Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Nr 212.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående krigstidshjälp
under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst;
given Stockholms slott den 17 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst i enlighet med nedan angivna grunder
dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag

under andra huvudtiteln

» tredje »

» fjärde »

» femte »

» sjätte »

» sjunde »

» åttonde »

» nionde »

kronor 41,000

» 1,000

» 272,000

» 413,000

» 9,000

» 139,000

» 20,000

» 5,000;

dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917 upptaga följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis .......................................... kronor 240,000

och i anledning härav bestämma postverkets anslag till driftkostnader
för år 1917, förslagsvis, till ett med 240,000 kronor förhöjt belopp;

dels i staten för telegrafverkets driftkostnader under år 1917 upptaga
följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis......................................... kronor 160,000

och i anledning härav bestämma telegrafverkets anslag för driftkostnader
år 1917, förslagsvis, till ett med 160,000 kronor förhöjt belopp;

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 höft. (Nr 212.) 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för statens järnvägar
till ett med 2,500,000 kronor förhöjt belopp;

dels såsom tillägg till de av riksdagen bestämda driftkostnaderna
under år 1917 för statens domäner förslagsvis uppföra
ett belopp av ............................................................................. kronor 153,000;

dels och medgiva, att i fråga om befattningshavare vid institution,
för vilken anslag här ovan icke beräknats, krigstidshjälp må utgå av
de medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;

b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet av Kungl.
Maj:t under år 1916 förskjutas av tillgängliga medel; samt

c) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälps utgående:

Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag,

till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1916
innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder; samt

till de i statens tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare,
som den 1 januari 1916 ej mindre på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan
under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft
stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande
vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig
institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen

l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för
högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;

2:o) personalen vid statens anstalter för sinnessjuka;

3:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar
och därmed jämförliga företag;

4:o) arbetarpersonalen vid de till statens vatten falls verk hörande
anläggningsarbetena; samt

5:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels
till taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,
på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1916 underhöll:

Kungl. Maj it» Nåd. Proposition Nr 212. 3

Det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under år 1916 har att erlägga skatt enligt för-ordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt	Krigstidshjälp åt befattningshavare med
1 barn	2 barn	3 barn	4 barn	5 eller flera barn
	K	r o n o	r
Högst 1,000 kronor ..................	80	160	240	320	400
från 1,000 t. o. m. 1,200 kronor...	70	140	210	280	350
» 1,200 » » » 1,400 » ...	60	120	180	240	300
>/ 1,400 » > » 1,600 »	50	100	150	200	250
» 1,600 » » » 1,800 »	40	80	120	160	200
» 1,800 » » » 2,000 »	30	60	90	120	150

Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad
icke ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti
månad 1914 erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom
ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt
förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan
såsom särskilt dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat
från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av
krigstidshjälp från denna avdragas.

Om befattningshavare, som icke innehar ordinarie anställning, under
år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom under
högst tre månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst en
månad, skall han icke av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas
pensionsinrättning.

Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning i den
ordning, som av Kung! Mai:t bestämmes.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med
all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF,

Axel Vennersten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Mans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 april
1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement följande:

Den 14 januari 1916 anmälde jag i statsrådet, hurusom till Kungl.
Maj:t inkommit ett flertal framställningar från funktionärer vid statens
verk- och inrättningar med anhållan om förbättrade avlöningsförmåner,
till stöd för vilka framställningar särskilt åberopats den under senaste
tiden uppkomna prisstegringen å ett flertal viktiga livsförnödenheter.

Då jag ansåg det vara riktigt, att staten under nuvarande synnerligen
onormala förhållanden trädde hjälpande emellan för de ekonomiskt
svagast ställda av dess tjänare, hade jag, sedan utredning i frågan införskaffats
från en del av de verk, som berördes av ifrågavarande framställningar,
den 9 november 1915 utverkat Kungl. Maj:ts befallning
till löneregleringskommittén att avgiva utlåtande i anledning av vad

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

samma framställningar innehölle om beredande av tillfälligt dyrtidstilllägg
åt befattningshavare.

Löneregleringskommitten både förstnämnda dag ännu icke avslutat
sin utredning, men enligt vad jag under band inhämtat kunde kommittén
antagas komma att förorda, att krigstidshjälp lör innevarande år
bereddes vissa statstjänare inom de lägre avlöningsklasserna.

Inom kommittén verkställda preliminära beräkningar gåve vid
handen, att en krigstidshjälp, sådan inom kommittén ifrågasatts och
utsträckt jämväl till den extra personalen, skulle kräva en sammanlagd
statsutgift av inemot 3,500,000 kronor, vilken summa jag ansåg då
böra å budgeten beräknas under provisorisk huvudtitel.

När definitivt förslag i frågan kom me att framläggas, kunde det
visa sig vara riktigast och mest ändamålsenligt att mellan de ordinarie
huvudtitlarna fördela utgifterna, därvid vad beträffade de affärsdrivande
verken utgiftsbeloppen syntes böra inräknas i driftkostnaderna och sålunda
minska överskotten i riksstaten.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställde jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på den framställning i
ämnet, som kunde varda förelagd riksdagen, till krigstidshjälp för år
1916 åt vissa ordinarie och extra befattningshavare inom statsförvaltningen
å riksstaten för år 1917 beräkna ett belopp av 3,500,000 kronor.

Till vad jag sålunda hemställde behagade Eders Kungl. Maj:t
lämna nådigt bifall.

Löneregleringskommittén, som fått till sig överlämnade jämväl pj*nne8rkom
åtskilliga sedermera inkomna framställningar om krigstidshjälp åt be- ättens fdrfattningshavare
i statens tjänst, har den 18 februari 1916 avgivit sitt slag.
underdåniga utlåtande i ärendet.

Kommittén har därvid till en början lämnat en kortfattad redogörelse
för de krav på krigstidshjälp, som i de remitterade eller direkt
till kommittén inkomna handlingarna i ämnet blivit framställda, samt
för uppslag och utredningar, som lämnats av i ärendet hörda vederbörande
(sid. 1—27), ävensom redogörelser dels för gällande föreskrifter
om krigstidshjälp åt vissa i allmän tjänst anställda funktionärer
i Danmark (sid. 27—28) och dels för Kungl. Maj:ts och riksdagens
år 1915 fattade beslut om tillfällig löneförbättring (»familjelönetillägg»)
åt vissa lärare vid folkskolor och småskolor (sid. 29—30).

Kommitténs betänkande utmynnar i följande särskilda förslag till
bestämmelser om krigstidshjälp dels åt ordinarie och dels åt extra befattningshavare: -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

A) Krigstidshjälp åt ordinarie befattningshavare:

Krigstidshjälp utgår, med nedan angivna undantag, till de befattningshavare
i statens tjänst, vilka den 1 januari 1916 ej mindre innehade
ordinarie anställning med avlöning, som blivit av Konung och
riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade
grunder, än även på grund av försörjningsplikt underhöllo barn under
15 års ålder.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen:

l:o) de, vilkas avlöningsförmåner i lön, tjänstgöringspenningar,
ålderstillägg, bostad med bränsle och lyse eller ersättning därför, beklädnad
eller ersättning därför, ortstillägg, tillfälligt lönetillägg, dagavlöning
(vid armén och marinen) och dylika till belopp eller värde på
förhand bestämbara förmåner enligt 1916 års stat eller andra för det
året gällande bestämmelser utgöra, krigstidshjälp oräknad, mer än 2,000
kronor för år;

2:o) de, vilka enligt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för
högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;

3:o) övningslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet;
samt

4:o) gift kvinnlig befattningshavare vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels
till storleken av befattningshavaren tillkommande avlöningsförmåner av
ovan angivna slag, dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka
befattningshavaren på grund av försörjningsplikt den 1 januari 1916
underhöll:

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

Krigstidshjälp åt befattningshavare med

	Värdet av avlöningsförmånerna	1 barn	2 barn	3 barn	4 barn	5 eller flera barn.
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
	Högst 1,200 kr...............................	80	160	240	320	400
från 1,200	t. o. m.	1,400 » ..............................	70	140	210	280	350
» 1,400	» » »	1,600 » ............................	60	120	180	240	300
» 1,600	» » »	OO o o	45	90	135	O 00 r-4	225
» 1,800	» » »	2,000 » .............................	30	60	90	120	ISO

Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt till krigslidshjälp
befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.

B) Krigstidshjälp åt extra befattningshavare:

Krigstidshjälp utgår, med nedan angivna undantag, till de i statens
tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare — arméns och marinens
manskap inbegripet — vilka den 1 januari 1916 ej mindre på grund
av försörjningsplikt underhöllo barn under 15 års ålder än även innehade
och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid en och samma
statsinstitution innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid,
i medeltal icke understigande vad som för den ordinarie personalen
vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet
stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen:

l:o) de, vilkas inkomst av befattningen, i kontant eller in natura,
under år 1915 överstigit 2,000 kronor;

2:o) de, vilka enligt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger ram, hava att erlägga dylik skatt för
högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen; och

3:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels
till storleken av de utav befattningshavaren under år 1915 åtnjutna avlöningsförmånerna
i kontant och in natura, dels ock till antalet av de
barn under 15 år, vilka befattningshavaren på grund av försörjningsplikt
den 1 januari 1916 underhöll:

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

	Krigstidshjälp åt befattningshavare med
Värdet av avlöningsförmånerna under år 1915	i	2	3	4	5 eller
	barn	barn	barn	barn	barn
	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
Högst 1,200 kr...............................	80	160	240	320	400
från 1,200 t. o. m. 1,400 » ..............................	70	140	210	280	350
» 1,400 > » > 1,600 » .............................	60	120	180	240	300
» 1,600 » » > 1,800 » ..............................	45	90	135	180	225
» 1,800 » » » 2,000 » ..............................	SO	60	90	120	150

Då enligt förestående bestämmelser till krigstid shjälp berättigad
befattningshavare under tiden efter ingången av augusti månad 1914
erhållit avlönings förhöjning, som är att anse icke såsom ett tillägg för
avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt förhållande till
ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan såsom särskilt dyr•
tidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat från det den
börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av krigstidshjälp
från denna avdragas.

Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt till krigstidshjälp
befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.

Löneregleringskommitténs motivering för dessa förslag är, med
uteslutande av några mindre väsentliga delar, av följande innehåll:

Om behövligheten av ett tillfälligt understöd åt befattningshavare i statens
tjänst till mötande av de i följd av världskriget betydligt ökade levnadskostnaderna
hava de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, knappast haft mer än en mening.
De ytterst få avstyrkandena av gjorda framställningar om dyrtidstillägg äro icke
i något enda fall grundade på tvekan om dyrtidstilläggets behövlighet i allmänhet,
utan på särskilda, visst förvaltningsområde eller vissa kategorier av befattningshavare
enbart berörande förhållanden, exempelvis att vid en förvaltning en för
personalen förmånlig lönereglering nyligen trätt i tillämpning; att vissa befattningshavare
icke vore i särskilt behov av hjälp, enär de av kronan åtnjöte fullt underhåll
in natura; att dyrtidstillägg icke syntes böra tilldelas befattningshavare i högre
avlöningsgrader o. s. v.

Den i stort sett enhälliga meningen om behovet av dyrtidstillägg vinner
ökad betydelse, då man av åtskilliga myndigheters utlåtanden finner, att de vid
tillstyrkande av dyrtidstillägg ingalunda förbisett en del förhållanden, som för vissa
grupper av befattningshavare äro ägnade att i någon mån minska trycket av den
dyra tiden.

Löneregleringskommitténs
motivering.

Allmänna
synpunkter.
Frågan om
krigstidshälp
åt ordinarie
statstjänare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212. 9

I sådant avseende erinras, bland annat, om järnvägspersonalens rätt till fri
transport av livsmedel å statens järnvägar, om samma personal medgiven rätt att
av statens järnvägar köpa bränsle, om vissa krigsmäns rätt att av kronan till dess
självkostnadspris köpa en del livsförnödenheter, munderingspersedlar o. d. samt att
å kronans verkstäder få vissa reparationer utförda, ävensom därom att statens befattningshavare
undgått en del olägenheter, som i följd av världskrisen drabbat
andra medborgare, såsom arbetslöshet, minskning i inkomster och i vissa fall extra
krigstjänstgöring.

Men om enighet sålunda i stort sett rått om behovet av dyrtidstillägg, gå
åsikterna desto mer i sär dels ifråga om de grunder, efter vilka tillägget må böra
utgå, dels ock särskilt beträffande den avlöningsgräns, efter vars överskridande
dylikt tillägg icke bör ifrågakomma.

I förstnämnda avseende hava två starkt motsatta meningar gjort sig gällande,
den ena åsyftande »lika lön för lika arbete», den andra hyllande den s. k. behovsprincipen.

Den förra åsikten har blivit närmare utvecklad och belyst uti framställningen
i ämnet från föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar (sid.
32—34 i betänkandet).

För den så kallade behovsprincipens uteslutande tillämpning vid krigstidshjälps
utbetalande har ingen enda av petitionärerna i ämnet uttalat sig; åtskilliga av dem
hava emellertid, jämte det de begärt dylik hjälp efter vissa föreslagna grunder åt
alla befattningshavare eller åt alla de befattningshavare, vilkas inkomst av tjänsten
icke överskrede vissa belopp, hemställt, att krigstidstillägg åt »försörjningspliktiga»
måtte få utgå med högre belopp än till övriga befattningshavare.

Cheferna för två av statens största institutioner, statens järnvägar och postverket,
hava uttalat sina sympatier för behovsprincipens tillämpning, den förre på
det sätt att tillägg borde beredas endast försörjningspliktiga, den senare under påpekande,
att denna princip kommit till uttryck i den av danska riksdagen antagna
lagen om dyrtidshjälp åt statstjänare. Chefen för telegrafverket har ifrågasatt utbetalande
av viss krigstidshjälp åt alla funktionärer med intill 1,200 kronors årsavlöning
men att av de övriga endast familjeförsörjare måtte erhålla dylik hjälp.

Någon närmare motivering för de framkomna förslagen om behovsprincipens
tillämpande i tillika angiven omfattning har icke presterats. Det har ansetts vara
tillräckligt att hänvisa till det faktum, att den i följd av världskriget inträdda prisstegringen
i synnerligen hög grad gått ut över födoämnen samt att svårigheterna i
följd av fördyringen uppenbarligen i högre grad drabbade familjeförsörjare än dem,
som blott hade sig själva att draga försorg om.

Jämväl för kommittén förefaller det uppenbart, att statsverket bör, i den
mån dess finansiella ställning medgiver, vidtaga åtgärder för att bereda statstjänare
hjälp i den svåra situation, vari de genom krisen försatts.

De nuvarande löneregleringarna äro med få undantag fastställda före år 1914,
åtskilliga hava gällt i 10 år och än längre. Löneregleringarna hava uppenbarligen
icke beräknats för sådana alldeles exceptionella förhållanden, som skapats av det
pågående världskriget, vars ekonomiska verkningar drabbat alla dem, vilka för sin
utkomst äro beroende av en efter normala förhållanden avpassad penninglön.

Till belysande härav tillåter sig kommittén återgiva innehållet i en, på be Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 187 höft. (Nr 212.)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition AV 212.

gäran av chefen för statens järnvägar, från socialstyrelsen den 5 oktober 1915
avgiven promemoria rörande prisstegringen å livsmedel m. m. under kristiden.

Enligt denna har prisstegringen å livsmedel samt bränsle och lyse från juli
1914 till juli 1915 i Sveriges städer och stadsliknande samhällen för ett »normalhushåll»
om man, hustru och två barn med en årlig utgiftsstat av cirka 2,000
kronor beräknats motsvara en uppgång av levnadskostnaderna i sin helhet med cirka 10
procent, under förutsättning av oförändrat kosthåll. Med avseende på övriga nödvändiga
utgifter kunde sägas — heter det i promemorian — att under kristiden
icke inträtt någon mera betydande förändring i fråga om hyresutgifter samt skatter,
men att däremot kostnaden för kläder, skodon, olika slag av husgeråd m. m. undergått
en betydande stegring, vars inflytande på årsbudgeten det dock vore ytterst
vanskligt att uppskatta. Då utgifterna för kläder och skodon, som vore de avgjort
mest betydande bland de här ifrågavarande, i sin helhet genomsnittligt icke
uppginge till mer än 10 procent eller något därutöver av de årliga utgifterna, kunde
dock fördyringen på denna grund icke antagas överstiga 2 å 3 procent av årsbudgeten.

Kristiden kunde sålunda för en normalfamilj få anses hava inneburit en
stegring av levnadskostnaderna med mellan 10 och 15 procent. För lägre inkomstklasser
kunde det antagas som säkert, att den relativa kostnadsökningen blivit ännu
något högre.

Att någon lättnad i dyrtidens tryck icke inträffat sedan nämnda promemoria
avgavs, bestyrkes nogsamt av nu gällande marknadspris å vad till livets nödtorft
hörer. Detta torde vara så allmänt känt, att någon vidare utredning härutinnan
icke lärer vara erforderlig.

För att något belysa de mångtaliga metoder, efter vilka en krigstidshjälp
må kunna anordnas, har kommittén, med ledning av de utav socialstyrelsen utgivna
»Sociala meddelanden» för november och december 1915, lämnat en översikt av
formerna för dyrtidshjälp åt vissa i enskilda personers, bolags och kommuners tjänst
anställda löntagare (sid. 36—38).

Av särskilt intresse torde vara att erhålla kännedom om de dyrtidstillägg,
som under kristiden redan medgivits vid vissa statens institutioner anställda befattningshavare.
Efter »Sociala meddelanden» för år 1915 lämnas här uppgift i berörda
avseende:

flottans varvsarbetare: lönetillägg 10 procent å förutvarande löner;

mynt- och justeringsverket: lönetillägg 10 procent, samt varuförmedling.

Ett studium av nu lämnade översikter beträffande dyrtidstillägg ger vid
handen, att gifta arbetare i åtskilliga fall erhålla mer än ogifta, att i enstaka fall
den lägre avlönade arbetaren erhåller högre tillägg än den, som på löneskalan står
högre, samt att i många fall beloppen bestämts med hänsyn jämväl till det antal
barn eller andra familjemedlemmar, en var funktionär har att försörja.

I fråga om formen för och beloppet av den krigstidshjälp, som statsverket
kan anses skäligen böra lämna statstjänare, har det för kommittén framstått såsom
en bjudande nödvändighet, att hjälpen lämnas under sådana villkor, att dess fortsatta
utbetalande icke må kunna med fog krävas, när kristiden en gång är över.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

För sådan i, ändamål och jämväl av andra skäl, som i det följande utvecklas,
har det synts kommittén angeläget, att hjälpen får utgå, icke i form av vissa
procent å avlöningsförmånerna, utan i stort sett efter vad man plägar kalla behovsprincipen.

Då här alltså är fråga icke om någon lönereglering, utan om en av den
exceptionella stegringen i levnadskostnaderna betingad hjälp åt de av dyrtiden
hårdast drabbade statstjänarna, torde knappast några befogade invändningar kunna
göras mot berörda princips tillämpning härvidlag.

Principen har enligt 1915 års riksdags beslut lagts till grund för utbetalande
av så kallade familjelönetillägg åt folkskollärare m. 11., dock under uttryckligt
betonande från riksdagens sida, att därigenom riksdagen »i intet avseende tagit
ståndpunkt till den viktiga frågan, huruvida en kommande lönereglering för folkskollärarkåren
skall i någon mån byggas på principen om särskilda lönetillägg för
familjeförsörjare eller icke, utan står detta spörsmål för riksdagens vidkommande
fullständigt öppet och oavgjort».

Löneregleringskommittén, som saknar anledning att i detta sammanhang yttra
sig om lämpligheten av behovsprincipens tillämpning på löneregleringar i allmänhet,
har efter noggrant övervägande av den nu föreliggande frågans innebörd funnit sig
böra förorda samma princips tillämpning vid bestämmande av den tillfälliga hjälp,
varom nu är fråga.

Visserligen hava skäl framförts för den meningen, att alla statens funktionärer
borde, i förhållande till storleken av deras avlöning, beredas hjälp till mötande av
den dyra tidens verkningar.

Vid bifall därtill skulle emellertid statens utgifter för ifrågavarande ändamål
komma att uppgå till belopp, som icke stode i rimligt förhållande till statsverkets
finansiella resurser, vilka för närvarande äro hårt anlitade för andra oundvikliga
utgifter.

Då man sålunda måste utgå från det antagandet, att endast ett relativt
mindre belopp kan för ändamålet disponeras, har det för kommittén tett sig såsom
utom all fråga riktigare att använda de disponibla medlen uteslutande till lindrande
av svårigheterna för de av dyrtiden hårdast drabbade statstjänarna, än att genom
medlens fördelning utan hänsyn till graden av behovet söka hjälpa även dem, som
mindre lida av dyrtiden.

Kommittén har, med andra ord, vid övervägande av alla de mångtaliga tänkbara
sätten för hjälpens fördelning funnit sig mest tilltalad av tanken, att — då
det, jämte avlöningens mindre belopp, huvudsakligen är befattningshavarnas försörjningsplikt
mot minderåriga barn, som får anses beteckna graden av deras känning
utav den dyra tiden — hjälpens utgående och beloppet av densamma böra bestämmas
företrädesvis av dessa båda faktorer.

En ensamstående befattningshavare (man eller kvinna) är i ekonomiskt avseende
i allmänhet betydligt gynnsammare ställd än en familjefader. Även om den
förre ingalunda går fri från inverkan av krisen, har han dock, i all synnerhet då
hans avlöning är lika stor som familjeförsörjarens, avgjort lättare än den senare att
reda sig i de extraordinära förhållandena. Den gifta befattningshavare, som icke
har minderåriga barn att försörja, är i ekonomiskt avseende i stort sett jämförlig
med eller åtminstone ej väsentligen sämre ställd än den ensamme.

Bland de framställda förslagen finnas sådana, som innebära antingen, efter

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 212.

mönster av den danska lagen om krigstidshjälp, ett särskilt belopp för gift man och
visst belopp för vart barn, eller ock särskilda belopp för den gifte mannen, för hans
hustru och för barnen.

Med den ståndpunkt, kommittén ansett sig böra intaga, är det tämligen likgiltigt,
om det för en familj avsedda beloppet fördelas så, att det beräknas dels för
familjefadern och dels för barnen, eller om det beräknas enbart för dessa senare.
Det belopp, som avses för en var av dessa familjemedlemmar, får ju lämpas efter
den metod, som härvidlag begagnas.

Att däremot beräkna ett belopp jämväl för hustru medför den orättvisan, att
en familjefader, vars hustru avlidit och som fördenskull i allmänhet är nödsakad att
anställa en vårdarinna för barnen, blir i avseende å krigstidshjälp sämre ställd än
den befattningshavare, som har sin hustru i livet. Det förhåller sig väl nämligen
så, att en hustrus arbete i hemmet i regel torde få anses mera värt än en avlönad
husföreståndarinnas.

Kommittén har av nämnda skäl kommit till den slutsatsen, att den krigstidshjälp,
som skall utgå, bör ställas i relation ej till antalet av vederbörande befattningshavares
familjemedlemmar, utan till antalet av de minderåriga barn, som han är
skyldig underhålla.

Beträffande den åldersgräns, vid vars uppnående ett barn ej längre kan anses
vara i ovillkorligt behov av underhåll utav föräldrar, hava olika principer gjort sig
gällande.

Vid beviljandet, på sätt förut nämnts, av familjetillägg åt folkskollärare m. fl.
har 1915 års riksdag — enär pupillpension till avliden folkskollärares barn upphör
att utgå när barnet fyllt 18 år — förklarat sig, i olikhet med den motionär som
väckt frågan om familjetillägg, anse, »att tillvaron av barn, som vid den tidpunkt,
då bestämmelserna om den tillfälliga löneförbättringen träda i kraft, överskridit
denna åldersgräns, icke bör berättiga till delaktighet i löneförbättringen».

Den ålder, vid vilken ett barn ej längre är legalt berättigat till underhåll
av sina föräldrar, är i § 1 av kungl. förordningen angående fattigvården den 9 juni
1871 bestämd till 15 år.

I gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober
1910, § 19 mom. 2, är föreskrivet, att skattskyldig, vilkens taxerade belopp icke
överstiger 6,000 kronor, äger erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100
kronor för vai''je av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars
ålder vid början av det år taxeringen sker understiger 15 år; dock att för barn,
som självt åtnjuter inkomst, skattskyldig äger tillgodonjuta avdrag allenast såvida
och i den mån barnets inkomst understiger 100 kronor.

Med avseende å det nu ifrågavarande dyrtidstilläggets egenskap av en tillfällig
hjälp åt de i ekonomiskt avseende svagast ställda statstjänarna har kommittén,
i anslutning till bestämmelserna om åldersgräns i fattigvårdsförordningen samt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, ansett sig böra hemställa, att krigstidshjälpen
må utgå i viss relation till antalet av de barn under 15 år, som vederbörande
befattningshavare på grund av försörjningsplikt har att underhålla.

För utbetalande av familjetillägg åt vissa lärare vid folkskolor och småskolor
är i kungl. kungörelsen den 8 oktober 1915 uppställt, bland annat, det villkor,
att befattningshavaren skall hava eget äkta barn.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

Då nu icke är fråga om en lönereglering utan om eu tillfällig, av extra
ordinära förhållanden betingad hjälp — man skulle nästan kunna kalla den nödhjälp
— har kommittén trott sig, i anslutning till den nyss anförda föreskriften i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, icke böra i sitt förslag upptaga nyss
antydda villkor.

Ett ytterligare stöd härför har kommittén funnit i riksdagens skrivelse till
Konungen den 14 september 1914 (nr 265) angående familjeunderstöd åt sådant
stamanställt manskap, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar. Riksdagen har
i denna skrivelse förklarat sig anse det vara självklart, att det då ifrågavarande
understödet, såsom ock vore fallet med enahanda understöd åt värnpliktigs familj,
borde komma varje därav behövande stamanställt manskaps familj till godo och
således utgå även för det fall, att hustrun icke vore lagvigd eller barnen äkta.

Bestämmandet dels av den inkomstgräns, efter vars överskridande någon
krigstidshjälp icke må ifrågakomma, dels av det belopp, som skall beräknas för vart
minderårigt barn, och dels av ett maximum, utöver vilket krigstidshjälp icke tillkommer
en befattningshavare, bör enligt kommitténs mening ske med aktgivande ej
mindre på befattningshavarnas större eller mindre behov och statsverkets förmåga
att utan andra medborgares oskäliga betungande bispringa sina nödställda tjänare
än även därpå, att krigstidshjälpen icke skall vara avsedd att sätta statens funktionärer
i ett avgjort gynnat läge i jämförelse med rikets övriga inbyggare i
allmänhet.

Enligt kungl. förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober
1910 är svensk medborgare i allmänhet skyldig att erlägga dylik skatt, så snart
det taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar, de för dem båda taxerade beloppen
sammanräknade uppgå till 800 kronor.

Direkta bidrag till statsutgifterna och således jämväl till eventuell krigstidshjälp
komma sålunda att enligt gällande författningar, oavsett konsumtionsskatter,
krävas även av personer, som i inkomstavseende äro avgjort sämre ställda än så
gott som alla i statens tjänst anställda befattningshavare.

Häri och i de stora och oavvisliga krav, som kristiden ställer på statsverket,
ligger enligt kommitténs mening ett starkt skäl att icke låta krigstidshjälpen utgå
till andra än de lägst avlönade befattningshavarna.

Om man till norm härvidlag tager vederbörandes inkomster i lön, tjänstgöringspenningar,
ålderstillägg, ortstillägg, bostad, beklädnad och dylika på förhand
till belopp eller värde bestämbara avlöningsförmåner och sätter gränsen till 2,000
kronor, betyder detta i realiteten, att även befattningshavare med några hundra
kronors extra inkomster utöver nyss ifrågasatta gräns i de flesta fall bliva delaktiga
i krigstidshjälpen.

Att sätta gränsen högre har kommittén av antydda skäl icke vågat göra,
ehuru kommittén väl inser, att kristiden vållar även högre avlönade befattningshavare
svårigheter, som det nog skulle vara önskligt att kunna lindra eller avhjälpa.
Gränsens fastställande till 2,000 kronor står i nära överensstämmelse med vad i
sådant avseende bestämts ej mindre av åtskilliga kommuner inom riket än även av
den danska riksdagen.

För att emellertid från åtnjutande av krigstidshjälp utgallra sådana befattningshavare,
som med hänsyn till mera betydande extra inkomster i eller utom

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

tjänsten eller avsevärd förmögenhet icke kunna anses vara i oavvisligt behov av
understöd, bör enligt kommitténs mening en begränsning jämväl med avseende å
vederbörandes allmänna ekonomiska ställning äga rum.

En analog begränsning finnes redan nu stadgad beträffande av riksdagen
beviljade extra lönetillägg åt en del tjänstemän och betjänte. Enligt kungl. kungörelsen
den 18 juni 1915 (svensk författningssamling nr 253) äro nämligen från
åtnjutande av extra lönetillägg undantagna, bland andra, de tjänstemän, vilkas inkomst
av arbete, det extra lönetillägget oberäknat, under år 1914 av vederbörande taxeringsmyndigheter
uppskattats till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring
är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor, dock att, ifall nämnda
inkomster överstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i intet fall må utgå med
högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen
har sin tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda
inkomsters belopp, å andra sidan.

Att vid fastställande av villkoren för åtnjutande av nyssnämnda extra lönetillägg
inkomst över en viss gräns får verka prohibitivt endast i den mån inkomsten
härflyter från arbete, har sin naturliga förklaring däri, att det nämnda extra lönetillägget
är en löneförmån, betingad av den omständigheten att vissa löneregleringar
äro så gamla, att de icke längre kunna anses motsvara befattningshavarnes berättigade
krav på vederlag för åt det allmänna utfört arbete. Att staten vid beviljande av
dylik löneförbättring undantager dem, som genom att splittra sina arbetskrafter
bereda sig en mera avsevärd inkomst utom tjänsten, är lika förklarligt som att
befattningshavarnas inkomst av kapital därvid icke tillmätts någon betydelse.

Krigstidslijälpen däremot bör, såsom kommittén upprepade gånger betonat,
icke betraktas såsom någon löneförmån, utan såsom en hjälp eller ett understöd på
grund av allmänna extra ordinära förhållanden, och för dess beviljande bör alltså
behovet — vederbörandes ekonomiska situation i allmänhet — läggas till grund.

Den bästa tillgängliga mätaren härav är taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Vid sådan taxering skall nämligen såsom inkomst anses skattskyldigs
samfällda årsintäkter i penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit
av fast egendom, av kapital eller av arbete, varjämte, genom den nämnda inkomstens
ökning med en sextionde! av förmögenheten, denna också i sin män bidrager att
giva ett riktigt uttryck åt vederbörandes ekonomiska ställning. A andra sidan är
den skattskyldige berättigad att vid taxeringen njuta avdrag för alla utskylder med
undantag av kronoutskylder, för ränta å gäld och för vissa förluster in. m., varjämte
å ort med synnerligen höga levnadskostnader i jämförelse med dem uti riket i allmänhet
taxeringen kan för skattskyldiga intill vissa inkomstgränser nedsättas med
högst 300 kronor. Vidare äger skattskyldig, vars taxerade belopp icke överstiger
6,000 kronor, erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100 kronor för varje
av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars ålder vid början av
det år, taxeringen sker, understiger 15 år. I enskilda fall, då skattskyldigas skatteförmåga
är på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjukdom, underhåll av
närstående eller olyckshändelse) väsentligen nedsatt, må skattskyldiga, vilkas taxerade
belopp icke överstiga vissa maxima, erhålla nedsättning i de taxerade beloppen med
högst hälften eller undantagsvis, där särdeles ömmande omständigheter förekomma,
fullständig befrielse från skatt.

Vid taxeringen till bevillning däremot tages ingen hänsyn varken till inkomst

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 212.

av aktier i inländska bolag eller till förmögenhet, och avdrag för skuldränta medgives
endast i den mån räntan uppväges av inkomst utav kapital eller utgår för
lånt rörelsekapital.

Hava den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade
årsinkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor, hava de uppgått till
1,200 kronor men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor av inkomsten utav kapital
och arbete fria från bevillning. Det belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger
rum eller som får från uppskattad inkomst bevillningsfritt avdragas, skall ökas, där
den skattskyldige huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt mer än tre
personer, eller å ort, där levnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse med
förhållandet inom riket i allmänhet, ävensom där skattskyldigs skatteförmåga eljest
på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse
o. d.) är väsentligen nedsatt. Denna ökning må icke för någon skattskyldig
eller, i fråga om äkta makar, för dessa gemensamt överstiga 200 kronor, utan så
är att det föreligger något av de särskilda förhållanden, varom nyss är sagt, då
ökningen må uppgå till högst 400 kronor.

Gäller det nu att avgöra, vilken av dessa två taxeringsmetoder, för bevillning
eller för inkomst- och förmögenhetsskatt, som kan anses tjänligast att giva en allsidig
belysning av en persons ekonomiska ställning, lärer valet icke vara svårt, enär
enligt den äldre metoden, för bevillningstaxering, hänsyn tages allenast till en del
av de faktorer, som konstituera en persons skatteförmåga, då däremot den modernare
metoden för inkomst- och förmögenhetsskattetaxering söker för erhållande av
en såvitt möjligt rättvis beskattningsgrund låta alla faktorerna spela in vid fastslåendet
av en persons skattskyldighet.

Med hänsyn, å ena sidan, till de med åtskilliga befattningar förenade extra
inkomster och, å andra sidan, till de avdrag, som vid taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt äro medgivna, torde man vara berättigad antaga, att i stort sett
villkoret att den fasta avlöningen ej får överstiga 2,000 kronor är en något strängare
begränsning än ett villkor, att taxeringen till inkomst- och förmögensskatt ej
får överstiga samma belopp.

För vinnande av största möjliga enkelhet har det emellertid synts kommittén
önskligt, att i fråga om dessa båda nära sammanhörande begränsningar av rätten
till krigstidshjälp strecket dragés vid ett och samma belopp, 2,000 kronor.

Av kommitténs uppfattning i fråga om behovssynpunktens anläggande vid
krigstidshjälpens fördelning följer emellertid, att, då behovet i allmänhet måste antagas
vara större i mån som inkomsten är låg och barnantalet stort, en gradering
av krigstidshjälpen enligt därefter avpassade grunder bör äga rum. Huru en sådan
uppdelning bör ske, är ju i stort sett en smaksak. Detsamma gäller om bestämmandet
av krigstidshjälpens absoluta maximum för befattningshavare i de skilda
avlöningskategorierna.

Efter övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter och med
hänsyn tagen ej blott till angelägenheten att i första hand bringa hjälp åt dem,
som kunna antagas vara i största behov därav, utan även till nödvändigheten att
icke allt för hårt belasta rikets övriga skattdragande inbyggare, bland vilka säkerligen
många lida av dyrtiden i ännu högre grad än statens i de lägre avlöningsgruppema
stående tjänare, har kommittén beslutat sig för att föreslå krigstidshjälpens
utgående efter förut angivna grunder.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Inom kommittén bär ifrågasatts, att gruppindelningen skulle baseras, icke på
storleken av befattningshavarnas fasta avlöningsförmåner, utan på deras taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Då det emellertid för de myndigheter, som skola verkställa utbetalning av
krigstidshjälp, torde vara förenat med relativt lindrigt besvär att med ledning av
de lätt tillgängliga uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner uppgöra
en utbetalningslista och ur listan sedermera stryka dem, som befinnas vara taxerade
till inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, medan däremot
uppgörande av en dylik lista enligt taxeringen men med iakttagande tillika att
vederbörandes fasta avlöningsförmåner för år räknat ej överstege 2,000 kronor,
säkerligen bleve betydligt mera tidsödande, har kommittén — enär det här gäller
utbetalning av medel till tiotusentals befattningshavare — ansett själva gruppindelningens
verkställande med ledning av taxeringen, om än teoretiskt riktigare än
samma indelnings baserande på de fasta avlöningarnas storlek, av rent praktiska skäl
icke böra äga rum.

De flesta petitionärerna i ämnet hava begärt, att krigstidshjälp måtte få av
dem åtnjutas retroaktivt från 1915 års början. De synas alltså hava önskat få
krigstidshjälpen betraktad såsom ett från 1915 års början löpande avlöningstillägg.

Däremot må här erinras, hurusom kommittén uppgjort sitt förslag under den
uttryckliga förutsättningen, att krigstidshjälpen icke bör betraktas såsom en avlöningsförmån
i egentlig mening, utan som en av den exceptionella dyrtiden betingad,
för en gång utgående gratifikation eller nödhjälp. Naturligtvis utesluter ett sådant
sätt att se saken ingalunda möjligheten, att det ett kommande år kan, i den mån
dyrtidens verkningar fortfara, befinnas skäligt att ännu en gång bereda statsfunktionärer
en dylik hjälp.

Då emellertid den krigstidshjälp, som efter proposition av Kungl. Maj:t kan
varda av 1916 års riksdag beviljad, måste antagas vara behövlig för täckande åtminstone
delvis av redan åsamkade utgifter, torde samma hjälp få utbetalas redan
under år 1916.

Med hänsyn såväl till nu nämnda omständighet som även till önskvärdheten att
så mycket som möjligt begränsa det ändock säkerligen rätt betungande arbetet med
krigstidshj alpens utbetalande, redovisande och kontrollerande, synes det kommittén
önskvärt, att hela det belopp, som i dylik hjälp nu kan komma att tillerkännas en
befattningshavare, må varda på en gång till honom utbetalt.

Vaktmästarna i statsdepartementen samt i kommerskollegiet, statistiska centralbyrån
och överintendentsämbetet åtnjuta sedan några år tillbaka »provisoriska
avlöningstillägg», avsedda att uppbringa deras avlöning till samma belopp, som tillkommer
vaktmästare i nyreglerade ämbetsverk. Då de förstnämnda emellertid åtminstone
i regeln icke äro skyldiga att bidraga till sin egen pensionering, har från
avlöningstillägget avdragits så stort belopp — avrundat till resp. 30 och 25 kronor
— som motsvarar pensionsavgiften.

En vaktmästare i ett statsdepartement uppbär sålunda en begynnelseavlöning
av 1,175 kronor, medan en vaktmästare i ett nyreglerat centralt ämbetsverk uppbär
en begynnelseavlöning av 1,200 kronor. För att likställa dessa två vaktmästare
i fråga om rätt till krigstidshjälp borde, strängt taget, bestämmelse utfärdas därom,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

att vid beräkning av de fasta avlöningsförmånerna för vaktmästare samt med dem
jämförliga befattningshavare i statsdepartementen och övriga nyssnämnda ämbetsverk
böra i dessa avlöningsförmåner inräknas de belopp, som av nyss angiven anledning
avdragas från de tillfälliga avlöningstilläggen. Då saken emellertid är av
synnerligen ringa, om ens någon, ekonomisk innebörd, har kommittén, i syfte att ej
onödigtvis komplicera föreskrifterna rörande krigstidshjälpen, ansett sig kunna bortse
från den lilla extra förmån, som sålunda i ett eller annat fall må kunna komma
dessa vaktmästare till godo.

Villkoren för delaktighet i krigstidshjälpen torde lämpligast böra hänföra
sig till år 1916 på det sätt, att innehavandet av ordinarie anställning och försörjningsplikten
mot minderåriga barn bedömas efter förhållandet vid nämnda års ingång
samt värdet av de fasta avlöningsförmånerna bedömes efter 1916 års stat
och andra under år 1916 gällande föreskrifter, likasom också den taxering till
inkomst- och förmögenhetsskatt, som jämlikt 30 § i kungl. förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering den 28 oktober 1910 skall vara avslutad
i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni 1916, bör
vara normerande beträffande befattningshavares delaktighet i krigstidshjälpen.

A staterna för rikets allmänna läroverk finnas för ordinarie övningslärare
upptagna följande löneförmåner:

för teckningslärare och gymnastiklärare: vid realskola tre lönegrader å 700,
800 och 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å 1,400, 1,600,
1,800 och 2,000 kronor; och för musiklärare: vid realskola tre lönegrader å 550,
650 och 750 kronor samt vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å 1,100,
1,300, 1,500 och 1,700 kronor.

Gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande eller omfattande
tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp, som med hänsyn till
omständigheterna i varje särskilt fal! av Kungl. Maj:t bestämmes, dock ej till högre
belopp än 650 kronor för år.

Teckningslärare är skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola
8 timmar och vid högre allmänt läroverk 15 timmar i veckan. Musiklärare
är skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola 6 timmar och vid
högre allmänt läroverk 12 timmar i veckan. Ytterligare tjänstgöring kan åläggas
tecknings- och musiklärare mot en årlig ersättning för varje veckotimme av 80
kronor i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid högre allmänt läroverk,
125 kronor i fjärde lönegraden, dock under iakttagande därav, att ersättning
för extra tjänstgöring ej må utgå för högre antal veckotimmar än 24 till teckningslärare
vid realskola, 17 till teckningslärare vid högre allmänt läroverk och 3 till
musiklärare.

Beträffande gymnastiklärarna finnas inga bestämmelser om skyldighet för
dem att för den fastställda lönen tjänstgöra någon viss minimitid, men deras likställighet
i avlöning med teckningslärarna torde giva anledning förutsätta, att deras
arbetstid är väsentligen lika med dessas.

Med avseende å nu ifrågavarande befattningshavares jämförelsevis ringa ordinarie
tjänstgöringsskyldighet ävensom därå, att en till normalt mått utsträckt arbetstid
— av lärarlönenämnden beräknad till 32 timmar i veckan — i den mån den inom
läroverken tages i anspråk, i allmänhet torde flytta befattningshavarna upp till en
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 käft. (Nr 212.) 3

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 212.

inkomst av mer än 2,000 kronor, har kommittén ansett dessa funktionärer icke
böra komma i åtnjutande av krigstidshjälp.

Vad som här sagts gäller i huvudsak även övningslärare vid högre lärarinneseminariet.

Enligt den danska lagen om krigstidshjälp kunna personer, vilka såsom en,
fast del av lönen utav staten åtnjuta fri kost, icke erhålla krigstidshjälp. Det har
ifrågasatts, huruvida icke ett liknande undantag borde göras beträffande rätten till
krigstidshjälp åt svenska statstjänare.

Uppenbart är, att en ensamstående befattningshavare, som av kronan åtnjuter
full försörjning, innefattande kost, beklädnad och bostad m. m., endast i
ytterst obetydlig mån beröres av den dyra tiden. Enligt kommitténs förslag skulle
dylika ensamstående befattningshavare ej heller erhålla någon krigstidshjälp.

Helt annorlunda ställer sig saken för dem, som hava försörjningsplikt mot
barn. Ett exempel skall lätteligen klargöra detta.

Vid marinen finnas enligt 1915 års stat anställda 896 underofficerskorpraler
(sjömän och kustartillerister i l:a lönegraden). Med ledning av uppgifter, som lämnats
i en utav vissa bland dessa gjord framställning om krigstidshjälp, har inom
kommittén verkställts en beräkning, utvisande att dessa underofficerskorpraler, vilka
i stor utsträckning bildat familj och begagna sig av lämnat medgivande att bo
utom kasern, kunna antagas hava sammanlagt omkring 1,500 barn.

Nu är det visserligen sant, att ett slags krigstidshjälp kan sägas tillfalla
denna personal så till vida, som stegringen i matvaruprisema medfört en motsvarande
stegring i värdet av naturaportionen och alltså även i den ersättning, som
för ej uttagen portion utgår.

Den sålunda utgående högre ersättningen kan emellertid icke ens tillnärmelsevis
motsvara den stegring i kostnaderna för eventuellt åliggande försörjningsplikts
uppfyllande, som av dyrtiden framkallas. Vidare bortfaller för denna personal
vinsten av den högre portionsersättningen väsentligen därigenom, att endast
en obetydlig kontingent av sagda personal tjänstgör under sådana förhållanden —
d. v. s. i land — att kontant ersättning i stället för naturaportion utgår. Ombord
utgår nämligen portionen in natura.

Om ifrågavarande underofficerskorpraler, vilkas avlöningsförmåner i medeltal
hava ett värde av 1,200—1,400 kronor, tilldelades krigstidshjälp enligt av kommittén
för ordinarie befattningshavare föreslagna grunder, skulle kostnaden härför
belöpa sig till omkring 100,000 kronor.

Det förefaller kommittén vara synnerligen önskvärt, att denna personal, trots
att den är berättigad åtnjuta underhåll in natura av kronan, får bliva delaktig i
krigstidshjälpen.

Enahanda omständigheter, som sålunda föreligga beträffande underofficerskorpraler
vid marinen, göra sig även, om än i mindre grad, gällande i fråga om
manskap av 2:a lönegraden vid marinen samt, med vissa modifikationer och i
mindre omfattning, jämväl beträffande annat stamanställt manskap vid marinen
och armén.

Vid nu anförda förhållanden har kommittén ansett sig böra i sitt förslag till
erhållande av krigstidshjälp inbegripa jämväl sådana befattningshavare, som äga
rätt att av kronan åtnjuta fullt underhåll in natura, under förutsättning naturligtvis
att de i övrigt uppfylla villkoren för delaktighet i dylik hjälp.

Kungl. Maj ts Nåd. Proposition Nr 212.

Här bör emellertid anmärkas, att ovan angivna krigsmän väl icke kanna
anses falla under benämningen ordinarie befattningshavare, vadan krigstidshjälpen
åt dem torde böra inberäknas i det belopp, som kan varda beviljat till dylik hjälp
åt statens extra befattningshavare.

Det synes kommittén vara billigt och lämpligt, att krigstidshjälp tår utgå
till ordinarie befattningshavare ej blott å rikets stat utan även vid flottans pensionskassa
och folkskollärarnas pensionsinrättning, vilka institutioner åtnjuta, statsanslag
och vilkas avlöningsstater fastställas av Konung och riksdag.

I överensstämmelse med vad som bestämts i fråga om familjelönetillägg åt
folkskollärare m. 11. har kommittén i sitt förslag från delaktighet i krigstidshjälpen
uteslutit gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Det av kommittén uppgjorda förslag, för vars motivering nu redogjorts, av- Krigstid»-ser, såsom nämnts, allenast sådana befattningshavare, vilka inneliava ordinarie an- hjä^rfe^ra
ställning med avlöning, som blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller
eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder.

Extra ordinarie personal användes emellertid i stor utsträckning vid åtskilliga
statsinstitutioner, särskilt vid de s. k. affärsdrivande verken, bland dem framför allt
statens järnvägar.

För att giva eu antydan om storleken av denna personal må nämnas, att
enligt Sveriges officiella statistik, »Sveriges järnvägar är 1914», medeltalet under
samma år i statens järnvägars tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare eller,
såsom de vid statens järnvägar benämnas, »extra ordinarie» och »extra» befattningshavare
(tillfälliga arbetare ej medräknade) med högst 2,000 kronors avlöning
uppgick till ej mindre än 7,751 personer, motsvarande ungefär 65 procent av den
ordinarie personalen i motsvarande avlöningsställning.

Erinras må även, hurusom betjäningspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka
icke är uppförd å ordinarie stat.

Bestämmelserna om den extra ordinarie personalens avlöning skifta högst
betydligt.

För vissa verk, exempelvis post-, telegraf- och vattenfallsverken, är föreskrivet,
att grunderna för extra personals avlöning bestämmas av Kungl. Maj:t.

Vid statens järnvägar däremot äger styrelsen rätt att härom fatta beslut, och denna
sin rätt synes styrelsen kunna delegera på underordnade myndigheter.

En mängd extra befattningar äro med arvoden uppförda i vederbörande institutioners
av Konung och riksdag fastställda avlöningsstater.

I fråga om avlöning åt amanuenser och dylika biträden vid ämbetsverk hava
i sammanhang med avlöningsstaters fastställande meddelats vissa bestämmelser,
särskilt angående arvodets lägsta och högsta belopp.

I vissa fall, då det tillkommer vederbörande institutioners styrelser att bestämma
den extra personalens avlöning, hava tillägg till avlöningen i anledning av
dyrtiden redan blivit beviljade. Såsom exempel härpå torde böra erinras, hurusom,
enligt vad som framgår av »Sociala meddelanden» för år 1915, flottans varvsarbetare
samt mynt- och justeringsverkets arbetare tilldelats 10 procent dyrtidstillägg.

Kommittén har antagit, att dess uppdrag egentligen avsett att uppgöra förslag

Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition Nr 212.

och kostnadsberäkning beträffande krigstidshjälp åt de ordinarie befattningshavare,
vilkas avlöning bestämts av Konung och riksdag eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder. Men därjämte har kommittén hållit före, att, sedan grunderna
för krigstidshjälp åt den ordinarie personalen fastslagits, samma grunder med
erforderliga modifikationer borde komma i tillämpning vid bestämmande av dylik
hjälp åt extra personal.

Det har nämligen synts kommittén, att extra personal, i den mån den har
och under viss tid haft stadigvarande anställning samt är i behov av hjälp — i
följd av låga inkomster och försörjningsplikt mot minderåriga barn — bör i likhet
med ordinarie personal komma i åtnjutande av krigstidshjälp.

Att lata sådan hjälp komma extra personal till godo efter i allo samma
grunder som av kommittén föreslagits beträffande den ordinarie personalen är emellertid
icke möjligt, väsentligast av den anledningen, att en mängd extra befattningshavare
hava så kort daglig tjänstgöringstid, att deras verksamhet måste antagas
vara huvudsakligen inriktad på arbete utanför den ifrågavarande tjänsten. För att
taga ett exempel: om de ovan för ordinarie personal föreslagna grunderna tillämpades
beträffande krigstidshjälp åt den extra personalen, skulle er. person, som åtagit
sig att för 15 kronor i månaden vakta grindarna vid en korsning mellan järnväg
och landsväg, kunna få i krigstidshjälp uppbära mer än arvodets dubbla belopp.

Att emellertid vissa av de villkor och förutsättningar, som föreslagits för
rätt till krigstidshjälp åt ordinarie befattningshavare, även böra, om än med någon
modifikation, uppställas beträffande dylik hjälp åt extra befattningshavare, lärer ej
kräva vidare motivering. Detta gäller särskilt villkoret angående försörjningsplikt
mot minderåriga barn och bestämmandet av de inkomst- och taxeringsbelopp, som
begränsa rätten till åtnjutande av krigstidshjälp.

Att, såsom för de ordinarie befattningshavarna föreslagits, differentiera understödens
storlek efter beloppet av vederbörandes fasta, på förhand till belopp eller
värde bestämbara arsavlöning later sig däremot icke alltid göra, enär den extra
personalens avlöning i mycket stor utsträckning utgår efter s. k. premieackord eller
andra betingsformer och dess storlek följaktligen ofta icke kan för ett visst år
bedömas före årets slut. Differentieringen torde därför böra göras med ledning av
den avlöning, befattningshavarna faktiskt uppburit under ett gånget år.

Om, såsom billigt synes vara, krigstidshjälp skall tillerkännas extra personal,
synes såsom villkor därför böra föreskrivas, utom att vederbörande befattningshavare
skall vara den 1 januari 1916 i stadigvarande tjänst anställd, att han jämväl
under någon tid omedelbart dessförinnan, förslagsvis ett år, skall hava vid samma
institution innehaft dylik anställning, allt med en daglig arbetstid i medeltal icke
understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution
är såsom minimum i allmänhet stadgat, och vidare att hans inkomst av
befattningen under år 1915 icke överstigit 2,000 kronor.

Visserligen innebär detta senare villkor, att en extra befattningshavare med
en löneinkomst av något mer än 2,000 kronor icke kan få någon krigstidshjälp,
medan däremot en ordinarie befattningshavare med motsvarande inkomst kan —
då beträffande honom uti ifrågavarande avseende hänsyn tages endast till den fasta
avlöningen — erhålla dylik hjälp; men dels torde extra befattningshavare endast j

Kun tji. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 212.

ett ringa antal fall komma upp till en så hög avlöning, dels torde det i och för
sig icke vara något att erinra däremot, att den ordinarie personalen i dylika gränsfall
beredes någon liten förmån framför den extra personalen.

I sådana fall, då, såsom beträffande flottans varvsarbetare samt arbetare vid
mynt- och justeringsverket, dyrtidstillägg under tid efter världskrigets utbrott redan
blivit extra befattningshavare tillagt, torde den krigstidshjälp, som kan komma att
till honom utgå, böra i motsvarande mån reduceras.

Däremot synes dylik reduktion icke böra ilga rum i sådana fall, då den extra
personalen under denna tid erhållit en avlöningsförhöjning, vilken, såsom förhållandet
är med det av järnvägsstyrelsen utdelade tillfälliga lönetillägget åt extra
personal, är avsedd att utgöra, icke en krigstidshjälp, utan ett lönetillägg för uppbringande
av den extra personalens avlöning till ett i jämförelse med den ordinarie
personalens avlöning skäligt belopp.

Arméns och marinens manskap synes böra ifråga om rätt till krigstidshjälp
jämnställas med extra personal.

En ledamot av löneregleringskommittén har varit av skiljaktig Särskild
mening i så måtto, att lian ansett taxeringen till inkomst- och förmögen- m®öneregle-m
hetsskatt böra läggas till grund, ej blott, såsom kommittén föreslagit, för ringskommitangivande
av den ekonomiska ställning, vid vilken befattningshavare ten''
uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen, utan även för bestämmande
av det belopp, som till vederbörande finge utgå för vart barn. Reservantens
förslag, som jämväl innebär i stort sett en icke obetydlig höjning
av de belopp, som inom olika grupper skulle utgå för vart barn,
är av följande lydelse:

»Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag,

a) till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari
1916 innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt
underhöllo barn under 15 års ålder; samt

b) till de i statens tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare,
som den 1 januari 1916 ej mindre på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan
under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft
stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande
vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig
institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen

Ytterligare

inkomna

ftamställ ningar.

Kuvgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

2:6) övningslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet;1
och

3:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under år 1916 har att erlägga skatt enligt för-ordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt	Krigstidshjälp åt befattningshavare med
1 barn	2 barn	3 barn	4 barn	5 eller flera barn
	K	r o n o	r
Högst 1,000 kronor...............	so	160	240	320	400
från 1,000 t. o. m. 1,200 kronor...	70	140	210	280	350
» 1,200 » » » 1,400 » ...	60	120	180	240	300
» 1,400 » » » 1,600 » ...	50	100	150	200	250
» 1,600 » » » 1,800 »	40	80	120	160	200
» 1,800 » » » 2,000 »	30	60	90	120	150

Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas med avseende å rätt till krigs,
tidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.

Då * enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad
icke ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti
månad 1914 erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom
ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt
förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan
såsom särskilt dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat
från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av
krigstidshjälp från denna avdragas.»

Under den tid som förflutit från det löneregleringskommitténs
förslag i ämnet avgavs hava ytterligare följande framställningar i ämnet
inkommit, nämligen från

Generalpostdirektören, som förklarat sig anse riktigt och behövligt,

1 Bestämmelsen i detta moment torde till äventyrs fordra någon komplettering beträffande
befattningshavare med mer än 2,000 kronors avlöning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

att gränsen för krigstidshjälpens utgående sättes, icke såsom kommittén
föreslagit, vid åtnjutande av fasta avlöningsförmåner till värde av 2,000
kronor utan vid 1,000 kronor högre belopp, enär i annat fall tjänstemännen
inom den lägst avlönade gruppen av postverkets kvalificerade
personal — postexpeditörerna — vilka vore i verkligt behövda v ett tillfälligt
understöd, icke skulle bliva delaktiga i krigstidshjälpen;

postmästaren Nils Lindqvist och postkontrollören K. A. Carstenson,
vilka begärt, att jämväl tjänstemän med högre avlöning än 2,000 kronor
måtte komma i åtnjutande av krisunderstöd samt att bestämmande av
en viss avlöningsgräns uti ifrågavarande hänseende måtte ske utan inberäknande
av eventuellt ortstillägg;

till möte i Nässjö samlade järnvägs-, post- och telegraftjänstemän,
vilka uttalat sitt ogillande av löneregleringskommitténs förslag, i vad
det innebure, att ingen hjälp skulle erhållas för det svåra dyrtidsåret
1915, att en mängd statstjänare i de lägsta lönegraderna lämnades alldeles
ohjälpta, att tjänstemän i annars lika lönegrad skulle erhålla
minskat tillägg allt efter som deras tjänstgöringsort vore särskilt
markerad dyrort, samt att äldre tjänsteman med ungefär lika totalinkomst
som en nyinträdd kamrat och med lika försörjningsplikt skulle
i en del fall bli utan tillägg, medan den yngre erhölle sådant;

till möte i Härnösand församlade post-, tull-, telegraf- och fångvårdstjänstemän
av lägre grad, vilka anhålla, att även de tjänstemän av lägre
grad, som icke inbegripits i löneregleringskommitténs förslag, måtte
komma i åtnjutande av krigstidshjälp;

»statstjänare i Malmö med omnejd, tillhörande post-, tull- och telegrafverken
samt järnvägarna och fångvårdem, vilka hemställa,

att krigstidstillägget må bestämmas till sådant belopp, att det i
verkligheten utgör ersättning såväl för föregående som 1916 års dyrtid;

att tjänsteman må tilläggas viss ersättning för sig själv och hustru
eller i stället för denna anställd husföreståndarinna samt därtill ett
mindre tillägg för varje barn, som, oberoende av viss ålder, försörjes av
tjänstemans lön;

att, därest ersättningen skall minskas i förhållande till inkomstens
storlek, från inkomsten till tjänsteman å dyrort skola avräknas de tillläggsbelopp
till själva lönen, som till följd av dyrtiden utgå; och

»att krigstid stillägg tillerkännes statstjänare efter här angivna
grunder upp till en i detta avseende renodlad inkomst, som till väsentlig
del överstiger den i förslaget såsom högst angivna»;

till möte i Trelleborg församlade järnvägs-, post-, tull- och telegraftjänstemän,
vilka begära sådan ändring i det av löneregleringskommittén

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

framlagda förslaget, »att alla tjänstemän i de lägre lönegraderna erhålla
krigstidshjälp för det synnerligen svåra dyrtidsåret 1915, att de å särdeles
dyra orter bosatta inte få ett i följd därav minskat tillägg liksom att sådant
bör kunna utgå till befattningshavare med över 2,000 kronors inkomst»;

till möte i Krylbo samlade befattningshavare vid post, järnvåg och
telegraf, vilka begära att alla de lägst avlönade statstjänarna må erhålla
en rättvis och rimlig krigstidshjälp, ökad i mån av ökad försörjningsplikt,
samt att denna hjälp må utgå även för år 1915;

representanter för järnvägs-, post-, tull-, fångvårds- samt telefon och
telegraf manna förbundens avdelningar i Norrköping, vilka begära krigstidshjälp
åt alla statstjänare av lägre grad med högst 2,400 kronors avlöning,
dyrorts- och kallortstillägg oberäknade, samt att särskilda belopp
därvid må beräknas för befattningshavares hustru och för vart och ett
av hans barn;

föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar, som
upprepar sin förut gjorda hemställan, att dyrtidstillägg måtte få utgå till
adla befattningshavare, icke blott till de lägst avlönade, samt att detsamma
måtte beräknas procentvis och för alla lika, »varvid möjligen ett visst
högsta belopp kunde fastställas för själva dyrtidstillägget, däremot ingen
avlöningsgräns för rätteu att komma i åtnjutande av sådant tillägg»;

Sveriges lokomotivmannaförbunds styrelse, som begär krigstidshjälp
med 25 kronor i månaden åt var och en av den ordinarie personalen
av lägre grad med högst 2,100 kronors årsarvode;

Svenska statsbanornas lokomotivför ar eförening, som begär dyrtidstillägg
åt lokomotivförare med 25 kronor i månaden från och med år
1915 tills ny lönereglering kommer till stånd;

A. Ferm, A. O. Törnberg och C. Win berg, »för Svenska järnvägsmannaförbundets
styrelse», som — under anförande, att följden av en
proposition till riksdagen om krigstidstillägg efter de av löneregleringskommittén
föreslagna grunderna säkerligen skulle bliva, att den plikttrogna
och skötsamma, i de krigförande länderna eftersökta svenska
statsbanepersonalen skulle komma att i stor utsträckning söka sig arbetsanställning
där, varest existensmöjligheterna vore mest fördelaktiga —
hemställt, att kristillägg, graderade efter värdet av avlöningsförmånerna,
undantagandes kallorts- och dyrortstillägg, måtte för år 1916 beredas
alla ordinarie befattningshavare, vilkas nyssberörda avlöningsförmåner
uppginge till högst 2,400 kronor och vilka vid 1915 års taxering påförts
inkomst- och förmögenhetsskatt för högst 2,400 kronor, hustrus taxering
däri inbegripen; att tilläggen måtte få utgå med 30—100 kronor fölen
var befattningshavare, med 20—50 kronor för befattningshavares

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

hustru eller husföreståndarinna och med 20—50 kronor för vart och ett
av befattningshavaren på grund av försörjningsplikt underhållet barn,
som vid ingången av år 1916 icke fyllt 15 år; och att kristillägg efter
enahanda grunder måtte få utgå även till icke ordinarie befattningshavare,
vilka den 1 januari 1916 innehade stadigvarande anställning med en
daglig arbetstid, i medeltal icke understigande vad som för den ordinarie
personalen vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum i
allmänhet stadgat;

till möte i Linköping samlade ordinarie och extra befattningshavare
vid statens järnvägar, post, telegraf, telefon, tull och fångvård, som hemställa,
att krigstidstillägg måtte få utgå enligt följande grunder:

Inkomstgränser	Befattnings- havare	Hustru, resp. husföreståndarinna	För varje barn
Kr.		Kr.	Kr.	Kr.
Intill	1,200	100	50	50
1,200—	-1,400	90	45	45
1,400—	-1,600	80	40	40
1,600—	-1,800	70	35	35
1,800—	-2,000	60	30	30
2,000—	-2,200	45	25	25
2,200—	-2,400	30	20	20;

kvinnliga telefontjänstemannaföreningen, som begär dyrtidstillägg
med 15 kronor i månaden från och med år 1915 åt de vid rikstelefonstationerna
anställda kvinnliga befattningshavare, vilkas årsinkomst ej
överstiger 1,800 kronor;

Sveriges fångvårdsmannaförbund, som begär krigstidshjälp åt alla
stats!) änare med mindre än 2,400 kronors lön eller inkomst;

fanjunkarna Henning Peterson och O. Möller, »tillhörande svenska
underofficersförbundets styrelse)>, som förnya sin förut gjorda framställning
om dyrtidstillägg åt arméns underofficerare med 300 kronor per år;

landskanslisten Henning Lind, som hemställer, att landskanslister
och landskontorister må komma i åtanke vid krigstidshjälps utdelande;

svenska hospitalspersonalens förbundsavdelning nr 13, som hemställer
om kristillägg enligt följande grunder:

Inkomstgräns	Befattnings- havare	Hustru	Varje barn under 18 år
Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Intill 1,200	120	60	60
1,200—1,400	100	55	55
1,400—1,600	80	50	50
1,600—1,800	70	45	45;

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 käft. (Nr 212.)

Departe mentschefen.

26 Kungi., Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

universitetskanslern, som gör framställning om dyrtidstillägg med
20 procent av den kontanta lönen åt Uppsala universitets skogvaktare;

läroverkslärarnas riksförbunds styrelse, som hemställer, att vid de
allmänna läroverken anställda befattningshavare med mindre än 2,000
kronors avlöning måtte varda delaktiga i krigstidshjälpen; och

statens vaktmästares förening, som begär, att samtliga vaktmästare
i de centrala ämbetsverken, hovrätterna, landsstaten och landsarkiven samt
vid flottans station i Stockholm måtte från och med år 1915 och tills
vidare få »ett extra lönetillägg av 10 procent å begynnelselön för de
ordinarie och för de extra ordinarie å deras för året uppburna arvode,
utom vad kommittén föreslagit».

I fråga om behovet av krigstidshjälp åt de ekonomiskt svagast
situerade statstjänarna samt de allmänna principerna för sådant understöds
utmätande är jag i huvudsak ense med löneregleringskommittén,
vars i dessa avseenden enhälliga mening alltså synes mig böra med
vissa mindre modifikationer vinna tillämpning.

Understöd torde alltså böra utgå både till ordinarie och till extra
befattningshavare i statens tjänst, vad de senare beträffar dock endast
under förutsättning att de den 1 januari 1916 innehade och omedelbart
dessförinnan under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft
stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke
understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller
jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

För sitt förslag att hjälpen endast bör tillkomma dem, som hava
minderåriga barn att försörja, har kommittén enligt min mening anfört
fullgoda skäl, likasom jag finner förslaget om det högsta antalet barn,
som får influera på hjälpens storlek, lämpligt avpassat.

Vad kommittén anfört om den åldersgräns, efter vars nppnående
ett barn ej längre kan anses vara i. ovillkorligt behov av underhåll utav
föräldrar; om reduktion av krigstidshjälpen för den, som efter ingången
av augusti månad 1914 redan erhållit särskilt dyrtidstillägg; och om
befattningshavares vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning
likställighet med befattningshavare i statens tjänst i
avseende å rätt till krigstidshjälp föranleder ingen erinran från min sida.

Enligt kommitténs förslag skulle från åtnjutande av krigstidshjälp
undantagas, bland andra, övningslärare vid de allmänna läroverken och
högre lärarinneseminariet.

I regel torde dessa befattningshavare komma över den föreslagna
skattegränsen — även om, såsom ifrågasatt blivit, denna kommer att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

bestämmas icke efter befattningshavarnas inkomst utan efter deras taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt — men detta torde dock ingalunda
alltid vara händelsen. Det kan dä knappast vara billigt, att de,
som falla under nämnda gräns, skulle pa grund av den utav löneregleringskommittén
åberopade omständigheten — jämförelsevis ringa ordinarie
tjänstgöringsskyldighet — uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen,
och detta så mycket mindre, som enahanda omständighet skulle kunna
anföras jämväl beträffande någon eller några andra grupper bland övriga
befattningshavare, till vilka krigstidshjälp »enligt förslaget skulle komma
att utgå.

Ifrågavarande av löneregleringskommittén föreslagna undantag synes
fördenskull böra bortfalla.

Vattenfallsstyrelsen har vid besvarande av nådig remiss rörande
kostnaden för krigstidshjälp åt extra ordinarie personal vid styrelsen och
statens vattenfallsverk framhållit, att enligt gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk Kungl. Maj:t ägde fastställa
grunderna för avlöning till extra tjänstemän, som användas för driften
vid statens vattenfallsverk, samt att avlöningsbestämmelser för arbetarna
vid statens vattenfallsverks drift och underhållsarbeten utfärdades av
vattenfallstyrelsen. Det syntes därför knappast vara behövligt att göra
framställning till riksdagen angående krigstidshjälp åt sistnämnda personal.
I varje fall borde enligt vattenfallsstyrelsens mening eventuell krigstidshjälp
åt såväl ordinarie som extra driftpersonal vid statens affärsdrivande
verk icke inberäkna^ i det särskilda anslag för krigstidshjälp, som kunde
komma att äskas av riksdagen, utan, liksom övriga avlöningsförmåner
för driftpersonalen vid statens affärsdrivande verk, utgå direkt av vederbörande
verks inkomster. Detta behövde dock icke, vad statens vattenfallsverk
beträffade, föranleda någon ändring av de i 1916 års statsverksproposition
beräknade inkomstöverskotten från detta verk, enär nämnda
inkomstöverskott endast vore approximativt beräknade.

Vad åter anginge personalen vid de till statens vattenfallsverk
hörande anläggningsarbeten, vilken personals avlöning utginge av de
för statens vattenfallsverk anvisade kapitalökningsanslagen enligt grunder,
som fastställdes av styrelsen, hade styrelsen trott sig kunna utgå ifrån,
att personal av denna art icke varit avsedd i den nådiga remissen.
Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som förelåge med avseende
å ifrågavarande personals avlöningsförhållanden, borde enligt vattenfallsstyrelsens
mening denna personal undantagas vid eventuell framställning
till riksdagen om beviljande av krigstidshjälp. Upplysningsvis har sty -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

relsen meddelat, att styrelsen beslutat höjning med 2 öre av samtliga
timlöner för arbetarna vid ifrågavarande anläggningsarbeten, vilken höjning
tillämpades från och med den 1 mars 1916.

Mot styrelsens förslag som enligt vad jag under hand inhämtat
avser att från åtnjutande av krigstidshjälp undantaga arbetarpersonalen
vid de till statens vattenfallsverk hörande anläggningsarbetena har jag
intet att erinra.

I anledning av en till järnvägsstyrelsen avlåten nådig remiss med
anmodan att lämna en approximativ uppskattning av kostnaden för krigstidshjälp
åt extra ordinarie och extra personal vid statens järnvägar
enligt de av löneregleringskommittén föreslagna grunderna har styrelsen
meddelat, att ifrågavarande kostnad approximativt beräknats till 400,000
kronor. I denna beräkning hava icke medtagits arbetarna vid statens
järnvägsbyggnader och dubbelspårsanläggningar eller därmed jämförliga
företag, vilka arbetare (s. k. järnvägs- eller byggnadsarbetare) i avseende
å anställningsvillkor och avlöningsförhållanden intoge en sådan ställning,
att de enligt styrelsens mening icke vore att hänföra till de i den nådiga
remissen avsedda personalgrupperna och beträffande vilkas avlöning
det tillika vore att märka, att densamma icke utginge av trafikmedel
utan av de för de respektive företagen anvisade anslagen.

Mot styrelsens uppfattning, att ifrågavarande vid järnvägsbyggen
anställda arbetare, vilkas avlöning styrelsen äger bestämma, icke böra
inräknas bland dem, om vilkas förseende med krigstidshjälp nu är fråga,
har jag intet att erinra.

I anledning av en till medicinalstyrelsen avlåten nådig remiss,
däri styrelsen anbefallts att inkomma med en approximativ uppskattning
utav kostnaden för beredande av krigstidshjälp åt extra ordinarie personal
vid styrelsen med underlydande förvaltningar enligt de av löneregleringskommittén
föreslagna grunderna, har styrelsen i skrivelse till finansdepartementet
den 30 mars 1916 anfört följande.

Den styrelsen underlydande extra ordinarie personal, som hade
någon betydelse vid ifrågavarande uppskattning, vore personalen vid
statens anstalter för sinnessjuka. Övrig vid styrelsen eller underlydande
förvaltningar anställd extra ordinarie personal vore så obetydlig till
antalet, att den icke syntes behöva medtagas vid förevarande beräkning.

Sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital vore icke till
någon del uppförd å ordinarie stat. Dess avlöningsförmåner bestämdes
av medicinalstyrelsen och utginge av riksstatens förslagsanslag till
hospitals underhåll.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Antalet gifta befattningshavare vid rikets hospital utgjorde för
närvarande 735. Beräkningen av värdet utav ifrågavarande befattningshavares
avlöningsförmåner erbjöde vissa svårigheter, då en del av nämnda
förmåner utginge in natura, såsom fri bostad med värme och lyse, fri
kost för vissa befattningshavare m. m. Därest ifrågavarande naturaförmåner
uppskattades lågt, kunde emellertid medeltalsvärdet av hospitalspersonalens
avlöningsförmåner under år 1915 antagas sammanfalla med
den i löneregleringskommitténs förslag upptagna lönegruppen »från 1,400
till och med 1,600 kronor». Då medeltalet barn för varje befattningshavare
utgjorde 1.5, skulle medelvärdet av krigstidshjälpen enligt lönercgleringskommitténs
förslag bliva 90 kronor om året åt varje befattningshavare,
och den ungefärliga kostnaden för krigstidshjälp åt samtliga 735
gifta befattninghavare skulle uppgå till 66,000 kronor eller med avrundning
uppåt 70,000 kronor årligen. Sistnämnda tal ansåge styrelsen innefatta
en approximativ uppskattning av nu ifrågavarande årliga kotsnad.

Emellertid hade styrelsen genom cirkulär den 19 juni 1915 beviljat
samtliga gifta befattningshavare vid rikets hospital ett särskilt dyrtidstillägg,
att utgå från och med den 1 januari 1915 till 1915 års slut.
Sedermera hade styrelsen genom cirkulär den 26 oktober 1915 förklarat,
att ifrågavarande dyrtidstillägg skulle utgå jämväl under år 1916. Ifrågavarande
dyrtidstillägg, som i berörda cirkulär uttryckligen angivits såsom
föranlett av de i sammanhang med rådande krigstillstånd stående utomordentliga
förhållandena å livsmedelsmarknaden, hade huvudsakligen
formen av höjd kostersättning till den gifta personal, som icke åtnjöte
vederbörande anstalts kost in natura. Värdet av dyrtidstillägget i fråga
utgjorde i medeltal 7 kronor 50 öre i månaden för varje befattningshavare,
det vill säga 90 kronor om året. Detta vore samma belopp,
som efter nyss angivna uppskattning enligt löneregleringskommitténs
förslag skulle i medeltal utgå till varje befattningshavare »årligen».
Då det redan beviljade dyrtidstillägget enligt kommitténs förslag skulle
avdragas vid eventuell utbetalning av krigstidshjälp, skulle — säger
styrelsen — beviljandet av krigstidshjälp enligt kommitténs förslag icke
innefatta någon förhöjning av de för närvarande till hospitalspersonalens
avlöning anslagna kostnader.

Den gifta personalen vid rikets hospital har sålunda både för år 1915
och för år 1916 kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg till belopp av i
medeltal 90 kronor för år, under det att samma personal enligt kommitténs
förslag skulle efter medicinalstyrelsens beräkning erhålla för en
gång ett belopp av i medeltal 90 kronor per man. Ehuruväl det av

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

medicinalstyrelsen utdelade dyrtidstillägget utgår efter andra grunder än
kommittén och reservanten föreslagit, finner jag mig sakna anledning
att motsätta mig styrelsens förslag att från krigstidsbjälp undantaga
ifrågavarande personal.

Generaltullstyrelsen har vid besvarandet av nådig remiss i ämnet
anfört följande.

Under år 1915 hade ett antal extra ordinarie tjänstemän anställning
i styrelsens kansli och å dess byråer mot årligt arvode av 1,600—1,800
kronor. Då deras dagliga arbetstid understigit vad som i sådant avseende
vore stadgat beträffande den ordinarie personalen, syntes någon
krigstidshjälp till dem av dessa personer, som både barn att underhålla,
icke kunna ifrågakomma, så mycket mindre som de år 1916 för taxering
deklarerat för högre belopp än 2,000 kronor.

I fråga om den extra ordinarie personalen vid tullverket i övrigt
funnes ej några extra ordinarie tjänstemän med sådan fast årsanställning,
som kunde antagas vara avsedd i löneregleringskommitténs betänkande.
Mera sällan fortfore deras tjänstgöring hela året; den tid, varunder de
extra ordinarie tjänstemännen vore inkallade, sammanfölle i allmänhet
med seglationsperioden.

En av de i betänkandet angivna förutsättningarna för rätt att erhålla
krigstidshjälp, nämligen att vederbörande den 1 januari 1916 skulle
innehava och omedelbart dessförinnan under minst ett år innehaft stadigvarande
anställning, förelåge alltså icke beträffande sagda personal. Då
emellertid behovsprincipen lagts till grund för kommitténs förslag, ansåge
sig styrelsen böra framhålla, att giltig anledning syntes vara för handen
att bereda krigstidshjälp åt de extra ordinarie tulltjänstemän, som, i
övrigt uppfyllande de föreslagna villkoren för att komma i åtnjutande
av sådan hjälp, år 1915 varit inkallade i tjänstgöring hela seglationstiden
eller därutöver. Den omständigheten att dessa personer, på grund
av seglationens upphörande, under någon del av året gått miste om
avlöning från tullverket, måste nämligen antagas hava gjort deras ekonomiska
ställning än mera bekymmersam än vad fallet vore med den extra
ordinarie personalen i de statens verk, där de extra ordinarie tjänstemännen
hade anställning av stadigvarande art och åtnjöte förmånen av
en jämn inkomst året om. De under seglationstiden inkallade extra
ordinarie tulltjänstemannen torde under vintermånaderna, då tillfälle för
dem till inkomst i verket i regel saknades, icke kunna påräkna att
genom arbete på annat håll i nämnvärd mån förtjäna något till sitt
uppehälle. Härvid vore dessutom att märka, att då de extra ordinarie

Kunyl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 212.

tjänstemännen icke vore i tjänstgöring inkallade, de likväl vore skyldiga
att stå till tullverkets förfogande, om av någon anledning — exempelvis
sjukdomsfall bland den ordinarie personalen — deras biträde skulle för
någon tid behöva tagas i anspråk.

För den händelse nu angivna synpunkter skulle finnas förtjäna
beaktande, hade styrelsen sökt beräkna kostnaden för krigstidshjälp åt
den extra ordinarie personal, som enligt styrelsens åsikt borde därav
komma i åtnjutande, och därvid kommit till det resultat, att kostnaden
kunde antagas ej överstiga 20,000 kronor.

Såsom ovan blivit antytt förekomme emellertid, att extra ordinarie
tjänstemän användes i tjänstgöring under hela år. Under normala förhållanden
vore detta fallet endast i jämförelsevis mindre utsträckning,
men under år 1915 hade på grund av den ökade verksamhet, tullverket
fått sig ålagd, sådan användning av extra ordinarie tjänstemän ägt rum
i vidsträcktare mån. Dessa extra ordinarie tjänstemän syntes, även om
de på grund av sjukdom eller annan tillfällighet under någon kortare
tid av år 1915 icke varit i tillfälle att tjänstgöra, kunna och böra i fråga
om rätt till krigstidshjälp jämnställas med sådana extra ordinarie befattningshavare
med stadigvarande anställning, som kommittén åsyftat.
Under förutsättning att styrelsens här ovan gjorda framställning icke
skulle vinna avseende, hemställde styrelsen därför, att krigstidshjälp i
enlighet med kommitténs förslag i allt fall måtte beredas nu ifrågavarande
extra tjänstemän vid tullverket; och kunde det för sådant ändamål
erforderliga beloppet approximativt beräknas till 10,000 kronor.

Det synes mig icke förefinnas någon möjlighet att tillmötesgå
styrelsens förslag om krigstidshjälp åt till tjänstgöring tillfälligtvis för
större eller mindre del av ett år inkallade extra tulltjänstemän. Konsekvenserna
av ett medgivande härutinnan skulle bliva allt för vittomfattande.

Icke kan var och en extra tjänsteman, som tillfälligtvis uppehåller
en befattning, rimligen hava krav på att därför få åtnjuta krigstidshjälp.
Någonstädes måste gränsen dragas och det förefaller som om löneregleringskommitténs
härutinnan föreslagna villkor — innehavandet av
stadigvarande anställning under minst ett år omedelbart före år 1916 —
vore i stort sett lämpligt avpasssat.

För att emellertid en extra befattningshavare, som av sjukdom
eller annan orsak under någon kortare tid varit hindrad att tjänstgöra,
icke skall gå förlustig sin rätt till krigstidshjälp, synes det mig böra
stadgas, att den omständigheten, att extra befattningshavare under år

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

1915 åtnjutit tjänstledighet för styrkt sjukdom under högst tre månader
eller av annan orsak under högst en månad, icke skall inverka på hans
rätt härutinnan. Att eventuellt åtnjuten semester ej heller bör minska
vederbörandes rätt till krigstidshjälp, torde få anses ligga i öppen dag,
men lärer till undvikande av missförstånd böra uttryckligen stadgas.

Att, på sätt kommittén föreslagit, gift kvinnlig befattningshavare,
vars man lever, bör undantagas från åtnjutande av krigstidshjälp, finner
jag vara i sin ordning. Det står ock i överensstämmelse med vad som
under år 1915 bestämts ifråga om familjelönetillägg åt lärare vid folkskolor
och småskolor.

I sammanhang med sistberörda fråga har i kungl. kungörelse den
8 oktober 1915 föreskrivits, att dylikt tillägg skulle tillgodokomma
allenast sådan befattningshavare, som har eget äkta barn att försörja.
Kommittén har, då nu icke vore fråga om eu lönereglering utan om eu
tillfällig, av extra ordinarie förhållanden betingad hjälp, trott sig — i anslutning
till bestämmelsen i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
att avdrag med visst belopp medgives för varje på grund av
försörjningsplikt underhållet barn under 15 års ålder, och med stöd jämväl
av riksdagens skrivelse den 14 september 1915 angående familjeunderstöd
åt stamanställt manskap — icke böra i sitt förslag upptaga
detta villkor; och mot kommitténs härutinnan uttalade mening har jag
ej heller något att erinra.

I nu relaterade avseenden har fullständig enighet inom löneregleringskommittén
varit rådande.

Likaledes har inom kommittén icke varit mer än en mening därom,
att från åtnjutande av krigstidshjälp böra undantagas de befattningshavare,
vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för högre
belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen.

Enighet har inom kommittén jämväl rått därom att till krigstidshjälp
berättigade befattningshavare höra, med hänsyn till det större eller
mindre behovet av understöd, indelas i grupper samt att vid bedömande
av behovet avseende bör fästas dels vid barnantalet och dels vid befattningshavarens
ekonomiska ställning.

Jämväl i dessa avseenden ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Om sättet för nyss antydda grupperings (gradations) verkställande,
vad den ekonomiska ställningen angår, ävensom i viss mån beträffande
understödens belopp hava däremot olika meningar inom kommittén uttalats.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212. 33

Kommitténs majoritet, till vilken föredraganden i ärendet, revisionskommissarien
Richard Vide, med tvekan anslutit sig, har föreslagit att
gruppindelningen skulle ske, för ordinarie befattningshavare med ledningav
de enligt 1910 års stat eller andra för det året gällande bestämmelser
utgående avlöningsförmånerna i lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg,
bostad med bränsle och lyse eller ersättning därför, beklädnad eller
ersättning därför, ortstillägg, tillfälligt lönetillägg, dagavlöning (vid
armén och marinen) och dylika till belopp eller värde på förhand bestämbara
förmåner, och för extra befattningshavare med ledning av värdet
utav de uppburna avlöningsförmånerna i deras helhet under år 1915.

Reservanten, ledamoten av riksdagens andra kammare August
Nilsson i Kabbarp, vill däremot till grund för grupperingen lägga det
beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under år 1916 har att
erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Kommitténs majoritet har till stöd för sitt förslag härutinnan anfört,
att det för de myndigheter, som skola verkställa utbetalning av
krigstidslijälp, torde vara förenat med relativt lindrigt besvär att med
ledning av de lätt tillgängliga uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner
uppgöra eu utbetalningslista och ur listan sedermera
stryka dem, som befinnas vara taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 2,000 kronor, men att däremot uppgörande
av en dylik lista enligt taxeringen, men med iakttagande tillika, att
vederbörandes fasta avlöningsförmåner för år räknat ej överstege 2,000
kronor, säkerligen bleve betydligt mera tidsödande. På grund härav
och då det gällde utbetalning av medel till tiotusentals befattningshavare
har kommitténs majoritet ansett själva gruppindelningens verkställande
med ledning av taxeringen, om än teoretiskt riktigare än samma indelnings
baserande på de fasta avlöningarnas storlek, av rent praktiska
skäl icke böra äga rum.

Föredraganden i ärendet hos löneregleringskommittén har i ett
särskilt yttrande närmare utvecklat sin åsikt i frågan på följande sätt:

»Under ärendets beredning hos löneregleringskommittén har jag ifrågasatt,
huruvida icke befattningshavarnas inkomst- och förmögenhetsskattetaxering, efter
medgivna avdrag, borde läggas till grund, ej blott, såsom kommittén nu föreslår,
vid sidan av löneförmånerna för angivande av den ekonomiska ställning, vid vilken
befattningshavare uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen, utan även för bestämmande
av det belopp, som till vederbörande finge utgå för vart barn.

Enligt kommitténs förslag måste olika grunder tillämpas för gradation av
befattningshavarna i berörda avseende. De ordinarie skulle nämligen graderas efter
de fasta avlöningsförmånerna, de extra däremot efter beloppet av alla deras inkomster
i tjänsten. Om gradationen däremot verkställdes med ledning av taxeringen,
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 höft. (Nr 212.) 5

Särskilt
yttrande av
föredraganden
i löneregleringskommittén.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

skulle den kunna ske efter en och samma grund för ordinarie och för extra befattningshavare,
och den bleve rättvisare, enär den komme att röna inflytande av alla
de faktorer, som enligt svensk lagstiftning konstituera en persons skatteförmåga,
d. v. s. hans ekonomiska ställning.

Jämväl en annan mindre betydande olägenhet, som är förenad med kommitténs
förslag, skulle också undvikas genom gradationens verkställande enbart med
ledning av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Ett exempel torde lättast klargöra detta.

En i Stockholm bosatt vaktmästare med 1,300 kronors avlöning i tjänsten
och 400 kronors annan inkomst samt med försörjningsplikt mot 2 minderåriga barn
skulle enligt kommitténs förslag erhålla krigstidshjälp med 140 kronor. En med
honom jämnställd vaktmästare i Växjö åtnjuter icke ortstillägg; dennes avlöning
blir därför 150 kronor mindre, i följd varav hans krigstidshjälp enligt kommitténs
förslag skulle utgå med 160 kronor.

På sådant sätt blir ortstillägget, som ju är avsett att motväga de ökade
levnadskostnaderna i storstaden under normala förhållanden, en anledning till minskning
av krigstidshjälpen, som avser att motväga den i följd av världskriget inträffade,
i storstaden ingalunda mindre än i landsortstaden kännbara dyrtiden.

Denna olägenhet skulle undvikas om man till grund för gradationen lade
inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Vaktmästaren i Stockholm får vid taxeringen njuta avdrag för 2 barn med
200 kronor, för kommunalutskylder, pensionsavgift, avgift till änke- och pupillkassa
o. d. med förslagsvis 200 kronor och för dyrort med förslagsvis 300 kronor. Inkomst-
och förmögenhetsskatt påföres honom sålunda för 1,000 kronor.

Hans kollega i Växjö, med 1,550 kronors inkomst, erhåller vid taxeringen
enahanda avdrag utom för dyrort, och han har alltså att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för 1,150 kronor.

Om gradationen verkställes endast efter taxeringen och med 200 kronors
intervaller, på sätt kommittén föreslår, komma alltså dessa båda i ekonomiskt avseende
likställda vaktmästare att erhålla lika stora belopp i krigstidshjälp.

Vid gradationens uppgörande med ledning av taxeringen och med de föreslagna
intervallerna skulle, i ett eller annat gränsfall, av två på nyss angivet sätt
likställda befattningshavare den som bor i Stockholm kunna erhålla i krigstidshjälp
för vart barn 10 å 15 kronor mer än den som bor i Växjö. En sådan ojämnhet
går dock i rätt riktning, enär den av kriget framkallade dyrtiden otvivelaktigt gör
sig hårdare gällande i Stockholm än i Växjö. Kommitténs förslag däremot ger,
såsom förut påvisats, i dylika fall större krigstidshjälp åt den som bor å billig ort
än åt den som bor å dyr ort.

Mot kommitténs förslag om gradationens verkställande med anledning av de
fasta avlöningsförmånerna skulle visserligen jämväl kunna erinras att lotsarna, vilkas
s. k. lotslott under år 1915 i en del fall överstigit 10,000 kronor per man och
mycket ofta uppgått till mer än dubbla beloppet av den fasta avlöningen, komma
att bliva särskilt gynnade i fråga om krigstidshjälp. Åtminstone hälften av dem
faller emellertid för 2,000-kronorsgränsen vid taxeringen, och den ekonomiska innebörden
för statsverket av lotsarnas gynnsamma ställning härutinnan kan därför
antagas ej bliva av synnerlig betydenhet.

Ehuruväl, såsom kommittén också medgiver, gradationens verkställande med

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

ledning av taxeringen är teoretisk riktigare än dess verkställande med ledning av
inkomsten, kan jag dock icke bestrida, att kommitténs skäl för den sistnämnda
metodens användning äro tungt vägande. Det förhåller sig nog sä som kommittén
framhåller, att det för de myndigheter, som skola verkställa utbetalning av krigstidshjälpen,
är förenat med relativt lindrigt besvär att med ledning av de lätt tillgängliga
uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner uppgöra en utbetalningslista
och ur listan sedermera stryka dem, som befinnas vara taxerade till inkomst-
och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, medan däremot
uppgörande av en dylik lista enligt taxeringen men med iakttagande tillika, att
vederbörandes fästa avlöningsförmåner för år räknat ej överstiga 2,000 kronor,
säkerligen blir betydligt mera tidsödande.

Då det här gäller utbetalning av medel till tiotusental befattningshavare,
samt de nyss påpekade ojämnheterna i vissa gränsfall — sådana ojämnheter kunna
icke på något sätt helt och hållet undvikas —- säkerligen bliva sällan förekommande
och av ringa betydelse, har jag för min del ansett skälen för den ena eller andra
metodens användning väga tämligen jämnt, och jag har för den skull, om än efter
tvekan, ansett mig kunna biträda det av kommitténs flesta ledamöter framlagda
förslaget till frågans lösning jämväl i vad nu föreliggande detalj angår.»

Reservanten inom kommittén liar motiverat sitt förslag på följande
sätt:

»I likhet med kommitténs övriga ledamöter anser även jag, att i detta fall,
där det icke gäller lönereglering utan tillfällig nödhjälp, bör den s. k. behovsprincipen
vinna tillämpning. Jag finner det alltså väl motiverat, att understödet
utgår endast till befattningshavare, som har barn att försörja och vars inkomst
understiger en viss gräns. Däremot måste jag med beklagande konstatera, att kommitténs
förslag i andra hänseenden avviker från den grundläggande principen på ett
sådant sätt, att det i tillämpningen skulle medföra verkliga orättvisor. Genom den
gruppering av understödstagarna efter avlöningsförmånerna, som kommittén föreslagit,
och genom det sätt, varpå gränsen uppåt blivit dragen, måste det i en mängd
fäll inträffa, att tjänstemän å dyrort erhålla mindre understöd per barn än i grad
likställda tjänstemän å billig ort — det kan även hända, att en tjänsteman får
mindre understöd per barn än sin i grad likställda kamrat å samma ort blott därför
att han har större familj än den senare — och slutligen kan det hända, att tjänsteman
går förlustig allt understöd, blott därför att han råkat bliva placerad å dyrort.

Dessa olägenheter hos kommittéförslaget äro så betydande, att de svårligen
kunna undgå att hos vederbörande väcka ett berättigat missnöje.

För att låta den grundläggande behovsprincipen komma till ett mera konsekvent
och fulltonigt uttryck och därmed också undvika de oegentligheter, som jag
nu påpekat, har jag under ärendets beredning i kommittén förfäktat den meningen,
att befattningshavarnas inkomst- och förmögenhetstaxering, efter medgivna avdrag,
borde läggas till grund ej blott för angivande av den ekonomiska ställning-, vid vilken
befattningshavare uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen. utan även för bestämmande
av det belopp, som till vederbörande finge utgå för vart barn.

De invändningar, som jag mött, ha icke kunnat förmå mig att uppgiva denna
tanke. Den nya beskattningsmetoden är det bästa medel, som står oss till buds,

Reservantens

motivering.

Departe mentschefen.

36 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

att träffa en persons verkliga kapacitet i ekonomiskt hänseende. Och då det som
här gäller befattningshavare i statens tjänst torde det vara mindre anledning än
eljes, om ens någon, att misstro deklarationernas tillförlitlighet. Kommittén medger
också själv, att grupperingen eller gradationens verkställande med ledning av taxeringen
är teoretiskt riktigare än dess verkställande med ledning av löneförmånerna.
Att det, såsom kommittén framhåller, för de myndigheter, som skola verkställa
utbetalningen av krigstidshjälpen, blir förenat med relativt lindrigt besvär att med
ledning av de lätt tillgängliga uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner
uppgöra en utbetalningslista och ur listan sedermera stryka dem, som befinnas vara
taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt till högre belopp än 2.000 kronor,
medan däremot uppgörande av en dylik lista enligt taxeringen men med iakttagande
att de fasta avlöningsförmånerna för år räknat ej överstiga 2,000 kronor, säkerligen
blir betydligt mera tidsödande, detta vill jag icke bestrida. Men en så underordnad
omständighet bör icke, synes det mig, få bliva den avgörande. Den praktiska olägenhet
i detta avseende, som kommittén finner så betydande, reduceras emellertid
enligt mitt förslag därigenom, att detta förslag såväl vid topphuggningen som vid
grupperingen tager hänsyn endast till taxeringen. Och en ytterligare lättnad kan
beredas vederbörande myndigheter, därest man vill grunda utbetalningen icke på
detta utan på föregående års taxering.»

Kommitténs majoritet och reservanten äro ense därom, att grupperingens
verkställande med ledning av taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
är teoretiskt riktigare än dess verkställande med ledning
av de beräknade eller faktiska löneförmånerna.

Det låter sig icke förnekas, att kommitténs förslag i vissa fall, på
sätt i nyssberörda särskilda uttalanden till kommitténs protokoll anförts,
medför ojämnheter och orättvisor. Om än dessa kunna antagas icke
bliva av synnerligen stor betydelse för personalen vid de statsinstitutioner,
där, såsom exempelvis vid statens kommunikationsverk, extra
inkomster i eller utom tjänsten endast i ringa grad förekomma, är förhållandet
dock ett annat exempelvis vid lotsverket och tullverket, där
ojämnt utfallande extra inkomster i tjänsten spela större roll.

Enligt kommitténs förslag skulle krigstidshjälpen utgå efter i viss
mån olika grunder åt ordinarie och åt extra personal. Då man vet, att
åtskilliga å extra stat uppförda befattningshavare hava enahanda avlöning
och arbete som motsvarande ordinarie befattningshavare, ligger jämväl
häri ett skäl att om möjligt söka få till stånd enhetliga bestämmelser
rörande krigstidshjälp åt statens tjänare, oberoende av deras egenskap
av ordinarie eller extra.

Kommittén har mot grupperingens verkställande med ledning av
taxeringen intet annat att andraga än det ökade besväret med utbetalningslistornas
uppgörande. Det förefaller som om detta besvär skulle
i ej oväsentlig grad kunna reduceras om, på sätt i Danmark äger rum,

‘Kungl. Maj.t» Nåd. Proposition Nr 212.

krigstidshjälpen utbetalades efter därom av befattningshavaren gjord ansökning'',
tecknad å eu av vederbörande myndighet tillhandahållen blankett,
med av sökanden under viss förpliktelse och ansvarspåföljd lämnade
uppgifter om hans egen och hustrus taxering, antalet barn under 15
års ålder etc. Det kan nog icke förnekas, att härvid arbetet med listornas
upprättande, kontrollering i misstänkta fall av vederbörandes uppgifter
o. d. blir mera betungande än det av kommittén föreslagna sättet,
då avlöningsutbetalarens personliga kännedom om befattningshavarnas
ekonomiska ställning och familjeförhållanden otta torde kunna giva honom
tillräckligt stöd för utbetalning av krigstidshjälp, även om skriftliga
bevis rörande taxeringen och barnantalet icke företes. Men detta ökade
arbete blir enligt mitt förmenande icke så stort, att det bör hindra
tillämpningen av det utav kommitténs samtliga ledamöter såsom teoretiskt
riktigare betecknade tillvägagångssättet.

Härtill kommer, att enligt reservantens förslag krigstidshjälp skulle
komma statens befattningshavare till del i betydligt större omfattning
än enligt kommitténs förslag. Den ökade kostnad, som ett bifall till
förstnämnda förslag skulle medföra, torde, såsom jag längre fram lärer
få närmare utveckla, icke bliva så avsevärd, att avgörande betänkligheter
i detta avseende kunna göras gällande.

Jag anser mig alltså böra i detta avseende följa reservantens förslag.

Löneregleringskommittén — som uppgjort sitt förslag under den
uttryckliga förutsättningen, att krigstidshjälpen icke bör betraktas såsom
en avlöningsförmån i egentlig mening, utan som en av den exceptionella
dyrtiden betingad, för en gång utgående gratifikation eller nödhjälp
har hemställt, att då den krigstidshjälp, som efter proposition av Kungl.
Maj:t kan varda av 1916 års riksdag beviljad, måste antagas vara behövlig
för täckande åtminstone delvis av redan åsamkade utgifter, samma
hjälp måtte få utbetalas redan under år 1916; och med hänsyn såväl
till nu nämnda omständighet som även till önskvärdheten att så mycket
som möjligt begränsa det ändock säkerligen rätt betungande arbetet
med krigstidshjälpens utbetalande, redovisande och kontrollerande, har
det synts kommittén önskvärt, att hela det belopp, som i dylik hjälp
nu kan komma att tillerkännas en befattningshavare, må varda på en
gång till honom utbetalt.

Häremot är från min sida intet att erinra.

I anslutning till vad jag ovan anfört synes lämpligen böra föreskrivas
att en var, som anser sig berättigad till krigstidshjälp, skall hos

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.''

den, som utbetalar hans avlöning, senast den 30 september 1916 på
en tillhandahållen blankett göra anhållan om dylik hjälp och därvid
lämna uppgifter om taxering, barnantal etc.

Bestämmandet dels av den inkomstsgräns, efter vars överskridande
någon krigstidshjälp icke må ifrågakomma, dels av det belopp, som
skall beräknas för vart minderårigt barn, och dels av ett maximum, utöver
vilket krigstidshjälp icke tillkommer en befattningshavare, borde,
enligt kommitténs mening, ske med aktgivande ej mindre på befattningshavarnas
större eller mindre behov och statsverkets förmåga att utan
andra medborgares oskäliga betungande bispringa sina nödställda tjänare
än även därpå att krigstidshjälpen icke skall vara avsedd att sätta statens
funktionärer i ett avgjort gynnat läge i jämförelse med rikets övriga
innebyggare i allmänhet. Kommittén erinrar i detta sammanhang hurusom
svensk medborgare i allmänhet är skyldig att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
så snart det taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar,
de för dem båda taxerade beloppen sammanräknade uppgå till 800 kronor.

Direkta bidrag till statsutgifterna och således jämväl till eventuell
krigstidshjälp komma sålunda — säger kommittén — att enligt gällande
författningar, oavsett konsumtionsskatter, krävas även av personer, som
i inkomsthänseende äro avgjort sämre ställda än så gott som alla i
statens tjänst anställda befattningshavare. Häri och i de stora och oavvisliga
krav, som kristiden ställde på statsverket, läge enligt kommitténs
mening ett starkt skäl att icke låta krigstidshjälpen utgå till andra än
de lägst avlönade befattningshavarna, och efter dessa grundsatser har
kommittén uppgjort sina förut återgivna förslag, enligt vilka från rätt
till krigstidshjälp uteslutits dels de som hava att utgöra inkomst- och
förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, dels de ordinarie
befattningshavare, vilkas fasta avlöningsförmåner för år 1916 kunna
beräknas överstiga 2,000 kronor, och dels de extra befattningshavare,
vilkas samtliga inkomster av tjänsten under år 1915 överstigit 2,000 kronor.

Kommittén har av nyss antydda skäl icke vågat sätta gränsen
högre, ehuru kommittén förklarat sig väl inse, att kristiden vållade
även högre avlönade befattningshavare svårigheter, som det nog skulle
vara önskligt att kunna lindra eller avhjälpa.

Reservantens förslag skiljer sig från kommitténs jämväl därutinnan,
att han indelar befattningshavarna i sex grupper med högsta beräknade
belopp, för vilka inkomst- och förmögenhetsskatt utgår, av resp. 1,000,
1,200, 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor samt att krigstidshjälpen

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 212.

för vart barn till och med det femte av honom föreslås till resp. 80,
70, 60, 50, 40 och 30 kronor, medan kommittén föreslär allenast fem
grupper med en högsta avlöning av resp. 1,200, 1,400, 1,600, 1,800 och

2,000 kronor samt krigstidshjälp för vart barn till och med det femte av
resp. 80, 70, 60, 45 och 30 kronor.

För att med varandra kunna jämföra dessa båda förslag gäller
det att finna eu relation mellan å ena sidan beräknad fast inkomst eller
faktiskt åtnjuten avlöning och å andra sidan taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt.

Vid taxeringen ökas den fasta inkomsten med beloppet av extra
inkomster i tjänsten och inkomster utom tjänsten, med hustrus inkomst
samt med en sextionde! av förmögenhet; den faktiska inkomsten i
tjänsten ökas med beloppet av inkomster utom tjänsten, med hustrus
inkomst samt med en sextionde! av förmögenhet. Avdrag äga i båda
fallen rum för utskylder med undantag av kronoutskylder, för ränta å
gäld, för vissa försäkringspremier och andra avgifter, för vart på grund
av försörjningsplikt underhållet minderårigt barn, för långvarig sjukdom,
för olyckshändelser m. m., varjämte å ort, där levnadsomkostnaderna
äro synnerligen höga i jämförelse med vad de äro inom riket i allmänhet,
det taxerade beloppet må minskas, för skattskyldig, vilkens taxerade
belopp icke överstiger 1,800 kronor, med högst 300 kronor, och för
den, vilkens taxerade belopp överstiger 1,800 kronor, men icke 3,000
kronor, med högst 200 kronor.

Jag har låtit göra ett försök att med ledning av de i kammarrätten tillgängliga
senaste taxeringslängderna — för år 1914 — göra ett överslag
huru det ställer sig med taxeringen av de lägst avlönade statsfunktionärerna.
Oavsett att dessa taxeringslängder hänföra sig till förhållanden
som ligga så långt tillbaka i tiden som år 1913, har det visat
sig omöjligt att på denna väg komma till en absolut tillförlitlig kalkyl.
Man finner t. ex. stationskarlar, banvakter, vaktmästare eller »arbetare»
taxerade för visst belopp; utan en specifik undersökning i vart särskilt
fall är det ofta omöjligt att veta, huruvida dessa personer äro anställda
i allmän eller enskild tjänst. Ordinarie befattningshavare i statens tjänst
åtnjuta frihet från sådan pensionsavgift, som utgår enligt lagen om
allmän pensionsförsäkring, och denna omständighet underlättar utforskandet,
men extra befattningshavare äro skyldiga att i likhet med andra
medborgare erlägga dylik avgift.

Understundom äro de taxerade personernas yrken icke uppgivna.
Taxeringslängden gör ingen åtskillnad mellan inkomst av allmän och

Statistisk

utredning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

av enskild tjänst eller arbetsanställning. Korteligen, det är icke möjligt
att ur taxeringslängderna hämta några fullt säkra allmängiltiga sifferuppgifter
rörande förhållandet mellan en statsfunktionärs avlöning i
tjänsten och hans taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

En mängd dylika taxeringar hava i nu förevarande sammanhang
varit föremål för undersökning. Någon enstaka gång händer det att
en med mindre än 2,000 kronor om året avlönad statstjänare taxeras
till utgörande av inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än

2,000 kronor. Däremot är det mycket vanligt att befattningshavare
med avlöningsförmåner mellan 2,000 och 2,500 kronor, ja i enstaka fall
ända upp till 3,000 kronor och därutöver, taxeras lägre än 2,000 kronor.
Förhållandena i detta avseende äro helt olika på olika platser
inom riket, detta beroende huvudsakligen på föreskriften att å ort med
synnerligen höga levnadskostnader i jämförelse med dem uti riket i
allmänhet taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt kan för skattskyldiga
intill vissa inkomstgränser nedsättas med högst 300 kronor.

Det enda generella resultat man med full säkerhet kan draga ur
en undersökning av nu antydd art är det, att det belopp, för vilket en
befattningshavare i statens tjänst i nu ifrågavarande avlöningskategorier
och med försörjningsplikt mot barn under 15 års ålder har att erlägga
inkomst- och förmögenhetsskatt, i det stora flertalet fall väsentligt understiger
hans inkomst i tjänsten. Att med någon större grad av säkerhet
angiva storleken av denna differens är emellertid, såsom förut nämnts,
icke möjligt utan synnerligen vidlyftig och tidskrävande undersökningav
ett stort antal befattningshavares inkomst- och taxeringsförhållanden.
1 stort sett torde man dock kunna, med ledning av cirka 900 undersökta
fäll, antaga att denna differens över huvud taget uppgår, å orter, där levnadskostnaderna
icke äro synnerligen höga i jämförelse med dem uti riket
i allmänhet, till omkring 500 kronor, å platser där avdrag vid taxeringen
för dyrorts skull sker med högst 200 kronor, till omkring 600 kronor och
å plats där dylikt avdrag äger rum med högst 300 kronor till omkring
700 kronor eller i ungefärligt medeltal för hela riket till omkring 600 kronor.

Reservantens förslag medför, såsom av det ovanstående framgår,
större kostnader för det allmänna än kommitténs förslag. »Om än»,
säger reservanten, »i vissa fall, där befattningshavare gör sig extra
inkomster i betydligare omfattning, hjälpen blir mindre eller eventuellt
alls ingen — och även detta är ju eu obestridlig förtjänst hos mitt förslag
— så torde dock i stort sett detta förslag i jämförelse med kommittéförslaget
utsträcka krigstidshjälpen till ett större antal befattningshavare
och även i vissa fall utmäta hjälpen något rundligare. Med all

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

sannolikhet kan dock totalkostnaden icke överstiga det belopp, som
finansministern för ifrågavarande ändamål upptagit i statsverkspropositionen,
eller 3.5 miljoner kronor.»

Reservantens förslag innebär å ena sidan, att en eller annan befattningshavare,
som har betydligare extra inkomster i eller utom tjänsten,
kan komma att i krigstidshjälp uppbära lägre belopp än han skulle få
enligt kommitténs förslag, men å andra sidan dels att åtskilliga ordinarie
befattningshavare med fast avlöning till värde av mer än 2,000
kronor för år räknat — särskilt fanjunkare och andra underofficerare,
lokomotivförare, kontorsbiträden vid statens järnvägar och tullvaktmästare
— samt en eller annan extra befattningshavare med mer än

2,000 kronors inkomst i tjänsten kunna, i motsats mot vad kommittén föreslagit,
varda delaktiga i krigstidshjälpen, dels ock att befattningshavarna,
med undantag av de i lägsta avlöningsklassen stående, komma att med
mycket få undantag placeras i grupper med högre krigstidshjälp för
vart barn än enligt kommitténs förslag. Ingen av de befattningshavare,
som enligt kommitténs förslag skulle erhålla krigstidshjälp, bleve däremot
enligt reservantens förslag utesluten från dylik hjälp.

Under antagande att det belopp, för vilket en befattningshavare,
som är beskattad för högst 2,000 kronor och som har barn under 15 år
att försörja, är skyldig att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt, i medeltal
med 600 kronor understiger värdet av hans på ena eller andra sättet
beräknade årsavlöning — vilket antagande vinner stöd av den nyss antydda
undersökning, vars resultat här efteråt framläggas — ställer sig en jämförelse
mellan i ekonomiskt avseende likställda befattningshavares krigstidshjälp
enligt kommitténs förslag och reservantens förslag påföljande sätt:

Avlöning högst kronor	Taxering högst kronor	Krigstidshjälp för vart barn
enligt kommitténs förslag kronor	enligt reservantens förslag kronor
1,200	600	80	80
1,400	800	70	80
1,600	1,000	60	80
1,800	1,200	45	70
2,000	1,400	30	60
2,200	1,600	—	50
2,400	1,800	—	40
2,600	2,000	—	30

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 187 höft. (Nr 212.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Reservantens förslag är sålunda, såsom förut sagts, i stort sett för
statstjänarna betydligt förmånligare än kommitténs.

För att ytterligare belysa detta har jag låtit med ledning av 1914
års taxeringslängder verkställa en i efterföljande tabeller sammanfattad
jämförelse .mellan ordinarie statstjänares av vederbörande taxeringsnämnder
till bevillning uppskattade inkomst av arbetsanställning, tjänst
eller pension, deras taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt samt
den krigstidshjälp, som skulle tillkomma dem enligt kommitténs förslag
och enligt reservantens förslag. Den till bevillning taxerade inkomsten av
»arbetsanställning, tjänst eller pension» har därvid, utom i några få
särskilt angivna fall, då det utan vidare är uppenbart att och till huru
stor del den måste härröra från annat än statstjänsten, antagits motsvara
befattningshavarens fasta avlöningsförmåner för år 1916.

Undersökningarna hava omfattat samtliga ordinarie statstjänare,
vilka hava barn under 15 år att försörja och icke påförts inkomst- och
förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, inom städerna
Växjö, Eskilstuna, Östersund och Haparanda, i Bollnäs köping samt i
lokalt begränsade delar av städerna Stockholm, Malmö och Karlskrona.

Vid tabellernas läsning bör beaktas, att vederbörande taxeringsnämnder,
med stöd av 19 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910, medgivit, att det till dylik skatt
år 1914 taxerade beloppet må minskas för skattskyldig, vars taxerade
belopp icke överstiger 1,800 kronor, i Eskilstuna och Karlskrona med
200 kronor samt i Stockholm och Malmö med 300 kronor, och för den,
vars taxerade belopp överstiger 1,800 kronor men icke 3,000 kronor, i
Eskilstuna och Karlskrona med 100 kronor samt i Stockholm och Malmö
med 200 kronor.

Undersökningarna hava givit följande resultat:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212. 43

	Av taxeringsnämnd		Krigs tidshjälp
1	till bevill-ning taxe-rad inkomst av arbets-am tällning, tjänst eller pension	beräknat belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder-	i kronor
	kriga barn	enligt kommitténs förslag	enligt reservantens förslag
isumvii ? alju*	1,063	700	2	160	160
	1,210	900	2	140	160
	2,098	1,500	4	.	200
	2,217	1,800	1	_	40
	1,505	1,000	3	180	240
	1,702	1,500	2	90	100
	1,657	1,400	i	45	60
	1.586	600	4	240	320
	1,507	1,000	5	300	400
	1,561	1,600	5	300	250
	2,233	1,400	4	_	240
	1,760	1,400	2	90	120
	1,600	1,000	3	180	240
	1,529	900	4	240	320
	1.170	900	1	80	80
	1,251	900	2	140	160
	1,592	1,100	3	180	210
	1,253 1,716	700	4	280	320
	1,500	1	45	50
Regementstrumslagare ..................	1,652	1,300	1	45	60
20 st. Summa	31,862	23,100	54	2,735	3,730
Staden Eskilstnna.	2,075	1,200	6		350
	1,676	600	7	225	400
	1,450	1.000	1	60	80
	1,692	1,100	2	90	140
	1,684	1,200	i	45	70
	1,869	1,300	i	30	60
	1,326	1,400	i	70	60
Telefonarbetare ..........................	885	500	i	80	80
8 st. Summa	12,657	8,300	20	600	1,240

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Staden Östersund.
Förste postbetjänt............

postiljon ..

Brevbärare ................

Förste postvaktmästare.

Löjtnant ...................

Underlöjtnant ..............

Löjtnant ...................

Postiljon ....................

Fanjunkare

Styckjunkare

Kanslivaktmästare .
Vaktkonstapel......

Tullvaktmästare .
Stationskarl.......

Av taxer till bevill-ning taxe-rad inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	mgsnämnd i beräknat j belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder- åriga barn	Krigstidshj älp i kronor
enligt kommitténs förslag	enligt reservantens förslag
1,670		3	135	240
1,720	1,500	2	90	100
2,140	1,600	3	—	150
1,860	1,500	1	30	50
1,760	1,300	3	135	180
1,270	—	3	210	240
1,550	1,300	1	60	60 j
2,490	1,800	2	—	80
1,760	1,400	i	45	60
2,340	2,000	i	—	30
1,520	1,200	3	180	210
1,680	900	6	225	400
2,410	1,600	3	_	150
2,560	1,900	4		120
2,560	2,000	5	—	150
2,560	1,900	4	—	120
2,560	1,600	8	—	250
2,400	1,800	2	—	80
2,260	1,900	i	—	30
2,540	1,900	o O	—	90
3,100	1,800	7	—	200
2,540	1,900	4	—	120
1,170	1,200	1	80	70
1,250	800	2	140	160
1,340	800	3	210	240
1,880	1,500	2	60	100
1,370	900	3	210	240
1,250	1,000	1	70	80
1,300	900	2	140	160
1,510	1,100	i	60	70

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 212.

	Av taxeringsnämnden		Krigstidshjälp
	till bevill-ning taxe-	beräknat belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder-	i kronor
	råd inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	ånga barn	enligt kommitténs förslag	enligt reservantens förslag
	1,370 1,560 1,480 1,480 1,470 2,080 1,730 1,770 1,660 1,670 1,710 2,070	900	3	210	240
	1,200 800 1,100 900	1	60	70
		300	400
	i	60	70
	4	240	320
	1,300 1,500	6		300
	1		50
	1,300	2	90	120
	1,400	i	45	60
	1,300	2	90	120
	1,300 1,400	2 4	90	120 240
	1,720 1,790 1,710 2,040 2,030 1,460 1,530	1,400	1	45	60
	1,300	4	180	240
	_	2	90	160
	1,600	1		50
	1,300	5		300
	1,000	3	180	240
	1,300	1	60	60
	1,460 1,710 1,560	1,000	2	120	160
	1,300	2	90	120
	1,100	2	120	140
	1,680 2,020 1,980 1,710 2,020 2,320 2,320	1,100	2	90	140
	1,500	3		150
	1,200		150	350
	1,200	3	135	210
	1,800	1		40
	1,400	6		300
	1,700	4		160
	2,320 2,320	1,600	4		200
» .................................	1,900	2	_	60

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

	Av taxerin till bevill-ning taxe-rad inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	gsnämnden beräknat belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder- åriga barn	Krigsti i kr enligt kommitténs förslag	dshjälp onor enligt reservantens förslag
Kontorsbiträde............................	1,590	1,400	3	180	180
» ............... ...........	1,640	1,300	1	45	60
» ..............................	2,210	1,200	6	—	350
» ..............................	1,410	1,100	1	60	70
» .............................	2,050	1,700	3	—	120
» ..............................	2,070	1,600	2	—	100
» ..............................	2,010	1,900	1	_	30
» ..............................	2,020	1,800	1	—	40
Lokförare...................................	2,340	1,900	2	—	60
» ....................................	2,320	1,700	4	—	160
> ..................................	2,460	1,900	3	—	90
» .....................................	2,580	1,500	6	—	250
» ....................................	2,580	1,200	1	—	70
Lokeldare....................................	2,490	2,000	3	—	90
» ....................................	1,590	1,300	1	60	60
» ....................................	1,650	1,300	2	90	120
» ....................................	2,090	1,600	3	—	150
» ....................................	2,050	1,800	1	—	40
» ....................................	1,870	1,500	2	60	100
» ....................................	1,810	1,300	3	90	180
» ....................................	1,890	1,500	2	60	100
» ....................................	1,600	1,300	1	60	60
» ...................................	1,630	1,300	1	45	60
Kontorsskrivare ...........................	2,280	1,500	4	—	200
Banvakt ...................................	1,250	1,000	1	70	80
Stationsförman ...........................	1,800	1,200	3	135	210
> ...........................	1,460	1,000	3	180	240
Förrådsvakt.................................	1,180	1,000	1	80	80
» ................................	1,150	600	4	320	320
Vagnförman.................................	1,810	1,500	1	30	50
Vagnskötare...............................	1,450	—	4	240	320

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212. 47

		Av taxeringsnämnd		Krigstidshjälp
		till bevill- 1 ning taxe- i	beräknat belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder-	i kronor
		råd inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	ånga barn	enligt kommitténs förslag	enligt reservantens förslag
Vagn karl .........................		1,360	1,000	2	140	160
» .........................		1,520	1,300	2	120	120
» .........................		1,430	1,000	i	60	80
95 st.	Summa	176,710	126,300	249	6,695	13,880
Staden Haparanda.
Gränsridare......................		1,790	1,500	3	135	150
» ......................		1,700	800	3	135	240
» ......................		1,760	1,000	4	180	320
» .....................		1,690	1,300	1	45	60
» .....................		1,700	1,000	6	225	400
» .....................		1,570	1,100	3	180	210
» .....................		1,500	800	5	300	400
i Postvaktmästare...............		1,580	900	4	240	320
» ...............		1,420	1,000	1	60	80
» ...............		1,570	1,200	3	180	210
1 Tullvaktmästare...............		2,310	1,700	3	—	120
> ...............		1,790	1,300	1	45	60
» ...............		2,540	1,900	4	—	120
» ...............		2,300	1,600	6	—	250
» ...............		1,700	900	3	135	240
» ...............		2,000	1,200	6	150	350
16 st.	Summa	28,920	19,200	56	2,010	3,530
Bollnäs köping.
Kontorsbiträde........		2,170	1,200	5	—	350
» ..................		1,750	1,300	i	45	60
Lokförare........................		2,430	1,600	4	—	200
Lokeldare........................		1,460	1,000	2	120	160
» ........................		1,740	1,200	3	135	210
» ........................		1,570	1,100	2	120	140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

1	Av taxeringsnämnd		Krigstidshjälp
	till bevill-ning taxe-	beräknat belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder-	i kronor
1 1 1 1	rad inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	ånga barn	enligt kommitténs förslag	enligt reservantens förslag
Lokeldare....................................	1,520	1,300	1	60	60
» ....................................	2,100	1,700	2	—	80
» ....................................	1,400	1,100	i	70	70
Tågmästare.................................	2,170	1,800	i	_	40 \|
Stationskarl.................................	1,260	900	2	140	160
Banmästare................................	1,320	700	4	280	320
Konduktör .................................	1,400	900	2	140	160
13 st. Summa	22,290	15,800	30	1,110	2,010
Stockholms stad. Klara uppbördsdistrikt.
Stationskarl.................................	1,280	600	2	140	160
»	1,410	800	1	60	80

» ............	1,280	600	2	140	160
» .................................	1,310	600	2	140	160
Vaktmästarex)..............................	1,620	1,000	i	70	80
» *)..............................	1,830	1,200	i	70	70
* '')..............................	1,580	940	2	140	160
X>..............................	1,620	800	3	210	240
» *).........................	2,290	1,300	5	350	300

» ’)........................	1,940	1,100	4	280	280

* *).............................	2,140	1,600	i	70	50
Postvaktmästare..................	1,360	800	i	70	80
» .........	1,920	1,200	i	30	70
»	1,550	900	i	60	80
» ...........................	1,400	600	4	280	320
» ....................	1,750	800	3	135	240
» .......	1,350	900	1	70	80
Posttjänsteman ...........................	1,340	700	1	70	80
Postbetjänt .....................	1,050	400		240	240 1

*) Avlöningen av statstjänsten beräknad till 1,300 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Av taxer till bevill-ning taxe-rad inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	ngsnämnd beräknat belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder- åriga barn	Krigstidshjälp i kronor
enligt kommitténs förslag	enligt reservantens förslag
1,570	800	3	180	240
1,410	800	2	120	160
1,280	780	1	70	80
2,130	1,400	1	—	60
2,490	1,800	2	—	80
2,150	1,700	1	—	40
1,370	800	2	140	160
1,490	900	1	60	80
2,550	1,900	1	—	30
1,470	800	2	120	160
2,410	1,600	1		50
2,410 %	1,600	2	—	100
2,410	1,500	2	—	100
2,410	1,700	2	—	80
1,880	1,300	2	60	120
1,860	1,000	2	60	160
1,860	1,300	1	30	60
1,890	1,200	2	60	140
2,410	1,700	2	—	80
2,410	1,700	3	—	120
1,860	900	3	90	240
1,760	1,200	1	45	70
1,760	1,000	1	45	80
1,730	1,000	3	135	240
1,760	1,300	1	45	60
2,010	1,300	1	—	60
2,270	1,400	3	—	180
1,370	900	1	70	80
1,860	1,200	2	60	140

Banvakt

Bangårdsmästare ..

Överbanm lastare.....

Kontorsbitrfide........

Vagnskarl..............

Jftrnvfigstjänsteman

Linjeförman...........

Vagnförman..........

Göta livgarde.
Fanjunkare ...................

Förrådsförvaltare
Sergeant ...........

Bihang till riksdagens protokoll 1916.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 212.

	Av taxeri till bevill-ning taxe-rad inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	ngsnfimnd beräknat belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder- åriga barn	Krigstidshjälp i kronor
enligt kommitténs förslag	enligt reservantens förslag
Kasteld!olmen.
Flaggunderofficer ........................	2,400	1,900	1	—	30
» ........................	2,460	1,800	2	—	80
» ........................	2,460	1,700	3		120
Flaggmaskinist ...........................	2,470	1,700	3	_	120
» ...........................	2,460	1,900	1	—	30
Flaggstyrman .............................	2,470	1,800	2	—	80
Flaggkonstapel ...........................	2,480	1,800	2	—	80
* ...........................	2,490	1,900	i	—	30
Poliskonstapel..............................	1,940	1,200	2	60	140
» ..............................	1,750	1,100	2	90	140
* ..............................	1,760	1,000	3	135	240
» ..............................	1,750	1,100	2	90	140
» ..............................	1,850	1,200	2	60	140
» ..............................	1,850	1,300	1	30	60
* ..............................	1,860	1,200	2	60	140
» ..............................	1,750	1,000	2	90	160
y> ..............................	1,580	1.100	1	60	70
65 st. Summa	122,040	78,020	122	4,690	7,980
Staden Malmö.
♦ Första och andra kvarteren.					1
Lokeldare....................................	2,006	1,400	1	—	60
» ....................................	1,996	1,400	1	30	60
» ....................................	1,768	• 1,100	1	45	70
	2,080	1,000	4	_	320
1> .................................	1,842	700	2	60	160
» .................................	1,777	800	4	180	320
» .................................	2,062	1,000	1	—	80

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212. 51

	Av täxerii till bevill-ning taxe-rad inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	lgsnämnd beräknat belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder- åriga barn	Krigsti i kr enligt komimtténs förslag	lskjälp anor enligt reservantens förslag
Konduktör ................................	2,060	1,300	2	—	120
» .................................	1,475	700	2	120	160
\|	2,084	1,300	1	—	60
x>	2,072	1,200	3	—	210
» .................................	2,084	1,200	3	—	210
» .................................	1,480	1,100	3	180	210
Överbanmästare...........................	2,838	1,700	5	—	200
Postvaktmä6tare...........................	1,935	1,500	2	60	100
> ...........................	1,505	700	3	180	240
* ...........................	1,944	1,300	1	30	60
» ...........................	1,280	700	1	70	80
» ...........................	1,472	1,000	1	60	80
	9,331	1,500	3	_	150
» ...........................	1,450	800	2	120	160
\| Stationskarl.................................	1,336	900	3	210	240
» .................................	1,439	900	2	120	160
» .................t...............	1,265	700	1	70	80
» .................k...............	1,245	400	4	280	320
\| Tullvaktmästare...........................	2,350	1,400	3	—	180
» ...........................	2,418	1,500	4	— ''	200
, ...........................	2,235	1,800	1	— ■	40
» ...........................	2,159	1,500	2	—	100
» ............................	2,273	1,800	5	—	200
.	2,419	1,600	3	—	150
, ............................	1,975	1,600	1	30	50
» ...........................	2,516	1,800	1	—	40
Lokförare....................................	2,352	1,400	3	—	180
» ....................*...............	2,286	1,700	1	—	40
Eldare .......................................	1,819	900	3	90	240
Postexpeditör ..............................	2,336	1,600	2	—	100
Postiljon ....................................	1,888	1,100	3	90	210

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Postiljon

Banvakt .......

Kontorsbitr&de Tågmästare

....

Telegrafvaktmästare

Kustroddare............

Matros ...............

Stationsförman ......

52 st.

Summa

Staden Karlskrona.

hata och 2,-dra kvarteren.

Flaggmin konstapel..................

Underofficer...........................

Flaggstyrman
Maskinist......

2,329

2,306

1,700

1,500

Av taxeringsnämnd		Krigs tidshjälp
till bevill-ning taxe-	beräknat belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder-	i kronor
råd inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	kriga barn	enligt kommitténs förslag	i enligt reservantens förslag
1,525	900	1	60	80
1,948	1,200	1	30	70
1,691	900	2	90	160
1,208	500	2	140	160
2,080	1,300	2	—	120
2,017	1,200	2	—	140
2,444	1,800	1	—	40
2,327	1,700	1	—	40
2,328	1,700	1	—	40
2,080	1,600	1	—	50
1,714	1,000	2	90	160
1,191	500	2	160	160
1,185	300	5	400	400
2,084	1,600	1		50
99,674	62,200	112	2,995	7,310
2,402	1,900	1		30
2,062	1,600	3	—	150
2,108	1,500	1	—	50
2,488	1,900	2	—	60
2,065	1,100	5	—	350
1,817	1,000	5	150	400
2,112	1,500	3	—-	150
2,118	1,600	3	—	150
2,547	2,000	2	—	60
2,302	1,700	3	—	120

200

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212. 53

	Av taxerin till bevill-ning taxe-rad inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	gsnämnden beräknat belopp efter vilket in. komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas	Antal minder- åriga barn	Krigsti i kr enligt kommitténs förslag	dshjillp onor enligt reservantens förslag
Maskinist...................................	2,363	1,600	4		200
» ..................................	2,435	1,800	2	—	80
» ............................	2,305	1,900	1	—	30
» ....................................	2,430	1,800	3	—	120
» ....................................	2,419	1,700	3	—	120
Förste postiljon ...........................	2,164	1,800	1	—	40
Varvspoliskonstapel ....................	1,651	1,100	1	45	70
Vaktkonstapel..............................	1,488	800	4	240	320
» ..............................	1,596	1,100	2	120	140
Förrådskonstapel ........................	2,256	1,700	2	—	80
Rustmästare.................................	1,981	1,200	4	120	280
Tullvaktmästare...........................	2,085	1,300	2	—	120
» ...........................	1,794	1,100	3	135	210
Postvaktmästare...........................	1,802	1,400	2	60	120
5» ...................	1,779	1,200	2	90	140
» ...........................	1,914	800	6	150	400
...........................	1,733	1,200	2	90	140
Artillerikonstapel .......................	1,663	800	5	225	400
» ..............	2,093	1,600	2	—	100
» ................	2,049	1,400	2	—	120
Styrman ....................................	2,144	1,600	2	—	100
» ............................	2,226	1,700	2	—	80
» ...........................	2,121	1,400	4	—	240
Kvartersman ..............................	2,070	1,600	3	—	150
Brevbärare .................................	1,217	800	1	70	80
Sergeant ....................................	2,053	1,800	1	—	40
38 st. Summaj	78,487 \|	55,200 \|	100 \|	1,495	5,720

Efter enahanda metod hava dylika undersökningar verkställts jämväl
beträffande städerna Hälsingborg, Kalmar, Norrtälje, Sundsvall, Visby,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Örebro och Vänersborg samt Solna socken. Av utrymmesskäl intagas
här dock endast de summariska resultaten av dessa undersökningar.

Genom sammanställning av de sålunda vunna uppgifterna erhålles
följande översikt:

1	Av taxeringsnämnd	Antal minder- åriga barn	Krigstidshjälp i kronor
1 i •	Antal ordinarie befatt- nings- havare	till bevill-ning taxe-rad inkomst av arbets-anställning, tjänst eller pension	beräknat belopp efter vilket in-komst- och förmögen-hetsskatt skall erläggas
enligt kommitténs förslag	enligt reservantens förslag
13 16 34 6 04 13 20 211 95	22,290 28,920 56,371 9,430 122,934 21,802 31,862 343,680 176,710	15.800 19,200 39,500 6,700 87.800 15,700 23,100 252,200 126,300	30 56 102 14 149 35 54 492 249	1,110 2,010 4,450 730 3,770 1,490 2,735 23,140 6,695	2,010 3,530 6,830 1,040 8,810 2,220 3,730 32,300 13,880




1 Vänersborg...................

1 Östersund .....................
Säger	472	813,999	586,300	1,181	46,130	74.350
8 38 73	12,657 78,487 128,620	8,300 55,200 82,600	20 100 179	600 1,495 6,550	1,240 5,720 12,000

Sundsvall'').....................
Säger	119	219,764	146,100	299	8,645	18,960
148 52 70 65	252,998 99,674 123,420 122,040	145,200 62,200 77,600 78.020	373 112 119 122	15,540 2,995 4.620 4,690	26,010 7,310 8,090 7,980


Stockholm (del)2) ............
Säger; 335	598,132	363,020	726	27,845	49,390
Summa	926	1,631,895	1,095,420 \| 2,206	82,620	142,700

'') Taxeringsnämnderna hava medgivit minskning i det taxerade beloppet, för skattskyldig,
vars taxerade belopp icke överstiger 1,800 kr., med 200 kr., och för den, vars taxerade belopp
överstiger 1,800 kr. men icke 3,000 kr., med. 100 kr,

2) Taxeringsnämnderna hava medgivit minskning i det taxerade beloppet, för skattskyldig ?
vars taxerade belopp icke överstiger 1,800 kr., med 300 kr, och för den, vars taxerade belopp
överstiger 1,800 kr. men icke 3,000 kr., med 200 kr.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Av det belopp, 00,080 kronor, varmed krigstidshjälpen åt ifrågavarande
926 befattningshavare vid bifall till roservantons förslag skulle
överstiga befattningshavarnas krigstidshjiilp enligt löneregleringskommitténs
förslag, belöpa 27,930 kronor på 058 sådana befattningshavare,
som enligt kommitténs förslag skulle erhålla krigstidshjälp, och 32,150
kronor på 268 andra befattningshavare, d. v. s. sådana vilkas lasta
avlöningsförmåner för år 1916 beräknas överstiga 2,000 kronor. Sistberörda
befattningshavare äro huvudsakligen underofficerare, konduktörer,
tågmästare, tullvaktmästare, lokomotivförare och kontorsbiträden; bland
dem förekomma emellertid även, fastän i mindre antal, löjtnanter, linjeförmän,
överbanmästare, förste post iljoner, lokomotiveldare, kontorsskrivare,
förrådsförvaltare, postvaktmästare och bangårdsmästare m. fl.

Undersökningens resultat kan i stort sett uttryckas så, att reservantens
förslag utsträcker rätten till krigstidshjälp till ungefär 40
procent större antal ordinarie befattningshavare än som enligt kommitténs
förslag skulle erhålla dylik hjälp; att kostnaden för krigstidshjälp
åt ordinarie befattningshavare enligt reservantens förslag skulle
bliva nära 73 procent större än enligt kommitténs förslag; samt att den
ökning i krigstidshjälp, som enligt reservantens förslag skulle tillkomma
sådana befattningshavare, som jämväl enligt kommitténs förslag skulle
erhålla krigstidshjälp, utgör 33.8 procent av hela krigstidshjälpen enligt
kommitténs förslag.

Detta gäller dock såsom förut erinrats allenast ordinarie befattningshavare
inom några få lokalt begränsade områden. 1 förhållande till
hela antalet till krigstidshjälp ifrågasatta befattningshavare och det
sammanlagda anslagsbelopp, som kan komma i fråga, är undersökningsmaterialet
uppenbarligen mycket begränsat, och det är vanskligt att av
de nyss anförda siffrorna draga några säkra slutsatser beträffande
kostnaden för krigstidshjälp åt ordinarie befattningshavare i allmänhet
eller åt extra befattningshavare. Siffrorna äro dock ägnade att giva
någon ledning för omdömet.

Det har från början synts mig önskvärt att kunna i den av
reservanten föreslagna utsträckningen tillmötesgå statstjänarnas krav på
krigstidshjälp.

Den statistiska undersökningen, hur begränsad den än måste bliva,
har dock givit stöd för två anmärkningar mot kommittémajoritetens
förslag, vilka utgöra lika många skäl för den av reservanten anvisade

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

metoden. Det visar 6ig nämligen, att enligt det förra förslaget antalet
minderåriga barn, till följd av »topphuggningen» vid 2,000 kronors
inkomst, icke får tillräckligt göra sig gällande såsom grund för krigstidshjälp
samt att den omständigheten, att befattningshavare har sin
verksamhet på en särskilt dyr ort, kan minska eller helt utesluta krigstidshjälp.
Då dessa förhållanden stå i strid mot förslagets grundtanke,
som är att giva en tillfällig hjälp åt de statstjänare, vilka på grund av
försörjningsplikt eller dyrtid äro särskilt betungade, är jag benägen att
i huvudsak följa reservanten, om detta med hänsyn till kostnaderna
låter sig göra. Jag övergår därför nu till en undersökning rörande
denna del av frågan.

Sammanlagda kostnaden för krigstidshjälp enligt löneregleringskommitténs
förslag åt ordinarie statstjänare har av kommittén (sid.
59—73) beräknats till 1,578,350 kronor, fördelade på följande sätt:

Fångvården ..................................................	. kronor	20,280
Arméförvaltningen och armén.................	»	72,975
Sjöförsvarsdepartementet och marinen..	»	3,605
Lots- och fyrväsendet...............................	»	36,400
Postverket .....................................................	»	125,940
Telegrafverket..............................................	»	24,195
Statens järnvägar.........................................	»	1,119,990
Vattenfallsverken........................................	»	7,350
Tullverket .....................................................	»	69,515
Postsparbanken ............................................	»	195
Domänförvaltningen ...................................	»	73,830
Vissa vaktmästare m. fl...........................	»	24,075

Med undantag för lots- och fyrväsendet har kommittén vid kostnadsberäkningens
uppgörande icke kunnat taga någon hänsyn till den
omständigheten, att befattningshavare med högst 2,000 kronors fast avlöning
på grund av taxering år 1916 kunna få sig ålagt att betala
inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor och
följaktligen vid bifall till kommitténs förslag icke komma i åtnjutande
av krigstidshjälp. Denna omständighet är emellertid, enligt vad verkställda
undersökningar givit vid handen, av synnerligen ringa betydelse
för kostnadsberäkningens verkställande.

Löneregleringskommittén har med hänsyn till den korta tid, som
för detta ärendes behandling och avgivande av betänkande därutinnan
stått kommittén till buds, icke tilltrott sig att åstadkomma en beräkning

Kuiiffl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

av kostnaden för krigstidshjälp åt extra personal; och kommittén liar
framhållit nödvändigheten att, innan ärendet förelädes riksdagen, uppgifter
i sådant avseende infordrades från de statsinstitutioner, som i
någon avsevärd mån använda extra personal.

I anledning härav har den 11 nästlidne mars från generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen,
fångvårdsstyrelsen, marinförvaltningen, arméförvaltningen, lotsstyrelsen,
medicinalstyrelsen och generaltullstyrelsen begärts approximativ
uppskattning i berörda avseende, verkställd med den grad av noggrannhet,
som tiden till månadens slut medgåve.

De erhållna svaren äro av följande innebörd.

Generalpoststyrelsen beräknar kostnaden för krigstidshjälp åt extra
personal vid postverket enligt de av löneregleringskommittén föreslagna
grunderna till 11,340 kronor.

Telegrafstyrelsen beräknar kostnaden för enahanda krigstidshjälp
åt extra ordinarie personal vid telegrafverket till 85,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen beräknar kostnaden för enahanda krigstidshjälp
åt statens järnvägars icke ordinarie personal till 400,000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen anför, att kostnaden för beredande av krigstidshjälp
enligt av kommittén föreslagna grunder åt den extra ordinarie
personal, som är anställd huvudsakligen för drift och underhållsarbeten
vid statens vattenfallsverk, kan uppskattas till omkring 11,000 kronor.

Domänstyrelsen beräknar kostnaden för krigstidshjälp åt styrelsen
underlydande extra personal enligt de av löneregleringskommittén föreslagna
grunderna till 16,500 kronor.

Fångvårdsstyrelsen beräknar kostnaden för krigstidshjälp enligt
löneregleringskommitténs förslag åt styrelsen underlydande extra ordinarie
personal till 1,700 kronor.

Arméförvaltningen uppskattar kostnaden för krigstidshjälp enligt
kommitténs förslag åt såväl det vid armén fast anställda manskapet
som övriga vid armén mot kontrakt eller dylikt under år 1915 stadigvarande
anställda icke ordinarie befattningshavare till 106,840 kronor.

Marinförvaltningen uppskattar kostnaden för krigstidshjälp enligt
kommitténs förslag åt marinens manskap och personalen å flottans varv
till omkring 250,000 kronor.

Lotsstyrelsen uppskattar kostnaden för enahanda krigstidshjälp åt
extra ordinarie personal vid lots- och fyrväsendet till 4,000 kronor.

Generaltullstyrelsen beräknar, på sätt förut anförts, kostnaderna
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 höft. (Nr 212.) 8

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

för krigstidshjälp i enlighet med löneregleringskommitténs förslag åt
tullverkets extra personal till 10,000 kronor.

Summan av kostnaderna för krigstidshjälp åt extra befattningshavare
skulle således uppgå till 896,380 kronor.

Då jag nu, med ledning av kommitténs uträkningar, de nyss
refererade uppskattningarna av kostnaden för krigstidshjälp åt extra
personal samt förestående jämförelse mellan kostnaden för krigstidshjälp
enligt de båda föreliggande förslagen åt 926 å olika orter bosatta ordinarie
befattningshavare, går att göra ett överslag av kostnadsfrågan i
dess helhet, ber jag att ännu en gång få betona vanskligheten att ur
det föreliggande materialet draga några fullt säkra slutsatser. Kalkylerna
äro, såsom förut framhållits, ingalunda att anse såsom absolut tillförlitliga,
men de äro uppgjorda med så stor omsorg, som kunnat ske utan
orimligt ödslande med tid och arbetskraft för primäruppgifters insamlande.

Vad nu först beträffar kommitténs beräkningar av kostnaden för
krigstidshjälp åt ordinarie personal, så torde de kunna anses vara uppgjorda
med så stor noggrannhet, att de utan vidare kunna läggas till
grund _ för kalkylen. Visserligen är det sannolikt, att en eller annan
befattningshavare, utöver vad kommittén antagit, kan befinnas berättigad
till krigstidshjälp, men sådana sporadiskt förekommande fall komma
tämligen säkert att uppvägas av den minskning i utgift, som föranledes
därav, att enstaka befattningshavare i följd av extra inkomster i eller
utom tjänsten eller i följd av förmögenhetsbesittning vid bifall till kommitténs
förslag skulle antingen uteslutas från rätt till krigstidshjälp eller
erhålla sådan till lägre belopp än som av kommittén för dem beräknats.

Visserligen kan det vara tvekan underkastat, huruvida de 926 ordinarie
befattningshavare, vilkas förhållanden varit föremål för undersökning
i syfte att utröna skillnaden mellan deras krigstidshjälp enligt
kommitténs förslag och enligt reservantens förslag och vilkas antal kan
antagas utgöra en tjugondei av samtliga av reservanten till erhållande
av krigstidshjälp föreslagna ordinarie befattningshavare, äro i avseende å
barnantal och bosättning å mer eller mindre dyr ort samt därav beroende
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt i huvudsak likställda
med de övriga nitton tjugondelarna av samma personal. En eventuell
differens härutinnan kan emellertid icke gärna tänkas vara av någon
vidare stor inverkan på kalkylen.

Vad den extra personalen beträffar, så avse de gjorda beräkningarna
allenast sådana institutioner, som i någon mera avsevärd mån

Kungl. Majita Nåd. Proposition Nr 212.

betjänas av dylik personal. De omfatta icke sådana extra befattningshavare,
som under år 1915 åtnjutit avlöningsförmåner till högre värde
än 2,000 kronor. Dessa äro dock till antalet så få, att de icke nämnvärt
inverka på kalkylen. Detta framgår på ett övertygande sätt av
det förhållandet, att vid statens järnvägar — vilken institution sysselsätter
det ojämförligt största antalet icke ordinarie befattningshavare,
under år 1914 ej mindre än 7,878 personer — icke mer än 127, d. v. s.
1.6 procent, åtnjöto högre avlöning än 2,000 kronor om året. Tager
man hänsyn dels därtill, att en del av dessa påföres inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 2,000 kronor, samt att de övriga
i allmänhet kunna antagas vid taxeringen komma 2,000-kronorsgränsen
nära och alltså erhålla jämförelsevis lågt belopp för vart barn, dels ock
särskilt därtill att de extra befattningshavarna väl i allmänhet hava
försörjningsplikt mot mindre antal barn än de ordinarie statstjänarna,
vilken omständighet enligt reservantens förslag utövar större inverkan
än enligt kommitténs förslag, så torde man kunna våga påstå, att de
med mer än 2,000 kronor om året avlönade extra befattningshavarnas
krigstidshjälp icke drager högre kostnad än 1 procent av kostnaden för
krigstidshjälp åt de med högst 2,000 kronor avlönade extra befattningshavarna.

Om man tager för gott de undersökningsresultat, som framlagts
å sid. 54—55, skulle kostnaderna för krigstidshjälp enligt kommitténs
förslag — för ordinarie befattningshavare 1,578,350 kronor och för
extra befattningshavare 896,380 kronor — vid bifall till reservantens
förslag behöva ökas med respektive nära 73 procent och 33.8 procent.
Vid beräkning av kostnaden för krigstidshjälp enligt reservantens förslag
lärer man kunna anse sig vara på den säkra sidan, om dessa
procenttal, med hänsyn till nyss anförda omständigheter och till den
kostnad — högst 6,000 kronor — som betingas av krigstidshjälp åt
övningslärare vid vissa undervisningsanstalter, höjas till resp. 75 och 35.

Efter sålunda antydda grunder har jag låtit uppgöra följande

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Kostnadsberäkning.

	Ordinarie befattningshavare	Extra befattningshavare	Hela kostnaden enligt reser- vantens förslag
. I. Statens affärsärivande verk och postsparbanken:	Enligt kommit- téns förslag	ökning, (75 procent) .enligt reservantens förslag	Enligt kommit- téns förslag	Ökning, (35 procent) enligt reservantens förslag

Postverket....................................	125,940	94,455	11,340	3,969	235,704
Telegrafverket ..... ........................	24,195	18,146	85,000	29,750	157,091
Statens järnvägar...........................	1,119,990	839,993	400,000	140,000	2,499,983
» vattenfallsverk .................	7,350	5,512	11,000	3,850	27,712
» domäner...........................	73,830	55,373	16,500	5,775	151,478
Postsparbanken ..........................	195	146	—	—	341
Säger	1,351,500	1,013,625	523,840	183,344	3,072,309
11. Övriga statsinstitutioner:
\ Fångvården .......................... ......	20,280	15,210	1,700	595	37,785
Arméförvaltningen och armén .........	72,975	54,731	106,840	37,394	271,940
Sjöförsvarsdepartementet och marinen	3,605	2,704	250,000	87,500	343,809
Lots- och fyrväsendet....................	36,400	27,300	4,000	1,400	69,100
Tullverket .................................	69,515	52,136	10,000	3,500	135,151
Vissa vaktmästare m. fl................	24.075	18,057	-	—	42,132
Säger	226,850	170,138	372,540	130,389	899,917
Summa kronor	1,578,350	1,183,763	896,380	313,733	3,972,226

Köstnaden för krigstidshjälp enligt reservantens förslag, 3,972,226
kronor, överstiger sålunda kostnaden enligt kommitténs förslag, 2,474,730
kronor, med 1,497,496 kronor och uppgår till 472,226 kronor mer än
i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag för ändamålet beräknats.

Såsom förut anförts, finner jag reservantens förslag ägnat att undanröja
de visserligen ej synnerligen betydande ojämnheter, som äro förknippade
med kommitténs förslag. Det är vidare, i den män det avviker
från kommitténs förslag, byggt på en teoretiskt riktigare grund, det
giver delaktighet i krigstidshjälpen åt vissa kategorier befattningshavare,
särskilt underofficerare vid armén och marinen samt lokomotivförare,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

konduktörer och tygmästare, som enligt kommitténs förslag i en mängd
fall skulle ställas lottlösa, och det utmäter hjälpen i det stora flertalet
fall rättvisare och rundligare än kommitténs förslag.

Av de nu verkställda beräkningarna torde få anses framgå, att
kostnaden för statsverket vid gillande av reservantens förslag överstiger
kostnaden, sådan den i statsverkspropositionen beräknats, med 472,226
kronor.

Av anledningar, som nedan angivas, torde den utgift för krigstidshjälp,
för vilken, i händelse av bifall till reservantens förslag, särskilda
medel behöva beredas å 1917 års riksstat, kunna jämkas till 3,953,000
kronor, vadan överskridandet av den i statsverkspropositionen beräknade
summan skulle belöpa sig till 453,000 kronor. Ehuruväl i betraktande
särskilt av de stora krav, som för närvarande ställas på statskassan, ett
så betydande överskridande av det belopp, som ansetts kunna för här
ifrågavarande ändamål användas, måste väcka betänklighet, har jag dock
ansett, att på grund av det mycket behjärtansvärda syftet med krigstidshjälpen
utväg måste sökas till täckande av ifrågavarande merutgift;
och torde, såsom jag i annat sammanhang lärer få tillfälle utveckla,
sådan täckning kunna erhållas.

På sätt jag vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t
den 14 januari 1916 yttrat, torde kostnaderna för krigstidshjälpen höra
fördelas mellan riksstatens ordinarie huvudtitlar, därvid vad beträffar de
affärsdrivande verken utgiftsbeloppen höra inräknas i driftkostnaderna och
sålunda inverka på överskotten i riksstaten.

Den obetydliga kostnad, som eventuellt kan krävas för krigstidshjälp
åt befattningshavare vid postsparbanken, försäkringsinspektionen,
statens biografbyrå, patent- och registreringsverket, mynt- och justeringsverket
samt bankinspektionen, torde böra utgå av samma medel, av
vilka dessa institutioners övriga omkostnader bestridas.

Om det i kostnadsberäkningen ingående belopp, 42,132 kronor,
som belöper på vissa vaktmästare m. fl., fördelas på de särskilda huvudtitlarna
efter den grund, som av kommittén angivits å sid. 72 i dess
betänkande, så kommer den till 899,917 kronor beräknade kostnaden för
krigstidshjälp åt befattningshavare -— med undantag för de vid statens
affarsdrivande verk och postsparbanken anställda — att på följande sätt
fördela sig mellan de skilda huvudtitlarna:

2:a huvudtiteln
3:e »

4:e »

kronor 41,359
» 739

» 272,187

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

5:e huvudtiteln
6:e »

7:e »

8:e »

9:e »

.............. kronor 413,155

............. » 9,115

.............. » 139,339

.............. )) 19,341

.............. » 4,682

Summa kronor 899,917.

Beloppet torde höra avrundas till 900,000 kronor och uppföras
såsom förslagsanslag för år 1917:

under 2:a huvudtiteln med.................. kronor 41,000

» 3:e » )> » 1,000

» 4:e » » » 272,000

» 5:e » » » 413,000

» 6:e » » » 9,000

» 7:e )> » » 139,000

» 8:e » » » 20,000

» 9:e » )> » 5,000

Driftkostnaderna under år 1917 för nedanstående verk torde höra
ökas med följande belopp, nämligen:

för postverket .................................................... med kronor 240,000

» telegrafverket ............................................... » » 160,000

» statens järnvägar.......................................... » » 2,500,000

» » domäner .......................................... » » 153,000

De för post- och telegrafverken angivna beloppen torde böra upptagas
såsom förslagsanslag i de för riksdagen framlagda staterna för
nämnda verk. Kostnaden för krigstidshjälp för befattningshavare vid
statens järnvägar lärer allenast böra inräknas i de beräknade driftkostnaderna
under år 1917 för verket i fråga. KostnadsbelÖppet för statens
domäner slutligen torde, vid det förhållandet att riksdagen redan bestämt
driftkostnaderna under år 1917 för sistnämnda verk, få med förslagsanslags
natur uppföras såsom tillägg till berörda driftkostnader.

Med avseende å det jämförelsevis obetydliga belopp, som kräves
till krigstidshjälp åt personal vid statens vattenfallsverk, lärer någon
höjning av de approximativt beräknade driftkostnaderna vid detta verk
icke behöva vidtagas.

Samtliga medel för krigstidshjälp böra givetvis, ehuru de upptagas
i 1917 års riksstat, få förskottsvis utbetalas under innevarande år.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

De närmare föreskrifter, som, utöver de bestämmelser, vilka böra
underställas riksdagens prövning, bliva erforderliga med avseende å
krigstidshjälpen, torde efter det riksdagen fattat sitt beslut i ämnet utfördas
av Eders Kungl. Maj:t.

Föredragande departementschefen hemställde, på grund av vad han
i förevarande ärende anfört, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst i enlighet med nedan angivna grunder
dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag

under	andra huvudtiteln ............	............ kronor	41,000
»	tredje	» ............	........... »	1,000
»	fjärde	» ............	............ »	272,000
»	femte	» ...........	............ »	413,000
»	sjätte	» ............	............ »	9,000
»	sjunde	D ...........	.......... »	139,000
»	åttonde	)> ............	»	20,000
»	nionde	» ............	............ j>	5,000;

dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917 upptaga följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis.......................................... kronor 240,000

och i anledning härav bestämma postverkets anslag till driftkostnader
för år 1917, förslagsvis, till ett med 240,000 kronor förhöjt
belopp;

dels i staten för telegrafverkets driftkostnader under år 1917 upptaga
följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis.......................................... kronor 160,000

och i anledning härav bestämma telegrafverkets anslag för driftkostnader
år 1917, förslagsvis, till ett med 160,000 kronor förhöjt belopp;

dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för statens järnvägar
till ett med 2,500,000 kronor förhöjt belopp;

dels såsom tillägg till de av riksdagen bestämda driftkostnaderna
under år 1917 för statens domäner förslagsvis uppföra

ett belopp av.............................................................................. kronor 153,000;

dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid institution,
för vilken anslag här ovan icke beräknats, krigstidshjälp må utgå av
de medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;

b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet av Kungl.
Maj:t under år 1916 förskjutas av tillgängliga medel; samt

c) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälps utgående:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Krigstidshjälp utgår, med bär nedan angivna undantag,
till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1916
innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder; samt

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen

2:o) personalen vid statens anstalter för sinnessjuka;

3:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar
och därmed jämförliga företag;

4:o) arbetarpersonalen vid de till statens vattenfallsverk hörande
anläggningsarbetena; samt

5:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Det beräknade belopp, för vilket	Krigstidshjälp åt befattningshavare med
befattningshavaren under år 1916
har att erlägga skatt enligt för-	1 barn	2 barn	3 barn	4 barn	5 eller flera
ordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt
		K	r o n o	r
Högst 1,000 kronor.....................	80	160	240	320	400
från 1,000 t. o. in. 1,200 kronor...	70	140	210	280	350
» 1,200 » » » 1,400 »	60	120	180	240	300
» 1,400 * » » 1,600 »	50	100	150	200	250
» 1,600 » » » 1,800 »	40	80	120	160	200
» 1,800 » i » 2,000 »	30	60	90	120	150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Då enligt förestående bestämmelser till krigstidslijälp berättigad
icke ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti
månad 1914 erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom
ett tillägg för avlöningeus uppbringande till belopp, stående i skäligt
förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan såsom
särskilt dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat
från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av
krigstidshjälp från denna avdragas.

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas
pensionsinrättning.

Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning i den
ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilagan litt. . . . till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 höft. (Nr 212.)