Kun/)!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

1

Nr 29.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
anslag till allmänna järnvägslånefonden för femårsperioden
1917—1921; given Stockholms slott den 21
januari 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
eivilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels att till låneunderstöd för enskilda järnvägar bevilja och ställa
till Kungl. Maj:ts förfogande ett extra anslag av 7,500,000 kronor att
utgå under fem år från och med år 1917 med 1,500,000 kronor årligen,
dock så att belopp, som ej blivit till utgående under ett av dessa år
anvisat, må för ett efterföljande år av samma femårsperiod disponeras,
dels föreskriva, att Kungl. Maj:t må äga att å detta anslag till
understödjande av nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar
anvisa av Kungl. Maj:t beviljade understödsbelopp att utgå i enlighet
med följande villkor och bestämmelser:

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t,
som ock närmare bestämmer de ställen, vilka järnväg skall beröra; varande
det sökande bolaget skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna
för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens
användande med mera dylikt, vilka kunna av kostnadsförslagets
och arbetsplanens granskning föranledas;

2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd,
skall vara skyldigt hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar över
ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens
utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och
varav minst så stor del, som motsvarar hälften av den beräknade anläggningskostnaden,
bör utgöras av inbetalt eller tecknat aktiebelopp eller
eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott till järnvägsanläggningens
utförande;

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 25 käft. (Nr 29.)

1

o

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften av anläggningskostnaden
efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån av
arbetets fortgång på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock
med iakttagande därav, att inbetalningarna å den del av anläggningskapitalet,
som bör utgöras av aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lämnat tillskott, skola ske i förhållande till de andelar av
lånesumman, som lyftas, och före lyftningen av dessa låneandelar; skolande
härjämte en tiondel av den beviljade låneförsträckningen innestå,
till dess besiktning av järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse
med § 2 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december 1874
angående ordningen för avsyning och besiktning av enskilda järnvägar
och deras upplåtande för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat tillstånd till banans öppnande för allmän
trafik;

4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas: a)

att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem
och fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken
annuitet först gottgöres ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör avbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper
under eu tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna, men dock ej
sträckande sig utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må
medgivas anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, benämnd
anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först
sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet
inbetalts;

c) att, så snart ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta,
upplupit å lyftat lånebelopp till och med den datum, som motsvarar
den för kapitalavbetalning fastställda, sådan räntas belopp skall inbetalas
till staten;

d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig
annuitet vidtaga tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning
erlägges, låntagaren skall därå gälda fem och en halv procent ränta,
intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt;

5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader
och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skall utgöra säkerhet

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 29.

3

för den av staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin
fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför varje
annan fordran i den järnväg, för vars anläggning den ifrågavarande försträckningen
beviljats; och bör en tredjedel av det beviljade statslånet
innestå, till dess inteckning med ovan stadgad förmånsrätt i bolagets
järnväg meddelats för förut lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda
sista tredjedel ej må utbekommas, förrän inteckning för dess
belopp med förmånsrätt framför varje annan fordran än statens blivit i
bolagets järnväg behörigen meddelad;

6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd
ledamot i direktionen för varje järnvägsbolag, som innehar lån av
staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen av bolagets förvaltning
och räkenskaper, samt att arvode till sålunda utsedd direktör
och revisor skall bekostas av bolaget;

7:o) att byggnaden skall utföras under statens kontroll; samt

8:o) att varje järnvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, skall vara
skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser i fråga om samtrafik,
vilka Kungl. Maj:t kan finna gott för bolaget bestämma, som ock i
övrigt alla de villkor och kontroller, som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga
och nödiga,

dels och att för avsättning till allmänna järnvägslånefonden i riksstaten
för år 1917 upptaga ett belopp av 1,500,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

4

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Utdrag av ''protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 21
januari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:
Alltsedan år 1871 har riksdagen för särskilda femårsperioder till
Kungl. Maj:ts förfogande ställt ett bestämt anslag, att i enlighet med
av riksdagen fastställda villkor utgå såsom, lån till enskilda järnvägsanläggningar.
Senast skedde detta år 1910, då riksdagen till Kungl.
Maj:ts förfogande ställde ett extra anslag för ifrågavarande ändamål av

7.500.000 kronor att utgå under fem år från och med år 1912 med

1.500.000 kronor årligen, dock så att belopp, som ej blivit till utgående
under ett av dessa år anvisat, finge för ett efterföljande år av samma
femårsperiod disponeras.

I anledning av en utav riksdagen den 26 augusti 1914 avlåten
skrivelse i ämnet, nr 198, ber jag nu få anmäla frågan om avsättning för
åren 1917 —1921 av medel till den s. k. allmänna järnvägslånefonden.

1 riksdagens förenämnda skrivelse, som föranletts av fyra särskilda
motioner, vari hemställts om ökning av allmänna järnvägslånefonden

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 29.

5

med ett belopp av 10,000,000 kronor att utgå under åren 1917—1921,
anfördes, att riksdagen i likhet med motionärerna hyste den uppfattningen,
att avsättning till allmänna järnvägslånefonden syntes erfordras jämväl
för tiden efter år 1916. Ehuruväl riksdagen, särskilt med hänsyn till
de alltjämt växande kraven å statsbudgeten, icke kunnat undgå att hysa
en viss tvekan, huruvida höjning av årsanslaget för kapitalökning å
järnvägslånefonden borde äga rum, hade riksdagen ej kunnat underkänna
vikten av de utav motionärerna förebragta skälen för en dylik
höjning.

Någon nödvändighet att enligt motionärernas förslag redan då besluta
om avsättning till ifrågavarande fond för tiden 1917—1921 hade
dock icke synts riksdagen vara för handen. Riksdagen hade funnit så
mycket mindre skäl till ett sådant beslut föreligga, som villkoren för
erhållande av lån ur fonden givetvis borde, såsom ock av motionärerna
föreslagits, bestämmas samtidigt med beslut om förnyad avsättning för
ändamålet. Då emellertid vid avfattningen av dessa villkor hänsyn
borde tagas till den dittills vunna erfarenheten om, huruvida de gällande
lånevillkoren kunde anses tillfyllestgörande eller möjligen i något avseende
tarvade ändring eller tillägg, men prövningen av denna fråga tydligen
borde i första hand verkställas av Kungl. Maj:t, och då beslut rörande
kapitalökningen å järnvägslånefonden efter 1916 syntes böra
fattas vid 1915 års riksdag, anhöll riksdagen, det täcktes Kungl. Maj:t,
efter verkställd granskning av gällande villkor och bestämmelser för åtnjutande
av lån från allmänna järnvägslånefonden, för 1915 års riksdag
framlägga förslag dels rörande erforderlig avsättning till sagda fond
för tiden 1917—-1921, dels ock i fråga om de villkor och bestämmelser
för åtnjutande av lån från fonden, vilka borde antagas i samband med
beslut om kapitalökning å fonden för den ifrågavarande tidrymden.

I .detta sammanhang torde böra erinras, att i omförmälda motioner
såsom skäl för höjning av årsanslaget för kapitalökning å allmänna järnvägslånefonden
huvudsakligen framhållits dels behovet och betydelsen
av enskilda järnvägar, dels den begränsade tillgången å privatkapital
för dylika anläggningar, dels ock svårigheten för de nya järnvägsföretagen
att redan från början lämna en sådan avkastning, att de utan
statens hjälp kunde erhålla lån och bära räntorna därå.

Till åtlydnad av meddelad befallning avgav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrivelse den 30 november 1914 utredning och förslag i
de uti riksdagens omförmälda skrivelse angivna hänseenden.

Sedermera lämnades fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle att yttra
sig i ärendet.

6

Avsättning
till allmänna
järnvägslånefonden.

Väg- och
vattenbyggnadsBtyrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

På grund av de omfattande statistiska utredningar beträffande statslånen
till enskilda järnvägar, som på föranstaltande av fullmäktige
verkställdes, avgåvo fullmäktige sitt yttrande först den 15 april 1915.
Med avlåtande av proposition i ämnet måste därför i betraktande av
den framskridna tidpunkten anstå till 1916 års riksdag.

Då vid behandlingen av årets statsverksproposition i statsrådet den
14 januari 1916 av mig anmäldes erforderliga anslag för kapitalökning
för de till civildepartementet hörande affärsdrivande verk och utlåningsfonder,
meddelade jag, att jag inom den allra närmaste tiden torde bliva
i tillfälle att framlägga förslag i nu förevarande fråga; och beslöt därefter
Kungl. Maj:t, på min hemställan, föreslå riksdagen att, i avvaktan
på den proposition, som kunde komma att avlåtas angående avsättningtill
allmänna järnvägslånefonden för femårsperioden 1917—1921, för
ändamålet beräkna ett anslag för år 1917 av 1,500,000 kronor.

Jag torde nu först få till behandling upptaga frågan om avsättning
till allmänna järnvägslånefonden för att därefter övergå till frågan
om erforderliga villkor och bestämmelser för åtnjutande av lån från
densamma.

I förstnämnda hänseende yttrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
följande:

»Under järnvägarnas i landet första tid till och med år 1871 beviljades i
statslån till enskilda järnvägsanläggningar sammanlagt 16,415,555 kronor 24 öre
eller i medeltal för varje femårsperiod omkring 3,425,000 kronor. I denna summa
är jämväl inräknat ett belopp av 616,500 kronor, som erhållits från handels- och
sjöfartsfonden. I anslag utan återbetalningsskyldighet lämnades för samma ändamål
under nyssnämnda år 1,272,500 kronor, motsvarande ett belopp för femårsperiod
av 5 X 53,000 kronor eller 265,000 kronor.

Vid slutet av den nu berörda perioden, det vill säga år 1871, omfattade
samtliga enskilda järnvägar i landet, inbegripet bruksspår och icke koncessionerade
banor, enligt tillgängliga uppgifter 636 kilometer, och hade dessa järnvägar
då dragit en anläggningskostnad av i medeltal 51,000 kronor för kilometer.

Undersöker man med stöd av dessa uppgifter, huru stor del av anläggningskostnaden
för samtliga järnvägar, som utgjorde statsbidrag, skall man finna,
att detta är ej mindre än 27,800 kronor för kilometer eller cirka 55 %. För dem
bland dessa järnvägar, som hugnats med statslån, bliver således denna procent
avsevärt högre.

Under de härefter följande åren har offervilligheten från statens sida visat
sig betydligt större, såväl beträffande meddelande av lån som genom beviljande
av anslag utan återbetalningsskyldighet. Här nedan återgives en tabell, som
visar storleken av de av staten lämnade anslag och lån från och med år 1872,
uppdelade i femårsperioder.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20.

7

År.

Av riksdagen särskilt
beviljade medel.

Av Kungl.
Maj:t bevil-jade medel.

Från handels- och sjöfarts-fonden beviljade medel.

Anslag.

Lån.

Anslag.

Anslag.

Lån.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1872—1876..........................

2,100,000

10,000,000

15,000

15,000

760,000

1877—1881 ..................

—

15,953,240

—

—

335,000

1882—1886...........................

500,000

7,345,500

50,000

—

170,000

1887-1891...........................

—

7,068,000

—

—

—

1892—1896...........................

—

7,350,000

50,000

—

80,000

1897-1901...........................

—

9,895,750

—

—

—

1902—1906...........................

175,000

9,892,000

—

—

300,000

1907—1911...........................

—

7,500,000

—

—

115,000

1912-1916...........................

—

7,500,000

—

—

Summa

2,775,000

82,504,490

115,000

15,000

1,760,000

Av denna tabell framgår, att under perioden 1872—1911, det vill säga under
de första 40 år, som upptagits i tabellen, till lånefond för järnvägar beviljats
75,004,490 kronor eller i medeltal för femårsperiod 9,375,561 kronor. Tabellen
visar jämväl de anslag utan återbetalningsskyldighet, som av Kungl. Maj:t och
riksdagen beviljats, ävensom från handels- och sjöfartsfonden anvisade medel.
Medtagas också samtliga dessa belopp, finner man, att i medeltal under en av
femårsperioderna 1872—1911 utgivna statsbidrag till enskilda järnvägar uppgå
till ej mindre än 9,958,686 kronor eller i det närmaste 10,000,000 kronor.

Under den ovannämnda perioden 1872—1911 har i landet byggts enskilda
järnvägar till en sammanlagd längd av 9,104 kilometer för en sammanlagd kostnad
av 353,486,000 kronor. Härav har statsbidrag i form av anslag och lån utgjort
79,669,490 kronor eller omkring 22,5 %. Fördelas detta statsbidrag på hela
det under dessa år anlagda järnvägsnätet, skulle det uppgå till ett belopp av
8,850 kronor för kilometer. Jämföras dessa siffror med perioden intill 1872,
skall man finna, att bidraget för kilometer byggd bana under perioden 1872—
1911 varit betydligt mindre under sista perioden än under den första eller endast
8,850 mot 27,800 kronor och hela statsbidraget av hela byggnadskostnaden endast
22,5 % mot 55 % under första perioden.

Under de två sista femårsperioderna åter har riksdagen beviljat endast

7,500,000 kronor, således endast omkring tre fjärdedelar, av vad som i medeltal
lämnats i statsbidrag under motsvarande tider under åren 1872—1911.

Vid betraktande av detta förhållande uppställer sig den frågan, om behovet
av statsunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar på senaste tiden minskats,
vilket då kunde antagas hava berott på, antingen 1) att behovet av nya järnvägar
minskats, 2) att järnvägarna kunde åstadkommits för mindre kostnad eller 3) att
penningetillgången för dessa järnvägsanläggningar från andra håll vore större.

Yad då till en början beträffar det förstnämnda av dessa antaganden, måste
man obetingat besvara detsamma nekande. Det lärer nämligen vara uppenbart,

8

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 29.

att så länge större utvecklingsbara områden inom landet äro utan järnvägar, behovet
av förbindelseleder till dessa föreligger, och att detta behov ökas i den
mån, som de nya liuvudförbindelselederna framdragits i sådan närhet av dessa
områden, att möjlighet uppstått att mot rimliga kostnader medelst grenbanor
uppnå de områden, som dessförinnan legat allt för avlägsset, för att förbindelseleder
skulle kunna till dem framdragas för rimliga kostnader. Behov av detta
slag torde särskilt förefinnas i landets västra och norra delar. Men även andra
trakter lida av samma brist på järnvägsförbindelser, till exempel stora delar av
Kronobergs, Jönköpings och Alvsborgs län samt de delar av Dalarna och Värmland,
som ej ligga så nära gränsen mot Norge, att de kunna komma i åtnjutande
av bidrag från den så kallade gränsbanefonden. Kännbart behov av
järnvägar förefinnes jämväl i trakten närmast huvudstaden, så väl i Uppland
som i Södermanland. Exempelvis må här erinras om, att sådana järnvägar som
Stockholm—Kapellskär, Stockholm—Öregrund, Enköping—Strängnäs med fortsättning
till Nyköping med flere synas vara synnerligen av behovet påkallade;
och dessa järnvägar kunna ej komma till stånd uteslutande av brist på penningar.

På sätt framgår av nedanstående tabell, äro för närvarande hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen inneliggande ansökningar om statslån till enskilda
järnvägar, uppgående till sammanlagt cirka 16,000,000 kronor utöver de för understödjande
med statsbidrag redan anvisade fonderna.

Järnvägarnas namn.

Lidköping—Kvänum ....................

Timmersdala—Askersund .............

Enköping—Strängnäs...................

Berga—Fagerhult—Triabo.............

Markaryd—Landeryd ...................

Torsås—Gullabo .........................

Askersund—-Borggård...................

Almeboda—Ingelstad ...................

Timmersdala—Mariestad................

Linköping—Österbymo .................

Klintehamn—Hablingbo................

Östra Yärends ............................

Hultsfred—Yirserum ...................

Gånghester—Ulricehamn................

Uppsala—Kerstinbo......................

Yaldemarsvik—Gamleby................

Ifrågasatt

statslån.

........... 539,500 i

........... 1,875,000 !

........... 1,386,500 |

........... 631,500 |

........... 2,087,500 i

........... 196,000 |

........... 1,750,000

........... 375,000

........... 377,500

........... 1,630,000

........... 332,500

........... 650,000

........... 500,000

............ 987,800 |

............ 1,320,500 |

............ 1,200,000 |

Summa j 15,839,300

Härförutom lärer vara att förvänta, att nya ansökningar om dylika statslån
inom närmaste tiden skola ytterligare tillkomma.

Det torde av vad som sagts framgå, att kraven på statsbidrag för enskilda
järnvägar i landet fortfarande äro högst betydliga och ingalunda motsvaras av de
härtill anvisade fonderna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Att direkt med siffror påvisa, att järnvägarna på senare åren blivit dyrare
att anlägga, torde vara ganska svårt, då ej fullkomligt likartade terräng- eller
andra förhållanden förekomma. Emellertid torde det vara allmänt bekant, att
arbetspriserna högst betydligt stigit under senare år. Så är även förhållandet
med marklösen, kostnaden för skenor, syllar, stationsanordningar och rullande
materiel, för att ej nämna, att kostnaderna för järnvägarna ökas på grund av de
större fordringar, som man nu ställer på järnvägarnas beskaffenhet i allmänhet,
ofta med hänsyn till samtrafiken med andra banor och möjligheten att intaga
deras rullande materiel. Även ur denna synpunkt torde således behovet av lånemedel
kunna anses större, än vad förut varit fallet.

Kommer så frågan, om penningtillgången från andra håll än staten nu är
större än förr. Yad denna fråga beträffar torde det vara tydligt, att förr, då
järnvägarna anlades genom trakter, som redan förut voro folkrika och försedda
med stora ekonomiska möjligheter eller då banorna byggdes för att till vissa
hamnar utföra alster från större produktionsorter, järnvägarna redan från början
bort hava utsikter att bära sig, det vill säga förränta de penningar, som insatts
i desamma. Numera åter torde det bliva nödvändigt att räkna med det förhållandet,
att de nytillkommande järnvägarna lämna en för anläggningskapitalets
förräntning tillräcklig avkastning, först sedan dess trafikområden blivit mera utvecklade
med industri och odling. Den tid torde därför nu vara kommen, då
järnvägarna måste anläggas med tanke närmast på att bringa hjälp åt de trakter,
de genomlöpa på så sätt, att genom de bättre kommunikationerna områden bliva
uppodlade, där sådant förut ej varit möjligt i brist på gödningsämnen, avsättningsmöjligheter
med mera, eller vattenfall bliva utnyttjade och fabriker anlagda,
som genom järnvägen kunna beräkna få möjligheter till avsättning.

En följd härav torde bliva, att under sådana förhållanden endast de därav
närmast intresserade kommunerna eller orterna vilja stödja järnvägsföretaget genom
aktieteckning, väl vetande att det kan komma att dröja flera år, innan någon
direkt utdelning kan påräknas på utlagt kapital. Utomstående, banker eller
enskilda, vägra då i många fall att deltaga i sådana företag.

Om man emellertid anser, att enskilda järnvägar höra anläggas för ernående
av den indirekta vinsten genom höjning av odling och industri och att landet
härför bör ikläda sig risken av att icke genast kunna direkt förränta järnvägarnas
anläggningskapital, torde det vara uppenbart, att under dessa omständigheter
behovet av statsbidrag till de enskilda banorna med tiden skall bliva allt större,
och att därför en ökning av de statsmedel, som skola avsättas till allmänna
järn vägslånefonden, bliver önskvärd.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att, under den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjorda förutsättningen om normala förhållandens återinträdande,
det synes bliva till det allmännas gagn och föreligga välgrundade behov för att
den allmänna fonden för understöd medels statslån av enskilda järnvägsanläggningar
under femårsperioden 1917—1921 uppgår till ett belopp av 10 miljoner kronor.

Man skulle visserligen kunna anmärka mot detta betraktelsesätt, att staten
redan bildat den så kallade gränsban ef onden, som genom anslag av 1911, 1913
och 1914 års riksdagar givits den betydliga storleken av 12,000,000 kronor, men
då denna fond lär bliva förbrukad av de redan nu föreliggande planerna för
gränsbanor i Värmland och Dalarna, synes densamma icke Arara att påräkna för
de många övriga banor, som redan nu ifrågasatts på sätt framgår av ovanstående
tablå.»

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 25 höft. (Nr 29.)

2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Fullmäktige
i riksgäldskontoret.

Med stöd av det sålunda anförda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såsom sin mening uttalat, att allmänna järnvägslånefonden för
nästkommande femårsperiod synes böra bestämmas till 10,000,000 kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava yttrat sig sålunda:

»Då frågan angående understöd från statens sida av enskilda järnvägsföretag
med hänsyn till storleken av de belopp, som hittills för sådant ändamål beviljats
och väl fortfarande komma att beviljas, äger eu vittgående statsfinansiell betydelse,
anse sig fullmäktige här böra ägna denna fråga en mera ingående undersökning.

Såsom känt är, har sedan lång tid tillbaka ett stort antal av de med statslån
understödda järnvägsbolagen icke varit i stånd att fullgöra föreskrivna inbetalningar
å sina skulder till riksgäldskontoret. Beloppet av sådana restantier
har också år för år stigit och uppgår numera till en mycket avsevärd summa.
Yisserligen torde man, såsom fullmäktige framhöllo i sin berättelse till 1910 års
riksdag, hava anledning hoppas, att, i likhet med vad i flera föregående fall skett,
många järnvägsföretag, som under de första åren efter järnvägens öppnande för
trafik icke varit i stånd att erlägga ränta och verkställa amortering å statslånet,
framdeles skola få sin ekonomiska ställning så förbättrad, att skulden till staten
kan av dem till fullo återgäldas. Men å andra sidan kan man icke undgå att
med avseende å åtskilliga järnvägsföretag hysa grundade tvivel beträffande deras
framtida ekonomiska bärighet och i följd därav även befara, att staten skall få
vidkännas förlust på den lämnade försträckningen. Den fortgående ökningen av
restantierna å vissa bolags statslån torde till stor del kunna förklaras av stegrade
avlöningar till personal samt stigande priser å kol och materialier.
Det dåliga ekonomiska resultatet av en del järnvägsföretag kan dock helt visst
i ej oväsentlig mån tillskrivas bristande tillförlitlighet av de beräkningar angående
en järnvägs anläggningskostnad och avkastningsförmåga, som läggas till grund
för låneunderstödens beviljande.

Yad beträffar beräkningar angående en järnvägs förmåga att förränta därå
nedlagt kapital ligger det i sakens natur, att sådana, även om de äro så samvetsgrannt
utförda som möjligt, måste i hög grad erhålla karaktär av sannolikhetsberäkningar
och såsom sådana bliva mer eller mindre otillförlitliga. Detta är en
omständighet, som, enligt fullmäktiges mening, mer än hittills varit fallet, bör
mana till försiktighet vid understödjande av enskilda järnvägsföretag.

För att ytterligare belysa den föreliggande frågan hava fullmäktige låtit
verkställa en utredning rörande ifrågavarande lånerörelses utveckling under eu
lång följd av år eller allt sedan år 1872. Resultatet av denna utredning innefattas
i närslutna tabeller 1—4.*)

Tabell 1 avser att åskådliggöra, i vad mån de låntagande bolagen under vart
och ett av åren 1872—1914 varit i stånd att verkställa dem åliggande inbetalningar
till riksgäldskontoret, och i tabell 2 äro dessa uppgifter, till vinnande av
större överskådlighet, sammanfattade i fem- respektive fyra-årsgrupper. I kolumnerna
för »förfallet belopp» äro i allmänhet medräknade endast de ränte- och
kapitalinbetalningar, som enligt amorteringsplanerna bort erläggas under vederbörande
år, men däremot icke tidigare förfallna ränte- och kapitalbelopp och ej heller å
desamma upplöpande ränta, s. k. överränta. Såsom »inbetalt belopp» åter har i

*) Tabellerna äro såsom bilagor vidfogade denna proposition.

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

regeln medtagits allt, som under året inlevererats till riksgäldskontoret, vare sig
detta avsett under året enligt amorteringsplanen förfallande ränta och kapital
eller utgjort likvid för från tidigare år kvarstående förfallna skulder. Därav förklaras,
att inbetalningsprocenten vissa år överstiger 100. Däremot hava till »inbetalt
belopp» icke räknats avskrivningar, vare sig dessa berott på statsinköp av
enskilda järnvägar, på efterskänkande av en statens fordran eller därpå, att under
viss tid förfallna rånte- och kapitalbelopp kapitaliserats till nytt lån. En
del förtidiga slutbetalningar hava dock upptagits både såsom förfallet och såsom
inbetalt belopp.

Sammanfattningen i tabell 1 utvisar nu, att endast under 4 av de 34 åren
efter 1880 inbetalningarna fullt uppvägt de förfallande beloppen; och sammanfattningen
i tabell 2 ådagalägger, att förhållandena i detta avseende oavbrutet
försämrats under de senaste 19 åren. I genomsnitt för de 43 år, undersökningen
omfattar, har inbetalningsprocenten stannat vid 90.2. Växlingarna under de olika
åren åskådliggöras närmare genom bifogade diagram.*)

Då det gäller att ur uppgifterna om inbetalningarna under de särskilda
kalenderåren och årsperioderna få svar på frågan, huruvida de låntagande bolagen
på senare tid varit i mindre grad än förut i stånd att fullgöra sina inbetalningar
till staten, måste emellertid särskild uppmärksamhet ägnas åt såväl lånens som
bolagens olika ålder. Det ligger nämligen i sakens natur, att det ekonomiska
utbytet av en järnväg under den första tiden efter dess öppnande för trafik i
allmänhet måste bliva mindre gynnsamt, än sedan driften fortgått en längre tid.
Med hänsyn därtill och då särskild redogörelse för varje enstaka lån skulle leda
till alltför stor vidlyftighet, hava järnvägslånen i tabellerna 1 och 2 uppdelats i
vissa större grupper. Såsom lämplig indelningsgrund har därvid valts första
ränteinbetalningens förfalloår. Gruppernas omfattning framgår av följande sammanställning: -

Första förfalloår.

Antal lån.

Ursprunglig låne-summa,
kronor.

Före 1861 ......................................

6

3,470,000

—

1861-1865......................................

2

1,877,055

24

1866—1870.......................................

7

9,644,000

—

1871—1875.......................................

—

—

—

1876—1880.......................................

6

16,078,240

—

1881—1885 ......................................

6

9,875,000

—

1886—1890......................................

12

10,558,612

94

1891—1895......................................

10

7,890,885

—

1896—1900.....................................

4

5,000,000

—

1901-1905.......................................

9

10,191,000

—

1906-1910.......................................

12

10,102,000

—

1911—1914.......................................

7

4,803,100

—

Summa

81

89,489,893

18

*) Bifogat propositionen såsom tab. 6.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Läggas härtill 7 lån om tillhopa 3,144,249: 94 kronor, varå ränta förfaller
till betalning först efter år 1914, utgör hela antalet före år 1915 utlämnade järnvägslån
88 och den sammanlagda ursprungliga lånesumman 92,634,143:12 kronor.
Härvid äro såsom särskilda lån räknade 3 lån om tillhopa 2,115,849: 94 kronor,
vilka uppkommit genom kapitalisering av förfallna rånte- och kapitalbelopp å
äldre lån.

I genomsnitt för hela tidrymden 1872—1914 ställa sig, inom var och en av
lånegrupperna, de verkställda inbetalningarna i förhållande till de förfallna beloppen
sålunda:

Första förfalloår. Inbetalningsprocent.

Före 1861 ....................................... 100.2

1861—1865...................................... 100. o

1866—1870....................................... 99.9

1876—1880....................................... 95.i

1881—1885....................................... 89.9

1886—1890..................................... 87.1

1891—1895...................................... 95.o

1896—1900....................................... 86.3

1901—1905....................................... 67.0

1906—1910...................................... 29.1

1911—1914....................................... 19.8

Sambandet mellan lånens ålder och bolagens betalningsförmåga träder här
öppet i dagen. Sammanställas därför med uteslutande av lån med första förfalloår
före 1861, de i tabell 2 meddelade inbetalningsprocenterna så, att en jämförelse
direkt kan ske mellan lån av samma ålder, kommer äldre och nyare bolags
inbördes förhållande i avseende på betalningsförmågan under varandra motsvarande
perioder av deras verksamhet att te sig sålunda:

Första förfalloår.

Inbetalt belopp

i % av förfallet

l:a

fem-

års-

perio-

den.

2:a

fem-

års-

perio-

den.

3:e

fem-år s-p eri li-den.

4:e

fem-

års-

perio-

den.

5:e

fem-

års-

perio-

den.

6:e

fem-

års-

perio-

den.

7:e

fem-

års-

perio-

den.

8:e

fem-

års-

perio-

den.

9:e
fem-års-perio-den-

I0:e

fem-

års-

perio-

den.

1865—1866........................

_

_

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

1866—1870........................

—

110.8

101.1

98.7

101.5

89.5

99.3

lOO.o

lOO.o

lOO.o

1876—1880........................

lOO.o

83.6

85.8

96.3

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

—

—

1881-1885......................

95.7

87.8

86.9

105.5

93.o

88.i

68.6

—

—

—

1886—1890........................

99.o

91.0

84.o

74.2

78.7

93.9

—

—

—

—

1891-1895........................

65.5

98s

109.5

92.7

93.1

—

—

—

—

—

1896—1900........................

90.7

85.5

76.8

95.3

—

—

—

—

—

—

1901—1905........................

62.8

69.3

67.0

—

—

—

—

—

—

—

1906—1910........................

30. o

28.4

—

—

—

—

—

—

—

—

1911—1914........................

19.8

—

—

—

—

—

—

—

—

—

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Härvid må visserligen erinras om, att den förebragta utredningen omfattar
åren 1872—1914 och att därför den första observationsperioden, vilken i tabellen
här ovan ingår såsom 2:a femårsperiod för lånegruppen 1866—1870 och såsom
3:e femårsperiod för gruppen 1861—1865 avser endast de fyra åren 1872—1875
samt att den sista observationsperioden, som i tabellen representeras av sista
femårsperioden för var och en av lånegrupperna utom den första, likaledes endast
inbegriper fyra år, nämligen åren 1911—1914. Någon mera nämnvärd inverkan
på jämförbarheten mellan de olika lånegrupperna och de olika tidsperioderna
kunna emellertid dessa förhållanden icke hava, då här endast gäller att
i stora drag ställa äldre och nyare lån i relation till varandra. I genomsnitt för
alla lån, oavsett tiden för deras utlämnande, har inbetalningsprocenten under
olika tider av bolagens verksamhet utgjort:

Under

l:a

femårsperioden.....

.. 76.9

%

2:a

» .....

... 83.2

»

»

3:e

» .....

... 87.7

»

4:e

2> .....

... 96.2

»

5:e

» _____

... 96.2

»

»

6:e

» .....

... 95.9

»

7:e

» .....

... 91.o

»

8:e-

—10:e » ......

... 100. o

Inbetalningsförmågans ökning jämsides med järnvägarnas ålder framgår här
med all möjlig tydlighet. Av ovanstående tabell rörande järnvägsbolagens betalningsförmåga
under olika åldersperioder framgår, att för bolag, som under de
senaste årtiondena erhållit lån ur järnvägslånefonden, svårigheten att fullgöra
dem åliggande inbetalningar, särskilt under första tiden av deras verksamhet,
blivit allt mer framträdande. Sammanföras till en grupp alla lån med första
förfalloår efter 1890 och till en andra grupp alla tidigare lån, visa sig inbetalningsprocenterna
under de olika perioderna av bolagens verksamhet hava varit
följande:

Första förfalloår.

l:a perioden.

2:a perioden.

3:e perioden.

4:e perioden.

5:e perioden.

T. o. in. 1890........................

98.1

90.5

89.8

96.8

96.5

Efter 1890 ...........................

55.5

73.6

83.1

93.7

93.1

Tabell 3 innehåller uppgifter om skuldbeloppens storlek vid varje års slut
med särskilt angivande av den förfallna skulden. Varje lån har där medtagits
först från och med det år, varunder ränteinbetalning för första gången skolat
ske, varjämte upplupen men ej förfallen ränta frånräknats. En följd härav är
emellertid, att varken för de olika lånegrupperna ej heller för samtliga lån, i
tabellens tre sista kolumner, ingå lån under de år, då anståndsränta upplupit.
Tabellen skulle därför vara fullt jämförbar med tabell 1, men nedannämnda omständigheter
förorsaka, att så ej alltid är fallet.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

I samband med vederbörande järnvägars inköp av staten hava följande lån
avskrivits under nedanstående år:

Vidare har staten efterskänkt 986,198 kronor 22 öre år 1904 ålån till Yislanda
-—Bolmens järnvägsaktiebolag samt 601,169 kronor 79 öre ar 1911 å lån för järnvägsanläggningen
Borlänge—Insjön. Slutligen hava vissa äldre förfallna skulder avskrivits
genom kapitalisering till nya lån, däribland 1,707,800 kronor år 1891 å
lån till Bergslagernas järnvägsaktiebolag.

Av alla dessa anledningar kunna uppgifterna i tabell 3 icke äga full motsvarighet
i tabell 1. Procenttalen förete även en del starka växlingar, exempelvis
de stora nedgångarna åren 1891, 1904 och 1905, som icke bero på ökade
inbetalningar från järnvägsbolagens sida, utan endast äro skenbara. I alla händelser
framgår dock av denna tabell, liksom av tabellerna 1 och 2, att bolagens
balans under senare tid visat en anmärkningsvärd tendens till ökning och att
detta framför allt gäller de yngre bolagen. Vid 1914 års slut utgjorde den förfallna
skulden 12.9 % av hela skuldsumman, vilket innebär,^ att järnvägsbolagen
utöver den enligt amorteringsplanerna medgivna skulden åsamkat sig en överskjutande
skuld om 14,9 %.

I tabell 4 meddelas slutligen uppgifter om skuldsummornas fördelning, vid
skilda tider, på olika slags skuld. I denna tabell har, i motsats till tabell 3,
varje lån medtagits i den mån det blivit lyftat, varemot upplupna, men ej förfallna
räntor även här uteslutits. Tabellen torde icke erfordra ytterligare förklaringar.
Fullmäktige vilja emellertid å annat ställe i detta utlåtande närmare beröra
en däri ingående skuldgrupp, som även är av betydelse i fråga om bolagens
betalningsförmåga, nämligen den s. k. anståndsräntan.

Av den nu förebragta utredningen framgår, såsom ock den ovan anmärkta
restantieökningen giver vid handen, att järnvägsbolagens förmåga att fullgöra
dem åliggande betalningsskyldighet till staten under senare tid minskats. Detta
förhållande giver enligt fullmäktiges mening anledning till en viss betänksamhet
vid bedömande av frågan om låneunderstöd åt enskilda järnvägsföretag och synes
i varje fall böra föranleda till att det anslag, som riksdagen för sådant ändamål
anvisat för femårsperioderna 1907 —1911 och 1912—1916, icke bestämmes att utgå
med högre belopp under nästkommande femårsperiod. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhåller i sitt utlåtande, att det torde vara tydligt, att förr, då järnvägarna
anlades genom trakter, som redan förut voro folkrika och försedda med
stora ekonomiska möjligheter, järnvägarna redan från början bort hava utsikter
att bära sig, men att det numera torde vara nödvändigt att räkna med det förhållandet,
att de nytillkommande järnvägarna såsom berörande endast mindre

Hudiksvall—Dellens, år 1887 .........

Söderhamn—Bergviks, år 1885........

Sundsvall—Torpshammars, år 1885

Länna—Norrtälje, år 1905 ..............

Skåne—Hallands, år 1896 .............

Mellersta Hallands, år 1896 ............

Göteborg—Hallands, år 1896...........

Svartälvs, år 1910............................

kr. 185,677:91

» 291,763:51

» 1,379,828:39

» 1,707,872:81

» 2,441,478:88

» 1,647,101:82

» 2,147,595: 11

• 774,693:83

Summa kronor 10,576,012: 26

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

folkrika. och utvecklade trakter komma att lämna en för anläggningskapitalets
förräntning tillräcklig avkastning först sedan dess trafikområden blivit mera utvecklade
genom industri och odling.

Med detta av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmärkta förhållande har
man givetvis att för framtiden allt mera räkna; och ligger däri, enligt fullmäktiges
mening, ytterligare en anledning för staten till försiktighet vid understödjande
av enskilda järnvägsföretag.

Slutligen bör icke förbises, att de för berörda ändamål erforderliga medlen
även för framtiden måste anskaffas genom upplåning, vilken med hänsyn till de
betungande villkor, som en sådan nu betingar, enligt fullmäktiges mening bör i
möjligaste mån begränsas.»

På grund av vad sålunda blivit anfört hava fullmäktige ansett sig
icke kunna biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag, att allmänna
järnvägslånefonden för femårsperioden 1917—1921 bestämmes
till 10 miljoner kronor, utan hava fullmäktige för sin del i stället tillstyrkt,
att, i likhet med vad för de två närmast föregående femårsperioderna
ägt rum, till fonden för ifrågavarande period anvisas ett belopp
av 7,500,000 kronor att utgå med 1,500,000 kronor för år.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, hava väg- och Departemental
vattenbyggnadsstyrelsen samt riksgäldsfullmäktige bedömt den nu före- chefen''
liggande frågan från delvis skilda synpunkter. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har huvudsakligen uppehållit sig vid behovet av nya enskilda
järnvägsanläggningar och nödvändigheten att för ändamålet äga
tillgång till bidrag av statsmedel. Styrelsen har därvid som sin mening
uttalat, att avsättning till allmänna järnvägslånefonden för nästkommande
femårsperiod borde ske med högre belopp än för närvarande är
fallet. Riksgäldsfullmäktige åter hava framlagt en fullständig utredning
i syfte att visa, att järnvägsbolagens förmåga att fullgöra dem åliggande
betalningsskyldighet till staten under senare tid minskats. Väsentligen
på resultatet av denna utredning stödja fullmäktige sin uppfattning,
att statsanslaget till fonden icke bör bestämmas till högre belopp, än
som tillförne ägt rum.

Det lärer icke med skäl kunna bestridas, att ett huvudsyfte vid
järnvägsanläggningar måste vara järnvägarnas indirekta gagn för det
ekonomiska livet. Vad särskilt vårt land beträffar, torde det numera
för en var stå klart, vilken utomordentlig betydelse kommunikationerna
och framför allt järnvägarna haft för de senaste årtiondenas storartade
ekonomiska utveckling.

I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måste jag hålla före,
att behovet av nya enskilda järnvägsanläggningar ingalunda under senare

16

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

tider minskats, utan med den fortgående utvecklingen på olika områden
gör sig alltmer gällande. Jag vill i detta sammanhang framhålla, hurusom
för närvarande finnas inneliggande ansökningar om statslån till enskilda
järnvägar, uppgående till sammanlagt omkring 16,500,000 kronor utöver
de för understödjande av järnvägsföretag med statsbidrag redan anvisade
fonderna. En stor del av de sålunda inkomna ansökningarna
synas avse företag av den betydelse för vidkommande orter, att det bör
kunna ifrågasättas, att staten beviljar låneunderstöd för ändamålet. Att
beakta är ock i detta sammanhang, att, enligt vad styrelsen anmärkt,
såväl arbetspriserna som kostnaderna för marklösen och materialier med
mera under senare åren i avsevärd mån stigit, vilket givetvis måste
medföra ökade anspråk på bidrag av staten för de särskilda anläggningarna.

Å andra sidan får man givetvis ej underskatta de skäl av så att
säga direkt statsekonomisk art, som av riksgäldsfullmäktige anförts. Den
av fullmäktige uppvisade ökningen av restantierna å järnvägsbolagens
statslån torde emellertid, såsom fullmäktige även själva framhållit, kunna
till stor del förklaras av ökade avlöningar till personal och stigande materialpriser
ävensom bristande tillförlitlighet av de beräkningar angående
en järnvägs anläggningskostnad och avkastningsförmåga, som läggas till
grund för låneunderstödens beviljande. Den omfattande och värdefulla
utredning, som av fullmäktige förebragts, synes mig ock innefatta en
stark maning såväl att tillse, att omförmälda beräkningar underkastas en
sorgfällig granskning och kontroll, som ock att före statslåns beviljande
noggrannt pröva behovet och betydelsen av de särskilda anläggningar,
för vilka låneunderstöd sökes.

Vid övervägande av de skäl, som å ömse sidor förebragts, vill jag
som min åsikt uttala, att jag, med hänsyn till järnvägarnas stora allmänna
betydelse för vårt land och behovet av nya enskilda järnvägsanläggningar,
ej under vanliga förhållanden skulle ställt mig avvisande
till tanken på ökad kapitalavsättning till järnvägslånefonden.

Nödvändigheten att under nu rådande förhållanden å penningmarknaden
iakttaga den största sparsamhet och särskilt att i möjligaste
mån begränsa statens upplåning medför emellertid, att jag för närvarande
ej anser mig kunna ifrågasätta ökning av ifrågavarande anslag.

Jag tillstyrker därför, att till denna fond för femårsperioden 1917
— 1921 anvisas ett belopp av 7,500,000 kronor att utgå med 1,500,000
kronor för år.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29. 17

Jag övergår härefter till frågan om de villkor och bestämmelser,
som böra antagas för åtnjutande av lån från allmänna järnvägslånefonden.

Härvid ber jag att till en början få erinra om innehållet i de av
riksdagen, på sätt anmälts i dess skrivelse den 24 maj 1910, nr 122,
angående anvisande av anslag till allmänna järnvägslånefonden för femårsperioden
1912—1916, senast godkända villkor och bestämmelser i
nyssnämnda hänseende, vilka i allt väsentligt överensstämma med de av
riksdagen förut i samma ämne givna föreskrifter.

I sin berörda skrivelse anmälde riksdagen sitt beslut, att Kungl. Maj:t
skulle äga att å det av riksdagen beviljade anslaget till understödjande
av nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar anvisa av Kungl.
Maj:t beviljade understödsbelopp att utgå i enlighet med följande villkor
och bestämmelser:

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t, som ock
närmare bestämmer de ställen, vilka järnväg skall beröra, varande det sökande
bolaget skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga
kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens användande med mera dylikt,
vilka kunna av kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas;

2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd, skall
vara skyldigt hos Kungl. Maj:t _ styrka, att det förfogar över ett kapital, som
jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande på sätt
arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och varav minst så stor del, som motsvarar
hälften av den beräknade anläggningskostnaden, bör utgöras av inbetalt
eller tecknat aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott
till järnvägsanläggningens utförande;

3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften av anläggningskostnaden
efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån av arbetets fortgång på
sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande därav, att
inbetalningarna å den del av anläggningskapitalet, som bör utgöras av aktiekapital
eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott, skola ske i förhållande
till de andelar av lånesumman, som lyftas, och före lyftningen av dessa låneandelar;
skolande härjämte en tiondedel av den beviljade låneförsträckningen
innestå, till dess besiktning av järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse
med § 2 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående ordningen
för avsyning och besiktning av enskilda järnvägar och deras upplåtande
för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd
till banans öppnande för allmän trafik;

4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:

a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först gottgöres ränta
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 25 höft. (Nr 29.) 3

Villkor och
bestlimmelser
för
åtnj utande
av lån från
fonden.

Gällande, av
riksdagen
godkända
villkor och
bestämmelser.

18

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 29.

efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör avbetalning
därå; _ _ ... ,

b) att beträffande den ränta, som å lyltade lånebelopp upploper under en
tid omfattande högst tre år från lyftningsdagarna men dock ej sträckande sig utöver
ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik, må medgivas anstånd med betalningen
på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid
erlägges till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta
som ock hela lånekapitalet inbetalts;

c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke ar att
hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas till staten;

d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga
tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande i sammanhang härmed likvid
ske av all därförinnan upplupen, obetald ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta;
och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,
låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess samma belopp
varder behörigen inbetalt;

5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel
ävensom all bolagets övriga egendom skall utgöra säkerhet för den av staten
lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande
erhålla inteckning med förmånsrätt framför varje annan fordran i den järnväg,
för vars anläggning den ifrågavarande försträckningen beviljats; börande ej mindre
såsom villkor för statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen
intagas stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet för statens. fordran
inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt för samma fordran framför varje annan
fordran hos bolaget, än ock en tredjedel av det beviljade statslånet innestå, till
dess inteckning med ovan stadgad förmånsrätt i bolagets järnväg meddelats för
förut lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda sista tredjedel ej ma utbekommas,
förrän inteckning för dess belopp med förmånsrätt framför varje annan
fordran än statens blivit i bolagets järnväg behörigen meddelad;

6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd ledamot
i direktionen för varje järnvägsbolag, som innehar lan av staten, och utse
en revisor att deltaga uti granskningen av bolagets förvaltning och räkenskaper,
samt att arvode till sålunda utsedd direktör och revisor skall bekostas av bo 7:o)

att varje järnvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, skall vara skyldigt
underkasta sig såväl de bestämmelser i fråga om samtrafik, Indika Kungl. Maj .t
kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i övrigt alla de villkor och kontroller,
som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga och nödiga; samt

8:o) att varje sådant bolag, som nyss är nämnt, må, då Kungl. Maj:t så provar

lämpligt, ... , , .. ,

dels erhålla upplåtelse av den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan
tillhöriga jord sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara disposition,

upplåtes utan någon ersättning; att jord från de under bruk och bergverk för
nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar upplåtes utan annan gottgörelse
än ersättning till vederbörande innehavare för intrång i nyttjanderätten; att jord
från de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Yadstena
krigsmansliusfond, upplåtes utan annan ersättning än för minskning i arrendatorns
brukningsområde under den återstående arrendetiden ävensom för skada och
intrång; samt att för jord, som är till boställe eller åt enskild person, menighet
eller inrättning med åborätt eller annorledes än vad ovan sagts upplåten, ersättning
skall lämnas såväl för själva marken som för skada och intrång; skolande
ersättningen i ovannämnda fall bestämmas i den ordning, förordningen angående
jords eller lägenhets avstående för allmänt behov den 14 april 1866 stadgar;

dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna
kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara disponibla.

I de av riksdagen sålunda stadgade villkor har sedermera allenast
en jämkning av uteslutande formell natur vidtagits. Vid föredragning
inför Kungl. Maj:t den 17 februari 1911 av frågan om bildande av en
fond för att underlätta åstadkommande av bibanor inom vissa delar av
riket framhöll nämligen föredragande departementschefen, hurusom enligt
gällande lånevillkor i bolagsordningen skulle intagas stadgande om skyldighet
för det bolag, som erhållit statsunderstöd, att till säkerhet för
statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt framför varje
annan fordran hos bolaget. Ett järnvägsaktiebolag, som beviljats lån
för utförande av en järnvägsanläggning, hade emellertid hos Kungl.
Maj:t anhållit, att nyssberörda såsom villkor för statslånets tillgodonjutande
meddelade föreskrift om intagande i bolagsordningen av stadgande om
inteckning med viss förmånsrätt måtte få utgå. Såsom skäl härför hade
bolaget anfört, att fullgörande av detta villkor skulle medföra stor tidsutdräkt,
då för ändring av bolagsordningen erfordrades, att beslut därom
godkändes av såväl en ordinarie som en extra bolagsstämma.

Departementschefen erinrade vidare, hurusom på grund av remiss
justitiekanslern avgivit utlåtande och därvid erinrat, att enligt gällande
bestämmelser i det kontrakt om järnvägsanläggningens utförande, som
skulle avslutas mellan kronan och bolaget, skulle intagas bolagets alla
förbindelser och rättigheter enligt meddelade beslut, samt att följaktligen
där även skulle intagas de bolaget åliggande förbindelser i fråga om
inteckning i järnvägen med viss förmånsrätt för statens fordringar.
Justitiekanslern ansåg därför till tryggande av Kungl Maj:ts och kronans
rätt icke vara nödigt, att stadgande därom intoges jämväl i den för bolaget
gällande ordning.

Då enahanda bestämmelser som de av justitiekanslern omnämnda
alltid plägade intagas i det kontrakt, som upprättades rörande järnvägsanläggningens
utförande, ansåg departementschefen intagande i bolagsordningen
av en särskild bestämmelse sådan som den ifrågavarande icke

20

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 29.

vara av behovet påkallad, en bestämmelse, som dessutom under vissa
förhållanden kunde medföra tidsutdräkt och onödiga formaliteter.

Om denna uppfattning delades av Kungl. Maj:t och riksdagen,
ansåg departementschefen hinder ej möta att bifalla järnvägsaktiebolagets
omnämnda framställning, eller att i blivande resolutioner angående beviljande
av statsunderstöd ur den vanliga järn vägslånefonden utesluta
nu ifrågavarande villkor.

Då någon erinran mot det sålunda väckta förslaget ej gjordes, har
omförmälda villkor därefter icke uppställts.

Innan jag redogör för vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
riksgäldskontoret anfört beträffande villkoren för åtnjutande av lån från
allmänna järnvägslånefonden, vill jag något närmare uppehålla mig vid
några av Kungl. Maj:t, utöver ovanberörda, av riksdagen fastställda villkor,
meddelade kontrollföreskrifter vid beviljande av lån från fonden ävensom
vissa tidigare åtgärder, som därmed äga samband.

vissa tidigare I skrivelse den 18 maj 1905, nr 152, angående beviljande av ytter&fr&gaZm
ligare låneunderstöd för anläggning av järnväg från Orsa till Sveg, framhöll
kontroll & med riksdagen, bland annat, angelägenheten av att för framtiden större omsorg
lmånnTjärn- och noggrannhet av vederbörande ämbetsverk ägnades åt granskning
vägsiåne- av de kostnadsberäkningar, som i enlighet med riksdagens föreskrifter
^stidda^m-^ beträffande den till Kungl. Maj:ts disposition ställda lånefonden för enskiida
järn- skilda järnvägsanläggningar skulle läggas till grund såväl för bestäm*°T
mande av det belopp, varmed i varje fall lån från fonden skulle kunna
skrivelse den utgå, som ock vid prövningen, huruvida ett jämte statslånet tunt tiller
i525’ Vekligt, enskilt kapital funnes att tillgå för anläggningens utförande.

väg- och Efter att genom nådig remiss hava anbefallts att till Kungl. Maj:t

nldsstyre^fenB inkomma med yttrande och förslag med anledning av vad riksdagen
utlåtande den sålunda anfört, efterkom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig
2/1 1906- skrivelse den 2 april 1906 denna befallning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställde därvid,

att utöver de villkor, som dittills plägat av riksdagen uppställas för ifrågavarande
låneunderstöd till enskilda järnvägar, måtte därjämte för erhållande av
dylikt lån stadgas av Kungl. Maj:t,

att nya arbetsplanerna med tillhörande kostnadsberäkningar för sådan järnvägsanläggning
skulle vara på sökandens bekostnad upprättade av den väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman eller annan sakkunnig person, som därtill
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter ansökan på sökandens bekostnad förordnades,
ävensom att redan förut genom annan person upprättad arbetsplan,

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

som bleve lagd till grund för ansökan om statslån, skulle vara granskad på marken
av en väg- och vattenbyggnadsstyrelsens, på sökandens bekostnad förordnad tjänsteman
eller annan sakkunnig person;

att arbetsplanerna enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens särskilda föreskrifter
skulle upprättas på sådant sätt, att därav medelst plan- och profil- samt
nödiga tvärsektionsritningar, arbetsbeskrivning och kostnadsförslag med full tydlighet
framginge de för företaget erforderliga arbetenas storlek och samtliga kostnader;
samt

att för utövande under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av en enligt särskild
instruktion närmare angiven kontroll över arbetenas utförande för fullbordande
av dylik järnvägsanläggning och över rätta användandet av de för vidkommande
järnvägsaktiebolag tillgängliga medlen skulle av Kungl. Maj:t efter förslag av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen utses en sakkunnig person, som jämväl borde förordnas
dels att jämlikt nådig instruktion av den 22 oktober 1892 vara den av
Kungl. Maj:t förordnade ledamoten i järnvägsbolagets styrelse, dels att vara statens
övervakande ingenjör för arbetenas utförande.

Slutligen och på sätt riksdagen ifrågasatt borde redan i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
före avgivande av underdånigt utlåtande med tillstyrkande av
statslån till enskilda järnvägsanläggningar, av lånesökanden förebringas fullständigt
bevis om förfogande av penningemedel, som jämte statslånen vore tillräckliga för
järnvägsanläggningens utförande.

Med anledning av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda
hemställt, föreskrev Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 12 april
1907, att arbetsplan rörande järnvägsanläggning, för vilken statslån
sökes, skall, för möjliggörande av planens tillförlitligare granskning,
enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade särskilda detaljföreskrifter
upprättas på sådant sätt, att därav medelst plan- och profilsamt
nödiga tvärsektionsritningar, arbetsbeskrivning och kostnadsförslag
med full tydlighet framgå de för järnvägsanläggningen erforderliga
arbetenas storlek och samtliga kostnader, varjämte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anbefalldes att vid granskningen av sådana arbetsplaner
med tillhörande kostnadsförslag tillse, huruvida kontrollundersökning
på marken erfordrades för att utröna kostnadsförslagets tillförlitlighet
samt att i sådant fall gå i författning därom på sökandenas bekostnad.

Vidare anbefalldes väg- oeh vattenbyggnadsstyrelsén att, därest i
visst fall beträffande ett med statslån understött järnvägsföretag skärpt
kontroll över arbetenas utförande samt rätta användandet av de för
sådant företag tillgängliga medel skulle på grund av särskilda omständigheter
befinnas nödig, hos Kungl. Maj:t göra framställning om meddelande
av i sådant avseende erforderliga bestämmelser.

Kungl. brev
den "It 1907.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Fullmäktiges I sin till 1910 års riksdag avgivna berättelse angående riksgälds1
kontorist8" kontorets ställning och förvaltning framhöllo sedermera fullmäktige i
berättelse till riksgäldskontor, bland annat, hurusom vid 1909 års utgång ett stort
Riksdag” an^al av de med statslån understödda enskilda järnvägsbolagen icke fullgjort
föreskrivna inbetalningar å sina skulder till riksgäldskontoret. Beloppet
av sådana restantier hade ock år för år stigit och uppginge till en
betydande summa. Visserligen kunde man hava anledning hoppas, att,
i likhet med vad i flera föregående fall skett, många järnvägsbolag,
som under de första åren efter järnvägens öppnande för trafik icke
vore i stånd att erlägga ränta och verkställa amortering å statslånet,
framdeles skulle få sina inkomster ökade och sin ekonomiska ställning
så förbättrad, att skulden till staten kunde av dem till fullo återgäldas.
Men å andra sidan kunde man icke undgå att med avseende å några
av järnvägsföretagen i fråga hysa grundade tvivel beträffande deras framtida
ekonomiska bärighet och i följd därav även befara, att staten i vissa
fall skulle få vidkännas förlust på den lämnade försträckningen. Med
hänsyn därtill vore det enligt fullmäktiges mening önskvärt, att för
framtiden de beräkningar rörande tilltänkta järnvägars anläggningskostnad
och avkastningsförmåga, som lades till grund för låneunderstödens
beviljande, bleve uppgjorda med största omsorg och underkastades noggrann
prövning.

Riksdagens Riksdagen anförde därefter i skrivelse den 22 februari 1910, nr 17,
XmoeD aven riksdagen fästat sin uppmärksamhet vid den ständiga ökningen
nr 17. ’ i restantierna å vissa enskilda järnvägars statslån, en ökning, som visserligen,
vad de senaste åren beträffade, kunde i någon mån förklaras av
den allmänna nedgången i de ekonomiska konjunkturerna, men som därjämte
syntes böra tillskrivas omständigheter, vilka gåve vid handen, att
gällande villkor för de ifrågavarande lånens erhållande och åtnjutande
knappast kunde i behörig grad skydda staten för förluster.

Enligt vad i ämnet meddelad utredning ådagalade, gällde dåmera
strängare bestämmelser än förr angående uppgörandet och granskningen
av kostnadsförslagen beträffande enskilda järnvägsanläggningar, för vilka
statslån söktes. Men det visade sig ock, att dessa icke vore tillräckliga
för att bereda staten trygghet mot förluster. Åven. om kostnadsberäkningarna
uppgjorts med all möjlig omsorg och noggrannhet, krävdes
till uppnående av ett gott resultat, dels att företagets ekonomi från
början vore baserad på en säker grundval och dels att dess ledning och
förvaltning sköttes på ett sådant sätt, att icke statens intressen träddes
för nära.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

23

I det förra avseendet lämnades vissa bestämmelser i de av riksdagen
uppställda villkoren för ifrågavarande låneunderstöds åtnjutande. Då
dessa villkor vore av riksdagen fastställda att gälla för hela den period
1907—1911, för vilken det senast beviljade anslaget vore avsett, hade
riksdagen ej ansett sig böra i detta sammanhang närmare ingå på denna
del av den förevarande frågan.

Vad åter anginge ledningen och förvaltningen av de företag, som
här vore i fråga, stadgades i de ovannämnda villkoren, att Kungl. Maj:t
skulle insätta en med särskild instruktion försedd ledamot i direktionen
för varje järnvägsbolag, som innehade lån av staten, och utse en revisor
att deltaga i granskningen av bolagets förvaltning och räkenskaper.
Sådan instruktion hade ock utfärdats av Kungl. Maj:t den 22 oktober 1892.

Den kontroll, som sålunda vore anordnad, syntes emellertid icke
innebära tillräcklig säkerhet för, att statens intressen skulle vederbörligen
tillgodoses. Dels hade det kunnat inträffa, att kontrollanten ej fått börja
sin verksamhet, förrän bolaget redan hunnit vidtaga för dess ekonomiska
ställning mycket betydelsefulla åtgärder; och dels hade genom kontrollen
ej kunnat förhindras, att bolagsförvaltningen såväl vid själva järnvägsanläggningens
utförande som ock sedermera vid ordnandet av driften
och handhavandet av bolagets angelägenheter i övrigt förfarit på ett
sådant sätt, som visat sig skadligt för statens intressen. Det ville därför
synas, som om skärpt kontroll vore behövlig; och riksdagen hade fördenskull
velat för sin del ansluta sig till den tanke, som läge till grund
för ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i detta avseende gjort uttalande,
i så måtto att en teknisk-ekonomisk kontroll borde anordnas för
övervakande, att de beräkningsgrunder, som följts vid statslåns anvisande,
också lände till efterrättelse vid företagens utförande. Riksdagen
förutsatte emellertid därvid, att den kontroll, som med tillämpning av
ovannämnda instruktion för det dåvarande ägde rum, skulle fortfarande
bestå.

Då enligt gällande villkor för de ifrågavarande låneunderstödens
beviljande anordnandet av statens kontroll vore lagt i Kungl. Maj:ts
hand, anhöll riksdagen om vidtagande av erforderliga åtgärder, för att
utöver den kontroll, som för det dåvarande ägde rum genom statens med
särskild instruktion försedda ombud i bolagsstyrelsen, måtte åstadkommas
en för statens intressen betryggande teknisk-ekonomisk kontroll över de
med statslån understödda enskilda järnvägarne såväl beträffande själva
anläggningarnas genomförande som ock med avseende å därmed sammanhängande
förvaltningsåtgärder.

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Riksdagens
skrivelse den
24/s 1910,
nr 122.

Numera brukliga
kontrollföreskrifter.

I sin ovan berörda skrivelse den 24 maj 1910, nr 122, angående
anvisande av anslag till allmänna j ärnvägslånefonden för femårsperioden
1912—1916, anförde riksdagen beträffande villkoren för låneunderstödens
utlämnande och tillgodonjutande, bland annat, att riksdagen, med hänsyn
till vad riksdagen uti omförmälda skrivelse till Kungl. Maj:t den 22
februari 1910 anfört i fråga om åstadkommande, utöver för det dåvarande
förefintlig kontroll över de med statslån understödda enskilda
järnvägarna, av en mera betryggande sådan, ville uttala, att riksdagen
vore övertygad därom, att Kungl. Maj:t, beträffande ifrågavarande anslag,
vidtoge åtgärder för att i fråga om de enskilda järnvägar, som kunde
komma i åtnjutande av lån fr|^ detsamma, åstadkomma, i den mån en
blivande utredning kunde därtill föranleda, en betryggande teknisk-ekonomisk
kontroll såväl beträffande själva anläggningens planerande och
genomförande som ock vad anginge därmed sammanhängande förvaltningsåtgärder.

Samma dag som riksdagens båda nyssnämnda skrivelser anmäldes
inför Kungl. Maj:t, den 23 juni 1910, beviljade Kungl. Maj:t Kil—Fryksdalens
järnvägsaktiebolag låneunderstöd för järnvägsanläggning från
Kil till Torsby. För tillgodonjutande av den bolaget sålunda förunnade
förmån stadgade Kungl. Maj:t, bland andra, följande villkor.

Innan arbetet å järnvägsanläggningen påbörjades eller bindande avtal avslutades
rörande utgifter för anläggningen och senast vid angiven tidpunkt skulle
bolaget hava uppgjort och underställt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens prövning
och godkännande icke blott en detaljerad plan över den ordning, vari och de
tider, vara arbetena å järnvägsanläggningen skulle utföras, utan även en detaljerad
tablå, utvisande, huru samtliga för företaget tillgängliga medel skulle fördelas
på olika arbeten och konton.

Bolaget skulle under arbetenas bedrivande minst en gång månatligen till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen insända såväl uppgift om de under sistförflutna
månaden utförda arbetena och kostnaderna därför som ock avskrifter av ingångna
entreprenad- och upphandlingsavtal; och skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
eller dess därtill förordnade ombud lämnas tillfälle att taga del av bolagets räkenskaper
och korrespondens.

Kungl. Maj:t skulle äga att, på förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
utse eu sakkunnig person, vilken hade att enligt för honom av Kungl. Maj:t utfärdad
särskild instruktion och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens särskilda föreskrifter
å arbetsplatsen verkställa teknisk-ekonomisk kontroll över järnvägsarbetenas
utförande och därvid särskilt tillse, att samtliga i kostnadsförslagets
slutsumma ingående och övriga för järnvägsföretaget avsedda medel i verkligheten
bleve på lämpligt sätt använda för de i förenämnda detaljerade kostnadstablå
angivna ändamål. Denne kontrollant ävensom nyss omförmälda ombud för

KungI. May.ts Nåd. Proposition Nr 39.

25

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle hava rätt att närvara och till protokollet
yttra sig vid bolagsstyrelsens sammanträden, till vilka kontrollanten skulle kallas
i samma ordning som styrelsens ledamöter. Det skulle åligga bolaget att, enligt
grunder, som av Kung! Maj:t på förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bestämdes, bekosta ersättning för kontrollanten och det biträde åt honom, som
kunde befinnas erforderligt.

Enahanda bestämmelser hava därefter plägat intagas bland de villkor,
som föreskrivits vid beviljande av låneunderstöd från allmänna järnvägslånefonden.

Beträffande frågan, huruvida de nu gällande lånevillkoren kunna väg- och v»tanses
tillfyllestgörande eller möjligen i något avseende tarva ändring teåtyrffaendB"
eller tillägg, yttrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i det föreliggande
utlåtandet till eu början följande:

»Till bedömande av denna fråga får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhålla följande rörande några av de villkor, som under olika tidsperioder
varit av Kungl. Maj:t föreskrivna för lån ur järnvägslånefonden.

Under 1860-talet var sålunda i de villkor för lån, riksdagen uppställde,
föreskrift intagen om att styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader skulle
genom sakkunniga män, som på styrelsens förslag av Kungl. Majit förordnades,
utöva tillsyn därå, att arbetena bleve i överensstämmelse med vederbörligen fastställda
planer utförda, samt att vid verkställigheten godkända arbetsmetoder
följdes och fullgoda materialier användes.

Detta villkor rörande sättet för huvudsakligen den tekniska kontrollens
utövande utgår sedermera ur de av riksdagen angivna lånevillkor, då därefter
Kungl. Maj:t uti nådiga resolutioner om koncession för respektive järnvägar upptager
motsvarande villkor, eller att denna kontroll skulle utövas genom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och dess tjänstemän.

Denna kontroll avsåg emellertid uteslutande tillsyn, 1 ä 2 gånger årligen,
över att järnvägsanläggningarna blevo i tekniskt avseende utförda på ett betryggande
sätt, men omfattade icke någon som hälst tillsyn på platsen över att
för anläggningen tillgängliga medel voro tillräckliga eller blevo till avsett ändamål
på lämpligt sätt använda.

En sålunda organiserad kontroll kunde ej bliva fullt verksam, och isynnerhet
var det omöjligt för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att på förhand
vinna nödig visshet, att järnvägarna verkligen kunde utföras för de beräknade
kostnaderna. Härtill kommer, att de undersökningar, som läggas till grund för
koncessionsansökan, i allmänhet äro — det ligger i sakens natur — ganska otillförlitliga,
då de vanligen avse att utröna, allenast om över huvud taget en framdragning
av en järnväg på den platsen är möjlig. Kostnadsberäkningar, baserade
på dylika förslag, måste helt naturligt också bliva ganska otillfredsställande.

Ett belysande exempel på detta förhållande är Orsa— Svegs järnvägsanläggning.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 25 höft. (Nr 29.)

4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Denna cirka 120 kilometer långa normalspåriga järnväg hade med stöd
allenast av de till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inlämnade förslagen och
utan kontrollering på marken beräknats till 3,700,000 kronor utan rullande materiel
eller till det osedvanligt låga priset av 30,830 kronor för kilometer. Med
stöd allenast av dessa beräkningar erhölls ett statslån av 1,850,000 kronor.
Emellertid visade det sig snart, att den genom lånesökandens försorg upprättade
kostnadsberäkningen var fullständigt otillförlitlig, och att järnvägens fullbordande
skulle komma att draga ytterligare högst betydliga kostnader.

Järnvägsaktiebolaget ingick då med en underdånig ansökan om ökning av
statslånet, i anledning varav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lät verkställa en
noggrann undersökning på marken, som resulterade i att totalkostnaden för järnvägen
beräknades till cirka 6 millioner istället för förut uppgivna 3,7 millioner
kronor eller till cirka 50,000 kronor för kilometer, i följd varav hemställdes, att
Kungl. Maj:t och riksdagen för järnvägens fullbordande måtte anvisa ytterligare
2 millioner kronor såsom statslån. I sitt underdåniga utlåtande häröver av
den 23 april 1904 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i anledning av vad
som sålunda förekommit, påyrkat en viss omfattande ekonomisk kontroll genom
försorg av styrelsen. I tvenne promemorior den 27 mars och 14 juni 19Ö5 till
statsrådet och chefen för civildepartementet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
närmare utvecklat sitt förslag, om huru en sådan kontroll skulle ordnas.

Sedan riksdagen i skrivelse den 18 maj 1905 under vissa villkor medgivit,
att det sökta, av Kungl. Maj:t till 2,200,000 kronor ökade statslånet finge
utgå av den år 1901 av riksdagen beviljade fonden å 7,500,000 kronor, har Kungl.
Maj:t genom nådigt brev den 20 oktober 1905 beviljat järnvägsaktiebolaget ifrågavarande
lån, varvid Kungl. Maj:t bland andra villkor föreskrivit, att kontroll över
järn vägsarbetet skulle av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utövas på sätt av
styrelsen föreslagits.

Följden av denna noggranna kontroll uteblev ej heller. Den beräknade
totala kostnadssumman, som låg till grund för Kungl. Maj:ts förenämnda beslut
om det senaste statslånet var 6,000,000 kronor eller cirka 50,000 kronor för kilometer,
och järnvägen har enligt uppgift, som inlämnades till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i juli 1910, dragit en kostnad av cirka 5,865,000 kronor. Härvid
är emellertid att märka, att upplupna räntor under byggnadstiden, som för
denna järnväg blev ovanligt lång, ej inräknats i verkliga kostnaden. Ej heller
har rullande materiel till ett mindre belopp medräknats, då det beräknade
ovannämnda kostnadsbeloppet ej avsåg sådan.»

Efter att härefter hava erinrat om styrelsens i skrivelse den 2 april
1906 framställda, ovan återgivna förslag till kontrollföreskrifter, samt om
riksdagens jämväl här ovan omförmälda skrivelse den 22 februari 1910
yttrar styrelsen vidare:

»Kontroll inrättad huvudsakligast efter dessa principer har sedermera av
Kungl. Maj:t föreskrivits vid beviljande av statsunderstöd åt nedanstående ännu
ej helt fullbordade järnvägar, nämligen: Kil—Torsby, Lysekil—Smedberg, Ivnippboheden—Rättvik,
Väderstad—Bränninge, Lindfors—Bosjön, Sävsjöström—Nässjö,
Trollhättan—Nossebro, Bingstorp—Slätbaken och Eksjö—Österbymo.

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Att den teknisk-ekonomiska kontroll, som sålunda genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utförts för de med statsbidrag understödda järnvägarna, väl
fyllt sin uppgift, torde framgå därav, att då det, på sätt framgår av nedanstående
tabell, inträffat, att vid de enskilda järnvägsanläggningar, som byggts utan
teknisk-ekonomisk kontroll, den beräknade kostnaden, i regel överskridits, hava
samtliga dessa vid de förenämnda under styrelsens teknisk-ekonomiska kontroll
utförda järnvägar, såvitt nu kan ses, visat sig tillräckliga.

Järnvägens namn.

Spår-

vidd.

m.

Längd.

km.

Vid stats-lånets bevil-jande beräk-nad och
fastställd
kostnad.

Kr.

Verklig

kostnad.

Kr.

Verklig
kostnad
per km.

Kr.

Kjävlinge—Sjöbo ...............................

1.435

48.8

2,400,000

2,836,000

58,100

Söderköping—Valdemarsvik..................

0.891

41.o

1,183,000

1,805,000

45,900

Bjärka—Åtvidaberg...........................

1.435

18.5

580,000

809,000

43,700

Enköping—Heby—Samhällen................

1.435

50. o

2,057,400

2,325,000

47,300

Stålboga—Skebokvam .......................

1.435

23.4

1,065,000

1,170,000

50,000

Borgholm—Böda.................................

0.891

55.0

838,000

1,057,000

19,300

Tidaholm—Vartofta ..........................

1.435

23. s

1.020,000

1,385,000

58,200

Oskarshamn—Buda ............................

0.891

33.3

970,000

1,092,000

33,100

Lidköping—Tun................................

0.891

27.2

735,000

700,000

25,700

Visserligen äro de ovan uppräknade tekniskt ekonomiskt kontrollerade
järnvägarna, ehuru några av dem helt eller delvis öppnats för trafik, ännu ej
fullt fullbordade, då i vissa fall kostnaden för jordlösen och expropriation ävensom
en del putsningsarbeten m. m. ännu återstå, men likväl kan för närvarande
sägas, att arbetena kunnat bedrivas mycket noggrannt i överensstämmelse med
för dem fastställda planer och tablåer.

Av vad sålunda anförts finner styrelsen skäl föreligga att föreslå, att bland
villkoren för statslånen bör ingå bestämmelse, om att teknisk-ekonomisk kontroll
skall utövas, på sätt senare åren varit föreskrivet.

Bestämmelsen om räntefrihet under de tre första åren efter lånets anvisande
synes styrelsen ej under alla förhållanden fullt lämplig, bland annat av
det skäl, att det visat sig, att banor ofta ej hinna färdigbyggas under denna tid.
Denna allmänna bestämmelse torde hava sin orsak däri, att det ansetts olämpligt
att betunga järnvägar med räntor de år, då järnvägarna äro under byggnad
och således ej kunna hava några trafikinkomster. Härvid lärer dock böra tagas
hänsyn därtill, att byggnadstiden är helt olika för olika stora järnvägar, vartill
kommer att, som ovan nämnts, vid ett flertal järnvägsanläggningar det inträffar,
att först någon tid efter järnvägsdriftens början det varit möjligt erhålla
så stor behållning av driften, att det varit möjligt att därmed bestrida rånte -

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

likviderna. Det synes under dessa förhållande styrelsen önskvärt, att tiden för
räntefriheten av Kung! Maj:t bestämmes särskilt i varje fall, dock ej till mer
än 6 år.

Ett belysande exempel, åskådliggörande huru räntorna kunna trycka låntagaren,
förekom jämväl vid Orsa—Svegs järnvägsanläggning, där sammanlagda
ränteutgifterna redan under byggnadstiden uppgick till ej mindre än 616,145
kronor 35 öre.

Angående den av riksdagen meddelade bestämmelsen, att lån endast få utlämnas
till nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar har vid skilda
tillfällen förfrågningar framställts i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om utsikterna
att få statslån, oaktat järnvägsarbetet påbörjades. I denna fråga vill
styrelsen framhålla önskvärdheten, att äAren för framtiden någon avvikelse härifrån
ej må ske, då styrelsen under sådana förhållanden i väsentliga delar undandrages
noggrann kontroll såväl över järnvägens tekniska utförande som ock den
rätta användningen av de tillgängliga medlen, som sedan äro avsedda att delvis
ersättas med statslån.

Beträffande den av riksdagen givna bestämmelsen, att Kungl. Maj:t skall
insätta en med särskild instruktion försedd ledamot i direktionen för varje
järnvägsaktiebolag, som innehar lån av staten, anser styrelsen lämpligt att föreskrift
lämnas därom, att till sådan ledamot bör utses en person, som är på området
sakkunnig och ej är delägare i bolaget eller av detta mottagit förtroendeuppdrag
eller avlönad befattning.»

Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört och i övrigt under
sin verksamhet erfarit i denna fråga har styrelsen uttalat, att bestämmelser
i nedan angivna riktning enligt styrelsens mening böra meddelas
av riksdagen att lända till efterrättelse vid beviljande av lån från
allmänna järn vägslånefonden:

1) Noggrann, på marken utförd undersökning, eventuellt kontrollundersökning,
skall, om så av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anses
erforderligt, verkställas genom denna styrelses försorg på järnvägsaktiebolagets
bekostnad.

2) En verksam teknisk- ekonomisk kontroll, i huvudsaklig överensstämmelse
med den vid Ivil-Torsby med derå järnvägar förda kontrollen,
bör av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utövas vid med statslån
understödda järnvägar.

3) Räntefrihet skall medgivas under de första åren, lånet innehaves,
och bör tiden för sådan räntefrihet bestämmas med hänsyn till järnvägsarbetets
längd, så att en mindre järnväg erhåller kortare anstånd och
en större järnväg längre anstånd, dock högst sex år, allt beroende på
Kungl. Maj:ts prövning för varje särskilt fall.

4) Lån ur fonden bör ej lämnas järnväg, varå arbetet påbörjats.

5) Till ledamot eller suppleant i direktionen för varje järnvägsaktiebolag,
som innehar lån av staten, bör utses en person, som är fullt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2!).

29

förtrogen med järnvägars såväl drift -som underhåll och ej är delägare i
bolaget eller av detta mottagit avlönad befattning eller förtroendeuppdrag.

Av de frågor, som beröras i de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagna bestämmelserna, hava fullmäktige i riksgäldskontoret i sitt
yttrande till närmare belysning upptagit frågan om anståndsräntan och
därom anfört följande:

»Frånsett det ekonomiska stöd, som en försträckning av kapital alltid innebär,
har staten vid utlämnande av lån åt enskilda järnvägsbolag även direkt gynnat
dessa låntagare genom medgivande av viss lindring i betalningsskyldigheten
under de första åren efter lånens utbetalande. Före år 1877 utgick denna lindring
i form av räntefrihet under vissa år. I samband med beviljande av lånemedel
för de fem åren 1877—1881 gjordes emellertid häri av 1876 års riksdag
den ändring, att räntefrihet ej vidare skulle få åtnjutas, varemot den under högst
tre år efter lyftningsdagarna upplöpande räntan finge omvandlas till en räntefri
kapitalskuld, s. k. anståndsränta, vilken icke behövde gäldas förr, än all annan
rånte- och kapitalskuld blivit till fullo inbetald. Denna form för understöd åt
låntagande järnvägsbolag, vilken inträdde med de lån, varå första ränteinbetalningen
förföll under åren 1881—1885, har allt sedan dess varit tillämpad. Givetvis
har dock dylikt anstånd icke medgivits för sådana lån, som uppkommit genom
kapitalisering av äldre förfallna skulder. Frånräknas dessa lån ävensom de
lån, vara räntebetalningen ännu icke vidtagit före 1915 års ingång och för
vilka anståndsräntan därför vid nämnda tidpunkt icke uppnått sitt slutliga belopp,
visar det sig, att de å järnvägslånen upplupna anståndsräntorna uppgått till
5,766,261 kronor 18 öre, fördelade på 58 lån med en sammanlagd ursprunglig
lån esum ina om 56,604,797 kronor 94 öre. I förhållande till de utlämnade lånens
belopp uppgå således anståndsräntorna till 10.19 %, vilket med hänsyn tagen till
den något olika räntefoten under tiden för räntornas upplöpande innebär, att
anståndsräntorna upplupit under i medeltal 2.221 år.

Körande tillämpningen av de allmänna bestämmelserna om anståndsränta
må ytterligare anföras följande. För fyra lån om tillhopa 5,309,835 kronor har
anstånd med räntas erläggande medgivits intill viss tidpunkt, oberoende av när
lånen lyfts. Den sammanlagda anståndsräntan för dessa lån uppgår till 384,367
kronor 2 öre, vilket motsvarar en anståndstid av 1.609 år. För ett lån om

500,000 kronor var anståndstiden bestämd till högst 2 år från lyftningsdagen,
och det faktiska anståndet uppgick här till 2 år. För alla övriga lån, varå anståndsräntan
vid 1914 års slut nått slutliga belopp, har vid lånens beviljande
anstånd med räntas erläggande medgivits under högst 3 år från lyftningsdagarna,
dock ej utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
senast skolat vara färdig och öppnad för trafik. Sistnämnda inskränkning
i förening med de ytterligare villkor, som äro fästa vid lån från järn vägslånefonden,
såsom om låneunderstödets lyftande endast i mån av järn vägsarbetets
fortgång m. in., har haft till följd, att den verkliga anståndstiden kommit att
avsevärt understiga de nominella tre åren. Efterföljande sammanställning belyser
närmare detta förhållande beträffande var och en av de grupper, vari lånen
blivit i det föregående uppdelade.

Fullmäktige

rikagäldakon

toret.

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29

Första förfalloår.

Ränte-

fot,

%

----

Lånesumma,

kronor.

Anståndsränta,

kronor.

Anstånds-räntan i % av
lånesumman.

Anståndstid
i medeltal,
år.

1881—1885 ...........................

5

9,875,000

_

1,427,583

34

14.46

2.891

1886—1890 ...........................

4.5

10,558,612

94

980,294

32

9.28

2.065

1891—1895 ...........................

4.5

5,787,250

—

546,632

68

9.45

2.099

1896-1900 ...........................

4.5

5,000,000

—

472,772

39

9.46

2.101

1901—1905 ..........................

4.5

5,277 000

—

507,369

30

9.61

2.137

1906—1910 ...........................

4.5

9,602,000

—

893,414

71

9.30

2.068

1911—1914...........................

4.5

4,695,100

—

508,825

42

10.84

2.408

1881-1914...........................

—

50,794,962

94

5,336,892

16

10.51

2.286

Därav med 4.5 % ränta .........

4.5

40,919,962

94

3,909,308

82

9.55

2.123

Vid en räntefot av 5 % skulle den slutliga anståndsräntan utgöra 15 % av
lånesumman och vid 4 1/2 % ränta 13.5 %, under förutsättning att den nomiella
anståndstiden av 3 år kunnat i verkligheten åtnjutas. Sammanställningen utvisar
emellertid, att så icke varit fallet inom någon av lånegrupperna. Beträffande
lånen inom gruppen 1881—1885, vilka under anståndstiden löpte med 5 %
ränta, är skillnaden visserligen ganska liten. Mera betydande är den däremot
ifråga om de därefter utlämnade lånen. I stället för 13.5 % uppgår anståndsräntan
i medeltal till endast 9.5 6 %. En genomgående ökning har visserligen
ägt rum med undantag endast för gruppen 1906—1910, men i medeltal för alla
dessalån har anståndstiden likväl uppgått till endast 2.12 3 år i stället för de nominella
3 åren. Huru anståndstiden gestaltat sig för varje särskilt lån, framgår av tabell
5*) vilken bland annat utvisar, att endast ett av de 58 lånen kommit i åtnjutande
av maximitiden 3 år.

Men även om, enligt vad nu anförts, effektiviteten av den vid lån från järnvägslånefonden
medgivna rätt till anstånd med ränteinbetalning måhända visat sig
mindre betydelsefull än avsett varit, måste likväl de förmåner, som genom dylikt
anstånd beretts de låntagande bolagen, anses vara för statsverket ganska betungande.
Fullmäktige torde för belysning av denna fråga kunna inskränka sig
till den numera vanliga låneformen, nämligen en annuitet om 5 % av ursprungliga
lånesumman, vari ingår 4''/2 % ränta å oguldet kapital, samt en anståndstid
av 3 år med inskränkning i enlighet med vad här ovan anförts. Ett dylikt lån
amorteras under något över 52 år, länder förutsättning att annuiteterna behörigen
erläggas. Då anståndsräntan enligt hittills vunnen erfarenhet uppgår till 9.5 5 %
av lånesumman, erfordras för dess inbetalning något mindre än 2 annuiteter. A
andra sidan upplöper anståndsräntan under likaledes något över 2 år, varefter i
allmänhet ytterligare ett år förgår, innan huvudlånets amortering tager sin början.
Den tid, varunder anståndsräntan utestår räntefri, kan på grund härav sättas
till omkring 55 år. Beräknat efter 41/., % ränta på ränta växer ett kapital
under denna tid till 11.26 gånger sitt ursprungliga belopp. Då nu endast an -

*) Bifogad propositionen.

31

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20.

ståndsräntan själv behöver inbetalas, innebär således detta, att staten efterskänker
en summa, som är mer än 10 gånger så stor som anståndsräntan. Denna
senare utgör såsom nämnts 9.5 5 % av lånesumman. Staten kan alltså genom
medgivande av anståndsränta anses lämna de låntagande bolagen ett anslag, som
vid tiden för lånets slutbetalning uppgår till ungefär samma belopp, som
den ursprungliga lånesumman och vid amorteringens början motsvarar omkring
8*/2 % av samma summa. Av de 9.5 5 % av lånesumman, vartill anståndsräntan
uppgår, återfår staten sålunda blott föga över 1 %, resten är att betrakta såsom
rent anslag. Givetvis kommer detta anslags värde att ökas, i den mån den
verkliga anståndstiden tillväxer eller lånets amortering fördröjes.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner bestämmelsen om anståndsränta ej
under alla förhållanden fullt lämplig, bland annat av det skäl, att det visat sig,
att banor ofta ej hinna färdigbyggas under den tid, sådan ränta upplöper. Då
bestämmelsen torde vara föranledd därav, att det ansetts olämpligt att betunga
ett järnvägsbolag med erläggande av räntor under de år, då järnvägen är under
byggnad, bör enligt styrelsens mening hänsyn tagas till, att byggnadstiden är
olika för olika stora järnvägar ävensom därtill, att det merendels inträffar, att
först någon tid efter järnvägens öppnande för trafik så stor behållning av driften
kan beräknas, att räntor å statslånet därmed kunna bestridas. Till följd
därav synes det styrelsen önskvärt, att tiden, under vilken anståndsränta får beräknas,
av Kungl. Maj:t bestämmes särskilt för varje fall.

Utan att underkänna de skäl, som styrelsen åberopat för den av styrelsen
ifrågasatta förändringen i lånevillkoren i nu förevarande hänseende, kunna fullmäktige
dock icke biträda detta förslag. Den utredning i denna fråga, fullmäktige
här ovan förebragt, ger ju tydligt vid handen, vilken stor förmån staten
genom nuvarande bestämmelser medgivit järnvägsbolagen. Att genom en förlängning
i vissa fall av den tid, varunder anståndsränta beräknas, ytterligare öka
den direkta ekonomiska förlust, som genom denna förmån för de låntagande
bolagen tillskyndas staten, anse fullmäktige för sin del icke böra komma i fråga.
Fullmäktige få sålunda avstyrka, vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i detta
hänseende föreslagit.

Därest emellertid Kungl. Maj:t och riksdagen ändock skulle finna skäl att
besluta i enlighet med styrelsens förslag, vilja fullmäktige framhålla, att den
tidpunkt, vid vilken anståndsräntan ovillkorligen skall upphöra att beräknas eller
senast ett år från den dag, då järnväg enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik, då givetvis måste framflyttas, för att icke
den nya bestämmelsen skall bliva fullständigt illusorisk.»

Sedermera hava fullmäktige i skrivelse av den 16 december 1915
framställt förslag angående vissa förändringar av och tillägg till bestämmelserna
angående inbetalning av ränta å lån såväl från allmänna
järnvägslånefonden som ock från fonden för bibanor i vissa delar
av riket.

Fullmäktige erinra därvid till en början, att fullmäktige till 1915
års bankoutskott avlåtit en skrivelse i ämnet, vilken emellertid ej blev
av utskottet prövad. 1 denna skrivelse anförde fullmäktige huvudsakligen
följande.

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

På grund av vissa föreskrifter i de vid 1910 års riksdag meddelade bestämmelserna
angående låneunderstöd från allmänna järnvägslånefonden, vilka
föreskrifter återfunnes jämväl i de vid 1911 års riksdag meddelade bestämmelserna
rörande låneunderstöd från den ännu icke i anspråk tagna fonden för bibanor
i västra delarna av riket, erhölle bokföringen rörande sådana låneunderstöd
i vissa avseenden en mycket komplicerad natur och antalet förfallotider för
ränteinbetalningar bleve under en följd av år onödigt stort. Härigenom förorsakades
såväl räkenskapsförande verk och järnvägsbolag som ock vederbörande
revisionsorgan tidspillan och olägenheter, som genom vidtagande av vissa smärre
ändringar i nämnda bestämmelser för framtiden skulle kunna undvikas.

De föreskrifter, vilka här åsyftades, utgjorde punkt 4) mom. c) och d) i 1910
års riksdags bestämmelser rörande låneunderstöcl från allmänna järnvägslånefonden
och punkt 7) mom. c) och d) i 1911 års riksdags bestämmelser rörande
låneunderstöd från den s. k. bibanefonden. De varandra motsvarande punkterna
vore i respektive bestämmelser lika avfattade.

Den nuvarande lydelsen av moment c) vore följande:

’c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke är att
hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas till staten’.

Då det beviljade låneunderstödet av respektive järnvägsaktiebolag endast
undantagsvis lyftes på en gång utan i regel utbetalades i flere, i ett fall ända till
nio poster, med olika tiders mellanrum, uppstode, på grund av nyssberörda föreskrift,
i många fall lika många olika ränteförfallotider som antalet lyftade delbelopp
av låneunderstödet.

Ett exempel torde bäst belysa ifrågavarande förhållanden.

Mjölby—Hästholmens järnvägsaktiebolag beviljades år 1908 ett låneunderstöd
å 800,000 kronor att utgå från 1908 års anslag med 143,500 kronor och från
1909 års anslag med 656,500 kronor.

Anstånd med erläggande av ränta å lyftade lånebelopp medgavs för tre år
från lyftningsdagarna, dock icke utöver den 1/1 1913, d. v. s. ett år från den dag,
då enligt Kungl. Maj:ts bestämmande järnvägen senast skulle vara färdig. De
upplupna s. k. anståndsräntorna skulle inbetalas först sedan hela lånet i övrigt
blivit slutlikviderat.

Kapitalavbetalningen skulle vidtaga tre år efter den dag, den ,/1 1912, då
järnvägen senast skulle vara färdig, alltså den l/i 1915. Samma datum skulle
utgöra, inbetalningsdagen även för följande års annuiteter.

Å förfallet, oguldet inbetalningsbelopp skulle beräknas en straffränta ä 5 %.

Av den beviljade lånesumman, 800,000 kronor, lyftades

den 7 december 1908 ...................................... kronor 143,oOO,

s> 2 januari 1909............................................. » 256,500,

■» 2 april samma år....................................... » 130,000,

» 23 december samma år.............................. » 190,000

och » 18 augusti 1910 ......................................... » 79,600.

Återstående belopp, kronor 400, hade icke lyftats.

Såsom framginge av en utav fullmäktige åberopad grafisk tabell*), kommo
av ovanstående belopp de fyra första i åtnjutande av fulla tre ars ränteanstånd,

*) Den åberopade tabellen är vidfogad propositionen såsom tab. 9.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29. 33

enär ränteanståndsgränsen vore satt till den 1/1 1913; ränteanståndet för det femte
lånebeloppet uppgick däremot icke på långt när till tre år.

Den ränta, som belöpte å de respektive lånedelarna mellan tidpunkterna
för ränteanståndets upphörande och tidpunkten för den första annuitetens erläggande
eller

från den 7 december 1911
» » 2 januari 1912

» » 2 april samma år! till och med den 1 januari 1915

» » 23 december » »

och » » 1 januari 1913 )

tillhörde det slag av ränta, som årligen skulle inbetalas till riksgäldskontoret.

Rörande debiteringssättet och tidpunkterna för inbetalningen av dessa upplöpande
räntor hade imder äldre tider en viss villrådighet tydligen varit rådande
och olika metoder tillämpats.

I överensstämmelse med den praxis, som under senare tider fastslagits i
fråga om dessa räntors beräknande och inbetalande, och vilken praxis vunnit
stadfästelse genom förberörda punkt 4 mom. c) av 1910 års riksdags bestämmelser,
skulle inbetalningarna av upplupen årsränta i det ifrågavarande fallet
äga rum på nedanstående tider:

år 1912

7/

/12)

ett

års

ränta

å kronor 143,500,

» 1913

2/

1 i

»

3>

>

»

256,500,

7*.

»

»

130,000,

V12 >

3»

»

»

143,500,

23/

/125

»

»

190,000,

» 1914

Vi,

»

»

79,600.

Alltså utgjorde de olika ränteförfallotiderna beträffande detta lån icke mindre
än sex. Fullgjordes icke dessa räntelikvider å ovanstående dagar, bleve bokföringen
ytterligare invecklad på den grund, att straffränta skulle debiteras från respektive
förfallotider å vart och ett förfallet räntebelopp särskilt, till dess likvid ägde rum.

Enligt vedertaget bruk hade de olika räntebeloppens skilda förfallotider sammanförts
till en gemensam förfallotid jämnt ett år före dagen för den första annuitetslikviden.

Alltså hade i överensstämmelse härmed i ifrågavarande fall räntor debiterats
å samtliga utbetalda låneandelar från de senast angivna förfallotiderna till och
med den % 1914, d. v. s.

å kronor 256,500 från den 2 januari 1913

» » 130,000 » »2 april 1913 . till och med den 1 januari

» » 143,500 » »7 december 1913 1914.

» » 190,000 » »23 december 1913

Järnvägsbolaget hade på sin tid erhållit meddelande, att det hade att den
Vi 1914 inbetala upplupna räntor å förestående belopp. Dylika räntor, som icke
utgjorde fulla årsräntor, kunde emellertid på grund av lydelsen av ifrågavarande
mom. c) strängt taget icke anses som förfallna å den datum ett år före dagen
för den första annuitetslikviden, till vilken de uppdebiterats (i det förevarande
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 25 höft. (Nr 29.) 5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

fallet den J/i 1914); i regel liade de dock det oaktat av bolagen inbetalts enligt
riksgäldskontorets uppgift. Hade de däremot icke inbetalts å nämnda tidpunkt
såsom fallet varit beträffande nu ifrågavarande lån, hade riksgäldskontoret icke ansett
sig kunna debitera straffränta å dessa icke full årsränta utgörande belopp. I
1910 års riksdags bestämmelser hade sistnämnda uppfattning fastslagits genom
inryckandet av en särskild föreskrift (i punkt 4 mom. d) om att först i sammanhang
med den första annnitetens erläggande likvid skulle ske av all därförinnan
upplupen obetald ränta, som icke vore att hänföra till anståndsränta. I fallet
Mjölby—Hästholmen vore sålunda ifrågavarande upplupna räntor, som ej utgjorde
fulla årsräntor, först den 1/1 1915 att anse såsom förfallna.

Den bokföringsmetod, som hittills praktiserats och som genom 1910 års
riksdags bestämmelser blivit fastslagen, medförde alltså i tillämpningen den egendomligheten,
att, i händelse av uteblivna räntelikvider, föreskriven straffränta
kunde beräknas endast å de fullt upplupna årsräntorna, men icke å de uppdebiterade
räntebelopp, som ej utgjorde fulla årsräntor och vilka skulle likvideras i samband
med första annuitetens erläggande. Härigenom uppstode sålunda frihet från
straffränta för visst upplupet räntebelopp, vilket förhållande ingalunda vore ägnat
att förenkla räkenskapen.

Förfallotiderna för räntorna å de fem olika andelarna av ifrågavarande lån
hade sålunda icke — trots det lånets första del utbetalades redan år 1908 — kunnat
sammanföras till en gemensam förfallotid förrän den V, 1915.

Visserligen lade icke de för 1906 års lånefond, från vilket lånet för Mjölby
—Hästholmens järnväg vore utgivet, gällande bestämmelserna hinder i vägen för
ett annat förfaringssätt, men då genom föreskrifterna i 1910 års riksdagsbestämmelser,
punkt 4 mom. c) och d), en förut använd, mindre lämplig praxis blivit
fastslagen, hade självfallet sistnämnda bestämmelse tillämpats även i fråga om
detta lån.

För den händelse att fulla årsräntor uppdebiterades å de särskilda låneandelarna
även under året närmast före den första annuitetens förfallodag, skulle
därigenom bokföringen bliva ännu mera komplicerad; därtill komme, att för
järnvägsbolagen därigenom skulle följa skyldighet att inbetala större belopp under
deras första verksamhetsår, än vad nu är fallet. Om nämligen räntorna i fallet
Mjölby—Hästholmen även under år 1914 hade uppdebiterats såsom fulla årsräntor,
nämligen:

å kronor 79,600 till och med den 1 januari 1914,

» » 256,500 » > » » 2 » » ,

» » 130,000 » » » »2 april » ,

» » 143,500 » » » » 7 december » ,

» » 190,000 » » » » 23 » » ,

och ävenledes inbetalats å dessa data, skulle bolaget under år 1914 fått inbetala

räntor till ett belopp av ............................................................... ..... kr. 35,982: —

Därtill hade bolaget att den 1/1 1915 inbetala full annuitet,
uppgående till kronor 39,980, bestående av dels räntor å låneandelarna
från de respektive förfallotiderna under år 1914, tillsammans
................ .................................................................. kr. 20,082:69

dels i övrigt kapitalavbetalning...................................... » 19,897: 31 ä 39 98O:

vadan bolagets sammanlagda inbetalningar skulle uppgå till............ kr. 75,962: —

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Med nuvarande praxis skulle bolaget under samma tidrymd
hava inbetalat de till och med den 1/l 19l4 upplupna räntorna, uppgående
till ............................................................................................. kr. 20,082: 69

jämte annuiteten, kronor 39,980, bestående av full årsränta å hela

lånebeloppet ........................................................................................... » 35,982: —

samt i övrigt kapitalavbetalning........................................................... » 3,998: —

eller ett sammanlagt totalbelopp av..................................................... kr. 60,062: 69

Genom det förra beräkningssättet tillskyndades alltså bolaget en merutgift
under första tiden av kapital å kronor 15,899: 31.

I övrigt hänvisade fullmäktige till vissa räkenskap sutdrag *)

Nu omförmälda olägenheter skulle undvikas, om de olika ränteförf allo tiderna
för de skilda lånedelarna snarast möjligt sammanfördes till en gemensam förfaliotid,
vilken i så fall självfallet måste bliva den för annuitetslikviden bestämda datum,
utgörande i det här anförda exemplet den 1 januari.

För vinnande av ett sådant syfte måste emellertid punkt 4 mom. c) i 1910
års riksdags bestämmelser och motsvarande mom. c) jämte mom. d) i punkt 7)
av 1911 års riksdags bestämmelser rörande låneunderstöd från de båda järn vägslånefonderna
undergå vissa förändringar.

Fullmäktige avgåvo härefter med sin skrivelse till 1915 års bankoutskott
förslag till ändringar såväl i de av 1910 års riksdag meddelade
bestämmelserna angående låneunderstöd från 1912—1916 års
anslag till allmänna järnvägslånefonden, som i de av 1911 års riksdag
meddelade bestämmelserna angående låneunderstöd från fonden för
bibanor i vissa delar av riket. Tillika hemställde fullmäktige, att
respektive bestämmelser rörande blivande låneunderstöd från 1917—
1921 års länsanslag till allmänna järnvägslånefonden måtte erhålla en
med de sålunda föreslagna formuleringarna överensstämmande avfattning.

I sin förevarande skrivelse den 16 december 1915 anföra fullmäktige
följande.

»På de skäl, som anförts i fullmäktiges ovanintagna skrivelse till 1915 års
bankoutskott vidhålla fullmäktige sin mening om lämpligheten av däri framställda
förslag om tillägg till bestämmelserna angående bibanefonden och allmänna järnvägslånefonden
för åren 1917—1921.

Vad däremot beträffar det ifrågasatta tillägget till de av 1910 års riksdag
meddelade bestämmelserna angående låneunderstöd från 1912—1916 års anslag till
allmänna järnvägslånefonden, har frågan därom kommit i ett något förändrat
läge, sedan förenämnda skrivelse avläts till bankoutskottet. Genom under denna
tid skedda utbetalningar har nämligen antalet lån, som skulle komma att beröras
av nämnda tillägg, nedgått till endast två, (därav det ena å 643,000 kronor till
Eksjö—Osterbymo järnvägsaktiebolag och det andra å 606,000 kronor till Mellersta
Östergötlands järnvägsaktiebolag). Vid sådant förhållande anse sig fullmäktige

*) Bifogade propositionen som tab. 7 och 8.

36

, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

böra frånträda sitt förslag om införande av tilläggsbestämmelser angående nu
berörda låneunderstöd.

Då fullmäktige förutsätta, att Kungl. Maj:t kommer att till 1916 års riksdag
framlägga förslag såväl angående avsättning till allmänna järn vägslånefonden
för åren 1917—1921 som ock i fråga om villkor och bestämmelser för
åtnjutande av lån från samma fond, samt att Kungl. Maj:t därvid finner lämpligt
att samtidigt taga under omprövning frågan om ändrade bestämmelser
jämväl rörande bibanefonden, få fullmäktige sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen besluta:

l:o) att punkt 7 mom. c) i de av 1911 års riksdag meddelade bestämmelserna
angående låneunderstöd från den s. k. bibanefonden måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

’att så snart ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta, upplupit å
lyftat lånebelopp till och med den datum, som motsvarar den för annuitetslikviden
fastställda datum, skall sådan räntas belopp inbetalas till staten;’

2:o) att punkt 7 mom. d) i bestämmelserna rörande samma fond måtte erhålla
följande lydelse:

''att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga
fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik;’ samt

3:o) att respektive bestämmelser rörande blivande låneunderstöd från 1917
—1921 års länsanslag till allmänna järnvägslånefonden erhålla en med de i punkterna
1 och 2 här ovan föreslagna formuleringar överensstämmande avfattning.»

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret därefter lämnats tillfälle att
avgiva yttrande över, huruvida och i vad mån, med hänsyn till nu rådande
förhållanden å lånemarknaden, räntefoten å de låneunderstöd,
som utlämnas från allmänna järnvägslånefonden och den s. k. bibanefonden,
lämpligen borde höjas, hava fullmäktige i skrivelse den 30 december
1915 anfört följande:

»Efter remiss av Kungl. Maj:t avgåvo fullmäktige den 15 april 1915
yttrande över en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställd utredning med
förslag i fråga om såväl erforderlig avsättning till allmänna järnvägslånefonden
för tiden 1917—1921 som ock villkor och bestämmelser för åtnjutande av lån
från samma fond. I detta yttrande saknade fullmäktige anledning att ingå på
frågan om räntefoten å de lån, som utlämnades från fonden, men utgingo fullmäktige,
såsom jämväl framgår av yttrandet, från att nämnda räntefot skulle
komma att utgöra antingen 41/2 % eller 5 %.

Efter företagen prövning av denna fråga få fullmäktige såsom sin mening
uttala, att, med hänsyn till nu rådande förhållanden å lånemarknaden, räntefoten
å de lån, som komma att utlämnas såväl från anslagen till allmänna järnvägslånefonden
för åren 1917—1921 som ock från den s. k. bibanefonden, bör bestämmas
till 5 %.

Därest denna mening kommer att vinna Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande, synes emellertid ändring bliva erforderlig i bestämmelserna angående
den annuitet, som skall erläggas å ifrågavarande lån.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

37

I de av 1906 och 1910 åra riksdagar meddelade bestämmelserna angående
låneunderstöd från allmänna järnvägslånefonden föreskrives, att annuiteten för
lånets återbetalning skall utgöra 5 % å ursprungliga försträckningsbeloppet, av
vilken annuitet först gottgöres ränta efter 4 x/2 % å oguldet kapitalbelopp och
återstoden utgör avbetalning därå. Med nuvarande bestämmelser angående den
s. k. anståndsräntan åtgår för återbetalning av ett dylikt lån en tid av 52 år från
den första annuitetens inbetalningsdag under förutsättning, att annuiteterna behörigen
erläggas. Enahanda bestämmelser angående annuiteten återfinnas jämväl
i 1911 års riksdags bestämmelser om låneunderstöd från den s. k. bibanefonden.
Därest räntefoten kommer att höjas till 5 %. måste givetvis en höjning även av
annuiteten äga rum. Denna torde böra bestämmas så, att lånens återbetalningstid
i möjligaste mån överensstämmer med nuvarande bestämmelser. Med en
annuitet av 5 s/i2 ^ skulle amorteringen avslutas inom 53 år. Då emellertid av
praktiska skäl ett jämnare tal å annuiteten är att föredraga, synes densamma
lämpligen böra bestämmas till 5,4 % å ursprungliga lånebeloppet, i vilket fall
lånets återbetalningstid kommer att utsträckas till 54 år.

I detta sammanhang anse sig fullmäktige ock böra något beröra den s. k.
överräntan. Ovannämnda av 1906, 1910 och 1911 års riksdagar meddelade bestämmelser
innehålla i detta avseende, att, därest till betalning förfallet belopp
icke i föreskriven ordning erlägges, låntagaren skall därå gälda 5 % ränta, intill
dess samma belopp varder behörigen inbetalt.

Denna s. k. överränta har för alla hittills utlämnade lån till järnvägsanläggningar
beräknats efter en högre räntefot, än som i övrigt gällt för respektive
lån. A en del äldre lån, som utlämnades mot 5 % ränta, var sålunda överräntan
bestämd till 6 %; och sistnämnda räntesats kvarstod lång tid, efter det lånens
normalränta från och med år 1877 nedsatts till 4 1/2 %. Först från och med år
1898 nedsattes överräntan till 5 %.

Fullmäktige vilja för sin del uttala sig för, att överräntan även för framtiden,
såsom från och med sistnämnda år varit fallet, utgår efter en räntefot,
som med l/2 % överstiger den för lånen bestämda normalräntan.»

Vad först angår räntefoten å de lån, som utlämnas för understödjande
av enskilda järnvägsanläggningar, ber jag att få erinra, hurusom,
då det vid föregående tillfällen i riksdagen®) varit fråga om bestämmande av
räntan å sådana lån, såväl fullmäktige i riksgäldskontoret som statsutskottet
och riksdagen utgått från att staten å ena sidan icke borde beräkna någon
vinst å denna lånerörelse, men å andra sidan icke heller drabbas av
förlust till följd därav, att den med sin större kredit trädde emellan
och anskaffade en del av det för järnvägarna behövliga anläggningskapitalet.

De synpunkter, som sålunda förut varit avgörande vid räntefotens
bestämmande, torde alltjämt böra i huvudsak äga tillämpning. På grund
härav och med hänsyn till rådande förhållanden å lånemarknaden lärer, *)

Departements chefen.

*) Jämför särskilt statsutskottets utlåtande till 1896 års riksdag, nr 49, sid. 7.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

på sätt riksgäldsfullmäktige uttalat, räntefoten å de lån, som komma att
utlämnas från anslag till allmänna järn vägslånefonden för åren 1917—
1921, icke böra bestämmas lägre än till 5 %. Därest denna mening vinner
bifall, torde, jämväl i överensstämmelse med fullmäktiges förslag,
höjning böra ske av annuiteten till 5,4 % och av överräntan till 5 7s %.

Vad däremot beträffar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag
angående viss ändring i bestämmelserna om anståndsränta, torde, med
hänsyn till vad riksgäldsfullmäktige i detta avseende anfört, någon
ändring i föreslagen riktning av dessa bestämmelser icke böra vidtagas.

De nu gällande bestämmelserna angående inbetalning av räntor å
låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar medföra, enligt vad
riksgäldsfullmäktige framhållit, att bokföringen rörande sådana låneunderstöd
erhåller en onödigt komplicerad natur och antalet förfallotider
för ränteinbetalningar bliver onödigt stort. Då — utan någon rubbning
av grunderna för de nuvarande bestämmelserna — nämnda olägenheter
skulle kunna undvikas genom de av fullmäktige i detta avseende föreslagna
ändringarna, tillstyrker jag vad fullmäktige därutinnan hemställt.

De ändringar, som av mig nu förordats beträffande allmänna järnvägslånefonden,
torde jämväl böra iakttagas beträffande låneunderstöd
från bibanefonden, och bliver jag i tillfälle att i annat sammanhang
härom göra framställning hos Kungl. Maj:t.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit, att bland de villkor
för åtnjutande av lån från ifrågavarande fond, som riksdagen kan komma
att besluta, skulle upptagas stadgande att, om så av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansåges erforderligt, noggrann, på marken utförd
undersökning, eventuellt kontrollundersökning, skulle verkställas genom
denna styrelses försorg på vederbörande järnvägsaktiebolags bekostnad.

Redan i det föregående har jag framhållit vikten av, att de beräkningar
angående en järnvägs anläggningskostnad och avkastningsförmåga,
som läggas till grund för låneunderstöds beviljande, underkastas
en sorgfällig granskning och kontroll. Emellertid har, enligt vad
förut omförmälts, Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 12 april 1907
meddelat ingående föreskrifter om sättet för upprättande av arbetsplan
rörande järnvägsanläggning, för vilken statslån sökes, och om företagande
av kontrollundersökning å marken på sökandens bekostnad, när sådant
kräves för utrönande av kostnadsförslagets tillförlitlighet. Då erforderliga
bestämmelser i berörda hänseende således redan finnas, vill det
knappast synas nödigt, att ett särskilt stadgande av omförmälda innebörd
införes även bland ifrågavarande villkor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

39

Vad nu sagts äger även i viss mån giltighet i avseende å den
ifrågasatta föreskriften om anordnande av teknisk-ekonomisk kontroll å
med lån från allmänna järnvägslånefonden understödda järnvägsbyggen,
då ju bestämmelse därom numera plägar införas bland de villkor, som
vid beviljande av sådant statslån uppställas av Kungl. Maj:t. Då emellertid
beträffande bibanefonden stadgats, att byggnaden skall utföras under
statens kontroll, synes motsvarande bestämmelse lämpligen böra upptagas
bland villkoren för nu ifrågavarande låneunderstöd. Frågan om
sättet för ordnandet av denna kontroll lärer däremot lämpligen böra,
i överensstämmelse med vad nu är fallet, överlämnas åt Kungl. Maj:t.

Vidkommande därefter den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ifrågasatta bestämmelsen, att lån ur fonden ej bör lämnas järnväg, varå
arbetet påbörjats, vill jag erinra, hurusom, på sätt ovan nämnts, beträffande
det för nu löpande femårsperiod anvisade anslaget är stadgat, att
Kungl. Maj:t skall äga att å detta anslag anvisa belopp »till understödjande
av nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar». Detta
stadgande, vilket torde meddelas även beträffande det anslag, som av
riksdagen nu kan komma att beviljas, lärer uppfylla det av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen med dess förslag avsedda ändamålet.

Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna bestämmelsen
i fråga om förutsättningarna för uppdrag att vara ledamot å statens
vägnar eller suppleant för sådan ledamot i direktionen för järnvägsaktiebolag,
som innehar lån av staten, synes mig icke behövlig, då det
väl måste förutsättas, att Kungl. Maj:t vid förordnande av ledamot eller
suppleant tillser, att en opartisk och med angelägenheter av ifrågavarande
art förtrogen person beklädes med sådant uppdrag.

Emedan numera Kungl. Maj:ts rätt att upplåta kronojord m. m., då
det erfordras för enskild järnvägsanläggning, regleras genom det allmänna
bemyndigande i fråga om avstående eller upplåtande i vissa fall av mark
från kronoegendomar, som årligen plägar av riksdagen lämnas Kungl.
Maj:t, behöves särskilt bemyndigande i sådant avseende icke i sammanhang
med bestämmelserna om nu ifrågavarande anslag.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

dels att till låneunderstöd för enskilda järnvägar
bevilja och ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett
extra anslag av 7,500,000 kronor att utgå under fem
år från och med år 1917 med 1,500,000 kronor årligen,
dock så att belopp, som ej blivit till utgående under

40

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 29.

ett av dessa år anvisat, må för ett efterföljande år av
samma femårsperiod disponeras,

dels föreskriva, att Kungl. Maj:t må äga att å
detta anslag till understödjande av nya, ännu ej påbörjade
enskilda järnvägsanläggningar anvisa av Kungl.
Maj:t beviljade understödsbelopp att utgå i enlighet
med följande villkor och bestämmelser:

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas
av Kungl. Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen,
vilka järnväg skall beröra; varande det sökande
bolaget skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna
för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar,
extra biträdens användande med mera dylikt,
vilka kunna av kostnadsförslagets och arbetsplanens
granskning föranledas;

2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna
erhålla statsunderstöd, skall vara skyldigt hos Kungl.
Maj:t styrka, att det förfogar över ett kapital, som
jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens
utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag
innehålla och varav minst så stor del, som motsvarar
hälften av den beräknade anläggningskostnaden,
bör utgöras av inbetalt eller tecknat aktiebelopp eller
eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott till
järnvägsanläggningens utförande;

3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften
av anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget
samt lyftas i mån av arbetets fortgång på
sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock
med iakttagande därav, att inbetalningarna å den del
av anläggningskapitalet, som bör utgöras av aktiekapital
eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat
tillskott, skola ske i förhållande till de andelar av lånesumman,
som lyftas, och före lyftningen av dessa låneandelar;
skolande härjämte en tiondel av den beviljade
låneförsträckningen innestå, till dess besiktning av
järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse med
§ 2 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december
1874 angående ordningen för avsyning och besiktning
av enskilda järnvägar och deras upplåtande för allmän

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

41

trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat tillstånd till banans öppnande för allmän
trafik;

4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckningar
skall iakttagas:

a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande
beräknas till fem och fyra tiondels procent å ursprungliga
försträckningsbeloppet, av vilken annuitet
först gottgöres ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör avbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp
upplöper under en tid, omfattande högst tre år
från lyftningsdagarna, men dock ej sträckande sig utöver
ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad
för trafik, må medgivas anstånd med betalningen
på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta,
genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först
sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock
hela lånekapitalet inbetalts;

c) att, så snart ränta, som icke är att hänföra
till anståndsränta, upplupit å lyftat lånebelopp till
och med den datum, som motsvarar den för kapitalavbetalning
fastställda, sådan räntas belopp skall
inbetalas till staten;

d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande
av fullständig annuitet vidtaga tre år efter den dag,
då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke
i föreskriven ordning erlägges, låntagaren skall därå
gälda fem och en halv procent ränta, intill dess samma
belopp varder behörigen inbetalt;

5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill
hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets
övriga egendom skall utgöra säkerhet för den av staten
lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin
fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt
framför varje annan fordran i den järnväg,
för vars anläggning den ifrågavarande försträckningen
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 25 höft. (Nr 29.) 6

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

beviljats; och bör en tredjedel av det beviljade statslånet
innestå, till dess inteckning med ovan stadgad
förmånsrätt i bolagets järnväg meddelats för förut
lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda sista
tredjedel ej må utbekommas, förrän inteckning för
dess belopp med förmånsrätt framför varje annan
fordran än statens blivit i bolagets järnväg behörigen
meddelad;

6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild
instruktion försedd ledamot i direktionen för varje
järnvägsbolag, som innehar lån av staten, och utse en
revisor att deltaga uti granskningen av bolagets förvaltning
och räkenskaper, samt att arvode till sålunda
utsedd direktör och revisor skall bekostas av bolaget;

7: o) att byggnaden skall utföras under statens
kontroll; samt

8:o) att varje järnvägsbolag, som erhållit statsunderstöd,
skall vara skyldigt underkasta sig såväl de
bestämmelser i fråga om samtrafik, vilka Kungl. Maj:t
kan finna gott för bolaget bestämma, som ock i övrigt
alla de villkor och kontroller, som av Kungl. Maj:t
prövas lämpliga och nödiga,

dels ock att för avsättning till allmänna järnvägslånefonden
i riksstaten för år 1917 upptaga ett belopp
av 1,500,000 kronor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

TABELLER.

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Talj. 1. Översikt av inbetalningarna under vart och ett av åren

i grupper efter första rånte -

Första förfalloår:
före 1861.

Första förfalloår:
1861—1865.

Första förfalloår:
1866—1870.

A r.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt

i % av

Förf.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

1872 ..................

196,500

196,784

100.1

93,853

93,853

lOO.o

492,200

653,913

132.9

1873 .................

196,500

196,533

100. o

93,853

93,853

lOO.o

492,200

474,560

96.4

1874 ..................

196,500

196,553

100. o

93,853

93,853

lOO.o

492,200

511,567

103.9

1875 ................

196,500

196,501

100. o

93,853

93,853

lOO.o

492,200

541,466

llO.o

1876 ..................

196,500

196,500

100. o

93,853

93,853

lOO.o

492,200

334,507

68.0

1877 ..................

196,500

196,535

100.o

93,853

93,853

lOO.o

492,200

614,185

124.8

1878 ..................

196,500

196,731

100.1

93,853

93,853

lOO.o

492,200

470,815

95.7

1879 ..................

196,500

174,500

88.8

93,853

93,853

lOO.o

492,200

523,328

106.3

1880 ..................

196,500

197,898

100.7

93,853

93,853

lOO.o

492,200

545,875

110.9

1881 ..................

196,500

197,898

100.7

93,853

93,853

lOO.o

492,200

507,446

103.1

1882 ..................

196,500

220,580

112.3

93,853

93,853

lOO.o

492,200

532,002

1

1883 ..................

196,500

196,502

100.o

93,853

93,853

lOO.o

492,200

473,068

96.1

1884 ..................

196,500

196,500

100. o

93,853

93,853

lOO.o

492,200

476,489

96.8

1885 ..................

196,500

196,500

100. o

93,883

93,853

lOO.o

492,200

440,055

1886 ..................

196,500

196,500

100. o

68,853

68,853

lOO.o

500,880

558,077

1

1887 ..................

185,870

185,870

100. o

68,853

68,853

lOO.o

500,880

386,217

1888 ..................

55,734

55,734

lOO.o

68,853

68,853

lOO.o

472,899

592,863

1889 ..................

22,510

22,510

lOO.o

68,853

68,853

lOO.o

465,880

437,838

1890 ..................

12,000

12,000

lOO.o

68,853

68,853

lOO.o

465,880

468,155

1

1891 ..................

12,000

12,000

lOO.o

») 348,023

348,023

lOO.o

478,900

405,468

1892 ..................

12,000

12,000

lOO.o

42,910

42,910

lOO.o

478,900

502,300

1

1893 ..................

17,000

17,000

lOO.o

42,910

42,910

lOO.o

478,900

411,087

1894 ..................

*) 106,394

106,394

lOO.o

42,910

42,910

lOO.o

478,900

490,531

1

1895 ..................

—

—

—

42,910

42,910

lOO.o

478,900

332,620

*) Slutbetalning, som överstiger den vanliga annuiteten (två lån).

2) Inbetalt enligt riksdagens medgivande kronor 305,113: 42 å lånet till Borås J. A. B.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

45

1872—1914 å av Riksgäldskontoret utlämnade järnvägslån, fördelade
inbetalningens förfalloår.

Första förfalloår:
1876—1880.

Första förfalloår:
1881—1885.

Första förfalloår:

1886—1890.

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

belopp,

belopp,

i % av

belopp,

belopp,

i % av

belopp,

belopp,

i % av

kr.

kr.

torf.

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

förf.

76,083

76,083

100. o

—

—

—

—

—

254,060

254,060

lOO.o

—

—

—

—

—

—

398,700

392,700

98.5

—

—

—

—

—

—

644,198

650,975

101.1

—

—

—

—

—

—

749,440

749,445

lOO.o

—

—

—

—

—

—

914,050

745,975

81.6

160,908

160,908

lOO.o

—

—

—

1,181,344

765,775

64.8

176,006

176,006

lOO.o

—

—

—

1,016,070

801,078

78.8

549,949

507,589

92.3

—

—

—

1,010,015

1,149,325

113.8

414,725

414,444

99.9

—

—

—

858,230

701,945

81.8

690,712

648,289

93.9

—

—

—

913,310

759,545

83. s

543,125

499,455

92.o

—

—

—

868,410

623,453

71.8

493,750

427,908

86.7

82,279

71,587

87.o

773,910

623,453

80.6

493,750

430,506

87.2

205,372

214,732

104.6

773,910

795,713

102.8

493,750

457,913

92.7

290,222

294,673

101.5

871,785

802,553

92.1

493,750

394,345

79.9

399,576

386,527

96.7

869,355

724,725

83.4

493,750

295,646

59.9

523,806

351,881

67.2

758,790

758,803

lOO.o

493,750

525,233

106.4

527,931

639,482

121.1

758,790

758,790

lOO.o

493,750

399,210

80.9

527,931

358,509

67.9

758,790

758,790

lOO.o

493,750

456,940

92.5

527,931

591,196

112.0

758,790

758,790

lOO.o

493,750

467,167

94.6

527,931

457,571

86.7

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Tält». 1 (forts.). Översikt av inbetalningarna under vart och ett av åren

i grupper efter första ränte -

Första förfalloår:
före 1861.

Första förfalloår:
1861—1865.

Första förfalloår:
1866-1870.

A r.

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

belopp,

belopp,

i % av

belopp,

belopp,

i % av

belopp.

belopp.

i % av

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

förf.

1896 ..............

_

_

_

42,910

42,910

lOO.o

460,340

479,737

104.2

1897 ..............

—

—

—

42,910

42,910

100. o

435,500

401,060

92.1

1898 ..............

—

—

—

42,910

42,910

lOO.o

403,500

403,500

lOO.o

1899 ..............

—

—

—

42,910

42,910

lOO.o

403,500

403,500

lOO.o

1900 ..............

—

—

—

42,910

42,910

lOO.o

403,500

403,500

lOO.o

1901 ..............

—

—

—

42,910

42,910

lOO.o

403,500

403,500

lOO.o

1902 ..............

—

—

—

42,910

42,910

lOO.o

403,500

403,500

lOO.o

1903 ..............

—

—

—

42,910

42,910

lOO.o

403,500

403,500

lOO.o

1904 ..............

—

—

—

42,910

42,910

lOO.o

403,500

403,500

lOO.o

1905 ..............

—

—

—

42,910

42,910

lOO.o

403,500

403,500

lOO.o

1906 ..............

—

—

—

42,910

42,910

lOO.o

403,500

403,500

lOO.o

1907 ..............

—

—

—

—

—

—

393,420

393,420

lOO.o

1908 ..............

—

—

—

—

—

—

354,799

354,799

lOO.o

1909 ..............

—

—

—

—

—

—

141,695

141,695

lOO.o

1910 ..............

—

—

—

—

—

—

130,000

130,000

lOO.o

1911 ..............

—

—

—

—

—

—

130,000

130,000

lOO.o

1912 .............

—

—

—

—

—

—

130,000

130,000

lOO.o

1913 ..............

—

—

—

—

—

—

130,000

130,000

100.

1914 ..............

—

—

—

—

—

—

130,000

130,000

1

Kung!.. May.ts Nåd. Proposition Nr 29.

47

1872—1914 ä av Riksgäldskontor utlämnade järnvägslån, fördelade
inbetalningens förfalloår. *)

Första förfalloår:
1876—1880.

Första förfalloår:
1881—1885.

Första förfalloår:

1886—1890.

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

belopp,

belopp,

i % av

belopp,

belopp,

i % av

belopp,

belopp,

i % av

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

förf.

758,790

758,790

100. o

493,750

508,023

102.9

347,031

182,152

52.5

758,790

758,790

100. o

493,750

616,641

124.9

232,256

267,646

115.2

758,790

758,790

100. o

493,750

532,060

107.8

232,256

257,213

110.7

758,790

758,790

100. o

493,750

442,539

89.6

232,256

196,862

84.8

758,790

758,808

lOO.o

493,750

505,133

102.3

232,256

167,463

72.1

*) 6,597,675

6,597,675

100. o

493,750

446,382

90.4

232,256

167,446

72.1

459,360

459,360

lOO.o

493,750

484,453

98.1

232,256

177,446

76.4

459,360

459,367

lOO.o

493,750

451,917

91.5

232,256

162,446

69.9

459,360

459,360

lOO.o

493,750

437,101

88.5

232,256

177,446

76.4

459,360

459,360

lOO.o

785,288

746,649

95.1

232,256

177,446

76.4

459,360

459,360

lOO.o

479,813

435,839

90.8

194,946

147,446

75.6

459,360

459,360

lOO.o

479,813

357,424

74.5

194,946

177,446

91.0

459,360

459,360

lOO.o

479,813

385,083

80.3

194,946

147,446

75.6

459,360

459,360

lOO.o

479,813

465,789

97.1

194,946

147,446

75.6

459,360

459,360

lOO.o

479,813

470,325

98.o

194,946

147,446

75.6

459,360

459,360

lOO.o

479,813

503,741

105. o

194,946

194,946

lOO.o

459,360

459,360

lOO.o

479,813

333,406

69.5

194,946

194,946

lOO.o

452,750

452,750

lOO.o

479,813

299,063

62.3

194,946

194,946

lOO.o

426,859

426,859

lOO.o

479,813

180,313

37.6

194,946

147,446

75.6

*) Häri ingår inbetalningen av Bergslagernas jämyägsaktiebolags hela återstående kapitalskuld mot 5 % obl. å nom.
kronor 5,988,600: —.

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Tält). 1 (forts.). Översikt av inbetalningarna under vart och ett av åren

i grupper efter första ränte -

Första förfalloår:
1891—1895.

Å r.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

1872 ..............

_

—

—

1873 ..............

—

—

—

1874 ..............

—

—

—

1875 ..............

—

—

—

1876 ..............

—

—

—

1877 ..............

—

—

—

1878 ..............

—

—

—

1879 ..............

—

—

—

1880 ..............

—

—

—

1881 ..............

—

—

—

1882 ..............

—

—

—

1883 ..............

—

—

—

1884 ..............

—

—

—

1885 ..............

—

—

—

1886 ..............

—

—

—

1887 ..............

—

—

—

1888 ..............

—

—

—

1889 ..............

—

—

—

1890 ..............

—

—

—

1891 ..............

75,812

26,291

34.7

1892 ..............

.... 164,691

104,048

63.2

1893 ..............

.... 205,331

122,135

59.5

1894 ..............

.... 239,275

181,745

76.0

1895 .............

.... 270,906

191,607

70.7

Första förfalloår:
1896—1900.

Inbetalt
i % av
förf.

Förfallet Inbetalt

belopp, belopp,

kr. kr.

Första förfalloår:
1901—1905.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % ay
förf.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

49

1872—1914 ä av Riksgäldskontor utlämnade järnvägslån, fördelade
inbetalningens förfalloär.

Första förfalloär:
1906—1910.

Första förfalloår:

1911 -1914.

Samtliga lån med första förfalloår
före 1915.

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

belopp,

belopp,

i % av

belopp,

belopp,

i % av

belopp,

belopp,

i % av

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

förf.

782,553

944,550

120.7

—

—

—

—

—

—

782,553

764,946

97.8

—

—

—

—

—

—

782,553

801,973

102.5

—

—

—

—

—

—

782,553

831,820

106.3

—

—

—

—

—

—

858,636

700,943

81.6

—

—

—

—

—

—

1,036,613

1,158,633

111.8

—

—

—

—

—

—

1,181,253

1,154,099

97.7

—

—

—

—

—

—

1,426,751

1,442,656

101.1

—

—

—

—

—

—

1,531,993

1,587,071

103.6

—

—

—

—

—

—

1,857,511

1,706,080

91.8

—

—

—

—

—

—

2,139,903

1,788,216

83.6

—

—

—

—

—

—

2,348,572

2,072,090

88.2

—

—

—

—

—

—

2,207,293

2,330,611

105.6

—

—

—

—

—

—

2,331,495

2,080,642

89.2

—

—

—

—

—

—

2,222,668

2,082,430

93.7

—

—

—

—

—

—

2,200,042

1,763,888

80.2

—

—

—

—

—

—

2,070,518

1,986,141

95.9

—

—

—

—

—

—

2,115,125

2,077,500

98.2

—

—

—

—

—

—

2,311,844

2,132,433

92.2

—

—

—

—

—

—

2,801,646

2,164,034

77.2

—

—

—

—

—

—

2,478,972

2,584,776

104.3

—

—

—

—

—

—

2,524,612

2,109,641

83.6

—

—

—

—

—

2,647,950

2,628,506

99.3

—

—

—

—

—

—

2,573,187

2,250,665

87.5

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 25 höft. (Nr 29.) 7

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Tab. 1 (forts.). Översikt av inbetalningarna under vart och ett av åren

i grupper efter första ränte -

År.

Första förfalloår:
1891—1895.

Första förfalloår:
1896-1900.

Första förfalloår:
1901—1905.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

1896 ..................

365,716

208,216

56.9

42,600

42,681

100.2

_

_

_

1897 .................

377,466

403,671

106.9

137,634

137,634

100.0

—

—

—

1898 ..................

377,466

476,840

126.3

237,265

197,270

83.1

—

—

—

1899 ..................

92,119,422

2,133,135

100.6

250,000

252,000

100.8

—

—

—

1900 ..................

309,154

262,039

84.8

250,000

202,397

81.0

—

—

—

1901 ..................

309,154

294,154

95.1

250,000

160,027

64.0

63,422

24,938

39.3

1902 ..................

309,154

301,654

97.6

250,000

256,750

102.7

71,538

55,840

78.1

1903 ..................

309,154

294,354

95.3

250,000

160,000

64.o

250,918

77,723

31.0

1904 ..................

309,154

526,276

170.2

250,000

250,701

100.3

468,121

289,684

61.9

1905 ..................

309,154

276,654

89.5

250,000

240,701

96.3

512,790

410,709

80.1

1906 ..................

309,154

291,654

94.3

250,000

160,701

64.3

509,188

421,387

82.8

1907 ..................

309,154

281,654

91.1

250,000

128,051

51.2

509,188

413,725

81.3

1908 ..................

309,154

271,654

87.9

250,000

163,222

65.3

509,188

300,700

59.1

1909 ..................

309,154

287,727

93.1

250,000

178,121

71.2

509,188

325,700

64.o

1910 ..................

292,104

284,316

97.3

250,000

329,636

131.9

509,188

303,741

59.7

1911 ..................

292,104

271,904

93.1

250,000

263,820

105.5

509,188

342,575

67.8

1912 ..................

292,104

271,904

93.1

250,000

210,771

84.3

509,188

317,575

62.4

1913 ..................

292,104

271,904

93.1

250,000

280,771

112.3

509,188

349,850

68.7

1914 ..................

292,104

271,904

93.1

250,000

197,650

79.1

509,188

354,850

69.7

l) Häri ingå. inbetalningen av Bergslagernas järnvägsaktiebolags hela återstående kapitalskuld mot 4 % obl. å kr.

1,707,800: —.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

51

1872—1914 å av Riksgäldskontoret utlämnade järnvägslån, tördelado
inbetalningens förfalloär.

Första förfalloär:
1906—1910.

Första förfalloår:
1911—1914.

Samtliga lån med första förfalloår
före 1915.

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

belopp,

belopp,

i % ar

belopp,

belopp,

i % av

belopp,

belopp,

i % av

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

förf.

2,511,137

2,222,509

88.5

—

—

—

—

—

—

2,478,306

2,628,352

106.1

—

—

—

—

—

2,545,937

2,668,583

104.8

—

—

—

—

—

4,300,628

4,229,736

98.4

—

—

—

—

—

—

2,490,360

2,342,250

94.1

_

_

_

—

—

—

8,392,667

8,137,032

97.0

—

—

—

—

—

—

2,262,468

2,181,913

96.4

—

—

—

—

—

—

2,441,848

2,052,217

84.o

—

—

—

—

—

—

2,659,051

2,586,978

97.s

—

—

—

—

—

—

2,995,258

2,757,929

92.1

74,411

18,928

25.4

—

—

—

2,723,282

2,381,725

87.5

95,573

25,250

26.4

—

—

—

2,691,454

2,236,330

83.i

239,383

80,198

33.5

—

—

—

2,796,643

2,162,462

77.3

386,882

116,589

30.i

—

—

—

2,731,038

2,122,427

77.7

479,526

142,394

29.7

—

—

—

2,794,937

2,267,218

81.1

493,193

177,435

36.0

22,478

5,940

26.4

2,831,082

2,349,721

83.o

505,100

131,260

26.o

114,386

5,940

5.2

2,934,897

2,055,162

70.o

505,100

131,260

26.0

210,265

60,015

28.5

3,024,166

2,170,559

71.8

505,100

131,260

26.o

191,813

34,635

18.1

2,979,823

1,874,917

62.9

52

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Tab. 2. Översikt av inbetalningarna femårsvis åren 1872—1914 å av

första ränteinbetal -

År.

Första förfalloår:
före 1861.

Första förfalloår:
1861—1865.

Första förfalloår:
1866—1870.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

1872-1875 .........

786,000

786,371

100. o

375,412

375,412

100.0

1,968,800

2,181,506

110.8

1876—1880 .........

982,500

962,164

97.9

469,265

469,265

100.o

2,461,000

2,488,710

101.1

1881—1885 .........

982,500

1,007,980

102.o

469,265

469,265

100. o

2,461,000

2,429,060

98.7

1886-1890 .........

472,614

472,614

100. o

344,265

344,265

100. o

2,406,419

2,443,150

101.5

1891—1895 .........

147,394

147,394

100. o

519,663

519,663

100. o

2,394,500

2,142,006

89.6

1896—1900 .........

—

—

—

214,550

214,550

100. o

2,106,340

2,091,297

99. s

1901-1905 .........

—

—

—

214,550

214,550

lOO.o

2,017,500

2,017,500

lOO.o

1906-1910 .........

—

—

—

42,910

42,910

100. o

1,423,414

1,423,414

lOO.o

1911—1914 .........

—

—

—

—

—

—

520,000

520,000

lOO.o

I ant

3,371,008

3,376,523

100.2

2,649,880

2,649,880

lOO.o

17,758,973

17,736,643

99.9

Å r.

Första förfaUoår:
1891-1895.

Första förfalloår:
1896—1900.

Första förfanoår:
1901-1905.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % af
förf.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

1872—1875 .........

_

_

_

_

__

_

_

.

_

1876—1880 .........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1881-1885 .........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1886—1890 .........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1891—1895 .........

956,015

625,826

65.5

—

—

—

—

—

—

1896—1900 .........

3,549,224

3,483,901

98.7

917,499

831,982

90.7

—

—

—

1901—1905 .........

1,545,770

1,693,092

109.5

1,250,000

1,068,179

85.5

1,366,789

858,894

62.8

1906—1910 .........

1,528,720

1,417,005

92.7

1,250,000

959,731

76.8

2,545,940

1,765,253

69.3

1911—1914 .........

1,168,416

1,087,616

93.1

1,000,000

953,012

95.3

2,036,752

1,364,850

67.o

I ant

8,748,145

8,307,440

95.0

4,417,499

3,812,904

86.3

5,949,481

3,988,997

67.0

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

53

Riksgäldskontor utlämnade järn vägslån, fördelade i grupper efter
ningens förfalloår.

Första förfalloår:
1876-1880.

Första förfalloår:
1881—1885.

Första förfalloår:

1886—1890.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % av
förf.

Förfallet

belopp,

kr.

Inbetalt

belopp,

kr.

Inbetalt
i % ar
förf.

2,122,481

4,979,709

4,201,325

3,904,515

3,793,950

8,435,115

2,296,800

1,798,329

2,123,263

4,164,098

3,604,717

3,759,898

3,793,968

8,435,122

2,296,800

1,798,329

100.0

83.6

85.8

96.3

100.0

100. o

100. o

100.0

1,992,300

2,518,125

2,468,750

2,468,750

2,760,288

2,399,065

1,919,252

1,907,236

2,210,127

2,144,196

2,604,396

2,566,502

2,114,460

1,316,523

95.7

87.8

86.9

105.6

93.o

88. t

68.6

977,449

2,635,530

1,276,055

1,161,280

974,730

779.784

967,519

2,398,639

1,071,336

862.230

767.230
732,284

99.0

91.0

84.0

74.2

78.7

93.9

81,632,224 | 29,976,195

95.1

16,526,580

14,863,440 | 89.9

7,804,828

6,799,238

87.1

Forsta förfalloår:
1906—1910.

Första förfalloår:

1911—1914.

Samtliga lån med första förfalloår
före 1915.

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

Förfallet

Inbetalt

Inbetalt

belopp,

belopp,

i % av

belopp,

belopp,

i % av

belopp,

belopp,

i % av

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

förf.

kr.

kr.

Torf.

_

_

_

_

_

3,130,212

3,343,289

106.8

—

—

—

—

—

—

6,035,246

6,043,402

100.1

—

—

—

—

—

—

10,884,774

9,977,639

91.7

—

—

—

—

—

—

10,920,197

10,042,392

92.o

—

—

—

__

—

—

13,026,367

11,737,622

90.i

—

—

—

—

—

—

14,326,368

14,091,430

98.4

—

—

—

—

—

—

18,751,292

17,716,069

94.5

1,275,775

383,359

30. o

—

—

—

13,737,354

11,170,162

81.3

2,008,493

571,215

28.4

538,942

106,530

19.8

11,769,968

8,450,359

71.8

3,284,268

954,574

29.1

538,942

106,530

19.8

102,581,778

92,572,364

90 2

54

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 29

Tab. 3. Kvarstående skuld rid slutet av åren 1872—1914 å av

första ränteinbetal -

Å r.

Törsta förfalloår-,
före 1861.

Törsta förfalloår:
1861—1865.

Törsta förfalloår:
1866—1870.

Hela

Förfallen

Förfallen

Hela

Förfallen

en

Hela

Förfallen

skulden,

skuld,

skuld,

skulden

skuld,

skuld,

skulden

skuld,

skuld,

kr.

kr.

i *•

kr.

kr.

i %■

kr.

kr.

i %■

1872 ..................

2,688,725

33

—

1,691,695

_

__

9,218,780

162,000

1.8

1873 ..................

2,556,894

—

—

1,665,510

—

—

9,110,572

183,700

2.0

1874 ..................

2,423,652

1

—

1,638,278

—

—

8,958,747

167,000

1.9

1875 ..................

2,287,356

—

—

1,609,956

—

—

8,773,217

122,000

1.4

1876 ..................

2,147,931

—

—

1,580,502

—

—

8,787,565

282,500

3.2

1877 ..................

2,005,300

—

—

1,549,869

—

—

8,515,068

162,000

1.9

1878 ..................

1,859,383

—

—

1,518,011

—

—

8,381,991

187,000

2.2

1879 ..................

1,732,852

22,757

1.3

1,484,879

—

—

8,192,590

162,000

2.0

1880 ..................

1,580,111

22,757

1.4

1,450,421

—

—

7,971,614

112,000

1.4

1881 ..................

1,423,832

22,760

1.6

1,414,585

—

—

7,781,798

100,000

1.3

1882 ..................

1,241,159

—

—

1,377,316

—

—

7,558,870

62,000

0.8

1883 ..................

1,077,524

—

—

1,338,556

—

—

7,386,545

82,000

1.1

1884 ..................

910,071

—

—

1,298,245

—

—

7,204,527

100,000

1.4

1885 .................

738,704

—

—

964,559

—

—

7,051,508

155,000

1886 ..................

563,321

—

—

934,288

—

—

6,771,488

100,000

1887 ..................

209,369

—

—

902,807

—

—

6,654,468

217,000

1888 ..................

159,434

—

—

870,067

—

—

6,322,067

100,000

1889 ..................

141,537

—

—

836,016

—

—

6,135,450

130,380

1890 ..................

133,592

—

—

800,604

—

—

5,909,773

130,380

1891 ..................

125,387

—

—

477,090

—

—

5,737,068

205,400

1892 ..................

116,913

—

—

453,264

—

—

5,460,626

186,591

1893 ..................

103,160

—

—

428,484

—

—

5,268,097

262,000

1894 ..................

—

—

—

402,714

—

—

4,989,440

262,000

1895 ..................

—

—

—

375,912

—

—

4,861,638

424,000

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

55

Riksgäldskontor utlämnade järnvägslån, fördelade i grupper efter
ningens förfalloår.

Första förfalloår:
1876—1880.

Första förfalloår:
1881—1885.

Första förfalloår:

1886—1890.

Hela

Förfallen

Förfallen

Hela

Förfallen

Förfallen

Hela

Förfallen

Förfallen

skulden

skuld,

skuld,

skulden,

skuld,

skuld,

skulden,

skuld,

skuld,

kr.

kr.

i %■

kr.

kr.

i %■

kr.

kr.

i %■

4,500,000

—

—

—

—

—

—

—

—

4,995,940

—

—

. —

—

—

—

—

—

9,952,157

6,420

0.x

—

—

—

—

—

—

15,971,264

—

—

—

—

—

—

—

—

15,888,375

—

—

—

—

—

—

—

—

15,973,224

168,075

1.1

5,614,476

—

—

—

—

—

16,234,845

583,648

3.6

8,513,226

—

—

—

—

—

16,257,878

799,752

4.9

11,295,945

42,362

0.4

—

—

—

15,925,822

660,555

4.i

11,269,809

43,176

0.4

—

—

—

14,575,607

816,840

5.G

11,260,940

87,479

0.8

—

—

—

14,546,796

970,605

6.7

11,252,491

134,861

1.2

—

—

—

14,624,901

1,215,562

8.3

11,267,614

207,682

1.8

4,990,954

18,978

0.4

14,696,644

1,366,020

9.3

11,280,690

281,052

2.5

7,623,990

55,549

0.7

14,601,835

1,344,217

9.2

11,266,182

329,552

2.9

8,168,068

96,440

1.2

14,492,168

1,413,450

9.8

11,315,944

445,157

3.9

11,629,330

141,219

1.2

12,893,269

—

—

11,466,995

665,014

5.8

11,662,780

213,975

1.8

12,798,211

—

—

11,391,253

661,173

5.8

11,652,115

278,677

2.4

12,698,560

—

—

11,442,740

787,799

6.9

11,664,140

335,464

2.9

12,594,094

—

—

11,438,773

862,350

7.5

11,655,301

399,132

3.4

12,484,580

—

—

11,425,361

930,991

8.i

11,647,001

454,395

3.9

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Å r.

1896 ......

1897 ......

1898 ......

1899 ......

1900 ......

1901 ......

1902 ......

1903 ......

1904 ......

1905 ......

1906 ......

1907 ......

1908 ......

1909 ......

1910 ......

1911 ......

1912 ......

1913 ......

1914 ......

Tab. 3 (forts.). Kvarstående skuld vid slutet av aren 1872—191é å av

Första förfalloår:
före 1861.

Hela Förfallen

skulden, skuld, skuld,

kr. kr. i %.

Första förfalloår:
1861-1865.

Hela Förfallen
skulden, skuld, skuld,

kr. kr. i %.

348,039 — -

319,050 — —

288,902 — -

257,548

224,940 — —

191,028 — —

155,759 —

119,079 — -

80,932 — —

41,260 — —

första riinteinbetal

Första förfalloår:
1866-1870.

Hela

skulden,

Förfallen

skuld,

skuld,

kr.

kr.

i

4,578,803

424,000

9.3

4,364,851

479,355

11.0

4,753,878

—

—

4,540,533

—

—

4,318,655

—

—

4,087,901

—

—

3,847,917

—

—

3,598,333

—

—

3,338,767

—

—

3,068,817

—

—

2,788,070

—

—

2,506,173

—

—

2,251,620

—

—

2,199,990

—

—

2,157,989

—

—

2,114,309

—

—•

2,068,881

—

—

2,021,636

—

—

1,972,502

—

—

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 29.

fri

Riksgäildskontoret utlämnade järnvägslän, fördelade i grupper efter
ningens förfalloår.

Första förfalloår:
1876—1880.

Första förfalloår:
1881—1885.

Första förfalloår:

1886—1890.

Hela

Förfallon

Förfallen

Hela

Förfallen

Förfallen

Hela

Förfallen

Förfallen

skulden,

skuld,

skuld,

skulden,

skuld,

skuld,

skulden,

skuld,

skuld,

kr.

kr.

i %>■

kr.

kr.

i %■

kr.

kr.

i %■

12,369,775

11,369,290

960,664

8.4

5,478,477

555,816

10.1

12,249,420

—

—

11,199,112

880,089

7.9

5.453,463

564,669

10.4

12,123,248

—

—

11,097,550

872,163

7.9

5,417,791

560,025

10.8

11,990,976

—

—

11,082,149

954,610

8.6

5,444,658

623,875

11.5

11,852,309

—

—

11,000,994

975,708

8.9

5,500,010

715,545

13.o

6,317,198

—

—

10,976,106

1,057,673

9.6

5,556,797

810,285

14.6

6,164,796

—

—

10,910,077

1,103,306

10.1

5,605,597

896,745

16.0

6,005,024

—

—

10,873,393

1,183,309

10.9

5,671,038

1,005,630

17.7

5,837,524

—

—

9,862,291

411,894

4.2

5,723,370

1,101,273

19.2

5,661,921

—

—

9,490,262

291,498

3.1

4,069,077

225,934

5.6

5,477,823

—

—

9,420,191

346,238

3.7

4,090,670

286,938

7.0

5,284,817

—

—

9,428,176

484,651

5.i

4,082,856

320,308

7.8

5,082,472

—

—

9,409,215

601,985

6.4

4,105,531

386,020

94

4,870,335

—

—

9,308,062

643,262

6.9

4,128,645

454,107

11.0

4,647,930

—

—

9,197,221

681,260

7.4

4,152,109

524,570

12.6

4,414,760

—

—

9,047,292

686,868

7.6

3,555,694

—

—

4,170,301

—

—

9,065,507

867,618

9.6

3,508,600

—

—

3,920,618

—

—

9,119,787

1,091,749

12.0

3,459,387

—

—

3,684,745

—

—

9,294,213

1,443,668

15.6

3,417,002

—

—

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 25 höft. (Nr 29.) 8

58

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

Tab. 3 (forts.). Kvarstående skuld vid slutet av åren 1872—1914 ä av

första ränteinbetal -

Första förfalloår:
1891—1895.

Första förfalloår:

1896-1900.

Första förfalloår:
1901—1905.

A r.

Hela

skulden,

kr.

Förfallen

skuld,

kr.

skuld,

i *.

1872 ..................

_

_

_

1873 ..................

—

—

—

1874 ..................

—

—

1875 ..................

—

—

1876 ..................

—

—

—

1877 .................

—

—

—

1878 ..................

—

—

—

1879 ..................

-

—

—

1880 ..................

—

—

—

1881 ..................

—

—

—

1882 ..................

—

—

—

1883 .................

—

—

—

1884 .................

—

—

—

1885 ..................

—

—

—

1886 ..................

—

—

—

1887 ..................

—

—

—

1888 ..................

—

—

—

1889 ..................

—

—

—

1890 ..................

—

—

—

1891 ..................

1,948,708

49,553

2.5

1892 ..................

4,129,241

112,531

2.7

1893 ..................

5,630,768

198,104

3.5

1894 ..................

5,776,998

259,365

4.5

1895 ..................

8,764,664

343,913

3.9

Hela Förfallen Förfall Hela
skulden, skuld, skuld, skulden,

kr. kr. i %. kr.

Förfallen Förfallen
skuld, skuld,

kr. i %.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 20.

59

Riksgäldskontoret utlämnade jiimvägslån, fördelade i grupper efter
ningens förfalloår.

Första förfalloår:
1906-1910.

Första förfalloår:
1911-1914.

Samtliga lån, vara ränta under mot-stående år förfallit till betalning.

Hela

Förfallen

Förfallen

Hela

Förfallen

Förfallen

Hota

Förfallen

Förfallen

skulden,

skuld,

skuld,

skuldon,

skuld,

skuld,

skulden,

skuld,

skuld,

kr.

kr.

i %■

kr.

kr.

i %■

kr.

kr.

i %•

_

13,599,200

162,033

1.2

—

—

—

—

—

13,332,976

183,700

l.i

—

—

—

—

—

—

13,020,677

167,001

1.3

—

—

—

—

—

—

12,670,529

122,000

1.0

_

_

17,015,998

282,500

1.7

—

—

—

—

—

—

17,066,177

162,000

0.9

—

—

—

—

—

—

21,711,542

193,420

0.9

_

—

—

—

—

—

27,381,585

184,757

0.7

—

—

—

—

—

—

26,890,521

134,757

0.5

_

32,207,915

290,835

0.9

_

—

—

—

—

—

34,925,416

645,648

1.8

—

—

—

_

—

—

37,356,448

924,114

2.5

—

—

—

—

—

—

36,608,474

803,731

2.2

—

—

—

—

—

—

34,591,318

1,059,319

3.1

_

_

_

_

34,068,384

1,205,466

3.5

—

—

—

—

—

—

38,650,113

1,659,222

4.3

_

—

—

—

—

—

40,952,892

1,802,621

4.4

—

—

—

—

—

—

41,149,088

1,900,589

4.6

—

—

—

—

—

—

44,281,411

2,130,206

4.8

_

_

_

_

_

44,311,297

1,133,942

2.6

_

_

_

—

—

—

46,001,623

1,238,972

2.7

_

* _

—

—

—

—

47,235,949

1,583,367

3.1

_

—

—

—

—

—

46,857,320

1,782,847

3.8

_

_

_

—

—

—

49,559,156

2,153,299

4.3

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Tab. 3 (forts ). Kvarstående skuld vid slutet av åren 1872—1914 å av

första ränteinbetal -

Å r.

Första förfalloår:
1891—1895.

Första förfalloår:
1896—1900.

Första förfalloår:
1901—1905.

Hela

skalden,

kr.

Förfallen

skuld,

kr.

Förfallen

skuld,

i %■

Hela

skulden,

kr.

Förfallen

skuld,

kr.

Förfaller

skuld,

i %.

Hela

skulden,

kr.

Förfallen

skuld,

kr.

Förfallen

skuld,

i %.

1896 ..................

8,910,030

510,792

5.7

4,122,487

1897 ..................

8,866.509

501,504

5.7

4,131,434

—

—

—

—

—

1898 ..................

8,747,167

417,934

4.8

5,501,002

40,494

0.7

—

—

—

1899 ..................

6,984,219

401,899

5.8

5,475,696

40,741

0.7

—

—

—

1900 ..................

7,010,163

466,985

6.7

5,499,366

91,113

1.7

—

—

—

1901 ..................

7,005,331

503,056

7.2

5,567,075

186,725

3.4

1,550,500

39,116

2.6

1902 ..................

6,992,965

533,435

7.6

5,540,250

189,058

314

1,600,080

57,226

3.6

1903 ..................

6,987,341

572,479

8.2

5,610,229

289,508

5.2

5,734,908

234,502

4.1

1904 ..................

6,741,451

373,267

5.6

5,591,834

302,956

5.4

11,037,475

425,532

3.9

1905 ..................

6,741,034

421,629

6.3

5,583,610

328,007

5.9

11,497,193

548,897

4.8

1906 ..................

6,724,915

456,483

6.8

5,656,346

435,516

7.7

11,555,788

662,541

5.7

1907 ..................

6,717,824

502,661

7.5

5,765,614

581,122

10-1

11,625,197

789,475

6.8

1908 ..................

6,719,976

560,477

8.3

5,844,380

697,860

11.9

11,813,962

1,038,354

8.8

1909 ..................

6,710,682

609,353

9.1

5,912,379

805,541

13.6

11,984,716

1,271,927

10.6

1910 ..................

5,893,832

169,490

2.9

5,830,376

765,004

13.1

12,075,184

1,428,040

11.8

1911 .................

5,862,532

197,777

3.4

5,810,915

788,876

13.6

12,239,363

1,660,819

13.6

1912 ..................

5,829,560

227,074

3.9

5,844,380

867,624

14.8

12,434,717

1,927,860

15.5

1913 ..................

5,794,795

257,381

4.4

5,808,546

879,111

15.i

12,589,738

2,157,793

17.1

1914 ..................

5,758,113

288,698

5.o

5,854,131

974,146

16.6

12,444,304

2,090,644

16.8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2!).

(il

Kiksgäldskontoret utlilmuade järnvägslån, fördelade i grupper efter
ningens för falloar.

Första förfalloår:
1906—1910.

Första förfalloår:
1911—1914.

Samtliga lån, vara ränta under mot-stående år forfallit till betalning.

Hela

Förfallen

Förfallen

Hela

Förfallen

Förfallen

Hela

Förfallen

Förfallen

skulden,

skuld,

skuld,

skulden,

skuld,

skuld,

skulden,

skuld,

skuld,

kr.

kr.

i %>■

kr.

kr.

i %■

kr.

kr.

i *■

_

-

47,176,901

2,451,272

5.2

—

—

—

—

—

—

46,583,839

2,425,617

5.2

—

—

—

—

—

-

47,929,538

1,890,616

3.9

—

—

—

—

—

—

45,775,779

2,021,125

4.4

—

—

—

—

—

—

45,406,437

2,249,351

5.o

—

—

—

—

—

—

41,251,936

2,596,855

6.3 j

—

-

—

—

—

40,817,441

2,779,770

6.8

—

—

—

—

—

44,599,345

3,285,428

7.4

—

—

—

—

—

—

48,213,644

2,614,922

5.4

—

—

—

—

—

—

46,153,174

1,815,965

3.9

2.004,806

56,051

2.8

—

—

—

47,718,609

2,243,767

4.7

3,364,222

129,149

3.8

—

—

-

48,774,879

2,807,366

5.8

6,228,714

296,930

4.8

—

—

—

51,455,870

3,581,626

7.o

11,562,820

590,731

5.1

—

—

—

56,677,629

4,374,921

7.7

11,894,406

962,787

8.1

—

—

—

55,849,045

4,531,151

8.i

12,208,929

1,330,622

10.9

521,871

16,673

3.2

55,775,665

4,681,735

8.4

12,594,353

1,773,851

14.i

4,274,675

128,396

3.o

59,790,974

5,792,423

9.7 I

12,995,869

2,235,773

17.2

5,591,544

288,917

5.2

61,301,920

6,910,724

11.3

13,413,358

2,716,386

20.3

5,751,699

459,687

8.o

61,590,067

7,973,229

12.9 |

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Tab. 4. Kvarstående skuld av olika slag vid slutet av åren 1872—1914 å av riksgälds kontoret

utlämnade järnvägslån, fördelade i grupper efter forsta

ränteinbetalningens förfalloår.

År.

Kapitalskuld, kronor.

Anstånds-

ränta,

kronor.

Annan ränteskuld

kronor.

Hela

skulden,

kronor.

Ej förfallen.

Förfallen.

Summa.

Förfallen

ränta.

Oyer-

ränta.

Summa.

Första förfalloår:
före 1861.

1872..............................

2,688,692

—

2,688,692

—

—

33

33

2,688,725

1875..............................

2,287,356

—

2,287,356

—

—

—

—

2,287,356

1880..............................

1,557,354

16,509

1,573,863

—

5,491

757

6,248

1,580,111

1885.............................

738,704

—

738,704

—

—

—

—

738,704

1890..............................

133,592

—

133,592

—

—

—

—

133,592

Första förfalloår:

1861-1865.

1872............................

1,691,695

’ —

1,691,695

—

—

—

—

1,691,695

1875.............................

1,609,956

—

1,609,956

—

—

—

—

1,609,956

1880 .............................

1,450,421

—

1,450,421

—

—

—

—

1,450,421

1885.............................

964,559

—

964,559

—

-

—

—

964,559

1890.............................

800,604

—

800,604

—

—

—

—

800,604

1895..............................

375,912

—

375,912

—

—

—

—

375,912

1900.............................

224,940

—

224,940

—

—

—

—

224,940

1905..............................

41,260

—

41,260

-

—

—

—

41,260

Första förfalloår:
1866-1870.

1872..............................

9,056,780

36,492

9,093,272

125,508

125,508

9,218,780

1875..............................

8,651,217

41,049

8,692,266

80,951

—

80,951

8,773,217

1880 .............................

7,859,614

49,942

7,909,556

—

62,058

—

62,058

7,971,614

1885..............................

6,896,508

82,336

6,978,844

—

72,664

—

72,664

7,051,508

1890..............................

5,779,393

94,952

5,874,345

—

35,428

—

35,428

5,909,773

1895.............................

4,437,638

259,585

4,697,223

—

164,415

—

164,415

4,861,638

1900..............................

4,318,655

—

4,318,655

—

—

—

—

4,318,655

1905..............................

3,068,817

—

3,068,817

—

—

—

—

3,068,817

1910..............................

2,157,989

—

2,157,989

—

—

—

—

2,157,989

1914..............................

1,972,502

—

1,972,502

—

—

—

—

1,972,502

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29

63

Tab. 4 (forts). Kvarstående skuld av olika slag vid slutet av åren 1872—1914 å av

riksgäldskontor utlämnade järnvägslån, fördelade i grupper efter

första ränteinbetalningens förfalloår.

År.

Kapitalskuld, kronor.

Anstånds-

riinta,

kronor.

Annan

ränteskuld, kronor.

Hela

skulden,

kronor.

Ej förfallen.

Förfallen.

Summa.

Förfallen

ränta.

Över-

ränta.

Summa.

Forsta förfalloår:
1876-1880.

1872..............................

1,265,667

—

1,265,667

—

—

—

—

1,265,667

1875..............................

8,000,000

—

8,000,000

—

—

—

—

8,000,000

1880..............................

15,888,375

—

15,888,375

—

—

—

—

15,888,375

1885..............................

13,758,767

—

13,758,767

—

816,840

—

816,840

14,575,607

1890..............................

13,078,718

—

13,078,718

—

1,413,450

—

1,413,450

14,492,168

1895..............................

12,484,580

—

12,484,580

—

—

—-

—

12,484,580

1900 .............................

11,852,309

—

11,852,309

—

—

—

—

11,852,309

1905.............................

5,661,921

—

5,661,921

—

—

—

—

5,661,921

1910.............................

4,647,930

—

4,647,930

—

—

—

—

4,647,930

1914.............................

3,684,745

—

3,684,745

—

—

—

—

3,684,745

Första förfalloår:

1881—1885.

1880.............................

8,500,000

—

8,500,000

859,903

—

—

—

9,359,903

1885..............................

9,745,878

18,957

9,764,835

1,427,583

66,643

1,879

68,522

11,260,940

1890............................

9,443,204

62,875

9,506,079

1,427,583

345,542

36,740

382,282

11,315,944

1895..............................

9,066,787

155,609

9,222,396

1,427,583

649,569

125,813

775,382

11,425,361

1900..............................

8,597,703

190,382

8,788,085

1,427,583

556,652

228,674

785,326

11,000,994

1905..............................

7,888,931

140,488

8,029,419

1,309,833

151,010

—

151,010

9,490,262

1910..............................

7,206,128

424,847

7,630,975

1,309,833

256,413

—

256,413

9,197,221

1914..............................

6,540,712

744,534

7,285,246

1,309,833

603,335

95,799

699,134

9,294,213

Första förfalloår:
1886-1890.

1885.............................

5,287,136

—

5,287,136

373,433

—

—

—

5,660,569

1890.............................

10,507,817

7,630

10,515,447

980,294

116,921

16,668

133,589

11,629,330

1895..............................

10,212,312

38,869

10,251,181

980,294

327,231

88,295

415,526

11,647,001

1900..............................

4,317,851

78,887

4,396,738

466,614

453,044

183,614

636,658

5,500,010

1905..............................

3,456,338

63,362

3,519,700

386,805

159.355

3,217

162,572

4,069,077

1910..............................

3,240,734

115,915

3,356,649

386,805

343,461

65,194

408,655

4,152,109

1914..............................

3,146,897

—

3,146,897

270,105

—

—

—

3,417,002

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Tab. 4 (forts.). Kvarstående skuld av olika slag vid slutet av åren 1872—1914 å av

riksgäldskontor utlämnade järnvägslån, fördelade i grupper efter

första ränteinbetalningens förfalloår.

År.

Kapitalskuld, kronor.

Anstån de-ran ta,
kronor.

Annan ränteskuld, kronor.

Hela

skulden,

kronor.

Ej förfallen.

Förfallen.

Summa.

Förfallen

ränta.

Över-

ränta.

Summa.

Första förfalloår:
1891-1895.

1890..............................

2,460,785

''

2,460,785

190,405

2,651,190

1895..............................

7,838,691

7,294

7,845,985

582,060

325,436

11,183

336,619

8,764,664

1900..............................

5,961,118

76,052

6,037,170

582,060

347,518

43,415

390,933

7,010,163

1905.............................

5,737,345

66,714

5,804,059

582,060

263,623

91,292

354,915

6,741,034

1910..............................

5,167,036

40,679

5,207,715

557,306

116,067

12,744

128,811

5,893,832

1914.............................

4,912,109

59,765

4,971,874

557,306

177,781

51,152

228,933

5,758,113

Första förfalloår:
1896-1900.

1895..............................

3,550,600

3,550,600

312,501

3,863,101

1900..............................

4,935,481

9,828

4,945,309

- 472,772

80,172

1,113

81,285

5,499,366

1905..............................

4,782,831

66,015

4,848,846

472,772

261,901

91

261,992

5,583,610

1910..............................

4,592,600

156,792

4,749,392

472,772

603,064

5,148

608,212

5,830,376

1914..............................

4,407,213

216,337

4,623,550

472,772

734,090

23,719

757,809

5,854,131

Första förfalloår:
1901—1905.

1900..............................

3,787,100

3,787,100

243,116

4,030,216

1905..............................

10,091,988

56,382

10,148,370

856,308

483,371

9,144

492,515

11,497,193

1910..............................

9,790,836

171,643

9,962,479

856,308

1,136,605

119,792

1,256,397

12,075,184

1914..............................

9,497,352

227,866

9,725,218

856,308

1,484,527

378,251

1,862,778

12,444,304

Första förfalloår:
1906-1910.

1905..............................

5,620,432

5,620,432

333,402

5,953,834

1910..............................

9,993,203

85,009

10,078,212

938,415

816,193

61,585

877,778

11,894,405

1914..............................

9,758,557

251,708

10,010,265

938,415

2,088,935

375,743

2,464,678

13,413,358

Första förfalloår:
1911-1914.

1910..............................

3,922,950

3,922,950

330,101

4,253,051

1914..............................

4,783,186

15,294

4,798,480

508,826

418,134

26,259

444,393

5,751,699

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 29.

65

Tab. 4 (forts.). Kvarstående skuld av olika slag vid slutet av åren 1872—1014 ä av

riksgäldskontoret utlämnade järnvägslån, iördelade i grupper efter

första ränteinbetalningens förfalloär.

År.

Kapitalskuld, kronor.

Anstånds-

Annan ränteskuld

kronor.

Hela

skulden,

kronor.

Ej förfallen.

Förfallen.

Summa.

kronor.

Förfallen

ränta.

Över-

ränta.

Summa.

Forsta förfalloär:
efter 1914.

1914..............................

6,194,250

6,194,250

489,387

6,683,637

Samtliga före år 1915
utlämnade lån.

1872..............................

14,702,834

36,492

14,739,326

125,508

33

125,541

14,864,867

1875...........................

20,548,529

41,049

20,589,578

—

80,951

—

80,951

20,670,529

1880..............................

35 255,764

66,451

35,322,215

859,903

67,549

757

68,306

36,250,424

1885..............................

37,391,552

101,293

37,492,845

1,801,016

956,147

1,879

958,026

40,251,887

1890..............................

42,204,113

165,457

42,369,570

2,598,282

1,911,341

53,408

1,964,749

46,932,601

1895..............................

47,966,520

461,357

48,427,877

3,302,438

1,466,651

225,291

1,691,942

53,422,257

1900..............................

43,995,157

355,149

44,350,306

3,192,145

1,437,386

456,816

1,894,202

49,436,653

1905..............................

46,349,863

392,961

46,742,824

3,941,180

1,319,260

103,744

1,423,004

52,107,008

1 1910..............................

50,719,406

994,885

51,714,291

4,851,540

3,271,803

264,463

3,536,266

60,102,097

1 1914.............................

54,897,523

1,515,504

56,413,027

5,402,952

5,506,802

950,923

6,457,725

68,273,704

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 25 käft. (Nr 29.)

9

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Tal). 5. År Riksgäldskontor et utlämnade järnvägslån, vara full anståndsränta

upplupit före 1914 års utgång.

Bolag (järnväg).

Datum

för

lånets

beviljande.

Ränte-

fot,

%■

Lånesumma,

kronor.

Slutlig

anstånds

ränta,

kronor.

-

Ränte-

anstånds-

gräns.

Första

medgivna

lyftnings-

dag.

Första

faktiska

lyftnings-

dag.

Tidrymd
mellan
första
faktiska
lyftn.-dag och
ränte-an stån ds-gränsen,
år.

Faktisk

medel-

anstånds-

tid,

år.

Vislanda—Bolmen ...............

1876 24/n

5

785,000

117,750

1881 8 Via

1877 >5/o

1877 ''Va

4.625

3.000

Yisby—Hemse (Gottlands J. A. B.)

1876 24/n

5

500,000

_

74,243

06

1881 S1/ia

1877 ''Vio

1877 16/io

4.208

2.970

Södra Öland........................

1907 6Å

4.6

950,500

—

126,763

59

1914 Vo

1907 ''Via

1908 23/i

6.856

2.964

Mjölby—Hästholmen ............

1908 27/a

4.5

799,600

—

105,687

35

1913 7i

1908 38/n

1908 7/ia

4.067

2.937

Krylbo—Borlänge (Södra Dalar-nes J. A. B.).....................

1876 24/n

5

2,375,000

—

345,468

75

1883 S1/i2

1879 ''Va

1879 3''/o

4.750

2.909

Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

1876 24/n

5

1,865,000

—

271,093

75

1881 SV12

1877 13/o

1877 e/e

4.558

2.907

Hultsfred—Västervik ............

1876 24/n

5

1,750,000

—

251,388

89

1881 "Via

1877 ''Vo

1877 ''Vo

4.625

2.873

Varberg—Borås ..................

1876 24/u

5

2,600,000

—

367,638

89

1883 S1/i2

1879 ''Va

1879 ''Va

4.875

2.828

Åtvidaberg—Bjärka—Säby.....

1903 3''/ia

4.5

290,000

—

35,898

88

1908 Vo

1905 Vio

1905 Vio

2.906

2.751

Stockholm—V ästerås—Bergs-lagen, nya........................

1904 28/a

4.5

1,028,700

_

126,843

—

1908 Vio

1904 Va

1904 ''Vo

4.044

2.740

Borlänge—Insjön(Siljans J. A. B.)

1882 8/io

4.5

950,000

—

116,699

71

1888 Vi

1883 15/s

1883 30/s

4.758

2.730

Borgholm —Boda..................

1904 2>/ia

4.5

419,000

—

49,806

83

1910 V»

1905 Va

1905 12/io

4.219

2.642

V etlanda—Sävsj ö..................

1883 "/a

4.5

300,000

—

33,985

62

1888 Vi

1883 13/io

1883 ''Vio

4.200

2.517

Härnösand—Sollefteå............

1891

4.5

2,350,000

—

266,224

35

1895 Vio

1892 ''Vo

1892 ''Vo

3.875

2.517

Sala—Gysinge—Gävle............

1898 V7

4.5

1,545,500

—

168,961

43

1902 Vio

1899 Va

1899 ''Va

3.294

2.429

Länna—Norrtälje..................

1882 6/io

4.5

746,197

94

79,808

91

1887 Vi

1882 16/ia

1883 23/i

3.933

2.377

Skåne—Halland ..................

1882 «/io

4.5

1,500,000

—

157,375

-

1888 Vi

1883 ''Vo

1883 28/o

4.597

2.381

Östra Centralbanan...............

1899 24/a

4.5

1,710,000

—

177,766

74

1902 S1/i2

1899 16/io

1899 18/io

3.206

2.310

Norra Södermanland ............

1891 8/u

4.5

1,800,000

—

184,022

50

1896 Vio

1892 3%>

1892 24/u

3.853

2.272

Skåne—Halland, ytterligare ...

1884

4.5

795,500

—

80,643

70

1888 ''/i

1884 Vo

1885 28/i

2.931

2.253

Orsa—Härjeådalen, fullbordande

1905 22/io

4.5

2,200,000

—

220,718

—

1909 ''/o

1905 ''6/u

1905 Via

3.478

2229.

Norrköping—Söderköping—
Vikbolandet ...................

1892 Va

4.5

653,000

_

65,176

61

1896 7o

1892 s''/ia

1893 V*

3.153

2.218

Malmö—Tomelilla ...............

1892 28/s

4.5

1,300,000

—

129,234

54

1897 Vo

1892 3''/io

1892 s''/io

4.586

2.209

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

(57

Tab. 5 (forts). Av Riksgäld skontoret utlämnade järnvägslän, varä full anståndsränta

upplupit före 1914 års utgång.

Tidrymd

Datum

för

lånets

mellan

Bolag (järnväg).

Ränte-

fot,

Låne8umma,

Slutlig

anstånds-

Ränte-

anstånds-

Första

medgivna

lyftnings-

Första

faktiska

lyftnings-

faktiska

lyftn.-

Faktisk

medel-

anstånds-

beviljande.

dag.

dag.

ränte-an stån ds-gränsen,

tid,

%■

kronor.

kronor.

år.

år.

Mellersta Blekinge ...............

Finspång—Norsholm (Norra

1887 ‘Vs

4.5

1,102,250

—

109,252

41

1890 *‘/u

1888 ‘»/i

1888 24/s

2.850

2.203

Östergötlands J. A. B.).........

1883 ‘Vs

4.5

500.000

—

49,093

75

1887 ‘A

1883 ‘Va

1883 ‘Va

3.122

2.182

Varberg—Ätran ..................

1907 ‘»/u

4.5

1,185,000

—

114,925

24

1912 ‘/h

1908 Vt

1908 24A

4.603

2.155

Uppsala—Enköping...............

Borås—Svenljunga (Borås—Al-

1909 “/i

4.6

1,040,000

—

99,063

62

1913 ‘/e

1909 ‘Via

1909 »/u

3.419

2.117

vesta J. A. B.) ..................

1883 ‘‘/s

"4.5

500,000

—

47,352

50

1888 ‘/j

1884 »/*

1884 »A

4.125

2.105

Östra Blekinge.....

1897 23A

4.5

537,500

—

50,842

71

1900 ‘/v

1897 Vid

1897 28/io

2.675

2.102

Mora—Vänern .....................

1888 “/»

4.5

1,000,000

—

92,870

81

1893 Vi»

1888 ‘/u

1889 ‘8/i

4.703

2.064

Mariestad—Kinnekulle.....

1888 28/io

4.5

305,000

—

28,136

85

1892 Vi

1890 a/i

1890 2/i

2.497

2.050

Mellersta Halland .

1884

4.5

1,550,000

—

139,499

82

1889 Vt

1884

1885 8/d

3.908

2.000

Stockholm—Bimbo

1905 »/»

4.5

500,000

—

45,000

—

1907 Vi

1905 Vi

1905 Vi

2.000

2.000

Orsa—Härjeådalen ...............

1901 «/s

4.5

1.850,000

—

166,455

—

1906 ‘/«

1902 Vt

1902 29/s

3.756

1.999

Buda—Finsjö—Oskarshamn

1905 8‘/s

4.5

483,300

—

43,416

45

1908 Vid

1906 15/i

1906 V»

2.688

1.996

Skara—Timmersdala ............

1907 28/o

4.5

352,500

—

31,607

50

1911 ‘Ad

1907 ‘Ad

1908 “/e

3.472

1.998

Halmstad—Bolmen

1886 *2/10

4.5

824,915

—

73,806

57

1890 ‘Ad

1887 Vi

1887 Vi

3.247

1.988

Mellersta Södermanland.........

1904 V»

4.5

532,500

—

47,254

93

1908 >/e

1905 Va

1905 28/8

2.925

1.972

Falkenberg .

1900 «/«

4 5

505,000

—

44,300

—

1905 ‘5/s

1902 Vt

1902 o/d

3.025

1.949

Tidaholm ...

1905 »‘/»

4.5

510,000

—

43,781

25

1908 ‘/B

1905 Vt

1905 ‘/»

3.000

1.908

Klintehamn—Boma

1897 23A

4.5

214,000

—

18,036

17

1900 Vt

1897 ‘/n

1897 ‘8/u

2.375

1.873

Lidköping—Kålland...............

1907 ‘»/4

4.5

367,500

—

30,778

12

1910 Va

1908 ‘‘/a

1908 «/s

2.653

1.861

Skara—Kinnekulle—V änern
Markaryd—V einge

1886 33/io

1897 38/4

4.5

4.5

324.000

561.000

—

26,914

45,154

44

87

1889 3‘/id
1900 ‘Ad

1887 ‘s/i

1897 Va

1887 »®/s

1897 »»A,

2.639

2.753

1.846

1.789

Skymnäs—Munkfors ............

1889 >Vio

4.5

90,835

—

7,288

19

1893 Vi

f efter "j

1 fallgj.

1891 “A

1.956

1.783

Stockholm—Bimbo ...

1883 ‘‘/s

4.5

500,000

—

38,952

05

1887 Vi

f villkor J
1883

1883 »‘Ad

3.003

1.731

F ogels ta—V adstena—Ö deshög.

1887 »V»

4.5

300,000

—

22,975

1890 ‘Ad

1888 ‘“/i

1888 20/i

2.697

1.702

Uddevalla—Lelången

1892 3/d

4.5

1,247,000

—

94,338

74

1897 ‘Ao

1894 >»/i

1895 ‘/3

2.583

1.681

Svartälv..............................

1886 22/i0

4.5

341,000

—

24,753

18

1890 ‘A

1887 ‘s/i

co ''

co

CO

V—(

2.638

1.618

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Tab. 5 (forts.). Av Riksgäldskontoret utlämnade järnvägslån, vara full anståndsränta

upplupit före 1914 års utgång.

Bolag (järnväg).

Datum

för

lånets

beviljande.

Ränte-

fot,

Lånesumma,

Slutlig

anstånds

ränta,

Ränte-

anstånds-

gräns.

Första

medgivna

lyftnings-

dag.

Första

faktiska

lyftnings-

dag.

Tidrymd
mellan
forsta
faktiska
lyftn.-dag och
ränte-anstånds-

Faktisk

medel-

anstånds-

tid,

%■

kronor.

kronor.

gränsen,

år.

år.

Borås—Alvesta.....................

1901 I6/s

4.5

4,795,000

343,341

98

1903 Vio

1901 >7 s

1901 S1/s

2.361

1.591

Norrköping—Söderköping—
Vikbolandet .....................

1903 V*

4.5

591,500

_

41,296

87

1907 V4

1904 Vio

1904 so/io

2.447

1.551

Slite—Boma......,.................

1899 S9/e

4.5

340,000

—

22,816

11

1902 Vio

1900 Vo

1900 19/i

2.200

1.491

Göteborg—Halland...............

1886 »/»o

4.5

2,068,000

—

136,162

25

1889 7io

1887 16/i

1887 I6/i

2.711

1.463

Skövde—Axvall....................

1901 S1/e

4.5

369,000

—

23,791

27

1904 S1/ia

1902 Va

1902 39/io

2.167

1.463

Landskrona—Kj ävlinge—Sjöbo

1903 4/*

4.5

1,192,000

—

73,643

50

1906 S1/ia

1904 Via

1904 »/is

2.061

1.373

Klippan—Röstånga (Hälsingborg
Hässleholm J. A. B.) .........

1889 Va

4.5

290,000

—

16,094

38

1894 Vi

1892 Vo

1892 9/o

1.561

1.233

Västkinde—Tingstäde (Go töande
J. A. B.)...........................

1898 29/o

4.5

119,000

—

5,600

—

1900 sl/u

1898 9Vis

1899 */s

1.656

1.046

Vittsjö—Hässleholm (Hässle-holm—Markaryd) ...............

1888 10/8

4.5

404,000

_

14,464

55

1891 Vio

1890 15/i

1890 81/o

1.336

, 0.796

Samtliga lån

—

—

56,604,797

9415,766,261 |l8| —

—

—

-

2.221

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

69

Tab. 6. Av riksgiildskontoret utlämnade järnvägslån, vara ränta förfallit

till betalning före är 1915.

%

98 1900 02 04 06 08 10 12 14

1872 74 76

rm itesh yldi fa. ilad den.

förfallen, obetald skuld

Vid. å/ets slut.

iän\te ''gnet. aids.

10 12

82 84 8b 88 90 92 94 96 98 1900 02 04 06 08

1872 74 76 78 80

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Taft. 7. Utdrag av Hiksgäldskontorets räkenskaper för år 1913 rörande
Mjölby—Hästholmens järnvägsaktiebolags lån.

(Till jämförelse med tab. 8.)

Kapital.

Ränta.

Anstånds-

ränta.

Summa

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Mjölby—Hästholmens järnvägsaktiebolag.

Debet.

1913

Riksgäldskontorets fordran vid 1913 års början
överränta...................................................

799,600

—

22,869

20

68

63

105,677

40

1928,167

71

Anståndsränta å 4 Va % å kronor 79,600 från

sl/ia 1912 till och med Vi 1913..................

—

—

—

—

9

95

9

95

Ränta ä 4 Va % å:

kronor 143,500 från 3,/n 1912 till och med

''in 1913 .............................................

—

—

6,044

94

kronor 143,500 från 7/ia till och med s,/i21913
kronor 256,500 från sl/ia 1912 till och med

—

—

412

56

Vi 1913 .............................................

—

—

64

13

kronor 256,500 från */i till och med 81/ia 1913
kronor 130,000 från 81/ia 1912 till och med

—

—

11,478

37

Vt 1913 ............................................

—

—

1,495

—

kronor 130,000 från V« till och med 81/ia 1913
kronor 190,000 från 31/ia 1912 till och med

—

—

4,355

—

2S/ia 1913.............................................

—

—

8,383

75

kronor 190,000 från 2s/ia till och med 81/ia1913

—

—

166

25

kronor 79,600 från Vi till och med 81/i« 1913

—

—

3,572

05

__

_

35,972

05

Överränta k 5 % :

från 81/ia 1912 till och med IS/n 1913 å den

Via 1912 förfallen ränta 6,457: 50 ..........

från s/i till och med ls/n 1913 å den 8/i 1913

—

—

279

82

—

-

förfallen ränta, kronor 11,542: 50 ............

—

—

496

97

—

—

Transport

799,600

-

59,639

15

105,687

3^

964,149

71

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 29.

71

—

Anstånds-

Kapital.

Kanta.

ränta.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1913

Transport

799,600

59,639

15

105,687

35

964,149

71

från Va till och med IS/n 1913 å den Va 1913

förfallen ränta, kronor 5,850 ..................

—

—

178

75

från 13/ii till och med ,l/i9 1913 å återstoden

av den 2A 1913 förfallen ränta, kronor

1,935:86 ............................................

—

—

12

91

från 7/ia till och med sl/ia 1913 å den 7/is 1913

förfallen ränta, kronor 6,457:50 ...............

—

—

20

63

från 2S/i2 till och med 91/ia 1913 å den 29/ia

1913 förfallen ränta, kronor 8,550: — ......

—

—

8

31

—

__

997

39

Summa kronor

799,600

—

59,859

75

105,687

35

965,147

10

Kredit.

1913 12/n inbetaides:

balanserad överränta............. ......

—

—

20

63

upplupen » ........

—

—

955

54

den 7/ia 1912 förfallen ränta ...............

—

—

6,457

50

—

—

22,890

31

den 2/i 1913 » » .....................

—

—

11,542

50

i avräkning å den Va 1913 förfallen ränta ...

—

—

3,914

14

Biksgäldskontorets fordran vid 1913 års slut...

799,600

_

36,927

59

105,687

35

]

jämte överränta.......

—

—

41

85

1942,256

79

Summa kronor

799,600

—

59,859

75

105,687

35

965,147

10

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.

Tab. 8. Ett års räkenskap för ett lån till en enskild järnvägsanläggning
enligt föreslagen ändrad metod för förfallodagars bestämmande.

(Mjölby—Hästholmens järnvägsaktiebolags lån under 1913 valt som exempel till

jämförelse med tab. 7.)

Anstånds

Kapital.

Ränta.

ränta.

Summa.

Mjöl hy Hästholmens järnvägsaktie!) olag.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Debet.

Kiksgäldskontorets fordran vid 1913 års början*)

799,600

—

22,869

68

105,677

40

J- 928,168

55

jämte överränta .......................................

—

—

21

47

—

—

Anståndsränta ä 4Vs % å kronor 79,600: — för

den ‘/i 1913............................................

—

—

—

—

9

95

9

95

Ränta å 4 Vä % :

å kronor 720,000: — för den Vi 1913 .........

—

—

90

—

å » 799,600: — från den Vi till och med

S1/n 1913.............................................

—

—

35,882

05

—

_

35,972

05

Överränta ä 5 % å den Vi 1912 förfallen ränta

(å kr. 143,000), kronor 430: 50 för den Vi 1913

—

—

—

06

å den 1/i 1913 förfallen ränta (å kr. 720,000)

kronor 22,529:18 från den Vi till och med

is/ii 1913.............................................

—

—

973

14

å återstoden av sistnämnda ränta kronor 1,064:04

från den 12/u till och med den 81/m 1913...

—

—

7

09

—

—

980

29

Summa kronor

799,600

—

59,843

49

105,687

35

965,130

84

Kredit.

1913 ls/u inbetaides:

balanserad överränta.................................

—

—

21

47

—

upplupen » .................................

—

-

973

20

—

—

22,890

31

den Vi 1912 förfallen ränta........................

—

—

430

50

—

—

i avräkning å den Vi 1913 förfallen ränta ...

—

—

21,465

14

—

—

Riksgäldskontorets fordran vid 1913 års slut ...

799,600

—

36,946

09

105,687

35

1942.240

53

jämte överränta .......................................

—

—

7

09

—

—

1

Summa kronor

799,600

—

59,843

49

105,687

35

965,130

84

*) Under förutsättning, att samma beräkningsmetod tillämpats föregående år.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.

Tal). 9.

Grafisk framställning av två metoder för "bestämmande av Tänteiitbetalnin.g8 -

dagar å lån. till em

yi 1 s^P- anmutetens injbetadungsdag

1913 £

-Ttrntrftintm mtay>:t>em)s -

1909

vständet TneHurc Uroerrgjb inotsvajxa'' lfa monad. J

l&ä2tJbcir€be£al7i£Tigs<lag<xr (©.

4. ItföVby Sästlidtraens Jämvägsaktiebolagi

d ett under analoga, förhållanden, åt -

Tån enligt nuvarande bestämmelser (1915)-

Jämnat lön, enda t torcsZagna Trestänonelser

i^Anstcmdsränlan, i, båda /allen ZtAa^j

ge:n. stab. ut. »ist