Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 213.

1

Nr 213.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående efterskänkande
av kronans rätt till danaarv efter banvakten
Martin Andersson Andrén från Smedsbol i Holms församling
m. fl.; given Stockholms slott den 14 april 191 (i.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen
medgiva,

1) att kronans rätt till de danaarvsmedel efter banvakten Martin
Andersson Andrén från Smedsbol i Holms församling, som inlevererats
till statsverket, må, efter avdrag av det av kammaradvokatfiskalen
uppburna aktoratsarvode, efterskänkas till förmån för änkan Alma Maria
Svensk, född Andersson, i Väster Lövsta, järnarbetaren Sven Efraim
Skarps i Huskvarna hustru Maria Kristina Skarp, född Andersson, samt
Karl Wiktor Wibäcks i Vittinge hustru Nanna Teresia Wibäck, född
Andersson;

2) att kronans rätt till de danaarvsmedel efter änkan Johanna
Maria Maximiliana Nilsson, född Lindgren, från Sölvesborg, som inlevererats
till statsverket, må, efter avdrag av det av kammaradvokatfiskalen
uppburna aktoratsarvode, efterskänkas till förmån för plåtslagarna Viktor
Emanuel Häger och'' Waldemar Napoleon Häger samt Elin Vilhelmina
Häger, alla i Hässleholm, ävensom dagarbetaren Carl Gustaf Häger och
Ellen Häger, båda i Karlskrona, i den mån bemälda personer visa sig
skola haft del i kvarlåtenskapen efter den avlidna, därest de i tid gjort
sina arvsanspråk gällande;

3) att kronans rätt till danaarv efter Charlotta Augusta Risberg
från Kvidinge må efterskänkas till förmån för snickaren August Nydahl
därstädes; dock att av danaarvsmedlen skall till kammaradvokatfiskalen utgå
aktoratsarvode enligt de för beräkning av sådant arvode gällande grunder;

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 188 höft. (Nr 213.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 213.

4) att kronans rätt till danaarv efter arbetaren Karl Wilhelm
Lindgren från Eksjö må efterskänkas till förmån för skomakaren Gustaf
Wilhelm Hentzell i samma stad; dock att av danaarvsmedlen skall till
kammaradvokatfiskalen utgå aktoratsarvode enligt de för beräkning av
sådant arvode gällande grunder;

5) att kronans rätt till danaarv efter smeden Fredrik Holmström
från Österby i Haga socken må efterskänkas till förmån för hans änka
Anna Matilda Holmström, född Jansson, samt att änkan Holmström må
befrias från utgivande av den kronan uti mot henne av kammaradvokatfiskalsämbetet
anhängiggjord rättegång angående giltigheten av ett utav
makarna Holmström upprättat inbördes testamente tillerkända gottgörelse
för inställelsekostnad sex kronor;

6) att kronans rätt till danaarv efter faktorn Erik Brink från
Köping må efterskänkas till förmån för hans änka Anna Mathilda Brink,
född östman; dock att av danaarvsmedlen skall till kammaradvokatfiskalen
utgå aktoratsarvode enligt de för beräkning av sådant arvode gällande
grunder.

De till dessa ärenden hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med
all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 213.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde härefter:

Till Eders Kungl. Maj:t hava inkommit åtskilliga ansökningar om
efterskänkande av kronans rätt till danaarf. Då vissa av dessa ärenden
numera föreligga i vederbörligen utrett skick, anhåller jag att nu få
redogöra för desamma.

1) Den 2 november 1908 avled i Smedsbol i Holms församling av
Ålvsborgs län banvakten Martin Andersson Andrén. I instrumentet över
den efter honom upprättade bouppteckningen antecknades, att den avlidnes
»arvingars namn och vistelseort är okänt», varemot och då inbördes
testamente mellan Andrén och hans före honom avlidna hustru Sara
Andrén förelegat, på grund varav Andrén till sin död suttit i orubbat

Dan aarv efter
banvakten
Martin
Andertton
Andrén.

4

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 213.

bo. såsom delägare i boet upptogos Sara Andréns två syskon och elva
syskonbarn. Sedan god man för tillvaratagande av de okända arvingarnas
rätt förordnats samt skifte i boet den 6 oktober 1909 förrättats mellan
Sara Andréns förenämnda arvingar samt gode mannen, uppbar kronolänsmannen
Alf. Björkengren, sedan gode mannen för förvaltningen
avfordrats redovisning för Kungl. Maj:ts och kronans räkning, såsom
danaarv ett belopp av 1,515 kronor 32 öre, vilket belopp, efter avdrag
av det kammaradvokatfiskalsämbetet i författningsenlig ordning tillkommande
aktoratsarvode, 151 kronor 53 öre, för Kungl. Magt och kronans
räkning innestå å giroräkning i riksbanken.

I en till Kungl. Magt den 13 februari 1914 inkommen ansökan
hava änkan Alma Maria Svensk, född Andersson, i Väster Lövsta, järnarbetaren
Sven Efraim Skarp i Huskvarna såsom målsman för sin hustru
Maria Kristina Skarp, född Andersson, samt Karl Wiktor Wibäck i
Vittinge såsom målsman för sin hustru Nanna Teresia Wibäck, född
Andersson, gjort framställning om efterskänkande till deras förmån av
ifrågavarande danaarv samt därvid anfört följande.

Enligt vad som framginge av ovannämnda framställning bifogade prästbevis
hade Andrén avlidit barnlös och ej ägt andra syskon än dåmera avlidne bröderna
Carl Johan Andersson och Per Aron Andersson. På sätt berörda intyg jämväl
utvisade, vore änkan Svensk och sökanden Wibäcks hustru Nanna Teresia enda
barn till Per Aron Andersson samt sökanden Skarps hustru Maria Kristina enda
barn till förenämnde Carl Johan Andersson. Då sökandena icke ägt kännedom om
dödsfallet samt ej heller utredningsmannen i boet efter Andrén haft vetskap om
tillvaron av släktingar till denne, hade sökandena icke kommit i tillfälle att göra
sina berättigade arvsanspråk gällande. Enär emellertid sökandena vore i den
ekonomiska belägenhet, att den avlidnes kvarlåtenskap komme att utgöra ett mycket
värdefullt bidrag till deras uppehälle, anhölle sökandena, att ifrågavarande danaarv
måtte varda till deras förmån efterskänkt.

Över ifrågavarande ansökning har Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Jönköpings län efter erhållen remiss hört kronofogden i Tveta, Vista och
Mo härads fögderi, vilken, efter det stadsfiskalen i Huskvarna på anmodan
verkställt undersökning beträffande makarna Skarps förmögenhetsförhållanden,
förklarat sig icke hava något att emot ansökningen erinra.

Vid nyssberörda undersökning utröntes, att makarna Skarp, som
hade två minderåriga barn, vore för sitt uppehälle uteslutande hänvisade
till de medel, mannen såsom fabriksarbetare förtjänade, att mannens
arbetsförtjänst under år 1913 utgjort 1,469 kronor, att makarna icke
ägde någon fastighet eller eljest gjort några besparingar, att hustrun
till boet medfört 150 kronor samt att andra skulder än ett riksbankslån,
varå återstode oguldet 210 kronor, icke funnes i boet.

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 213.

Kungl. Maj:ts befallningshavande, som funnit sitt yttrande över
framställningen påkallat, allenast i vad densamma rörde de inom länet
bosatta makarna Skarp, bär för sin del tillstyrkt bifall till samma framställning.

Sedan ärendet härefter remitterats till kammarkollegium för inhämtande
av kammaradvokatfiskalsämbetets yttrande, har nämnda ämbete,
till fullständigando av den i ärendet erforderliga utredningen beträffande
de övriga sökandena, över framställningen inhämtat utlåtande jämväl av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västmanlands län.

På grund härav har Kungl. Maj:ts befallningshavande hört vederbörande
kronofogde, som därvid upplyst, att makarna Wibäck, som hade
tre minderåriga barn, icke hade andra inkomster, än dem mannen såsom
mekanisk arbetare vid Morgongåva verkstäder kunde förskaffa sig samt
att änkan Svensk levde i knappa omständigheter, försörjande sig medelst
sömnad, vadan kronofogden funne den underdåniga framställningen vara
förtjänt av bifall.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har däremot i avgivet utlåtande
gjort gällande, att då sökandena vore den avlidnes närmaste arvingar,
det här icke vore fråga om efterskänkande av danaarv utan fast hellre
om utbetalande till rätta närmaste arvingar av deras arvslott, varav
kronan utan laga rätt kommit i besittning, varför det syntes Kungl.
Maj:ts befallningshavande, som om Kungl. Maj:t borde förklara hinder
från kronans sida icke möta för sökandena att njuta till godo sin lagliga
arvslott.

För egen del har kammaradvokatfiskalsämbetet anfört följande:

»Det lärer icke kunna förnekas, att de stadganden, som innefattas i 15
kapitlet §§ 5 och 6 ärvdabalken i fråga om preskription av arvsanspråk föranlett
en icke oväsentlig olikformighet i rättspraxis. Förutsättningen för 5:e §:s tillämplighet
är, att man ’vet’ den dödes inländske arvinge men ej var han är. Lagen
föreskriver för sådant fall kungörelseförfarande, varefter den frånvarande arvingen
njuter till godo en tioårig preskriptionstid från sista kungörelsen. § 6 lämnar föreskrift
för den händelse, att man ej ’vet’ den dödes arvinge; kommer ej bud av
honom, eller viss kunskap var han är, eller kommer han ej själv, inom natt och år,
då falleo arvet Konungen till, där ej arvingen sedan laga förfall visar.

Åtskilliga underdomstolar synas emellertid ofta icke förfara med tillbörlig
stränghet vid inregistrering av bouppteckningar. De ordalag, som i förevarande fall
kommit till användning i bouppteckningen efter Andrén, — ''vilkens arvingars namn
och vistelseort är okänt’ — skulle sålunda — enligt den erfarenhet ämbetet vunnit —
väl kunnat giva mången domstol, som underläte att, såsom givetvis för sådant fall
borde ske, först föranstalta om utredning, i vad mån tillvaron av arvingar eller
allenast deras namn och vistelseort varit vid bouppteckningen okänd, anledning till
utfärdande av sådan kungörelse, varom § 5 handlar. Det torde sålunda icke kunna

Departements chefen.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 213.

bestridas, att i icke få fall dels olikhet i rättspraxis dels domstolens större eller
mindre grad av stränghet med avseende å bouppteckningens form kan tänkas komma
att inverka å frånvarande arvingars rätt.

Därest Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västmanlands län, vid avgivande
av sitt icke lättydda utlåtande i ärendet, kan anses hava haft insikt i och
åsyftat nu anmärkta förhållande, synes möjligen något fog kunna föreligga för den
mening, nämnda myndighet omfattat. Ämbetet kan emellertid ingalunda ansluta sig
till en dylik uppfattning. Någon omständighet, som kunde göra sannolikt, att
sökandenas existens om ock icke deras namn och vistelseort varit vid bouppteckningsförrättningen
känd, synes så mycket mindre hava förekommit, som sökandena
själva, i allt fall beträffande utredningsmannen i boet, åberopat ett motsatt förhållande.
Då kungörelse jämlikt 15 kapitlet 5 § ärvdabalken veterligen icke i
ärendet ågått, samt sökandena för sin bristande kännedom om arvlåtarens död icke
kunnat åberopa sådant laga förfall, som i § 6 sägs, synes Eders Kungl. Maj:ts och
kronans rätt till danaarv obestridlig.

Med hänsyn emellertid till vad i ärendet upplysts beträffande sökandenas förmögenhetsförhållanden
ävensom till den däri i övrigt förebragta utredning, får ämbetet
för sin del tillstyrka nådigt bifall till ansökningen samt förty i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t till riksdagen avlåta nådig proposition i
syfte, att kronans rätt till ifrågavarande danaarvsmedel, utgörande, efter avdrag av
ämbetet tillkommande aktoratsprovision, 1,363 kronor 79 öre, måtte till sökandenas
förmån efterskänkas.»

Justitiekanslersiimbetet, vars yttrande i ärendet jämväl inhämtats,
bär i skrivelse den 26 april 1915 anfört följande:

»På grund av bestämmelserna i 15 kap. ärvdabalken har kvarlåtenskapen efter
avlidne banvakten Martin Andrén såsom danaarv omhändertagits av vederbörande
för kronans räkning. Enär sökandena icke bestritt kronans rätt härtill, lärer denna
kronans rätt få anses ostridig. Vid sådant förhållande och med hänsyn till vad upplyst
blivit om sökandenas skyldskap med Andrén och om deras ekonomiska ställning,
har justitiekanslersämbetet icke något att erinra mot kammaradvokatfiskalens
underdåniga hemställan i ärendet.»

Då kronan i förevarande fall torde äga danaarvsrätt, men de i
ärendet förekomna omständigheter iiro sådana, att ett efterskänkande av
denna danaarvsrätt synes mig böra äga rum, får jag alltså hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till de danaarvsmedel efter
banvakten Martin Andersson Andrén från Smedsbol i
Holms församling, som inlevererats till statsverket, må,
efter avdrag av det av kammaradvokatfiskalen uppburna
aktoratsarvode, efterskänkas till förmån för änkan
Alma Maria Svensk, född Andersson, i Väster Lövsta,

7

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 213.

järnarbetaren Sven Efraim Skarps i Huskvarna hustru
Maria Kristina Skarp, född Andersson, samt Karl
Wiktor Wibäcks i Vittinge hustru Nanna Teresia
Wibäck, född Andersson.

2) Den 3 augusti 1911 avled änkan Johanna Maria Maximiliana Danaarv efter

Nilsson, född Lindgren, från Sölvesborg. I instrumentet över den efter
henne upprättade bouppteckningen uppgavs, att den avlidna icke efterlämnat
kända stärbhusdelägare. Behållningen i boet uppgick till 2,029
kronor 55 öre.

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet genom Kungl. Maj ds befallningshavande
i Blekinge län avfordrat vederbörande redovisning rörande
kvarlåtenskapens efter änkan Nilsson förvaltning, har ämbetet för Kungl.
Majds och kronans räkning såsom danaarv uppburit ett belopp av 2,122
kronor 67 öre, vilka medel efter avdrag av advokatfiskalsämbetet tillkommande
aktoratsarvode, 106 kronor 14 öre, för Kungl. Majds och
kronans räkning innestå å giroräkning i riksbanken.

Uti en den 17 december 1914 dagtecknad ansökning hava plåtslagarna
Viktor Emanuel Häger och Waldemar Napoleon Häger samt
Elin Vilhelmina Häger, alla i Hässleholm, jämte dagarbetaren Carl
Gustaf Häger och Ellen Häger, båda i Karlskrona, anhållit, att Kungl.
Majd och kronan måtte till deras förmån efterskänka sin rätt till danaarv

änkan
Johanna
Maria

Maximiliana
Nilsson, född
Lindgren.

efter änkan Nilsson. Såsom skäl för ansökningen hava sökandena andraga,
att de vore systerbarnbarn till den avlidna och sålunda, därest de
i tid framställt arvsanspråk, skulle kommit i åtnjutande av kvarlåtenskapen
efter änkan Nilsson. Vid den underdåniga ansökningen voro därjämte
fogade intyg av förste komministern i Karlskrona stadsförsamling Henning
Johansson, utvisande att sökandena befunno sig i uppgivet skyldskapsförhållande
till den avlidna samt att denna förutom den syster, från
vilken sökandena härstammade, haft ännu en syster Clara Judith Josefina,
om vilken emellertid ej lämnas annan uppgift än att hou föddes den 17
maj 1823 i Karlskrona stadsförsamling och den 9 november 1842 utflyttade
till Amiralitets församlingen i Karlskrona.

Över ansökningen har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge
län avgivit infordrat utlåtande samt däri, under anförande av, att enär
sökandena genom i ärendet företedda handlingar styrkt sig vara arvingar
efter änkan Nilsson och, därest de i behörig tid anmält sig som arvsberättigade,
skulle bekommit kvarlåtenskapen efter den avlidna, och då
vidare arvsbeloppet i sökandenas ekonomiska ställning torde äga avse -

Danaarv efter
Charlotta
Augusta Risberg.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 213.

vard betydelse för dem, hemställt, att den gjorda ansökningen måtte
bifallas.

På grund av remiss har jämväl kammaradvokatfiskalsämbetet inkommit
med yttrande i ärendet och därvid på de av Kungl. Maj:ts befallningshavande
anförda skäl förordat bifall till ansökningen samt förty
hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t till riksdagen avlåta proposition, i
syfte att kronans rätt till ifrågavarande danaarvsmedel, efter avdrag
dock av utav advokatfiskalsämbetet uppburet aktoratsarvode, måtte till
sökandenas förmån efterskänkas.

Då jag på grund av vad sålunda förekommit finner skäligt, att på
sökandena belöpande delar av kvarlåtenskapen efter den avlidna efterskänkas
till deras förmån, hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till de danaarvsmedel efter
änkan Johanna Maria Maximiliana Nilsson, född Lindgren,
från Sölvesborg, som inlevererats till statsverket,
må, efter avdrag av det av kammaradvokatfiskalen
uppburna aktoratsarvode, efterskänkas till förmån för
plåtslagarna Viktor Emanuel Häger och Waldemar
Napoleon Häger samt Elin Vilhelmina Häger, alla i
Hässleholm, ävensom dagarbetaren Carl Gustaf Häger
och Ellen Häger, båda i Karlskrona, i den mån bemälda
personer visa sig skola haft del i kvarlåtenskapen efter
den avlidna, därest de i tid gjort sina arvsanspråk
gällande.

3) Den 30 juli 1914 avled omyndigförklarade Charlotta Augusta
Risberg från Kvidinge. I instrumentet över den efter henne den 18
augusti samma år upprättade bouppteckningen uppgavs, att den avlidna
ej efterlämnade kända stärbhusdelägare. Behållningen i boet uppgick
till 730 kronor 35 öre.

Uti en den 15 februari 1915 dagtecknad ansökning har snickaren
August Nydahl anhållit, att Kungl. Maj:t måtte till Nydahls förmån
efterskänka sin rätt till danaarv efter Charlotta Augusta Risberg. Till
stöd härför har sökanden åberopat innehållet i eu vid ansökningen fogad,
till Kungl. Maj:t ställd skrift från ordföranden i Kvidinge sockens kommunalnämnd,
vari anförts i huvudsak följande.

Den avlidna, som under hela sin livstid saknat förståndets fulla bruk, hade
under 35 år njutit vård och underhåll av sökanden och hans hustru mot en ersätt -

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 213.

ning av endast 60 kronor för år. Då kostnaden för dom, vilka underhållits av
socknens fattigvårdsinrättning, uppgått till omkring 250 kronor årligen för värjo
person, skulle följaktligen den avlidna, som ursprungligen haft ett kapital av omkring
2,000 kronor, för flera år sedan fallit fattigvården till last, ifall sökanden
erhållit någorlunda skälig ersättning för sina av hennes underhåll föranledda kostnader.
Vad sökanden genom danaarvets efterskänkande skulle erhålla vore blott
en ringa ersättning för den uppoffring och välgörenhet han i så många år ådagalagt
för en person, som på grund av sjukdom varit i behov av daglig tillsyn.
Sökandens ekonomiska ställning vore dessutom icke bättre, än ätt han väl behövde
ifrågavarande medel.

Över ansökningen har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kristianstads
län avgivit infordrat utlåtande, varmed överlämnats ett av vederbörande
kronofogde avgivet yttrande, däri uttalats, att makarna Nydahl,
vilka voro gamla och i små omständigheter, syntes vara väl förtjänta
att erhålla kvarlåtenskapen efter den avlidna.

För egen del tillstyrker även Kungl. Maj:ts befallningshavande
ansökningen.

1,’å grund av remiss har kammaradvokatfiskalsämbetet inkommit
med yttrande i ärendet, däri ämbetet förordar bifall till ansökningen
samt förty hemställer, det täcktes Kungl. Maj:t till riksdagen avlåta proposition,
i syfte att kronans rätt till ifrågavarande danaarvsmedel måtte
till sökandens och hans hustrus förmån efterskänkas, dock med förbehåll
om advokatfiskalsämbetet tillkommande aktoratsarvode.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till danaarv efter Charlotta
Augusta Risberg från Kvidinge må efterskänkas till
förmån för snickaren August Nydahl därstädes; dock
att av danaarvsmedlen skall till kammaradvokatfiskalen
utgå aktoratsarvode enligt de för beräkning av sådant
arvode gällande grunder.

4) Den 9 januari 1914 avled arbetaren Karl Wilhelm Lindgren från
Eksjö. I instrumentet över den efter honom den 5 mars samma år
upprättade bouppteckningen uppgavs, att den avlidne ej efterlämnat
några kända stärbhusdelägare. Behållningen i boet uppgick till 1,306
kronor 28 öre.

Uti en den 22 februari 1915 dagtecknad ansökning har skomakaren
G. W. Hentzell i Eksjö anhållit, att Kung]. Maj:t måtte till Hentzells förmån
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 18S höft. (Nr 213.) 2

Danaarv efter
arbetaren
Karl Wilhelm
Lindgren.

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 213.

efterskänka sin rätt till danaarf efter Lindgren. Till stöd därför har
sökanden anfört, att han vore svåger till den avlidne, att han utan ersättning
vårdat och skött denne under hans livstid, att Lindgren förklarat,
att efter hans död sökanden skulle bekomma hans kvarlåtenskap,
samt att sökanden vore 77 år gammal och i torftiga omständigheter.

Medelst av vederbörande pastorsämbeten utfärdade intyg har sökanden
styrkt sina uppgifter beträffande såväl sitt svågerskap till den avlidne som
sin höga ålder och medellöshet, varjämte sökanden företett ett av tre
personer under edsförpliktelse avgivet intyg, att han under den avlidnes
livstid omsorsfullt vårdat och skött denne utan någon ersättning.

Över ifrågavarande ansökning har Kungl. Maj:s befallningshavande
i Jönköpings län avgivjt infordrat utlåtande, varmed överlämnats ett av
magistraten i Eksjö avgivet yttrande.

I berörda yttrande har bland annat framhållits, att enligt magistrat®»,
från tillförlitligt håll tillhandakomna upplysningar sökanden och hans
numera avlidna hustru, så länge hon levde, alltsedan Lindgrens hustrus
år 1898 timade död — och på grund av hustru Lindgrens hög^. ålder
även dessförinnan — ägnat Lindgren vård och skötsel.

Under hänvisning till detta yttrande har Kungl. Maj:ts befallningshavande
för egen del tillstyrkt, att kronans rätt till danaarv efter Lindgren
måtte varda till sökandens förmån efterskänkt.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund av remiss jämväl avgivit
yttrande i ärendet, -har med hänsyn till vad däri förekommit förordat
bifall till ansökningen samt förty hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t
till riksdagen avlåta proposition, i syfte att kronans rätt till ifrågavarande
danaarvsmedel måtte till sökandens förmån efterskänkas, dock med förbehåll
om advokatfiskalsämbetet tillkommande aktoratsarvode.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till danaarv efter arbetaren
Karl Wilhelm Lindgren från Eksjö må efterskänkas
till förmån för skomakaren Gustaf Wilhelm Hentzell i
samma stad; dock att av danaarvsmedlen skall till
kammaradvokatfiskalen utgå aktoratsarvode enligt de
för beräkning av sådant arvode gällande grunder.

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 213.

5) Den 13 november 1907 avled smeden Fredrik Holmström från
Österby i Haga socken av Stockholms län, efterlämnande såsom stärbhusdelägare
sin hustru Anna Matilda Holmström, född Jansson, men
icke några kända arvingar.

Enligt instrumentet över en den 7 december 1907 efter den avlidne
upprättad bouppteckning uppgick behållningen i boet till 1,020
kronor 80 öre. Genom ett den 15 oktober 1893 dagtecknat inbördes
testamente både makarna Holmström förordnat, att den av dem, som
den andre överlevde, skulle under sin livstid erhålla oinskränkt dispositionsrätt
till allt vad som i boet funnes vid den andres död, samt att
kvarlåtenskapen efter bäggederas död skulle tillfalla makarna Holmströms
arvingar enligt lag.

Några arvingar till Fredrik Holmström hade, enligt vad kammar -advokatfiskalsämbetet inhämtat, icke inom natt och år efter Fredrik
Holmströms död givit sig tillkänna.

Efter stämning å änkan Holmström till Stockholms läns västra
domsagas häradsrätt yrkade advokatfiskalsämbetet att, som den lagliga
tillkomsten av berörda testamente, som den 13 januari 1908 blivit vid
häradsrätten bevakat, icke blivit genom testamentsvittnenas avhörande
inför domstol styrkt, samt Fredrik Holmströms kvarlåtenskap, därest
testamentet bleve ogiltigt förklarat, borde tillfalla Kungl. Maj:t och kronan
såsom d anaarv, det av makarna Holmström upprättade inbördes testamentet
måtte, såsom ogiltigt, förklaras icke utgöra hinder för Kungl.
Maj:t och kronan att tillträda kvarlåtenskapen efter Fredrik Holmström
samt vederbörande förpliktas att till Kungl. Maj:t och kronan redovisa
kvarlåtenskapen jämte ränta därå från Fredrik Holmströms dödsdag, den
13 november 1907.

Genom utslag den 14 april 1914 har häradsrätten dels förklarat
omförmälda testamente icke, i vad änkan Holmströms rätt anginge, utgöra
hinder för Kungl. Maj:t och kronan att tillträda kvarlåtenskapen
efter Fredrik Holmström, dels ock förpliktat änkan Holmström att till
Kungl. Maj:t och kronan redovisa Fredrik Holmströms kvarlåtenskap
jämte ränta därå från Holmströms dödsdag den 13 november 1907, varjämte
häradsrätten förpliktat änkan Holmström att med sex kronor gottgöra
advokatfiskalsämbetet för dess ombuds resekostnad för inställelsen
vid häradsrätten.

Någon verkställighet av berörda utslag har icke ägt rum.

Uti en den 28 september 1915 till Kungl. Maj:t ingiven ansökan
har nu änkan Holmström anhållit, att Kungl. Maj:t måtte befria sökanden

Danaarf
efter smeden
Fredrik
Holmström.

12

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 213.

från skyldighet såväl att redovisa kvarlåtenskapen efter hennes man som
att till advokatfiskalsämbetet utgiva yrkad ersättning för inställelsen vid
häradsrätten. Till stöd för ansökningen har anförts bland annat följande.

Sökanden, som vore 68 år gammal, orkeslös och sjuklig, skulle sakna möjlighet
att försörja sig, om hon nödgades lämna från sig sin och sin mans ringa kvarlåtenskap.
Kronans rätt till kvarlåtenskapen hade sin grund allenast i sökandens
obekantskap med den lagliga behandlingen av ett testamente. Av den vid ansökningen
fogade bouppteckning framginge, att besittningsrätten till den däri upptagna
lägenheten Lindalen utginge år 1916, efter vilket år sökanden alltså vad bostaden
beträffade vore hänvisad till socknens fattiggård. Skulle sökanden dessutom nu också
lämna den lilla kontanta besparingen och husgerådet, bleve hon alldeles utblottad.

Över ifrågavarande ansökning har Kung]. Maj:ts befallningshavande
i Stockholms län avgivit infordrat utlåtande, däri nämnda myndighet
under hänvisning till bilagt yttrande av kronofogden i orten tillstyrkt
den gjorda framställningen. Kronofogden har i berörda yttrande vitsordat
de i ansökningen lämnade uppgifterna.

På grund av remiss har jämväl kamm ar advokatfiskalsämbetet yttrat
sig i ärendet och därvid förordat bifall till ansökningen samt förty hemställt,
det täcktes Kungl. Maj:t till riksdagen avlåta proposition, i syfte
dels att kronans rätt till danaarv efter Fredrik Holmström måtte till
sökandens förmån efterskänkas, dels ock att sökanden måtte befrias från
utgivande av den kronan uti ovan omförmälda rättegång tillerkända inställelsekostnad
6 kronor.

På grund av vad sålunda förekommit, hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till danaarv efter smeden
Fredrik Holmström från Österby i Haga socken må
efterskänkas till förmån för hans änka Anna Matilda
Holmström, född Jansson, samt att änkan Holmström
må befrias från utgivande av den kronan uti mot
henne av kammaradvokatfiskalsämbetet anhängiggjord
rättegång angående giltigheten av det utav makarna
Holmström upprättade inbördes testamentet tillerkända
gottgörelse för inställelsekostnad sex kronor.

13

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 213.

6) Den 2 december 1914 avled faktorn Erik Brink från Köping,
efterlämnande såsom stärbliusdelägare änkan Anna Mathilda Brink, född
östman, men icke några kända arvingar.

Enligt instrumentet över en den 24 februari 1915 efter den avlidne
förrättad bouppteckning uppgick behållningen i boet till 529 kronor 9 öre.

Några arvingar till den avlidne hade enligt vad kammaradvokatfiskalsämbetet
inhämtat icke inom natt och år efter hans död givit sig
tillkänna.

Uti en den 9 sistlidne februari till Kungl. Maj:t ingiven ansökan
har nu änkan Brink anhållit, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till
riksdagen föreslå, att kronans rätt till danaarv efter hennes avlidne man
måtte till förmån för henne efterskänkas.

Till stöd för den underdåniga ansökningen har anförts, att sökanden
levde i små ekonomiska förhållanden.

Över ansökningen har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västmanlands
län avgivit infordrat utlåtande, däri nämnda myndighet under
hänvisning till bilagt yttrande av magistraten i Köping tillstyrkt bifall
till den gjorda framställningen. Magistraten har i berörda yttrande
meddelat, att änkan Brink enligt vad magistraten inhämtat icke ägde
andra tillgångar än 1,714 kronor innestående i bank och ett lösörebo,
värderat till omkring 350 kronor, samt att sökanden, som lede av
reumatisk verk i båda händerna, vore oförmögen att genom eget arbete
förtjäna sitt uppehälle.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund av remiss jämväl avgivit
yttrande i ärendet, har därvid förklarat sig anse ansökningen förtjänt
av bifall samt förty hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t till riksdagen
avlåta proposition, i syfte att kronans rätt till danaarv efter
Erik Brink måtte till sökandens förmån efterskänkas, dock med förbehållen
rätt för advokatfiskalsämbetet till aktoratsarvode å de efterskänkta
danaarvsmedlen, vilka i betraktande av att halva behållningen
i boet utgjorde änkans giftorätt uppginge till 264 kronor 55 öre.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till danaarv efter faktorn
Erik Brink från Köping må efterskänkas till förmån
för hans änka Anna Mathilda Brink, född Östman;

D anaarv
efter faktorn
Erik Brink.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 188 käft. (Nr 213.)

3

14

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 213.

dock att av danaarvsmedlen skall till kammaradvokatfiskalen
utgå aktoratsarvode enligt de för beräkning
av sådant arvode gällande grunder.

Vad föredragande departementschefen i förestående
sex danaarvsärenden hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t
Konungen bifalla; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

G. Hultman.

STOCKHOLM, I8AAC MAKCUS'' KOKTKYCKKIU-AKTIEBOLAG, 1916.