Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.
1
Nr 248.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
utredning rörande frågan om förbättrade sjöfartsförbindelser
med England; given Stockholms slott den 5 maj 1916.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
medgiva,
att av statens järnvägars trafikmedel må användas ett belopp av
högst 75,000 kronor för verkställande av en allsidig utredning rörande
frågan om anordnande genom svenska statens försorg av en daglig
regelbunden förbindelse medelst ångfärjor eller ångfartyg mellan Göteborg
och engelsk hamn.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydoiu.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 223 höft. (Nr 248.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
maj 1916.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Den 18 juli 1913 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet
att tillkalla högst fyra personer för att såsom sakkunniga
inom nämnda departement verkställa utredning rörande de åtgärder,
som från svenska statens sida borde vidtagas för åstadkommande av,
så vitt möjligt, daglig reguljär ångfartygsförbindelse mellan Göteborg
och engelsk hamn, samt avgiva det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda. Sedan chefen för nämnda departement såsom sådana sakkunniga
tillkallat numera statsrådet D. Broström, vice konsuln J. O.
Carlbom, direktören E. A. R. Lillienau samt grosshandlaren T. Alpen,
av vilka statsrådet Broström, efter sin utnämning till statsråd och chef
för sjöförsvarsdepartementet, den 25 februari 1914 ersatts med numera
avlidne skeppsredaren W. R. B. Lundgren, hava de sakkunniga den 31
mars 1914 avgivit betänkande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248. 3
De sakkunniga Lava kommit till det resultatet, att förutsättningar för
närvarande saknades för att staten skulle vidtaga åtgärder för åstadkommande
av den ifrågasatta dagliga förbindelsen. Emellertid hava de sakkunniga
upprättat kostnadsberäkningar för tvenne alternativa dagliga
linjer mellan Göteborg och England. De stora summor, som dessa beräkningar
utvisade i årlig driftförlust, ansågo de sakkunniga visa ej allenast
att det vore omöjligt för ett enskilt företag att upprätta den ifrågasatta
linjen, utan även att varje tanke på att staten skulle på ett eller annat
sätt medverka till åvägabringande av en dylik linje måste anses utesluten.
Vid sådant förhållande hava de sakkunniga icke inlåtit sig på
frågorna, om linjen borde drivas av staten själv samt på vad sätt samtrafik
med järnvägar i England borde anordnas m. m.
Däremot hava de sakkunniga undersökt, huruvida icke åtgärder
från svenska statens sida borde vidtagas för åstadkommande av en
mindre vittgående förbättring i ångfartygsförbindelserna mellan Göteborg
och Englands ostkust. I avseende därå hava de sakkunniga föreslagit
— under framhållande emellertid, att det slutliga målet borde
vara en daglig regelbunden ångfartygsförbindelse — en utveckling av
bestående förbindelser på det sätt, att dels linjen Göteborg—London
(Harwich), som omfattade en tur i veckan i vardera riktningen, under
tiden maj—september utökades med ännu en sådan tur och dels linjen
Göteborg—Newcastle Quay, som uppehölles med en tur varannan vecka
i vardera riktningen, ombildades till veckoförbindelse. För åstadkommande
av sålunda förbättrade förbindelser hava de sakkunniga ifrågasatt,
att dels rederilån dels understöd i form av anslag utan återbetalningsskyldighet
med angivna belopp skulle lämnas ångfartygsaktiebolagen
Thule och Svitiod.
En av de sakkunniga, vice konsuln Carlbom, har avgivit reservation
mot de sakkunnigas utlåtande. Reservanten har ägnat de sakkunnigas
kostnadsberäkningar för en daglig förbindelse en ingående granskning.
Han anmärker bland annat, att de sakkunniga angående såväl
gods- som persontrafiken i allt för hög grad utgått från den dittills
varande, enligt reservantens åsikt genom dåliga reguljära förbindelser
och höga fraktsatser i sin utveckling hämmade trafiken samt sålunda
för framtiden räknat med mycket för låga siffror i dessa hänseenden.
Jämväl beträffande en daglig linjes inkomst av postbefordran har reservanten
kommit till betydligt högre belopp än de sakkunniga. Frånsett
av de sakkunniga kalkylerade avskrivningar och assuranser har reservanten
— med utgångspunkt i övrigt från av de sakkunniga beräknade
Be tänk .ande
av sakkunniga
-
Reservation.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.
Utlåtande av
kommerskollegium.
utgifter ävensom inkomster för post och gods, men från egna beräkningar
för passagerartrafiken — kommit till det resultat, att en daglig
linje från Göteborg till Immingham i England skulle lämna en vinst
av omkring 41 ;a % på i företaget nedlagt kapital. Vid en jämförelse
med statens uppoffringar i fråga om ångfärjeförbindelsen Trälleborg—
Sassnitz, vilken, enligt reservantens uppgift, frånsett assuranser och
avskrivningar visade en nettovinst av 4,41 % k i färjorna nedlagt kapital,
har reservanten funnit liknande uppoffringar vara lika väl motiverade
beträffande daglig linje till England.
Reservanten bar såsom sin bestämda uppfattning uttalat, att en
daglig förbindelse mellan Sverige och sådan hamn i mellersta England,
som till sig kan förena post-, passagerar- och expressgodstrafik
såväl till London (med samma restid som över Harwich) som till de
för vår handel och industri så utomordentligt viktiga distrikten i mellersta
och även norra England (med kortare restider än över Harwich),
skall komma att visa sig vara den enda och rätta lösningen av denna
fråga. Då enligt reservantens mening såväl den av de sakkunniga
företagna utredningen som deras därpå grundade förslag måste anses i
hög grad otillfredsställande, har reservanten hemställt, att den förevarande
betydelsefulla frågan måtte ånyo underkastas en allvarlig, ingående
och opartisk utredning och prövning.
Till följd av remiss har kommerskollegium den 28 mars 1916 avgivit
utlåtande i ämnet. Kommerskollegium har till en början lämnat
en redogörelse för kollegium från skilda håll tillhandakommen utredning
i ämnet. För egen del har kollegium framhållit, hurusom förbättrandet
av våra samfärdselförbindelser med främmande länder inginge
såsom ett viktigt led i främjandet av vårt lands- ekonomiska utveckling.
Ett förbättrande av ångfartygsförbindelserna med England
måste anses vara av särskilt stor betydelse, då jämte Tyskland England
vore det land, med vilket vi hade de största handelsförbindelserna.
Efter att hava meddelat en omfattande samling statistiska uppgifter,
vilka äro belysande för den föreliggande frågan, har kommerskollegium
vidare framhållit, att statistiken med all tydlighet visade,
vilken avsevärd betydelse handelsutbytet mellan Sverige samt Storbritannien
och Irland ägde för de båda rikena. Fog funnes ock för det
antagandet, att förutsättningar vore för handen för en tillväxt av denna
handelsomsättning. Ehuru synnerligen omfattande, hade de hittillsvarande
sjöförbindelserna mellan Sverige och England visat sig i viss
mån otillräckliga. Alla vore ock ense därom, att något borde åtgöras
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 24S. 5
för att förbättra desamma. Endast rörande omfattningen av dessa
förbättringar både delade meningar yppats.
Det förslag i ämnet, som framlagts av de sakkunniga, syntes emellertid
under alla förhållanden kunna anses otillräckligt. Redan i mång-a
av de yttranden, som i frågan avgivits till de sakkunniga, hade förordats
daglig förbindelse. Åven reservanten bland de sakkunniga hade
uttalat sig därför. På andra håll, där man tidigare ställt sig tveksam
till behovet av dagliga förbindelser, hade man också numera ändrat
mening och anslutit sig till tanken på sådana förbindelser. För egen
del hade kommerskollegium kommit till den uppfattningen, att endast
dagliga regelbuudna förbindelser utgjorde en tillfyllestgörande förbättring
av de dittillsvarande förhållandena och öppnade möjlighet för utveckling
av handelsutbytet mellan de båda länderna.
Den av kommerskollegium lämnade utredningen gåve vid handen
att tillräckligt fraktgods för en dylik linje redan nu fcrefunnes från
Sverige till England. Åven syntes det kunna påräknas transitogods
till sistnämnda land från Ryssland och Finland. Åt trafiken från England
till Sverige syntes icke det senare landets import från England
lämna tillräckliga kvantiteter av gods, om man frånsåge stenkol och
koks, vilka givetvis icke lämpade sig såsom fraktgods för den ifrågasatta
linjen. Emellertid syntes man här kunna räkna med avsevärda
kvantiteter engelskt transitogods till Ryssland. Den nya förbindelsen
borde avses jämväl för personbefordran. Därvid kunde förhoppningar
hysas, att resandeströmmen mellan England och Ryssland samt vice
versa skulle komma att, därest förbindelserna bleve goda och bekväma,
begagna sig av dessa. En daglig, tillräckligt snabb ångbåtsförbindelse
skulle även kunna ombesörja posttrafiken.
Den nya linjen borde ägas och drivas av staten. I likhet med
vad fallet vore med den svenska ångfärjeförbindelsen Trälleborg—
Sassnitz borde driften anförtros åt järnvägsstyrelsen.
Såsom ändpunkt för linjen i Sverige kunde enligt kollegii mening
ingen annan hamn ifrågakomma än Göteborg. Frågan om den lämpligaste
ändpunkten i England syntes icke kunna bedömas förrän efter
noggranna undersökningar och underhandlingar med vederbörande på
ort och ställe. I varje fall borde linjen hava endast en ändpunkt i
England liksom i Sverige.
Beträffande spörsmålet, om den tilltänkta förbindelsen borde uppehållas
med ångfärjor eller vanliga expressångare, ansåge kommerskollegium,
att ångfärjetrafik skulle vara bäst ägnad att förläna den nya
förbindelseleden en icke allenast lokal, utan även verkligt nationell
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.
betydelse. Enligt kollegii tanke talade starka skäl, som av kommerskollegium
närmare utvecklats, för att planerna på den nya linjen åtminstone
i dess definitiva gestaltning inriktades på möjligheten av ångfärjedrift.
Med hänsyn till vissa av kollegium angivna omständigheter, bland
annat de nuvarande förhållandena på fraktmarknaden, hade kollegium
funnit det omöjligt att för närvarande uppgöra en något så när tillförlitlig
inkomst- och utgiftsberäkning för ifrågavarande kommunikationsföretag.
Förutom att detta utgjorde eu lucka i materialet för bedömandet
av frågan om ändamålsenligheten av det ena eller andra slaget
av drift, saknades helt eller delvis utredning om åtskilliga andra faktorer
av den största betydelse för ett sådant bedömande. Sådana faktorer
vore exempelvis samtrafik med järnvägarna och särskilda exporttariffer
för transporten å desamma. Dessa och ett flertal andra med
förevarande spörsmål sammanhängande frågor syntes kollegium böra
bliva föremål för utredning, innan’ den definitiva gestaltningen av linjen
kunde bestämmas.
Ehuru således en definitiv gestaltning av den ifrågasatta dagliga
regelbundna ångbåtsförbindelsen mellan Sverige och England icke nu
omedelbart kunde åvägabringas, syntes det kollegium å andra sidan
vara av synnerlig vikt, att åtgärder av provisorisk natur för omedelbart
upprättande av sådana förbindelser bleve vidtagna. De åtgärder, som
sålunda skulle kunna komma ifråga, kunde, i den mån statens medverkan
kunde krävas för ändamålet, tänkas bestå i inköp eller förhyrning
för statens rökning av lämpliga ångfartyg eller subventionering
av något eller några svenska rederiföretag för linjens uppehållande eller
olika kombinationer av dessa utvägar. Emellertid borde dessa förhållanden
omedelbart göras till föremål för ytterligare undersökning.
I samband därmed borde även undersökas möjligheterna att redan under
provisoriet tillgodose den skånska livsmedelsexportens transportbehov.
Med åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts har kommerskollegium
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels låta skyndsamt verkställa
en allsidig utredning angående möjligheterna för upprättande, så
fort ske kunde, av daglig, regelbunden ångbåtsförbindelse av antydd
beskaffenhet och omfattning mellan Sverige och England, eventuellt
medelst ångfärjor, dels ock föranstalta om erforderliga åtgärders vidtagande
i syfte att, i avbidan på resultatet av nyss förordad utredning,
regelbunden och, så vitt möjligt, daglig ångbåtsförbindelse mellan Sverige
och England komme till stånd på det sätt och på de villkor i
övrigt, som efter företagen undersökning kunde befinnas lämpliga och
möjliga att genomföra.
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24S. 7
Järnvägsstyrelsen, som på uppdrag av mig redan förut verkställt
åtskilliga preliminära utredningar i ämnet, har den 5 maj 1910 avgivit
infordrat utlåtande, därvid styrelsen anfört, bland annat, följande:
Vad först beträffade de sakkunnigas förslag att genom understöd
till vissa linjer åstadkomma någon ökning av de regelbundna turerna
mellan Sverige och England, instämde styrelsen fullständigt i kommerskollegii
uttalande att detta förslag under alla omständigheter måste
anses otillräckligt. Staten torde icke behöva träda in för att åstadkomma
en dylik mindre förbättring av förbindelserna, då en betydlig
trafik med England redan förefunnes och det alltså icke, såsom i andra
fall, gällde att understödja upparbetandet av en trafik.
Skulle staten ekonomiskt ingripa, borde det enligt styrelsens åsikt
endast vara i den avsikten att åstadkomma en fullgod, daglig förbindelse
mellan Sverige och England. Att en sådan förbindelse vore i
hög grad önskvärd, därom torde icke vara tvivel. .Säkerligen skulle
Sveriges handelsförbindelser med England i hög grad främjas, därest
en förstklassig regelbunden, daglig förbindelse kunde åstadkommas.
Härigenom skulle, utom den svensk-engelska godstrafiken, även persontrafiken
och under vissa förutsättningar postbefordringen underlättas.
Därjämte torde måhända eu dylik -förbindelse, i förening med en förbindelse
mellan Sverige och Ryssland, kunna draga till sig en del
transitotrafik, ehuruväl detta ännu måste anses ovisst.
Styrelsen hade redan tidigare haft anledning att låta verkställa en
undersökning över möjligheterna för en daglig förbindelse mellan Sverige
och England, dels med ångfärjor, dels med vanliga ångfartyg.
Denna undersökning hade visserligen varit av helt preliminär natur,
men styrelsen ansåge^ emellertid, att den lämnat två viktiga resultat.
Det ena vore att, under för övrigt jämförliga förhållanden — d. v. s.
om färjorna icke toges alltför stora i jämförelse med ångfartygen —
en ångfarjeförbindelse hade större utsikter till bärighet än en ångbåtstorbindelse,
vartill komme, att ångfärjor medgåve en väsentligt snabbare
befordran av godset än ångfartyg. Det andra vore, att en daglig
ungfär jer oute hade ganska goda utsikter att inom jämförelsevis kort tid
lämna en tillfredsställande avkastning, förutsatt dock att färjorna icke
tilltoges alltför stora och dyrbara.
Såsom en viktig synpunkt beträffande den ifrågasatta linjen ansåge
sig styrelsen böra framhålla, att densamma — vars ändamål ju
icke så mycket kunde bliva att nyskapa trafik mellan Sverige och England
som att koncentrera och underlätta den trafik, som redan nu
Utlåtande av
järnvägBstyrelBen.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.
funnes, samt möjliggöra dess vidare utveckling — såvitt möjligt borde
planeras så att den hade utsikter att kunna bära sig själv.
Vad routens anordning för övrigt beträffade, vore styrelsen enig
med kommerskollegium, att den svenska hamnen borde bliva Göteborg
och att routen i England borde gå till en hamn, icke delas på flera.
Skulle resultatet bliva en ångfärjeroute, vore det givetvis alldeles nödvändigt
att välja en enda hamn. Att redan nu utpeka den lämpligaste
engelska hamnen läte sig enligt styrelsens mening icke göra; detta
förutsatte närmare förhandlingar och överenskommelser med engelska
myndigheter, järnvägsbolag och hamnförvaltningar.
På av kommerskollegium angivna skäl ansåge styrelsen uppenbart,
att en förbindelse av ifrågavarande natur borde anordnas och drivas
av staten, och styrelsen ansåge även, i likhet med kollegium, att den
borde förvaltas och drivas genom järnvägsstyrelsens försorg.
Då styrelsen på grund av det anförda vore, i likhet med kommerskollegium,
övertygad om betydelsen av en daglig, av staten driven förbindelse
med England, anslöte sig styrelsen på det livligaste till kollegii
förslag om upptagande till förnyad utredning av frågan om förbindelsen
mellan Sverige och England, varvid alltså torde böra under,
sökas möjligheterna för en daglig, regelbunden, av staten driven förbindelse
mellan Göteborg och England medelst ångfärjor eller eventuellt
ångfartyg. Under förutsättning att Kungl. Maj:t delade kommerskollegii
och järnvägsstyrelsens åsikt, att företaget ifråga borde
förvaltas av styrelsen, och med hänsyn till att utredningen till stor del
torde komma att röra sig om järnvägs frågor, varav torde följa, att
styrelsen komme att deltaga i densamma, ville styrelsen ifrågasätta,
att kostnaderna därför bestredes av trafikmedel, intill ett belopp av
högst 75,000 kronor.
Huruvida, i avvaktan på att en dylik förbindelse skulle kunna
ordnas, några provisoriska åtgärder behövde vidtagas av staten för att
åstadkomma ökning och förbättring av de före kriget existerande linjerna,
torde närmast bero på den tidpunkt, då den fullgoda förbindelsen
kunde komma till stånd. Denna fråga torde det tillkomma utredningen
att besvara. För sin del vore styrelsen ingalunda övertygad
om nödvändigheten av sådana provisoriska åtgärder, än mindre om att
en provisorisk förbindelse borde bedrivas av staten. Skulle- emellertid
en provisorisk förbindelse med statsunderstöd komma till stånd, ansåge
sig styrelsen böra särskilt framhålla, att uppgörelsen därom borde
träffas i sådan form, att icke särskilda kostnader för förbindelsens avveckling
uppstode för staten, såsom beträffande Sassnitzrouten blev
Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.
9
fallet på grund av den korta tiden mellan beslutandet av ångfärjeförbindelsen
och densammas inrättande.
Betydelsen för vårt näringsliv av att erhålla en daglig, reguljär Departementsångfartygsförbindelse
med England torde från de allra flesta håll vara ch8fenerkänd.
Den utredning, som nu föreligger och för vars huvuddragjag
redogjort, har i åtskilliga hänseenden endast kunnat vara av preliminär
natur. Den torde dock få anses hava bestyrkt ändamålsenligheten
av att en sådan förbindelse medelst ångfärjor eller ångbåtar anordnas
genom statens försorg. Emellertid är uppenbarligen en ytterligare,
ingående utredning erforderlig, innan man kan bilda sig ett slutgiltigt
omdöme i frågan. För min del vill jag därför tillstyrka verkställande
av en dylik mera ingående och fullständig utredning. Därvid
torde även, på sätt de hörda myndigheterna tänkt sig, böra tagas i övervägande
spörsmålet, huruvida, i avvaktan på huvudfrågans slutliga lösning,
några provisoriska åtgärder lämpligen böra från statens sida vidtagas
för att åstadkomma ökning och förbättring av de hittills existerande
linjerna.
Då en förbindelse av ifrågavarande natur torde böra förvaltas och
drivas av järnvägsstyrelsen och utredningen till stor del kommer
att röra sig om frågor av trafikteknisk natur, delar jag styrelsens
uppfattning, att kostnaderna för den nya utredningen lämpligen böra
bestridas av statens järnvägars trafikmedel. Mot det ifrågasatta beloppet,
högst 75,000 kronor, har jag ingen anmärkning att framställa.
Emellertid synes riksdagens medgivande att för ändamålet använda
trafikmedel till nämnda belopp lämpligen böra utverkas.
Jag hemställer alltså, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att av statens järnvägars trafikmedel må användas
ett belopp av högst 75,000 kronor för verkställande
av en allsidig utredning rörande frågan om
anordnande genom svenska statens försorg av en
daglig regelbunden förbindelse medelst ångfärjor eller
ångfartyg mellan Göteborg och engelsk hamn.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 223 Käft. (Nr 248.)
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.