Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

1

Nr 242.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
tilljälligt lönetillägg åt viss personal av lägre grad vid
statens järnvägar; given Stockholms slott den 17 april
1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att till nedannämnda ordinarie tjänstemän av lägre grad vid statens
järnvägar må under år 1917 av statens järnvägars trafikmedel utgå
tillfälligt lönetillägg med följande belopp, nämligen:

a) till tjänsteman, vilkens arvode icke överstiger 1,020 kronor och
som därjämte uppbär kontant ersättning för bostad och bränsle, 180
kronor;

b) till tjänsteman, tillhörande lägsta avlöningsgruppen (arvode 840—
1,140 kronor), vilkens arvode icke överstiger 1,020 kronor och som därjämte
innehar bostad in natura, 160 kronor;

c) till tjänsteman, tillhörande högre avlöningsgrupp än som i b)
sägs, vilkens arvode icke överstiger 1,020 kronor och som därjämte
innehar bostad in natura om högst ett rum och kök eller en därmed
likvärdig lägenhet om två rum och kök, 160 kronor;

d) till tjänsteman, tillhörande högre avlöningsgrupp än som i b) sägs,
vilkens arvode icke överstiger 1,020 kronor och som därjämte innehar
bostad in natura av högre storlek än som i c) angivits, 120 kronor;

e) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,020 men icke 1,140
kronor och som därjämte uppbär kontant ersättning för bostad och
bränsle, 140 kronor;

f) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,020 men icke 1,140
kronor och som därjämte innehar -bostad in natura, 120 kronor;

g) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,140 men ej 1,380
kronor och som därjämte uppbär kontant ersättning för bostad och
bränsle, 110 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 217 lulft. (Nr 242.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

h) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,140 men icke 1,380
kronor och som därjämte innehar bostad in natura, 90 kronor;

i) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,380 men icke 1,500
kronor och som därjämte uppbär kontant ersättning för bostad och
bränsle, 80 kronor; samt

j) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,380 men icke 1,500
kronor och som därjämte innehar bostad in natura, 60 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydoiv.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 17 april 1016.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden IIasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Jag ber härmed få anmäla frågan om beredande av tillfälligt lönetillägg
för år 1917 åt viss personal vid statens järnvägar. Inledningsvis
må därvid följande erinras.

I två inom andra kammaren vid 1914 års senare riksdag väckta
motioner, nr 23 och 44, hemställdes, i den förra motionen, att riksdagen
ville besluta, att visst dyrtidstillägg från och med år 1915 skulle tilldelas
tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar, vilkas löneinkomster
utgjorde högst 2,100 kronor, och i den senare motionen, att riksdagen
ville besluta, att för år 1914 skulle utgå visst tillfälligt lönetillägg
till ordinarie tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar med avlöning
icke överstigande 1,500 kronor.

4

Käng1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

På därom framställd begäran erhöll riksdagens statsutskott i anledning
av förberörda motioner dels yttrande, dagtecknat den 30 juni
1914, över de i motionerna framställda förslagen av 1914 års kommitté
för reglering av vissa löneförhållanden vid statens järnvägar dels ock
utlåtande av järnvägsstyrelsen över nämnda yttrande.

Kommittén framhöll som sin mening, att den efter senaste lönereglering,
år 1907, inträdda prisstegringen å de flesta livsförnödenheter vore
så betydlig, att en löneförbättring åtminstone för vissa lägre tjänstemannagrupper
och särskilt dem, vilkas avlöning närmade sig existensminimum,
vore av behovet påkallad. En definitiv lönereglering syntes emellertid,
såsom förhållandena vid ifrågavarande tidpunkt gestaltade sig, icke
kunna genomföras förrän tidigast från och med år 1917. Kommittén
ansåg sig därför böra förorda beviljande av tillfälligt lönetillägg med
uppgift att bringa tillfällig hjälp, där dylik mest behövdes, och tillika
bestämt på sådant sätt, att den därigenom vunna löneförbättringen
med säkerhet icke komme att verka föregripande på kommitténs vidare
arbete.

Kommittén tillstyrkte i enlighet härmed beredande av tillfälligt lönetillägg
för år 1915 till nedannämnda ordinarie tjänstemän av lägre grad
vid statens järnvägar med följande belopp, nämligen:

till tjänsteman, vars ordinarie arvode icke överstege 1,140 kronor,
med 120 kronor;

till tjänsteman, vars ordinarie arvode överstege 1,140 kronor men
icke 1,380 kronor, med 90 kronor; samt

till tjänsteman, vars ordinarie arvode överstege 1,380 kronor men
icke 1,500 kronor, med 60 kronor.

Järnvägsstyrelsen förordade bifall till kommitténs förslag.

Statsutskottet anförde härefter i sitt utlåtande (nr 80), att utskottet,
på de av lönekommittén och järnvägsstyrelsen framhållna skälen för
vidtagande av en jämlikt kommitténs förslag avvägd tillfällig löneförbättring
för statens järnvägars personal, ansåg sig böra tillstyrka, att
sådan avlöningsförhöjning för år 1915 bleve av riksdagen beviljad.

I enlighet med statsutskottets hemställan medgav riksdagen (skrivelse
nr 200) tillfälligt lönetillägg för år 1915, på sätt kommittén föreslagit,
att utgå av statens järnvägars trafikmedel.

Tillfälligt lönetillägg åt ifrågavarande befattningshavare vid statens
järnvägar har i enahanda omfattning medgivits jämväl av 1915 års riksdag
för år 1916.

Kuncjl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

I skrivelse den 14 december 1915 hemställde järnvägsstyrelsen om
beredande av tillfälligt lönetillägg åt vederbörande befattningshavare för
år 1917 efter hittills tillämpade grunder.

Järnvägsstyrelsen anförde därvid, att styrelsen icke hade sig bekant,
huruvida möjligheter kunde föreligga, att den under behandling av
förut omförmälda kommitté varande frågan om lönereglering för viss
personal vid statens järnvägar kunde bliva föremål för 1916 års riksdags
prövning, eller om nämnda kommittés arbete fortskridit åtminstone så
långt, att ett förslag om tillfälligt lönetillägg efter andra grunder än
dem, vilka tillämpats i statsmakternas ovanberörda beslut, möjligen
skulle .kunna framläggas utan att föregripa den blivande löneregleringen.

Därest ingen av dessa möjligheter komme att inträffa, syntes det
styrelsen, som om de skäl, vilka föranlett statsmakterna att för åren
1915 och 1916 bevilja tillfälligt lönetillägg åt den lägst avlönade järnvägspersonalen,
ägde oförminskad giltighet i fråga om dylik löneförbättring
även för 1917.

Emellertid uppdrog Kungl. Maj:t den 17 december 1915 åt en särskild
kommission att företaga undersökning, huruvida nu gällande avlöningsreglementen
för tjänstemän vid statens järnvägar, postverket, telegrafverket,
statens vattensfallsverk och tullverket må kunna ersättas av i huvudsak
gemensamma avlöningsbestämmelser för samtliga nämnda verk samt,
därest kommissionen ansåge detta vara förhållandet, avgiva de förslag
till dylika gemensamma bestämmelser, kommissionen funne sig böra
föreslå.

Då jag, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet,
föredrog frågan om tillsättande av nämnda kommission inför Kungl.
Maj:t, omnämnde jag, bland annat, att av järnvägsstyrelsen uttalats
vissa betänkligheter med hänsyn till den nuvarande tidpunktens lämplighet
för omförmälda utrednings verkställande.

Styrelsen hade sålunda anfört, att, om utredningen omedelbart
igångsattes, detta skulle kunna komma att allt för mycket fördröja den
lönereglering för statens järnvägars lägre personal, varmed förutnämnda
1914 års kommitté vore sysselsatt. Däremot tillät jag mig dock framhålla,
att nämnda kommitté själv i utlåtande rörande åvägabringande
av en utredning i förut angivna hänseende och i anledning av de av
järnvägsstyrelsen uttalade farhågorna såsom sin uppfattning angivit, att,
därest den gemensamma utredningen snarast företoges av därtill särskilt
lämpade arbetskrafter, resultat av densamma skulle kunna föreligga

Tillfälligt
lönetilläf/q för
år 1917.

6

1914 års
kommitté.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

inom sådan tid, att ett uppskov med j ärnvägspersonalens lönereglering
icke behövde ifrågakomma utöver den tid, som i varje fall under
nuvarande förhållanden kunde antagas åtgå, intill dess nya avlöningsbestämmelser
kunde träda i kraft.

Till detta kommitténs uttalande tilläde jag för egen del, att de
under närvarande kristider rådande abnorma förhållandena ifråga om de
flesta levnadskostnader icke torde kunna lämna tillräcklig grund för en
bestående lönereglering för statens järnvägars personal. Särskilda åtgärder
syntes behöva vidtagas för att lindra verkningarna av dyrtiden
för dem, vilka hårdast drabbades därav, och i sådant avseende hade utredning
redan igångsatts. Därjämte borde enligt min mening verkställas
utredning, huruvida och i vad mån en förhöjning av nu utgående
tillfälliga lönetillägg åt den lägst avlönade personalen vid statens järnvägar
måste anses av omständigheterna påkallad och skulle kunna genomföras
utan att den slutliga regleringen av löneförhållandena därigenom
föregrepes eller bristande överensstämmelse med nuvarande avlöningar
vid övriga kommunikationsverk därigenom uppkomme. Slutligen
framhöll jag, att, å andra sidan, förefintligheten av en sådan utredning
om gemensamma avlöningsbestämmelser, som jag alltså ifrågasatte, vid
ett återinträde av normala förhållanden borde komma att väsentligt
underlätta för att icke säga utgöra ett nödvändigt villkor för genomförandet
av en lönereglering för statsbanornas personal.

På min i anslutning till det sålunda anförda gjorda hemställan
uppdrog Kungl. Maj:t samma den 17 december åt förenämnda 1914 års
kommitté att skyndsamt verkställa utredning, huruvida och i vad mån
en förhöjning av nu utgående tillfälligt lönetillägg åt den lägst avlönade
personalen vid statens järnvägar måste anses av omständigheterna
påkallad och skulle kunna genomföras, utan att den slutliga
regleringen av löneförhållandena därigenom föregrepes eller bristande
överensstämmelse med nuvarande avlöningar vid övriga kommunikationsverk
därigenom uppkomme, ävensom att inkomma med det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

För att tagas i övervägande vid fullgörandet av det ifrågavarande
uppdraget överlämnades till kommittén järnvägsstyrelsens nyssnämnda
skrivelse av den 14 december 1915.

I skrivelse den 2 februari 1916 har kommittén avgivit sålunda infordrad
utredning jämte förslag.

Kommittén har anfört följande.

Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 242.

7

»Då kommittén nu har att yttra sig över, huruvida en förhöjning av ifrågavarande
tillägg kan befinnas av omständigheterna påkallad, anser sig kommittén vid bedömandet
av vilka omständigheter, som härvidlag kunna komma i beaktande, böra
bortse från sådana ekonomiska förhållanden, som äga direkt sammanhang med den
pågående världskrisen. De för hela landet gemensamma eller mera lokala prisstegringar
å livsförnödenheter, vilka framträda såsom en följd av kriget, äro nämligen
enligt kommitténs mening av den särskilda natur, att desamma icke kunna läggas
till grund vid beräkningen av en för framtida, mera bestående förhållanden avsedd
lönereglering, utan torde särskilda åtgärder böra vidtagas i anledning av dessa kristidsförhållanden.
Det nu ifrågavarande tillfälliga lönetillägget, vilket av riksdagen
första gången beviljades före krigsutbrottet, torde däremot vara att betrakta såsom
ett provisorium i avvaktan på den definitiva löneregleringens genomförande och betingas
sålunda väsentligen av samma orsaker som den sistnämnda. Kommittén finner
ett stöd för riktigheten av denna uppfattning uti det nyligen offentliggjorda uttalandet
av föredragande departementschefen vid tillsättandet under den 17 december
1915 av en kommission för undersökning av möjligheten att åstadkomma gemensamma
avlöningsbestämmelser för kommunikationsverken jämte tullverket. I detta
uttalande beröres nämligen ej blott det nu åt kommittén lämnade uppdraget utan
omnämnes även, att en särskild utredning igångsatts rörande möjligheten att åstadkomma
tillfällig hjälp mot den rådande dyrtiden i anledning av kriget. För detta
ändamål hava ock medel äskats i statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag.

Då de omständigheter, som kunde tänkas påkalla eu förhöjning av det tillfälliga
lönetillägget, sålunda, enligt kommitténs uppfattning, äro desamma, vilka föranlett
meddelandet av kommitténs huvuduppdrag, eller åstadkommande av förslag till lönereglering,
anser sig kommittén icke här behöva närmare ingå på en redogörelse för dessa
omständigheter, utan vill kommittén allenast framhålla, att, därest det statsfinansiella
läget och förhållandena i övrigt varit sådana, att den definitiva lönereformen redan
nu kunnat verkställas, detta ur synpunkten av personalens allmänna behov av förbättrade
avlöningsvillkor måste anses hava varit behövligt och av omständigheterna påkallat.
Ett genomförande av löneregleringen kan emellertid numera icke väntas ske
vid eu så närliggande tidpunkt, som man hade anledning att förmoda vid beviljandet
första gången av det tillfälliga lönetillägget. Till de statsfinansiella orsakerna sluter
sig härvidlag utvecklingen av det nyssnämnda spörsmålet om gemensamma avlöningsbestämmelser
för ett flertal verk, däribland statens järnvägar. Den av Kungl. Maj:t
numera anbefallda utredningen i sådant syfte giver kommittén anledning till förmodan,
att någon definitiv lönereglering för järnvägspersonalen icke bliver genomförd
förrän ett avgörande träffats rörande ifrågavarande spörsmål. Då så är förhållandet,
torde det emellertid icke kunna anses oriktigt, att man söker anpassa det under
den förlängda väntetiden utgående lönetillägget på sådant sätt, att uppskovet ej bliver
onödigt betungande för den därav berörda personalen. Ur allmänna grunder anser
kommittén därför, att frågan om förhöjning av det nuvarande lönetillägget bör hell
j ärtas.

Vid avgörande, huruvida en sådan förhöjning på grund av särskilda förhållanden
är möjlig, böra, såsom ock av Kungl. Maj:t angivits, tvenne synpunkter framför
andra komma till beaktande. Dels bör lönetillägget alltjämt avpassas på sådant
sätt, att den slutliga regleringen av löneförhållandena icke därigenom föregripes, och
dels inställer sig hänsynen till de övriga kommunikationsverkens avlöningsförhållanden.
I förra avseendet har kommittén nu en fullständigare grundval för sina beräk -

8 Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 242.

ningar än vid avgivandet av det underdåniga utlåtandet av den SO juni 1914, vid
vilket tillfälle kommittén ännu icke fattat ståndpunkt i fråga om avlöningsbeloppen
efter löneregleringen. Sedan kommittén numera träffat avgörande i de huvudfrågor,
som innebäras i kommittéuppdraget, får kommittén i underdånighet meddela, att det
resultat, vartill kommittén i fråga om de blivande avlöningsbeloppen kommit, medgiver
en höjning i vissa avseenden av nu utgående lönetillägg. De belopp, kommittén här
nedan föreslår, föregriper sålunda icke den slutliga regleringen, därest densamma
kommer att ske i enlighet med de grunder, som av kommittén utarbetats.

För att kunna ernå ett resultat, som, på samma gång det innebure en avsevärd
förbättring för personalen, i varje fall erbjöde säkerhet mot ett dylikt föregripande,
har det emellertid varit nödvändigt att införa en skillnad ifråga om lönetilläggets
storlek mellan de befattningshavare, som äro tilldelade bostad in natura, och dem,
vilka uppbära kontant ersättning för bostad och bränsle. En närmare förklaring rörande
detta förhållande torde här vara på sin plats.

Såsom kommittén i sin den 25 augusti 1915 avlämnade underdåniga redogörelse
för kommitténs dittillsvarande arbete haft tillfälle att utveckla, har kommittén i fråga
om avlöningsbeloppen efter löneregleringen tänkt sig den anordningen genomförd, att
värdet av tilldelad bostad in natura med bränsle samt ersättningen härför till dem,
som '' ej erhålla bostad i statens hus, liksom även beklädnadsersättningen eller förmånen
av beklädnad in natura, sammanslagits med vad som komme att motsvara det
nuvarande arvodet till en enda summa av avlöning, från vilken i varje särskilt fall,
då bostad eller beklädnad in natura erhålles, dragés det uppskattade värdet av respektive
naturaförmåner. En av anledningarna till ifrågavarande förslag har varit den,
att den nu utgående, till viss procent av arvodet bestämda inkvarteringsersättningen
i flertalet fall enligt tillgängliga statistiska uppgifter understiger hyresvärdet av en
bostad, utav den storlek, som i vajiliga fall ansetts böra tillkomma respektive befattningshavare.
Detta förhållande har givetvis medfört en ojämnhet i avlöningshänseende
mellan de två grupperna av tjänstemän, innehavare av bostad in natura och
uppbärare av kontant hyresersättning, i det att de förra såsom regel kunna anses
något bättre ställda än de senare. Kommittén har därför icke ansett det stridande
mot rättvisa och billighet, att vid fastställande av ett lönetillägg under fortsatt tilllämpning
av det nuvarande avlöningssystemet något mer tillgodose dem, vilka uppbära
kontant ersättning, än dem, som erhålla bostad av staten, särskilt som allenast
på detta sätt trygghet mot ett föregripande under vissa omständigheter av löneregleringens
resultat erhålles.

På denna grund har kommittén ej heller ansett sig kunna föreslå någon förhöj
ning av tillägget för dem, som av staten erhålla större bostad än ett rum och kök,
vare sig dessa tillhöra de obefordrade eller de befordrade grupperna. Den större och
bättre bostaden torde här få anses verka utjämnande.

Den förhöjning av det nu utgående lönetillägget, som kommittén med hänsyn
till vad ovan anförts är betänkt att föreslå, skulle för tjänsteman, vars ordinarie
arvode icke överstiger 1,020 kronor och som icke innehar bostad in natura, uppgå till
90 kronor; för tjänsteman inom samma arvodesgräns, vilken tilldelats bostad in natura
om högst 1 rum och kök, 60 kronor; samt för tjänsteman, vars ordinarie arvode
överstiger 1,020 kronor men icke 1,500 kronor och som uppbär kontant ersättning för
bostad och bränsle, 30 kronor.

I fråga om den hänsyn, som bör tagas till den andra här ovan återgivna huvudsynpunkten
för lönetilläggets bestämmande, eller önskemålet att undvika uppkomsten
av bristande överensstämmelse med nuvarande avlöningar vid övriga kommunikations -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

9

verk, ställer sig spörsmålet ganska invecklat såväl till följd av svårigheten att i vissa
fall bedöma, vilka befattningar inom de olika verken jämförelsen bör gälla, som ock
på grund av de djupgående olikformigbeter i fråga om löneskalor m. m., vilka de
skilda avlöningssystemen utvisa. I förra avseendet kan givetvis någon saklig prövning
icke företagas av denna kommitté, vars sammansättning bestämts allenast för
reglering av löneförhållandena inom ett av verken. Kommittén har emellertid till
utgångspunkt tagit en jämförelse mellan avlöningarna för å ena sidan den stora obefordrade
gruppen vid statens järnvägar, stationskarlsgruppen, och å andra sidan vardera
av de lägst avlönade grupperna vid postverket och telegrafverket, eller postvaktmästare
och postil joner samt stationsbiträden. I fråga om de befordrade grupperna
är utgångspunkten för jämförelsen givetvis ännu vanskligare även utan ett
ingående på arbetets värdesättande. Kommittén har härvidlag uppdragit en jämförelse
mellan den allmänna förmansgruppen vid statens järnvägar, stationsförmän
m. fl., och tjänstemännen i lägsta förmansställning vid postverket, förste postvaktmästare
och förste postiljoner. Som allmänt resultat av dessa jämförelser tillåter
sig kommittén att framhålla följande. Enär avlöningsskalorna för närvarande erbjuda
olikheter med hänsyn såväl till begynnelse- och slutavlöningar som till antalet
ålderstillägg, dessas belopp och tiden för deras erhållande, samt skiljaktiga bestämmelser
dessutom gälla i fråga om inkvarteringsersättning och ortstillägg, kan det icke
undvikas, att även vid en ganska obetydlig förhöjning av avlöningsbeloppen för
tjänstemännen vid statens järnvägar i enstaka fall de sammanlagda avlöningsförmånerna
vid detta verk komma att utvisa ett överskott i stället för ett förutvarande underskott
i jämförelse med de övriga verken, utan att dock härigenom i stort sett kan
anses hava uppkommit någon obehörig förskjutning till statsbanetjänstemännens förmån.
En ingående jämförelse av lönebeloppen å olika ortsgrupper och inom olika
åldersklasser giver för övrigt vid handen, att dylika enstaka växlingar av överskott
och underskott förekomma redan vid det nuvarande lönetillägget, ehuru detta ännu
mindre kan anses hava bragt de lägsta statsbanetjänstemännen i lönehänseende i
jämnhöjd med motsvarande befattningshavare vid postverket och telegrafverket.
Kommittén har upprättat jämförande tabeller för belysande av dessa förhållanden,
vilka tabeller bifogas '') och av kommittén i underdånighet åberopas. De avse,
vad statens järnvägar beträffar, sådana tjänstemän inom de upptagna kategorierna,
vilka uppbära kontant ersättning för bostad och bränsle. Till följd av den olika
grupperingen i dyrortshänseende av stationeringsorterna, som gäller för de olika
verken, har det varit nödvändigt att utföra jämförelsen för varje särskild ort,
där tjänstemän från såväl statens järnvägar som från ett av de andra verken äro
placerade.

Av tabellerna täcktes Kungl. Maj:t finna, att, såsom förut antytts, den här
ovan ifrågasatta förhöjningen av det tillfälliga lönetillägget väl i en del fall
skulle förändra nuvarande underskott för statsbanepersonalen till överskott eller ock
öka befintligt överskott, men att ock, särskilt vad de äldre årsklasserna beträffar, en
bestämd övervikt fortfarande komme att ligga hos postverket och telegrafverket.
Kommittén har ock vid ett avvägande av den inbördes vikten utav de olika begränsande
faktorerna, den blivande löneregleringen och hänsynen till de övriga verken,
ansett den förstnämnda vara av den betydelse, att ifrågavarande smärre förskjutningar
till statsbanetjänstemännens förmån icke böra förhindra lönetillskottets bestämmande
enligt de grunder, som nyss angivits.

Kommittén har jämväl övervägt, huruvida det ur här ovan angivna synpunkter
skulle kunna anses befogat att föreslå tillfälligt lönetillägg även för tjänstemän

J) Bil. A till detta protokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 217 käft. (Nr 242.)

2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

med högre arvode än 1,500 kronor eller huruvida det läte sig göra, att jämväl de
tjänstemän av högre grad, vilkas arvoden uppgå till samma belopp som de till lönetillägg
berättigade tjänstemännens av lägre grad, tilldelades dylikt tillägg. I båda
dessa hänseenden har kommittén emellertid icke funnit sig kunna föreslå någon förändring
av vad nu gäller. Med allt beaktande särskilt av de lägst avlönade tjänstemännens
av högre grad behov av löneförbättring har kommittén icke ansett sig kunna
åsidosätta det förhållandet, att begynnelseavlöningarna för de lägsta grupperna av
dylika tjänstemän inom de båda övriga här ovan omnämnda verken, eller vid postverket
postexpeditörerna och vid telegrafverket assistenterna, för närvarande äro, å
billigaste ort, desamma som för stationsskrivare och kontorsskrivare vid statens järnvägar.
Önskemålet att undvika uppenbara rubbningar i förhållandet till de övriga
verken utgör därför ett hinder för kommittén att föreslå tilldelandet av tillfälligt
lönetillägg åt de lägst avlönade tjänstemännen av högre grad. Vad angår arvoden
över 1,500 kronor för tjänstemännen av lägre grad så kan, utom ovan angivna synpunkter
för begränsningen, även tagas i betraktande att ålderstilläggen från nämnda
arvode och uppåt i intet fall äro lägre än 300 kronor, och att behovet av tillfälligt
lönetillägg därför får anses vara något mindre trängande efter ett överskridande av
nämnda arvodesgräns.»

På grund av det sålunda anförda har kommittén tillstyrkt, att
Kungl. Magt måtte föreslå innevarande års riksdag att för år 1917 bevilja
ett tillfälligt lönetillägg till nedannämnda ordinarie tjänstemän av
lägre grad vid statens järnvägar att utgå efter följande grunder:

till tjänsteman, vars arvode icke överstiger 1,020 kronor och som
därjämte uppbär kontant ersättning för bostad och bränsle, 210 kronor;

till tjänsteman, vars arvode icke överstiger 1,020 kronor och som
därjämte innehar bostad in natura om högst ett rum och kök, 180
kronor;

till tjänsteman, vars arvode överstiger 1,020 men icke 1,140 kronor
och som därjämte uppbär kontant ersättning för bostad och bränsle,
150 kronor;

till tjänsteman, vars arvode överstiger 1,140 men ej 1,380 kronor
och som därjämte uppbär kontant ersättning för bostad och bränsle,
120 kronor;

till tjänsteman, vars arvode icke överstiger 1,020 kronor och som
därjämte innehar bostad in natura av högre storlek än ett rum och kök,
120 kronor;

till tjänsteman, vars arvode utgör 1,140 kronor och som därjämte
innehar bostad in natura, 120 kronor;

till tjänsteman, vars arvode utgör 1,500 kronor och som därjämte
uppbär kontant ersättning för bostad och bränsle, 90 kronor;

till tjänsteman, vars arvode överstiger 1,140 men icke 1,380 kronor
och som därjämte innehar bostad in natura, 90 kronor; samt

till tjänsteman, vars arvode utgör 1,500 kronor och som därjämte
innehar bostad in natura, 60 kronor.

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 242.

11

Den ekonomiska innebörden av ifrågavarande förslag, anbragt å
1916 års avlöningsstat, bar av kommittén beräknats till 2,181,900
kronor, av vilket belopp 1,509,180 kronor motsvarar nu utgående tillfälligt
lönetillägg och 672,720 kronor den av kommittén föreslagna förhöjningen.

Två ledamöter av kommittén, direktören A. Kampb och ledamoten Eeservation.
av riksdagens andra kammare, rådmannen A. Westman hava hyst en
från kommitténs flertal avvikande mening. I avgiven reservation hava
de yttrat sig sålunda:

»Kommitténs beslut att föreslå en höjning i vissa avseenden av nu utgående
tillfälliga lönetillägg kan icke av oss biträdas.

Såsom kommittén framhåller, är ifrågavarande lönetillägg att betrakta såsom
eu provisorisk avlöningsförbättring i avvaktan på den definitiva regleringens genomförande.
Att under pågående utredning rörande den senare låta personalen komma
i åtnjutande av en del utav den löneförhöjning, som kan bliva resultatet av löneregleringen,
är emellertid en åtgärd, som endast undantagsvis bör ifrågakomma och
som i varje fall måste vidtagas med den största försiktighet. Då kommittén år
1914 tillstyrkte beviljande av det nuvarande tillägget, skedde detta ock med stor
tvekan samt huvudsakligen på den grund, att regleringens genomförande syntes
komma att kräva avsevärd tid. Det ansågs då billigt, att den personal, vilken
till följd av de stegrade levnadskostnaderna mest vore i behov av en löneförbättring,
erhölle en så långt gående förhöjning, som kunde anses tillrådlig med hänsyn
till den slutliga regleringen. Denna synpunkt är det av vikt att alltjämt
fasthålla.

Tillser man då närmare, vilka omständigheter, som i allmänhet böra vara normerande
för förhållandet mellan ett tillfälligt lönetillägg och den slutliga löneregleringen,
är det till en början givet, att ett direkt föregripande av den senare ej får
äga rum. Ett dylikt föregripande sker givetvis, om man så ökar de utgående avlöningarna
genom tillfälligt lönetillägg, att de vid en slutlig reglering avsedda lönebeloppen
överskridas. Men det kan icke heller anses överensstämmande med klok förtänksamhet
att utan särskilt trängande skäl under väntetiden höja de utgående löneförmånerna
till samma eller i det närmaste lika stort belopp, som man anser sig
hava anledning antaga bliva slutresultatet av löneregleringen. Det är nämligen ett
av erfarenheten vid upprepade tillfällen bestyrkt förhållande, att en tillfällig löneförbättring
av personalen närmast betraktas icke såsom en verklig del utav den
löneförbättring, som med regleringen avses, utan i stället såsom en förmån, tillhörande
de gamla avlöningsbestämmelser, i vilka förhöjning genom löneregleringen förväntas.
Av större betydelse är emellertid svårigheten att på förhand bestämma
verkningarna på varje punkt i ett ordnat lönesystem av en förhöjning i avlöningen
till en viss grupp av befattningshavare, då denna förhöjning närmar sig eller så gott
som sammanfaller med det maximum, som kan tänkas ifrågakomma vid regleringen.

Det sistnämnda är enligt vår mening fallet beträffande kommittémajoritetens här
föreliggande förslag. Då statsmakterna icke haft tillfälle att pröva de olika grunderna
för det slutliga förslaget, skulle ett bifall till det av kommitténs majoritet
nu förordade provisoriska lönetillägget därför i själva verket innebära, att statsmakterna
avhände sig rätten att fullständigt obundna pröva samma förslag.

12

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 242.

Man kan emellertid vid sidan härav uppställa frågan, huruvida en förhöjning
av lönetillägget i och för sig ur synpunkten av personalens behov kan anses så
trängande nödvändig, att ovan angivna betänkligheter böra få falla. Härvid har
man, såsom ock kommitténs majoritet framhållit, att helt och hållet bortse från de
av kriget framkallade exceptionella förhållandena, gent emot vilka särskilda åtgärder
påkallats. Förutsatt således, att de omständigheter, som kunna inverka på bedömandet
av detta spörsmål, skola hänföra sig till normala förhållanden, sådana de förelågo
före krigsutbrottet, torde frågan böra besvaras nekande. Det nu utgående lönetillägget
bestämdes nämligen, såsom förut antytts, år 1914 till så högt belopp, som
då ansågs tillrådligt, och några särskilda omständigheter, som skulle föranleda en
förhöjning för närvarande, kunna icke anses föreligga, dm man fasthåller därvid,
att fråga icke är om en definitiv lönereglering utan om ett tillfälligt lönetillägg.

Till närmare belysande av vår uppfattning om att det nu utgående lönetilllägget
såsom sådant är på ett i det stora hela tillfredsställande sätt avpassat kunna
följande sifferuppgifter anföras.

Enligt 1907 års avlöningsreglemente uppbär den s. k. stationskarlsgruppen i
begynnelseavlöning å billigaste ort i arvode 840 kronor, i beklädnadsersättning 120
kronor samt — därest bostad in natura ej erhålles — i ersättning för bostad och
bränsle 168 kronor, tillhopa 1,128 kronor. Härtill kommer nu utgående tillfälligt
lönetillägg av 120 kronor, vadan summan bliver 1,248 kronor. Enligt de av socialstyrelsen
upprättade tabeller, som tillhandahållits kommittén, skulle den genomsnittliga
ökningen i levnadskostnaderna för ett mindre hushåll under tiden från år 1905
— det sista år, för vilket statistik i ämnet var tillgänglig för 1906 års löneregleringskommitté
— till och med år 1913 utgöra omkring 14,5 %. En motsvarande
förhöjning av avlöningsbeloppet 1,128 kronor skulle utgöra 163 kronor 20 öre, sålunda
endast 43 kronor 20 öre mer än nu utgående lönetillägg av 120 kronor. Härvid
är dock att märka, att 1907 års avlöningar för statsbanepersonalen icke tillmätts
endast för det då föreliggande behovet, utan, såsom 1906 års löneregleringskommitté
även framhållit, avsetts att gälla för en längre tid med därunder motsedd ökning i
levnadskostnaderna, under det att å andra sidan ett tillfälligt lönetillägg avpassas
för att gälla endast en kortare tid. Vidare torde hänsyn böra tagas även därtill,
att av befattningshavarna i de lägsta avlöningsgrupperna något över 50 % av staten
erhålla bostad in natura jämte bränsle. Beräknas även för dessa sist avsedda tjänstemän
utgiftsökningen till 14,5 %, ehuru för dem den avsevärda stegringen i hyresoch
bränslepris saknar betydelse, så erhåller man ett belopp av 139 kronor 20 öre
(eller 14,5 % å den kontanta avlöningen 960 kronor) såsom den förhöjning, vilken
motsvarar den totala stegringen i levnadskostnaderna för ifrågavarande tjänstemän,
eller ett belopp, vilket med endast 19 kronor 20 öre överstiger det nu utgående tilllägget
av 120 kronor. Utan att tillmäta dessa siffror allt för stor betydelse kan
man dock anse dem med rätt mycken tydlighet hänvisa på, att eu sådan förhöjning
av det tillfälliga lönetillägget, som kommitténs majoritet föreslår, icke kan anses
välgrundad, då man fasthåller vid den ovan angivna tillfälliga naturen av samma
tillägg.

Det nyssberörda förhållandet, att en del av personalen erhåller bostad in natura,
under det att andra tilldelas kontant inkvarteringsersättning, har för övrigt av
kommittén lagts till grund för en genomförd olikhet beträffande det föreslagna lönetillägget.
Ifrågasättag kan emellertid, om denna skillnad i allo är rättvis och av de
verkliga förhållandena betingad. Visserligen har bostad in natura med bränsle i all -

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

mänhet ett större värde än inkvarteringsersättningen, men detta förhållande förändras
i vissa fall ej oväsentligt, då vederbörande tjänsteman uppnår högsta löneklass.
Enligt av järnvägsstyrelsen verkställd utredning uppgår värdet av ett rum och kök
jämte bränsle å billigaste ort till omkring 219 kronor. Den inkvarteringsersättning,
som inom samma ortsgrupper utbetalas till en stationskarl i högsta löneklassen, utgör
emellertid 228 kronor. Huruvida det i nu anförda fall innebär någon ekonomisk
fördel att erhålla av staten upplåten bostad synes därför tvivelaktigt, men likväl
skulle en tjänsteman med dylik bostad och i den avlöningsklass, som nyss angivits,
enligt kommitténs förslag tilldelas ett lägre lönetillägg än den, som uppbär kontant
inkvarteringsersättning. Härjämte kan anmärkas, att av dem, som uppbära dylik
ersättning, en stor del ännu icke torde hava bildat familj, varför det även av
denna anledning synes mindre tilltalande att tilldela ifrågavarande grupp ett högre
provisoriskt tillägg än den, som erhåller bostad in natura och som till större delen
torde bestå av gifta tjänstemän.

Härmed torde i huvudsak de omständigheter vara berörda, som med hänsyn
till frågans allmänna läge och till den avsedda löneregleringen för statens järnvägars
personal enligt vårt förmenande göra, att en förhöjning för närvarande av det utgående
lönetillägget icke bör ifrågakomma. Såsom den mest avgörande synpunkten
härvidlag torde måhända dock få betraktas det i den nådiga remissen sist anförda
villkoret, eller att bristande överensstämmelse med nuvarande avlöningar vid övriga
kommunikationsverk icke bör uppkomma. Sedan numera den uppfattningen trängt
igenom, att de olika avlöningsreglementena för kommunikationsverken jämte tullverket
med däri förekommande löneskalor böra sättas i ett enhetligt system samt förberedande
åtgärder härför vidtagits, är det av största vikt, att icke hela detta arbete
förryckes genom vidtagande under tiden av förhöjningar i de vid något av dessa
verk nu utgående lönerna. Att fara för ett dylikt förryckande kan uppstå genom en
förhöjning av lönetillägget till den lägst avlönade statsbanepersonalen torde framgå
av följande exempel, med vilka åsyftas att belysa verkningarna i båda de uti nådiga
remissen berörda särskilda avseendena.

Till den lägst avlönade gruppen vid postverket (postvaktmästare, postiljoner)
utgår för närvarande å plats, där dyrortstillägg ej åtnjutes, en begynnelseavlöning
av 1,200 kronor, vartill kommer fri beklädnad, vilken här liksom för järn vägspersonalen
upptages till ett belopp av 120 kronor; således tillsammans 1,320 kronor.
Med detta belopp har man att jämföra den begynnelseavlöning, som för närvarande
vid statens järnvägar åtnjutes av stationskarlsgruppen och vilken, enligt vad förut
sagts, å billigaste ort uppgår till 1,248 kronor. Därest, såsom kommitténs majoritet
föreslagit, detta senare belopp skulle genom en ökning av det tillfälliga lönetillägget
höjas med 90 kronor eller till 1,338 kronor, skulle således begynnelseavlöningen för
grupp I vid statens järnvägar komma att med 18 kronor överstiga begynnelseavlöningen
för grupp I vid postverket.

För att i någon mån belysa den inverkan, en dylik förhöjning kan komma att
utöva vid uppgörande av ett gemensamt avlöningsreglemente för kommunikationsverken,
torde här höra erinras om, att nu gällande avlöningsbestämmelser för postverket
fastställdes så sent som år 1913. Vid avgivande av förslaget härtill yttrades,
att »generalpoststyrelsen och de sakkunniga efter långvarigt och ingående dryftande
av alla på frågan inverkande omständigheter kommit till den ståndpunkten, att det
vid nu ifrågavarande lönereglering bör gälla att söka tillse, att posttjänstemännen
av lägre grad inpassas i de av statsmakterna för de båda andra s. k. kommunikationsverken
fastställda moderna lönesystem å plats, där posttjänstemännen med hän -

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

syn till arten och beskaffenheten av sitt arbete samt det därmed förenade ansvaret
rätteligen böra ställas i avlöningshänseende.» På grundvalen av detta yttrande föreslogos
de lönebelopp, som nu utgå till postverkets funktionärer och som av föredragande
departementschefen tillstyrktes under uttalande av, att »med dessa löneförmåner
torde man kunna säga, att förste postvaktmästarne och postvaktmästarne
erhålla en avlöning, som är skäligen utmätt i förhållande till jämförliga befattningshavare
i andra verk». Det är att märka, att när dessa uttalanden fälldes, stationskarlsgruppen
vid statens järnvägar uppbar 120 kronor mindre än för närvarande,
enär något tillfälligt lönetillägg då ej utgick. Utan att ingå i något bedömande av,
huruvida de återgivna uttalandena vid nuvarande tidpunkt i allo äga giltighet, torde
man genom desamma få anse ådagalagt, att en ytterligare provisorisk löneförhöjning
till stationskarlsgruppen vid statens järnvägar icke blott kan föregripa den blivande
löneregleringen utan ock förrycka den ställning i lön e avseen de, som befattningshavarna
vid postverket och vid statens järnvägar kunna befinnas böra intaga i förhållande
till varandra.

Även om man utgår ifrån att stationskarlsgruppen i avlöningshänseende bör
likställas med postvaktmästargruppen, något som tillsvidare torde vara vanskligt att
med bestämdhet yttra sig om, visar emellertid en närmare granskning, att skillnaden
i utgående avlöningsförmåner för närvarande i åtskilliga fall är vida mindre än de
ovan angivna siffrorna 1,248 och 1,320 kronor utvisa. Det förstnämnda beloppet åtnjutes
nämligen endast av sådana tjänstemän vid statens järnvägar, som äro stationerade
å billigaste orter enligt den vid detta verk gällande ortsindelningen. På dylika
platser finnas emellertid endast i några enstaka fall postvaktmästare anställda.
Å orter, där dessa senare uppbära avlöning utan ortstillägg, tillkommer i regel för
stationskarlsgruppen en förhöjning i inkvarteringsersättningen av 42 å 84 kronor.
Vidare torde hänsyn böra tagas därtill, att befattningshavare vid statens järnvägar
åtnjuta en förmån, som icke tillkommer tjänstemännen vid övriga verk, bestående
därutinnan, att de förra äga rätt till, förutom fria resor för sig själva å statens och
enskilda järnvägar, jämväl fria resor för familjemedlemmar jämte fria varutransporter
å statens järnvägar, en förmån, som särskilt i dyrtider för ett betydande antal befattningshavare
är av verkligt ekonomiskt värde.

Slutligen kan påpekas, att den av kommittén tilltänkta omläggningen av avlöningssystemet
därhän, att förmånen av fri bostad såsom självständig avlöningsform
upphör och att hyra i stället skall erläggas av dem, som erhålla bostad av staten,
i och för sig påkallar en förhöjning av lönerna, något som i detta sammanhang är
förtjänt av ett visst beaktande. Insättes det ovan angivna värdet å ett rum och
kök jämte bränsle, 219 kronor, i nuvarande lönestat för de lägst avlönade av stationskarlsgruppen,
erhållas följande siffror: arvode 840 kronor, beklädnadsersättning
120 kronor, tillfälligt lönetillägg 120 kronor, hyra för ett rum och kök med bränsle
219 kronor, eller tillsammans 1,299 kronor. Lägges härtill den av kommitténs majoritet
föreslagna förhöjning för dem, som åtnjuta fri bostad, 60 kronor, ernås ett
belopp av 1,359 kronor. Detta bleve då den lägsta siffra, med vilken man vid den
slutliga löneregleringen hade att jämföra nuvarande lägsta löner vid de närstående
verken. Av dessa har utav oss hittills endast berörts postverket. Vid telegrafverket
utgår avlöningen för grupp I (stationsbiträden) i lägsta lönegraden med inalles
1,245 kronor och ställer sig således lägre än redan nu utgående avlöningsförmåner i
motsvarande lönegrad till stationskarlsgruppen.

Att ingå på några andra jämförelser än beträffande de lägsta inom de obefordrade
huvudgrupperna förekommande avlöningsbeloppen torde vara överflödigt, då

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

det i varje lönesystem är just dessa, som bliva grundläggande för hela löneskalan.
Den minsta förändring i de lägsta lönesiffrorna medför nämligen oundvikliga konsekvenser
beträffande avlöningsskalan i övrigt.

Då av det anförda enligt vårt förmenande framgår, att omständigheterna i stort
sett icke äro sådana, att de påkalla en förhöjning av nu utgående tillfälligt lönetillägg,
och da en sådan förhöjning dessutom lätteligen kan föregripa den slutliga
regleringen av löneförhållandena ävensom åstadkomma bristande överensstämmelse
med nuvarande avlöningar vid övriga kommunikationsverk, hava vi ansett, att kommittén
bort avstyrka proposition om beviljande av ett högre tillfälligt lönetillägg än
det nu utgående åt den här ifrågavarande järnvägspersonalen.»

Till följd av remiss har järnvägsstyrelsen den 11 mars 1916 avgivit
utlåtande över kommitténs förslag.

Styrelsen har därvid yttrat sig sålunda:

»Med hänsyn till att löneregleringen för statens järnvägars lägre personal synes
komma att uppskjutas längre än vad som hittills kunnat antagas, finner styrelsen
starka skäl tala för en förhöjning av det nu utgående tillfälliga lönetillägget, för
såvitt detta kan ske utan att härigenom den slutliga regleringen föregripes. Kommittén
har i detta avseende i den hit remitterade skrivelsen meddelat, att de av
kommittén föreslagna beloppen äro så avvägda, att ett dylikt föregripande icke äger
rym, därest den slutliga regleringen kommer att ske i enlighet med de grunder, som
av kommittén utarbetats.

Beträffande den av kommittén förordade skillnaden i avseende å lönetilläggets
belopp mellan befattningshavare, som innehava fri bostad, och dem, vilka uppbära
kontant hyresersättning, yttrar kommittén, under framhållande, att de förra såsom
regel kunna anses något bättre ställda än de senare, att kommittén icke ansett det
stridande mot rättvisa och billighet att vid fastställande av ett lönetillägg under
fortsatt tillämpning av det nuvarande avlöningssystemet något mera tillgodose dem,
vilka uppbära kontant ersättning, än dem, som erhålla bostad av staten, särskilt som
allenast på detta sätt trygghet mot ett föregripande under vissa omständigheter av
löneregleringens resultat erhålles.

Av vad kommittén sålunda yttrat synes det styrelsen framgå, att de av kommittén
föreslagna grunderna, efter vilka det förhöjda lönetillägget skulle utgå, så
nära ansluta sig till det avlöningssystem, som kommittén kommer att föreslå, att en
rubbning av berörda grunder kan tänkas komma att inverka störande på den slutliga
löneregleringen.

Vid sådant förhållande och då styrelsen saknar kännedom om den närmare utformningen
av kommitténs lönesystem, finner sig styrelsen icke kunna i detalj ingå
i prövning av de utav kommittén föreslagna grunderna för lönetillägget, utan måste
i huvudsak inskränka sig till att uttala sig beträffande de föreslagna beloppens skälighet
över huvud taget. I detta avseende får styrelsen tillkännagiva, att styrelsen,
i den mån styrelsen nu kan bedöma frågan, icke finner anledning till erinran mot
förslaget. Styrelsen vill dock härvidlag uttryckligen framhålla, att styrelsen härigenom
icke får anses hava godkänt de principer, som ytterst ligga till grund för
samma förslag.

I ett avseende anser sig styrelsen böra förorda en avvikelse från grunderna i
förslaget, nämligen i fråga om den skillnad, som i detsamma göres i fråga om löne -

Järnvägs

styrelsen

16 •

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

tilläggets belopp mellan sådana befattningshavare, som innehava fri bostad om ett
rum och kök, å ena, samt dem, som innehava två rum och kök, å andra sidan.
Styrelsens erinran härutinnan avser särskilt befattningshavare inom lägsta avlöningsgruppen,
vilka såsom bostad in natura i regeln innehava ett rum och kök,
ehuru de, där så kan finnas anordnat i nyare boställshus, ibland kunna tilldelas två
rum och kök. Då det totala utrymmet i nu ifrågavarande olika slag av bostäder är
ungefär detsamma och bostäderna alltså, betraktade såsom löneförmån, kunna i stort
sett anses likvärdiga eller i allt fall skilja sig mindre från varandra än vad fallet
ofta kan vara med en äldre och en nyare enrumslägenhet, finner styrelsen ingen
anledning föreligga att i löneregleringsfrågans nuvarande skede, på sätt kommittén
föreslagit, låta ett lönetillägg utgå med lägre belopp för sådana befattningshavare i
lägsta avlöningsgruppen, vilka innehava tjänstebostad om två rum och kök, än för
motsvarande befattningshavare med tjänstebostad om ett rum och kök.

Med befattningshavare inom lägsta avlöningsgruppen, som hava fri bostad, torde
ifråga om lönetilläggets belopp böra likställas sådana befattningshavare i högre avlöningsgrupp
än den lägsta, vilka i regeln såsom tjänstebostad pläga erhålla två rum
och kök, men av någon anledning endast tilldelats ett rum och kök eller också en
sådan tvårumslägenhet, att densamma i avseende å det totala utrymmet kan anses
likvärdig med en lägenhet om ett rum och kök. Härvidlag synas de av styrelsen
meddelade föreskrifterna för uppgörande av förslag till boställsbyggnader ävensom
för byggnadernas uppförande vid statens järnvägar kunna tjäna till ledning. Enligt
dessa föreskrifter bör golvytan för en för banvakter, stationskarlar m. fl. avsedd
lägenhet om två rum och kök icke överstiga 52 kvm. ,

Enligt vad styrelsen under hand inhämtat, kommer den av styrelsen föreslagha
ändringen icke att medföra någon störande inverkan å den blivande löneregleringen.

I motsats mot kommittén finner sig styrelsen böra förorda, att tjänstemän av
högre grad, som innehava arvode av högst 1,500 kronor, erhålla lönetillägg efter
samma grunder, som enligt förslaget skulle gälla för tjänstemän av lägre grad. Den
av kommittén emot en dylik anordning framförda betänkligheten, hämtad från en
jämförelse med tjänstemän i motsvarande ställning vid post- och telegrafverken, synes
styrelsen böra vinna mindre beaktande än den synpunkten, att likformighet i avlöningsförmåner
bör råda inom samma verk; och från denna synpunkt torde det vara
överensstämmande med billighet och rättvisa att all personal med arvode understigande
ett visst maximum, oavsett tjänstegraden, kommer i åtnjutande av lönetillägg.

En utsträckning av rätten till lönetillägg till nyssnämnda personalgrupp motsvarar
en kostnad av omkring 32,000 kronor.

På sätt styrelsen i sin underdåniga skrivelse i ämnet den 14 december 1915
framhållit, har styrelsen i förslag till beräkning av den behållna inkomsten av statens
järnvägar för år 1917 medräknat den utgift, omkring 1,500,000 kronor, som
motsvarar kostnaden för tillfälligt lönetillägg för år 1917 enligt nu gällande grunder.
I händelse av bifall till det nu föreliggande förslaget kommer denna utgift att ökas
med dels det belopp, som enligt kommitténs beräkning motsvarar den av kommittén
föreslagna förhöjningen eller 672,720 kronor, dels ock den av styrelsen beräknade
kostnaden för utbetalande av lönetillägg även till tjänstemän av högre grad med
arvode av högst 1,500 kronor eller omkring 32,000 kronor. Berörda utgiftsökning,
tillsammans omkring 704,700 kronor, torde emellertid icke böra tillmätas alltför stor
betydelse med hänsyn till osäkerheten under nuvarande förhållanden av de gjorda
beräkningarna av den behållna inkomsten av statens järnvägar.»

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 242.

17

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen förordat, att ett
förhöjt lönetillägg i enlighet med nedanstående grunder måtte, räknat
från och med den 1 januari 1917, utgå till ordinarie tjänstemän av
högre och lägre grad vid statens järnvägar med arvode icke överstigande
1,500 kronor:

a) till ordinarie tjänsteman, vilkens arvode icke överstiger 1,020
kronor och som därjämte uppbär kontant ersättning för bostad och
bränsle, 210 kronor;

b) till ordinarie tjänsteman, tillhörande lägsta avlöningsgruppen
(arvode 840—1,140 kronor), vilkens arvode icke överstiger 1,020 kronor
och som därjämte innehar bostad in natura, 180 kronor;

c) till ordinarie tjänsteman, tillhörande högre avlöningsgrupp än

som i b) sägs, vilkens arvode icke överstiger 1,020 kronor och som

därjämte innehar bostad in natura om högst ett rum och kök eller en
därmed likvärdig lägenhet om två rum och kök, 180 kronor;

d) till ordinarie tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,020 men
icke 1,140 kronor och som därjämte uppbär kontant ersättning för bostad
och bränsle, 150 kronor;

e) till ordinarie tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,140 men
ej 1,380 kronor och som därjämte uppbär kontant ersättning för bostad
och bränsle, 120 kronor;

f) till ordinarie tjänsteman, tillhörande högre avlöningsgrupp än

som i b) sägs, vilkens arvode icke överstiger 1,020 kronor och som

därjämte innehar bostad in natura av högre storlek än som i c) angivits,
120 kronor;

g) till ordinarie tjänsteman, vilkens arvode utgör 1,140 kronor och
som därjämte innehar bostad in natura, 120 kronor;

h) till ordinarie tjänsteman, vilkens arvode utgör 1,500 kronor och
som därjämte uppbär kontant ersättning för bostad och bränsle, 90
kronor;

i) till ordinarie tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,140 men

icke 1,380 kronor och som därjämte innehar bostad in natura, 90

kronor; samt

j) till ordinarie tjänsteman, vilkens arvode utgör 1,500 kronor och
som därjämte innehar bostad in natura, 60 kronor.

Järnvägsfullmäktige, grosshandlaren J. A. Waller och bruksdisponenten
O. M. Strömberg hava varit skiljaktiga från styrelsens beslut
och förenat sig om följande yttrande:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 217 käft. (Nr 242.)

Reservation.

3

Departements chefen.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

»Yi finna oss icke kunna biträda järnvägsstyrelsens beslut att hos Kungl.
Maj:t hemställa om förhöjning av nu utgående tillfälliga lönetillägg åt viss ordinarie
personal vid statens järnvägar i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1914 års
kommitté angående löneförhållandena vid statens järnvägar den 2 februari 1916 avgivet
förslag.

Vid det förhållande att redan nu utgående lönetillägg beräknats ungefär motsvara
den intill tiden närmast före krigsutbrottet 1914 uppkomna fördyringen av
levnadskostnaderna; att den under och genom kriget uppkomna fördyring av samma
kostnader torde komma att föranleda särskilt krigstidstillägg åt personalen; samt att
det ej torde kunna undgås, att statsmakterna vid fattande av beslut rörande den
förestående definitiva löneregleringen komma att känna sig i viss mån bundna av
ett i förväg beslutat lönetillägg, som, att döma av kommitténs uttalanden, synes
nära sammanfalla med kommitténs tillämnade förslag till slutgiltiga avlöningsbestämmelser;
anse vi nämligen att tillräckliga skäl för tillstyrkande av ifrågavarande förhöjning
i lönetillägget icke nu föreligga.»

Då det gäller att taga ståndpunkt till frågan, huruvida en förhöjning
av det till viss personal vid statens järnvägar utgående tillfälliga
avlöningstillägget bör äga rum, har man i första hand att klargöra för
sig de motiv, som föranlett, att detta tillägg över huvud taget beviljats.
Dessa motiv lära utan tvivel hava varit desamma, som orsakat tillsättandet
av omförmälda 1914 års kommitté för reglering av vissa löneförhållanden
vid statens järnvägar, nämligen dels den väsentliga stegringen av levnadskostnaderna
efter genomförandet år 1907 av senaste lönereglering
för statsbanepersonalen, dels det i förhållande till motsvarande personal
vid post- och telegrafverken oförmånliga läge i lönehänseende, vari järnvägspersonalen
kommit, sedan löneregleringar för personal vid nämnda
bägge verk efter berörda tidpunkt ägt rum. Dessa bägge omständigheter
torde hava ansetts vara av den påfallande beskaffenhet, att 1914 års
senare riksdag, med behjärtande av särskilt den lägre järnvägspersonalens
ställning, funnit den då beräknade tidpunkten — tidigast år 1917 —
för genomförandet av den definitiva löneregleringen så jämförelsevis avlägsen,
att ett tillfälligt avlöningstillägg borde beredas sistnämnda personal.
Vid avvägandet av detta avlöningstillägg gällde det emellertid
givetvis att noga tillse, att genom en dylik åtgärd den blivande definitiva
regleringen icke i något avseende komme att föregripas. På grund därav
och då arbetena inom 1914 års kommitté vid tidpunkten för behandlingen
av frågan om detta tillfälliga avlöningstillägg helt naturligt ännu befunno
sig på ett allenast förberedande stadium, ansåg sig kommittén vid
avgivande av sitt sedermera av järnvägsstyrelsen tillstyrkta och av riksdagen
godkända förslag i ämnet böra stanna vid att föreslå jämförelsevis
strängt begränsade belopp.

Den nuvarande provisoriska regleringen torde sålunda kunna sägas
hava dikterats av den uppfattningen, att man billigtvis borde låta den

19

Kungl. Maj:tf/ Nåd. Proposition Nr 242.

mest behövande personalen omedelbart komma i åtnjutande av eu del av
den blivande definitiva löneökningen, men att denna del tillika borde
avvägas med sådan försiktighet, att ett föregripande av den definitiva
löneregleringen under inga omständigheter behövde befaras.

Reservanterna inom såväl 1914 års kommitté som järnvägsstyrelsen
synas emellertid vid behandlingen av den föreliggande frågan hava
tagit till utgångspunkt, att det nu utgående avlöningstillägget beräknats
att, närmare än som enligt min uppfattning kan anses hava varit fallet,
motsvara den intill tiden för dess beviljande uppkomna fördyringen av
levnadskostnaderna. Bland annat på grund därav samt med hänsyn till
det förhållandet, att en särskild så kallad krigstidshjälp ifrågasatts skola
beredas vissa statstjänare, hava dessa reservanter ansett sig icke kunna
biträda kommitténs förslag om förhöjning av det tillfälliga lönetillägget.

År den av mig förut återgivna uppfattningen av sakläget — såsom
jag håller före — den riktiga, synes emellertid vad reservanterna i nu
förevarande hänseende anfört ej kunna tillerkännas avgörande betydelse.

Man torde icke kunna annat än dela 1914 års kommittés uppfattning
att, därest det statsfinansiella läget och förhållandena i övrigt varit sådana,
att den definitiva lönereformen redan nu kunnat verkställas, detta
ur synpunkten av personalens allmänna behov av förbättrade avlöningsvillkor
måste anses hava varit behövligt och av omständigheterna påkallat.

Med hänsyn härtill och då mellankomma omständigheter — å ena
sidan tidsläget och å den andra sidan den åt förutnämnda 1915 års kommission
anförtrodda utredningen om gemensamma avlöningsbestämmelser,
vars slutförande torde böra avvaktas — lära komma att medföra en till
sin omfattning ännu icke fullt beräknelig förskjutning av tidpunkten för
den definitiva löneregleringen, synes mig 1914 års kommitté hava rätt
i sin uppfattning, att frågan om förhöjning av det nuvarande avlöningstillägget
ur allmänna grunder bör behjärtas.

Vid bestämmandet av det belopp, varmed ifrågavarande avlöningstillägg
sålunda må anses böra förhöjas, har man, såsom 1914 års kommitté
anmärkt, särskilt att tillse, att man ej föregriper den definitiva
löneregleringen, samt att taga vederbörlig hänsyn till de övriga kommunikationsverkens
avlöningsförhållanden.

I det förra avseendet har kommittén anfört, att de belopp, kommittén
på förut angivet sätt föreslagit, icke innebure ett föregripande av
den slutliga regleringen, därest densamma komme att ske i enlighet med
de grunder, som av kommittén utarbetats.

Reservanterna inom kommittén hava å sin sida betonat svårigheten att
på förhand bestämma verkningarna på varje punkt i ett ordnat lönesystem

20 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

av en förhöjning'' i avlöningen till en viss grupp befattningshavare, då
denna förhöjning närmar sig eller så gott som sammanfaller med det
maximum, som kan tänkas ifrågakomma vid regleringen. Det kan
icke bestridas, att denna tankegång äger berättigande. Visserligen
skulle en förhöjning enligt kommitténs förslag med respektive 90, 60
och 30 kronor, allt efter arvodets storlek och bostadsförmånens beskaffenhet,
efter vad som uppgivits, icke komma att föregripa en definitiv
reglering enligt de grunder, kommittén tänkt sig. Förvisso kräver
emellertid tillbörlig försiktighet, att man icke nu går så långt, att man
betager sig möjligheten att fullt oberoende bedöma löneregleringsfrågan
för statsbanepersonalen, då den omsider framlägges för definitiv lösning.
För tillgodoseende av detta krav skulle jag för min del vilja ifrågasätta,
att beloppen för förhöjningen komma att utgöra respektive 60, 40 och
20 kronor. Stannar man vid sålunda begränsade belopp, torde, särskilt
med hänsyn till den skillnad, som gjorts mellan befattningshavare, som
uppbära kontant hyresersättning, och de, som åtnjuta bostad in natura,
några farhågor ur nu förevarande synpunkt icke behöva förefinnas.

En synpunkt, vid vilken reservanterna inom kommittén synas lägga
en viss vikt, är den, att, såsom de uttrycka sig, eu tillfällig avlöningsförbättring
åt personalen närmast betraktas icke såsom en verklig del
utav den löneförbättring, som med regleringen avses, utan i stället såsom
en förmån, tillhörande de gamla avlöningsbestämmelser, i vilka förhöjning
genom löneregleringen förväntas. Denna farhåga synes mig
knappast grundad. Sett mot bakgrunden av vad jag nyss anfört i
fråga om de allmänna skälen för det tillfälliga avlöningstillägget, torde
det vara alldeles klart, att detta tillägg i hela sin omfattning skall inräknas
bland de förmåner, som en definitiv reglering kan komma att
medföra.

Vidare hava reservanterna ansett, att med kommitténs förslag det
skulle uppstå fara, att förhållandet till avlöningarna för befattningshavare
vid övriga kommunikationsverk skulle förryckas.

I anledning av denna invändning må erinras, att kommittén själv
betonat, hurusom det är ganska invecklat att undvika bristande överensstämmelse
därutinnan, såväl till följd av svårigheten att i vissa tall
bedöma, vilka befattningar inom de olika verken, jämförelsen bör
gälla, som på grund av de djupgående olikformigheter, som de skilda
avlöningssystemen utvisa. Jäg kan icke heller underlåta att i detta
sammanhang erinra om komitténs yttrande, att avlöningsskalorna för
närvarande erbjuda olikheter med hänsyn såväl till begynnelse- och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

21

slutavlöningar som till antalet ålderstillägg, dessas belopp och tiden
för deras erhållande, samt att skiljaktiga bestämmelser dessutom gälla i
fråga om inkvarteringsersättning och ortstillägg. Det kan därför enligt
kommitténs uppfattning icke undvikas, att även vid eu ganska obetydlig
förhöjning av avlöningsbeloppen för tjänstemännen vid statens järnvägar
i enstaka fall de sammanlagda avlöningsförmånerna vid detta verk
komma att utvisa ett överskott i stället för ett förutvarande underskott
i jämförelse med de övriga verken, utan att dock härigenom i stort sett
kan anses hava uppkommit någon obehörig förskjutning till statsbanetjänstemännens
förmån. Kommittén har vidare framhållit, hurusom dylika
enstaka växlingar av överskott och underskott förekomme redan vid
det nuvarande lönetillägget, ehuru detta ännu mindre kunde anses hava
i lönehänseende bragt de lägsta statsbanetjänstemännen i jämnhöjd
med motsvarande befattningshavare vid postverket och telegrafverket.
Den av kommittén ifrågasatta förhöjningen av det tillfälliga lönetilllägget
skulle väl i en del fall, säger kommittén, förändra nuvarande
underskott för statsbanepersonalen till överskott eller ock öka befintligt
överskott, men en bestämd övervikt skulle, särskilt vad de äldre årsklasserna
beträffade, fortfarande komma att ligga hos postverket och
telegrafverket.

De av kommittén framlagda tabellerna bestyrka visserligen kommitténs
uppgift, att med dess förslag, särskilt vad de äldre årsklasserna
beträffar, en bestämd övervikt fortfarande kommer att ligga hos postverket
och telegrafverket. Det kan emellertid enligt min uppfattning
icke vara med tillbörlig förtänksamhet förenligt att föra den tillfälliga
löneökningen därhän, att lönesiffrorna för statsbanepersonalen i den omfattning,
som kommitténs förslag innebär, gå över dem för motsvarande
personal i jämförliga verk. Att ett dylikt förhållande i viss mån med
nödvändighet måste uppkomma till följd av avlöningssystemens olikformighet,
därest någon ökning över huvud taget skall kunna beredas,
är, såsom kommittén framhållit, uppenbart. Likväl synes det mig icke
tillrådligt att gå fullt så långt som kommittén föreslagit. Åven med hänsyn
till vad jag nu anfört, torde det få anses välgrundat att begränsa
höjningen av det tillfälliga avlöningstillägget till respektive 60, 40 och
20 kronor. Med en så bestämd förhöjning synas betänkligheterna ur
nu berörda synpunkt vara reducerade till ett minimum. Beträffande
verkningarna av en sådan förhöjning tillåter jag mig i övrigt hänvisa
till de som bilaga B vidfogade, på min begäran inom järnvägsstyrelsen
upprättade tabellerna.

Beträffande lönetilläggets bestämmande till olika belopp alltefter
det bostad och bränsle erhållas in natura eller kontant ersättning
därför utgår, delar jag den uppfattning, järnvägsstyrelsen gjort gällande.

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

Däremot kan jag icke tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag att tillfälligt
avlöningstillägg beredes även tjänstemän av högre grad med
arvode av högst 1,500 kronor. En dylik åtgärd skulle nämligen medföra
en föga lämplig olikformighet gent emot andra kommunikationsverk.

Innebörden av det utav mig nu förordade förslaget, jämfört med
de av kommittén och järnvägsstyrelsen framlagda, framgår av följande
tabell. __

Arvode

Bostad in natura eller
bostadsersättning

1915 och

1916

Tillfälligt lönetillägg

för 1917

—

enligt

kommitténs

förslag

enligt

järnvägs-

styrelsens

förslag

enligt

proposi-

tionen

högst 1,020 ..................

Bostadsersättning............

120

210

210

ISO

Bostad in natura ...........

120

120 el. 1801)

120 el. 1802)

120 el. 1609)

1,021—1,140..................

Bostadsersättning............

120

150

150

140

Bostad in natura............

120

120

120

120

1,141-1,380..................

Bostadsersättning............

90

120

120

no

Bostad in natura ............

90

90

90

90

1,381—1,500..................

Bostadsersättning............

60

90

90

80

Bostad in natura............

60

60

60

60

180 kronor, därest bostaden utgöres av lägenhet om högst 1 ruin och kök; 120 kronor, därest bostaden
är större.

2) 180 kronor för tjänsteman i lägsta avlöningsgruppen och för tjänsteman i högre grupp, därest hans
bostad utgöres av lägenhet om högst 1 rum och kök eller därmed likvärdig lägenhet om 2 rum och kök; 120
kronor för tjänsteman i högre grupp, därest hans bostad är större än nu sagts.

3) I enlighet med järnvägsstyrelsens förslag med undantag därav, att det högre lönetillägget minskats
från 180 till 160 kronor.

Obs. därjämte, att enligt järnvägsstyrelsens förslag även tjänstemän av högre grad skulle bliva delaktiga
av den tillfälliga löneförbättringen.

Den ekonomiska innebörden av det av mig nu förordade iörslaget,
tillämpat å 1916 års avlöningsstat, har inom järnvägsstyrelsen beräknats
till 1,959,980 kronor, varav 1,509,180 kronor motsvara redan utgående
tillfälligt lönetillägg och 450,800 kronor den nu ifrågasatta förhöjningen
av detsamma. Enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, har styrelsen i
sitt förslag till beräkning av den behållna inkomsten lör statens järnvägar
för år 1917 — vilket förslag lagts till grund för beräkningen av
nämnda inkomst i den till innevarande års riksdag avlåtna statsverks -

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

proposition — av förenämnda belopp medräknat endast den utgift av
omkring 1,500,000 kronor, som motsvarar kostnaden för tillfälligt lönetiHägg
för år 1917 enligt nu gällande grunder. Med hänsyn såväl till
osäkerheten under nuvarande förhållanden av de utav stvrelsen gjorda
beräkningarna av berörda inkomst, som ock därtill, att styrelsen vid
dessa beräkningar i avseende å driftkostnaderna räknat mera "rikligt, har
styrelsen emellertid förklarat sig anse, att den nu ifrågavarande större
utgiften för det provisoriska lönetillägget syntes kunna betraktas inbegripen
i det belopp för driftkostnaderna under år 1917, som styrelsen
förut uppgivit. Någon ändring av den beräknade nettobehållningen av
statens järnvägar för år 1917 synes alltså icke behöva ifrågakomma.

Med åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till nedannämnda ordinarie tjänstemän av
lägre grad vid statens järnvägar må under år 1917
av statens järnvägars trafikmedel utgå tillfälligt lönetillägg
med följande belopp, nämligen

a) till tjänsteman, vilkens arvode icke överstiger
1,020 kronor och som därjämte uppbär kontant ersättning
för bostad och bränsle, 180 kronor;

b) till tjänsteman, tillhörande lägsta avlöningsgruppen
(arvode 840—1,140 kronor), vilkens arvode
icke överstiger 1,020 kronor och som därjämte innehar
bostad in natura, 160 kronor;

c) till tjänsteman, tillhörande högre avlöningsgrupp
än som i b) sägs, vilkens arvode icke överstiger
1,020 kronor och som därjämte innehar bostad
in natura om högst ett rum och kök eller eu därmed
likvärdig lägenhet om två rum och kök, 160 kronor;

d) till tjänsteman, tillhörande högre avlöningsgrupp
än som i b) sägs, vilkens arvode icke överstiger
1,020 kronor och som därjämte innehar bostad in natura
av högre storlek än som i c) angivits, 120 kronor;

e) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,020
men icke 1,140 kronor och som därjämte uppbär kontant
ersättning för bostad och bränsle, 140 kronor;

f) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,020
men icke 1,140 kronor och som därjämte innehar bostad
in natura, 120 kronor;

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

g) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,140
men ej 1,380 kronor och som därjämte uppbär kontant
ersättning för bostad och bränsle, 110 kronor;

h) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,140
men icke 1,380 kronor och som därjämte innehar bostad
in natura, 90 kronor;

i) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,380
men icke 1,500 kronor och som därjämte uppbär kontant
ersättning för bostad och bränsle, 80 kronor; samt

j) till tjänsteman, vilkens arvode överstiger 1,380
men icke 1,500 kronor och som därjämte innehar
bostad in natura, 60 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Landelius.

Knngl. Majds Nåd. Proposition Nr 242.

2

i)

Bilaga A.

Tabell 1.

Jämförelse mellan stationskaris vid statens järnvägar och postvaktmästares nuvarande
avlöningsförmåner å för statens järnvägar och postverket gemensamma
tjänsteorter. I avlöningsförmånerna äro inberäknade: för stationskarl arvode, ersättning
för bostad och bränsle, beklädnadsersättning, dyrortstillägg, kallorts tillägg och
för år 1916 beviljat tillfälligt lönetillägg; för postvaktmästare fast avlöning, värdet av
uuiformsbeklädnad (120 kronor) samt ortstillägg.

1

Kiruna

2

Malmberget

3

Stockholm

4

Gällivare

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Posty.

Skill-

nad

Begynnelseavlöning.

1,056

1,570

+ 86

1,596

1,570

+ 26

1,476

1,570

- 94

1,554

1,570

- 16

Avlöning efter 3 år

1,740

1,670

+ 70

1,680

1,670

+ 10

1,530

1,670

-no

1,635

1,670

— 35

»

» 5 »

1,740

1,720

+ 20

1,680

1,720

- 40

1,560

1,720

—160

1,635

1,720

- 85

»

» 6 »

1,814

1,820

— 6

1,754

1,820

- 66

1,631

1,820

—186

1,716

1,820

—104

»

o 9 »

1,900

1,920

- 20

1,840

1,920

— 80

1,720

1,920

—200

1,790

1,920

—130

» ''

» 10 »

1,900

1,970

— 70

1,840

1.970

—130

1,720

1,970

-250

1,790

1,970

-180

»

»» 12 »

2,020

2,120

-100

1,960

2,120

-160

1,840

2,120

-280

1,910

2,120

—210

5

Östersund

6

Norrköping, Malmö,
Göteborg, Uppsala,
Sundsvall

7

Södertälj

8

Karlstad, Sollefteå,
Umeå

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skal-

nåd

Begynnelseavlöning.

1,416

1,520

—104

1,434

1,520

- 86

1,374

1,520

—146

1,392

1,520

—128

Avlöning efter 3 år

1,500

1,620

-120

1,515

1,620

-105

1,455

1,620

-165

1,470

1,620

—150

» » 5 »

1,500

1,670

-170

1,515

1,670

—155

1,455

1,670

—215

1,470

1,670

—200

» » 6 »

1,574

1,770

—196

1,596

1,770

-174

1,536

1,770

—234

1,548

1,770

—222

» »9 »

1,660

1,870

—210

1,670

1,870

-200

1,610

1,870

-260

1,626

1,870

-244

» » 10 »

1,660

1,920

-260

1,670

1,920

-250

1,610

1,920

—310

1,626

1,920

—294

» » 12 »

1,780

2,070

—290

1,790

2,070

-280

1,730

2,070

-340

1,782

2,070

—288

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 217 höft. (Nr 242.) 4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

9

10

11

12

Strömsund

Bastuträsk,

Jörn

Örebro

Saitskog

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Begynnelseavlöning.

1.350

1,520

—170

1,308

1,520 —212

1,434

1,470

— 36

1,374

1,470

- 96

Avlöning efter 3 ar

1,425

1,620

-195

1,380

1,620

—240

1,515

1,570

— 55

1,455

1,570

—115

» » 5 »

1,425

1,670

—245

1,380

. 1,670

-290

»

»

»

»

»

»

» » 6 »

1,500

1,770

-260

1,452

1,770

-318

1,596

1,670

-74

1,536

1,670

—134

» % »9 »

1,575

1,870

—295

1,524

1,870 —346

1,670

1,770

-100

1,610

1,770

—160

» » 10 »

1,575

1,920

—345

1.524

1,920

—396

»

»

»

))

»

»

» » 12 »

1,725

2,070

-345

1,668

2,070

-402

1,790

1.920

—130

1,730

1,920

—190

13

14

15

16

Halmstad, Jönkö-ping, Linköping,
Lund, Örnsköldsvik.

Hudiksvall, Krylbo,
Eslöv, Höganäs,
Trälleborg, Udde-

Piteå

Långsele, Skellefteå

Hälsingborg

valla, Ange,
Katrineholm

Stk.

Postv.

Skilt-

nåd

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

| Begynnelseavlöning.

1,392

1,470

- 78

1,332

1,470

—138

1,410

1,470

— 60

1,350

1,470

—120

Avlöning efter 3 år

1,470

1,570

-100

1,410

1,570

—160

1,485

1,570

— 85

1,425

1,570

-145

» » 6 »

1,548

1,670

-122

1,488

1,670

—182

1,560

1,670

-no

1,500

1,670

-170

» » 9 »

1,626

1,770

—144

1.566

1,770

—204

1,635

1,770

-135

1,575

1,770

-195

» » 12 »

1,782

1,920

-138

1,722

1,920

-198

1,785

1,920

-135

1,725

1,920

—195

17

Bollnäs, Krokom,
Ljusdal, Söderhamn,
Alingsås, Arvika,
Bräckc, Gnesta, Fal-kenberg, Falköping R.,
Hallsberg, Kristine-hamn, Kil, Lands-krona, Mjölby, Sala,
Skövde, Tranås, Var-berg, Stenungsund

18

Morjärv, Långträsk,
Över-Tomeå

19

Jämtlands Sikås,
Kagunda, Hällnäs,
Vännäs, Tvärålund

20

Gällö, Ockelbo,
Vingåker

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

P08tv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Begynnelseavlöning.

1,290

1,470

—180

1,368

1,470

-102

1,308

1,470

-162

1,248

1,470

-222

Avlöning etter 3 år

1,365

1,570

—205

1,440

1,570

-130

1,380

1,570

-190

1,320

1,570

—250

X) » 6 »

1,440

1,670

-230

1,512

1,670

-158

1,452

1,670

—218

1,392

1,670

—278

» » ,9 »

1,515

1,770

—255

1,584

1,770

—186

1,524

1,770

—246

1,464

1,770

—306

» » 12 »

1,665

1,920

-255

1,728

1,920

—192

1,668

1,920

-252

1,608

1,920

—312

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

27

21

Hässleholm,

Ängelholm

Helgum, Mcllansel

23

Båstad, Rumla,
Falköping stad,
Herrljuuga, Kungs-backa, Kävlinge,
Laholm, Motala,
Nässjö, Skänninge

24

Anundsjö, Nyåker

Stk.

Posty.

Skill-

nad

Stk.

Posty.

Skill-

nad

Stk.

Posty.

Skill-

nad

Stk.

Posty.

Skill-

nad

B egynnelseavlöni n g.

1,332

1,320

+ 12

1,350

1,320

+ 30

1,290

1,320

— 30

1308

1320

— 12

Avlöning efter 3 år

1,410

1,420

- 10

1,425

1,420

+ 5

1,365

1,420

- 55

1,380

1,420

- 40

» » 6 »

1,488

1,520

— 32

1,500

1,520

— 20

1,440

1,520

— SO

1,452

1,520

— 68

» » 9 »

1,566

1,620

- 54

1,575

1,620

— 45

1,515

1,620

-105

1,524

1,620

— 9G|

» » 12 »

1,722

1,770

- 48

1,725

1,770

- 45

1,665

1,770

-105

1,668

1,770

-102

Alvesta, Charlottenberg,
Degerfors, Flen,
Frövi, Hör, Fågelsta,
Hästveda, Laxå,
Lerbäck, Moholm,
Munkedal, Osby,
Stenstorp, Storvik,
Strömstad, Strömtorp,
Sävsjö, Töreboda,
Yeinge,
Vislanda, Yretstorp,
Åstorp, Älmhult

Stk.

P08tv.

Skill-

nad

Begynnelseavlöning.

1,248

1,320

- 72

Avlöning efter 3 år

1,320

1,420

—100

» » 6 »

1,392

1,520

-128

» » 9 »

1,464

1,620

—156

» » 12 »

1,608

1,770

—162!

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2i2.

28

Tabell II.

Jämförelse mellan stationsförmans vid statens järnvägar och förste postvaktmästares
nuvarande avlöningsförmåner å en del av de i tabell I upptagna tjänsteorter.

i*)

3

5

6

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Stfm.

Fpy.

Skill-

nad

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Begynnelseavlöning

1,710

1,870

—ISO

1,560

1,870

-310

1,500

b-*

CD

IC

o

—320

1,515

1,820

—305

Avlöning efter 3

år

1,900

1,970

- 70

1,720

1,970

-250

1,660

1,920

—260

1,670

1,920

—250

» » 5

»

1,900

2,020

—120

1,720

2,020

—300

1,660

1,970

-310

1,670

1,970

—300

» » 6

»

2,076

2,120

— 44

1,896

2,120

—224

1,836

2,070

—234

1,839

2,070

—231

» » 9

»

2,214

2,220

— 6

2,034

2,220

—186

1,974

2,170

—196

1,971

2,170

—199

» » 10

»

2,214

2,270

- 56

2,034

2,270

—236

1,974

2,220

-246

1,971

2,220

—249

» » 12

»

2,520

2,420

+ 100

2,340

2,420

- 80

2,280

2,370

— 90

2,265

2,370

—105

8

11

13

15

Stfm.

Fpy.

Skill-

nad

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Stfm.

Fpy.

Skill-

nad

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Begynn&lseavlöning.

1,470

1,820

-350

1,515

1,770

-255

1,470

1,770

-300

1,485

1,770

-285

Avlöning efter 3

år

1,626

1,920

—294

1,670

1,870

—200

1,626

1,870

-244

1,635

1,870

—235

» » 5

»

1,626

1,970

-344

))

»

))

))

»

»

))

»

))

» >'' 6

»

1,782

2,070

—288

1,839

1,970

-131

1,782

1,970

—188

1,785

1,970

-185

>. •. 9

»

1,908

2,170

—262

1,971

2,070

— 99

1,908

2,070

—162

1,905

2,070

-165

» » 10

»

1,908

2,220

—312

»

»

»

))

»

»

»

»

»

» o 12

»

2,190

2,370

-180

2,265

2,220

+ 45

2,190

2,220

— 30

2,175

2,220

— 45

17

21

23

25

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Begynnelseavlöning.

1,365

1,770

-405

1,410

1,620

—210

1,365

1,620

—255

1,320

1,620

—300

Avlöning efter 3

år

1,515

1,870

-355

1,566

1,720

-154

1,515

1,720

-205

1,464

1,720

-256

.. » 6

»

1,665

1,970

—305

1,722

1,820

- 98

1,665

1,820

-155

1,608

1,820

—212

» » 9

»

1,785

2,070

—285

1,848

1,920

— 72

1,785

1,920

-135

1,722

1,920

—198

» » 12

»

2,055

2,220

—165

2,130

2,070

+ 60

2,055

2,070

— 15

1,980

2,070

- 90

*) Numreringen hänför sig till tabell I,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

29

Tabell III.

Jämförelse mellan stationskaris vid statens järnvägar och stationsbiträdes vid
telegrafverket nuvarande avlöningsförmåner å do för statens järnvägar och telegrafverket
gemensamma tjänsteorter, där stationsbiträden finnas placerade. I avlöningsförmånerna
äro inberäknade: för stationslcarl: se tabell I; för stationsbiträde: avlöning,
hyresbidrag, dyrortstillägg och värdet av uniformsbeklädnad (120 kronor).

Stockholm

Östersund

Göteborg

Stk.

Stnl>.

Skill-

Stk.

Stab.

Skill-

Stk.

Stab.

Skill-

nad

Antal

Lönef.

nåd

Antal

Lönef.

nåd

Antal

Lönef.

Begynnelseavlöning .

1,476

8

1,425

+ Öl

1,416

1,380

+ 36

1,434

2

1,380

+ 54

Avlöning efter 2 år

1,476

1

1,512

- 36

1,416

—

1,464

- 48

1,434

—

1,464

— 30

» » 3 »

1,560

—

1,512

+ 48

1,500

—

1,464

+ 36

1,515

—

1,464

+ 51

» » 4 »

1,560

2

1,599

— 39

1,500

—

1,548

- 48

1,515

1

1,548

— 33

» » 6 »

1,634

9

1,773

—139

1,574

i

1,699

—125

1,596

3

1,699

-103

» » 9 »

1,720

2

1,944

-224

1,660

—

1,831

-171

1,670

3

1,831

—161

a » 12 »

1,840

7

2,082

—242

1,780

—

1,963

-183

1,790

1

1,963

—173

Malmö, Sundsvall, Norr-köping, Örebro

Karlstad

Uppsala

Stk.

Stab.

Skill-

Stk.

Stab.

Skill-

Stk.

Stab.

Skill-

nad

Antal

Lönef.

nåd

Antal

Lönef.

nåd

Antal

Lönef.

Begynnelseavlöning .

1,434

1,380

+ 54

1,392

1,380

+ 12

1,434

1,380

+ 54

Avlöning efter 2

år

1,434

2

1,464

- 30

1,392

»i

1,464

- 72

1,434

—

1,451

— 17

» » 3

»

1,515

—

1,464

+ 51

1,470

—

1,464

+ 6

1,515

Vak.

1,451

+ 36

» » 4

»

1,515

3

1,542

- 27

1,470

—

1,542

— 72

1,515

—

1,517

— 2

» » 6

»

1,596

—

1,674

— 78

1,548

—

1,674

—126

1,596

—

1,649

- 53

» » - 9

»

1,670

—

1,806

—136

1,626

—

1,806

—180

1,670

—

1,781

—in

» » 12

»

1,790

2

1,938

—148

1,782

—

1,938

—156

1,790

—

1,913

-123

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

Hälsingborg

Linköping

Halmstad

Stnb.

Skill-

Stk.

Stab.

Skill-

Stk.

Stab.

Skill-

Stk.

Antal

Lönef.

ned

Antal

Lönef.

nåd

Antal

Lönef.

nåd

Begynnelseavlöning .

1,392

1,380

+ 12

1,392

1,270

+ 112

1,392

1,270

+ 122

Avlöning efter 2 år

1,392

—

1,451

- 59

1,392

1

1,355

+ 37

1,392

i

1,330

+ 62

» » 3 »

1,470

—

1,451

+ 19

1,470

—

1,355

+ 115

1,470

—

1,330

+ 140

» » 4 »

1,470

—

1,517

— 47

1,470

—

1,415

+ 55

1,470

1,390

+ 80

» » 6 »

1,548

i

1,649

—101

1,548

—

1,535

+ 13

1,548

1,510

+ 38

» » 9 »

1,626

—

1,781

—155

1,626

—

1,655

- 29

1,626

1,630

— 4

» » 12 »

1,782

—

1,913

—131

1,782

—

1,775

+ 7

1,782

—

1,750

+ 32

Lund, Jönköping

Stk.

Stnb.

Skill-

Antal

Lönef.

nåd

Begynnelseavlöning .

1,392

1

1,245

+ 147

Avlöning efter 2 år

1,392

1

1,305

+ 87

» » 3 »

1,470

—

1,305

+ 165

» » 4 »

1,470

—

1,365

+105

» » 6 »

1,548

—

1,485

+ 63

» >» 9 »

1,626

—

1,605

+ 21

» » 12 »

1,782

—

1,725

+ 57

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

31

Bilaga B.

Tabell I a.

Jämförelse mellan stationskaris vid statens järnvägar och postvaktmästares avlöningsförmåner
å några för statens järnvägar och postverket gemensamma tjäusteorter.
I avlöningsförmånerna äro inberäknade: för stationskarl arvode, ersättning för
bostad och bränsle, beklädnadsersättning, dyrortstillägg i Stockholm och för närvarande
utgående tillfälligt lönetillägg jämte nu föreslagen förhöjning därav (00—40—20 kronorserien);
för postvaktmästare fast avlöning, värdet av uniformsbeklädnad (120 kronor)
samt ortstillägg.

3*)

14

25

Stockholm

Hudiksvall, Krylbo
in. fl.

Alvesta, Ckarlotten-berg m. fl.

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Stk.

Posty.

Skill-

nad

Stk.

Postv.

Skill-

nad

Begynnelaeavlöning ...... •.....

1,536

1,570

— 34

1,392

1,470

- 78

1,308

1,320

— 12

Avlöning efter 3 år ....

1,620

1,620

1,694

1,780

1,780

1,860

1,670

1,720

1,820

1,920

1,970

— 50

1,470

1,570

-100

1,380

1,420

— 40

» » 5 »

—100

» » 6 »

—126

1,548

1,626

1,670

1,770

—122

-144

1,452

1,524

1,520

1,620

— 68

- 96

n » 9 »

—140

» » 10 »

—190

» » 12 »

2,120

-260

1,742

1,920

-178

1,628

1,770

—142

*) Numreringen hänför sig till tabell I.

32

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 242.

Tabell II a.

Jämförelse mellan stationsförmans vid statens järnvägar och förste postvaktmästares
avlöningsförmåner å några för statens järnvägar och postverket gemensamma
tjänsteorter. I avlöningsförmånerna äro inberäknade: för stationsförman arvode,
ersättning för bostad och bränsle, beklädnadsersättning, dyrortstillägg i Stockholm,
Halmstad, Jönköping och för närvarande utgående tillfälligt lönetillägg jämte nu föreslagen
förhöjning därav (60—40—20 kronor-serien); för förste postvaktmästare fast avlöning,
värdet av uniformsbeklädnad (120 kronor) samt ortstillägg.

8*)

13

25

Halmstad, Jönköping

Alvesta, Charlotten-

Stockholm

m. fl.

berg m.

fl.

Stfm.

Fpy.

Skill-

nad

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Stfm.

Fpv.

Skill-

nad

Begynnelseavlöning ....................

1,620

1,870

—250

1,530

1,770

—240

1,380

1,620

—240

Avlöning efter 3 fir ..................

1,780

1,970

—190

1,686

1,870

—184

1,524

1,720

— 196

1,780

1,916

2,020

—240

_

_

_

_

—

» » 6 » .................

2,120

—204

1.802

1,970

-168

1,628

1.820

—192

2,054

2,054

2,220

—166

1,928

2,070

—142

1,742

1,920

—178

2,270

-216

_

_

_

—

» » 12 » ..................

2,360

2,420

— 60

2,210

2,220

— 10

2,000

2,070

- 70

Numreringen hänför sig till tabell I.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

33

Tabell III a.

Jämförelse mellan stationskaris vid statens järnvägar och stationsbiträdes vid
telegrafverket avlöningsförmåner å några för statens järnvägar och telegrafverket
gemensamma tjänsteorter. I avlöningsförmånerna äro inberäknade: för stationskarl
arvode, ersättning för bostad och bränsle, beklädnadsersättning, dyrortstillägg i Stockholm,
Malmö, Sundsvall, Norrköping och Örebro och för närvarande utgående tillfälligt
avlöningstillägg jämte nu föreslagen förhöjning därav (60—40—20 kronor-serien);
för stationsbiträde: avlöning, hyresbidrag, dyrortstillägg och värdet av uniformsbeklädnad
(120 kronor). ^

Stockholm

Malmö, Sundsvall,
Norrköping, Örebro

Lund, Jönköping

Stk.

Stnb.

Skill-

nad

Stk.

Stab.

Skill-

nad

Stk.

Stnb.

Skill-

nad

Begynnelseavlönmg ... ,

1,536

1,425

+111

1,494

1,380

+114

1,452

1,245

+207

Avlöning '' /ter 2 år ..........

1,536

1,512

+ 24

1,494

1,464

+ 30

1,452

1,305

+147

» » 3 »

1,620

1,512

+108

1,575

1,464

+111

1,530

1,305

+225

» » 4 »

1,620

1,599

+ 21

1,575

1,542

+ 33

1,530

1,365

+165

» » 6 »

1,694

1,773

— 79

1,656

1,674

— 18

1,608

1,485

+123

» » 9 »

1,780

1,944

-164

1,730

1,806

— 76

1,686

1,605

+ 81

» » 12 » ..............

1,860

2,082

-222

1,810

1,938

—128

1,802

1,725

+ 77

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 217 käft. (Nr 242.)

5