Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Nr 22.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den
30 maj 1759 om biskops- och super intendentsv al; given
Stockholms slott den 14 januari 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse
av 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759 om biskops- och superintendentsval.

Den av allmänt kyrkomöte år 1915 avlåtna skrivelse i ärendet
bifogas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och
jmnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 18 käft. (Nr 22.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759 om biskops och

superintendentsyal.

Härigenom förordnas, att 3 mom. i förordningen den 30 maj
1759 om biskops- och superintendentsval skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, om han är av
laga förfall hindrad, den i hans ställe är förordnad alla inom kontraktet
kyrkoskrivna, till prästämbetets utövning behöriga prästmän.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
torsdagen den 9 september 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot följande:

»Enligt den ursprungliga lydelsen av 3 mom. i förordningen den
30 maj 1759 om biskops- och superintendentsval skulle till sådant val
inom varje kontrakt kallas icke allenast de, som vore prostar i sina
egna församlingar, utan ock alla inom kontraktet varande kyrkoherdar
och regementspastorer, där de hade sitt boställe och vore tillstädes, samt
kapellanen från vart pastorat och, där flera kapellaner vore, den, som
längst innehaft samma syssla i församlingen, så ock de vice pastorer,
som förestode någon ledig församling.

Förslag om ändring i denna bestämmelse väcktes vid 1898 års
riksdag genom en motion, i vilken framhölls, att densamma i vissa

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

avseenden ledde till orättvisor. Så vore förhållandet med föreskriften,
att, om i ett pastorat funnes mer än en komminister — kapellan —
endast den av dem, som vore äldst med avseende å sin tjänstgöring
såsom ordinarie i pastoratet, ägde rätt att deltaga i valet. Alla komministrar
borde berättigas härtill. Vidare borde förutom de i författningen
upptagna ordinarie prästmännen åtskilliga andra präster med fast
anställning få samma rätt sig tillerkänd. Att rösträtt vore beviljad
endast sådan vice pastor, som förestode ledig församling, skulle kunna
försvaras såsom ett uttryck för den principen, att varje ordinarie befattning
skulle vid valet representeras av en röst. Men dels läge denna
princip icke till grund för gällande förordning, som från valrätt uteslöte
en del ordinarie präster, dels syntes den abstrakta principen »en röst
av varje befattning» mindre förtjäna att läggas till grund för lagstiftningen
i förevarande ämne än den personliga principen »en röst av
varje till rösträttens utövning mogen präst». Varje vice pastor borde
därför vara röstberättigad.

I anledning av nämnda motion anhöll riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 23 april 1898, att Kungl. Magt täcktes taga i övervägande,
huruvida åt samtliga innehavare av ordinarie prästerlig befattning
och vice pastorer kunde medgivas rätt att deltaga i biskopsval,
samt, därest så befunnes vara förhållandet, för riksdagen framlägga
förslag till ändrade lagbestämmelser i sådant syfte.

Den utvidgning av rösträtten vid biskopsval, som genomfördes på
grund av denna skrivelse, fick dock icke fullt så stor omfattning, som
däri föreslagits. Vid anmälan av skrivelsen inför Kungl. Maj:t den 11
juli 1898 anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet, att rätt till
deltagande i biskopsval icke syntes utan väsentlig rubbning av gällande
grunder kunna tillerkännas pastoratsadjunkter, fängelsepredikanter eller
innehavare av andra mera tillfälligt anordnade prästerliga tjänster, liksom
ej heller vikarier i sådana fall, då ordinarie tjänstinnehavare funnes
och vore i stånd att utöva sin valrätt. Lika litet syntes, enligt vad
departementschefen vidare yttrade, de i ärendet omförmälda domkyrkosysslomännens
ställning vara sådan, att deras deltagande i biskopsval
kunde anses lämpligt eller av behovet påkallat. Med hänsyn härtill gavs
åt det inom justitiedepartementet utarbetade lagförslag i ämnet, som
förelädes 1898 års kyrkomöte och 1899 års riksdag samt, efter att hava
vunnit deras godkännande, den 29 mars 1899 upphöjdes till lag, den
avfattning, att till biskopsval skulle inom varje kontrakt kallas alla till
kontraktet hörande kyrkoherdar, komministrar och kapellpredikanter
ävensom, där någon sådan syssla stode ledig eller icke blivit tillträdd

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 22.

av den därtill utnämnde, eller där innehavaren vore hindrad att sin
valrätt utöva, den, som förestode sysslan, varjämte, om regementspastor
vore boende inom kontraktet, han skulle kallas till valet. Denna avfattning
har bestämmelsen i ämnet sedermera bibehållit.

Fråga om ytterligare utvidgning av rätten för präster att deltaga
i biskopsval har emellertid väckts genom en av kyrkomötet den 24
november 1909 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse, med hemställan att
Kungl. Maj:t täcktes låta vidtaga sådaDa åtgärder att, med upphävande
av vad i gällande förordning om biskopsval vore stadgat beträffande
rätt att i valet deltaga, dylik rätt måtte tillkomma en var till prästämbetets
utövning berättigad prästman, som inom stiftet vore kyrkoskriven.

Denna framställning från kyrkomötet var grundad på en vid kyrkomötet
avgiven motion, i vilken, liksom i förenämnda motion vid 1898
års riksdag, uttalades den meningen, att personlighetsprincipen, enligt
vilken en röst skulle tillkomma varje till prästämbetets utövning berättigad
och mogen prästman, vore mera beaktansvärd än gällande bestämmelses
— för övrigt ej fullt genomförda — princip, att varje ordinarie
befattning skulle vid valet representeras av en röst. 1 motionen
anfördes vidare följande. Som en oegentlighet, att icke säga orättvisa,
måste det betecknas, att samma präst under olika skeden av sin prästerliga
verksamhet ena tiden ägde en valrätt, som han sedan, trots ökad tjänstålder
och erfarenhet, kunde av ganska tillfälliga anledningar förlora.
En ung präst, som kort efter sin prästvigning förordnades till vice
pastor, bleve i och med detsamma röstberättigad; men om han efter
åtskilliga års väl vitsordad tjänstgöring hugnades med en pastoratsadjunktur,
en tjänst, som stode på gränsen till ordinarie, miste han
den rätten. Säkert vore också, att yngre, obefordrade prästmän, som i
regel kunde påräkna att komma i långvarig beröring med sin biskop,
hade större intresse av ett biskopsval än de gamla, som redan eller inom
kort tjänat ut. Då förordningen om allmänt kyrkomöte i sin 4 § åt
alla inom distriktet kyrkoskrivna, till prästämbetets utövning berättigade
prästmän inrymde rätt att deltaga i val av de prästerliga ombuden,
syntes det vara synnerligen lämpligt, att förordningen om biskopsval
bleve, för så vitt det anginge valrätten, bragt till överensstämmelse med
kyrkomötesförordningens föreskrift i detta avseende.

För egen del erinrade kyrkomötet i skrivelsen om att 1908 års
kyrkomöte i anledning av åtskilliga till syftet besläktade motioner,
däribland tvenne avseende möjligheter för lekmannaelementet inom
kyrkan att göra sig gällande vid biskopsval, hos Kungl. Maj:t anhållit

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

om verkställande av utredning, om och i vilken form ett mera aktivt
deltagande och ett förökat inflytande på det kyrkliga området i vissa
hänseenden skulle kunna beredas åt kyrkans lekmannamedlemmar, och
att vid sådan utredning särskilt måtte tagas i övervägande, huruvida
icke nämnda syfte säkrast kunde vinnas genom en fullständigare tilllämpning
av synodalförfattningens grundsatser. Kyrkomötet förklarade
sig anse, att jämväl den nu föreslagna utsträckningen av rätten att
deltaga i val av biskop vore väl befogad. Den stämde också väl överens
med den i vår tid i fråga om rösträtt såväl på det kyrkliga som på det
borgerliga området alltmera erkända personlighetsprincipen. De nuvarande
bestämmelserna om rösträtt vid biskopsval kunde ock, på sätt i
motionen framhållits, leda till verkliga oegentligheter.

Över berörda kyrkomötesskrivelse hava utlåtanden inhämtats från
domkapitlen, Stockholms stads konsistorium och hovkonsistoriet, som
samtliga tillstyrkt en lagändring i fullständig eller huvudsaklig överensstämmelse
med vad kyrkomötet föreslagit. Kalmar domkapitel har
dock ifrågasatt, huruvida den nu föreslagna ändringen i förordningen
om biskopsval vore av den betydelse, att den borde vidtagas utan
sammanhang med nyssnämnda, av 1908 års kyrkomöte begärda utredning;
och har domkapitlet hemställt, att Kung!. Maj:t täcktes låta vidtaga
åtgärder för att samtidigt revidera sagda förordning i båda de
angivna riktningarna.

Det synes mig dock knappast kunna förordas, att frågan om rätt
att deltaga i biskopsval skulle nu upptagas till behandling i hela den
omfattning Kalmar domkapitel sålunda angivit. Vad lekmannaelementets
deltagande beträffar, står frågan i denna del, såsom kyrkomötet framhållit,
i nära sammanhang med tanken att söka inom svenska kyrkan
åstadkomma en fullständigare tillämpning av synodalförfattningens grundsatser,
och, oavsett huruvida tiden för denna tankes förverkligande kan
anses vara inne, är det uppenbart, att den nu föreliggande frågan,
ställd i detta sammanhang, skulle få alltför stor omfattning för att det
skulle bliva möjligt att framlägga något förslag i ämnet för det härnäst
sammanträdande kyrkomötet. Det torde därför vara klokare att nu
begränsa sig till den mindre omfattande och enklare uppgiften att
på lämpligt sätt utsträcka rättigheten för präster att deltaga i
biskopsval.

1 detta avseende finner även jag goda skäl tala för en lagändring
i den av kyrkomötet anvisade riktningen. På samma gång jag därför
är beredd att tillstyrka framläggande av ett lagförslag i huvudsaklig

Kung!,. Mapts Nåd. Proposition Nr 22.

överensstämmelse med kyrkomötets hemställan, anser jag emellertid, i
likhet med vissa domkapitel, någon jämkning lämpligen böra vidtagas
i det av kyrkomötet föreslagna stadgandet. Kalmar domkapitel har
mot detta stadgandes avfattning anmärkt, att därav oförnekligen skulle
kunna föranledas godtyckligheter och missbruk. Domkapitlet ville exempelvis
erinra därom, att gamla prästmän, som avgått från ordinarie tjänst
med emeritilöner men ännu vore berättigade till prästämbetets utövning,
eller unga präster, som åtnjöte tjänstledighet för fortsatta studier, kunde
låta kyrkoskriva sig i vilket stift som helst, där de tillfälligtvis bodde
och hade sitt hemvist, och därigenom vid tid för biskopsval bereda sig
rösträtt inom ledigt stift. Strängnäs domkapitel har funnit det villkor
för deltagande i biskopsval lämpligen kunna uppställas, att vederbörande
prästman skall ej blott vara kyrkoskriven inom stiftet utan ock där
hava prästerlig tjänstgöring. Åven Skara domkapitel har uttalat sig i
samma riktning genom påpekande därav, att kyrkomötet icke med sin
framställning avsett de blivande pensionerade prästmännen. I enlighet
med den uppfattning, som tagit sig uttryck i de sålunda gjorda erinringarna,
synes mig den nya bestämmelsen i ämnet böra erhålla den
lydelsen, att till biskopsval skola inom varje kontrakt kallas alla, som
innehava ordinarie prästerlig tjänst inom kontraktet och äro till ämbetsutövning
behöriga, samt alla andra inom kontraktet kyrkoskrivna prästmän,
som i stiftet hava prästerlig tjänstgöring. Såsom innehavare av
ordinarie prästerliga tjänster skola enligt denna lydelse till valet kallas
alla innehavare av ordinarie församlingstjänster inom kontraktet och
dessutom sådana innehavare av de i 48 § 1 mom. av lagen angående
tillsättning av prästerliga tjänster omförmälda befattningar vid krigsmakten,
fängelse eller hospital, vilkas tjänstgöringsort är belägen inom
kontraktet, under förutsättning endast att de äro behöriga till ämbetsutövning,
men oavsett om de äro kyrkoskrivna inom kontraktet — vilket
dock givetvis i de allra flesta fall är förhållandet — samt om de vid
tillfället äro i tjänstgöring eller åtnjuta ledighet. För andra präster
skall, förutom kyrkoskrivning inom kontraktet, erfordras, att de hava
prästerlig tjänstgöring i stiftet. Iiärmed avses, att de lyda under vederbörande
domkapitel eller konsistorium och vid tillfället äro i tjänstgöring
såsom präster inom stiftet.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett enligt nu
angivna grunder inom justitiedepartementet utarbetat förslag till lag om
ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759 om biskopsoch
superintendentsval, av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

och hemställde departementschefen, att för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål lagrådets utlåtande över förslaget måtte inhämtas
genom utdrag av protokollet.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes Hans Maj:t Konungen till densamma
lämna bifall.

Ur protokollet
N. Beite.

Kanyl. Majds''Nåd. Proposition Nr 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759 om biskops''

och superintendentsval.

Härigenom förordnas, att 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759
om biskops- och superintendentsval skall erhålla följande ändrade lydelse:

Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, om han är av
laga förfall hindrad, den i hans ställe är förordnad alla, som innehava
ordinarie prästerlig tjänst inom kontraktet och äro till ämbetsutövning
behöriga, samt alla andra inom kontraktet kyrkoskrivna prästmän, som
i stiftet hava prästerlig tjänstgöring.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 18 höft. (Nr 22.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen
den 20 september 1915.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
9 september 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen
den 30 maj 1759 om. biskops- och superintendentsval.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av hovrättsfiskalen Alvar Elis Rodhe.

Lagrådet fann förslaget icke föranleda annat yttrande, än att enär
förslagets ordalag lämnade rum för den tolkning, att innehavare av
ordinarie prästerlig tjänst inom kontraktet, som vore till ämbetsutövning
behörig, skulle äga valrätt endast under förutsättning, att han vore
kyrkoskriven inom kontraktet, det till förekommande av en dylik, enligt
vad motiven utvisade, ej åsyftad tolkning borde vidtagas någon jämkning
i stadgandets avfattning.

Ur protokollet
Erik Öländer.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 1 oktober 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,
Statsråden: Hasselrot,

friherre BeCK-Friis,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot lagrådets
genom utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden den 9
september 1915 inhämtade utlåtande över upprättat förslag till lag om
ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759 om biskopsoch
superintendentsval.

Sedan föredragande departementschefen anfört, att i anledning
av vad lagrådet hemställt förslagets avfattning något jämkats i syfte
att undvika sådan tolkning av detsamma, att innehavare av ordinarie
prästerlig tjänst inom kontraktet skulle äga valrätt endast under förutsättning
att han vore kyrkoskriven inom kontraktet, samt att därjämte
en mindre redaktionell ändring i förslaget vidtagits, uppläste departementschefen
lagförslaget i dess omarbetade skick och hemställde, att
kyrkomötets yttrande över förslaget måtte jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen
inhämtas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till kyrkomötet avlåtas nådig skrivelse
av den lydelse bilaga . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Bilaga.

Kungi. Maj:ts nådiga skrivelse till kyrkomötet med förslag till
lag om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den
30 maj 1759 om biskops- och superintendentsval; given
Stockholms slott den 1 oktober 1915.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen
inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen
den 30 maj 1759 om biskops- och superintendentsval.

Kungl. Magt förbliver kyrkomötet med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselnöt.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 inom. i förordningen den 30 maj 1759 om biskopsört!
superintendentsral.

Härigenom förordnas, att 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759
om biskops- och superintendentsval skall erhålla följande ändrade lydelse:

Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, om han är av
laga förfall hindrad, den i hans ställe är förordnad alla, som innehava
ordinarie prästerlig tjänst inom kontraktet och äro till" prästämbetets
utövning behöriga, så ock de prästmän, som, utan att innehava ordinarie
prästerlig tjänst inom kontraktet, äro därstädes kyrkoskrivna och i stiftet
hava prästerlig tjänstgöring.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 22.

Till Konungen.

Uti underdånig skrivelse den 24 november 1909 hemställde kyrkomötet,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta vidtaga sådana åtgärder, att,
med upphävande av vad i gällande förordning om biskopsval vore stadgat
beträffande rätt att i valet deltaga, dylik rätt måtte tillkomma envar
till prästämbetets utövning berättigad prästman, som inom stiftet vore
kyrkoskriven.

Sedan över denna skrivelse inhämtats utlåtanden från domkapitlen,
Stockholms stads konsistorium och hovkonsistorium, har Eders Kungl.
Maj.-t i nådig skrivelse till kyrkomötet den 1 oktober 1915, nr 8, förklarat
sig vilja, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta kyrkomötets
yttrande, huruvida kyrkomötet godkände följande förslag till

Lag om

ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759 om biskops och

superintendentsval.

Härigenom förordnas, att 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759
om biskops- och superintendentsval skall erhålla följande ändrade lydelse:

Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, om han är av
laga förfall hindrad, den i hans ställe är förordnad alla, som innehava
ordinarie prästerlig tjänst inom kontraktet och äro till prästämbetets
utövning behöriga, så ock de prästmän, som, utan att innehava ordinarie
prästerlig tjänst inom kontraktet, äro därstädes kvrkoskrivna och i stiftet
hava prästerlig tjänstgöring.

Såsom av Eders Kungl. Maj:ts förslag framgår, har Eders Kungl.
Maj:t åt rätten att deltaga i biskopsval givit en snävare omfattning än
kyrkomötet i sin skrivelse avsåg. Anledningen härtill synes huvudsakligen
vara att söka i åtskilliga anmärkningar, som från vissa domkapitels

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

sida riktats mot kyrkomötets förslag, att dylik rätt skulle tillkomma
envar till prästämbetets utövning berättigad prästman, som inom stiftet
vore kyr koskri ven.

Kyrkomötet har emellertid vid granskning av dessa anmärkningar
funnit desamma icke hava den betydelse, att på grund därav vissa
grupper av prästmän borde uteslutas från deltagande i biskopsval.
Domkapitlets i Kalmar erinran, att prästmän, som av angivna skäl icke
för tillfället vore i prästerlig tjänstgöring, skulle kunna låta kyrkoskriva
sig i vilket stift som helst, där de tillfälligtvis bodde och hade sitt
hemvist, och därigenom vid tid för biskopsval bereda sig rösträtt inom
ledigt stift, synes kyrkomötet knappast hava någon praktisk betydelse,
då väl ytterst sällan någon prästman kan tänkas blott för att få deltaga
i ett biskopsval underkasta sig den procedur, som erfordras för ombyte
av kyrkoskrivningsort. Vad angår det från två håll uppställda villkoret
för deltagande i biskopsval, att prästman då skulle hava prästerlig tjänstgöring
inom stiftet, finner kyrkomötet detta villkor innebära en orättvisa
mot många prästmän. Enligt kyrkomötets förmenande gives intet bärande
skäl, varför icke t. ex. läroverks- och seminarielärare, vilka äro till
prästämbetets utövning behöriga, skulle, även om de icke för tillfället
äro i dylik utövning, tillåtas deltaga i val av biskop, vilkens verksamhet
ju även omfattar inseende över dessa lärares utövning av sina tjänstebefattningar.
Likaledes synes det hårt, att en obefordrad prästman,
som för tillfället icke är missiverad, på sådan grund skulle förlora den
rätt att deltaga i dylikt val, som han kanske kort förut ägt och kort
efter skulle åter förvärva. För övrigt torde delade meningar kunna
i vissa fall uppstå, huruvida en prästman vid en viss tidpunkt är i
prästerlig tjänstgöring eller icke, t. ex. då han, under en längre tids
förordnande att förestå prästerlig befattning, för en kortare tidsperiod
erhåller ledighet för någon sin angelägenhet.

Det har även anmärkts, att genom ett bifall till kyrkomötets framställning
rösträtt skulle tillkomma även pensionerade prästmän. Denna
fråga var icke aktuell vid den tid, då kyrkomötet avlät sin skrivelse,
och kyrkomötet saknade således tillfälle att ingå i prövning av densamma.
Kyrkomötet finner för sin del icke något motbjudande i att låta
dessa erfarna män, vilka efter väl avslutat livsverk åtnjuta pension, deltaga
i val av biskop. Frågan torde för övrigt i denna del hava mycket
liten räckvidd, då väl antalet pensionerade prästmän aldrig torde bliva
synnerligen stort.

Kyrkomötet har på grund härav kommit till den uppfattningen, att
rösträtt vid biskopsval bör tillkomma varje till prästämbetets utövning

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2it.

behörig prästman inom det kontrakt, där han är kyrkoskriven. Kyrkomötet
får därför anmäla, att kyrkomötet, med förklarande att Eders Kungl.
Maj:ts förslag till lag om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den
30 maj 1759 om biskops- och superintendentsval icke kunnat av. kyrkomötet
i oförändrat skick godkännas, för sin del antagit följande förslag
till

Lag

om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759 om
biskops- och superintendentsval.

Härigenom förordnas, att 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759
om biskops- och superintendentsval skall erhålla följande ändrade lydelse:

Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, om han är av
laga förfall hindrad, den i hans ställe är förordnad, alla inom kontraktet
kyrkoskrivna, till prästämbetets utövning behöriga prästmän.

Stockholm den 22 oktober 1915.

Underdånigst
På kyrkomötets vägnar:

NATHAN SÖDERBLOM.

A. v. Krusenstjerna.

Kyrkomötet, i anledning av Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till
kyrkomötet med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen
den 30 maj 1759 om biskops- och superintendentsval.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 1.)

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 18 käft. (Nr 22.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 3 december 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Iiammakskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,
Statsråden: HASSELROT,
yon Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde efter
gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, att sedan
Kungl. Maj:t genom skrivelse den 1 oktober 1915 förelagt kyrkomötet
ett vid skrivelsen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 3 mom. i
förordningen den 30 maj 1759 om biskops- och superintendentsval, kyrkomötet
i skrivelse den 22 oktober 1915 tillkännagivit, att kyrkomötet, som
icke kunnat i oförändrat skick godkänna nämnda lagförslag, för sin del
antagit förslag till lag i ämnet av den lydelse i kyrkomötets skrivelse
angåves.

Föredragande departementschefen redogjorde härefter för innehållet
i kyrkomötets skrivelse samt anförde, att han visserligen icke kände sig
övertygad om lämpligheten av den ändring, som kyrkomötet vidtagit i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

det av Kungl. Magt framlagda lagförslaget, men att han dock icke funne
tillräckliga skäl föreligga att av sådan anledning låta frågan förfalla;
och hemställde departementschefen, att för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål lagrådets utlåtande måtte genom utdrag av detta
protokoll inhämtas över det av kyrkomötet för dess del antagna lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Magt Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:
N. Beite.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 22.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Ma,j:ts lagråd måndagen
den 10 januari 1916.

N ärvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren.

Justitierådet Dyberg.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 oktober 1915 hade kyrkomötet
tillkännagivit, att — sedan Kungl. Maj:t genom skrivelse den 1
oktober 1915 förelagt kyrkomötet ett vid skrivelsen fogat förslag til
lag om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den 30 maj 1759 om
biskops- och superintendentsval — kyrkomötet, som icke kunnat godkänna
nämnda lagförslag i oförändrat skick, för sin del antagit förslag till lag
i ämnet av den lydelse i kyrkomötets skrivelse angåves.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Magt Konungen i statsrådet den
3 december 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
över det av kyrkomötet för dess del antagna lagförslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av assessorn Alvar Elis Rodhe.

Justitieråden Bergman och Sjögren samt regeringsrådet Palmgren
funno visserligen de av kyrkomötet gjorda avvikelserna från det av
Kungl. Maj:t för kyrkomötet framlagda förslaget vara mindre lämpliga
men ansågo sig likväl icke av sådan anledning böra avstyrka det av
kyrkomötet antagna förslaget.

Justitierådet Byberg lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen
den lé januari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Frhs,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde efter
gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet lagrådets
genom utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden den 3
december 1915 inhämtade utlåtande över ett av kyrkomötet antaget förslag
till lag om ändrad lydelse av 3 mom. i förordningen den 30 maj
1759 om biskops- och superintendents val.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll hemställde föredragande
departementschefen, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 18 höft. (Nr 22.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

STOCKHOLM, 1SAAO MARCUS'' BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1916.