrivning äga tillämpning jämväl beträffande fordran eller rättighet, som avses i
1 kap. 11 § i lagen om köp, byte och gåva av fast egendom.

Avser ansökningen lägenhets sammanläggning med del av stamhemmanet, må ansökningen
icke bifallas med mindre det visas, att från lägenheten icke skall utgå avgäld
till övriga delar av stamhemmanet.

5 §•

Bifalles ansökningen, vare inteckning eller inskrivning, som är meddelad allenast i
endera fastigheten, gällande jämväl i den andra; skolande härom göras anteckning i
fastighetsboken.

Varder, efter det ansökningen bifallits, på grund av tidigare rätt till endera fastigheten
ansökan om inteckning eller inskrivning gjord eller fullföljd, skall den inteckning
eller inskrivning, där ansökningen därom bifalles, fastställas att gälla i hela den nya
fastigheten.

6 §.

Då ansökning, som i denna lag avses, bifallits, kungöre inskrivningsdomaren ofördröjligen
beslutet för Konungens befallningshavande.

. 7 §•

'' Vad bär ovan i denna lag är stadgat angående lägenhets sammanläggning med
stamhemman eller del av stamhemman skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
lägenhet, som för alltid avsöndrats från annan fastighet än hemman, så ock i fråga om
område, som från fastighet avskilts i enlighet med bestämmelserna om jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov eller om ändring eller utrivning av vattenverk, men blivit av
fastighetsägaren återlöst.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Bilaga C.

Skiftesstadgekommitténs

Förslag

Lag

om sammanläggning av skilda fastigheter, som äro i en ägares hand.

1 §•

Två eller flera fastigheter, som äro i en ägares hand, må efter tv här nedan sägs
sammanläggas,

1:°) om en var av fastigheterna innefattar ett helt skifteslag av den beskaffenhet,
som omförmäles under l:o) av 2 § i lagen om skifte av jord;

2.0) om fastigheterna utgöra skilda jordeboksenheter eller delar av sådana enheter
och gemensamt ingå i ett skifteslag, vilket icke delats genom delning, som fastställts eller,
där fastställelse ej skolat ske, vunnit laga kraft;

3:°) ora fastigheterna utgöra ägolotter, utbrutna ur samma skifteslag genom sådan
delning, som under 2:o) sägs;

4:o) om en av fastigheterna utgör den stamfastighet eller genom fastställd och
laga kraftvunnen delning utbruten del av den stamfastighet, från vilken den eller de
övriga fastigheterna för alltid avsöndrats;

5.0) om fastigheterna utgöras av lägenheter, avsöndrade från samma stamfastighet.

2 §•

Område,^ som avskilts från fastighet i enlighet med bestämmelserna om jords och
lägenhets avstående för allmänt behov eller om ändring eller utrivning av vattenverk eller
jämlikt 76 § i lagen om dikning m. m., men blivit av fastighetens ägare återlöst, må på
sätt i 1 § sägs sammanläggas med den fastighet, från vilken det blivit avskilt.

3 §•

Ej må skilda fastigheter sammanläggas enligt denna lag, där någon av dem utgöres
av tomt i stad eller köping eller å annan ort, varest tomtindelning såsom i stad
linnés.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 39.
4 §•

Skilda fastigheter, som icke förut tillsammans utgjort en ägolott eller ett skifteslag,
må icke sammanläggas, såvida icke de under fastigheterna lydande ägor hava sådant
läge i förhållande till varandra, att anordningen av det sammanlagda ägoväldet
bliver i överensstämmelse med vad i lagen om skifte av jord är föreskrivet angående
lotter, som utläggas vid laga skifte.

Vill man med stamfastighet sammanlägga lägenhet, som avsöndrats, innan lagen om
skifte av jord blev gällande, eller avskilts på sätt i 2 § sägs, eller vill man sammanlägga
sådana fastigheter, som omförmälas under 2:o) i 1 §, göre ansökan därom hos
rätten i den ort där fastigheten är belägen, och äge rätten efter prövning meddela beslut
i ärendet.

Sökes sammanläggning av andra fastigheter, tillkomme det vederbörande skiftesmyndigheter
att i den ordning i lagen om skifte av jord sägs pröva huruvida de i 1—4
§§ av denna lag angivna villkor för sammanläggning äro för handen, samt att därefter
för vidare handläggning överlämna ärendet till rätten.

6 §•

Fastighet, som då den går i köp lagligen må av annan lösas, må ej sammanläggas
med annan fastighet, såvida ej samma rättsägare har lösningsrätt jämväl till denna fastighet.

7 §•

Finnes i lagfartsprotokollet antecknat att klander blivit instämt å fång till fastighet,
eller finnes eljest rätten till fastighet tvistig, eller är fastighet utmätt eller beslut meddelat
om dess försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer, då må fastigheten
ej sammanläggas med annan fastighet.

8 §•

Ansökning om sammanläggning av lägenhet med del av den fastighet, från vilken
den är avsöndrad, må icke bifallas, med mindre det visas att från lägenheten icke skall
utgå avgäld till övriga delar av stamfastigheten.

9 §.•

Ej må fastigheter sammanläggas, med mindre sökanden å dem erhållit lagfart; dock
att, där någon av fastigheterna förvärvats genom fång, varmed ägaren enligt äldre lag
icke vant skyldig att lagfara, lagfart å den fastighet ej är erforderlig, där ägarens åtkomst
styrkes. Ej heller må sammanläggning ske, utan så är att icke mera än en av
fastigheterna är besvärad av sökt eller beviljad inteckning eller ock, där två eller flera
av fastigheterna äro så besvärade, icke någon av dem häftar för andra inteckningar än

KungL Maj ds Nåd. Proposition Nr 89.

sådana, som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i en var av de andra;
skolande vad nu sagts om inteckning äga tillämpning jämväl beträffande fordran eller
rättighet, som avses i 11 kap. 2 § jordabalken.

10 §.

Är för någon av de fastigheter, varom fråga är, i jordeboken antecknat att den
häftar för lån av allmänna medel för beredande av odlingsföretag medelst utdikning eller
vattenavtappning, eller utgår utav någon av fastigheterna tionde, ränta eller annan sådan
avgäld, må sammanläggning av fastigheterna ej ske, därest med hänsyn till den av sådan
åtgärd enligt 12 § följande rättsverkan sammanläggning icke kan äga rum utan förfång
för dem, som på grund av inteckning eller eljest i någon av fastigheterna äga säkerhet
för fordran eller rättighet.

11 §

Sökes sammanläggning av fastigheter, som höra till olika socknar eller andra förvaltningsområden,
åligge det rättens ordförande att anmäla det för Konungens befallningshavande
i länet, som har att underställa Konungens prövning huruvida och under vilka
villkor sammanläggningen må ske, och vare frågan om sammanläggningen vilande till
dess Konungen meddelat beslut i ärendet.

12 §. ...

Varder ansökning om sammanläggning av skilda fastigheter av rätten bifallen, vare
inteckning, som är meddelad i en eller flera av fastigheterna, gällande i alla de fastigheter
sammanläggningen avser, skolande anteckning härom göras i inteckningsprotokollet.

Häftar någon av fastigheterna för sådant odlingslån, som i 10 § sägs, eller utgår
av någon av fastigheterna tionde, ränta eller annan sådan avgäld, Svare, sedan sammanläggning
beviljats, hela den sammanlagda fastigheten för det lån eller den avgäld.

13 §.

Sedan sammanläggning beviljats, give rättens ordförande förste lantmätaren i länet
del av beslutet.

Har ärendet jämlikt 2:dra stycket i 5 § undergått förberedande prövning av Skiftesmyndighet,
skola handlingarna jämte ett exemplar av rättens i ärendet meddelade’beslut
översändas till ägodelningsrättens ordförande, evad ansökningen bifallits eller icke.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 39.

Utdra;) av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen den
24 januari 1916.

Närvarande-:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Begeringsrådet PALMGREN,

Justitierådet 1)YBERG.

Enligt lagrådet tillliaudakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
23 december 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättat förslag till lag om sammanläggning av fastigheter å landet, hvilka
äro i en ägares hand.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av andre ledamoten å justitiedepartementets avdelning för lagärenden,
assessorn Gustaf Grefberg.

I anledning av förslaget avgå vos följande yttranden:

1 och 2 §§.

Lagrådet:

I motiven framhålles, att när fråga är om sammanläggning av fastigheter,
som omförmälas under 1), 2) eller 3) av 1 §, den omständigheten,
att från någon eller några av fastigheterna avsöndrats eller på därmed
jämförligt sätt avskilts jord, som ej ingår i sammanläggningen, ej skall
utgöra hinder för densamma. För att denna regel må komma att iakttagas
vid lagens tillämpning, bör ett stadgande härom intagas i paragrafen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Beträffande sådana områden, som avses i första stycket av 2 §, torde
i allo böra gälla vad i 1 § är stadgat om avsöndrad lägenhet, dock med
den i 2 § angivna inskränkningen för det fall, att återlösningsrätt äger
rum. Yarder stadgandet i enlighet härmed ändrat, bör därmed lämpligen
sammanföras bestämmelsen i sista stycket av 1

Justitieråden Bergman, Sjögren och Dyberg:

Då för sammanläggning i förslagets mening förutsättes, att rättsligt
sett skilda fastigheter föreligga, men andel för viss fastighet i samfälld
mark icke utan vidare enligt gällande rätt lärer kunna anses såsom en
fastighet för sig, synes det mindre lämpligt att låta det nya sammanläggningsinstitutet
komma till användning å dylik andel såsom sådan, innan i
samband med den nya skifteslagstiftningen utredning skett angående de
förutsättningar, under vilka dylik andel må kunna behandlas såsom en
fastighet för sig. Med hänsyn härtill torde bestämmelsen i andra stycket
av 2 §, vilken bestämmelse för övrigt säkerligen endast i ett fåtal fall
skulle komma att tillämpas, böra utgå.

Ur protokollet
Erik Öländer.

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför''
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 28 januari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern HAMMARSKJÖLD,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,
Statsråden: HASSELROT,

von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets
den 24 innevarande januari avgivna yttrande över det den 23 december
1915 till lagrådet remitterade förslaget till lag om sammanläggning
av fastigheter å landet, vilka äro i en ägares hand.

Efter att hava redogjort för innehållet i lagrådets yttrande anförde
departementschefen följande:

»Då vad lagrådet anfört i fråga om förslagets 1 och 2 §§ synes mig
böra föranleda ändringar i samma §§, hava sådana i enlighet med vad
lagrådet hemställt vidtagits.

Beträffande sista stycket i 2 § av det remitterade förslaget hava lagrådets
flesta ledamöter hemställt, att, enär andel för viss fastighet i samBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 35 käft. (Nr 39, 40.) 6

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

fälld mark icke utan vidare enligt gällande rätt torde kunna anses såsom
en fastighet för sig, föreskriften i samma stycke måtte utgå ur förslaget.

Jag skall icke nu närmare inlåta mig på frågan, under vilka förhållanden
sådan andel principiellt kan och bör anses såsom en fastighet för
sig. Denna fråga kan, såsom lagrådets flesta ledamöter antytt, lämpligen
göras till föremål för utredning vid den fortsatta behandlingen av frågan
om revision av skiftesstadgan och därmed sammanhörande författningar,
vilken pågår inom justitiedepartementet. För närvarande torde vara tillfyllest
att påvisa, att fall förefinnas, då dylik andel bör anses såsom
fastighet. Så torde alltid vara förhållandet, då andelen åsatts mantal.
Om däremot andel för visst mantal eller för självständig lägenhet eller del
av sådan lägenhet i mark, som vid lantmäteriförrättning avsatts för delägares
gemensamma behov eller eljest är oskiftad, överlåtits till annan, måste otvivelaktigt
åtminstone i vissa fall anses ytterst tveksamt, huruvida en fastighetsbildning
föreligger. Har emellertid, såsom enligt 3 § förutsättes för
tillämpning av förevarande lag, sådan andel enligt föreskriften i § 18 av
förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister upptagits i jordregistret
såsom avsöndrad lägenhet, synes andelen, då fråga är om sammanläggning,
böra behandlas såsom en fastighet för sig. Yad som enligt uttrycklig
bestämmelse i jordregisterförordningen skall upptagas och upptagits i jordregistret
under särskilt registernummer eller med andra ord såsom särskild
fastighet synes, så vida icke synnerligen starka skäl annat föranleda, även
eljest böra behandlas och betraktas såsom en fastighet för sig. Uteslötes
den ifrågavarande föreskriften, torde för övrigt fara föreligga att vid lagens
tillämpning andel för viss fastighet i oskift mark vid sammanläggning
komme att i allo likställas med avsöndrad lägenhet — jordregistret kan
lätteligen föranleda att så sker — och sammanläggning således komme till
stånd såväl av sådana andelar inbördes som av andel och del av den fastighet,
till vilken andelen hör. För redan och ordningen i fastighetsförhållandena
synes möjligheten till en sådan tolkning böra förebyggas. Tilläggas må,
att överlåtelser av ifrågavarande slag äro talrikt förekommande. På grund
av det nu anförda och då den ifrågavarande bestämmelsen åsyftar att möjliggöra
andelens återförening med den fastighet, till vilken den hör, eller
således förhållandets återförande till det normala, har jag funnit bestämmelsen
böra bibehållas i förslaget.

I förslagets rubrik och i några av dess paragrafer hava vidtagits
smärre ändringar av redaktionell natur, varjämte föreskrifterna i det remitterade
förslagets 12 och 13 §§ synts böra byta plats».

KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

Departementschefen uppläste härefter det sålunda jämkade förslaget
samt hemställde, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreläggas riksdagen till antagande.

Statsrådets övriga ledamöter förenade sig i denna hemställan;

och behagade Hans Maj:t konungen härtill lämna
sitt bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skulle
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet

N. Beite.