Kungl. Ma):ts Nåd. Proposition Nr 217.

Jir 217.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående försäljning
av kronohäktet i Svanesund; given Stockholms
slott den 24 mars 1916.

Under åberopande av bilagda ntdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,

dels att kronohäktesbyggnaden i Svanesund med tillhörande jordområde
må försäljas till Maria Hedström mot en köpeskilling av femtusenetthundr
afem tio kronor samt de villkor i övrigt, som finnas upptagna uti
det i protokollet omförmälda köpekontrakt eller eljest av fångvårdsstyrelsen
föreslagits,

dels ock att köpeskillingen må tilläggas förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 192 käft. (Nr 217.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 24 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde ärende
angående indragning av kronohäktet i Svanesund och försäljning av
häktesbyggnaden därstädes med tomt.

Härvid anförde föredraganden:

»Sedan Orusts och Tjörns häradsbor genom beslut den 7 juni
1858 erbjudit sig att lämna visst bidrag för en gång till uppförande av
ett cellfängelse i Uddevalla samt årlig avgift till fängelsets underhåll
mot villkor att då och framdeles varda befriade från all skyldighet att
inom häradena bygga något särskilt häkte, antog Kungl. Maj:t enligt
nådigt brev den 10 juli 1861, i sammanhang med beslut om uppförande
av kronohäktet i Uddevalla, berörda anbud. Tillika förordnade Kungl.
Maj:t, att kronohäktet i Uddevalla skulle begagnas såsom kronohäkte
för norra delen av Göteborgs och Bohus län samt såsom rannsakningshäkte
med tingsstad i brottmål för bland annat Orusts och Tjörns härad
samt Inlands nordre härad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

Vid besök år 1867 å Orusts och Tjörns härads tingsställe i Svanesund
fann riksdagens dåvarande justitieombudsman häradshäktet därstädes
icke motsvara sitt ändamål. I betraktande därav att Svanesunds tingsställe
vore beläget på en ö i havet, flera mil från något häkte, och utgjorde
medelpunkten för en icke obetydlig rörelse, vilken titt och ofta föranledde
samlingar av folk, ansåg emellertid justitieombudsmannen behovet
av ett häkte därstädes vara påtagligt, varför han hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Göteborgs och Bohus län förordade, att åtgärder
för häktets iståndsätta!^ skulle vidtagas. Häradsborna, vilkas yttrande
Kungl. Maj:ts befallningshavande inhämtade, förklarade, att de ej ville
underkasta sig någon utgift för berörda ändamål, då de på grund av
nådiga brevet den 10 juli 1861 erhållit befrielse från underhållet av
häktet i Svanesund. Däremot utfäste sig häradsborna vid sammanträde
den 19 maj 1869 inför Orusts och Tjörns häradsrätt icke allenast att
avstå gamla häktesbyggnaden till kronan utan även att vidkännas
kostnaden för anskaffande av tomtplats till det nya häktet.

Uti underdånig skrivelse den 2 maj 1870 hemställde fångvårdsstyrelsen
att, då de tingshusbyggnadsskyldiga icke torde kunna åläggas
vidare utgifter för byggande eller underhållande av häradshäkte i Svanesund,
men ett häkte därstädes av skäl, som justitieombudsmannen anfört,
syntes vara oumbärligt, Kungl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att å
byggnadstomt, som av häradsborna anskaffades, låta av statsmedel, efter
avdrag av vad som kunde erhållas för det gamla häktet, uppföra en
fängelsebyggnad till en beräknad kostnad av 5,800 riksdaler.

Jämlikt nådigt beslut den 27 juli 1870 biföll Kungl. Maj:t denna
fångvårdsstyrelsens hemställan.

På fångvårdsstyrelsens förslag förordnade Kungl. Maj:t tillika
sistnämnda dag, att kronohäktet i Svanesund skulle tills vidare begagnas
dels för verkställande av fängelse vid vatten och bröd samt enkelt fängelse,
vartill böter blivit förvandlade, dels till förvarande av för brott
häktade personer från Orusts och Tjörns härad samt av dylika personer
mellan rannsakningarna från Inlands nordre härad, vars tingshusbyggnadsskyldiga
invånare lika med Orusts och Tjörns betingat sig befrielse
från häradshäktes underhållande, dock med iakttagande att i de fall,
där Kungl. Maj:ts befallningshavande eller vederbörande domhavande
skulle anse rannsakningsfånge icke böra uti häktet vid Svanesund förvaras,
Kungl. Maj:ts befallningshavande och domhavanden ägde att förordna
om sådan fånges insändande antingen till länsfangelset eller till

Fångvårdsstyrelsens

skHvelse den
9/b 1870.

Kungl. brev
den *7A 1870.

Nuvarande
häktesbyggnaden
i
Svanesund.

Kungl. brev
den 23/ia 1875
och den a7/I * * * * * * * * 10
1876.

Väckta förslag
om kronohäktets
i
Svanesund
nedläggande.

4 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 217.

kronohäktet i Uddevalla. I följd härav skulle, efter det häktet i Svanesund
blivit till begagnande upplåtet, den i nådiga brevet den 10 juli
1861 meddelade föreskriften, att kronohäktet i Uddevalla skulle begagnas
såsom rannsakningshäkte med tingstad för ranns akningar angående
häktade personer inom Orusts och Tjörns samt Inlands nordre
härad, till vidare verkan förfalla.

Sedan Kungl. Maj:t, enär vid hållen entreprenadauktion lägsta
anbudet å byggnadsarbetets verkställande visat sig överskrida ovanberörda
beräkning, medgivit, att för ändamålet finge av fångvårdens
förslagsanslag utgå ytterligare 850 riksdaler eller tillsammans 6,650
riksdaler, uppfördes den nuvarande häktesbyggnaden å en från Vs mantal
kronoskatte Gömme i Långelanda socken avsöndrad lägenhet om 1
kvadratrev 6 kvadratstänger eller 933 kvadratmeter. Kronan erhöll laga
fasta å lägenheten den 30 december 1875.

Kronohäktet, som är uppfört av timmer under tak av tegel, innehåller
i bottenvåningen ett större och ett mindre rum samt ett mindre
kök ävensom 6 celler samt i övre våningen ett vindsrum och 2 celler.
Rummen äro låga, ungefär 2.2 0 meter till taket, och byggnaden är
endast nödtorftigt underhållen. Byggnaden omgives på tre sidor av ett
14 fot högt plank.

Kungl. Maj:t förordnade vidare dels den 22 december 1875, att
Inlands nordre häradsrätt skulle ånyo hava sin tingstad i brottmål å
kronohäktet i Uddevalla, och dels den 27 oktober 1876, att Orusts och
Tjörns härad därefter skulle, då Kungl. Maj:ts befallningshavande eller
domhavanden funne omständigheterna sådant påkalla, å kronohäktet i
Uddevalla hava tingstad i dylika mål.

I sin berättelse för år 1902 hemställde riksdagens revisorer, huru vida

icke till fångvårdskostnadernas nedbringande kronohäktet i Svane sund

m. fl. mindre fängelser borde indragas, synnerligast som de alltjämt
utvidgade kommunikationerna numera i väsentlig grad underlättade

fångarnas försändande till länsfängelserna.

Löneregleringskommittén uttalade i sitt den 23 mars 1909 avgivna

betänkande rörande fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, att bland

andra häkten kronohäktet i Svanesund syntes ur kronans synpunkt

kunna helt undvaras. För nedläggande av häktet ansåg dock kommittén

liksom ock Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län

hinder möta i avtal om dess upprätthållande. Kungl. Maj:ts befallnings -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217. 5

havande anförde därjämte såsom skäl för häktets bibehållande svårigheten
vid vissa tillfällen att uppehålla förbindelsen mellan de öar, av vilka Örusts
och Tjörns härad består, och fastlandet.

Med anledning av statsrevisorernas hemställan gick fångvårdsstyrelsen
i författning om vederbörandes hörande angående villkoren för kronohäktets
i Svanesund övertagande av häradena. De inledda underhandlingarna
kunde dock ej slutföras, innan väckt fråga om flyttande av
Orusts och Tjörns härads tingsställe från Svanesund till annan ort
blivit slutligen avgjord. Genom utslag den 25 oktober 1905 förordnade
emellertid Kungl. Maj:ts befallningshavande på anförda skäl, att Orusts
och Tjörns härads tingsstad skulle förläggas från Svanesund till lämplig
plats å hemmanet Varekil i närheten av där belägna gästgivargård, och
ålade häradenas tingshusbyggnadsskyldiga invånare att därstädes uppföra
tingshus med lokal för häradsrättens arkiv och häradshäkte av laga
beskaffenhet, häktet dock icke såvida sådant genom statens försorg
ställdes till häradsbornas förfogande. Sedan Långeianda m. fl. kommuner
anfört besvär hos kammarkollegiet, fann kammarkollegiet genom
utslag den 21 oktober 1907 ej skäl göra ändring i Kungl. Maj:ts befallningshavandes
utslag, varefter Kungl. Maj:t, dit besvären fullföljdes,
genom utslag den 12 april 1910 ej fann skäl göra ändring i kammarkollegiets
utslag. Den nya tingshusbyggnaden har därefter fullbordats
samt tagits i bruk; och inrymmas i byggnaden 2 celler för tillfälligt förvar
av rannsakningsfångar.

Frågan om indragning av kronohäktet i Svanesund upptogs därefter
på nytt av fångvårdsstyrelsen, i det att styrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län den 15
september 1913 anhöll, att befallningshavanden måtte efter verkställd
utredning samt vederbörandes hörande till styrelsen inkomma med
yttrande i frågan.

Kungl. Maj:ts befallningshavande lät då höra Orusts och Tjörns
häradsbor samt vederbörande kronofogde och länsmän.

Vid det sammanträde, som med anledning härav hölls den 11
november 1913 med socknevis utsedda ombud för häradsborna, hemställde
ombuden, med undantag av ett, att, då ett kronohäkte vore till stor fördel
för Orusts och Tjörns härad, häktet i Svanesund måtte få bibehållas.
Emellertid uttalade ombuden samtidigt önskvärdheten därav att, som ortens
tingsställe Varekil vore lämpligaste platsen för ett kronohäkte för häradena,

Förberedande
åtgärder för
häktets indragande.

Häradsborna
vid sammanträde
den
n/u 1913.

Kronofogden.

Länsmännen.

Kungl. Maj.ts
befallningshavande
i
Göteborgs och
Bohus län.

Infordrade
köpeanbud ä
häktet.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

kronohäktet förflyttades till sistnämnda plats. Därest häktet emot ombudens
bestridande komme att indragas, yrkade ombuden, att häradena
fortfarande måtte vara befriade från skyldighet att bygga och underhålla
häradshäkte inom häradena.

Ett ombud ansåg, att kronohäktet i Svanesund borde indragas och
ett nytt uppföras i Varekil på statens bekostnad.

Kronofogden i Orusts och Tjörns fögderi, vilken tillika är tillsyningsman
för häktet, ansåg, att kronohäktet vore till stor nytta för häradena,
då vederbörande åklagare kunde när som helst på dygnet få en för brott
häktad person dit införpassad. A andra sidan måste enligt kronofogdens
mening medgivas, att kronohäktet ställde sig dyrt i förhållande till det
antal fångar, som för närvarande där förvarades. Dock kunde ju jämväl
fångar, som av Orusts och Tjörns häradsrätt dömts till fängelse eller
straffarbete intill tre månader, få där avtjäna sitt straff. Kronofogden
hemställde, att, då fördelen av häktets befintlighet i Svanesund mer än
uppvägde kostnaderna för detsamma, kronohäktet måtte bibehållas.

Vederbörande länsmän förklarade sig icke hava något att invända mot
indragningen av kronohäktet, då det med hänsyn till kommunikationerna
icke vore förenat med större besvär att forsla fångarna till Uddevalla.

I den skrivelse, varmed Kungl. Majrts befallningshavande till fångvårdsstyrelsen
överlämnade de sålunda avgivna yttrandena, uttalade befallningshavanden
som sin åsikt, att, ehuru skäl nog kunde anföras för
bibehållande av kronohäktet i Svanesund, den verkställda utredningen
dock gåve vid handen, att, sedan numera tingsstaden för Orusts och
Tjörns härad förflyttats från Svanesund till Varekil, något verkligt behov
av kronohäktets bibehållande icke förefunnes, varför Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke hade något att erinra mot detsammas indragning. Dock
torde, enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes förmenande, efter kronohäktets
indragning, häradsborna allt fortfarande vara befriade från skyldighet
att bygga särskilt häradshäkte samt vara berättigade att såsom häradsfängelse
få använda kronohäktet i Uddevalla.

Fångvårdsstyrelsen anmodade härefter Kungl. Maj:ts befallningshavande
att infordra köpeanbud å häktestomt och byggnader i Svanesund.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande med anledning härav utfärdat
kungörelse om infordrande av köpeanbud, avgåvos inom den i kungörelsen
föreskrivna tiden tvenne anbud, det ena å 4,600 kronor och

Kunffl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217.

det andra å 4,800 kronor samt efter kungörelsetidena utgång ett å 5,000
kronor. Då emellertid Kung!. Maj:ts befallningshavande i likhet med
kronofogden fann anbuden med hänsyn till fastighetens taxeringsvärde,
6,000 kronor, för låga, hemställde befallningshavanden om styrelsens
bemyndigande att lämna anbudsgivarna tillfälle att höja sina anbud,
varefter med styrelsens begivande nya anbud infordrades. Vid den senare
anbudstidens utgång avgavs högsta anbudet å 5,150 kronor av Maria
Hedström i Varekil. 1 till styrelsen avgivet yttrande anförde befallningshavanden,
att taxeringsvärdet väl ej uppnåtts, men att det dock vore försiktigast
att antaga Maria Hedströms anbud, enär, om fastigheten försåldes
å auktion, näppeligen gåves utsikter, att flere spekulanter infunne sig
eller att högre bud skulle avgivas, men den möjligheten funnes, att
köpeskillingen bleve lägre.

Med hänsyn till vad befallningshavanden sålunda anfört fann fångvårdsstyrelsen
Maria Hedströms anbud böra antagas samt anmodade befallningshavanden
att i enlighet därmed och under förbehåll av Kungl.
Maj:ts godkännande uppgöra förslagskontrakt.

I det kontrakt, som i anledning därav upprättades och som är dagtecknat
den 26 juli 1915, har Maria Hedström förbundit sig att för häktestomten
jämte därå uppförda byggnader i befintligt skick betala en köpesumma
av 5,150 kronor samt vidbliva denna förbindelse, till dess Kungl.
Maj:ts beslut i ärendet meddelats.

Uti underdånig skrivelse den 23 oktober 1915 har nu fångvårdsstyrelsen
anfört:

Efter tingsstadens förflyttning från Svanesund hade, såsom ovan nämnts, den
vilande frågan om kronohäktets indragning ansetts böra ånyo upptagas. Anledning härtill
förelåge jämväl därutinnan, att numera förbindelsen mellan Orust och Tjörn samt
Uddevalla genom järnvägs framdragande över Stenungsund och Ljungskile så förbättrats,
att i häktet förvarade bötes- och rannsakningsfångar skulle i stället kunna utan större
olägenhet eller tidsutdräkt sändas till kronohäktet i Uddevalla. För häktade personers
införpassning från Orust ledde vägen å färja, trafikabel med häst och åkdon,
från Svanesund till Kålhättan på fastlandet samt vidare med skjuts omkring 6 kilometer
till Ödsmåls hållplats å statens genom Bohuslän framgående järnvägslinje
och därifrån med bantåg omkring 35 kilometer till Uddevalla. Från Tjörn kunde
vägen tagas båtledes över Höviksnäs direkt till Stenungsunds järnvägsstation samt
vidare 41 kilometer med samma banlinje. Härav framginge, att fångforslingen från
Tjörn, som nu vanligen skedde med överfart till Skåpesund å Orust och därifrån
över Varekil omkring 13 */* kilometer landväg till Svanesund, skulle med häktets
förläggning till Uddevalla kunna verkställas över Stenungsund hela vägen med bantåg.
Från Orust skulle erfordras en landsvägsresa om 6 kilometer, innan järnvägen kunde

Kontrakt
den 2C/t 1915.

Fångvårdsstyrelsens

skrivelse den
23/io 1915.

Befattning shavarne
vid
häktet.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

anlitas. För rannsakningsfångars transport mellan Uddevalla och tingsstaden i Varekil
komme att begagnas vägen över Svanesund, så att forslingen med skjuts skulle förlängas
från 9 kilometer Varekil—Svanesund till 15 kilometer Varekil—Svanesund—
Ödsmål, där järnvägen nåddes.

Under femårsperioden 1910—14 hade å kronohäktet i Svanesund varit intagna

1910 1911 1912 1913 1914 Summa

rannsakningsfångar........................ 3 3 1 5 4 16

bötesfångar .................................... 21 22 11 18 14 86

Summa 24 25 12 23 18 102.

Antalet utspisade dagportioner under samma femårsperiod hade uppgått till

1910 ........................................ 211 portioner

1911 ........................................ 167 »

1912 ........................................ 78 »

1913 ........................................ 204 »

1914 ........................................ 172 >

Med avseende å de korta tider, fångarna sålunda förvarats i häktet, hade
deras medeltal för dag under femårsperioden understigit 1.

Det vore tydligt, att med detta ringa fångantal den beräknade ökningen i
väglängd mellan häradena och vederbörande häkte, om detta förlädes till Uddevalla,
icke finge tillerkännas någon avgörande vikt, när det gällde att på ett för staten
mer ekonomiskt sätt ordna häradenas fångförvar. Då häradenas befrielse från skyldigheten
att bygga och underhålla särskilt häkte icke förutsatte något åtagande från
kronans sida att inom häradena hålla sådant häkte utan sammanhängde med Uddevalla
kronohäktes upplåtande jämväl såsom häradsfängelse, torde ej heller annat från tingshusbyggnadsskyldigas
sida kunna ifrågasättas än att vid Svanesundshäktets nedläggande
Uddevallahäktet trädde i dess ställe och sålunda återginge till sin ursprungliga
bestämmelse såsom krono- och rannsakningsfångelse jämväl för Orusts
och Tjörns härad.

Beträffande vid kronohäktet anställda befattningshavare, en tillsyningsman
och en föreståndare, med arvoden å fångvårdens förslagsanslag,
har fångvårdsstyrelsen i sin nu ifrågavarande underdåniga skrivelse
meddelat, att dessa när som helst kunde entledigas från sina befattningar.
Det förordnande, som av Kungl. Maj:t meddelats kronofogden
i fögderiet att tills vidare vara tillsyningsman vid häktet, upphörde vid
indragningen. Föreståndaren, vilken innehade konstitutorial såsom vaktkonstapel
vid centralfängelset å Härianda, kunde återgå till sin ordinarie
tjänst eller beredas annan tjänstgöring.

Fångvårds- Under åberopande av vad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört har

hemställan styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t ville dels förordna, att kronohäktet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

i Svanesund skulle från dag, som Kungl. Maj:t täcktes bestämma,
indragas, att från tiden för indragningen kronohäktet i Uddevalla skulle
utgöra krono- och rannsakningsfängelse för Orusts och Tjörns härad
samt att samma härads tingshusbyggnadsskyldiga därmed allt fortfarande
skulle vara befriade från skyldigheten att bygga och underhålla
särskilt häkte, dels efter inhämtande av riksdagens samtycke, med
godkännande av ovannämnda förslagskontrakt, bemyndiga styrelsen att
i enlighet därmed till Maria Hedström försälja häktestomten i Svanesund
med därå uppförda byggnader mot en köpeskilling av 5,150 kronor att
erläggas senast två månader efter det om köpet upprättat kontrakt
blivit henne tillställt, med rätt för henne att tillträda det försålda, sii
snart köpeskillingen blivit till fullo gulden, dock ej innan dagen föi
häktets indragning, dels ock föreskriva, att köpeskillingen skulle till -godoföras förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Överintendentsämbetet, vars utlåtande inhämtats, har förklarat sig
anse, att tomten nu torde hava ett värde av 106 kronor. Skulle nytt
häkte nu uppföras, torde kostnaderna härför komma att belöpa sig till
minst 10,000 kronor. Vare sig man lade den verkliga kostnaden till
grund och därifrån avräknade en lämplig slitningsprocent för de förflutna
45 å,ren — efter allenast 0.5 procent för år skulle denna uppgå till
1 496 kronor 25 öre — eller värderade byggnaden efter nuvarande
byggnadskostnader med avdrag av de reparations- och ändringskostnader,
som måste nedläggas på densamma, innan den bleve användbar för
annat ändamål — vilka kostnader icke torde böra beräknas lägre än till
5 000 kronor utan snarare torde komma att överstiga denna summa —
ansåge ämbetet det avgivna anbudet å 5,150 kronor motsvara byggnadens
och tomtens verkliga saluvärde och förty böra anses vara för kronan
fullt antagbart. Att den sålunda erbjudna köpeskillingen med 850 kronor
understege det i detta fall tämligen godtyckliga taxeringsvärdet vore
enligt ämbetet, på ovan angivna skäl, icke av någon betydelse, alldenstund
taxeringen i förevarande fall icke vore baserad på avkastning av något
slag utan förmodligen på de ursprungliga byggnadskostnaderna.

Domhavandena i Orusts och Tjörns härads domsaga samt Inlands
domsaga ävensom Göta hovrätt hava förklarat sig icke hava något att
erinra mot indragning av kronohäktet i Svanesund.

Statskontoret har i infordrat yttrande förklarat sig icke hava något
att erinra mot fångvårdsstyrelsens förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 192 höft. (Nr 217.) 2

Öv er intendent
sämbrt et.

Domhavandena
samt
Göta hovrätt,

Statskontoret.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 217.

nePcheienntS'' Av den utrecln‘Dgö som sålunda blivit förebragt, framgår, att krono häktet

i Svanesund för närvarande tjänar tvenne ändamål. Det användes
för verkställande av fängelsestraff, vartill böter blivit förvandlade,
samt utgör dessutom förvaringsfängelse för häktade personer från Orusts
och Tjörns härad. Själva rannsakningarna med nämnda personer äga
däremot, efter det ifrågavarande domsagas tingsställe blivit flyttat från
Svanesund, ej längre rum därstädes, utan i regel vid det nya tingsstället
vid Varekil, varest, på sätt förut nämnts, för tillfällig förvaring
av rannsakningsfångar tvenne celler finnas inredda i det nya tingshuset.
Enligt ovan omförmälda av Kungl. Maj:t den 27 oktober 1876 meddelade
beslut kunna dock brottmål rörande häktade från nämnda härad
handläggas jämväl å kronohäktet i Uddevalla, för så vitt Kungl. Maj:ts
befallningshavande eller domhavanden finner omständigheterna sådant
påkalla.

De skäl, som på sin tid motiverade uppförandet av det nuvarande
kronohäktet i Svanesund, förefinnas icke länge. Det då till Svanesund
förlagda tingsstället för Orusts och Tjörns härads domsaga har numera,
som nämnts, flyttats till annan ort inom domsagan, nämligen Varekil.
På sätt fångvårdsstyrelsen framhållit, kunna vidare till följd av den
väsentliga förbättring i kommunikationerna, som under senare åren
inträtt, de bötes- och rannsakningsfångar, för vilka kronohäktet i Svanesund
är avsett, utan större olägenhet och tidsutdräkt sändas till kronohäktet
i Uddevalla. De av fångvårdsstyrelsen anförda statistiska uppgifterna,
enligt vilka fångarnas medeltal per dag under femårsperioden
1910—1914 understigit 1, torde till fullo ådagalägga, att kronohäktet
numera nästan helt och hållet förlorat sin betydelse och att dess bibehållande
skulle förorsaka en allt för hög kostnad i förhållande till fångvårdens
gagn därav.

Från det allmännas synpunkt torde alltså den föreslagna indragningen
av kronohäktet i Svanesund vara väl motiverad. Ej heller torde
något hinder härför möta i det åtagande gentemot de tingshusbyggnadsskyldiga
i Orusts och Tjörns härad, som måste anses ligga i den befrielse
från all skyldighet att inom häradena bygga något särskilt häkte,
som Kungl. Maj:t genom förutnämnda nådiga brev den 10 juli 1861
meddelat Orusts och Tjörns häradsbor i sammanhang därmed, att dessa
förbundo sig att lämna visst bidrag för en gång till uppförande av ett
cellfängelse i Uddevalla samt årlig avgift till fängelsets underhåll. Genom
meddelandet av denna befrielse har nämligen kronan, på sätt fångvårdsstyrelsen
framhållit, ingalunda förbundit sig att hålla häradshäkte inom
häradena. Detta framgår därav, att åtagandet just sammanhängde

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

med upplåtandet av Uddevalla dåvarande cellfängelse jämväl såsom
häradsfängelse för Orusts och Tjörns härad. En indragning av kronohäktet
i Svanesund skulle innebära endast ett återgående till förhållandena,
sådana de voro närmast efter det cellfängelset i Uddevalla blivit
uppfört och intill dess nuvarande kronohäktet i Svanesund togs i bruk,
d. v. s. kronohäktet i Uddevalla skulle ensamt bliva rannsakningsfängelse
för häktade personer från Orusts och Tjörns härad.

Jämväl enligt min mening bör alltså kronohäktet i Svanesund indragas
samt i sammanhang därmed bestämmelse meddelas därom, att
från tiden för denna indragning kronohäktet i Uddevalla skall utgöra
krono- och rannsakningsfängelse för Orusts och Tjörns härad.

Då efter indragningen kronan ej lärer lämpligen kunna själv tillgodogöra
sig kronohäktesbyggnaden med tomt, torde denna böra försäljas.
Någon utsikt att därvid kunna uppnå för kronan förmånligare
försäljningsvillkor, än de, som inrymmas i ovan omförmälda med Maria
Hedström uppgjorda förslagskontrakt, torde, enligt vad utredningen giver
vid handen, icke förefinnas, varför detta kontrakt torde böra godkännas.
Innan någon vidare åtgärd i ärendet vidtages, torde emellertid, såsom
fångvårdsstyrelsen anmärkt, riksdagens samtycke till försäljningen böra
inhämtas; och hemställer jag förty, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i
nådig proposition föreslå riksdagen medgiva,

dels att kronohäktesbyggnaden i Svanesund med
tillhörande jordområde må försäljas till Maria Hedström
mot en köpeskilling av 5,150 kronor samt de villkor i
övrigt, som finnas upptagna i ovan omförmälda köpekontrakt
eller eljest av fångvårdsstyrelsen föreslagits,
dels och att köpeskillingen må tilläggas förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas nådig proposition i
ämnet, av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
N. Beite.