Kung!. Maj: Is nåd. proposition nr 241.
1
Nr 241.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om lerigskonjunkturskatt; given Stockholms slott
den 5 maj 1916.
Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om krigskonjunkturskatt.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all Kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 216 Käft. (AV 241.)
1
2
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 241.
Förslag
till
Förordning
om krigskonjunkturskatt.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För vinst, uppkommen genom det av nuvarande krigstillstånd framkallade
läget, skall på grund av taxering under år 1916 och följande år,
i den mån vinsten icke blivit genom taxering år 1915 enligt förordningen
om krigskonjunkturskatt den 11 juni 1915 beskattad, till staten erläggas
krigskonjunkturskatt enligt bestämmelserna i denna förordning.
2 §•
Med vinst, som i 1 § sägs, förstås av krigstillståndet föranledd
ökning uti
a) inkomst, som avses i 7 § 3:o b), c) och d) förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt; samt
b) sådan under nämnda 7 § 3:o a) hänförlig inkomst, som på grund
av anställning inom rörelse eller yrke, varom i samma § 3:o b) förmäles,
till följd av genom krigsläget ökad vinst för arbetsgivaren eller ökad omfattning
av rörelsen eller yrket tillgodokommer någon såsom tantiéme, lönetillägg,
gratifikation eller under vilken annan form som helst.
Inkomst, varom i b) sägs, kallas i denna förordning tantiéme.
3 §•
För skattskyldighet förutsättes:
a) att den skattskyldige för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av minst 8,000 kronor;
b) att däri ingående inkomst av det slag, som i 2 § sägs, överstiger
det belopp, vartill motsvarande inkomst blivit vid taxeringarna till inkomstoch
förmögenhetsskatt någotdera av åren 1913 och 1914 högst beräknad; samt
3
Kungl. Maj:tx nåd. •proposition nr 241.
c) alt därjämte, vad angår inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag,
bolagets för året till inkomstskatt taxerade inkomst överstiger dels
5 procent av bolagets kapital, sådant det vid årets taxering beräknats, dels
ock, beräknad i procent av kapitalet (inkomstprocenten), den vid taxeringarna
någotdera av åren 1913 och 1914 uträknade högsta inkomstprocenten.
4 §•
För taxering till krigskonjunkturskatt beräknas inkomst av varje
inkomstkälla för sig och till det belopp, varmed den vid stadgad deklaration
om inkomst och förmögenhet bör angivas under litt. C och D i
deklarationsformuläret, dock att inkomst under C I beräknas allenast till
den del, som utgör tantiéme.
Vid taxeringen skall hänsyn tagas till särskilda, under nyssberörda
litt. icke gjorda avdrag för värdeminskning, så vitt de beröra hithörande
inkomst, men däremot icke till de i deklarationsformuläret oinförmälda
allmänna avdragen i vidare mån än att från inkomst, som uppstått på
grund av det genom krigstillståndet framkallade läget, avdrag får ske för
förlust, som uppkommit å annat företag för utnyttjande av samma läge.
Därest icke kan utrönas, med vilket belopp inkomst, som här avses,
ingår i det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, skall
nämnda inkomst upptagas till det belopp, som den med ledning av den
skattskyldiges deklaration och andra handlingar kan beräknas hava utgjort.
Om skyldighet att avgiva särskilda deklarationer och uppgifter till
ledning vid beskattningen av krigskonjunkturvinst i form av tantiéme stadgas
i 21 §.
5 §•
Har någon vid beräkning av deklarerad inkomst avdragit driftkostnad,
som icke är att hänföra till verklig sådan eller icke står i rimligt
förhållande till rörelsens omfattning, eller eljest avdragit kostnad, som
uppenbarligen saknar samband med inkomstens förvärvande, skall krigskonjunkturskatt
i förekommande fall utgå, även om berörda avdrag föranlett,
att taxering för inkomst- och förmögenhetsskatt icke skett till sådant
belopp, som i 3 § förutsättes, och skall beräkning, varom i 4 § sägs, verkställas
utan hänsyn till sådant avdrag.
Har i fall, varom nu är sagt, avdraget belopp tillgodokommit annan
såsom inkomst, utan att kunna beskattas på grund av bestämmelserna i
2 §, vare jämväl denne härför skattskyldig, därest de i 3 § stadgade förutsättningar
för skattskyldighet eljest föreligga.
4
Kung!. Alajits nåd. proposition nr 241.
6 §•
Det belopp, varmed vid årets taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
inberäknad inkomst av det slag, som i 2 § och 5 § andra stycket
sägs, överstiger motsvarande vid taxeringarna någotdera av åren 1913
och 1914 högst beräknade inkomst, kallas i denna förordning matematisk
merinkomst.
Den del därav, som bär sin grund i det genom krigstillståndet framkallade
läget, benämnes beskattningsbar merinkomst.
7 §•
Om summan av skattskyldigs beskattningsbara merinkomster av samtliga
inkomstkällor icke uppgår till 2,000 kronor, äger taxering icke ruin.
Slutar nämnda summa icke å jämna hundratal kronor, avrundas densamma
vid taxeringen till närmast lägre fulla hundratal kronor.
8 §•
Krigskonjunkturskatt beräknas enligt denna
Tariff. |
|||
Beskattningsbar merinkomst. Kronor. |
Procenttal. |
Skattebelopp. Kronor. |
Ökning för varje fullt |
2,000 |
12 |
240 |
13 |
20,000 |
13 |
2,600 |
15 |
40,000 |
14 |
5,600 |
16 |
80,000 |
15 |
12,000 |
17 |
160,000 |
16 |
25,600 |
19 |
240,000 |
17 |
40,800 |
21 |
320,000 |
— |
— |
— |
För merinkomst, som uppgår till 320,000 kronor eller därutöver,
utgör skatten 18 kronor för varje fulla 100 kronor.
9 §•
Om på grund av efterbeskattning för något av åren 1913 och 1914
skattskyldig påförts särskild inkomst- och förmögenhetsskatt, skall vid be
-
5
Kungl. MctjUs nåd. •proposition nr 241.
rakningen av den matematiska inerinkomsten så anses, som hade det eftcrbeskattade
beloppet blivit i vanlig ordning till beskattning upptaget.
10 §.
Är fråga om äkta makar, som var för sig taxerats till inkomst- ocli
förmögenhetsskatt, skall till grund för inkomstberäkning i varje fall läggas
makarnas sammanräknade inkomst. Skola båda makarna erlägga krigskonjunkturskatt,
skall följaktligen skatten beräknas å makarnas sammanlagda
beskattningsbara merinkomst, men till utgörande fördelas mellan
makarna i förhållande till varderas särskilda beskattningsbara merinkomst.
11 §•
Har skattskyldig icke under någotdera av åren 1913 och 1914 varit
till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad för inkomst, varom i 2 § sägs,
anses den under löpande året taxerade inkomsten av ifrågavarande slag i
sin helhet såsom matematisk merinkomst.
12 §.
Krigskonjunkturskatten uppbäres vid särskild uppbördsstämma enligt
de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas.
13 §.
Skattskyldig taxeras till krigskonjunkturskatt å den ort, där han
under året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt.
14 §.
Bestämmelserna i 24 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
skola äga tillämpning även i fråga om krigskonjunkturskatt.
15 §.
Taxering enligt denna förordning äger rum år 1916 och sedermera
årligen till och med året efter det, under vilket genom nådig kungörelse
tillkännagivits, att krigstillståndet skall anses hava upphört.
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
Taxeringen verkställes av en särskild nämnd, kallad krigskonj unkturskattenämnd.
Sådan nämnd utses för varje län och för Stockholms stad av Konungens
befallningshavande och skall bestå av minst 4 högst 8 ledamöter.
Konungens befallningshavande utser jämväl suppleanter till antal, motsvarande
minst hälften av antalet ordinarie ledamöter. Såväl ordinarie ledamöter
som suppleanter utses till minst halva antalet för län bland ledamöterna
eller suppleanterna i länets prövningsnämnd och för Stockholms
stad bland ledamöterna eller suppleanterna i stadens prövningsnämnd.
Krigskoujunkturskattenämnden sammanträder för län i residensstaden
och för Stockholms stad i Stockholm å tid, som utsättes av Konungens
befallningshavande och bestämmes så, att nämndens arbeten må vara avslutade
i länen före den 1 december och i Stockholm före årets slut. Om
tid och ställe för nämndens sammanträde utfärdar Konungens befallningshavande
senast den 15 juli allmän kungörelse samt underrättar i god tid
dem, som blivit utsedda till ledamöter i nämnden.
Berörda kungörelse skall jämväl innehålla erinran till vederbörande
om den i 21 § stadgade skyldighet att avlämna deklaration och uppgifter
till ledning vid taxering av tantiéme samt om påföljden för uraktlåtenhet
därutinnan, och skall kungörelsen införas i ortstidningar, som av Konungens
befallningshavande bestämmas.
Möter för ledamot i nämnden hinder att tillstädeskomma, bör anmälan
därom ofördröjligen ingivas till Konungens befallningshavande, som
därefter inkallar vederbörande suppleant.
Den, som blivit utsedd till ledamot i nämnden eller inkallad i stället
för ordinarie ledamot, men utan vederbörligen anmält förfall icke infinner
sig vid nämndens sammankomst, skall bota tjugufem kronor.
16 §.
Konungens befallningshavande åligger att, på grund av de till taxeringarna
för inkomst- och förmögenhetsskatt hörande handlingar och de i
21 § omförmälda särskilda deklarationer och uppgifter, till ledning för
krigskonj unkturskattenämndens arbete upprätta en längd över de i länet
med hänsyn till matematisk merinkomst ifrågakommande skattskyldiga.
I denna längd, som kallas krigskonjunkturskattelängd och för vilken
formulär fastställes av Konungen, upptagas för varje skattskyldig hans
namn, för året till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, åren
1913 och 1914 samt löpande året till sådan skatt taxerad inkomst, särskilt
för varje inkomstkälla, av sådant slag som avses i 2 §, matematisk mer
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
7
inkomst såväl särskilt för varje inkomstkälla som till sammanlagt belopp
samt uträknad skatt. För inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag
angivas därjämte bolagets kapital och inkomstprocent enligt taxeringarna
såväl det löpande året som åren 1913 och 1914. Härutöver skola i
längden antecknas kända särskilda förhållanden, som kunna inverka på
taxeringen.
17 §.
Så snart krigskonjunkturskattelängden i enlighet med 16 § upprättats,
skall genom Konungens befallningshavandes försorg till en var i densamma
upptagen skattskyldig översändas utdrag av längden, i vad honom
angår, och skall därvid underrättelse tillika lämnas om tiden för krigskonjunkturskattenämndens
sammanträde samt om vad skattskyldig, enligt
vad här nedan sägs, har att iakttaga, därest han anser den beskattningsbara
merinkomsten böra upptagas till annat belopp än den matematiska
merinkomsten.
Underrättelse, varom nu är sagt, skall genom Konungens befallningshavandes
försorg i rekommenderat brev med allmänna posten kostnadsfritt
tillsändas den skattskyldige under hans i senast avlämnade deklaration
uppgivna adress, där ej annan adress senare blivit av honom
uppgiven, och skall sådant brev vara till posten avlämnat sist en månad
före nämndens sammanträde.
Förmenar skattskyldig, att den matematiska merinkomsten i sin helhet
eller till någon del icke har sin grund i det genom krigstillståndet
framkallade läget, äger lian att sist å fjortonde dagen före krigskonjunkturskattenämndens
sammanträde till Konungens befallningshavande inkomma
med till nämnden ställda erinringar jämte den utredning i ärendet han
vill åberopa.
18 §.
Vid krigskonjnnkturskattenämndens sammanträde skola av Konungens
befallningshavande tillhandahållas ej mindre krigskonjunkturskattelängden
och de framställningar, som med anledning av denna inkommit från skattskyldiga,
än även de deklarationer, uppgifter, taxeringslängder, angivande
jämväl av prövningsnämnden beslutade ändringar, samt övriga handlingar,
som för taxeringens verkställande må erfordras.
Om och i den mån av föreliggande handlingar framgår eller
eljest är för nämnden känt, att den matematiska merinkomsten uppstått
8
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 241.
på grund av omständigheter, vilka icke stå i samband med det av krigstillståndet
framkallade läget, äger taxering till krigskonjunkturskatt icke
rum.
19 §.
Har skattskyldig under år 1913 eller år 1914 varit till inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerad å ort inom annat län än det, inom vilket
han skall taxeras till krigskonjunkturskatt, eller har skattskyldig förut
blivit till krigskonjunkturskatt taxerad i annat län än det, inom vilket han
skall det löpande året till sådan skatt taxeras, åligger det Konungens vederbörande
befallningshavande att, då framställning därom göres, till Konungens
befallningshavande i det län, där taxering skall ske, översända
för taxeringen erforderliga deklarationer, utdrag av taxeringslängderna och
krigskonjunkturskattelängden samt övriga handlingar angående den skattskyldiges
taxering.
20 §.
Vid krigskonjunkturskattenämndens sammanträde föres protokoll angående
de ärenden, där sådant erfordras, börande protokollet justeras inför
nämnden och justeringen bestyrkas genom å protokollet tecknat intyg av
två ledamöter. ’ Kan justeringen ej ske vid nämndens sammanträde, må
densamma äga rum senast åtta dagar därefter inför ordföranden och två
av nämnden därtill utsedda ledamöter i närvaro jämväl av kronans ombud.
Nämndens beslut i fråga om den beskattningsbara merinkomsten
och uträknad skatt antecknas för varje skattskyldig i härför avsedda
kolumner i krigskonjunkturskattelängden.
Sedan taxeringen avslutats, underskrives längden av nämndens ordförande
och minst två ledamöter.
Anteckningarna i längden verkställas och protokollet föres av den
eller de personer, som Konungens befallningshavande därtill förordnat.
Protokollsföraren hos nämnden åligger att ofördröjligen, efter det
protokollet justerats, till skattskyldig, vilkens till ledning vid egen taxering
avlämnade uppgifter och erinringar- icke blivit vid taxeringen följda
eller för vilken det taxerade beloppet satts högre än den matematiska
merinkomsten eller vilken blivit taxerad, ehuru han icke varit av Konungens
befallningshavande i längden upptagen, i rekommenderat brev
översända med besvärshänvisning försett utdrag av protokollet, i vad honom
rörer.
9
Kungl. Maj;ts nåd. proposition nr 241.
21 §.
1 mom. Skattskyldig, som för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av minst 8,000 kronor och därvid
beskattats för tantiéme, skall avgiva särskild deklaration om tantiéine.
Denna deklaration skall före den 15 september avlämnas till Konungens
befallningshavande i det län, där taxeringen till inkomst- och
förmögenhetsskatt ägt rum, och, avfattad enligt vid denna förordning fogat
formulär, upptaga, särskilt för varje inkomstkälla, skattskyldigs under
litt C I i det allmänna deklarationsformuläret uppgivna inkomster med
angivande av däri ingående tantiéme, beloppen av vid 1913 och 1914 års
taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattad tantiéme samt de
grunder, efter vilka tantiéme i varje fall utgått.
2 mom. Det åligger arbetsgivare, som i 2 § b) avses, att för varje
hos honom anställd person, till vilken tantiéme utgått till belopp av 1,000
kronor eller däröver, till den myndighet och inom den tid, som ovan
föreskrivits i fråga om särskild deklaration av den skattskyldige, avlämna
skriftlig uppgift å beloppet av tantiémen och grunderna för dess beräknande.
3 inom. Därjämte åligger det skattskyldig att på anmaning av Konungens
befallningshavande och inom i anmaningen förelagd tid meddela
upplysningar till ledning för taxeringen till krigskonjunkturskatt, såvitt
honom rörer, en var i övrigt obetaget att meddela upplysningar, som
kunna tjäna till ledning vid hans taxering; och skall i fråga om sådan
anmaning, vad i 15 § 1 mom. förordningen om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering stadgas om anmaning, som utfärdas av kronans
ombud hos prövningsnämnd, äga motsvarande tillämpning.
4 mom. Varder deklaration, som i denna § omförmäles, ej i föreskriven
tid avlämnad, vare den skattskyldige förlustig rätten att överklaga
taxering, för vilken deklarationen skolat ligga till grund.
Vid underlåtenhet i fråga om arbetsgivares i 2 mom. stadgade uppgiftsplikt
böte den försumlige tjugufem kronor.
Hörsammas icke anmaning, varom i 3 mom. är sagt, förloras rätten
att överklaga taxeringen, och vare därjämte den anmanade förfallen till
böter, svarande mot en tiondedel av den krigskonjunkturskatt, som påföres
den skattskyldige.
Visas giltig ursäkt för underlåtenhet i fråga om deklarations- och
uppgiftsskyldighet enligt denna §, äger stadgad påföljd icxe rum.
Har någon i meddelad deklaration, annan uppgift eller upplysning
mot bättre vetande uteslutit eller till för lågt belopp upptagit inkomst,
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 216 käft. (Nr 241). 2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
vare påföljd som i 20 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering sägs.
Ö £5
5 inom. I fråga om skyldighet att för annans räkning avgiva deklaration,
uppgift eller upplysning enligt denna förordning gäller vad i
9 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
för motsvarande fall är stadgat.
22 §.
Till ersättande av kostnaderna för det förberedande arbete för taxering
till krigskonjunkturskatt, som skall genom Konungens befallningshavandes
försorg utföras, samt övriga av taxeringsarbetet föranledda kostnader
har krigskonjunkturskattenämnden att efter förslag av Konungens
befallningshavande anvisa erforderliga medel
A
nämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter äga åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning såsom för ledamot i prövningsnämnd
är stadgat.
Här omförmälda ersättningar ävensom gottgörelse, motsvarande
landskamrerares tjänstgöringspenninga,r, till den, vilken i anledning av
landskamrerare för arbete med krigskonjunkturskattetaxeringen beviljad
ledighet från vissa tjänstegöromål förordnas att samma göromål förrätta,
avföras å anslaget till kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet.
23 §.
Inom femton dagar efter krigskonjunkturskattenämndens sista sammanträde
skola, utom vad Stockholms stad angår, utdrag av krigskonjunkturskattelängden,
summerade i avseende å den av nämnden uträknade
skatten, översändas till vederbörande häradsskrivare och magistrat för debiterings
verkställande.
Efter slutad debitering av skatten åligger det häradsskrivaren och
magistraten att till Konungens befallningshavande återställa utdragen.
Krigskonjunkturskattelängden skall biläggas kronoräkenskaperna
för året.
24 §.
över krigskonjunkturskattenämnds beslut må besvär anföras av kronans
ombud, så ock av vederbörande skattskyldig, därest han ej, enligt
bestämmelserna i 21 §, förlorat rätten därtill, och skall den omständig
-
11
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
heten, att skattskyldig ej gjort sådan framställning, sorri i 17 § omförmäles,
icke utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning.
Besvären skola, ställda till kammarrätten, ingivas till Konungens
befallningshavande i det län, där taxeringen skett, före klockan tolv på
sista helgfria dagen i mars månad året efter det, då taxeringen ägt rum,
vid påföljd att besvären eljest icke varda upptagna till prövning.
Sedan vid inkomna besvär blivit fogade utdrag av krigskonjunkturskattelängden
och av taxeringslängderna, såvitt den överklagade taxeringen
angår, samt förklaring över besvären infordrats från vederbörande, insänder
Konungens befallningshavande skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.
Så snart ovan stadgade besvärstid gått till ända, översänder Konungens
befallningshavande till kammarrätten förteckning å anförda besvär.
25 §.
Därest efter anförda besvär över prövningsnämnds eller kammarrättens
beslut taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller
bliver någon åsatt för år, då taxering till krigskonjunkturskatt ägt rum,
skall samtidigt vidtagas den ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt
eller verkställas den taxering till sådan skatt, som därav må föranledas.
Det åligger Konungens befallningshavande att vid insändande till
kammarrätten av besvär rörande taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
i förekommande fall foga utdrag av krigskonj unkturskattelängdeiv
26 §.
Om någon på grund av efterbeskattning påföres särskild inkomstoch
förmögenhetsskatt, skall, om efterbeskattningen därtill föranleder,
krigskonjunkturskatt särskilt påföras honom till behörigt belopp.
Sådan skattepåföring sker i sammanhang med efterbeskattningen till
inkomst- och förmögenhetsskatt och verkställes av samma myndighet.
Om klagan över sådan skattepåföring gäller vad som stadgas om
överklagande av taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Har någon i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid
taxering till krigskonjunkturskatt, lämnat oriktigt meddelande, eller har
uPP?=iftspliktig underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och
har därav föranletts, att krigskonjunkturskatt icke blivit påförd eller blivit
påförd till för lågt belopp, skall, då sådant kommer till vederbörandes
kännedom, särskild krigskonjunkturskatt genom taxering påföras den skattskyldige
till belopp, som genom berörda förfarande undandragits.
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
Sådan efterbeskattning må icke ske senare än fem år efter det år,
då taxering rätteligen bort ske, och verkställes under år, då krigskonjunkturskattenämnd
finnes tillsatt, av denna, men eljest av vederbörande prövningsnämnd.
Då efterbeskattning till krigskonjunkturskatt verkställes av krigskonjunkturskattenämnd,
antecknas densamma i den allmänna krigskonjunkturskattelängden,
men i andra fall sker anteckning om efterbeskattningen
i särskild krigskonjunkturskattelängd, som bilägges inkomstlängden.
Har den skattskyldige avlidit, gäller i fråga om påföring av krigskonjunkturskatt
enligt denna §, vad i 22 § förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt för motsvarande fall stadgas.
27 §.
Bestämmelserna i 23 § 1 och 3 mom., 43, 44, 48, 51, 52, 53, 56,
57, 58 §§, 59 § 2 mom. samt 60 och 61 §§ förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering skola i tillämpliga delar gälla
jämväl i fråga om taxering till krigskonjunkturskatt, och skall det åligga
kronans ombud att i varje i krigskonjunkturskattenämndens protokoll
omförmålt mål låta sin mening och skälen därför till protokollet antecknas.
28 §•
Därest kammarrätten vid prövning av anmärkning, som framställts
av ''dess revisionsavdelning, finner att krigskonjunkturskatt till följd av
skrivfel, felaktig uträkning eller förbiseende icke påförts eller påförts till
lägre belopp än som vederbort, äger kammarrätten, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderlig rättelse i skattepåföringen; skolande till ledning
vid här omförmälda granskning samtliga till grund för taxering enligt
denna förordning liggande deklarations- och andra handlingar, vilka
icke bilagts anförda besvär, i förseglade konvolut åtfölja kronoräkenskaperna
vid deras insändande till kammarrätten.
29 §.
Sammandrag av krigskonjunkturskattelängderna, angivande för varje
fögderi och stad påförd krigskonjunkturskatt, skall i enlighet med formulär,
som fastställes av statskontoret, genom Konungens befallningshavandes försorg
upprättas och till statskontoret insändas senast den 31 december,
dock att för Stockholm därmed må anstå till slutet av februari påföljande
år.
13
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 241.
Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit därstädes
granskas, skall ett generalsammandrag för hela riket inom statskontoret
upprättas samt genom detta verks försorg utgivas från trycket
och utdelas med allmänna tidningarna.
30 §.
Krigskonjunkturskatten redovisas såsom inkomst i kronoräkenskaperna
för det år, under vilket taxeringen därtill ägt rum.
31 §.
Har någon enligt denna eller förut gällande förordning taxerats till
krigskonjunkturskatt för inkomst, för vilken han även i annat land påförts
skatt av motsvarande slag, må han hos Konungen söka skälig nedsättning
i den honom här i riket påförda krigskonjunkturskatten, och må, under
förutsättning av motsvarande eftergift i det andra landet, Konungen efter
vederbörande» hörande medgiva den nedsättning, som kan finnas av rättvisa
och billighet påkallad.
32 §.
Har skattskyldig ordnat sin bokföring på sådant sätt, att vinst,
varom i denna förordning är fråga, redovisas senare, än i allmänhet äger
rum, och har därav föranletts, att vinst, som uppkommit före utgången
av det år, varunder, jämlikt 15 §, krigstillståndet skall anses hava upphört,
blivit undandragen taxering enligt denna förordning, skall sådan
vinst ändock vara underkastad beskattning enligt här ovan stadgade grunder
för skattskyldighet.
De särskilda bestämmelser, som härutinnan erfordras, utfärdas av
Konungen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Genom densamma upphäves förordningen om krigskonjunkturskatt
den 11 juni 1915.
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
Deklaration om tautiéme för kri^konjunkturskattetaxeringen år 191....
Fullständiga för- och tillnamn:
Titel:
Mantalsskrivning sort för innevarande år:
Län:...............................................
Socken, köping:.................................
By, gård, hemman och n:r..................
Stad:.................................Bote:.......
Församling (i stad)...........................
Kvarter: ........................... n:r.........
med adressnummer:
Den av mig till årets taxering för inkomst- och förmögen-hetsskatt under CI i deklarationsformuläret deklarerade inkomst utgjorde .......................... och fördelas på följande sätt (här angivas de särskilda in-komstkällorna och beloppet för varje inkomstkälla)...... |
ktbnor |
öre |
Summa I denna summa ingår tantiéme med följande belopp (speci-ficerade för varje inkomstkälla) ............... |
||
—.......— |
...... |
|
Summa |
||
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 241.
15
Motsvarande tantiéme har ingått i mina till inkomst- och
förmögen hetsskattetaxeringen åren 1913 och 1914 deklarerade
inkomster med följande belopp (specificerade för varje inkomstkälla):
år
1913:
kronor
öre
år 1914:
Tantiemen utgar efter följande grunder_ (särskilt angivna för varje inkomstkälla): -
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
Särskilda upplysningar:
(Här lämnas de ötriga upplysningar, som deklaranten kan önska meddela till ledning för
bedömande, huruvida och i vad mån till krigskonjunkturskatt skattskyldig krigsvinst ingå: i
det deklarerade tantiémeheloppet.)
Att samtliga i denna deklaration lämnade uppgifter blivit av mig efter
bästa förstånd meddelade, bekräftas på heder och samvete:
............den........................... 191 —
Namn:.......
Titel: ......
Postadress:
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 241.
17
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 maj
IDIG.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörciie,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten,- anförde härefter
:
Vid underdånig föredragning den 14 sistlidne januari av de till
statsregleringen för år 1917 hörande frågor hemställde jag bland annat,
att, på sätt statskontoret ifrågasatt, jämväl i 1917 års riksstat skulle upptagas
inkomst genom krigskonjunkturskatt, avsedd att träffa under innevarande
år intjänta krigskonjunkturvinster. På grundval av då förhandenvarande
uppgifter rörande resultatet av 1915 års taxering till krigskonjunkturskatt
och under antagande att kriget kom me att räcka under en
avsevärd del av detta, år ansåg jag mig kunna beräkna, att utbytet av en
krigskonjunkturskatt å 1916 års krigsvinster, uttagen efter de i gällande
förordning om krigskonjunkturskatt den 11 juni 1915 fastställda grunder,
skulle uppgå till åtminstone ett belopp av 4,500,000 kronor. I enlighet
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 216 Käft. (Nr 241). 3
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
härmed behagade Eders Kungl. Maj:t bifalla, att i förslaget till riksstat
för år 1917 finge bland statsinkomster av skatter upptagas krigskonjunktursskatt
till nämnda belopp, 4,500,000 kronor.
Med hänsyn till att gällande förordning om krigskonjunkturskatt
avser taxering allenast åren 1915 och 1916 erinrade jag vid samma tillfälle
om behovet av ny förordning i ämnet, men förbehöll mig att få till
Eders Kungl. Maj:ts prövning framlägga förslag härtill senare, då den av
mig, på sätt jag omförmälde, igångsatta utredningen i frågan förelåge
avslutad.
De av Kungl. Maj:ts befallningshavande avgivna yttranden rörande
erfarenheterna från förra årets taxeringsarbete har jag funnit ådagalägga, att
gällande förordning om krigskonjunkturskatt icke bör få förlängd giltighet
i oförändrat skick. Det har sålunda visat sig, att i följd av förordningens
begränsning av skatteobjektet till sådan inkomst av arbete, som avses i 7 §
3:o) b), c) och d) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, i
många fall verkliga krigsvinster till betydande belopp kunnat undgå taxering,
vadan viss i det följande angiven utsträckning av den objektiva skatteplikten
synes påkallad med hänsyn till ej blott statens intresse utan även kravet
på jämnhet i beskattningen. Vidare har det befunnits erforderligt, att syftet
med denna skatt att i varje fall träffa konjunkturvinstens verkliga belopp
blir tydligare framhävt i författningen, och har i samband därmed en
förenkling av sättet för vinstens beräknande, då exakt uppgift om. dess
storlek saknas, ansetts ändamålsenlig. Beträffande själva taxeringsförfarandet
har yppats visst missförstånd i fråga om skillnaden till syfte och betydelse
mellan de förberedande åtgärder för taxeringen, som åligga Kungl.
Maj:ts befallningshavande, och själva taxeringen, som utföres av krigskonjunkturskattenåmnden.
Ett klargörande härav torde ock vara behövligt.
Till bedömande i detta sammanhang hava jämväl förelegat till Kungl.
Maj:t inkomma framställningar dels den 16 oktober 1915 från Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Malmöhus län om särskild ersättning åt kronans ombud
hos samma års krigskonjunkturskattenämnd, och dels den 20 november
1915 från Sulitelma Aktiebolag angående åtgärder till förekommande av
dubbelbeskattning genom taxering till krigskonjunkturskatt på en gång i
Sverige och Norge. Dessa framställningar hava varit remitterade, den
förra till statskontoret och den senare till kammarrätten.
Med hänsyn till ovan av mig antydda och andra jämväl beaktansvärda
hänseenden, i vilka behovet av ändrade eller förtydligade bestämmelser
framträtt, har jag funnit ändamålet betinga en genomgående överarbetning
av den nuvarande författningen och framläggande av ett fullständigt förslag
till ny förordning om krigskonjunktursskatt.
Kun f/l. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
1!)
I enlighet därmed har jag låtit särskilda sakkunniga, landskamrerarna
0. Landén och E. Ahlner, utarbeta ett förslag till ny förordning i
ämnet med tillhörande motiv, vilka senare lämpligen torde få såsom bilaga
I fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende. De sakkunnigas förslag
har sedermera underkastats granskning av kammarrätten, och får jag,
sedan detta ämbetsverk den 29 sistlidne april inkommit med anbefallt
utlåtande, därvid kammarrätten överlämnat ett efter angivna grunder i
vissa delar omarbetat författningsförslag, härmed underställa ärendet Eders
Kungl. Maj:ts prövning.
I avseende å beskattningens objektiva omfattning har jag icke funnit
anledning gå utöver den principiella gräns, jag redan vid denna frågas
behandling i statsrådet förra året angav genom att inskränka skattskyldigheten
till sådana inkomstgrupper, »beträffande vilka man kan förutsätta,
att de särskilda konjunkturerna väsentligen kunnat göra sig gällande till
åstadkommande av höjda vinster», och torde det därför tillåtas mig att
beträffande de närmare skälen för min ståndpunkt härutinnan få allenast
åberopa vad jag anförde vid framläggandet för Eders Kungl. Maj:t av
förslaget till nuvarande förordning i ämnet.
Den utvidgning av skatteobjektet som, ■ på sätt ovan antytts, funnits
önskvärd, åsyftar ej heller någon avvikelse från nyssnämnda princip utan
endast ett mera effektivt tillämpande av densamma inom den givna ramen.
Den är föranledd närmast av det vid fjolårets krigskonjunkturskattetaxering,
enligt vad ett flertal Kungl. Maj:ts befallningshavande i sina ovanberörda
rapporter erinrat, konstaterade förhållandet, att ej sällan en uppkommen
krigsvinst kunnat till avsevärd del undgå beskattning därigenom,
att den skattskyldige disponerat betydande belopp av vinsten till
gottgörelse åt funktionärer eller åt andra personer, som kanske blott skenbart
lämnat någon motprestation i arbete. Kungl. Maj:ts befallningshavande
hava närmast fäst sig vid de hithörande fall, då sådan gottgörelse
har formen av tantiéme och således står i direkt förhållande till
arbetsgivarens vinst. I förevarande avseende lärer dock ej någon skillnad
böra göras mellan tantiéme samt vanlig lön, gratifikation eller annan till
beloppet fixerad ersättning. Om den större inkomsten för funktionären
föranletts av ett för arbetsgivaren förmånligare vinstresultat och detta i
sin ordning uppkommit till följd av krigskonjunkturerna, synes obestridligt,
att den förre lika väl som den senare haft krigsvinst och, i full
överensstämmelse med den ovan angivna grundprincipen, bör erlägga
kr ^konjunktur skatt därför. Enligt nuvarande bestämmelser, som icke
omfatta inkomst av arbetsanställning, tjänst eller pension, har den förre
emellertid gått fri från skatt, och har därjämte arbetsgivaren ägt obegrän
-
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
säd avdragsrätt för sålunda utgivna gottgörelser. Endast i sådant fall att
dylik såsom driftkostnad avdragen utgift ådagalagts vara skenbar eller icke
stå i rimligt förhållande till rörelsens omfattning eller uppenbarligen saknat
samband med arbetsgivarens inkomstförvärv, är enligt uttryckligt stadgande
i 5 § avdragsrätt utesluten.
Från synpunkten av funktionärens rationella skatteplikt är det, enligt
mitt förmenande, alldeles likgiltigt om anmärkt avdragsrätt tinnes för
arbetsgivaren eller icke. Den skattskyldighet för funktionären, som jag
av omförmälda skäl funnit böra i den nya förordningen upptagas, är
därför densamma i båda fallen. Endast i formellt hänseende har den
skillnad funnits lämplig, att de så att säga normala fallen av funktionärs
krigskonst behandlats i sammanhang med de förutvarande skatteobjekten
i 2 §, medan åter de till illojal driftkostnad hänförliga gjorts
till föremål för särskilt stadgande i 5 §. För enkelhetens skull har all
i 2 § omhandlad av arbetsgivaren lämnad gottgörelse erhållit gemensam beteckning
av tantieme, som således i denna författning tages i särskilt vidsträckt
bemärkelse.
Kammarrätten har i sitt ovannämnda utlåtande, vilket torde få såsom
bilaga II åtfölja detta protokoll, framhållit att, om stadgandet i 5 § finge
kvarstå vid sidan av den nytillkomna tantiémebeskattningen, skulle i tilllämpningen
följa att, så snart ett fall av tantieme vore hänförligt under
5 §, tantiémen bleve beskattad både hos funktionären och arbetsgivaren,
något som innebure obehörig dubbelbeskattning. På grund härav och
enär 5 § överhuvud taget strede mot principen, att årets taxering till
inkomst- och förmögenhetsskatt skall vara bindande jämväl för taxeringen
till krigskonjunkturskatt, samt vidare stadgandet vore av ringa praktiskt
värde, har kammarrätten föreslagit, att 5 § i sin helhet måtte uteslutas i
en blivande förordning.
Den föredragande ledamoten har däremot, enligt kammarrättens protokoll
i ärendet, vilket jämväl synes böra såsom bilaga III närslutas förevarande
statsrådsprotokoll, i avgiven reservation ansett 5 § böra bibehållas. I motiveringen
härför har gjorts gällande, att den anmärkta dubbelbeskattningen
vore försvarad såsom en ingalunda oberättigad straffbeskattning, samt att
5 § i sin helhet, utan hinder av de anförda principiella betänkligheterna,
komme att för framtiden i högre grad än hittills fylla ett praktiskt syfte
redan såsom ett preventiv mot de i 5 § avsedda missförhållandena. I
överensstämmelse med reservantens mening, beträffande vars närmare motivering
jag får hänvisa till kammarrättens protokoll, har jag, som redan
angivits, ansett 5 § böra kvarstå, och har jag jämväl i fråga om bestäm
-
Kungl. MajUa nåd. proposition nr 241.
21
melsernas om den utvidgade beskattningen innehåll och plats i förordningen
i huvudsak följt av samme reservant lämnat förslag.
Vid avfattandet av sistnämnda bestämmelser, vilkas formulering såväl
i kammarrättens som i reservantens förslag enligt min uppfattning
gjorts alltför snäv, har det dock varit ett angeläget syfte att, till förekommande
av deras kringgående, kunna inbegripa alla möjliga slag av verkliga
eller mera skenbara ersättningar åt andra personer, vare sig verkliga
funktionärer eller mera tillfälliga uppdragstagare. Svårigheten att uppdaga
olika hithörande fall har ock nödvändiggjort införande av särskild
deklarationsplikt för tantiéme i enlighet med fastställt formulär, och är
förslag till sådant formulär, uppställt efter mönstret av det allmänna
deklarationsformuläret, bifogat författningsförslaget.
Till komplettering av och kontroll å den skattskyldiges deklaration
om åtnjuten tantiéme har föreslagits skyldighet för vederbörande arbetsgivare
att lämna motsvarande uppgift om utdelad tantiéme till mera avsevärt
belopp, 1,000 kronor eller däröver.
I syfte att stärka tillförlitligheten av de skattskyldigas enligt 17 §
framställda erinringar mot Kungl. Maj:ts befallningshavandes förberedande
uträkning av merinkomsten på grundval av föreliggande handlingar beträffande
taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, den matematiska
merinkomsten, såsom den lämpligen kan betecknas till åtskillnad från den
verkliga eller beskattningsbara merinkomsten, hade de sakkunniga förordat
stadgande om skyldighet att avgiva åberopad utredning »på heder och
samvete». Av skäl, som kammarrätten anfört mot en sådan anordning,
har jag emellertid låtit frågan härom förfalla.
I fråga om det minimum i skatteförmåga, som måste förutsättas vid
fastställande av grunderna för den subjektiva skattskyldigheten i avseende
å en extra ordinär beskattning av förevarande art, ansåg jag vid framläggande
av förslaget till gällande förordning böra uppställas bland annat
villkoret om minst 15,000 kronors enligt förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt taxerad inkomst. Denna siffra blev av riksdagen nedsatt
till 10,000 kronor. I enlighet med vad vissa Kungl. Maj:ts befallningshavande
och de sakkunniga föreslagit, lärer gränsen kunna ytterligare
nedflyttas. För att på samma gång vinna en önskad förenkling i
förarbetet till taxeringen torde förevarande minimifordran kunna anknytas
till det för nyssnämnda skatt taxerade beloppet, inkomst jämte förmögenhetsdel,
vilket belopp, som bekant, är det i vederbörande taxeringslängd
förefintliga. Det nedsatta gränstalet har ansetts böra sättas till 8,000
kronors taxerat belopp.
Enligt gällande förordning anses, under i övrigt givna förutsätt -
22
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 241.
ningar, beskattningsbar merinkomst föreligga endast om inkomst av hithörande
inkomstkälla överstiger medeltalet av motsvarande inkomster,
sådana de beräknats vid taxeringarna till inkomst- och förmögenhetsskatt
åren 1913 och 1914. Emot det principiellt riktiga i en medeltalsberäkning
härutinnan lärer någon berättigad invändning icke kunna göras. Inskränkt,
som den i förevarande fall av praktiska skäl måste vara, till
allenast två år förlorar emellertid metoden väsentligt i rationellt värde.
bägges därtill att, såsom de sakkunniga i motiven framhållit, densamma
i tillämpningen kan förete stötande ojämnheter, torde kunna sättas i fråga,
om ej medeltalsberäkningen kunde slopas och jämförelsen inskränkas till
ett visst år, enligt den skattskyldiges berättigade intresse det taxeringsår
under en föregående period av normala konjunkturer, som haft att uppvisa
den högsta hithörande inkomsten. Praktiska hänsyn begränsa härvid
perioden till de två åren 1913 och 1914. I samband härmed bör givetvis
medeltalsberäkningen bortfalla även i fråga om det särskilda för bolagen
uppställda villkoret ifråga om inkomstprocenten. Genom den förändring
jag i enlighet med berörda synpunkter ansett böra vidtagas vinnes även
en rätt beaktansvärd lindring i taxeringsarbetet.
De förändringar i nuvarande 3 §, som således föreslås, hava biträtts
jämväl av kammarrätten.
Minsta beskattningsbara merinkomst är enligt gällande förordning
1,000 kronor. Då det synes kunna presumeras, att så pass små merinkomster
i regel sakna samband med krigskonjunkturerna, och då de fall,
där sådant samband verkligen är förhanden, tydligen äro av så ringa betydelse
i skatteväg, att taxeringsbesväret icke uppväges av skatteutbytet,
lärer, på sätt föreslagits, förevarande minimum utan olägenhet kunna höjas
till ett belopp av 2,000 kronor.
Den i gällande förordning stadgade progressiva skatteskalan lider av
viss ojämnhet däruti, att olämpliga språng i stegringen förekomma vid
övergången mellan vissa intervaller. Till undanröjande av denna olägenhet
bär jag''låtit utarbeta en ny skala, ägnad att i tillämpningen åstadkomma
en kontinuerlig progression av skatten för varje ökning av det taxerade
beloppet. Någon skärpning av skattesatserna, såsom de sakkunniga ifrågasatt,
har jag däremot icke velat föreslå.
Oaktat de åtgärder, som vidtagits till förenkling av taxeringsproceduren,
följer av skattepliktens utsträckning i såväl subjektivt som objektivt
avseende genom de omförmälda ändringarna i 2 och 3 §§ samt av det
tillkomna arbetet med granskning av deklarationerna om tantiéme, att
taxeringsbesväret i sin helhet kommer att väsentligt ökas. Härav betingas
med nödvändighet en framflyttning av den tidpunkt, inom vilken nämn
-
23
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
dens arbete skall vara slutfört, och har detta i sin ordning haft till följd,
att uppbörden av skatten icke vidare kan ske i samband med kronouppbörden.
Ett särskilt uppbördsförfarande maste därför anordnas enligt de
närmare bestämmelser, som i den mån de bliva erforderliga komma att
av Kungl. Maj:t utfärdas.
Kammarrätten har funnit de i förslaget utmätta tiderna ej blott
för taxeringens verkställande utan även och i synnerhet för den skattskyldiges
rådrum vid erinringar till nämnden enligt 17 § vara otillräckliga.
De sålunda uttryckta farhågorna torde dock, efter min uppfattning,
även om sådant låtit sig göra utan åsidosättande av andra synpunkter, icke
påkalla några ändrade föreskrifter.
Jämväl i fråga om de efter hithörande principer i de allmänna
skattelagarna utarbetade nya bestämmelserna om efterbeskattning till
krigskonjunkturskatt har kammarrätten uttalat vissa betänkligheter och
satt i fråga, huruvida ej från praktiska synpunkter stadgandena om efterbeskattning
överhuvud taget borde utgå. Det synes mig emellertid kunna
antagas, att redan eventualiteten av efterbeskattning, även om fallen av
praktisk tillämpning ej skulle bliva så talrika, kan komma att medverka
till förekommande av oegentligheter vid uppgiftspliktens fullgörande, och
har jag därför låtit 26 § kvarstå i författningsförslaget.
De sakkunniga hava påpekat, hurusom särskilt den omständigheten,
att skattskyldig begagnar annat räkenskapsår än kalenderår, kan medföra,
att krigsvinst, ehuru intjänad tillräckligt tidigt för att rätteligen bliva
föremål för taxering ett visst år, kan komma att undgå beskattning därigenom
att påföljande året någon taxering till krigskonjunkturskatt icke
vidare äger rum enligt förordningen därom. Till förekommande av sådan
oegentlighet i angivna och andra därmed jämförliga fall har jag dels sökt
giva 1 paragrafens principstadgande tillräckligt vid avfattning dels ock, i
enlighet med kammarrättens förslag, upptagit ett uttryckligt stadgande
om fortbestående skatteplikt, för vars realiserande det skulle tillkomma
Kungl. Magt att meddela erforderliga föreskrifter (32 §).
Med anledning av Sulitelma Aktiebolags ovannämnda framställning
har jag låtit i förslaget införa ett stadgande, som innesluter rätt att vid
dubbelbeskattning genom taxering på en gång i Sverige och i annat land
hos Konungen söka skälig nedsättning i den här i riket påförda skatten.
Beviljandet bör dock enligt sakens natur förutsätta motsvarande eftergift
i det andra landet. Då emellertid i motsvarande norska och danska författningar
redan finnas bestämmelser, som synas inrymma befogenhet för
vederbörande myndighet att tillmötesgå dylika anspråk, torde, såsom järn
-
24
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 241.
väl av kammarrätten uttalats, förevarande angelägenhet bliva tillfredsställande
ordnad på föreslaget sätt.
Över Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Malmöhus län ovan omförmälda
skrivelse rörande särskild ersättning åt vederbörande kronoombud har jag
såsom nämnt låtit inhämta statskontorets yttrande och, i likhet med statskontoret,
som avgivit utlåtande den 20 december 1915, funnit ifrågasatt ersättning
icke kunna lagligen medgivas, vadan jag icke kan tillstyrka nådigt bifall till
framställningen. Av samma anledning har jag ej heller kunnat i förslaget intaga
någon föreskrift, som skulle möjliggöra utanordnande av dylik ersättning.
Däremot har jag ansett påkallat, att i 22 § närmare fixeras den ersättning,
som skall tillkomma vikarie för landskamrerare, som åtnjuter
tjänstledighet för arbete med taxeringen till krigskonjunkturskatt.
Det av de sakkunniga utarbetade förslaget avsågs skola träda i kraft
först år 1917. I motiven sättes dock i fråga, om ej åtminstone de huvudsakliga
nyheterna borde vinna tillämpning redan i år och att i sådan
händelse gällande förordning skulle i vidkommande hänseenden ändras.
Kammarrätten bar i denna fråga framhållit, att från skatteteknisk synpunkt
något hinder ej syntes föreligga för de nya grundernas tillämpning
redan vid årets taxering. För sådant fall har kammarrätten emellertid
ansett den mest praktiska formen vara, att den nya förordningen i sin
helhet trädde i kraft och att den gällande förordningen upphävdes. Det
av kammarrätten överlämnade förslaget har också formulerats i förutsatt
syfte av omedelbart ikraftträdande. En ledamot i kammarrätten har varit
skiljaktig från beslutet, men de av denna ledamot framhållna betänkligheterna
har jag icke funnit vara av beskaffenhet, att kammarrättens ståndpunkt
bör övergivas. I detta sammanhang vill jag för övrigt framhålla,
att enligt sakens natur alla praktiska skäl tala för, att de föreslagna förbättringarna
må få göra sig gällande ju förr dess hellre, och får ej heller
förbises statsintresset att redan 1915 års helt visst betydande krigsvinster
bliva beskattade på det i vissa avseenden mera effektiva sätt, som det framlagda
förslaget innesluter.
Då det ju icke kan förutses, när världskriget kommer att sluta,
samt det torde få antagas, att krigskonjunkturerna i bär fattad mening fortfara
även någon tid efter det fientligheterna upphört eller till och med
efter det definitiva fredsslutet, avses förordningen skola gälla på tillsvidare
obestämd tid eller till och med året efter det, då Kungl. Maj:t finner
skäligt förklara, att krigstillståndet skall anses hava upphört.
'' I det föregående har jag angivit och i korthet motiverat de viktigare
förändringar den nu av mig föreslagna förordningen innebär, jämförd med
25
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
den gällande. Härutöver hava givetvis vidtagits åtskilliga justeringar av
mindre vikt eller av övervägande formell beskaffenhet, mestadels i enlighet
med vad kammarrätten föreslagit. Anmärkas må att paragrafernas ordningsföljd
bibehållits lika med nuvarande förordning, på långt paragrafföljden i
denna räcker.
Härefter torde jag få övergå till frågan om den skatteinkomst
genom krigskonjunkturskatt, som under förutsättning av den föreslagna
förordningens antagande kan förväntas såsom resultat av nästkommande
års taxering. Tydligt är att det belopp, som i statsverkspropositionen
upptagits, eller 4,500,000 kronor kominer att vida överstigas. Härvid äro
derå omständigheter att taga i betraktande. Nämnda beräkning var grundad
på antagande av en betydligt kortare fortvaro av krigskonjunkturerna under
innevarande år än som numera med stor sannolikhet kan förutses. Vidare
komma de nya beskattningsgrunderna, särskilt sänkningen av minimigränsen
för skatteförmågan och den nytillkomna tantiémebeskattningen, att
väsentligt öka antalet skattskyldiga och därmed skatteintäkten. Den verkan
i motsatt riktning, som kan följa av medeltalsberäkningens avskaffande
och av skattefrihetsgränsens höjning till 2,000 kronors merinkomst torde
icke behöva tillmätas någon större betydelse. Däremot torde en blivande
taxering av åtskilliga i följd av särskilt räkenskapsår efterliggande krigsvinster
komma att giva ett ej så ringa tillskott.
Enligt föreliggande uppgifter rörande 1915 års taxering uppgick summan
av enligt krigskonjunkturskattenämndernas beslut debiterad skatt till i
runt tal 6,500,000 kronor. På hos kammarrätten anförda besvär äro beroende
skattebelopp å tillhopa omkring 2,000,000 kronor. Även i sämsta
fall utgör således skatteutbytet av de under år 1914 förvärvade krigsvinsterna
4,500,000 kronor. Då av detta års fem krigsmånader allenast
de tre sista kunna anses hava i nämnvärd mån utmärkts av några utnyttjade
krigskonjunkturer, skulle på varje av dessa månader belöpa 1,500,000
kronor. Även om nu 1916 års krigskonjunkturperiod endast beräknas
till åtta månader, skulle redan en medelinkomst efter 1914 års mått inbringa
12,000,000 kronor. Tages så hänsyn dels till den sedan 1914 högst
betydande utvecklingen av hithörande affärsliv och dels till nyssantydda
med de nya beskattningsgrunderna sammanhängande förhållanden, lärer
det icke kunna anses i någon mån oberättigat att uppskatta 1917 års
krigskonjunkturskatt till åtminstone 14,000,000 kronor.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst fördaget till
förordning om krigskonjunkturskatt, sådant det lydde i sin slutliga av
Bihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 216 käft. (Nr 241.) 4
26
Kungl. Majds nåd. proposition nr 241.
fattning, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen att antaga det upplästa förslaget.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
i ärendet av den lydelse bilagan litt. till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
G. Hultman.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
27
Bilaga I.
1 den v. p. m., som av undertecknad Landén under nästl. februari månad
avlämnats efter verkställd granskning av dels de rapporter, som av Konungens
befallningshavande, envar för sitt län, avgivits angående den år 1915 företagna
taxeringen till krigskonjunkturskatt, och dels krigskon junkturskattenämndernas
skattelängder, har framhållits, hurusom berörda granskning givit vid handen, att
länsstyrelserna lika väl som .kronans ombud och krigskonjunktursbattenämnderna
i många län synts hava haft en oklar uppfattning om vad förordningen stadgar
och avser i fråga om grunderna för den beskattningsbara merinkomstens beräkning,
i det denna merinkomst på många håll ansetts ovillkorligen skola sättas
lika med den matematiskt beräknade merinkomsten.
En sådan uppfattning står givetvis icke i överensstämmelse med nu gällande
förordning om krigskonjunkturskatt, och det kan synas egendomligt, att
förordningens avfattning kunnat giva anledning till sådant missförstånd. Då så
emellertid skett, har det synts nödvändigt att i den nya förordningen tydligare
än hittills framhålla vad man med krigskonjunkturskatten vill träffa, och skarpt
utmärka skillnaden mellan uträknad merinkomst och beskattningsbar merinkomst.
Detta syfte har kommit till uttryck bland annat i den formulering, som i
förslaget givits 1, 2, 6, 7 och 8 §§.
Vid avfattningen av 1 § har vidare åsyftats att giva densamma sådan lydelse,
att krigskonjunkturskatten skulle komma att träffa även sådana krigsvinster,
som, ehuru intjänta tillräckligt tidigt för att rätteligen vara föremål för
beskattning enligt nu gällande förordning, dock skulle komma att undgå sådam
på grund av särskild anordning i bokföringsavseende, oftast genom användande
av räkenskapsår, som ej sammanfaller med kalenderår, och på samma gång har
avsikten också varit att giva förordningen tillräckligt lång giltighetstid framåt
för att med beskattning träffa all i förordningens mening beskattningsbar vinst
av det genom nuvarande krigstillstånd framkallade läget.
2 § åsyftar att närmare angiva skattens föremål.
I ovan omförmälta v. p. in. har meddelats, hurusom åtskilliga länstyrelser
framhållit, att med nuvarande lagstiftning i ämnet icke all krigsvinst göres till
föremål för skatt, och exempel på sålunda fritagen krigsvinst har från flera håll
anförts. Riktigheten av de framkomna erinringarna torde i flertalet fall icke
kunna bestridas, men å andra sidan torde någon anledning icke föreligga att nu
utvidga krigsvinstbegreppet att omfatta väsentligen andra inkomstgrupper än den
nu gällande förordningen avser.
28
Kungl. Maj:ti nåd. proposition nr 241.
Emellertid hava, såsom i samma v. p. m. påpekats, omständigheter förekommit,
som tyckas angiva, att skattens föremål i visst avseende uppfattats
snävare än den nuvarande förordningen i själva verket avsett. Detta gäller i
fråga om s. k. realisationsvinster, vilka på något håll synas ansetts uteslutna
såsom icke utgörande i egentlig mening inkomst av arbete. För att förekomma
sådant missförstånd hava orden »av arbete» uteslutits i paragrafens nu föreslagna
lydelse.
Att, såsom också ifrågasatts, utsträcka skatteplikten till även sådana
realisationsvinster, som eljest äro från beskattning undantagna, har visat syskola
medföra en alltför tyngande apparat utan att dock vara av skattens allmänna
förutsättningar tillräckligt påkallat.
Från flerfaldiga håll har påpekats det oegentliga uti, att inkomst i form
av tantiéme icke varit beskattningsbar enligt nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt.
Riktigheten av denna anmärkning lärer ej kunna bestridas,
och något talande skäl torde knappast kunna anföras till stöd för att av eu
eljest beskattningsbar vinst från skatt undantaga den del, som allt efter vinstens
storlek tillfaller någon såsom tantiéme, ehuru tydligen billigheten fordrar, att
denna del beskattas hos den, som uppbär densamma, och icke hos den, från
vilken den utbetalas. Ett tillägg till 2 § har därföp föreslagits, avseende beskattning
av tantiéme.
3 § innefattar enligt förslaget reglerna för den subjektiva skattskyldigheten
dels sådana, om vilkas förefintlighet upplysning hämtas ur löpande årets
taxeringslängd för inkomst- och förmögenhetsskattetaxeringen, och dels sådana,
som framgå efter jämförelse med inkomsttaxeringen för tidigare år.
Den bland förstnämnda förutsättningar hittills stadgade taxeringen till
inkomst- och förmögenhetsskatt för belopp, som, efter avdrag av däri ingående
förmögenhetsdel, uppgår till minst 10,000 kronor, har på flera håll ansetts sätta
gränsen för högt, och yrkanden hava framkommit om det nu stadgade beloppets
sänkande. Skäl för någon sänkning torde också föreligga.
En annan omständighet, som i detta sammanhang bör påpekas, är att då
krigskonjunkturskattelängden, som ju är för vem som hälst tillgänglig, innehåller
upplysning om storleken av de skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade belopp efter avdrag av däri ingående förmögenhetsdel, det
genom jämförelse med den allmänna inkomsttaxeringslängden är lätt att uträkna
befintlig förmögenhet för alla i krigskonjunkturskattelängden upptagna personer,
varigenom deklarationssekretessen givetvis trädes för nära.
Av sistnämnda skäl har det synts lämpligt att låta skattskyldigheten till
krigskonjunkturskatt betingas av det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
beloppet utan avdrag av däri ingående förmögenhetsdel, och har det taxerade
belopp, som skulle erfordras, i förslaget satts till 8,000 kronor.
Yad beträffar jämförelsen mellan inkomsten under krigsår med inkomsten
under tidigare år, sker denna enligt nu gällande förordning genom att jämföra
förstnämnda inkomst med medeltalet av motsvarande inkomst sådan densamma
beräknats vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt åren 1913 och 1914.
En sådan jämförelse har dock sina svaga punkter. Först och främst äro
två år en allt för kort tid för att medeltalet av dessa två års inkomst skall
kunna anses tillförlitligen angiva normalinkomstens storlek. Vidare torde kunna
ifrågasättas, om över huvud taget jämförelse bör ske med normalinkomsten, ut
-
Kung!.. Maj:U nåd. proposition nr 241.
räknad som ett medeltal av två eller liera års inkomst, och om icke riktigast
vore att vid en så exceptionell skatt som krigskonjunkturskatten jämföra värjo
krigsårs inkomst med den högsta inkomst, som under normala förhållanden erhållits,
varvid av hänsyn till taxeringsarbetets omfattning dock lärer vara nödvändigt
att inskränka jämförelsen till de två sista fredsåren, såsom i förslaget skett.
Härigenom har man också undgått en oegentlighet, som påpekats vidlåda
de nuvarande bestämmelserna i ämnet, sådana de finnas meddelade i 3 och 11 §§,
och som blivit belyst med följande exempel: A. och B. taxeras år 1915 vardera
för inkomst av det slag, som avses i 2 §, till belopp av 25,000 kronor. År 1914
voro bägge taxerade för 10,000 kronors enahanda inkomst, men under år 1913
var endast A. taxerad och då för en inkomst av 1,000 kronor. Merin hornsten
uträknas med ledning av bestämmelserna i den nuvarande 11 § för A. till 19,500
kronor och för B. till allenast 15,000 kronor.
4 § har undergått den förändring, som betingas av bestämmelserna om
beskattning även av tantiéme, en beskattning, som icke torde kunna åstadkommas
utan införande av ett särsuilt därför avsett deklarations- och uppgiftssystem,
som finnas närmare utfört i 21 §.
Utbytandet i början av paragrafens andra stycke av ordet »får» mot »skall»
har skett för att på grund av vunnen erfarenhet tydligare utmärka stadgandets
beskaffenhet av ovillkorligt påbud.
Det i 7 § stadgade minimum av 1,000 kronor för att merinkomstskatt skall
påföras krigskonjunkturskatt har synts för lågt med hänsyn till karaktären och
anordnandet av denna skatt, och har detsamma därför i förslaget höjts till
2,000 kronor.
Den nuvarande skatteskalan, sådan den finnes angiven i 8 §, lider av betänkliga
brister, såsom lätt faller i ögonen, om man t. ex. räknar ut skatten
för merinkomster av 99,900 och 100,000 kronor. Den förra bliver 14,985 kronor
och den senare 15,250 kronor, alltså en skatteökning av 265 kronor för en inkomstökning
av 100 kronor. En sådan oegentlighet måste givetvis bortarbetas.
För att göra skatten för statsverket mera givande och med hänsyn till
beskaffenheten av de vinster man här huvudsakligen vill träffa, har det också
synts möjligt att göra skattesatserna för de högsta inkomsterna avsevärt starkare
än hittills.
Denna fråga tarvar dock ytterligare utredning, och torde vi längre fram
få avgiva förslag till formulering av denna §.
Ändringen i 9 § har föranletts av medeltalsberäkningens slopande i 3 §
och samma orsak har också föranlett förkortningen av 11 §.
I detta sammanhang har kommit under övervägande frågan om några särskilda
bestämmelser kunde anses nödiga vid taxeringen av nybörjade företag, men
ha sådana ej befunnits erforderliga. Då bestämmelserna om beskattningens föremål
i förslaget blivit avsevärt förtydligade, torde kunna antagas för säkert, att
ingen taxeringsmyndighet hädanefter skall utan vidare anse den uträknade merinkomsten
böra i sin helhet tagas till beskattning, och att ingen sådan myndighet
vid tveksamhet om den beskattningsbara vinstens storlek skall underlåta att
för dess beräknande anställa erforderliga jämförelser med andra liknande, tidigare
inkomstbeskattade företag, varvid särskilt i fråga om nybildade bolag ofta
nog torde erbjudas jämförelse med inkomsten å samma företag, sådant det förut
bedrivits under annan form.
30
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
Stadgandet i 12 §, att krigskonjunkturskatten i regel skall uppbäras i
sammanhang med övriga för året debiterade kronoutskylder förutsätter, att den i
15 § omförmälda krigskonjunkturskattenämnden avslutat sina arbeten inom där
stadgad tid den 15 oktober. Det bar emellertid klagats över att den sålunda för
taxeringsarbetet tillmätta tiden varit allt för kort, men då arbetet år 1915 dock
kunnat i stadgad tid utföras, och då arbetet för senare år givetvis bliver lättare
genom att en del därav redan tidigare undangjorts, synes, med nu gällande bestämmelser
i övrigt, giltig anledning till ändring i förevarande avseende ej föreligga.
Annorlunda ställer sig dock saken med den avsevärda ökning i arbete,
som måste bliva en följd av skattepliktens utsträckning till inkomst i form av
tantiéine och inkomstgränsens sänkande till 8,000 kronor. Under sådana förhållanden
kan ej rimligen begäras, att allt förberedande arbete skall kunna medhinnas
tidigare än fram i oktober månad, vadan med hänsyn till den tid, som
måste förflyta mellan detta arbetes avslutande och krigskonjunkturskattenämndens
sammanträde, nämndens arbete icke kan begäras vara avslutat tidigare än till
den 1 december.
Uppbörden kan följaktligen ej ske i sammanhang med övriga kronoutskylder
utan först under nästkommande år, och har det synts lämpligast att åt Kungl.
Maj:t överlämna utfärdandet av de bestämmelser, som för debitering och uppbörd
må finnas nödvändiga.
Till 15 § har gjorts tillägg, avseende att för allmänheten tillkännagiva
den för beskattningen av tantiéme stadgade deklarations- och uppgiftsplikten.
16 § har ändrats i syfte att mera tydligt uttala, det innebörden av Konungens
befallningshavandes förberedande arbete är att åstadkomma en längd över
alla dem, som inom länet fylla de formella förutsättningarna för att ifrågakomma
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Det har nämligen med rätta framhållits,
att vad som nu kallas Konungens befallningshavandes »förslag till de i länet
ifrågakommande taxeringar för krigskonjunkturskatt» ingalunda är att anse som
något förslag i den meningen, att efter Konungens befallningshavandes omdöme
taxeringen borde utfalla på sätt detta »förslag» utvisar. Det hittills använda uttryckssättet
har hos allmänheten framkallat den föreställningen att ett »förslag»
från Konungens befallningshavandes sida verkligen förelegat, och det har ej varit
till förmån för denna myndighets auktoritet, att dess »förslag» i så många, ofta
nog i de flesta fäll icke vunnit krigskonjunkturskattenämndens fastställelse.
Den sålunda gjorda ändringen i 16 § har medfört motsvarande ändring
i 17 §.
I sistnämnda § har också ansetts böra inflyta en anvisning för den skattskyldige,
som önskar, att den beskattningsbara merinkomsten skall bestämmas
annorlunda än den uträknade merinkomsten utvisar, att låta sina i sådant avseende
gjorda erinringar åtföljas av på heder och samvete avgiven utredning i
ärendet och av de bevis han till stöd för sina påståenden vill åberopa.
Den i 18 § inrymda föreskriften om skyldighet för kronans ombud att till
krigskonjunkturskattenämnden avgiva skriftliga yttranden över dit inkomna framställningar
har med större fördel ansetts kunna ersättas med ett stadgande om
skyldighet för kronans ombud att i de mål, som i nämndens protokoll omförmälas,
låta till protokollet anteckna sin mening och skälen därför, men denna bestämmelse
har ansetts lämpligare böra få sin plats i 27 §.
Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 241. 31
Andra stycket av 18 § torde i sin hittillsvarande lydelse avsett att ytterligare
understryka krigskonjunkturskattenämndens rätt och skyldighet att i varje
fall pröva om och i vad mån beskattningsbar krigsvinst för den skattskyldige
verkligen förelegat. Det bär dock försports, att stadgandet uppfattats helt annorlunda,
så att man däri velat inlägga en skärpt fordran på bevisning från den
skattskyldiges sida. För att tydligare utmärka stadgandets verkliga syfte har
detsamma givits den ändrade lydelse, som förslaget visar.
1 20 § har tillagts ett stadgande i syfte att krigskonjunkturskattenämnden
ej skall behöva hållas samlad för protokollsjustering, om svårighet någon gång
skulle möta att genast få nämndens protokoll fullständigt uppsatt, eu möjlighet
som ju ökas genom det större antalet skattskyldige och genom bestämmelsen om
antecknande i protokollet av kronoombudets mening i varje däri intaget mål.
Stadgandet i samma § att anteckning skall göras i längden°allenast då
nämnden frångår Konungens befallningshavandes »förslag», har ansetts böra för
undvikande av missförstånd och för mera överskådlighet vid redovisningen utbytas.
mot eu bestämmelse, att nämndens beslut angående varje särskild skattskyldig
skall i därför avsedda kolumner i längden antecknas.
Då av skal, som ovan anförts, uppbörden ej längre kan verkställas i sammanhang
med övriga för året debiterade kronoutskylder, har till nödig kännedom
för de skattskyldige, som kunna äga anledning till klagomål över krigskonjunkturskattenämndens^
beslut, i 20 § även stadgats skyldighet för nämndens protokollsförare
att i sådana fall till den skattskyldige översända protokollsutdrag med
besvärshänvisning. Till yttermera visso torde få antagas, att i de särskilda uppbördsföreskrifter,
som komma att av Kungl. Maj:t utfärdas, även skall meddelas
sådana stadganden om tid och sätt för debetsedlarnas utsändande, att alla skattskvidiga
därigenom erhålla kännedom om dem påförd skatt i god tid före besvärstidens
utgång, och att även å debetsedlarna meddelas anvisning om tid och sätt
för anförande av besvär mot krigskonjunkturskattenämndens beslut.
I 21 § hava inforts stadganden om deklarations- och uppgiftsplikt för att
möjliggöra den i 2 § påbjudna beskattningen av inkomst i form av tantiéme, varjämte
påföljder stadgats för försummelse härutinnan efter mönstret av motsvarande
bestämmelser i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering.
Formulär till deklaration, som i denna § avses, har också blivit uppgjort.
Till 22 §, som avser att motsvara 54 § i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering, har, till undanröjande av uppkommen
ovisshet, ansetts nödigt foga ett tillägg motsvarande 8 och 9 mom. i sistnämnda
§ och innehållande föreskrift om ersättning till den, som i anledning av landskamrerare
för arbetet med krigskonj unkturskattetaxeringen beviljad ledighet från
vissa tjänstegöromål förordnas att samma göromål förrätta.
På grund av den vidsträcktare skattskyldigheten kunna krigskonj unkturskattenämndernas
längder väntas öka i omfattning, och har därför tiden för expedierande
av utdrag av desamma till häradsskrivare och magistrater för debiterings
verkställande i 23 § utsträckts till femton dagar, då summering också bör
vara medhunnen.
De i 26 § hittills meddelade stadgandena om efterbeskattning till krigskonjunkturskatt
avse allenast de fall, då krigskoDiunkturskatt skall påföras så
att säga som komplement till efterbeskattning för inkomst- och förmögenhetsskatt.
32 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
Med nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt kar också behovet av
stadganden om efterbeskattning till sådan skatt knappast påkallat vidare föreskrifter,
men med den utsträckning beskattningens omfattning skulle få efter den
nya förordningen och då skattepåföringen delvis kommer att byggas pa skattskyldiges
deklarationer, bar det synts nödvändigt att meddela föreskrifter om
efterbeskattning till krigskonjunkturskatt även i andra fall än sådana då efterbeskattning
till inkomst- och förmögenhetsskatt därtill föranleder. Dessa föreskrifter
finnas inlagda i 26 § och torde icke erfordra vidare motivering, hämtade
som de huvudsakligen äro från gällande bestämmelser om efterbeskattning till inkomst-
och förmögenhetsskatt.
Tillägget till 27 § har motiverats vid 18 §.
Övriga i förslaget förekommande smärre avvikelser från ordalydelsen i nu
gällande förordning hava i de flesta fall påkallats av de vidtagna viktigare ändringarna
och torde liksom den tillagda 31 § ej tarva särskild motivering.
Yad slutligen angår de allmänna tillämpningsbestämmelserna i slutet av
förordningen, torde möjligen kunna sägas, att dessa kunna helt undvaras eller
åtminstone inskränkas till första stycket. Redan i 1 § stadgas ju att skatten
skall erläggas från och med år 1917 och gälla all vinst, uppkommen genom det
av närvarande krigstillstånd framkallade läget, i den mån densamma icke redan
blivit enligt nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt beskattad, och därmed
kunde anses angivet när förordningen träder i tillämpning och hur länge
den skall gälla. Att nu ändock föreslagits ytterligare föreskrift, att förordningen
träder i kraft den 1 januari 1917 avser att fullt tydliggöra^ att åtgärder enligt
denna förordning skola vidtagas först från och med nämnda år, om också skatten
för det året icke kan komma att erläggas förr än under år 1918. Även tiden
till vilken förordningen skall gälla, har ansetts böra närmare bestämmas, men
som någon tidpunkt för det närvarande krigstillståndets upphörande givetvis ej
kan för närvarande fastslås och som delade meningar även efter inträdd fred
kunna framkomma om rätta tiden för krigstillståndets upphörande, har det ansetts
nödvändigt att till ledning härför bestämmelse varder av Konungen kungjord.
Såsom förut är antytt, kunna fall förekomma, då på grund av särskilda
omständigheter enstaka skattskyldig^ utan att någon felaktighet från deras sida
föreligger icke bliva till skatt upptagna det sista år, då allmän taxering till
krigskonjunkturskatt äger rum. Det kan då möjligen finnas nödigt erhålla särskilda
bestämmelser till utrönande av vilka dessa skattskyldiga äro och huru
länge sådana skattskyldiga ännu kunna vara till finnandes, och det är i dessa
och liknande avseenden som bestämmelser i mån av behov skulle av Kungl. Maj:t
meddelas.
Därest en förordning om krigskonjunkturskatt att gälla fr. o. m. 1917 utfärdas
i huvudsaklig överensstämmelse med det av oss nu framlagda förslaget,
vilket i flera avseenden innehåller avvikelser från nu gällande bestämmelser i
ämnet, torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke det huvudsakligen nya i förslaget
borde komma till tillämpning redan år 1916 och motsvarande ändringar
i nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt förty vidtagas.
33
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 241.
Förslag till sådana ändringar hava vi i frågans nuvarande läge ännu icke
ansett oss böra uppgöra; och vi tillåta oss ifrågasätta, huruvida icke kammarrättens
yttrande om lämpligheten av sådana ändringar i gällande förordning
borde inhämtas.
Stockholm den 31 mars 1916.
Otto V. Bunden. Edward Ahlner.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 216 käft. (Nr 241.)
5
34
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
Bilaga II.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 1 innevarande april liar Eders Kungl. Maj:t anbefallt
Kammarrätten att skyndsamt avgiva utlåtande över ett av landskamrerarna
Otto V. Landén och Edward Ahlner utarbetat och av motiv åtföljt förslag
till ny förordning om krigskonjunkturskatt med tillhörande deklarationsformulär.
För att samtidigt tagas i övervägande har genom nådig remiss den 3 i
samma månad överlämnats en av Sulitelma Aktiebolag den 20 november 1915 till
Eders Kungl. Maj:t ingiven framställning rörande åtgärder till förekommande av
dubbelbeskattning genom taxering till krigskonjunkturskatt på en gång i Sverige
och Norge.
Slutligen har till Kammarrättens förfogande ställts en av landskamreraren
Landén sammanfattad redogörelse för innehållet uti Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
rapporter rörande 1915 års taxering till krigskonjunkturskatt.
Kammarrätten får i ärendet anföra följande.
I avseende å krigskonjunkturbeskattningens objektiva omfattning har det
remitterade författningsförslaget bibehållit den för gällande förordning i ämnet
den 11 juni 1915 grundläggande principen, att endast verklig krigsvinst skall
vara underkastad beskattning, icke merinkomst överhuvud taget under nuvarande
krigstid. Inom denna allmänna gräns föreslås emellertid en betydelsefull utvidgning
av skatteobjektet genom beskattning även av tantiéme.
Redan gällande förordning (5 §) innesluter bestämmelser, tillkomna med
tanke på det förhållandet, att arbetsgivare, särskilt bolag, genom att såsom driftkostnad
avföra oproportionerligt stora gottgörelser i form av tantiéme eller eljest
åt delägare, som tillika hava någon funktion inom verksamheten, lätt nog kunna
reducera sin vinstsiffra och på den vägen helt eller delvis undgå behörig krigskonjunkturskatt.
Dessa bestämmelser åsyfta således blott fall av arbetsgivarens
illojala försök att på antytt sätt undandraga sig skatt och innebära icke, att den
som uppburit gottgörelsen skulle skatta därför. Om nu en funktionär får större
inkomst i samma mån som arbetsgivarens vinst växer, och detta i sin ordning
beror på krigskonjunkturerna, synes det emellertid fullt berättigat, att även funk
-
35
Kungl. Maj:ts nåd. proposition ur 241.
tionären göres skattskyldig och detta oavsett om fall enligt 5 § föreligger eller
icke. Omfattningen av hithörande skattskyldighet har dock synts Kammarrätten
behöva bestämmas tydligare än som skett i förslagets 2 §.
Vid sidan av det nya i 2 § har förslaget låtit li § kvarstå oförändrad.
Därav skulle i tillämpningen följa att, så snart ett fall av tantiéme vore hänförligt
under 5 §, tantiémen bleve beskattad både hos funktionären och arbetsgivaren.
Emot en dylik dubbelbeskattning, som för den sistnämndes del väl skulle
motiveras såsom straffbeskattning, måste emellertid Kammarrätten uttala starka
betänkligheter. Härtill kommer, att 5 paragrafens stadgande står i oförenlig motsättning
till den eljest genomgående principen för krigskonjunkturskatten, att
årets taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt skall vara bindande för taxeringen
till den förra, samt att, såsom erfarenheterna från 1915 års taxeringsarbete
enligt ovanbemälda rapporter givit vid handen, stadgandet i praktiken visat sig
vara av mycket ringa värde. Kammarrätten har därför ansett sig böra hemställa,
att nuvarande 5 § i sin helhet måtte uteslutas från en blivande förordning. Till
undvikande av omnumrering av senare paragrafer torde en ny 5 § kunna införas
med innehåll hämtat från angränsande paragrafer.
Även de särskilda förutsättningarna för den subjektiva skattskyldigheten
(3 §) hava i förslaget undergått ändringar, av vilka den mest anmärkningsvärda
torde vara, att medeltalsberäkningen vid merinkomstens konstaterande avskaffats.
Ehuru, teoretiskt sett, någon berättigad invändning knappast kan göras mot
medeltalsmetoden, är dock tydligt, att den nu föreslagna metoden, jämförelse
blott med den högsta siffran från 1913 eller 1914, innebär på en gång eu förenkling
i taxeringsarbetet och en förmån för den skattskyldige. För statens del
medför den givetvis skatteförlust, vilken dock åtminstone delvis kommer att uppvägas
av den föreslagna rätt avsevärda sänkningen av det förutsatta minimum i
subjektiv skatteförmäga från 10,000 kronors enligt förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt taxerad inkomst till 8,000 kronors taxerat belopp av inkomst
jämte förmögenhetsdel. Jämväl sistberörda förändring kommer att ej oväsentligt
underlätta arbetet för taxeringen. Kammarrätten, som icke har något att i sak
erinra mot den nya 3 §, har emellertid funnit densamma böra formellt omarbetas.
I fråga om taxeringsförfarandet märkes, att beskattningen av tantiéme betingat
obligatorisk medverkan från den skattskyldiges sida i form av särskild
deklaration om tantiéme. Reglerna härom (21 §) hava ej påkallat någon saklig
erinran utan endast funnits böra omredigeras till vinnande av större tydlighet.
Det föreslagna deklarationsformuläret, uppställt efter mönstret av den allmänna
deklarationen, synes ändamålsenligt avfattat.
Till annan inkomstkälla än tantiéme i dess förevarande bemärkelse har den
föreslagna deklarationsplikten icke utsträckts. Någonting i den riktningen synes
likväl hava föresvävat förslagets författare, då de pålagt skattskyldig, som vill
göra erinringar enligt 17 §, att underskriva den utredning, han önskar åberopa,
med formeln »på heder och samvete». De förhållanden det i hithörande fall gäller
att utreda torde emellertid i regel vara av alltför invecklad och svårbedömd beskaffenhet
för att kunna av en samvetsgrann person innefattas under en dylik
försäkran. Följden av kravet härpå skulle sannolikt bliva, att en sådan person
nödgades från utredningen utesluta åtskilligt material, som, sammanställt med
övriga, fullt klara omständigheter kunnat tjäna till god ledning för uppfattningen
av det hela, medan åter den mindre nogräknade bleve i tillfälle att giva större
36
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
formell beviskraft åt eljest mindreväråigt material. Därest ej förevarande försäkran
skulle framstå såsom meningslös, måste den följaktligen leda till inskränkning
i beskattningsmyndighetens fria prövningsrätt. De antydda skälen torde
fullt motivera ett bestämt avstyrkande av den föreslagna anordningen.
Enligt gällande förordning (15 §) skall taxeringsår betet i länen vara avslutat
före den 15 oktober. Erfarenheten från förra årets taxering har enligt
rapporterna ådagalagt, att den sålunda tillmätta tiden varit alldeles för kort, och
har därför berörda tid i det föreliggande förslaget förlängts till den 1 december,
varav i sin ordning följt, att ett särskilt uppbördsförfarande blivit erforderligt
(12 §). Det torde dock kunna sättas i fråga, om därmed vunnits tillräckligt
tidsutrymme, särskilt som de skattskyldigas antal genom det nya förslaget torde
väsentligt ökas.
År tiden för taxeringsarbetet knappt tilltagen, gäller detta i än högre grad
beträffande den skattskyldiges i 17 § förutsatta medverkan vid taxeringen. Förslaget
har i denna del stannat vid de gällande bestämmelserna, enligt vilka utdrag
av skattelängden skall till den skattskyldige översändas sist en månad före
nämndens sammanträde, varefter den skattskyldiges eventuella erinringar skola
vara inkomna till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sist fjorton dagar före
sammanträdet. I gynnsammaste fall stå således ej fullt fjorton dagar den skattskyldige
till buds, och ofta kan till följd av dålig postgång, bortresa eller dylikt
inträffa, att intet eller få dagars rådrum återstår för åvägabringandet av den
mången gång vidlyftiga utredningen. Den skattskyldige har visserligen den möjligheten
att, oavsett om han gjort erinringar hos nämnden, överklaga taxeringen, men
härvid får ihågkommas, att utsikten för ett materiellt riktigt taxeringsresultat
bör vara större, om frågan blir utredd hos nämnden, som kan förutsättas vara i
besittning av speciell person- och sakkännedom i det särskilda fallet. Utom det
att den skatt»skyldige således förlorar denna instans, beredes honom jämväl olägenheten
att alltid nödgas tillsvidare erlägga skatten, som ju i hithörande fall kan
gå upp till högst betydande belopp.
Utan att framställa några bestämda förslag i ämnet har Kammarrätten
velat i förevarande sammanhang fästa uppmärksamheten på de nyss angivna
svårigheterna för särskilt de skattskyldiga men ock för de med taxeringsarbetet
sysselsatta. Uppenbart är, att lämpliga åtgärder till avhjälpande av dessa svårigheter
skulle i nog grad underlätta ernåendet av ett tillfredsställande taxeringsresultat.
Bestämmelserna om efterbeskattning (26 §) hava väsentligt utvidgats genom
införande av fristående efterbeskattning till krigskonjunkturskatt. Från principiell
synpunkt är givetvis intet att invända mot anordnande av efterbeskattning även
beträffande krigskonjunkturskatten. Bestämmelsernas tillämpning synes dock bliva
förenad med så stora svårigheter och besvär, att på grund därav och med hänsyn
till obetydligheten av den skatteinkomst, som genom efterbeskattning kan vara
att påräkna, Kammarrätten velat sätta i fråga, huruvida icke från antydda praktiska
synpunkter hithörande stadganden borde ur författningen utgå.
Enligt 1 § i förslaget skall under beskattning enligt den nya förordningen
hemfalla all krigsvinst, som icke blivit beskattad enligt gällande förordning.
Motiven utvisa, att därmed åsyftas »sådana krigsvinster, som, ehuru intjänta tillräckligt
tidigt för att rätteligen vara föremål för beskattning enligt nu gällande
förordning, dock skulle komma att undgå sådan på grund av särskild anordning
37
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
i bokföringsavseende, oftast genom användande av räkenskapsår, som ej sammanfaller
med kalenderår». En jämförelse mellan ordalagen i 1 § och sista stycket
i det remitterade förslaget ger tillika vid handen, att man tänkt sig motsvarande
fall av efterliggande krigsvinster även i framtiden och velat förekomma att dessa
bliva obeskattade. Kammarrätten, som icke haft något att erinra i själva saken,
har dock funnit hithörande bestämmelser böra i tydlighetens intresse delvis omformuleras,
varjämte nyssberörda sista stycke i förslaget synts böra i sitt nya
skick uppflyttas i själva författningen såsom en ny 32 §.
Från enskilt håll, Sulitelma Aktiebolag, har, såsom ovan nämnts, framförts
spörsmålet om dubbelbeskattning till följd av samtidig tillämpning å samma krigsvinst
av olika länders krigskonjunkturbeskattning. Av de två utvägar till undanröjande
av den anmärkta orättvisan, bolaget i sin ovan omförmälda framställning
anvisat, har i förslagets 31 § upptagits den, som närmast korresponderar med
gällande stadganden i de norska och danska författningarna. Dä följaktligen
redan faktiska förhållanden underlätta frågans lösning på den i nämnda''paragraf
angivna vägen, och denna jämväl i övrigt synes säkerställa det berättigade intresset
hos vederbörande skattskyldiga, torde det föreslagna stadgandet fä anses
innebära ett fullt ändamålsenligt tillmötesgående av det framställda önskemålet.
Det remitterade författningsförslaget är formulerat med hänsyn till förutsatt
tillämpning först år 1917. Emellertid ifrågasättes i motiven, »huruvida icke
det huvudsakligen nya i förslaget borde komma till tillämpning redan år 1916
och motsvarande ändringar i nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt
förty vidtagas», varjämte uttalas, att »Kammarrättens yttrande om lämpligheten
av sådana ändringar i gällande förordning borde inhämtas».
Med anledning härav får Kammarrätten framhålla, att från skatteteknisk
synpunkt något hinder icke synes föreligga för de nya grundernas tillämpning
redan vid innevarande års taxering. Därest statsmakterna ej finna hinder härför
möta från andra ifrågakommande synpunkter, torde dock, enligt Kammarrättens
uppfattning, den mest praktiska formen vara, att den nya förordningen i sin helhet
får träda i kraft omedelbart, och att i samband därmed 1915 års föi’ordning
upphäves. Att, såsom i motiven synes tänkt, med avseende å årets taxering utgiva
en särskild förordning med ändringar i gällande förordning, vore tydligtvis
en onödig omgång. Ett sådant förfaringssätt skulle vara behövligt allenast i händelse
blott vissa av de nytillkomna bestämmelserna funnes böra få giltighet i år.
Med reservation för de hänsyn, efter vilka, utöver de skattetekniska, statsmakterna
hava att bedöma frågan, får Kammarrätten alltså för sin del tillstyrka,
att en ny förordning om krigskonjunkturskatt i huvudsaklig överensstämmelse med
det remitterade förslaget må komma till stånd och träda i tillämpning redan vid
årets taxering.
De mera avsevärda ändringar i förslaget Kammarrätten funnit erforderliga
hava i det föregående angivits. Härtill komma sådana av mindre vikt eller av
övervägande formell art beträffande ett flertal paragrafer. I överskådlighetens
och skyndsamhetens intresse har Kammarrätten ansett ändamålsenligast att omedelbart
inarbeta samtliga ändringar i författningstexten, varigenom ock i de flesta
fall särskild motivering blivit överflödig. Kammarrätten får således i anledning
av nådiga remisserna överlämna ett i vederbörliga avseenden omarbetat, i sin
helhet utformat författningsförslag i ämnet, tillika byggt på förutsättning av
omedelbart ikraftträdande.
38
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
Vid detta utlåtande bifogas, förutom de remitterade handlingarna, det av
Kammarrätten utarbetade förslaget ävensom utdrag av Kammarrättens protokoll,
utvisande de särskilda meningar, som i ärendet uttalats av undertecknade Smärling
och Erici.
Underdånigst
Henning v. Unge.
E. Lagerbring. S. Wåhlin. C. O. Smetning.
A. W. Gygnceus. E. Waldenström. Per Widén.
E. Hallberg. J. Erici, Per Fr. Wahlund.
föredragande.
Otto Ekenberg. Hans Asplund.
Knut Kinberg.
Stockholm den 13 april 1916.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
39
Bilaga III.
Utdrag av protokollet, hållet hos Kungl.
Maj:ts och Rikets Kammarrätt den 13 april 1916.
N ärvarande:
Tillförordnade presidenten, kammarrättsrådet von Unge,
Kammarrättsrådet
Lagerbring,
Wåhlin,
Smerling,
Cygneaus
Waldenström,
Extra ordinarie assessorerna,
Advokatfiskal
Sekreteraren
Amanuensen
$
Extra ordinarie tjänstemannen
» » »
WlDÉN,
Hallberg,
Erici,
Wahlund,
Ekenberg,
Asplund.
S. I). Extra ordinarie assessorn Erici föredrog Kungl. Maj:ts remisser å
ett av landskamrerarna Otto V. Landén och Edward Ahlner utarbetat förslag till
ny förordning om krigskonjunkturskatt med tillhörande deklarationsformulär ävensom
en av Sulitelma Aktiebolag till Kungl. Maj:t ingiven framställning rörande
åtgärder till förekommande av dubbelbeskattning genom taxering till krigskon
jun k turskatt på en gång i Sverige och Norge; och beslöts underdånigt
utlåtande, se registraturet.
Referenten yttrade:
»Av i underdåniga utlåtandet anförda skäl hava Kammarrättens flesta ledamöter
funnit den i remitterade förslaget från gällande förordning om krigskonjunkturskatt
upptagna 5 § icke böra kvarstå i en blivande ny förordning. Ifrågavarande
§ fanns icke i Kung! Maj:ts för förra årets riksdag framlagda förslag
i ämnet utan tillkom först under ärendets behandling i bevillningsutskottet. Då
någon ändring i de faktiska förutsättningarna för stadgandet icke kan antagas
hava inträffat och Kammarrättens övervägande teoretiska skäl icke synts mig
övertygande, bar jag icke kunnat biträda Kammarrättens ståndpunkt i förevarande
avseende.
Såsom stadgandets ordalydelse tydligt utmärker, är detsamma icke inskränkt
till sådana fall, då obebörigen avdragen driftkostnad är att hänföra till tantiéme,
40
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
utan är i 5 § fråga om alla slags driftkostnader. Majoriteten synes emellertid
hava fäst huvudvikten vid de under 5 § hänförliga fallen av tantiéme och har ansett
den av 2 och 5 §§:nas samtidiga tillämpning följande dubbelbeskattningen vara
orättvis. Härvid är dock att märka, att det nytillkomna moment, som här konstituerar
dubbelbeskattningen, består däruti, att den som faktiskt uppburit den
utdelade tantiémen, också göres skattskyldig därför. För rättvisan däri har emellertid
Kammarrätten uttalat sig redan genom sin anslutning till den nya tantiémebeskattningen
över huvud taget. Det oriktiga skulle således ligga däri, att
arbetsgivaren, som sökt obehörigen nedbringa det beskattningsbara vinstbeloppet,
får skatta såsom om han hade förfarit fullt lojalt. För min del har jag svårt
att häruti se någon obehörig straffbeskattning.
Emot 5 § i dess helhet har i underdåniga utlåtandet principiellt invänts,
att §:n stode i oförenlig motsättning till principen om taxeringens till inkomst- och
förmögenhetsskatt grundläggande betydelse i hithörande avseenden. Detta undantag
innebär dock endast en beredd möjlighet att vid taxeringen till krigskonjunkturskatt
rätta ett missförhållande mellan verklig och bokförd vinst, som
skulle korrigerats redan vid den allmänna taxeringen, om det då kommit i dagen.
För övrigt talar, efter mitt förmenande, så starka praktiska skäl för bibehållandet
av 5 §, att de principiella betänkligheterna synas böra vika. Majoriteten har,
med stöd av Konungens befallningshavandes rapporter rörande erfarenheterna
från 1915 års taxering, uttalat att stadgandet vore av ringa praktisk betydelse.
Detta uttalande kan måhända vara berättigat i fråga om 1915 års taxering, som
byggde på deklarationer, vid vilkas tillkomst någon krigskonjunkturbeskattning
ej fanns eller ens var ställd i utsikt. Men helt annorlunda ställer det sig med
avseende å innevarande års och följande taxeringar, med hänsyn till vilka vederbörande
vid bokslutens uppgörande väl kunna tänkas hava varit och bliva frestade
att på ett eller annat sätt undangömma vinstbelopp i syfte att nedbringa sin
krigskonjunkturskatt. I ett dylikt fall bör 5 §:ns risk verka avhållande och således
vara till avsevärt gagn i preventivt syfte.
Såvitt jag kunnat finna, är således 5 § starkare motiverad i en blivande förordning
än hittills och detta av skäl, som omfatta §:ns hela tillämplighetsområde
och utan hänsyn till i vissa fall inträffande dubbelbeskattning. Ifrågavarande
stadgande bör således, oberoende av tantiémebeskattningen, bibehållas oförändrat.
Tantiémebegreppet har i den föreslagna 2 § tagits i mycket vidsträckt bemärkelse.
Kammarrätten har givit stadgandet en mera begränsande avfattning, som
dock torde gå utöver gränsen för tantiéme i vanlig mening. För den inskränkning
av skatteobjektet, som Kammarrättens formulering innebär, synas emellertid, särskilt
om 5 § upphäves, giltiga skäl saknas. Såvitt jag förstått förslagets något
dunkla uttryck rätt, utgöras de fall, som åsyftas förutom egentlig tantiéme, just
av sådana som tillika hemfalla under 5 §. Enligt min mening vore det därför
mera rationellt, att i 2 § tantiémebegreppet begränsades till tantiéme i egentlig
mening, och att bestämmelser för övriga hithörande fall finge sin plats i 5 §,
med vilken de närmast sammanhöra. Härigenom vunnes på en gång. att den avsedda
omfattningen av skatteobjektet bibehölles och att bestämmelserna erhölle
önskvärd tydlighet.
Genom en sådan inskränkning av tantiémebegreppet bleve visserligen den
särskilda deklarationsplikten enligt 21 § i samma mån inskränkt. Med hänsyn
till beskaffenheten av'' de fall, i vilka den skattskyldige således skulle undgå
41
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.
skyldighet att deklarera på heder och samvete (fall enligt 5 §), torde dock kunna
antagas, att detta förhållande icke skulle få någon nämnvärd praktisk betydelse.
Av ovan anförda skäl har jag ansett, att 2 och 5 §§ borde få följande
lydelse:
2 §•
Med vinst, som i 1 § sägs, förstås av krigstillståndet föranledd ökning uti
a) inkomst, som avses i 7 § 3:o b), c) och d) förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt: samt
bj sådan under nämnda 7 § 3:o a) hänförlig inkomst, som på grund av
anställning inom rörelse eller yrke, varom i samma § 3:o b) förmäles, tillgodokommer
någon med viss andel av arbetsgivarens vinst eller eljest i visst förhållande
till rörelsens eller yrkesdriftens omfattning.
Inkomst, varom i d) sägs, kallas i denna förordning tantiéme.
5 §•
Har någon — — — avdrag.
Har i fall, varom nu är sagt, avdraget belopp tillgodokommit annan under
form av lön, tantiéme, gratifikation eller dylikt, vare, utan hinder av bestämmelserna
i 2 och 3 §§, jämväl denne härför skattskyldig.
I konsekvens härmed skulle givetvis sista stycket i 4 § bibehållas.»
Kammarrättsrådet Smerling anförde:
»Det remitterade förslaget utgår från att den nu gällande förordningen om
krigskonjunkturskatt, vilken skatt ingår i 1916 års riksstat, blir gällande intill
utgången av innevarande år. Då detta även står i överensstämmelse med det
stadgande om statsregleringsåret, 61 § Regeringsformen innehåller, har Kammarrätten
enligt mitt förmenande saknat anledning föreslå upphävande av Kungl.
förordningen den 11 juni 1915 om krigskonjunkturskatt.» Som ovan.
In fidem:
Göran de Bronikowsky.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 216 käft. (Nr 241).
6