Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Nr 209.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående
vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar in. m.; given Stockholms slott den 11
april 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels besluta de ändringar i avlöningsreglementet den 15 november
1907 för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av det vid
statsrådsprotokollet fogade förslag till nådig kungörelse i ärendet;

dels medgiva, att övergångsbestämmelser rörande tillämpningen av
såväl de nya avlöningsbestämmelserna beträffande manliga kontorsbiträden
i järnvägsstyrelsen, som ock de nya stadgandena angående felräkningspenningar
må, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet närmare
omförmäles, av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels ock antaga i statsrådsprotokollet närmare omförmäld ändring
av 1 och 2 §§ i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för
tjänstemän vid statens järnvägar.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 käft. (Nr 209.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 27 oktober 1915 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag
om inrättande av vissa nya ordinarie befattningar vid statens järnvägar
m. m.

Förslaget innebär

uppförande å ordinarie stat av följande befattningsgrupper:

tjänstehavare inom styrelsens byggnadsbyrå, i samband varmed föreslås
dels förhöjning av arvode till byrådirektörerna å styrelsens maskinoch
elektrotekniska byråer och till byråingenjör av l:a klass dels ock
inrättande av två nya byråingenjörsbefattningar av 2:a klass å byggnadsbyråns
bangårdsavdelning;

baninspektorer;

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 209.

personal, anställd för skötseln och underhållet av anordningarna för
elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen;

tjänstehavare vid distrikten under benämning förste kontorsbiträden;

kvinnliga tjänstehavare, vilka tagas i anspråk inom styrelsen för
utförande av kontorsbiträdesgöromål;

kvinnliga tjänstehavare, vilka tagas i anspråk såväl inom styrelsen
som vid distrikten för utförande av ritgöromål; samt

inrättande av följande nya befattningar:

en säkerhetsinspektör;

en sekreterare å militärbyrån;

en expeditionsföreståndare i Norrköping.

Därjämte föreslås ändring i arvode till manligt kontorsbiträde i styrelsen.

Vidare har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 24 mars 1916 framlagt
förslag till omklassijicering av stationerna vid statens järnvägar in. m.,
vilket förslag i vissa hänseenden påkallar ändring i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens järnvägar.

Slutligen föreligger till avgörande uppkommen fråga om ändring
i nämnda avlöningsreglementes bestämmelser angående felräkning spenningar,
vilken fråga jämväl torde böra i detta sammanhang upptagas
till behandling.

Då jag nu går att redogöra för förslagen, ber jag att till en början
få till behandling upptaga frågan om uppförande å ordinarie stat av
vissa tjänstehavare inom styrelsens byggaadsbyrå. I sin skrivelse den
27 oktober 1915 har järnvägsstyrelsen vid behandling av denna fråga
till en början lämnat en historisk översikt, huru under olika tidsskeden
ledningen av statens järnvägsbyggnader varit ordnad. Jag tillåter mig
hemställa, att styrelsens skrivelse i denna del måtte få som Bilaga 1
bifogas protokollet.

Redan i skrivelse den 5 februari 1914 angående vissa jämkningar i
styrelsens organisation framlade järnvägsstyrelsen förslag om uppförande
å ordinarie stat av tjänstehavare inom styrelsens byggnadsbyrå.

Styrelsen framhöll därvid, att enligt upprättad tablå sammanlagda beloppet av
de nettokostnader, för vilka nya statsbanebyggnader eller undersökningar härför utförts
under åren 1899—1913, uppginge till 103,224,218 kronor 50 öre eller i medeltal
för år till ej fullt 7,000,000 kronor. Häruti inginge kostnaderna för de i sin helhet
färdigbyggda statsbanorna Krylbo—Örebro, Boden—Morjärv, Göteborg—Skee, Gällivare—Riksgränsen,
Morjärv—Lappträsk, Östersund—Ulriksfors, Bastuträsk Skellefteå
—Kallholmen, Lappträsk—Veittijärvi ävensom de ännu helt eller delvis under bygg -

1. Byggnadshjelp
uppförande
på
ordinarie
stat.

Järnvägsstyrelsens
skrivelse
den o
februari 1914.

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 209.

nad .varande ^atsbanorna Järna—Norrköping, Älvsby—Piteå, Ulriksfors—Volgsjön
Veittijärvi Karungi Matarengi, Sveg—Brunflo, varjämte hit räknats järnvägen Gällivare—
Porjus, bangårdsanordningarna i och invid Stockholm samt undersökningarna
för den s. k. inlandsbanan.

Styrelsen framhöll vidare, att enligt den av styrelsen i januari 1911 utarbetade
och till Kungl. Maj:t överlämnade planen för bedrivande av statens järnvägsbyggnader
för tiden 1912—1918 under denna tid för nya statsbanebyggnader skulle
erfordras i runt tal 8,000,000 kronor för varje år. Efter sistnämnda år skulle enligt
denna plan arbetena bedrivas å inlandsbanan och en tvärbana mellan denna och
norra stambanan med ett anslag för de närmast följande tre åren av i medeltal
ungefär 7,000,000 kronor för år. Under tiden torde dock krav på andra i planen
ifråga icke förutsedda nya statsbanor komma att uppstå, vadan det torde finnas skäl
för antagandet, att även efter sistnämnda år statens järnvägsbyggnader under åtskilliga
ar framåt komme att kräva omkring 8,000,000 kronor årligen.

Emellertid hade, meddelade styrelsen vidare, under de senaste åren fråga uppstått,
huruvida det icke vore ur flera synpunkter fördelaktigt, att till järnvägsbyggnadsavdelningen
överflyttades jämväl planläggning och utförande av nya bangårdar
eller större ombyggnader av sådana samt dubbelspår och andra större nybyggnader
vid de trafikerade statsbanorna. I detta avseende borde omnämnas, att överrevisorerna
i sin i september 1913 avgivna berättelse vidrört denna fråga och förklarat, att den
torde förtjäna att utan dröjsmål göras till föremål för närmare utredning.

Enligt den utredning, som järnvägsstyrelsen med underdånig skrivelse den 27
november 1913 till Kungl. Maj:t avlämnat beträffande anslagsbehov för nya byggnader
och anläggningar vid statens trafikerade banor under tioårsperioden 1914—1923,
beräknades kostnaderna för nybyggnader av större omfattning komma att utgöra för

broar..........................................

dubbelspårsbyggnader.................

ombyggnad av större bangårdar
nya ångfärjelägen.......................

	1,000,000: —
	25,560,000: —
	58,328,800: —
	1,800,000: —
Summa kronor	86,688,800: —

eller i medeltal omkring 8,700,000 kronor om året.

Förutsatte man, yttrade styrelsen, att byggnadsbyråns befattning med anläggningar
av =Ya statsbanor bleve av ovan angivna beskaffenhet och därjämte antoge, att byggnadsbyråns
verksamhet utvidgades så, att byrån även komme att utföra större arbeten
för nya byggnader och anläggningar vid de redan trafikerade statsbanorna, syntes kostnaden
for de arbeten, som skulle komma att handhavas av byggnadsbyrån, komma att
årligen uppgå till ungefär 16,000,000 kronor; och även om dessa belopp väsentligen
reducerades, bleve i allt fall byggnadsbyrån, i synnerhet med den omläggning av
dess verksamhet, som bär föreslagits, av så stor omfattning, att dess sättande på
ordinarie stat måste anses väl motiverat.

Genom att införa byggnadsbyrån som en ordinarie byrå inom styrelsen skulle
beaktansvarda fördelar kunna vinnas. Det bleve i sådant fall möjligt att dels indraga
två nu självständiga byråer, bankonstruktions- och bangårdsbyrån, och dels
uppdela alla bantekniska ärenden i tvenne grupper, den ena omfattande banans bevakning
och underhåll samt normala utveckling, den andra omfattande de större
nybyggnadsfrågorna. Denna gruppering vore ock ur rent organisatorisk synpunkt
uen lämpligaste, I detta hänseende yttrade styrelsen följande.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20.0.

Frånskilde man från banbyråns verksamhetsområde de större nybyggnadsärendena,
skulle till nämnda byrå kunna överflyttas de ärenden, som enligt gällande instruktion
handlades av bankonstruktionsbyrån, och sistnämnda byrå skulle sålunda
helt uppgå i banbyrån.

Flera skäl s)mtes tala för vidtagande av eu sådan anordning. Vad sålunda
beträffade den gren av bankonstruktionsbyråns verksamhet, som avsåge åstadkommande
av standardkonstruktioner, vore det mycket lämpligt, att dessa lades till den
byrå — banbyrån •—• där erfarenheterna från driften av bananläggningarna löpte in
och kunde tillgodogöras. Vad beträffade dess verksamhet för åstadkommande av
specialkonstruktioner i och för banbyråns, bangårdsbyråns och byggnadsbyråns byggnadsbehov,
vore det likaledes tydligt, att arbetena lättare kunde inriktas till att
anpassa sig efter arbetsplanerna och till att tjäna do mer eller mindre brådskande
behoven, om de leddes av den ena av de tvenne byråföreståndare, som hade intresse
av arbetsprodukterna, än som nu av en särskild person, vilken för ett rätt expedierande
hade att väl samarbeta med ej mindre än tre andra och förstå deras synpunkter
vid sina dispositioner.

Sammansloges på detta sätt ban- och bankonstruktionsbyråerna, skulle den sistnämnda
byråns särskilda föreståndare försvinna och dess tvenne avdelningar för
broar m. m. samt för signal- och säkerhetsanläggningar med var sin byråingenjör av
l:a klass samt övriga personal ingå som underavdelningar av banbyrån, vilken byrå
därefter med den där förut befintliga byråingenjören av l:a klass för banärenden skulle
erhålla tre särskilda underavdelningar under en sammanhållande byråchef.

Vidare syntes de ärenden, som handlades å bangårdsbyrån, lämpligen böra ånyo
överflyttas till byggnadsbyrån.

Frånsett några mindre bangårdsärenden, beträffande vilka den avdelning, byrån
komme att bilda i byggnadsbyrån, naturligtvis efter samråd mellan byråchefen för
banbyrån och överingenjören vid byggnadsbyrån, måste tillhandagå banbyrån med
uppgörande av ritningar och dylikt, vore bangårdsbyråns verksamhet övervägande av
nydanande art, fallande helt och hållet inom byggnadsbyråns arbetsområde, varest
såväl för projekterande av som särskilt för beräknandet av kostnaden för anläggningarna
måste finnas särskilt kvalificerade arbetskrafter med samlad erfarenhet om moderna
arbetsmetoder, arbetspriser in. m.

Efter bangårdsbyråns inflyttande å byggnadsbyrån skulle sistnämnda byrå uppdelas
på en avdelning för projekterande och utförande av nya bangårdar och för
större ombyggnader av äidre dylika och en för projekterande och utförande av nya
statsbanor, dubbelspår samt andra större nybyggnader vid de trafikerade banorna.
Dessa avdelningar skulle under överingenjören såsom chef för byrån och med nuvarande
tjänsteställning förestås av var sin överingenjörsassistent med nuvarande byrådirektörs
tjänstegrad. Denna ställning borde tillkomma dem, dels på grund av vikten
av det arbete dem underställda avdelningar komme att utföra, dels därför att de
måste äga förmans ställning gent emot de arbetsledande ingenjörerna å arbetslinjerna.
De måste också hava motsvarande löneförmåner för att staten i den skarpa konkurrensen
med den privata ingenjörsverksamheten måtte kunna förvärva och behålla det
bästa möjliga av den kvalificerade fackkunskapen.

Den å byggnadsbyrån anställda byrådirektören för administrativa ärenden kunde,
vid bifall till det sålunda framställda omorganisationsförslaget, icke vidare behöva
bibehållas i denna egenskap. En del av de göromål, som det tillhörde honom att
bereda och föredraga inför överingenjören, borde nämligen, i händelse byggnadsbyrån

Bnnkonptruk tionshyråri.

Bangård sbyrån.

Den nya
byggnadsbyrån.

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Fördelarna
för linjearbetet
med
de föreslagna
ändringarna
inom det bantekniska
området.

sattes på ordinarie stat, komma att, enligt gällande instruktion och arbetsordning för
järnvägsstyrelsen, överflyttas till annan byrå. Sålunda syntes det bliva kameralbyrån,
som under angivna förutsättning skulle komma att handlägga frågor om pension till
arbetare och övrig personal vid statens järnvägsbyggnader ävensom de vid granskning
av statens järnvägsbyggnaders räkenskaper framställda revisionsanmärkningarna; och
likaledes syntes det enligt instruktionen tillkomma styrelsens ombudsman att utföra
och bevaka styrelsens talan i de rättegångsärenden, som berörde statens järnvägsbyggnader.

Det läte sig dock icke göra att alldeles slopa ifrågavarande befattning. Utom
de rent tekniska ärenden, som det skulle tillhöra de båda överingenjörsassistenterna
å byggnadsbyrån att en var inom sitt område handhava, förekomme å byrån på grund
av den direkt i byggnadsarbetet ingripande verksamheten en del ärenden av mera
kameral och juridisk natur, som rörde byråns verksamhet i dess helhet och därför
icke lämpligen borde eller kunde behandlas av vederbörande överingenjörsassistent,
enbart i vad hans avdelning vidkomme. Dit hörde exempelvis en del personalfrågor,
bokförings- och registreringsärenden samt frågor om byggnadscentra Iförrådet, arbetarmatrikeln
m. m. Vidare kunde erinras om sådana ärenden rörande jordförvärv och
jordbyten samt försäljning av fast egendom, varmed byggnadsbyrån hade att taga
befattning och vilka i många fall vore av mycket omfattande beskaffenhet. Den
principen måste nämligen även här följas, liksom vad beträffade den tekniska delen
av byråns verksamhet, att byggnadsbyrån först efter färdigt resultat överlämnade
nyanläggningar till drift och handhavande av järn vägsförvaltningens därför avsedda
organ, och markförvärvsfrågorna borde därför vara av byggnadsbyrån fullt klarställda,
innan de förvärvade områdena överlämnades till disposition av samma organ. Det
kunde vidare antagas, att dessa senare ärenden efter tidpunkten för bangårdsbyråns
sammanslagning med byggnadsbyrån snarare komme att till- än avtaga i antal och
betydenhet. Vid sådant förhållande syntes det nödvändigt, att erforderligt biträde
bereddes överingenjören vid handläggning av dessa och andra liknande frågor. Det
syntes därför lämpligt att i stället för den dåvarande administrativa byrådirektören
å byggnadsbyrån anställa en tjänsteman med åliggande att biträda överingenjören
vid handläggning av ärenden av ovan angivna art ävensom att leda och övervaka
de kamerala göromålen å byggnadsbyrån.

Denna tjänsteman, som, för att rätt fylla sin uppgift, måste äga både teoretisk
och praktisk-juridisk utbildning, syntes, med hänsyn såväl till arten av de åligganden,
som skulle tillhöra honom, som ock till hans förmansställning i förhållande till byggnadsbyråns
ej tekniska befattningshavare, böra i tjänste- och avlöningshänseende
jämställas med den kategori av tjänstemän, till vilken föreslagits, att ombudsmannen
skulle uppflyttas. Då denna tjänsteman skulle i huvudsak övertaga dåvarande notariens
åliggande, skulle en tjänsteman i notarieställning ej vidare erfordras å byggnadsbyrån.
Tjänstemannen ifråga borde benämnas sekreterare och ombudsman.

Med den ifrågasatta omgestaltningen av de bantekniska byråerna och byggnadsbyråns
uppförande såsom ordinarie byrå skulle avsevärda fördelar vinnas icke blott,
såsom ovan framhållits, med hänsyn till åstadkommande av bättre och enklare organisation
av styrelsens verksamhet på det bantekniska området utan även beträffande
linjearbetet.

I sistnämnda avseende kunde särskilt anmärkas, att distriksförvaltningarnas
arbete med projekterande och utredningar samt utförande av större nybyggnader och
anläggningar skulle komma att väsentligen underlättas. När helst behov av dylika
större nya byggnader och anläggningar uppstode å ett distrikt, skulle vederbörande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

förvaltning kunna inskränka sig till att därom göra anmälan hos styrelsen, vilken
det sedan skulle tillkomma att genom sin byggnadsbyrå verkställa alla undersökningar
och utredningar samt att därefter i samråd med distriktsförvaltningen uppgöra nödiga
förslag och sedan gå i författning om arbetenas utförande.

Om de å distrikten förekommande nybyggnadsarbetena av större omfattning
överflyttades till byggnadsbyrån och utfördes genom dess byggnadsbefäl, koinine detta
givetvis att fördelaktigt återverka på det arbete i övrigt, som ombesörjdes av barn
befälet vid ett distrikt. Detta arbete skulle efter en dylik överflyttning huvudsakligen
komma att omfatta personalens rätta användning, inspektion av banan, dess bevakning
och underhåll med därtill hörande mera regelbundet återkommande byggnadsarbeten
av mindre omfattning. Särskilt skulle därigenom tid vinnas för utövande
av den banbefälet åliggande inspektionsskyldigheten, vilken, enligt vad erfarenheten
visat, banbefälet under nu för handen varande förhållanden icke kunde i önskvärd
omfattning fullgöra på grund därav, att dess tid för mycket upptoges av utrednings-
och expeditionsarbete. Arbetet å respektive bansektioner komme att bliva
mera jämnt fördelat, och sektionernas längd kunde bättre avpassas, om de onormala
tillskotten i arbetsbördan undanröjdes, därigenom att alla erforderliga större nybyggnader
och anläggningar å distrikten komme att utföras under överinseende och ledning
av byggnadsbyrån och dess byggnadsbefäl i stället för av vederbörande banbefäl.

Det syntes för övrigt praktiskt taget ej vara möjligt att genomgående upprätthålla
den speciella kompetens hos banbefälet, som erfordrades för planläggning, organisation
och utförande av större nybyggnadsarbeten, synnerligast som på detta område
tekniken vore stadd i hastig utveckling och arbetskonjunkturerna för övrigt vore
växlande. Det syntes därför även ur denna synpunkt vara bättre att anställa särskild,
under byggnadsbyrån hörande personal för utredning och planläggning av ifrågavarande
byggnadsarbeten samt att, där byggnadsarbetenas omfång så kunde anses
föranleda, upprätta tillfälliga byggnadssektioner för dessa arbetens utförande. Särskilt
kunde framhållas den möjlighet till utbyte av tjänstemän mellan bantjänsten och
järnvägsbyggnaderna, som härvidlag skulle erbjuda sig; och skulle man därigenom å
ena sidan för ifrågavarande byggnadsarbeten kunna erhålla de lämpligaste befälskrafterna
och å andra sidan bereda järnvägsbyggnadernas befälspersonal tillfälle att
under tjänstgöring vid statens trafikerade järnvägar få nödiga insikter i banans
underhåll och att sålunda även ur denna synpunkt och med hänsyn till driftens krav
kunna bedöma ändamålsenligheten av sättet för banbyggnadsanläggningarnas utförande.

Genom byggnadsbyråns inordnande i styrelsens organisation såsom en ordinarie
byrå skulle vidare ernås en fullt enhetlig och fullständig disposition av byggnadscentralförrådet.

Slutligen skulle därigenom även möjlighet vinnas att i någon män skaffa statens
järnvägsbyggnaders tjänstemän en tryggare ställning genom den jämnare arbetstillgång,
som skulle uppstå, då jämväl byggnadsarbeten för statens trafikerade banor
komme att uppdragas åt byggnadsbyrån.

Genom att förbättra den vid statens järnvägsbyggnader anställda personalens ställning
torde också yppa sig möjlighet till lättare rekrytering av samma personal ävensom
att för den förvärva och där kvarhålla väl kvalificerade ingenjörer och övrig befälspersonal.

Rörande styrelsens förslag om uppförande av byggnadsbyrån å ordinarie
stat uttalade jag vid ärendets föredragning i statsrådet år 1914
huvudsakligen följande:

Departements
chefens
yttrande 1914.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Det kunde visserligen icke förnekas, att goda skäl funnes, som talade för bifall
till styrelsens framställning i detta avseende. Det hade av styrelsen framhållits, att
byggnadsbyråns uppförande å ordinarie stat skulle möjliggöra frånskiljande av de
större ny byggnadsarbetena vid färdiga banor frän de organ, som hade att handlägga
ärenden angående det ordinarie banunderhållet, samt dessa byggnadsarbetens sammanförande
med arbetena för nya banlinjer under en ledning å byggnadsbyrån. Man
skulle således i stället för två byggnadsorgan erhålla ett, varigenom givetvis vunnes
större enhetlighet i ledningen. Arbetsuppgiften för byggnadsbyrån skulle genom denna
omändring bliva jämnare, vilket å sin sida skulle medföra ett bättre utnyttjande av
arbetskrafterna. Slutligen skulle med byggnadsbyråns uppförande å ordinarie stat
vinnas, att kompetent arbetskraft lättare skulle stå att erhålla, då en fastare anställningsform
erbjödes. Arbetskraften skulle då sannolikt också ställa sig något billigare,
än när den anlitades såsom extra.

Alla dessa synpunkter vore visserligen enligt min mening till fullo att behjärta,
men det syntes mig kunna ifrågasättas, huruvida frågan om lämpligaste sättet att anordna
ledningen av statens järnvägsbyggnader, om man såge saken i hela dess vidd,
kunde anses hava varit föremål för den ingående utredning och det allsidiga övervägande,
att tiden då kunde sägas vara inne för ett definitivt avgörande av densamma.
Detta syntes mig näppeligen vara fallet. Jag ansåg mig böra erinra om de
sinsemellan mycket avvikande meningar angående det lämpligaste sättet för järnvägsbyggnadsärendenas
handläggning, som tid efter annan och senast i eu inom andra
kammaren vid 1914 års första riksdag väckt motion (nr 67) kommit till synes. Därtill
komme, att de påtalade brister, som vidlådde den nuvarande organisationsformen
för järnvägsförvaltningen, syntes kunna avhjälpas, utan att i sammanhang därmed
frågan om byggnadsärendenas definitiva placering behövde upptagas till prövning.

För egen del höll jag alltså före, att frågan om byggnadsbyråns försättande på
ordinarie stat ej för det dåvarande borde upptagas till avgörande. Detta syntes mig
emellertid icke behöva utgöra hinder för att i enlighet med styrelsens förslag sammanföra
nybyggnadsarbetena vid färdiga banor med arbetena å nya banlinjer. Även om
byggnadsbyrån bibehölles å extra stat, kunde, efter vad jag vid överläggning med
chefen för styrelsen hade övertygat mig om, till nämnda byrå förläggas såväl nuvarande
bangårdsbyråns ärenden som ock de större nybyggnadsarbeten vid de trafikerade
banorna, vilka för det dåvarande handlades dels av banbyrån dels av distriktsförvaltningarna.
Därigenom skulle arbetsuppgiften för distriktsförvaltningarna och bansektionsbefälet
lättas och utjämnas, i det att de förra mera odelat skulle få ägna sig åt sin
uppgift beträffande trafikens skötsel samt baningenjörerna och dem underlydande
personal skulle beredas nödig tid att utföra de för trafiksäkerheten så viktiga inspektionerna,
vilka ofta maste eftersättas för arbetet med de stora nybyggnadernas beredande
och utförande. I denna riktning hade för övrigt uttalanden gjorts av såväl
den s. k. Malmslättskommissionen som statens järnvägars överrevisorer. Arbetsuppgiften
för byggnadsbyrån skulle ock genom den föreslagna omplaceringen av ärendena,
på sätt nyss antytts, göras mera jämn i och med det att till byrån överflyttades jämväl
de mera regelbundet återkommande utvidgningsarbetena vid färdiga banor, varigenom
byggnadsledningen bleve mera oberoende av de under olika år mycket ojämnt
beviljade anslagen till nya banor. Med sålunda vunnen jämnare arbetstillgång skulle
följa större möjlighet att rekrytera och bibehålla en erfaren befäls- och arbetarkår för
samtliga nybyggnadsarbetens beredande och utförande. Genom enhetligheten i byggnadsledningen
skulle vidare vinnas ett fullständigare tillvaratagande av erfarenheterna
från tidigare utförda arbeten och därav följande större säkerhet i uppgörandet av

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

kostnadsberäkningar för nyanläggningar, och genom personalens användning växelvis
vid byggandet av nya banor och vid do ny byggnadsarbeten, som för det dåvarande
hänfördes till banunderhållet, skulle kunna åstadkommas bättre utbildning av personalen
och hos denna samlas större och mera mångsidig erfarenhet i hithörande frågor.
Genom sålunda vunnen ökad erfarenhet skulle vid byggandet av nya banlinjer frågor
rörande dessas framtida drift och underhåll redan från byggnadsarbetets början kunna
på ett bättre och mera ändamålsenligt sätt tillgodoses.

Vid genomförande av vad sålunda föreslagits borde bangårdsbyrån inordnas
under byggnadsbyrån såsom en självständig bangårdsavdelning. Den å bangårdsbyrån
tjänstgörande byrådirektören borde fortfarande uppföras å ordinarie stat samt genom
bestämmelse i instruktionen -placeras såsom chef för bangårdsavdelningen och sålunda
komma att ersätta den ene av de utav järnvägsstyrelsen föreslagna två överingenjörsassistenterna
å byggnadsbyrån. Den å bangårdsbyrån befintliga byråingenjören av l:a
klass borde likaledes fortfarande vara uppförd å ordinarie stat med placering å den
nya byggnadsbyråns bangårdsavdelning.

I samband med att jag på vissa avlöningstekniska skal, vilka jag
något längre fram torde få bringa i Kungl. Maj:ts erinran, icke ansåg
mig kunna tillstyrka styrelsens framställning om böjning av arvode för
byråingenjör av l:a klass och ej heller i enlighet härmed för de två
kvarvarande byrådirektörerna inom styrelsen å maskinbyrån respektive
elektrotekniska byrån, anförde jag vidare.

Vad anginge befattningshavarna å den nya byggnadsbyrån, styrelsen föreslagit,
skulle dessa utgöras av, förutom överingenjören och chefen för byrån, två överingenjörsassistenter,
en sekreterare och ombudsman samt två byråingenjörer av l:a klass. I sammanhang
med själva organisationsfrågans behandling hade jag, såsom förut nämnts,
redan föreslagit, att den å bangårdsbyrån tjänstgörande byrådirektören skulle placeras
såsom chef för bangårdsavdelningen inom byggnadsbyrån och sålunda ersätta en av de
utav styrelsen föreslagna överingenjörsassistenterna. Någon anledning att ändra vare sig
benämningen eller avlöningen för denna tjänsteman syntes mig vid sådant förhållande
ej föreligga. Övriga tjänstemän å byrån skulle enligt mitt förslag såsom hittills
avlönas å extra stat. Jag ansåg mig dock böra nämna, att såväl med hänsyn till
likställigheten mellan chefen för bangårdsavdelningen och överingenjörens närmaste
man för handläggning av ärenden angående nya bananläggningar och dubbelspår som
-ock av förut antydda avlöningstekniska skäl, byrådirektörsbefattningen för tekniska
ärenden å byggnadsbyrån borde bibehållas med byrådirektörsavlöning och sålunda
ersätta den andre av de två föreslagna överingenjörsassistenterna. Likaledes syntes enligt
min mening förslaget att omändra byrådirektörsbefattningen för juridiska ärenden
å byggnadsbyrån till en sekreterar- och ombudsmanstjänst med byrådirektörs avlöning
eller 6,600—7,500 kronor innebära vissa olägenheter. Det föreföll mig därför
lämpligare, att ifrågavarande tjänsteman benämndes enbart sekreterare, allra helst en
stor del av de å byggnadsbyrån förekommande rent juridiska ärendena, enligt vad
styrelsen föreslagit, skulle överflyttas till administrativa byrån. Av anförda skäl borde
hans arvode sättas lika med övriga sekreterares i styrelsen.

Befattningshavarna å byggnadsbyrån hade, med undantag för överingenjören,
.dittills förordnats av järnvägsstyrelsen. Lämpligt syntes mig emellertid vara att, till
beredande av en bättre ställning och större likställighet med de å ordinarie stat uppförda
tjänstemännen å motsvarande befattningar, de i nämnda stat ej upptagna byrådirektören
och sekreteraren å byggnadsbyrån erhölle förordnande av Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 181 höft. (Nr 209.) 2

Motionsvis
framförda
förslag vid
1915 års riksdag
rörande
ledningen och
tillsynen av
statens järnvägsbyggnader.

Statsutskottets
utlåtande
över motionerna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Gitarr -n D,e aV mi,f 8åhmda Jämförda synpunkterna vunno Kungl. Maj:ts
riksdag, gillande uti till 1914 års senare riksdag avlåten proposition (nr 109)
och blev denna bifallen av riksdagen.

Vid 1915 års riksdag väcktes två motioner, den ena (nr 51) i
törsta och den andra (nr 143) i andra kammaren, däruti hemställdes, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Makt
ville låta utreda, huruvida ledningen och tillsynen av statens järnvägsbyggnader
borde överflyttas från järnvägsstyrelsen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
därvid jämväl borde tagas i övervägande, i vad mån
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunde böra erhålla förändrad organisation,
ävensom huruvida vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten eventuellt
kunde och lämpligen borde uppgå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Over. berörda motioner avgav statsutskottet utlåtande (nr 57) vid
vi ket utlåtande såsom bilagor fogades från järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen
samt väg- och vatten byggnadsstyrelsen infordrade yttranden
i ärendet. J

Medan jag beträffande innehållet i nämnda yttranden för korthetens
skull torde få hänvisa till berörda bilagor, ber jag få meddela vad utskottet
lör egen del yttrade i ämnet:

, r f.Ör,st a.ngär. fräSan, om bortflyttande av ledningen av statens järnvägs yggnader

från järnvägsstyrelsen hava motionärerna såsom huvudskäl för lämnlio--aV Sadan ;lt^rd anfört- att de trafikerade statsbanornas förvaltning och
... sel måfte anses fullt taga i anspråk järnvägsstyrelsens arbetskrafter. Till stöd
for motionärernas uppfattning att banbyggnaderna blivit lidande därpå, att ledningen

forlagd tm järnvägsstyrelsen, hava motionärerna åberopat
byggnad» ^ aMre S°m ny3re tld mmdre väl planlagda och utförda järnvägs heväni1!

Under df- +läng^ tid- statsbanor byggts i vårt land, vissa misstag blivit
egangna, ar ju kant och i och for sig ej heller förvånande. I avseende å de av
motionärerna anförda exemplen är dock att märka, att dessa även hänföra sig till
anläggningar som dels utförts under en tid, då särskild byggnadsstyrelse hadeg ledningen
av statsbanebyggandet, dels ock äga det oskiljaktiga samband med trafiken

Z, !fd synes 0stridigt> mäste handhavas av järnvägsstyrelsen. Med hän syn

härtill torde de i motionen anförda exemplen icke kunna anses berättiga till de
slutsatser, som motionärerna velat härleda ur desamma. Järnvägsstyrelsen häri
sitt utlåtande framhållit, hurusom, till följd av de på senare tid genomförda för LLTL?

!. Jre SenS _or£arusation. styrelsen måste anses i högre grad än tidigare
vant fallet lampa sig för att handlägga jämväl ärenden rörande statens järnvägsbyggnader.
Vad särskilt vidkommer de med 1915 års ingång ikraftträdda förändringarna
i järnvägsstyrelsens organisation, synes det ock utskottet otvivelaktigt
™L iT .f+orandnngar> gen0m vilka bland annat dels en ny överdirektör ställts till
den LST^016118 f°,rfogande’ deIs ock 1 järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå inordnats
den avdelning av styrelsen, som har att handlägga frågor om nybyggnad samt till -

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

och ombyggnad av bangårdar, icke blott medfört ökad möjlighet för järnvägsstyrelsens
chef att ägna uppmärksamhet åt banbyggnadsärendena utan även beretts tillfälle
för överingenjören och chefen för byggnadsbyrån att utöva en enhetlig ledning
av de olika slagen av järnvägsbyggnader.

De omständigheter, som överhuvudtaget tala emot ett bortflyttande från järnvägs-
och vattenfallsstyrelsernas befogenhetsområde av statens järnvägs- respektive
vattenfallsbyggnader, äro enligt utskottets förmenande tungt vägande.

Järnvägs- och vattenfallsstyrelserna hava utförligt och på ett enligt utskottets
uppfattning bindande sätt påvisat, att det är av den allra största betydelse, att en
oavlåtlig och nära samverkan äger rum mellan å ena sidan driftledningen vid statens
järnvägar och vattenfalls verk samt å andra sidan ledningen av de byggnader, som
utföras för dessa verks räkning. Och att det icke låter sig göra att åstadkomma
sådan samverkan mellan driftverken och ett särskilt byggnadsorgan, att de erfarenheter,
som vinnas under driften, kunna i full utsträckning och omedelbart tillgodogöras
vid byggandet, torde vara uppenbart. Vid särskiljande av byggnadsverksamheten
och driften blir det tydligen ock omöjligt att — såsom nu i stor utsträckning
och med fördel tillämpas ‘vid statens järnvägar — för byggnadsarbetena använda
den vid järnvägsdriften anställda personalen. Stor sannolikhet synes ock föreligga
för, att inrättandet av ett särskilt byggnadsorgan skall komma att medföra åtskilliga
slitningar mellan detta organ och vederbörande driftverk, vilka slitningar icke utan
tidsspillan och därav följande ränteförluster a byggnadskapitalet lära kunna utjämnas.

Det synes ock ur principiell synpunkt vara riktigast, att statens affärsdrivande
verk — liksom andra affärsverk — själva utföra sina byggnadsarbeten. Ty därförutan
kan svårligen med fullt fog krävas, att driftverken skola kunna svara för förräntningen
av det i samma verk nedlagda statskapitalet. Skulle från de affärsdrivande
verken skild byggnadsstyrelse utföra nu ifrågavarande arbeten, kan med
skäl befaras, att, efter det anläggningarna tagits i bruk, kompletteringar och ändringar
skola bliva erforderliga, för vilka kostnaderna med orätt skulle komma att
— ''måhända under lång följd av år — belasta driftbudgeten.

Vad därefter beträffar motionärernas förslag, att vid utbrytning av ledningen
av statens järnvägs- och vattenfallsbyggnader från järnvägs- respektive vattenfallsstyrelsen
denna ledning bör förläggas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, så synas
icke några sådana fördelar vara att vinna genom en dylik anordning, att de i mera
avsevärd mån kunna uppväga de olägenheter, som måste vara förknippade med
byggnadsarbetenas bortflyttande från de verk, med vilka de organiskt höra samman.

I fråga om först järnvägsbyggnaderna utövar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
själv icke någon sådan byggnadsverksamhet. Vid sådant förhållande och då järnvägsstyrelsen
— såsom ovan vidrörts — otvivelaktigt äger bättre möjligheter än vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen att för järn vägsbyggnads verksamheten förvärva väl kvalificerade
arbetskrafter, saknas all anledning antaga, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
— jämväl efter viss omorganisation — skall bättre än järnvägsstyrelsen lämpa
sig för handhavandet av statens järnvägsbyggnader. Det nu sagda lärer i huvudsak
äga sin tillämpning i fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kompetens för
övertagande av vattenfallsbyggnaderna.

De fördelar, som enligt motionärernas mening den av dem förordade anordningen
skulle medföra i organisationshänseende, synas icke kunna tillmätas större
betydelse. Vad särskilt angår frågan om möjliga inbesparingar ''å avlöningar bör
framhållas, att, även om nybyggnaderna för statens järnvägar skulle bortflyttas från
järnvägsstyrelsen, måste i samma styrelse alltjämt förefinnas särskild personal för att
leda de större byggnadsarbeten, som äga det intima samband med trafiken — om -

Riksdagens

beslut.

Genomförandet
av byggnadsbyråns

organis ationsändring

f. o. m. år
1915, personaluppsättning
m. m.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 209.

byggnad av bangårdar, dubbelspår m. m. — att desamma under inga förhållanden
kunna överlämnas till en särskild byggnadsstyrelse. Då motsvarande lärer gälla i
traga om vattenfallsstyrelsens behov av specialister för vissa byggnadsuppgifter kan
någon indragning av personal icke äga rum i sådan omfattning, att frågan om den
oreslagna omorganisationen därav kan röna avsevärt inflytande. Beträffande de i
ovngt av motionärerna åberopade fördelarna av en centralisering av alla statens vägoch
vattenbyggnader till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framgår av de utav -järnvägsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen i ärendet avgivna utlåtandena, att man i vissa
av de i motionerna angivna hänseendena ej kan räkna med några verkliga fördelar av
den föreslagna anordningen, samt att åter vissa möjliga fördelar uppvägas av andra
motsvarande olägenheter.

På ovan anförda skäl samt under hänvisning i övrigt till vad järnvägsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen i åberopade utlåtanden anfört, vilket icke synes utskottet vederlagt
av de utav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dess yttrande gjorda, mera allmänna
uttalandena, finner utskottet sig icke böra tillstyrka riksdagen att hemställa om vidtagande
av utredning i enlighet med motionärernas förslag.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att förevarande
motioner icke måtte till någon riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Reservation mot utskottets utlåtande anfördes av tre ledamöter.

Av dessa ansågo två, att riksdagen bort i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj.t täcktes låta verkställa utredning, huruvida till vinnande av planmässighet
och besparing vid statens järnvägs- och vattenfallsbyggnader antingen ledningen
av dessa arbeten måtte kunna överflyttas från järnvägs- resp. vattenfallsstyrelsen till
väg- och . vatten byggnadsstyrelsen, eventuellt annan sakkunnig myndighet, eller ock
planläggningen och utförandet av samma arbeten måtte kunna underställas kontroll
av utanför järnvägs- och vattenfallsstyrelserna stående statsorgan.

Utskottets hemställan bifölls i första kammaren utan votering och i
andra kammaren efter votering med 87 röster mot 35.

I enlighet med de av statsmakterna år 1914 uppdragna riktlinjerna
organiserades byggnadsbyråns verksamhet från och med år 1915 på
följande sätt.

Under överingenjören såsom chef subordinera!'' byggnadsbyråns båda
avdelningar, nybyggnadsavdelningen och bangårdsavdelningen.

h öreståndaren för nybyggnadsavdelningen, med benämning byrådirektör,
är upptagen^å extra stat i likhet med övriga tjänstemän å denna avdelning,
medan föreståndaren för bangårdsavdelningen, även benämnd
byrådirektör, är uppförd å ordinarie stat såsom det stora flertalet övriga
tjänstemän inom denna avdelning.

Till belysande av huru stort antal tjänstehavare finnas anställda å
vardera av de båda avdelningarna, inberäknat överingenjören, vilkens
avlöning utgår a nybyggnadsavdelningens stat, har järnvägsstyrelsen
åberopat följande tabell:

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå.

1	2		3		<	6		6
Nyby ggnadsavdelninge n (å extra stat).	Årlig	avlöning av		Bangårdsavdelningen.	Årlig avlöning å
tratt k-medel.	byggnads medel.		ordinarie stat.	extra stat.
1 överingenjör...............	12,000	_
1 byrådirektör...............	6,900	—			1 byrådirektör...............	7,500	—
1 sekreterare..................	6,300	—
1 byråingenjör av 1 klass	6,300	—			1 byråingenjör av 1 klass	5,700	—
1 » ...............	—	—	6,420	—
1 underingenjör ............	5,550	—			1 underingenjör ............	4,700	—
1 » ............	5,130	—			1 » ............	4,700	—
1 » ............	—	—	4,190	—	1 » ............	4,400	—
					1 » ............	4,400	—
					1 » (vakant)	3,360	—
					1 » ............	—	—	2,700	—
					1 » ............	—	—	2,700	—
1 bokhållare..................	5,100	—
1 ritare ........................	3,300	—			1 ritare........................	2,940	—
1 » ........................	—	—	2,880	—	1 » ........................	—	—	2,760	—
					1 » ........................	—	—	2,760	—
					1 » (vakant) ............	2,520	—
					1 » ........................	—	—	2,100	—
					1 » ........................	—	—	2,100	—
1 manlig kontorsskrivare.	2,100	—
1 )» »	—	—	2,880	—
1 kvinnlig »	2,550	—			1 kvinnlig kontorsskrivare	1,480	—
1 )» »	—	—	2,220	—
1 » »	2,220	—
1 )) »	—	—	1,790	—
1 vaktmästare ...............	1,740	—			1 kontorsvakt ...............	—	—	1,260	—
1 » ............... 1 inspektör för byggnads-	—	—	1,560
centralförrådet ..........	—	—	3,600	—
1 skrivbiträde ...............	—	—	1,410	—	1 kontorselev ...............	—	—	900	—
1 » ...............	—	—	1,800	—
1 » ...............	—	\|-	1,050	—
S:a 23 personer å extra stat, därav 12 personer, vilkas avlöning utgår av trafikmedel, och 11 personer, vilkas avlö-ning utgår av bygg-nadsmedel.	59,190		29,800		S:a 18 personer, därav 10 å ordinarie och 8 å extra stat.	41,700		17,280

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Härtill kommer en till nybyggnadsavdelningen tillfälligt beordrad
tjänstehavare från färdiga banan för handläggning av vissa ärenden.

Tabellen utvisar förutom personalantalet och avlöningsbeloppen
ävenledes i vilken proportion avlöning utgår inom nybyggnadsavdelningen
av å ena sidan trafikmedel och å andra sidan byggnadsmedel
samt inom bangårdsavdelningen å ordinarie eller extra stat. Berörda
^anordning av trafikmedel har inträtt med 1915 års ingång. I sitt
förslag till kostnadsstat för nämnda år hemställde nämligen stvrelsen.
att denna stat måtte utsträckas att omfatta jämväl den huvudsakliga
delen av byggnadsbyrån, vars kostnader hittills bestritts med medel från
de till styrelsens disposition ställda anslag till nya järnvägsbyggnader
och dylikt. Styrelsen anförde därvid, att på grund av statsmakternas
år 1914 fattade beslut om ändringar i styrelsens organisation byggnadsbyrån
från ingången av år 1915 kornrne att omfatta, förutom den
dåvarande byggnadsbyrån, vars personal fortfarande skulle uppföras å
extra stat, jämväl bangårdsbyrån med dess å ordinarie stat uppförda
personal. Den nya byggnadsbyrån skulle handlägga, förutom de ärenden,
som hörde till byggnadsbyråns handläggning, dels bangårdsbyråns
ärenden, dels ock vissa byggnadsämnen, som för det dåvarande handlades
å banbyrån eller av distriktsförvaltningarna. På grund av byggnadsbyråns
sålunda utvidgade verksamhetsområde, däri inginge en avsevärd
mängd göromål, som avsåge den färdiga banan och vore att betrakta
såsom förvaltningsåtgärder av likartad natur med dem, som tillkomme
övriga styrelsens byråer, hade det synts styrelsen lämpligt, att
den huvudsakliga delen av kostnaderna för byråns nybyggnadsavdelning,
i likhet med kostnaderna för dess bangårdsavdelning, bestredes med
trafikmedel. De kostnader, som i enlighet härmed upptagits i statförslaget,
uppginge i runt tal till 100,000 kronor, huvudsakligen utgörande
personalkostnader. Utgifterna för avlöning m. m. åt den övriga personal,
som inom styrelsen vore erforderlig för statens järnvägsbyggnader
och vars arbeten lättare kunde hänföras till vissa byggnadsföretag, vore
avsedda att såsom dittills gäldas av olika arbetsdistrikt i proportion till
under varje år för desamma beviljade anslag, där ej för särskilda fall
viss kostnad kunde hänföras direkt till visst nybyggnadsarbete.

Styrelsens hemställan i berörda avseende bifölls ock av Kungl.
Maj:t vid fastställande av 1915 års stat, och i enlighet härmed utgår,
såsom omförmälda tabell närmare utvisar, av trafikmedel avlöning till
personal inom byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning till årligt belopp
av närmare 60,000 kronor.

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Rörande omfattningen och innebörden av förslaget om uppförande
å ordinarie stat av vissa befattningshavare vid byggnadsbyrån, anför
styrelsen i förevarande skrivelse den 27 oktober 1915 följande:

I statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande över motionerna vid 1915 års
riksdag äro sammanfattade de skäl, som tala för byggnadsledningens bibehållande
hos järnvägsstyrelsen. Där har erinrats om styrelsens ökade möjligheter för utövande
av denna ledning genom byggnadsorganens närmare inrangerande med 1915 års ingång
i styrelsen med intimare samarbete med andra förvaltningsorgan inom styrelsen
och vid distrikten. Det har, med åberopande av styrelsens i detalj lämnade redogörelse,
jämväl påvisats den utomordentligt stora betydelsen av en oavlåtlig och nära
samverkan mellan driftsledningen och ledningen av byggnadsföretagen samt svårigheten
att under ändrade förhållanden få önskvärt utbyte av befälets inom respektive
områden förvärvade erfarenhet i drifts- och byggnadsgöromålen. Och vidare har
framhållits, att för undvikande av kostsamma förändringsarbeten byggnadsledningen
lämpligen bör fortfarande, såsom under en följd av år ägt rum, förläggas under samma
myndighet, som har driften om hand och har att svara för anläggningskapitalets förräntning.

Den redan förut och senast vid 1915 års riksdag sålunda lämnade utredningen
visar nödvändigheten av eu oavlåtlig och nära samverkan mellan driftledningen vid
statens järnvägar samt ledningen av byggnadsföretagen för verkets räkning, varav
ock framgår olämpligheten, för att ej säga omöjligheten av någon tudelning av dessa
ledningar. Om alltså får anses fastslaget, att byggnadsärendena fortfarande skola
tillhöra järnvägsstyrelsens behandling, torde, såsom redan nämnts, tidpunkten få anses
vara inne för att upptaga till definitivt avgörande frågan om byggnadsbyråns försättande
å ordinarie stat.

Visserligen har vid ärendets behandling inom styrelsen ifrågasatts att utsträcka
styrelsens i underdåniga skrivelsen den 5 februari 1914 gjorda förslag i förevarande avseende
att omfatta även den vid arbetsdistrikten tjänstgörande personalen, men finner
styrelsen sig dock för närvarande böra inskränka sin framställning — nu liksom år
1914 — att omfatta allenast personal vid styrelsen, om ock av förhållandena påkallas
viss utvidgning rörande personalantalet inom styrelsen.

Härvid torde till en början böra redogöras för arten av de göromål, som åligga
de båda avdelningarna, vari byggnadsbyrån är uppdelad.

I den med 1915 års ingång gällande nådiga instruktionen för järnvägsstyrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar har i syfte att förverkliga önskemålet om
byggnadsbyråns närmare inrangerande bland styrelsens övriga organ inryckts bestämmelse
om dess huvudsakliga åligganden, i det att det föreskrivits, att till byggnadsbyråns
handläggning höra ärenden rörande anläggning av nya statsbanor ävensom,
efter generaldirektörens närmare bestämmande, större ny- och ombyggnader
vid de trafikerade statsbanorna. 1 samma syfte har ålagts byråns chef, överingenjören,
att jämte personalbyråcheferna närvara vid avgörandet av ärenden, som
angå antagande, befordran, avskedande och entledigande av personal, bestämmelser
angående personalens avlöningsförhållanden samt arbets- och vilotid, fastställelse och
ändring av arbetsordningarna för styrelsen och distriktsförvaltningarna samt fastställelse
och ändring av reglementen och instruktioner för personalen vid statens
järnvägar.

Omfattningen
och innebörden
av förslaget
om
uppförande å
ordinarie
stat av vissa
befattningshavare
vid
byggnadsbyrån.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Den sålunda i huvuddrag i nådiga instruktionen angivna arten av byggnadsbyråns
verksamhet har blivit vidare utformad i den nyligen ikraftträdda arbetsordningen
för styrelsen, där de två avdelningarna inom byråns olika verksamhetsfält
särskilts på sätt nedanstående sammanställning utvisar.

^ybyggnadsardeln ingen

handlägger följande ärenden:

a) Nya statsbanor.

1. Ärenden rörande utarbetande av
förslag med därför erforderliga undersökningar
och utredningar till nya statsbanor.

2. Underdåniga framställningar och
utlåtanden angående nya statsbanor.

3. Underdåniga förslag angående
definitiv plan och arbetsplan för nya statsbanor.

4. Ärenden rörande jordförvärv samt
jordbyten eller försäljning av fast egendom
beträffande nya statsbanor samt ombesörjande
i förekommande fall av lagfart, inteckning
eller annan i samband med dylikt
statens järnvägars fastighetsförvärv erforderlig
rättslig åtgärd.

5. Ärenden rörande utförandet av
beslutade nya statsbanor.

6. Ärenden rörande fastställande av
namn å stationer, håll-, last- och mötesplatser
vid under byggnad varande statsbanor.

7. Ärenden rörande underdåniga rapporter
och berättelser rörande under byggnad
varande statsbanor, vilka skola av
styrelsen ingivas till Kungl. Maj:t.

8. Ärenden rörande öppnande för
provisorisk trafik av under byggnad varande
statsbanor.

Bangårdsavdelningen

handlägger följande ärenden:

1. Utarbetande av förslag med därför
erforderliga undersökningar och utredningar
för större omgestaltningar eller nybyggnader
av bangårdar, ävensom verkställande
av underhandlingar för sådana
förslag.

2. Underdåniga framställningar och
utlåtanden angående större omgestaltningar
eller nybyggnader av bangårdar.

3. Utredningar och underhandlingar
rörande jordförvärv samt jordbyten eller
försäljning av fast egendom, då dessa frågor
stå i samband med större omgestaltningar
eller nybyggnader av bangårdar.

4. Överenskommelser angående villkoren
för enskilda järnvägars inledande
å statens järnvägars stationer i samband
med eller betingande större omgestaltningar
eller nybyggnader av bangårdar.

5. Yttranden över förslag till stadsoch
hamnplaner.

K ting!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

b) Större ny- och ombyggnader vid de trafikerade
statsbanorna.

9. Ärenden rörande utarbetande av
förslag med därför erforderliga undersökningar
och utredningar till sådana större
ny- och ombyggnader, exempelvis dubbelspårsanläggningar
vid de trafikerade statsbanorna,
som av generaldirektören bestämts
skola tillhöra byggnadsbyråns handläggning,
dock att ärenden rörande större omgestaltning
eller nybyggnad av bangårdar
handläggas på sätt för bangårdsavdelningen
stadgas.

10. Underdåniga framställningar och
utlåtanden angående dylika större ny- och
ombyggnader.

11. Ärenden rörande utförande såväl
av dessa ny- och ombyggnader som av sådana
större omgestaltningar eller nybyggnader
av bangårdar, som enligt generaldirektörens
bestämmelse skola tillhöra
byggnadsbyråns handläggning.

12. Ärenden rörande jordförvärv
samt jordbyten eller försäljning av fast
egendom beträffande de i punkt 11 här
ovan omförmälda byggnadsföretag samt
ombesörjande i förekommande fall av utverkande
av lagfart, inteckning ^ller annan
i samband med dylikt statens järnvägars
fastighetsförvärv erforderlig rättslig åtgärd.

13. Ärenden rörande byggnadscentralförrådet.

14. Ärenden, som avse bestämmelser
rörande avlönings- och andra förhållanden
för arbetare vid nya statsbanebyggnader
ävensom sådana större ny- och ombyggnader
vid de trafikerade banorna, som tillhöra
byggnadsbyråns handläggning.

15. Granskning ur saklig synpunkt
av statens järnvägsbyggnaders å arbetslinjen
förda räkenskaper.

16. Utarbetandet av årsberättelse
för byggnadsbyråns verksamhet.

17. Ärenden angående vården av
byggnadsarkivet.

Rörande omfattningen av byggnadsbyråns verksamhet erinrar styrelsen, beträffande
nya statsbanor, att, enligt förut berörda av styrelsen i januari 1911 utarbetade
och till Kungl. Maj:t överlämnade plan för bedrivande av statens järnvägsbyggna Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 käft. (Nr 209.) 3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209.

der för tiden 1912—1918, skulle under denna tid för nya statsbanebyggnader erfordras
i runt tal 8,000,000 kronor för varje år och att med tanke på andra i planen i fråga
icke förutsedda nya statsbanor det torde finnas skäl för antagandet, att även efter
sistnämnda år statens järnvägsbyggnader under åtskilliga år framåt komma att behöva
omkring enahanda belopp eller 8,000,000 kronor årligen; och vidkommande ivyci byggnader
och anläggningar vid de trafikerade hanorna hänvisar styrelsen till förenä.mnda med
underdånig skrivelse den 27 november 1913 till Kungl. Maj:t avlämnade utredning
angående kostnaderna för nybyggnader av större omfattning under tidsperioden 1914
1923, enligt vilken dessa kostnader beräknades uppgå till i medeltal omkring
8,700,000 kronor om året.

Härav torde anser styrelsen — framgå att, även om do uti planen ingående
anslagen för nya statsbanor komma att av statsfinansiella skäl i någon mån reduceras
eller fördelas på längre tid, byggnadsbyråns verksamhet i allt fall är och blir av
sa stor omfattning, att i en avsevärd tid framåt icke kan uppstå någon tanke på indragning
av tjänster — åtminstone inom befälsgraderna — å styrelsens byggnadsbyrå.

Styrelsen fortsätter:

Ilen eventuella reduceringen av årsanslagen för nya statsbanor torde i allt fall
motvägas av de ökade anslag för irra byggnader och anläggningar vid de trafikerade
banorna, vartill under senare tider en tydlig tendens förefinnes, eu tendens, som
finner sin naturliga förklaring i det förhållandet, att en mängd för utvecklingen erforderliga
arbeten måst på grund av de ekonomiska förhållandena eftersättas.'' Här
må i sådant avseende ock erinras om det av 1912 års järnvägskommission angående
trafiksäkerheten avgivna betänkande, däri i fråga om dubbelspårs- och bangårdsomäyggnader
ställts stora krav i avseende å åtgärder härutinnan från statsmakternas
sida. Vidare är att beakta, att de årligen av statsmakterna beviljade anslagsbeloppen
icke ensamt utgöra en mätare av arbetskvantiteten för byggnadsbyrån. En lång
tids erfarenhet har till fullo adagalagt, att en avsevärd del av till byrån nu förlagda
arbeten. utgöras av utredningar och förslag rörand# påtänkta nya statsbanor eller
anläggningar vid den färdiga banan. Det är slutligen^ i detta sammanhang att beakta
i fråga om den avdelning inom byrån, varom här nu är fråga eller nybyggnadsavdelningen,
att, såsom nogsamt framgår av förberörda punkt 11 i vederbörande §
av arbetsordningen, denna avdelning har att handlägga även ärenden rörande utförandet
av sadana större omgestaltningar joller nybyggnader av bangårdar, som enligt
generaldirektörens Jbestämmande skola tillhöra byggnadsbyrån, medan bangårdsavdelningen
tillkommer planläggningar av dessa bangårdsförslag.

.. ^ ^ radande förhallandena innebära i verkligheten ett dubbelt provisorium.

Överingenjörs- och sekreterarbefattningarna innehavas nämligen av ordinarie tjänstemän
i styrelsen liksom befattningarna såsom byrådirektör och byråingenjör av l:a
klass å nybyggnadsavdelningen uppehållas av ordinarie tjänstemän å linjen. På
grund härav måste jämväl dessa befattningshavares ordinarie tjänster uppehållas på
förordnande, ett förhållande som i längden måste vara till men för tjänstens behöriga
skötande och vars undanröjande skulle vara verket till gagn.

Yad nu sagts rörande de högre tjänstemännen å byggnadsbyrån är i viss utsträckning
särskilt inom det rent tekniska området även förhållandet med de underordnade
tjänstemännen a byrån, vilkas försättande å ordinarie stat av nyss angivna skäl likaledes
skulle lända verket till fromma.

Av gagn för verket måste ock betraktas, att genom bifall till förslaget skulle yppa
sig möjlighet till lättare rekrytering och bibehållande av den av förslaget berörda personalen
ävensom större möjlighet att för nybyggnadsavdelnihgen förskaffa och där

Kung!. Maj it s Nåd. Proposition Nr 209. 19

kvarhålla väl kvalificerade ingenjörer och övrig befälspersonal, något som med hänsyn
till konkurrensen med enskilda företag utgör eu ingalunda oviktig faktor vid bedömande
av föreliggande spörsmål.

De befattningar å byggnadsbyrån, som styrelsen nu anser böra uppföras å ordinarie
stat, åro ovan nämnda fyra tjänster, alltså befattningarna såsom överingenjör,
byrådirektör och byråingenjör av l:a klass å nybyggnadsavdelningen samt den i styrelsens
förslag av år 1914 angivna sekreterar- och ombudsmanstjänsten.

Erforderligheten av dessa befattningar — under förutsättning att nybyggnadsarbetenas
ledning bibehålies inom styrelsen — torde redan få anses erkänd av statsmakterna
genom den år 1914 godkända organisationen av styrelsen. Å nybyggnadsavdelningen
finnas emellertid redan nu — förutom byråingenjören av l:a klass — med
mera stadigvarande anställning två ingenjörer, eu byråingenjör och en av underingenjörerna,
vilka handlägga sådana ärenden, för vilkas behandling bör avses tjänsteman
med byråingenjörs ställning. Skäl skulle fördenskull kunna anses föreligga att
nu föreslå uppförande å ordinarie stat av åtminstone en byråingenjörstjänst för nybyggnadsavdelningen
utöver vad enligt nu gällande instruktion beräknats för samma
avdelning, i synnerhet som enligt styrelsens förmenande arbetenas art och omfång
skulle väl motivera eu uppdelning av densamma mellan två byråingenjörer av l:a
klass, varvid exempelvis den ene skulle handlägga ärenden, sammanhörande med projektering
av och utredningar för nya statsbanor, dubbelspår m. m. och den andre de
löpande byggnadsfrågor^, tillhörande beslutade anläggningar. Vid det förhållandet
att någon längre tids erfarenhet angående verkningarna av de nya organisationsformerna
för ledningen av nya byggnader och anläggningar torde böra inhämtas, innan
det stadigvarande behovet av tekniska arbetskrafter å nybyggnadsavdelningen utöver
vad styrelsen år 1914 beräknade med säkerhet kan bedömas, har styrelsen dock icke
ansett sig böra framställa förslag om uppförande å ordinarie stat av mera än en
byråingenjörstjänst av l:a klass.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, bär frågan om försättande
av byggnadsbyråns personal å ordinarie stat i nu begärd omfattning
förut varit uppe å dagordningen, nämligen år 1914. De skäl,
som av järnvägsstyrelsen då anfördes till stöd för en sådan åtgärd,
voro i huvudsak dels önskvärdheten av att under en ledning å byggnadsbyrån
sammanföra de större nybyggnadsarbetena vid färdiga banor
med arbetena för nya banlinjer, dels en härigenom uppkommande jämnare
arbetsuppgift för byggnadsbyrån med ty åtföljande bättre utnyttjande
av dess arbetskrafter och dels slutligen möjligheten att lättare
erhålla kompetent arbetskraft, då en fastare anställningsform kunde
erbjudas. Ehuru nämnda skäl syntes mig vara värda att till fullo bett
j ärtas, fann jag mig dock, som jag nyss erinrat, för det dåvarande
icke kunna tillstyrka det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget. Den
huvudsakliga anledningen härtill var, att enligt min mening frågan om
lämpligaste sättet att anordna ledningen av statens järnvägsbyggnader,
om man såge saken i hela dess vidd, icke kunde anses, hava varit föremål
för den ingående utredning och det allsidiga övervägande, att tiden
Kunde sägas vara inne för ett definitivt avgörande av densamma. Jag
erinrade i sådant avseende särskilt om de sinsemellan mycket avvikande

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

meningar angående lämpligaste sättet för järnvägs by ggnadsärendenas
handläggning, som tid efter annan och senast i en vid 1914 års förra
riksdag väckt motion kommit till synes.

Dot huvudsakliga skäl, som sålunda dikterade min dåvarande ståndpunkt,
synes mig emellertid icke längre äga giltighet. Efter den behandling,
riksdagen ägnade förutberörda motioner rörande järnvägsbyggnadernas
lämpligaste handhavande — och med vilka motioner nyssnämnda
vid 1914 års förra riksdag väckta, men av samma riksdag på
grund av dess upplösning ej behandlade motion var till sitt syfte överensstämmande
— synes mig riksdagens ställning till förevarande fråga
klart och definitivt fastslagen i den form, att järnvägsbyggnadsärendena
allt framgent böra behandlas av järnvägsstyrelsen.

Ett ingående studium av den allsidiga utredning, som blivit åvägabragt
såväl i järnvägsstyrelsens nu förevarande skrivelse som i statsutskottets
utlåtande i anledning av förberörda motioner, bär även bibringat mig
en bestämd övertygelse om lämpligheten av byggnadsledningens fortfarande
bibehållande hos styrelsen.

Det för en befattningshavares försättande å ordinarie stat oeftergivliga
villkor, att ett konstant och jämnt behov av dennes arbetskraft
föreligger, finnes utan tvivel här för handen med hänsyn till såväl de
vittgående utvidgningar av statsbanenätet, som planerats och landets utveckling
kräver, som ock de särskilt ur drift- och säkerhetssynpunkt
erforderliga betydande nya byggnader och anläggningar vid de trafikerade
banorna, vilka för ett tillfredsställande besörjande av trafikarbetet
ovillkorligen måste företagas och allt efter som trafiken växer oavlåtligen
måste fortgå.

Härtill kommer den av järnvägsstyrelsen framhållna utsikten till
lättare rekrytering och uti konkurrensen med de enskilda arbetsgivarna
den större möjligheten till kvarhållande av väl kvalificerade ingenjörer
och övrig befälspersonal, som torde ernås genom att kunna erbjuda
vederbörande befattningshavare ordinarie anställning med därtill hörande
förmåner. Ån vidare bör erinras, att det nuvarande systemet medför,
att de å byggnadsbyrån på extra stat upptagna befattningarna måste
uppehållas av ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar, och att dessas
ordinarie tjänster i sin ordning måste skötas på förordnande. Detta
förhållande nödvändiggör sålunda eu hel kedja av vikariatsförordnanden,
något som givetvis måste anses mindre lämpligt och för verket kan
medföra verkliga olägenheter.

Slutligen torde böra framhållas, att enligt av järnvägsstyrelsen
lämnad redogörelse för den ekonomiska innebörden av det nu föreliggande
förslaget i dess helhet, vilken redogörelse jag längre fram torde
få närmare omnämna, ett uppförande å ordinarie stat av de därtill av

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

järnvägsstyrelsen nn ifrägasatta befattningshavarna a byggnadsbyrån
icke skulle medföra annan kostnadsökning än den, som skulle betingas
av förutnämnda av styrelsen ifrågasatta avlöningsförhöjningar för^ befattningarna
byrådirektör och byråingenjör av l:a klass samt den föreslagna
förändringen av den nuvarande sekreterareänsten a extra stat a
byggnadsbyrån till en ordinarie sekreterar- och ombudsmansbefattning
med placering i samma löneklass som styrelsens ombudsman.

Av nu anförda skäl finner jag mig därför böra biträda järnvägsstyrelsens
förslag om uppförande å ordinarie stat av följande belattningshavare
inom byggnadsbyrån, nämligen en överingenjör samt a nybyggnadsavdelningen
— en byrådirektör och en byråingenjör av l:a klass.

Därjämte vill jag föreslå uppförandet å ordinarie stat av den nuvarande
sekreteraren å byggnadsbyrån. Den av styrelsen ifrågasatta förändringen
av sistnämnda befattning till en sekreterar- och ombudsmanstjänst med
åtföljande uppflyttning till högre löueklass än den i vilken . övriga
sekreterare äro placerade, anser jag däremot av skäl, som jag i annat
sammanhang torde få utveckla, icke kunna tillstyrka.

Järnvägsstyrelsen yttrar sig härefter närmast om avlöningsförmånerna
för de sålunda till uppförande a ordinarie stat ifrågasätta befattningshavarna
vid byggnadsbyrån och i samband därmed om förutberörda
förhöjning av avlöning till byrådirektör och byråingenjör av
l:a klass; och anför styrelsen därvid till en början följande.

Vidkommande formen för anställning av och avlöningsvillkor för överingenjören 2. O vervidhåller
styrelsen sitt härutinnan år 1914 givna förslag, förordnande för honom *h

torde alltså som hittills böra utfärdas för tidsperioder av fem år. Med hänsyn till befattning»,
vikten av denna befattning och angelägenheten av att för densamma kunna erhålla havare å
en man med full kännedom om den moderna saväl tekniska som ekonomiska utveck- byggnadslingen
på nybyggnadsområdet samt till hans i jämförelse med byråchef givna sär- ^ byrån,
ställning såsom" direkt dirigerande arbetet å linjen och överhuvudtaget med utvidgad överingenjör,
befogenhet att handla å styrelsens vägnar bör ock arvodet vara detsamma som nu
utgår, eller 12,000 kronor för år. Frågorna om den pension, som bör utgå till överingenjören
samt om de avgifter, som av honom böra härför erläggas, torde lämpligen
böra ordnas på samma sätt som för souschef.

Vidkommande avlöningen till de båda byrådirektörerna a byggnadsbyrån anser Byrådirektör,
styrelsen lika som år 1914, att för dessa tjänstemän för vilka da av styrelsen
föreslogs benämningen överingenjörsassistenter — erfordras en relativt hög avlöning,
beroende på deras ställning i befälsföringshänseende samt pa vikten av deras arbete
och angelägenheten att kunna erhålla de bästa krafter på området. _ ■

Enligt den för styrelsen gällande arbetsordningen åligger det byrådirektörerna
i fråga att bereda och föredraga de till vederbörande avdelning hörande ärenden inför
överingenjören i de fall, då denne äger att ensam fatta beslut, men eljest inför generaldirektören,
för så vitt icke i senare fall överingenjören förbehållit sig att själv föredraga
visst ärende. Då överingenjören icke alltid kan och icke heller annat än i
större ärenden bör verkställa föredragning inför generaldirektören i byggnadsärenden,
kommer denna föredragningsskyldighet att ofta pavila byrådirektörerna, varigenom

Byråingenjör
av l:a
klass.

Sekreterare
och ombudsman.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

dessa för respektive avdelningar komma att intaga en ställning nära svarande mot
den, som å andra byråer intagas av vederbörande byråchefer. Det synes då ock
rimligt, att byrådirektörerna i fråga beredas en ställning, som ej alltför mycket avviker
från byråchefernas, och anser styrelsen sig böra vidhålla den av styrelsen år
1914 föreslagna arvodeshöjningen från 4,800—5,700 till 5,400—6,300 kronor. Sistnämnda
avlöning synes styrelsen i förhållande till den stora omfattningen och betydelsen
av det arbete, som åvilar ifrågavarande byrådirektörer, snarare vara för lågt
än för högt tilltagen. Styrelsen vill i detta sammanhang åter erinra om den jämförelse,
som styrelsen år 1914 gjorde mellan ifrågavarande löneförmåner och de
av kommerskollegiikommittén för byrådirektörerna i kommerskollegium föreslagna
lönerna.

Det synes så mycket mera angeläget att vidtaga ifrågasatta arvodesförliöjniug,
som det nu gäller att besiitta platserna med ordinarie innehavare. Vid sådant förhållande
är det givetvis av stor vikt, att till innehavare av posterna i fråga från
början förvärvas dugande personer.

Jag tillåter mig bär inflika en erinran om att jag år 1914 vid föredragning
av järnvägsstyrelsens merberörda framställning av nämnda år
angående . styrelsens omorganisation yttrade, att inrättandet av en av
styrelsen ifrågasatt ny löneklass med arvode 5,400—6,300 kronor — inrymmande
befattningarna överingenjörsassistent å byggnadsbyrån samt
maskininspektör och telegrafdirektör, mot vilka sistnämnda två befattningar
. de dåvarande byrådirektörsbefattningarna å respektive maskininspektions-
och telegrafbyrån, nuvarande byrådirektörstjänsterna å maskinbyian
och elektrotekniska byrån, skulle utbytas — av styrelsen torde
hava ansetts följa som en konsekvens av den av styrelsen jämväl då
föreslagna löneförhöjningen för byråingenjörerna av l:a klass, men att
skälet för befattningarnas tillskapande bortfölle, därest, såsom jag av
skäl, om vilka jag strax torde få erinra, byråingenjörerna bibehöiles vid
förut gällande avlöning.

I anledning av min sålunda uttalade uppfattning, som vann Kungl.
Maj.ts gillande, framhåller nu styrelsen, att den ifrågasatta löneförhöjningen
åt byrådirektörerna å byggnadsbyrån enligt styrelsens förmenande
är nödvändig i och för sig.

Styrelsen anför vidare:

hör byråiugenjörcn av l:a klass har styrelsen i sitt förslag upptagit samma
av löning, som här nedan föreslås för samtliga befattningshavare inom denna grupp.

Beträffande sekreteraren och ombudsmannen vidhåller styrelsen sitt år 1914
avgivna förslag om likställighet i avlöningshänseende mellan honom och styrelsens
ombudsman och därför anförda skäl om hans likartade verksamhet och utbildning
samt hans ställning såsom handläggande direkt under överingenjören byggnadsbyråns
kamerala och administrativa ärenden. Särskilt vill styrelsen understryka att, även
om byggnadsbyrån berörande pensions-, revisions- och rättegångsärenden handläggas
centralt inom annan byrå, till denne sekreterares och ombudsmans handläggning förekomma
ärenden, bland annat, rörande jordförvärv och jordbyten samt försäljning av

Kungl. Maj:it? Nåd. Proposition Nr 209.

fast egendom, i många fall av mycket omfattande beskaffenhet. Såsom styrelsen år
1914 betonade måste den principen även bär följas liksom vad beträffar den tekniska
delen av byråns verksamhet, att byggnadsbyrån först efter fiirdigt resultat överlämnar
nyanläggningarna till drift och handhavande av järnvägsförvaltningens därför avsedda
organ, och markförvärvsfrågorna böra därför vara av byggnadsbyrån fullt klarställda,
innan de förvärvade områdena överlämnas till disposition av samma organ.

Rörande förslaget om höjning av arvodena till byrådirektörerna å
maskin- och elektrotekniska byråerna samt till samtliga byråingenjörer
av l:a klass, anför därefter styrelsen:

Enahanda skäl, som tala för att byrådirektörerna å byggnadsbyrån erhålla
förhöjt arvode, förefinnas jämväl för upptagande av det år 1914 framförda förslaget
att byrådirektörerna å maskinbyrån och å elektrotekniska byrån måtte tilldelas arvode
av 5,400—6,300 kronor. Såsom styrelsen då betonade, intaga även dessa två tjänstemän
en särställning i tjänstehänseende med föredragningsskyldighet i vissa fall och
däremot svarande ansvar.

Under påvisande av de svårigheter, som under dåvarande avlöningsförhållanden
förefunnes att för arbetet inom styrelsen erhålla lämplig personal å linjen, framhöll
styrelsen år 1914, att genom en arvodesförliöjning från 4,200—5,100 kronor till
4,800—5,700 kronor skulle beredas möjlighet att såsom byråingenjörer av l:a klass
placera ban- och maskiningenjörer av l:a klass.

Antydda svårigheter åskådliggjordes av följande jämförelsetabell, däri årsarvodet
upptagits efter lägsta lönegraden:

Utgående

arvoden.

Kronor.

3,300

4,200

4,800

4,200

4,800

6,000

2:a kl. byråingenjör
2:a kl. linjeingenjör
l:a kl. linjeingenjör
l:a kl. byråingenjör
(Byrådirektör)
(Byråchef |
Linjedirektör..........

Arvoden enligt ]
1914 års
förslag.

Kronor.

3,300

4,200

4,800

6,000

Anm. Ersättning för bostad och bränsle utgår till

lägst högst

byråingenjör av 2:a klass med...... 1,320 1,500

» » l:a » » ..... 1,500

medan ingenjör å linjen åtnjuter fri bostad, vilken sistnämnda
förmån, vad Stockholm angår, i värde överstiger bostadsersättning
till byråingenjör i styrelsen.

Efter fastställande av en sådan löneskala skulle — anförde styrelsen — möjlighet
beredas att såsom byråingenjör av l:a klass placera, förutom ban- och maskiningenjörer
av 2:a klass med erfarenhet från linjetjänsten, även de med byråingenjören lika av -

il. Förhöjning
av arvodena
till
byrådirektörerna
å
maskin- och
elektrotekniska
byråerna.

4. Förhöjning
av arvode
till
byråingenjäv
av l:a
klass.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 209.

lönade ban- och maskiningenjörerna av l:a klass, vilka — till skillnad från trafikinspektörer
av l:a klass, som hava samma slags tjänstgöring som trafikinspektörer av
2:a klass -— genom sin placering på distriktsexpeditionerna ernå en för styrelsens behov
värdefull utbildning.

Såsom förut antytts, ansåg jag mig år 1914 ej kunna förorda bifall
till styrelsens framställning om böjning av arvodet till byråingenjörer
av l:a klass. Jag förklarade mig visserligen väl inse de svårigheter, som
kunde uppstå för järnvägsstyrelsen liksom för övriga tekniska verk, då
det gällde att i konkurrensen med de enskilda företagen söka förvärva
fullgoda arbetskrafter, men ansåg mig likväl icke kunna understödja
styrelsens förslag i denna del, enär det icke kunde frånkommas, att sådan
höjning av lönerna för innehavarna av de tekniska tjänsterna närmast
under byråcheferna komme att medföra en viss olikformighet i löneskalan,
som icke utan skäl kunde befaras verka mindre lyckligt gent
emot andra kategorier tjänstemän och därför måhända i fråga om samarbetet
inom verket skulle kunna medföra olägenheter.

Gent häremot anför nu järnvägsstyrelsen:

Den av departementschefen vidrörda olikformigheten i löneskalan, som skulle
kunna tänkas uppstå vid bifall till styrelsens år 1914 framställda förslag, torde
väsentligen inskränka sig därtill att byråchefs — respektive byrådirektörs — närmaste
man å de tekniska byråerna skulle komma i bättre ställning i avlöningshänseende
än vad beträffande andra byråer i allmänhet skulle bliva fallet. Sekreterarna å dessa
byråer skulle nämligen komma i en lägre avlöningsgrupp än byråingenjörerna av l:a
klass å de tekniska byråerna. Det vill emellertid synas styrelsen, att skillnaden i
avlöningshänseende väl kan försvaras av den omständigheten, att för byråingenjörerna
fordras högskoleutbildning, medan av sekreterarna med ett undantag endast fordras
studentexamen. Sekreterarna hava ock regelmässigt kommit i järnvägens tjänst vid
yngre år än byråingenjörerna. På grund av dessa förhållanden hava i regel de högskolebildade
tjänstemännen icke blott haft större direkta utgifter för sin teoretiska
utbildning utan även vid senare år kommit att vinna avlöning vid statens järnvägar
än vad fallet är beträffande de icke högskolebildade tjänstemännen.

Uttryck för den uppfattningen att med högre kompetens också bör följa högre
avlöning finner man redan i de nuvarande avlöningsbestämmelserna, i det att styrelsens
ombudsman, arkitekt och matematiker åtnjuta ett begynnelsearvode av 4,800 kronor
och ett slutarvode av 5,700 kronor.

Om än mot styrelsens förmodan några olägenheter av den ifrågasatta löneförhöjningen
i av departementschefen antydd riktning skulle kunna uppstå, har dock
styrelsen funnit det vara en bjudande nödvändighet, att bättre avlöningsförhållanden
beredas åt nu ifrågavarande tjänstemän. Sedan styrelsen framställt sitt förslag i
förevarande hänseende, hava ej mindre än fyra byråingenjörer lämnat styrelsen, en
för att övertaga befattning å linjen, en för att mottaga en annan statstjänst samt
två för att övergå till enskild tjänst. Faran av att styrelsen går förlustig ett flertal
dugliga tjänstemän synes styrelsen vara så avsevärd, att styrelsen med bortseende
från andra betänkligheter anser sig böra — såsom den enda utvägen för rättelses
vinnande — upprepa sitt förslag från år 1914, att samtliga byråingenjörer av pa klass
tillerkännas arvode av lägst 4,800 och högst 5,700 kronor.

Kung1. Mnj.ts Nåd. Proposition Nr 20!). * 25

Efter remiss har den av Kungl. Maj:t den 6 mars 1914 tillsatta kommittén
med uppdrag att avgiva yttrande och förslag beträffande reglering
av avlöningsförhållanden vid statens järnvägar i utlåtande den 29 februari
1916 yttrat sig över flertalet av de av järnvägsstyrelsen framförda
lönespörsmålen.

Efter framhållande av att kommittén haft att yttra sig rörande de
av järnvägsstyrelsen föreslagna förhöjningarna i arvodet till byrådirektör,
till byråingenjör av l:a klass och till manligt kontorsbiträde i järnvägsstyrelsen
samt beträffande de föreslagna avlöningsförmånerna till innehavare
av de till uppförande å ordinarie stat ifrågasatta befattningarna,
men att i kommitténs åliggande icke ingått att göra något uttalande
angående lämpligheten av de av järnvägsstyrelsen ifrågasatta organisationsförändringarna,
avseende huvudsakligen byggnadsbyråns försättande
på ordinarie stat, liksom ej heller rörande behövligheten av till nyinrättande
föreslagna befattningar, anför kommittén till en början beträffande
det ifrågasatta arvodet till överingenjören följande.

Vad angår föreståndaren för byggnadsbyrån, eller såsom han för närvarande
benämnes, överingenjören, har arvodet för nämnde tjänsteman av järnvägsstyrelsen
föreslagits till enahanda belopp som för överdirektörerna och souscheferna,
eller till 12,000 kronor. Mot detta förslag har kommittén intet att erinra. Då
emellertid titeln överingenjör förekommer även inom andra statens verk, vill kommittén
ifrågasätta, huruvida icke för nu omhandlade befattning borde stadgas en
benämning, vilken icke i och för sig kunde anses inbjuda till jämförelser i avlöningshänseende
mellan befattningar, som i fråga om arbetsuppgifter icke motsvara varandra.
Kommittén har därför tänkt sig, att någondera av benämningarna »överdirektör för
by ggn ad s a vdel n inge n» eller »byggnadschef» borde ersätta den nuvarande titeln »överingenjör».
Därest sådan förändring av någon anledning icke anses lämplig, synes
det kommittén, att åtminstone till titeln överingenjör borde läggas orden »och chef
för statens järnvägsbyggnader», enär härigenom befattningens särskilda natur tydligare
komme att framträda.

I fråga om arvodet till byrådirektörer och byråingenjörer av l:a klass
i styrelsen uttalar sig härefter kommittén -— efter erinran om dels min
nyssberörda år 1914 hävdade uppfattning om obehövligheten av den av
järnvägsstyrelsen såsom en konsekvens av löneförhöjning till byråingenjör
av l:a klass då likasom nu ifrågasatta nya löneklassen med arvode
5,400—6,300 kronor, därest bemälda b}^råingenjörer bibehölle sin förutvarande
avlöning, dels ock styrelsens häremot nu gjorda uttalande att
löneförhöjningen till byrådirektörerna vore nödvändig i och för sig —
i huvudsak som följer.

Kommittén finner sig väl icke hava anledning att bestrida riktigheten av detta
styrelsens sista uttalande, men anser dock, att av de föreslagna löneförhöjningarna
till tjänstemän av högre grad de tilltänkta arvodena för byråingenjörerna av l:ä klass
äro av en viss grundläggande betydelse, varför dessa frågor här torde få behandlas
samtidigt.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 haft. (Nr 209.)

1914 Art
kommitté för
reglering av
löneförhållanden
vid statens
järnvägar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag, däruti styrelsen vidhåller sin år 1914 uttalade
mening i ämnet, skulle arvodet för samtliga byråingenjörer av l:a klass — såväl den
till irppförande å ordinarie stat vid byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning föreslagna
som ock de hittillsvarande — bestämmas till lägst 4,800 högst 5,700 kronor, eller
till samma arvode, som för närvarande tillkommer bland annat ban- och maskiningenjörer
av l:a klass vid distrikten. Åvägabringandet av full likställighet i avlöningshänseende
med de sistnämnda förutsätter emellertid eu höjning även av den till
byråingenjörerna av l:a klass nu utgående ersättningen för bostad och bränsle, 1,500
kronor, med 300 kronor, vadan den sammanlagda avlöningsförhöj ningen skulle uppgå
till 900 kronor.

Detta förhållande, som även framgår av järnvägsstyrelsens kostnadsutredningar
och förslag till avlöningsbestämmelser, har kommittén ansett lämpligt att här påpeka,
särskilt som detsamma ej i vidare män än som nämnts beröres i styrelsens framställning.

Genom förhöjningen skulle, enligt styrelsens förmenande, beredas möjlighet att
såsom byråingenjörer av l:a klass placera även nämnda distriktstjänstemän, vilka
genom sin placering på distriktsexpeditionerna ernå en för styrelsens behov värdefull
utbildning.

I fråga om önskvärdheten att vid styrelsen kunna binda verkligt dugande krafter delar
kommittén till fullo järnvägsstyrelsens uppfattning. Det torde ock utan tvivel kunna
förutsättas, att en löneförhöjning, som likställer vissa tjänstemän i styrelsen med de
närmast motsvarande vid distrikten, skall göra de förstnämnda mindre benägna än
förut att söka sig ut till tjänstgöring på linjen. Styrelsen bör sålunda enligt kommitténs
uppfattning genom de föreslagna förhöjningarna åtminstone vinna ökad lätthet
att vid sig binda personer, ägnade för ledningens uppgifter. Härmed har kommittén
dock icke ansett sig kunna göra något irttalande rörande möjligheten att
genom de föreslagna åtgärderna främja den cirkulation av tjänstemän mellan styrelsen
och distrikten, som på senare tid vid flera tillfällen framhållits såsom synnerligen
eftersträvansvärd, och vars betydelse kommittén även till fullo uppskattar.

De ifrågasatta löneförhöjningarna torde måhända även i någon mån få anses
komma att motverka den av styrelsen omnämnda tendensen att lämna verket för
övergång till annan, vanligen enskild tjänst.

Det torde sålunda icke kunna förnekas, att i och för sig starka skäl tala för
förhöjning av byrådirektörernas och byråingenjörernas av l:a klass avlöning.

Kommittén förbiser emellertid icke, att de av föredragande departementschefen
år 1914 uttalade betänkligheterna i fråga om löneförhöjningarnas inverkan beträffande
övriga tjänstekategorier irtgöra en vägande invändning härvidlag. Då till kommitténs
uppgift icke hör att närmare intränga i frågor av organisatorisk natur eller att ingå
på ett avvägande av betydelsen hos de nu omhandlade befattningarna i jämförelse
med andra i avlöningsreglementet upptagna, finner sig kommittén icke kunna uttala
någon bestämd uppfattning, huruvida och i så fall i vad mån ytterligare jämkningar
i avlöningshänseende kunna bliva nödvändiga till följd av de nu ifrågasatta förändringarna.
Det synes kommittén emellertid icke osannolikt, att från andra tjänstekategoriers
sida kunna framträda anspråk på löneförhöjningar, i vilka de här avsedda
uppflyttningarna åberopas såsom stöd för dylika krav.

Även med beaktande av en sådan möjlighet finner kommittén likväl de av järnvägsstyrelsen
åberopade skälen för en förhöjning av arvodena till byrådirektörer och
byråingenjörer av l:a klass vara av den betydelse, att de omtalade betänkligheterna
icke böra få verka hindrande på frågans avgörande i av järnvägsstyrelsen önskad
riktning. Kommittén får därför i underdånighet tillstyrka de av styrelsen föreslagna
avlöningarna för byrådirektörer och byråingenjörer av l:a klass.

Kung1. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 209.

Rörande den föreslagna sekreter nr- och ombud smansbe. fattning en ä
byggnadsbyrån anför kommittén:

I fråga om sekreteraren och ombudsmannen å byggnadsbyrån anser kommittén
likaledes de av järnvägsstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen befogade med hänsyn
till befattningens vikt och ansvar samt till den ställning i avlöningshänseende, som
nu tillkommer styrelsens ombudsman. Ehuru måhända ej heller härvidlag kan anses
uteslutet, att avgörandet kan få en viss betydelse även för andra befattningar, får
kommittén tillstyrka, att arvodet för ifrågavarande tjänstemän, på sätt järnvägsstyrelsen
föreslagit, bestämmes till lägst 4,800 och högst 5,700 kronor.

Eu av ledamöterna i kommittén, nämligen ledamoten av riksdagens
andra kammare Värner Rydén, har anmält avvikande mening beträffande
det av kommittén tillstyrkta förslaget om dels förhöjning av arvodena
till byrådirektörerna och byråingenjörerna av l:a klass och dels placering
av en sekreterare och ombudsman å byggnadsbyrån i samma löneklass
som ombudsmannen i styrelsen. Reservanten anför i ämnet i
huvudsak följ ande:

Jag måste på det bestämdaste avstyrka kommittémajoritetens och järnvägsstyrelsens
framställning, i vad den avser avlöningarna åt byrådirektörerna samt
byråingenjörerna av l:a klass ävensom placeringen av sekreteraren och ombudsmannen
å byggnadsbyrån i samma löneklass som styrelsens ombudsman.

Vad först byrådirektörerna beträffar, framgår det ganska tydligt av kommittémajoritetens
uttalanden, att den föreslagna uppflyttningen i löneavseende i främsta
rummet icke motiverats av dessa platsers egen vikt och betydelse utan av föreställningen
om att byråingenjörerna av l:a klass måste i avlöningshänseende uppflyttas,
som följd härav ha ock lönerna för deras närmast överordnade, byrådirektörerna, måst
höjas. Efter den omorganisation av järnvägsstyrelsen, som trädde i kraft med år
1915, förefinnas enligt min uppfattning inga bärande skäl att för de återstående
byrådirektörerna med deras begränsade arbetsområden företaga någon uppflyttning å
avlöningsskalan; snarare skulle det, med hänsyn till arbetsuppgifterna, vara sakligt
berättigat att nedflytta befattningarna i fråga till byråingenjörstjänster. Aven om
detta ej med samma rätt kan sägas om byrådirektörstjänsterna å byggnadsbyrån, så
synas emellertid även dessa vara vederbörligen tillgodosedda med de avlöningsförmåner,
som nu utgå till byrådirektör. _ . ,

Beträffande byråingenjörerna av l:a klass kan jag ej heller dela kommitténs och
järnvägsstyrelsens uppfattning. För närvarande stå de i avlöningshänseende jämnställda
med baningenjörer och maskiningenjörer av 2:a klass ävensom med telegrafingenjörer.
Nu föreslås eu uppflyttning, så att byråingenjörerna av l:a klass skulle
jämnställas med ban- och maskiningenjörer av l:a klass, vilka i sin ordning ha samma
avlöning som byrådirektörer. En sådan uppflyttning är enligt min mening icke berättigad.
Av ban- och maskiningenjörerna av l:a klass måste krävas, utom omfattande
teoretiskt tekniska insikter, framstående egenskaper som arbetsledare. Det är dessa
senare egenskaper, som framför allt inom den enskilda industrien föranleda höga avlöningar
åt teknici. Jag har därmed på intet sätt velat förringa värdet av byråingenjörernas
arbetsuppgifter; men dessa kunna ej jämnställas med dem, som påvila
nyss nämnda mera krävande tjänster. Ett bifall till järnvägsstyrelsens och kommittemajoritetens
framställning måste ofelbart medföra krav på löneuppflyttning från banoch
maskiningenjörer av l:a klass samt med dem nu jämnställda. Anmärkningsvärt

Reservation.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

är ock, att varken järnvägsstyrelsen eller kommittémajoriteten inlåtit sig på jämförelse
mellan de här nämnda befattningshavare, som för framtiden föreslås till åtnjutande
av samma avlöningsförmåner.

I fråga om sekreteraren och ombudsmannen å byggnadsbyrån har jag ej funnit övertygande
skäl förebragta att ställa honom i avlöningshänseende framför sekreterare
och ombudsmän inom distrikten. Visserligen uppflyttades styrelsens ombudsman,
som förut varit jämställd med de sistnämnda, med 1915 års ingång i samma avlöningsklass
som byrådirektörerna, men dennes ställning som ombudsman för hela den
centrala järnvägsförvaltningen är knappast att likställa med sekreterarens å en —
låt vara nog så betydelsefull — byrå inom densamma, Kommittén antyder ju ock i
sitt yttrande, att den nu föreslagna uppflyttningen »kan få en viss betydelse även
för andra befattningar». Närmast ledes väl tanken därvid över på distriktssekreterarne
samt sekreterarne inom styrelsen.

o Nyssnämnda uttalande från kommittémajoritetens sida berör för övrigt ett sakförhållande,
som för mig vägt allra tyngst vid avstyrkandet av järnvägsstyrelsens
framställning i förut berörda delar. Det synes mig nämligen alldeles otillrådligt att
under nu föreliggande förhållanden vidtaga sådana ändringar i avlöningssystemet för
det högre järnvägsbefälet, att hela detta system löper fara att rubbas. Därest de nu
föreslagna ändringarna bringas till utförande, så komma härav säkerligen mycket
vittgående konsekvenser. Jag skall antyda några av de allra närmast liggande.

Uppflyttningen av byråingenjörer av l:a klass till samma löneklass som de nuvarande
byrådirektörernas medför redan omedelbart en i och för sig icke motiverad
höjning i byrådirektörernas avlöning. Denna höjning åstadkommer i sin ordning tillskapandet
av en ny löneklass (avlöningssumman 7,200—8,100) omedelbart intill byråchefernas
(avlöningssumma 7,800—8,700). Någon motsvarighet till en sådan löneskala
finnes, såvitt jag kan erinra mig, ej inom hela statsförvaltningen.

Men än vidare! Med byrådirektörerna äro nu jämnställda arkitekt, matematiker
overkontrollör och ombudsman inom styrelsen samt baningenjör av l:a klass, maskiningenjör
av ha klass och trafikinspektör av l:a klass vid distrikten. Det torde finnas bra Tillra
anledning att förvänta, att en uppflyttning av byrådirektörerna till en ny, högre löneklass
skulle bliva utan all verkan på samtliga här nämnda tjänster, detta så
mycket mer som exempelvis överkontrollören före 1915 bar titeln byrådirektör och de
har namnda tjänstemännen vid distrikten ha minst lika ansvarsfulla poster som
byrådirektörerna.

Med byråingenjör av l:a klass äro nu jämnställda bland annat sekreterare i styrelsen,
baningenjör av 2:a klass, maskiningenjör av 2:a klass, trafikinspektör av 2:a klass och
telegraf ingenjör. Det torde vara fåvitsk att föreställa sig, att byråingenjörernas av
. klass uppflyttning till högre löneklass blir utan inverkan på samtliga dessa befattningars
avlöningsförhållanden.

Om konsekvenserna av eu placering av sekreteraren och ombudsmannen å
byggnadsbyrån i samma löneklass som de nuvarande byrådirektörerna är redan
förut talat.

Men därtill kommer under de förut uppräknade befattningarna en hel rad av
andra, byråingenjörer av 2:a klass, byråassistenter, maskininspektorer o. s. v. Löneskalan
är nu ett sammanhängande helt och partiella rubbningar äventyra det hela,
rvar detta system skall ändras, bör det ske i ett sammanhang och efter grundlig
omprovning av alla därmed förenade konsekvenser.

Till slut måste ock erinras om det sammanhang, som i viss mån finnes mellan
de olika verkens stater. Visserligen bär ännu icke önskvärd överensstämmelse vunnits
dem emellan, men vid uppgörandet av lönestater för de olika verken har dock på
senare tid en viss hänsyn tagits till avlöningarna för jämförbara tjänster inom andra

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

verk. En särskild utredning bär ock nyligen igångsatts för att förbereda''övergången
till gemensamma avlöningsbestämmelser för bland annat statens kommunikations verk.
Att nu företaga partiella rubbningar i avlöningssystemet för ett av dessa verk och för
befattningar med så pass höga avlöningar som de här förevarande måste därför anses
synnerligen olämpligt.

Vad först angår överingenjören har kommittén, såsom förut nämnts,
föreslagit ändrad benämning för denne befattningshavare i syfte att
undvika en till ökade lönekrav föranledande jämförelse från ordinarie
befattningshavare med titeln överingenjör vid andra statens verk. Eu
sådan jämförelse torde dock enligt min mening knappast vara att förvänta
eller åtminstone sakna fog för sig i betraktande av den särställning
beträffande ansvar och maktbefogenhet, som äro förenade med
befattningen såsom ledare av statens järnvägsbyggnader.

De av kommittén alternativt föreslagna benämningarna »överdirektör
för byggnadsavdelningen» och »byggnadschef» synas mig också mindre
lyckliga — den förra därför, att härigenom skulle i styrelsen införas en
överdirektör såsom föreståndare för särskild avdelning, vilket icke överensstämmer
med den nuvarande organisationsformens anda, den senare,
emedan benämningen byggnadschef alltmer börjat användas å cheferna
för kommunala byggnads- och hamnanläggningar. Härtill kommer, att
överingenjör såsom benämning för statsbanebyggnadernas ledare äger
hävd för sig samt att denna titel är allmänt vedertagen i fråga om de
tekniska cheferna vid större enskilda verk och anläggningar. För att
undanröja farhågorna i den av kommittén angivna riktningen anser
jag mig emellertid böra tillstyrka den av kommittén jämväl ifrågasatta
benämningen »överingenjör och chef för statens järnvägsbyggnader».

Beträffande arvodet till nu ifrågavarande befattningshavare finner
jag, i likhet med kommittén, icke anledning till erinran mot det av
järnvägsstyrelsen föreslagna beloppet, 12,000 kronor.

Vidkommande byråingenjörer av l:a klass har styrelsen föreslagit
förhöjning av arvodet från 4,200-5,100 kronor till 4,800-5,700 kronor.
Beträffande byrådirektörer har styrelsen ifrågasatt, att såväl de tre nu å
ordinarie stat upptagna hithörande befattningarna, eller byrådirektörerna
å byggnadsbyråns bangårdsavdelning samt å maskin- och elektrotekniska
byråerna, som ock den till uppförande å ordinarie stat nu föreslagfia
byrådirektörsbefattningen å byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning skulle
tilldelas arvoden av lägst 5,400 och högst 6,300 kronor, motsvarande,
vid jämförelse med nuvarande ordinarie arvoden, en förhöj nio g i såväl
begynnelse- som slutavlöning av 600 kronor. Såsom av det förut
anförda framgår, innebär styrelsens framställning i nu berörda delar
ett upprepande av styrelsens år 1914 framställda krav beträffande ifrågavarande
befattningshavares löneförmåner.

Departements chefen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Jag behjärtar visserligen nu liksom år 1914 i hög grad de av
styrelsen till stöd för nämnda framställning anförda skäl, dikterade
främst av styrelsens strävan att till styrelsen förvärva och framför allt
där kunna behålla arbetskrafter, som särskilt äro ägnade för ledningens
uppgifter. Emellertid kan jag icke övervinna de betänkligheter av särskilt
löneteknisk natur, som vid föregående tillfälle avhöllo mig från ett tillstyrkande
av stjrrelsens förslag om höjning av avlöningarna till nu
ifrågavarande tjänsteinnehavare. Det synes mig nämligen ofrånkomligt,
att en djdik höjning kommer att medföra en viss olikformighet i löneskalan,
som kan befaras verka mindre lyckligt gent emot andra kategorier
tjänstemän och därför till äventyrs medföra olägenheter i fråga
om samarbetet inom verket. Val inser jag till fullo vikten av att till
avsedda byråingenjörstjänster erhålla de bästa och mest dugande förmågorna,
men fråga torde dock vara, huruvida den nu ifrågasatta förhöjningen
kan äga någon större betydelse för vinnande av detta mål,
särskilt då det gäller att söka motverka övergång till enskild tjänst. I
den ständiga tävlan mellan staten och den enskilda industrien i fråga
om förvärvande av tekniska kapaciteter torde väl i allmänhet ett i och
för sig så pass litet belopp, som den ifrågasatta avlöningsförhöjningen
representerar, icke verka bestämmande för vederbörande tjänsteman, då
någon förmånlig anställning i enskild tjänst till äventyrs erbjudes. De
av reservanten inom kommittén uttalade farhågorna för vittgående konsekvenser
i form av lönekrav från åtskilliga med byråingenjörer av l:a
klass och byrådirektörer nu likställda befattningshavare i styrelsen och
vid distrikten synas mig icke sakna berättigande. Likaså finner jag
vara värt beaktande vad reservanten anfört i fråga om det mindre lämpliga
uti att under nu pågående utredning om gemensamma avlöningsbestämmelser
för statens affärsdrivande verk samt tullverket åstadkomma rubbningar
i avlöningssystemet för ett av nämnda verk.

Här må dock tilläggas, att beträffande byrådirektörerna mina berörda
betänkligheter äro i främsta rummet riktade mot kravet på arvodesförhöjning
för byrådirektörerna å maskinbyrån respektive elektrotekniska
byrån, vilka subordinera under byråchef, medan åter en viss tvekan för
mig förefunnits i förevarande spörsmål, vad angår de båda övriga å
btggnadsbyrån placerade byrådirektörerna. Det kan nämligen icke förnekas,
att dessa senare såsom föreståndare för var sin avdelning inom
byggnadsbyrån och med en annan ställning i befälsföringshänseende direkt
under överingenjören intaga en i flera avseenden säregen mellanställning
i organisationen — en särställning som även synes vara av
reservanten iakttagen och antvdd.

O J

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Av sålunda anförda skäl och då några särskilda nya omständigheter
knappast kunna anses hava tillkommit, finner jag mig icke heller
nu kunna tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag om höjning av arvoden
l’ör byråingenjörer av l:a klass och lör byrådirektörer.

Hörande förslaget om inrättande av eu sekreterar- och omhudsinansbefattning
ä bygg 11 a ds by rån i stället för den nuvarande a extra
stat uppförda sekreteraren därstädes finner jag mig nu i likhet med år
1914 icke kunna biträda detsamma, och detta huvudsakligen av motsvarande
avlöningstekniska skäl, som enligt min mening tala mot löneförhöjningen
till byråingenjörer av l:a klass. Det synes mig vidare
kunna ifrågasättas, huruvida icke — trots det att med överflyttandet till
byggnadsbyrån av vissa förut på banbyrån vilande byggnadsarbeten
störa markförvärvs- och andra äganderätts frågor utan gensaga tillkommit
— efter 1914 års organisationsändring från handläggning på byggnadsbyrån
ändock utbrutits administrativa, kamerala och i viss mån även rent
juridiska ärenden i sådan omfattning, att för handhavandet av de å nämnda
byrå fortfarande förekommande ärenden av antydd art knappast torde
krävas en befattningshavare med byrådirektörs nuvarande avlöning. Icke
heller torde tillräckligt bärande skäl finnas för att giva nu ifrågavarande
befattning å byggnadsbyrån en högre plats å löneskalan än de
med densamma för närvarande i avlöningshänseende likställda sekreteraroch
ombudsmanstjänsterna vid distrikten.

Jag övergår härefter till frågan om uppförande på järnvägsstyrelsens
stat av två nya byråingenjörstjänster av 2:a klass, avsedda för
byggaadsbyråns bangårdsavdelning.

Beträffande behövligheten av dessa tjänster har järnvägsstyrelsen
yttrat följande.

På grund av de på senare år igångsatta och projekterade nya bangårdsanläggningarna
och ombyggnaderna av äldre bangårdar har bangårdsavdelningens arbete
i hög grad ökats. Erinras må därom, att ombyggnad av Malmö bangård redan
pågår, varjämte ombyggnad och utvidgning av bangårdarna vid Norrköping, Hässleholm,
Linköping m. fl. stationer äro beslutade. För Stockholms bangårdsombyggnad,
som ju delvis redan påbörjats, hava de förberedande arbetena under den senaste tiden
tagit mycken arbetskraft i anspråk. Under utarbetande äro projekt för nya
bangårdsanläggningar i Göteborg samt för ombyggnad och utvidgning av stationerna
i Nässjö, Lund, Halmstad, Kristinehamn, Hallsberg, Örebro, Krylbo, Sundsvall, Boden
m. fl. platser.

Belysande för ökningen i arbetet å bangårdsavdelningen är, att under senaste
åren personalen å avdelningen måst fördubblas och att ytterligare ökning av personalen
måste ske i den mån lämpliga krafter kunna erhållas. Då den nya personalens
speciella utbildning för bangårdskonstnrktionsarbetet i regel måste bibringas å

i. Två byråingenjörstjänster
av
2:a klass
å byggnadsbyråns

bangårdsavdelning.

Järnväg?-

styrelsen.

Departements chefen.

G. Hallinspektörer.

Järnvägs styrelsen.

Kung]. Maj.is Nåd. Proposition Nr 209.

byrån, är det uppenbart, att det ställes stora krav på ledningen av arbetet inom ave
ningen. Då det icke vant möjligt för den redan å avdelningen anställde byråingen;,
oren av l:a klass att i erforderlig utsträckning i detalj leda konstruktionsarbetet
a Oyran utan att åsidosätta denne tjänstemans kanske viktigaste åligganden, nämligen
att i egenskap av byrådirektörens närmaste man biträda honom i ledningen av bangärdsavdelmngens
arbeten i sin helhet, hava också sedan lång tid två av underingenjorerna
haft i uppdrag att jämte byråingenjören av l:a klass utöva närmaste ledningen
av konstruktionsarbetet å avdelningen. Dessa underingenjörer hava fördenskul1
faktiskt kommit att fullgöra samma åligganden, som på grund av arten
?.cl! betydelsen av ifrågavarande arbete regelmässigt bort utföras av byråingenjör, ett
förhånande, som med hänsyn till vikten av att för dessa åligganden hava tillgång
till fullt kompetent personal icke kan i längden få fortfara.

i °arDär det st-vreIsens uppfattning icke finnes någon utsikt till att inom över skådlig

framtid någon minskning i bangårdsavdelningens arbete kan inträda, torde ave
ningen omedelbart böra erhålla två byråingenjörstjänster av 2:a klassen. Någon
mmsknmg av antalet underingenjörer kan emellertid ej lämpligen ske med hänsyn
till tillväxten av arbetet å avdelningen.

Med trafikens ständiga ökning och järnvägsväsendets hastiga utveckling
samt i betraktande av den synnerligen stora betydelse därför
som åstadkommandet av moderna och ändamålsenliga bangårdsanläggningar
givetvis äger,. framstår det för mig som tydligt, att styrelsens
arbete inom denna viktiga gren av bantekniken icke på något sätt får
eftersättas.^ De skäl, som av styrelsen anförts för ökning av arbetskrafterna
å byggnadsbyråns bangårdsavdelning genom inrättande av två
nya ordinarie byråingenjörsbefattningar av 2:a klass, finner jag därför
övertygande och tillstyrker jag alltså styrelsens framställning i denna del.

Rörande den ifrågasatta nya befattningen baninspektorer anför järnvägsstyrelsen
följande.

, . , avlyftande av den sektionsföreståndarna vid banavdelningen påvilande

arbetsbördan har den åtgärden vidtagits, att, där större ny- eller ombyggnadsarbeten
— exempelvis dubbelspårsanläggningar och större bangårdsombvggnader — förekommit
inrättats särskilda byggnadsledningar, och den bansträcka eller plats, som varit berörd
av byggnadsarbetena, avdelats nr den eller de ordinarie bansektionerna och anordnats
som tilltalliga byggnadssträckor.

Det förekommer emellertid ofta en kategori av arbeten, som, å ena sidan, icke
kraver anordnande av dylik särskild arbetsledning ej heller kan utföras eller övervakas
av baningenjören med enbart biträde av till hans disposition ställda underlngenjorer,
beroende på arbetets omfattning, beskaffenhet eller arbetsställets belägenhet
i förhållande till baningenjörens huvudort, nödvändigheten att utföra arbetet
under pågående trafik eller andra ogynnsamma omständigheter, men, å andra sidan,
erfordrar en i dylika varv kunnig och väl förfaren ingenjör, därest arbetet skall bliva
omtänksamt planlagt och fört till ett gott slut med omsorgsfullt tillvaratagande av
ekonomiska och andra intressen.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Det gäller alltså att för dessa byggnadsföretag erhålla personer med särskild
ådagalagd duglighet och kompetens att utöva en fullt effektiv ledning och kontroll över
dessa arbeten, vilkas utförande ofta nog kräva avsevärda kostnader. Den ökning i
statens järnvägars budget, inrättandet av dylika ledarbefattningar skulle medföra,
kan förutses komma att mer än väl uppvägas av fördelen att för dessa företag och
deras ekonomiska skötsel erhålla en fullt fackmässig ledning. Här liksom på andra
områden må ej heller förbises, att vetskapen därom, att framstående duglighet och erfarenhet
i hithörande värv kan föra till erhållande av högre tjänst, kommer att till
verkets fromma utgöra en sporre och eggelse för framåtsträvande underingenjörer att
med ökat nit och intresse ägna sig åt tjänsten samt förkovra sig i insikter och
färdigheter, så att de kunna berättiga till befordran till högre befattning med därmed
förenat högre ansvar.

Den nu berörda luckan i befäls- och arbetsledarhänseende anser alltså styrelsen
böra fyllas och får för ändamålet föreslå inrättandet av en ny tjänstebefattning, benämnd
baninspektor.

En motsvarighet till sådan befattningshavare finnes redan i vid maskinavdelningen
befintliga maskininspektorer, som vid denna avdelning likaledes intaga en
mellanställning mellan underingenjörer och maskiningenjörer av 2:a klass samt hava
befunnits synnerligen lämpliga såsom avdelningschefer inom verkstäderna, föreståndare
för mindre sådana samt större lokomotivstationer med samtidigt handhavande
av lokomotivtjänsten å en viss handel.

Även inom trafikavdelningen förefinnes enahanda motsvarighet genom byråassistentens
mellanställning mellan trafikinspektören samt de honom och byråassistenten
underordnade. Styrelsen har därför också nu tänkt sig att baninspektoren
skulle i avlöningshänseende likställas med maskininspektoren och byråassistenten
samt sålunda tillhöra den grupp av tjänstemän av högre grad vid distrikten,
för vilken arvodet utgör lägst 3,300 kronor och högst 4,200 kronor om året.

Det är sålunda styrelsens avsikt, att en eller flera baninspektorer skulle placeras
å varje distrikt för att handhava den omedelbara tillsynen över exempelvis större
bangårdsombyggnadsarbeten, brobyggen eller liknande större arbeten, liksom de även
skulle kunna föreläggas större, omdöme och erfarenhet krävande utredningar eller
undersökningar. Anordningen skulle däremot icke föra med sig någon som helst ändring
eller lindring i baningenjören såsom sektionsföreståndare åliggande bokföring
eller vården om bansektionens angelägenheter i övrigt.

Styrelsen har till en början tänkt sig fem sådana tjänstemän med placering
en å vart och ett av statens järnvägars fem distrikt, styrelsen självfallet obetaget att
använda två eller flera av dessa tjänstemän samtidigt å samma distrikt. Genom
ett inrättande av dessa tjänster kan ett motsvarande antal underingenjörer avvaras.

Jämlikt Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för styrelsen med underlydande distriktsförvaltningar
den 19 november 1914 fordras, att maskininspektor och underingenjör
skola hava avlagt teknisk examen åtminstone från teknisk elementarskola. Styrelsen
ifrågasätter icke heller att av förenämnda baninspektorer kräva högre grad av kompetens
än för nyssnämnda tjänstemän angivits.

Kommittén anför beträffande nu ifrågavarande befattning bland
annat följande:

Vad angår befattningen baninspektor anser kommittén att, därest nämnda
tjänstekategori kommer till stånd, platsen för densamma å avlöningsskalan bör vara
den av järnvägsstyrelsen tilltänkta eller i den grupp, som nu bildas av — jämte distrikts Biliang

till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 184 käft. (Nr 209.) 5

1914 års
kommitté.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

kassörer — maskininspektorer och byråassistenter, och får kommittén sålunda tillstyrka
det föreslagna arvodet 3,300—4,200 kronor.

De skal, som järnvägsstyrelsen anfört till stöd för behovet av ifrågavarande
baninspektorsbefattningar, synas mig fullgoda. Enligt vad jag
inhämtat, torde det vara att förvänta, att ett flertal större byggnadsföretag
komma att ställas under närmaste ledning av dylika befattningshavare.
Exempelvis hava redan nu de stora bangårdsombyggnaderna i Nässjö och
Hässleholm indelats till tillfälliga byggnadsområden med en underingenjör
såsom byggnadsföreståndare närmast under bandirektören, och samma
organisation av byggnadsledningen är avsedd att tillämpas vid de arbeten
för utbyggandet av Hallsbergs bangård, om vilkas utförande järnvägsstyrelsen
— enligt vad styrelsen under hand hos mig anmält — har för
avsikt att inkomma med framställning under slutet av innevarande år.
Under den närmaste framtiden förestå utan tvivel ett flertal dylika anläggningar
till utförande för att statsbanorna skola kunna stå fullt rustade
att mottaga och rätt bedriva den så alltjämt stegrande trafiken, och efter
som utvecklingen fortskrider, kommer givetvis behov av att alltjämt bedriva
dylik byggnadsverksamhet att förefinnas. Att det är betydande värden,
som då komma ifråga, framgår därav, att Nässjö bangårdsutbyggnad,
inberäknat vad innevarande års riksdag beviljat för detta arbete,
sammanlagt beräknas draga en kostnad av 1,200,000 kronor, och
att Hässleholms bangårdsutbyggnad till den utsträckning, som hitintills
ifrågasatts, kräver ett beräknat kapital av 1,850,000 kronor. De underingenjörer,
vilka skola fungera såsom byggnadsföreståndare för dylika
betydande arbetsföretag, kunna under nuvarande förhållanden endast få
uppbära den för dem enligt stat fastställda avlöning. Uppenbart torde
emellertid vara, att det arbete, som av dylik byggnadsföreståndare kräves,
bör berättiga honom till en avlöning, som mera svarar mot den ifrågavarande
arbetsuppgiften och det därmed förenade ansvaret.

Därjämte må framhållas, att inrättandet av den ifrågasatta befattningen
får anses lämna ett behövligt tillskott i befordringsutsikterna för
banavdelningens lägre befälsgrader. Härtill kommer, något som järnvägsstyrelsen
även påpekat, att en baninspektorsbefattningen motsvarande
befälsgrad redan finnes vid maskin- och trafikavdelningarna uti respektive
maskininspektoren och byråassistenten.

Vad jag nu anfört synes mig otvetydigt giva vid handen, att de
personer, vilka skola vara kompetenta att närmast leda så pass betydande
arbetsföretag, styrelsen avser, böra tillerkännas den högre ställning i befälshänseende,
som den nya befattningen baninspektor är avsedd att
giva, samt erhålla det för samma befattning ifrågasatta arvode av lägst
3,300 kronor och högst 4,200 kronor eller samma arvode, som för närvarande
utgår till maskininspektor och byråassistent.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

3:'')

Järnvägsstyrelsen liar föreslagit, att till en början o baninspektrosbefattning-ar
skulle inrättas. Häremot är från min sida intet att erinra.

Jag övergår härefter till behandling av de nya ordinarie befatt 7^Personal
ningar, styrelsen anser erforderliga för skötseln och underhållet av an- 0£h nn(jer.
ordningar för elektrisk drift. Dessa befattningar äro: ''‘*,w "v

en elektroingenjör,
ledning smästar e,
ledning sförmän,
ledning sr ep ar atör er och
ledning svakter.

hållet av
anordningrar
föielektrisk

drift.

Beträffande detta ämne har styrelsen anfört följande: järnvägaety Yid

införandet av elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen har särskild
yrkesutbildad personal måst anställas såväl för ledandet och övervakandet av denna
drift som ock för tillsynen och underhållet av de vid densamma förekommande elektriska
anordningarna.

För överinseendet över driften i dess helhet har till Kiruna beordrats en elektrotekniskt
utbildad tjänstehavare, vilken såsom elektroingenjör enligt den för honom
av järnvägsstyrelsen utfärdade instruktionen har bland annat att utöva tillsynen
över och ansvara för de å bandelen Kiruna—Riksgränsen befintliga överförings- och
kontaktledningar, skyddsstationer, transformatorstationer, de elektriska lokomotivens
skötsel och underhåll. Kan har vidare att förestå den elektriska reparationsverkstaden
i Kiruna ävensom att ordna, leda och övervaka vid för sagda elektriska anläggningars
skötsel erforderlig personals tjänstgöring samt att antaga och entlediga tillfällig
personal. Denne elektroingenjör är sålunda i befogenhetshänseende jämnställd
med maskininspektor i linjetjänst, som icke är föreståndare för maskinsektion. Järn- »

vägsstyrelsen anser för den skull, att den tjänsteman, som tjänstgör som elektroingenjör,
bör erhålla maskininspektors tjänsteställning samt erhålla arvode likt nyssnämnda
tjänstemän eller lägst 3,300 högst 4,200 kronor.

Under elektroingenjören tjänstgör under nuvarande förhållanden såsom dennes
närmaste man och ställföreträdare en ledningsmästare, vilken har samma kompetens
och åtnjuter samma avlöning som en vagnmästare, och det synes därför skäligt,, att
dylik tjänsteman erhåller samma ordinarie arvode som vagnmästaren, nämligen lägst
1,500 högst 2,700 kronor. För närvarande föreligger endast behov av anställande av
en befattningshavare inom denna grupp.

Bandelen Kiruna—Riksgränsen är med avseende på den elektriska driften indelad
i sektioner, till antalet för närvarande fem, av vilka var och en förestås av
en ledningsförman. Denne, som har samma kompetens och åtnjuter samma avlöning
som verkstadsförman, bör få samma arvode som en sådan, nämligen lägst 1,200,
högst 1,800 kronor. För närvarande skulle antalet inom denna grupp uppgå till nyss

angivna fem. .

Under varje ledningsförman äro ställda ett antal ledningsreparatörer och ledningsvakter.
Ledningsreparatörerna måste äga särskild utbildning och anses böra erhålla
samma arvoden som vagnreparatörer, nämligen lägst 900, högst 1,380 kronor. Deras
antal skulle under nuvarande förhållanden uppgå till åtta. Ledningsvakterna behöva
icke någon särskild utbildning, varför de anses böra inrangeras bland den
lägsta gruppen av befattningshavare vid statens järnvägar med arvoden av lägst 840,
högst 1,140 kronor. Deras antal skulle under nuvarande förhållanden uppgå till sju.

1914 års
kommitté.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Slutligen må här anmärkas rörande samtliga nu ifrågavarande befattningshavare
inom de olika grupperna, att vid den elektriska driftens blivande utsträckning
eller andra ändrade förhållanden ju är att förutse även ökning av antalet befattningshavare
inom respektive grupper.

För den ifrågavarande personalens upptagande på ordinarie stat inträder ej
någon direkt utgiftsökning, enär för dessa befattningar måst å extra stat anställas
för ändamålet fullt kvalificerad personal, som erhållit avlöning, motsvarande de nu
föreslagna ordinarie avlöningarna.

Kommittén har vid granskning av de föreslagna arvodena för nu
ifrågavarande nya befattningar yttrat sig sålunda:

Elektroingenjören är, enligt vad av järnvägsstyrelsens framställning och den för
honom utfärdade instruktionen framgår, chef för det elektriska ledningsnätet vid
riksgränsbanan och den elektriska verkstaden. Enligt järnvägsstyrelsens förslag borde
han i avlönings- och befogenhetshänseende jämställas med maskininspektor i linjetjänst.
Att styrelsen oaktat den ifrågasatta likställdheten föreslagit inrättandet av
en särskild tjänstekategori för ifrågavarande befattningshavare beror, enligt vad kommittén
inhämtat, därpå, att man med hänsyn till det med elektroingenjörens tjänst
förbundna särskilda ansvaret ansett det nödvändigt att i instruktioner, telegrafiska
order m. m. lätt kunna skilja elektroingenjören från de vanliga maskininspektorerna.

Beträffande det av järnvägsstyrelsen för elektroingenjören föreslagna arvodet,
lägst 3,300 och högst 4,200 kronor, har kommittén intet att invända.

För den elektroingenjören underställda ledningspersonalen finnas tillsvidare
allenast under hand meddelade instruktioner, om man frånser en för all hithörande
personal från och med den 15 maj 1914 gällande allmän instruktion angående de
elektriska ledningarna för riksgränsbanans drift. Detaljerade instruktioner äro, enligt
vad kommittén erfarit, under utarbetande inom järnvägsstyrelsen.

Vad kommittén inhämtat rörande arten och vikten av det arbete, som utföres
av ledningsmästarna och de dem underställda ledningsförmännen, samt angående ifrågavarande
tjänstemäns yrkesutbildning och nuvarande avlöningar å icke ordinarie stat
synes emellertid icke giva anledning till erinran mot de av järnvägsstyrelsen för
samma tjänstemän föreslagna ordinarie arvodena eller för ledningsmästare lägst 1,500
och högst^ 2,700 kronor samt för ledningsförmän lägst 1,200, högst 1,800 kronor.

I fråga om de under ledningsförmännen stående ledningsreparatörerna, vilka likaledes
äro yrkesutbildade, har järnvägsstyrelsen föreslagit deras jämställande i avlöningshänseende
med elektriska underreparatörer m. fl. Det har synts kommittén
kunna ifrågasättas, huruvida det vore behövligt att sålunda inrätta en särskild befattning,
ledningsreparatörer, vid sidan av de förutvarande elektriska underreparatörerna.
Då kommittén emellertid från järnvägsstyrelsen inhämtat, att de förras utbildning
till arten i väsentlig grad avviker från den, som bör ägas av de elektriska
underreparatörerna, ehuru de båda tjänsterna ur avlöningssynpunkt av järnvägsstyrelsen
ansetts likvärdiga, har kommittén icke för närvarande velat ifrågasätta någon
sammanslagning av dessa tjänstekategorier till en, och får kommittén, vad arvodet
beträffar, förorda järnvägsstyrelsens förslag.

Beträffande ledningsvakterna, vilka icke hava någon egentlig yrkesutbildning, anser
kommittén, i likhet med järnvägsstyrelsen, att de böra inordnas bland den lägsta
gruppen av befattningshavare vid statens järnvägar med arvode av lägst 840, högst
1,140 kronor.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Såsom järnvägsstyrelsen anfört torde det vara nödigt och lämpligt att Depca^ef“entB''
å ordinarie stat nu uppföra den personal, som för närvarande är konstant
erforderlig för den elektriska statsbanedriften i dess nuvarande
omfattning. 1 likhet med kommittén finner jag icke heller anledning
till erinran mot de för vederbörande befattningsgrupper föreslagna arvoden.
Särskilt må framhållas, att, såsom styrelsen påpekat, den ifrågavarande
personalens uppförande på ordinarie stat icke skulle medföra
någon direkt kostnadsökning, då vederbörande skulle erhålla samma
avlöningsförmåner, som de för närvarande åtnjuta. Den kostnadssumma,
som sålunda skulle överflyttas från extra till ordinarie stat, uppgår, enligt
vad jag inhämtat, approximativt räknat till sammanlagt omkring
42,000 kronor, däri inbegripet ersättning för bostad och bränsle samt
kallortstillägg. Jag tillstyrker alltså uppförande på ordinarie stat av
den elektriska statsbanedriftens personal på det sätt och i den omfattning,
järnvägsstyrelsen föreslagit.

Jag övergår härefter till styrelsens förslag, i vad det rörer inrättande
av kvinnliga kontorsbiträdesbefattningav i styrelsen, ändring i arvodena
till manliga kontor sbiträden i styrelsen ävensom inrättandet av förste kontor
sbiträdesbefattning ar vid distrikten och av kvinnliga ritarbefattningar i
styrelsen och vid distrikten.

Till en början vill jag då framhålla, att samtliga dessa organisations-
och lönespörsmål, med bortseende från de ifrågasatta kvinnliga
ritarbefattningarna, närmast kunna ledas tillbaka till uppslag och förslag
i antydda avseenden, som 1912 års kommission för undersökning
rörande vissa personal- och befordringsförhållanden vid statens järnvägar
framfört i sitt den 20 december 1913 avgivna betänkande.

Jag tillåter mig erinra, att jag den 23 september 1915 inför Kungl.

Maj:t anmälde berörda betänkande jämte, bland annat, järnvägsstyrelsens
däröver avgivna utlåtande av den 31 maj 1915; och fann Kungl. Maj:t
på min hemställan gott genom nådigt brev av nämnda den 23 september
anbefalla järnvägsstyrelsen att vidtaga åtgärder och inkomma
med förslag i vissa av kommissionen berörda ämnen.

För de nu förevarande spörsmålens belysande torde jag därför få
i nödig mån och i största korthet bringa i erinran, vad kommissionen
och järnvägsstyrelsen anfört samt Kungl. Maj:t beslutat i hithörande ämnen.

Vad då först angår förslaget om inrättandet av kvinnliga kontors-8. Kvinnliga
biträdesbefattningar i styrelsen, bör detta ses i samband med en hem- (^träden"i
ställan av kommissionen, att föreskrift måtte meddelas därom, att kon- styrelsen,
torsskrivarna och bokhållarna å järnvägsstyrelsens byråer och kontor — 1912 års

^ kommission.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 209.

med undantag beträffande revisionskontoret —- skulle på sätt och till
omfattning, som kommissionen i sitt betänkande närmare angivit, minskas
till antalet samt i motsvarande mån ersättas med manliga och
kvinnliga kontorsbiträden, samt att därvid borde tagas i övervägande,
huruvida icke kvinnlig arbetskraft lämpligen kunde i ökad utsträckning
komma till användning i stället för manlig. För sådant ändamål föreslog
vidare kommissionen, att i styrelsen och vid dess kontor måtte
inrättas kvinnliga kontorsbiträdesbefattningar, i avlöningshänseende likställda
med de kvinnliga kontorsbiträdesbefattningarna vid distrikten,
dock med undantag beträffande förmånen av fri läkarvård.

Med sina förevarande förslag avsåg kommissionen, enligt vad motiveringen
utvisar, nästan uteslutande personalen å styrelsens kontor, i det
den ansett arbetet å dessa, med undantag av revisionskontoret, vara i
övervägande grad av så enkel natur, att vad man hade att fordra av
den med dylikt arbete sysselsatta personalen vore huvudsakligen uppmärksamhet,
noggrannhet, ordentlighet och pålitlighet — egenskaper som
likaväl kunde vara tillfinnandes hos personer med folkskolebildning som
hos personer med högre allmänbildning. Därför hade kommissionen
kommit till den slutsatsen, att utöver arbetsledarna på kontoren borde
finnas tjänstehavare av högre grad allenast för rekrytering och vikariat
av ledarbefattningarna, men därutöver utbyte av personal ske på angivet
sätt.

jämvägaety- I sitt förenämnda utlåtande över kommissionens betänkande förkla remeaj

191531 ra?e järnvägsstyrelsen, att styrelsen, efter inhämtande av kontorsföreståndarnas
yttranden i ämnet och efter noggrant övervägande av ifrågavarande
reformförslag, ansett sig i princip böra ansluta sig till tanken
på viss reformering i den föreslagna riktningen. Med hänvisning till i
utlåtandet lämnad redogörelse för reformens blivande inverkan för varje
särskilt kontor måste dock styrelsen med hänsyn till arten av de förekommande
kontorsgöromålen påfordra vissa modifikationer i kommissionens
förslag i ämnet.

Styrelsen yttrade vidare:

Vid förrättandet av en ej ringa del av kontorens arbeten förekomma fall, vilkas
behandling och avgörande förutsätta ett visst högre mått av omdöme och därvid
ovanberörda av kommissionen angivna egenskaper ej äro tillräckliga. Exempelvis
inom kontrollkontoret fordras av vederbörande, att de äro väl hemmastadda i taxor
och dithörande bestämmelser. Särskilt med avseende härå förutsätter styrelsen, att
det av kommissionen framhållna kravet på folkskolexamen såsom minimifordran i
förevarande avseende bör vara så att förstå, att vid rekrytering av de blivande kontorsbiträdena
inom kontoren styrelsen har fria händer att göra sitt urval ur de föreliggande
ansökningarna och därvid lämna företräde åt dem, vilka förskaffat sig —
utöver eller vid sidan av sin folkskolebildning — mera vidgad teoretisk utbildning i

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 209. 39

handelsskola eller genomgått några läroverksklasser, praktiskt prövats i kontorsgöromål,
förskaffat sig kunskaper i språk m. m., d. v. s. sådana som kunna anses besitta
sådana kvalifikationer, att de antagas bliva lämpliga för kontorsarbetet. Styrelsen
håller före, att rekryteringen icke kan eller får så tillgå, att man gör sitt urval uteslutande
eller helst bland dem, som efter slutad folkskola sysselsatts enbart i hemmet
eller med kroppsarbete eller dylikt. För utförande av visst kvalificerat arbete, som
tid efter annan kan krävas av de å kontoren anställda, fordras en viss tankens träning,
vilken icke torde förvärvas i folkskolan. Möjligheten att giva förekommande
dylikt arbete till de tjänstgörande bör ej vara alltför inskränkt, varför antalet tjänstemän
med högre kvalifikationer icke får vara alltför begränsat.

Efter att hava anslutit sig till kommissionens uttalande i fråga om
nedbringande av övertidsersättningen, vilken fråga i viss mån hade samband
med förevarande spörsmål om personalrekryteringen å kontoren,
uttalade härefter styrelsen, att det vore styrelsens avsikt att i de kommande
årens förslag till arvodesstater föreslå det antal nya kontorsbiträdesbefattningar
inom styrelsen, som för det angivna ändamålet erfordrades,
vare sig dessa komme att tillsättas genom överflyttning av
lämplig personal från linjen till styrelsens kontor eller genom nyrekrytering.

Styrelsen lämnade därefter nedanstående sammanfattning av för de
särskilda kontoren uppgjorda tabeller, avseende en jämförelse mellan
nuvarande personaluppsättning och den i framtiden tänkta personaluppsättningen
å kontoren.

	Nuvarande personaluppsättning.	Personaluppsättning enligt reformen.
	Bok- hållare.	Kon- tors- skri- vare.	Kvinn-lig kon-tors-skri- vare.	Kon- tors- biträde.	Sum- ma.	Bok- hållare.	Kon- tors- skri- vare.	Kvinn-lig kon-tors-skri- vare.	Kon- tors- biträde.	Kvinn- ligt kon- tors- biträde.	Sum- ma.
Kontrollkontoret......	31	86	120	_	237	14	Öl	.	90	82	237
Statistiska kontoret..	3	15	20	2	40	3	10	—	15	12	40
Milkontoret ............	5	6	22	1	34	3	9	—	2	20	34
Biljett- och blankett-kontoret .............	3	7	5	11	26	3	6	_	12	5	26
Kammarkontoret......	2	2	—	—	4	2	1	—	1	—	4
Tariffkontoret .........	1	3	11	—	15	1	2	—	—	12	15
Benskrivande inom ad-ministrativa byrån.			5	1	6			4		2	6
Summa	45	119	183	15	362	26	79	4	120	133	362

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

I fråga om denna sammanfattning betonades, att det ifrågasatta
utbytet av personal endast kunde ske i mån av vederbörandes avgång
och att sammanfattningen endast utvisade det ungefärliga mått av utbyte
av personal, som enligt nuvarande förhållanden vore tänkbart, men
att trafikens utveckling och andra förhållanden kunde föranleda vissa
modifikationer härutinnan. Styrelsen förutsatte ock såsom självfallet,
att då för kontorsarbetets rationella ledning krävdes i uppkommande
ledighet efter kvalificerad arbetskraft rekrytering av för arbetsledning
fullt utvecklingsbar personal, sådan rekrytering borde och måste äga
rum.

Med vissa reservationer angavs följande besparing, som framdeles
kunde tänkas uppkomma vid personalutbyte i angiven omfattning.

	B e s p	äring
	om 1915 års lönetillägg framdeles ej beräknas.	om sagda lönetillägg framdeles beräknas.
	Kronor.	Kronor.
Styrelsens administrativa byrå .....................	352	232
Statistiska kontoret....................................	8,100	5,400
Kammarkontoret .......................................	1,500	1,400
Milkontoret .............................................	9,900	7,400
Kontrollkontoret .......................................	109,400	91,200
Biljett- och blankettkontoret........................	1,900	1,200
Summa	131,152	106,832

På grund av det anförda framlade styrelsen till Kungl. Maj:ts godkännande
förslag därom att, då genom avgång eller förflyttning ledighet
uppkomme i kontorsskrivar- och bokhållargraden inom styrelsens
kontor eller bland de renskrivande och med mera mekaniskt arbete
sysselsatta å styrelsens byråer, den sålunda lediga befattningen skulle
— på sätt och i den omfattning styrelsen för varje särskilt arbetsområde
angivit —* besättas med manlig eller kvinnlig tjänstehavare av kontorsbiträdesgrad
ävensom att, där ordinarie tjänstehavare härvid i sinom tid
erfordrades, förslag därom skulle avgivas i vederbörande arvodesstat.

Beträffande den av kommissionen föreslagna likställigheten i avlöningshänseende
mellan kvinnliga kontorsbiträden i styrelsen och motsvarande
befattningshavare vid distrikten ansåg styrelsen denna fråga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

lämpligen hora närmare besvaras i samband men underdånigt utlåtande
över 1914 års järnvägskommittés blivande betänkande, vilket styrelsen
antoge komma att remitteras till styrelsen för yttrande.

Med anledning av kommissionens nyssberörda hemställan föreskrev Kungi. Majas
Kungl. Maj:t på min tillstyrkan genom förenämnda nådiga brev den 23 gjTliptemW
september 1915, att, då genom avgång eller förflyttning ledighet upp- 1915.
komme i kontorsskrivar- och bokhållargraden inom järnvägsstyrelsens
kontor eller bland de renskrivande och med mera mekaniskt arbete
sysselsatta tjänstehavare å styrelsens byråer, skulle — på sätt och i den
omfattning järnvägsstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande för varje särskilt
arbetsområde föreslagit — den sålunda ledigblivna befattningen
besättas med manlig eller kvinnlig tjänstehavare av kontorsbiträdesgrad.

I sammanhang härmed anbefalldes styrelsen att inkomma med förslag
till den ändring i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens
järnvägar, som erfordrades för inrättande av kvinnliga kontorsbiträdesbefattningar
å styrelsens byråer och kontor.

1 anslutning härtill har nu järnvägsstyrelsen inkommit med förslag JämvSgsstytill
dylik ändring i nämnda avlöningsreglemente samt i likhet med oktober Tgl5.
kommissionen ifrågasatt, att arvodet för nu ifrågavarande befattningsgrupp
bör sättas till samma belopp som för kvinnliga kontorsbiträden
vid distrikten eller således till 840—1,140 kronor.

Samtidigt påpekar styrelsen, att då, såsom styrelsen i sitt förenämnda
utlåtande framhållit, utbyte av personal i förevarande avseende
skulle ske allenast i den mån genom avgång eller förflyttning ledighet
uppkomme i kontorsskrivar- och bokhållargraden, styrelsen ej kan
angiva det antal kvinnliga kontorsbiträdesbefattningar, som efter föreslagets
antagande skulle ifrågakomma till uppförande å ordinarie stat.

Såsom förut nämnts, förordade 1912 års kommission ett utbyte i 9. Förhöjviss
omfattning av nuvarande bokhållare och kontorsskrivare inom styrelsens
byråer och kontor mot kontorsbiträden, kvinnliga såväl som man- manliga
liga. Rörande de manliga kontorsbiträden, som sålunda skulle ersätta
bokhållare och kontorsskrivare, yttrade kommissionen, bland annat, föl- styrelsen,
jande: 1912 års

kommisson.

Inom kommissionen har ifrågasatts, huruvida man icke lämpligen borde för en
del av den nya manliga arbetskraft, som avses att ersätta den överkvalificerade
arbetskraften, inrätta en särskild befattning med ställning och avlöning mellan kontorsskrivares
och kontorsbiträdes. Såsom motiv har anförts, att de göromål, som
skulle tillkomma åtskilliga av den ersättande manliga personalen, måste anses vara
av den art och beskaffenhet samt omfattning, att de borde betinga en dylik befatt Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 184 höft. (Nr 209.) 6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Järnvägsstyrelsen
den 31
maj 1915.

Kungl. Maj:ts
beslut den 23
september
1915.

Järnvägsstyrelsen
den
27 oktober
1915.

ning för ifrågavarande personal. Härjämte har framhållits, att, därest en dylik befattning
icke inrättades, den ersättande manliga personalen skulle komma att i befordringshänseende
vara sämre lottad än kontorsbiträdena vid distrikten; och i följd
härav kunde det tänkas bliva förenat med svårighet att på tillfredsställande sätt
rekrytera ifrågavarande personal.

Kommissionen anser sig i anledning härav böra nämna, att kommissionen för
sin del icke kunnat finna annat än att de göromål, som på ett och samma tjänsteställe
skulle tillkomma ifrågavarande personal, komma att på det hela taget i avseende
å art och beskaffenhet samt ansvarsfullhet vara lika för alla befattningshavare,
vadan det icke kan vara lämpligt att för denna personal hava olika slag av befattningar.
Icke heller har kommissionen kunnat finna, att nyssnämnda göromål äro att,
i jämförelse med de å distrikten anställda kontorsbiträdenas göromål, anse såsom
kvalificerade och på den grund med fog böra föranleda inrättande av en högre befattning
än distriktens kontorsbiträdesbefattning. Anmärkas må också, att den ersättande
manliga personalen i stort sett icke kommer att hava annorlunda beskaffade
göromål än den kvinnliga ersättande personalen, för vilken icke ifrågasatts någon
högre befattning än befattningen såsom kvinnligt kontorsbiträde.

Kommissionen ansåg sålunda, att de nya kontorsbiträdena i styrelsen
borde erhålla samma avlöning som kontorsbiträdena vid distrikten,
dock att, med hänsyn därtill att ingen befattningshavare i styrelsen
ägde åtnjuta förmånen av fri läkarvård och fri medicin, icke heller de
nya kontorsbiträdena borde kunna erhålla sådan förmån.

Beträffande detta avlöningsspörsmål fann järnvägsstyrelsen — i likhet
med vad styrelsen yttrade i fråga om avlöningen till kvinnliga kontorsbiträden
i styrelsen -—, att detsamma lämpligen borde besvaras av styrelsen
i yttrande över 1914 års järnvägskommittés blivande betänkande
och anhöll därför styrelsen, att med besvarandet av denna avlöningsfråga
måtte få anstå tillsvidare.

Genom förberörda nådiga brev den 23 september 1915 anbefallde
Kungl. Maj:t emellertid styrelsen att inkomma med förslag till den ändring
i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar,
som erfordrades för jämnställande i avlöninghänseende av de manliga
kontorsbiträdena i styrelsen och vid dess kontor med de manliga kontorsbiträdena
vid distrikten, dock med undantag beträffande förmånen av fri
läkarvård.

Till åtlydnad härav har nu styrelsen föreslagit, att det för närvarande
utgående arvodet till manligt kontorsbiträde i styrelsen måtte
höjas från 840—1,200 kronor till 900—1,500 kronor, eller enahanda
belopp, som för närvarande åtnjutes av de manliga kontorsbiträdena vid
distrikten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

I fråga om inrättandet av den nya befattningen förste kontorsbiträden
har förberörda 1912 års kommission för undersökning rörande vissa
personal- och befordringsförhållanden vid statens järnvägar föreslagit, att
för de kontorsbiträden, vilka såsom ersättare för stationsskrivare skulle
övertaga mera ansvarsfulla och maktpåliggande göromål, borde inrättas
en särskild befattning, vars innehavare skulle benämnas förste kontorsbiträden
samt i avlöningshänseenden likställas med de befattningshavare,
som tillhöra den lönegrupp, vilken inrymmer banmästare av l:a klass,
trädgårdsmästare in. fl. och för vilken arvodet är bestämt till lägst 1,200
och högst 1,800 kronor.

Kommissionen hade därvid tänkt sig, att den nya befattningen särskilt
skulle ifrågakomma att användas i sådana fall som då befattningshavare,
lägre än stationsskrivare, å station, större än nuvarande 4:e klass,
regelbundet tjänstgjorde för tåg samt då befattningshavare, som här
avsåges, å sådan station handhade mera betydande uppbörd från allmänheten.

I sitt utlåtande över kommissionens betänkande uttalade järnvägsstyrelsen
i förevarande ämne bland annat följande:

Även styrelsen för sin del håller före, att det måste anses billigt, att en högre
befattning med därmed följande förhöjning av avlöningsvillkoren tilldelas de kontorsbiträden,
vilka övertaga vissa mera ansvarsfulla göromål, som förut handlagts av
stationsskrivare.

Med hänsyn till att jämväl ett antal befattningar, som innehafts av kontorsbiträden,
genom de senare årens starka trafikutveckling kommit att ställa betydligt
ökade krav på sina innehavare, torde jämväl beträffande dessa kunna ifrågakomma
befordran på nu föreslaget sätt.

För styrelsen står det dock klart, att det för dessa nya befattningshavare likasom
ifråga om stationsskrivares placering är nödvändigt att uppställa så vitt möjligt
bestämda gränser för deras användning. Styrelsen har därvid ansett sig böra följa
den huvudgrundsats, att med förste kontorsbiträden skola besättas befattningarna i
tågtjänst såsom biträde till stationsföreståndare å station med avsevärd tågrörelse,
omrangeringsarbete eller omlastning samt i uppbördstjänst å biljett- och godsexpedition
vid station med mera betydande uppbörd, allt där stationsskrivare för dylika
göromål icke anses erforderliga och utan hänsyn till klassen å den station, där ifrågavarande
befattning finnes.

Distriktsförvaltningarna hava anmodats att i enlighet med dessa riktlinjer inkomma
med förslag rörande antalet befattningar av förevarande art och framgår av
dessa förslag, här vederbörligen granskade, att sådana befattningar skulle tänkas
komma att inrättas tillsvidare till ett antal av omkring 115.

Rörande avlöningen för dessa befattningshavare torde styrelsen bliva i tillfälle
närmare yttra sig i samband med besvarandet av det utlåtande, som 1914 års lönekommitté,
vilken delgivits innebörden av förevarande spörsmål, kommer att avgiva.

10. Förste
kontorsbiträden.

1912 1 rs
kommission.

Järnvägsstyrelsen
den 31
maj 1915.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

På grund av det anförda får styrelsen biträda kommissionens hemställan under
denna punkt om inrättande av förste kontorsbiträdesbefattningar vid statens järnvägar
med en avlöning, som efter förslag av berörda löneregleringskommitté kommer att
bestämmas.

bodft den*j23 Genom förberörda brev den 23 september 1915 anbefallde seder september

mera Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att inkomma med det förslag till
1915. ändring i avlöningsreglementet, som kunde finnas erforderlig för inrättande
av förste kontorsbiträdesbefattningar vid statens järnvägar.

rafsTn ^cferT 27 • 1 sin skrivelse av den 27 oktober 1915 föreslår nu styrelsen änd oktoLms.

ring i avlöningsreglementet uti nu ifrågavarande avseende. Styrelsen
delar härvid kommissionens uppfattning, att de nya befattningshavarna
höra enligt nu gällande avlöningsreglementes löneskala tilldelas arvode
av 1,200—1,800 kronor och sålunda inrangeras i samma grupp som
banmästare av l:a klass m. fl.

års”kommitté 1914 års kommitté angående löneförhållanden vid statens järnvägary
vilken, såsom förut nämnts, jämväl haft att yttra sig om arvodena till
de kvinnliga kontorsbiträdena i styrelsen och förste kontorsbiträden samt
om de manliga kontorsbiträdenas i styrelsen förändrade ställning i avlöningshänseende,
har för sin del icke funnit anledning till erinran mot
järnvägsstyrelsens förberörda förslag i angivna hänseenden.

Departements- För egen del finner jag mig kunna förorda järnvägsstyrelsens, av
kommittén tillstyrkta förslag i dessa delar.

li*''a ritare" Ytterligare en grupp befattningshavare, nämligen kvinnliga ritare,
ga are. ].iar järnvägsstyrelsen, såsom förut nämnts, i sin ifrågavarande skrivelse
av den 27 oktober 1915 ansett böra upptagas i avlöningsreglementet
såväl å styrelsens som å distriktens stat.

Styrelsen framhåller såsom skäl härför, att erfarenheten, särskilt
inom styrelsen, visat, att med gott resultat kvinnlig arbetskraft kunnat
anlitas för utförande av ritgöromål inom de tekniska byråerna och
expeditionerna, och att alltså skäl synas föreligga att genom uppförande
å ordinarie stat av denna befattningsgrupp kunna bereda personal med
dylik stadigvarande sysselsättning de förmåner, ordinarie anställning erbjuder.

Arvodet för denna grupp finner styrelsen skäligen böra bestämmas
lika med för kvinnliga kontorsskrivare eller således 1,080—1,800 kronor.

I fråga om antalet dylika ordinarie befattningshavare anser styrelsen,
att detsamma under nuvarande förhållanden till en början torde
böra sättas till fem, att användas dels inom styrelsen dels vid distriktens
bandirektörsexpeditioner.

Kungl Maj ds Nåd Proposition Nr 209.

Kommittén anser sig icke böra rikta någon anmärkning mot det
föreslagna arvodet, utan förordar de kvinnliga ritarnas likställande med
de kvinnliga kontorsskrivarna, d. v. s. med arvode 1,080 —1,800 kronor.

Jag anser förslaget om inrättande av den nya befattningen kvinn- Dep”‘ef“enU''
liga ritare väl motiverat av styrelsen. Mot det ifrågasatta arvodet för
dessa befattningshavare finner jag icke något vara att invända. Jag
tillstyrker därför styrelsens förevarande förslag.

Om, såsom jag förut framhållit, de nyss behandlade spörsmålen
om utvidgning av eller förbättring i avlöningshänseende i viss omfatt- tör.
ning åt kontorsbiträdesgrupperna kunna ledas tillbaka till förslag i dylika
avseenden av 1912 års kommission för undersökning rörande rvissa
personal- och be fordrings förhållanden vid statens järnvägar, avser å andra
sidan det ifrågasatta inrättandet av en säkerhetsinspektörsbefattning
att förverkliga ett uppslag, som framförts av 1912 års kommission
angående trafiksäkerheten.

I sitt den 29 augusti 1913 avgivna betänkande har nämligen sist- 1912 års .

. 0 . 0 , c, f- J kommission

nämnda kommission såsom viktigare önskemal, vilkas genomiorande en- angående
ligt kommissionens uppfattning skulle komma att bidraga till ökning av tra®k8eknker''
trafiksäkerheten, bland annat, framhållit, att vissa förbättringar med
avseende på de kontrollerande och inspekterande myndigheternas utförande
av dem åliggande kontroll och inspektion, särskilt beträffande
säkerhetstjänstens utförande, syntes nödvändiga. Kommissionen framhöll
vidare, att en i vissa avseenden grundligare och mera allsidig
utredning angående järnvägsolyckor i tågtjänst skulle vinnas, om föreskrift
utfärdades, att alla förhörsprotokoll och övriga handlingar rörande
dylika olyckor skulle av linjeförvaltningarna, eventuellt jämte eget yttrande
och förslag, insändas till järnvägsstyrelsen för att där underkastas
ytterligare sakkunnig granskning, och borde för beredning av sådana
ärenden användas i berörda hänseende särskilt kvalificerad tjänsteman.

I anledning av dessa uttalanden framhöll järnvägsstyrelsen i sitt
den 29 september 1914 avgivna utlåtande över nämnda betänkande föl- reseptember
jande. Vad av kommissionen anförts om inspektion från styrelsens lat sida

i fråga om tillämpningen av säkerhetsföreskrifterna å de olika
trafiksektionerna vore värt att beakta. Det vore ock styrelsens avsikt
att försöksvis anordna sådan kompletterande inspektion samt att efter
vunnen kännedom om värdet av dylik inspektion vid sidan av

Järnvägsstyrelsen
den 27
oktober 1915.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

trafiksektionsföreståndarnas så att säga dagliga inspektion föreslå någon
ökning av antalet tjänstehavare inom trafikbyrån för beredande av möjlighet
att genom lämplig person å denna byrå periodvis för olika sträckor
av statsbanenätet verkställa ifrågavarande kompletterande inspektion.
Styrelsen, som uttalade sin anslutning till kommissionens förslag därom,
att alla förhörsprotokoll och övriga handlingar rörande järnvägsolyckor i
tågtjänst borde av distriktsförvaltning insändas till styrelsen för att där
underkastas ytterligare sakkunnig granskning, ville i samband härmed
ifrågasätta, att denna granskning skulle ske av samma tjänsteman, som
finge i uppdrag att verkställa förut berörda inspektion. Denne tjänsteman
vore ju nämligen avsedd att genom sin inspektionsverksamhet få så att
säga levande erfarenhetsrön utöver vad de inkommande förhörshandlingarna
kunde bibringa.

I sin förevarande underdåniga skrivelse den 27 oktober 1915 förklarar
styrelsen, att styrelsen, i anslutning till sitt i berörda utlåtande
gjorda uttalande och då styrelsen för vinnande av möjligaste snabba
och allsidiga erfarenhet av inspektionens värde ansett lämpligt att under
försökstiden lämna ifrågavarande uppdrag åt en med inspektionstjänst
å linjen väl förfaren tjänsteman, hade inkallat en trafikinspektör till
tjänstgöring å styrelsens trafikbyrå från och med den 1 februari 1915
för att tillsvidare under nämnda år dels utföra berörda inspektion enligt
av styrelsen fastställda allmänna föreskrifter och de närmare anvisningar,
som kunde meddelas honom av byråchefen vid nämnda byrå, dels
verkställa granskning av till styrelsen inkomna handlingar rörande järnvägsolyckor
i tågtjänst, dels även förrätta annat å samma byrå förekommande
av byråchefen anvisat arbete, som hans tid i övrigt kunde
medgiva.

Styrelsen fortsätter:

Det arbete, som den sålunda förordnade inspektören hittills utfört, har omfattat
dels inspektionsresor å samtliga distrikt vid statens järnvägar, varvid kontroll
över efterlevnaden av gällande säkerhets- och signalföreskrifter och undersökning
rörande signal- och säkerhetsanläggningarnas lämpliga placering och riktiga fungerande
utförts såväl från lokomotivet och annan lämplig plats å de tåg, inspektören
åtföljt, som under besök å stationerna, varvid inspektören även prövat vederbörande
tjänstemäns kunskaper i gällande bestämmelser rörande signal- och säkerhetstjänsten,
dels avgivande av rapporter över gjorda iakttagelser under dessa inspektionsresor,
dels utarbetande av ändringar och tillägg till gällande säkerhetsbestämmelser, dels
granskning och bearbetning av förslag till tjänstgöringsreglementen för enskilda järnvägar,
dels granskning av förslag till instruktioner för växel- och signalsäkerhetsanläggningar
samt blockeringsanordningar, dels granskning ur säkerhetssynpunkt av

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

förslag till nya stations-, hållplats- och lastplatsanläggningar samt förändringar av
redan befintliga dylika anläggningar, dels närvaro i egenskap av sakkunnig vid förhör
angående missöden och olyckshändelser i tåg- och växlingstjänst samt vid samråd
mellan olika byråer inom styrelsen eller mellan styrelsen och distrikts- och sektionsbefälet
i vissa med tågens framförande sammanhängande frågor rörande trafiksäkerheten.

Den försöksvis vidtagna anordningen med en särskild säkerhetsinspektör har
visat sig synnerligen lämplig på grund av de stora fördelar, som densamma visat sig
medföra. Dessa fördelar bestå huvudsakligen däri, att säkerhetsinspektören uteslutande
ägnar sig åt säkerhetstjänsten, varigenom kontrollen över denna tjänst blir
mera effektiv och sakkunnig än hittills, att säkerhetsinspektören utför nämnda kontroll
å samtliga distrikt, varigenom likformighet i kontrollen erhålles, att säkerhetsinspektören
är placerad i styrelsen, varigenom den synnerligen omfattande och värdefulla
erfarenhet, som han genom sina inspektionsresor förvärvar, kan av styrelsen
direkt tillgodogöras vid utarbetande av trafiksäkerheten berörande bestämmelser ävensom
vid handläggning av ärenden rörande vissa anläggningars utförande samt vid
behandling av ärenden rörande missöden och olyckshändelser. Styrelsen anser nu
nämnda fördelar vara av så avgörande betydelse för säkerhetstjänstens behöriga
övervakande, att den nu försöksvis vidtagna anordningen med en särskild säkerhetsinspektör
enligt styrelsens uppfattning bör göras permanent.

Enligt § 23 i instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar
tillkommer det varje byrå att var och en inom sitt verksamhetsområde
verkställa inspektion för tillsyn av, att de av byrån meddelade föreskrifter efterlevas,
och skulle sålunda ifrågavarande inspektionsverksamhet läggas under trafikbyrån,
vilken byrå enligt § 40 i ovannämnda instruktion handlägger ärenden rörande signaloch
säkerhetsföreskrifter för såväl statens som enskilda järnvägar. Nämnda inspektionsskyldighet
skulle närmast åligga byråchefen å nämnda byrå eller någon av hans
närmaste män. Då emellertid varken sagda byråchef eller hans närmaste män på
grund av den löpande tjänsten, annan inspektionsverksamhet samt övriga åligganden
skulle kunna utan men för arbetet i sin helhet å byrån ägna så mycken tid åt den
ifrågavarande inspektionsverksamheten, som erfordras för denna viktiga tjänsts utförande
på ett tillfredsställande och effektivt sätt, måste nämnda inspektionsverksamhet
uppdragas åt annan härför särskilt kvalificerad tjänsteman, vilken med hänsyn
till vad ovan anförts anses böra vara placerad i styrelsen och anställd å trafikbyrån.
Den tjänsteställning, som denne tjänsteman bör intaga, kan, med hänsyn dels till de
särskilda kvalifikationer och den stora erfarenhet på trafiktjänstens område, som han
bör besitta, dels den befogenhet att i vissa fall kunna omedelbart ingripa för rättande
av iakttagna oegentligheter i säkerhetstjänsten, som bör tilldelas honom, icke
sättas lägre än den, som innehaves av andra tjänstemän, som utöva inspektion
över trafiktjänsten, d. v. s. minst samma tjänsteställning som trafikinspektör å distrikten
och sekreterare i styrelsen, och bör i överensstämmelse härmed ifrågavarande
tjänsteman tilldelas minst sekreterares löneförmåner eller alltså arvode av 4,200—5,100
kronor. Med hänsyn till arten av det arbete, som ifrågavarande tjänsteman skulle
komma att utföra, anses han böra benämnas »säkerhetsinspektör».

1914 års kommitté angående löneförhållanden vid statens j ärnvägar
har i sitt förenämnda yttrande av den 29 februari innevarande år uttalat
följande uppfattning rörande det av järnvägsstyrelsen föreslagna arvodet
åt säkerhetsinspektören.

1914 års
kommitté.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Departements chefen.

Vad angår den föreslagna befattningen säkerhetsinspektör, i fråga om vilken befattnings
betydelse kommittén tillåter sig att ytterligare understryka de av järnvägsstyrelsen
framhållna synpunkterna, bar kommittén icke kunnat undgå att finna det
av styrelsen föreslagna arvodet väl knappt tillmätt i betraktande av den ställning
och befogenhet, som skulle tillkomma nämnde tjänsteman. Enligt styrelsens förslag
skulle säkerhetsinspektören likställas med trafikinspektör av 2:a klass. Då emellertid
av de föreskrifter rörande säkerhetsinspektörens tjänstutövning, som av järnvägsstyrelsen
åberopas, och i övrigt av befattningens natur följer, att ett direkt ingripande
från säkerhetsinspektörens sida i fråga om tillämpandet på någon viss trafiksektion
av gällande föreskrifter rörande säkerhetstjänsten eller i övrigt rörande tjänsteförhållandena
på sektionen mången gång kan komma att ske, synes det mindre lämpligt
att för befattningen ifråga fastställa ett lägre arvode än som tilldelats det ordinarie
sektionsbefälet å de sektioner, som förestås av trafikinspektörer av l:a klass.
Kommittén har därför ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke arvodet för säkerhetsinspektören
bör bestämmas till samma belopp som för sistnämnda trafikinspektörer,
eller till lägst 4,800 högst 5,700 kronor. Då härav skulle följa, att säkerhetsinspektören
icke ur avlöningssynpunkt behövde söka befordran till trafikinspektör av
l:a klass, vunnes antagligen även den fördelen, att man i allmänhet kunde påräkna
samma persons kvarstannande å säkerhetsinspektörsposten under längre tid än som
med järnvägsstyrelsens förslag bleve fallet, något som för utveckling och bibehållande
av enhetlighet i system och praxis på säkerhetsområdet synes i hög grad önskvärt.
Enär vidare av järnvägsstyrelsen uttalats betänkligheter mot att höja arvodet för
säkerhetsinspektören över det för sekreterare å styrelsens byråer bestämda, torde häremot
få erinras, att säkerhetsinspektören genom sin tjänstutövning får anses förvärva
fullständig kompetens till trafikdirektörsbefattning vid distrikten, en kompetens, som
däremot icke utan vidare torde förvärvas genom bestridande av sekreterarbefattning.

A andra sidan torde det icke kunna anses riktigt, att säkerhetsinspektören,
vilken skulle placeras å styrelsens trafikbyrå, i avlöningshänseende jämställes med
byrådirektörerna; och bör därför såsom villkor för nu ifrågasatta uppflyttning av
säkerhetsinspektören gälla, att den här förut föreslagna löneförhöjningen av 600 kronor
för nämnda byrådirektörer vinner gillande. Under nämnda förutsättning tvekar kommittén
icke att föreslå arvodet för säkerhetsinspektören till det ovan angivna, 4,800
—5,700 kronor.

Fördelen, av att vid statens järnvägar hava anställd en tjänsteman,
som uteslutande ägnar sig åt säkerhetstjänstens behöriga övervakande,
synes mig efter vad såväl 1912 års kommission angående trafiksäkerheten
som järnvägsstyrelsen anfört uppenbar. Den nu föreslagna benämningen
säkerhetsinspektör å ifrågavarande befattningshavare synes mig lämplig
såsom väl markerande dennes huvudsakliga uppgift.

Vad beträffar den tjänsteställning och det arvode, som denne befattningshavare
bör erhålla, har järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande förklarat,
att säkerhetsinspektören med hänsyn till sina kvalifikationer och befogenheter
bör tillerkännas minst samma tjänsteställning, som nu tillkommer
trafikinspektör å distrikten och sekreterare i styrelsen, samt att han

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

i överensstämmelse härmed bör tilldelas minst sekreterares löneförmåner
eller ett arvode av 4,200—5,100 kronor. Kommittén bär åter, med
understrykande av de utav järnvägsstyrelsen framhållna synpunkterna i
fråga om behövligheten av säkerhetsinspektörsbefattningen och under
särskilt betonande av det mången gång erforderliga direkta ingripandet
från hans sida under inspektion å linjen ävensom fördelen av att längre
tid få påräkna lämplig kvalificerad person i denna viktiga befattning,
uttalat deu uppfattning, att — under viss förutsättning, vartill jag straxt
återkommer — säkerhetsinspektöreu bör beträffande tjänsteställning och
avlöning likställas med trafikinspektör av l:a klass. Arvodet skulle alltså
i dylikt fall sättas till 4,800—5,700 kronor.

Jag kan för min del icke finna annat än att kommitténs ståndpunkt
härvidlag är den riktiga. Det direkta ingripandet i fråga om
tjänsteförhållandena på en viss trafiksektion, större eller mindre, som
från säkerhetsinspektörens sida utan tvivel i många fall måste äga rum,
synes mig nämligen göra önskvärt, att han i befalsgrad och beträffande
avlöningsförhållanden icke blir ställd på ett lägre plan än föreståndarna
för de större trafiksektionerna eller trafikinspektörerna av l:a klass.
Jag anser mig ock i detta sammanhang böra omnämna, att chefen för
järnvägsstyrelsen i en till mig med anledning av kommitténs utlåtande
i förevarande del avgiven promemoria förklarat, att järnvägsstyrelsen så
mycket hellre kunde biträda kommitténs förslag, som erfarenheten
från den tid, varunder ifrågavarande befattning upprätthållits på förordnande,
ytterligare ådagalagt vikten av densamma och därjämte påvisat
behovet av utvidgning av befattningshavarens verksamhetsområde särskilt
till att inom styrelsen bereda ärenden rörande kontrollen å efterlevnaden
av gällande säkerhets- och signalföreskrifter samt ändringar
eller tillägg till dessa föreskrifter eller utfärdande av nya dylika föreskrifter.

Kommittén har ansett den föreslagna högre avlöningen till säkerhetsinspektören
böra utgå endast under förutsättning, att den av kommittén
förordade avlöningsförhöjningen åt byrådirektörerna vunne gillande.
Bärande skäl för en dylik ståndpunkt synas mig emellertid näppeligen
föreligga. Förutom det att säker hetsinspektören enligt järnvägsstyrelsens
avsikt skulle inom styrelsen erhålla placering direkt under byråchef, som ju
innehar högre tjänsteställning än den, som i varje fall är avsedd tillkomma
säkerhetsinspektören, är det nämligen icke huvudsakligen denne senares
ställning såsom tjänsteman i styrelsen, som i detta fall synes mig böra
vara avgörande, utan fastmer angelägenheten av att giva honom en fullt

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 184 höft. (Nr 209.) 7

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

självständig och oberoende ställning vid utövandet av hans synnerligen
viktiga och ansvarsfulla tjänstefunktioner å linjen.

13. Sekreterare
å
militärbyrån.

I fråga om den föreslagna sekreterarbefattningen å styrelsens militärbyrå
anför styrelsen i sin skrivelse av den 27 oktober 1915 följande.

Vid avgivande år 1914 av sitt förslag om omorganisation av styrelsen sökto
styrelsen anpassa antalet befattningar inom en var byrå efter de förhållanden, den
ändrade byråindelningen krävde, och varigenom kunde anses i huvudsak för det dåvarande
inom var byrå tillfyllestgörande ordnat i förevarande avseende. Järnvägsstyrelsen
anmärkte dock, att oberoende av omorganisationsförslaget förelåg behov av
ökade arbetskrafter inom två byråer, trafikbyrån och inrikes taxebyrån, varför erfordrades
anställning a en var av dem av en notarie; och godkändes styrelsens förslag
härutinnan av statsmakterna.

Sedan nämnda tid påfordra emellertid nu förändrade förhållanden en ökning
av den å militärbyrån anställda civila arbetskraften. Detta härrör dels av förhåh
landen, som äga samband med den nya härordningens ikraftträdande, dels av förhållanden,
som uppträtt på grund av erfarenheterna från de nu pågående krigen.

Tillämpningen av 1914 års härordning medför en ökning såväl kvalitativt som
kvantitativt i militärbyrans arbete beträffande dess planläggning av trupptransporter
i såväl fred som krig.

Trupptransporterna i fredstid ökas pa grund av att fyra i södra och mellersta
Sverige förlagda arméfördelningars rekrytskolor måste under vissa månader förläggas
i Norrland för erhållande av vinterutbildning, vilken förflyttning till och från de ordinarie
förläggningsorterna måste ske i två omgångar på grund av inkvarteringsförhållandena.
Nödvändigheten av de högre förbandens och dessas befälhavares ordentliga
utbildning i vinterfälttjänst torde också medföra årligen återkommande vinterfä!
ttjänstövningar och därmed följande trupptransporter vintertid.

1914 års härordning har ställt flere nya årsklasser till förfogande vid fälthärens
mobilisering samt i olikhet mot nuvarande förhållanden möjliggjort landsstormens
sammandragande över stora delar av landet i samband med mobilisering av fälthären
eller delar av densamma. Kraven på järnvägarnas transportförmåga vid mobilisering
hava därför i betydlig grad ökats, och planläggningen i fredstid av dessa transporter
utvidgats. Denna planläggning måste ständigt anpassa sig till den utveckling, sorn
äger rum vid Sveriges järnvägar i fredstid. Nya bestämmelser beträffande järnvägarnas
drift, tillkomsten av nya bandelar och ökningen av materielen kräva ständig
omarbetning och revision av detaljer i planer och instruktioner.

Vid införande av nya bestämmelser rörande de värnpliktigas uppskov med inkallelse^
till krigstjänstgöring kommer järnvägsstyrelsen att tilldelas beslutanderätt i
alla frågor, som röra värnpliktig personal vid såväl statens som enskilda järnvägar.

I vissa frågor angående beviljande av uppskov för personal vid statens allmänna
arbeten, industriföretag m. m. torde även styrelsens yttrande komma att infordras.
Samtliga dessa ärenden falla inom militärbyråns verksamhetsområde.

Tillämpandet. av erfarenheterna från de nu pågående krigen hava föranlett eu
del åtgärder, som i avsevärd grad öka militärbyråns arbete.

Vidare hava erfarenheterna givit vid handen, att de militära dispositionerna
vid krig i vissa hänseenden förutsätta noggrant redan i fredstid planlagd samverkan
med civila, myndigheter, särskilt med hänsyn till allmänheten. Även i fråga om
den järnvägsmilitära planläggningen hava i följd härav öppnats nya arbetsfält.

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''209.

Öl

I övrigt påkalla vunna erfarenheter ökad uppmärksamhet och ökat arbete för
framtida vidmakthållande och utvecklande av militära, järnvägen berörande instruktioner
ävensom för anpassande av det järnväg%militära instruktionsväsendet efter den
fortgående utvecklingen av statens och enskilda järnvägars instruktioner för fredstrafiken.

Beredningen av samtliga här ovan omnämnda ärenden bildar i flera avseenden
ett till stor del nytt arbetsfält av sådan omfattning, att kravet på dessa ärendens
behöriga beredning icke kan tillgodoses utan ökning i den kvalificerade civila arbetskraften.

På grund av att byråchefen och militärassistenten förordnas för en tid av allenast
tre år, är det, ehuru dessa ombyten icke ske samtidigt, dock för bevarande av kontinuiteten
i byråns arbete nödvändigt, att en kvalificerad civil tjänsteman i stora
drag äger kännedom om hela den militära planläggningen i vad angår järnvägarna.
Denna uppgift kan notarien på grund av arten och mångfalden av löpande ärenden
icke för närvarande fylla, Icke heller blir detta möjligt i framtiden, i betraktande
av den ökning i antalet löpande ärenden, som alltjämt äger rum.

En ny tjänst å militärbyrån är därför enligt järnvägsstyrelsens uppfattning erforderlig.
Då innehavaren av den nya tjänsten bör äga såväl ingående författningskännedom
som ock erfarenhet på trafiktjänstens område och slutligen bör — för att
under de relativt täta ombytena av byråchef och militärassistent bevara kontinuiteten
av byråns arbete — kunna påräknas kvarbliva å militärbyrån under längre tid, måste
han beredas sådana avlöningsförmåner och sådan tjänsteställning, att för denna
tjänst kan förvärvas fullt kvalificerad person.

På grund av det anförda anser styrelsen, att den nya befattningen bör vara
en sekreterarbefattning.

Medan innehavaren av den nya befattningen skulle komma att tilldelas särskilt
krävande arbetsuppgifter, närmast motsvarande dem, som tillkomma innehavare av
högre trafikbefälstjänster, skulle notarien komma att hos sig bibehålla sådana göromål,
som i vikt motsvara dem, som åligga övriga notarier hos styrelsen, exempelvis
å de rent tekniska byråerna. Särskilt gäller detta handhavandet av den löpande
tjänsten ifråga om hemliga ärenden. Utom göromål, motsvarande notaries åliggande
å andra byråer, skulle notarien tilldelas vården av och ansvaret för i byråns valv
förvarade hemliga handlingar, uppgående till ett avsevärt antal, ävensom kontrollen
över till statens och enskilda järnvägars tjänstemän utlämnade dylika handlingar.

Enär de nu nämnda och av notarien för närvarande förrättade göromålen äro
av så ansvarsfull beskaffenhet, att desamma icke böra överlåtas på lägre tjänstehavare,
bör notariebefattningen enligt styrelsens mening bibehållas.

Vad styrelsen anfört och åberopat i fråga om behovet av en sekreterarbefattning
å militära byrån har synts mig övertygande. Likaså
finner jag de skäl fullgoda, som styrelsen anfört till stöd för att det oaktat
bibehålla nuvarande notarietjänsten å samma byrå. Jag tillåter mig
alltså tillstyrka styrelsens förslag i angivna avseenden.

Jag övergår härefter till granskning av styrelsens förslag att
såsom föreståndare för ilgodsexpeditionen vid Norrköping tillsätta en
expeditionsföreståndare i stället för nuvarande tjänsteman av förste sta -

Departements chefen.

14. Expeditiongföreståndare
i
Xorrköping.

Jä rnvägsatyrelsen.

52 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

tionsskrivares grad. Styrelsen anför härom i sin skrivelse av den 27
oktober 1915 följande.

Genom beslut den 31 oktober 1911 uppdrog styrelsen åt den samtidigt tillsatta
trafikavdelningens tjänstgöringskommission att uppgöra förslag till bl. a. ordnandet
av stationstjänsten vid statens järnvägar. I denna kommissions slutbetänkande den
2 maj 1914 anfördes i fråga om stationsföreståndarnas å de större stationernas närmaste
befäl följande.

i- Underinspektörer och expeditionsföreståndare anser kommissionen behövliga till
nuvarande antal, dock att såsom föreståndare för ilgodsexpeditionen vid Norrköping
tillsättes en expeditionsföreståndare i stället för en tjänsteman av första station^
skrivares grad, som för närvarande förestår expeditionen. Förutom att trafikens omfattning
synes berättiga en höjning av nämnda föreståndares tjänsteställning, vunnes
ock i och med genomförandet av kommissionens förslag en större likformighet inom
stationen. Kommissionen har dessutom utgått från den förutsättningen, att trafiken
å varje överinspektorsstation eller station av l:a klass bör hava nått den omfattning,
att såsom föreståndare för varje huvudavdelning å stationen i regel bör finnas en
expeditionsföreståndare.»

I det utlåtande som III distriktsförvaltningen avgav över förenämnda kommissions
slutbetänkande anföres angående expeditionsföreståndarbefattningen vid ilgodsexpeditionen
i Norrköping följande.

»Sedan flera år tillbaka har distriktsförvaltningen i förslag till avlöningsstat
upptagit en expeditionsföreståndarbefattning för ilgodsexpeditionen i Norrköping.
Distriktsförvaltningen biträder den av kommissionen framförda principen för anställandet
av expeditionsföreståndare.»

I avvaktan på den slutliga behandlingen i styrelsen av nämnda tjänstgöringskommissions
förslag, vilket år 1915 ägt rum i samband med styrelsens underdåniga
utlåtande över 1912 års kommission för undersökning rörande vissa personal- och
befordringsförhållanden vid statens järnvägar, har styrelsen hittills ej ansett sig böra
göra någon framställning angående föreslagna expeditionsföreståndarbefattning.

Sedan nu styrelsen verkställt den slutliga granskningen av personaluppsättningen
å stationerna och i övriga hänseenden i allmänhet ansett sig böra följa kommissionens
förslag, får styrelsen, sedan den prövat kommissionens förslag i fråga om expeditionsförestandarbefattningen
vid ilgodsexpeditionen i Norrköping och ansett detsamma
hava fullt fog för sig, ytterligare anföra följande.

För jämförelse med andra liknande expeditioner bifogas en tablå1) över antalet
personal samt trafikens och penningrörelsens omfattning år 1914 vid de av
statens järnvägars ilgodsexpeditioner, som förestås av expeditionsföreståndare och
förste stationsskrivare samt vid fraktgodsexpeditionerna i Norrköping. Av denna
tablå framgår, att ilgodsexpeditionen i Norrköping i fråga om personal och omhänderhavda
medel är omkring en halv gång till så stor som den närmast i storlek varande
ilgodsexpeditionen i Örebro, att den förstnämnda expeditionen har att uppvisa dubbelt
så många utfärdade efterkravssedlar, under det att antalet expeditioner däremot
är något större i Örebro. Vid en jämförelse mellan såväl antalet personal som sammanlagda
trafikarbete och omhänderhavda medel vid de å tablån upptagna expeditionerna
befinnes ilgodsexpeditionen i Norrköping mera vara att hänföra till den grupp, *)

*) Såsom bilaga 2 vidfogad protokollet.

5:5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

som har expeditionsföreståndare till föreståndare, än till den grupp, som till föreståndare
endast har förste stationsskrivare.

Jämföres åter ilgodsexpeditionen i Norrköping med de vid samma station be
fintliga fraktgodsexpeditionerna, vilka hava expeditionsföreståndare som föreståndare,
befinnes den förstnämnda såväl i avseende till personal som trafik och omhänderhavda
medel stå något framför sistnämnda expeditionerna.

I anledning av det anförda får styrelsen även som sin mening uttala, att ilgodsexpeditionen
i Norrköping bör förestås av en tjänsteman av expeditionsföreståndares
grad.

Såsom av det sagda framgår, är frågan om inrättandet av en expeditionsföreståndarbefattning
vid ilgodsexpeditionen i Norrköping ursprungligen
en detalj i det förslag till ordnande av stations- och tågtjänstgöringen
vid hela statsbanenätet, som på sin tid framlagts av den
av järnvägsstyrelsen tillsatta s. k. trafikavdelningens tjänstgöringskommission.
Såväl vederbörande distriktsförvaltning som järnvägsstyrelsen
hava sedermera vid granskning av förslaget biträtt kommissionens uppfattning
i detta avseende, och järnvägsstyrelsen har nu ansett tidpunkten
vara inne att hos statsmakterna göra hemställan om inrättandet av
ifrågavarande nya befattning. Styrelsen framför sålunda här ett förslag,
som är grundat på en mycket ingående fackmässig utredning.
De nyss nämnda av styrelsen åberopade jämförande statistiska uppgifterna
torde därjämte giva ett ytterligare stöd för behovet och lämpligheten
av att inrätta ifrågavarande expeditionsföreståndarbefattning. Jag
hemställer därför om godkännande av styrelsens förslag i denna del.

Den ekonomiska innebörden av de förslag, styrelsen framställt i
sin skrivelse den 27 oktober 1915, framgår av följande av styrelsen
lämnade översikt. Styrelsen har därvid räknat efter avlöningen i lägsta
lönegraden — utom beträffande förste kontorsbiträden, i fråga om vilka
befattningar räknats efter avlöningen i högsta lönegraden — samt utgått
ifrån den förutsättning, att tillfälligt lönetillägg skall under år 1917
utgå till viss personal efter enahanda grunder, som gälla i fråga om det
av statsmakterna för år 1916 beviljade tillfälliga lönetillägget.

Departements chefen.

15. Ekonomisk
innebörd
ar
styrelsens
förslag den
27/io 1915.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

	Nu utgående	Föreslagen	ökning
	årsavlöning	årsavlöning
	kr.	kr.	kr.
1. Byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning.
Överingenjör ......................................................	12,000	12,000	—
1 byrådirektör ................................................	6,600	7,200	600
1 byråingenjör av l:a klass .....................................	5,700	6,600	900
1 sekreterare och ombudsman .............................	5,700	6,600	900
! 2. Förhöjning av arvode till tre byrådirektörer ........	19.800	21,600	1,800
j 3. Förhöjning av arvode till byråingenjör av l:a klass (enligt	(å 6,600)	(å 7,200)
1915 års stat 11 st.) .............. ............	62,700	72,600	9,900
4. Två byråingenjörer av 2:a klass å byggnadsbyråns ban-	(å 5,700)	(å 6,600)
gårdsavdelning ä 4,620 kr....................................	—	9,240	9,240
5. Baninspektorer (5 st.). Skillnaden mellan avlöning1)
till baninspektor (4,200 kr.) och underingenjör (3,120
kr-) ..................................................................	—	—	5,400
\| 6. Personal för skötseln och underhållet av anordningar för
elektrisk drift ..........................................	—	—	_
'' 7. Förste kontorsbiträden (115 st.) å 330 kr. ökning1)......	—		37,950
8. Kvinnliga kontorsbiträden i styrelsen2) .....................	—	—	—
9. Kvinnliga ritare (5 st.) ..........................................	3,150	7,300	4,150
110. En säkerbetsinspektör.............................................	—	—	5,700
11. En sekreterare å militärbyrån .................................	—	—	5,700
12. En expeditionsföreståndare i Norrköping. Skillnad
mellan avlöning till expeditionsföreståndare och förste
stationsskrivare..................................................	—	—	1,065
13. Förböjning av arvode till manligt kontorsbiträde i sty-
relsen4) .......................................	—	—	—
Summa kronor...	—	—	83,305

*) Beräknad i genomsnitt efter 30 % i fråga om ersättning för bostad och bränsle.

*) Av texten framgår, att med inrättande av dessa befattningar skulle uppstå kostnadsminskning.

8) Ersättning för bostad och bränsle är beräknad efter 40 % beträffande 3 stycken och efter 35 %
beträffande återstående 2 stycken.

4) För det jämförelsevis ringa antal nuvarande manliga kontorsbiträden i styrelsen skulle väl omedelbart
inträda kostnadsökning, men med hänsyn till den i texten angivna kostnadsminskning, som skulle uppkomma
vid blivande utbyte av bokhållare och kontorsskrivare mot manliga och kvinnliga kontorsbiträden har ej här
uppförts någon kostnadsökning.

Järnvägsstyrelsens förslag skulle sålunda enligt nyss angivna beräkningsgrunder
innebära en utgiftsökning å sammanlagt 83,305 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209. 55

För den händelse Kungl. Maj:t gillar min förut framlagda uppfattning
att icke biträda styrelsens förslag, i vad det avser att dels uppflytta
byråingenjörer av l:a klass samt byrådirektörerna på högrp platser
i löneskalan än dessa befattningar nu innehava och dels utbyta den nu
å extra stat uppförda sekreterarbefattningen å byggnadsbyrån mot eu
ordinarie sekreterar- och ombudsmansbefattning, i avlöningshänseende
likställd med styrelsens ombudsman, skulle detta medföra en reduceringom
tillhopa 14,100 kronor. Å andra sidan skulle, vid bifall till vad jag
i sådant hänseende lörordat, avlöningen till säkerhetsinspektoren utgå
med ett belopp, som med 900 kronor överstiger det av styrelsen föreslagna.
Kostnadsökningen enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle således
komma att uppgå till 70,105 kronor.

I sin förevarande skrivelse av den 27 oktober 1915^ har styrelsen 16. Xndrinvidare
anfört, att i samband med förslaget om inrättande av de "i skri- Anings-"
velsen omförmälda nya tjänstebefattningar erfordrades — förutom vissa reglementet
ändringar i avlöningsreglementet — jämväl vissa närmare angivna ''ledning av"
ändringar i den för statens .järnvägars personal gällande pensionslag. järnvägs Utan

direkt samband med förslaget om nya tjänstebefattningar har Skrivelse
styrelsen i förevarande skrivelse därjämte föreslagit vissa ändringar i <1. -7/io 1915.
avlöningsreglementet. Styrelsen har nämligen på grund av nya bandelars
tillkomst ifrågasatt ändringar i bestämmelserna om kallortstillägg,
i samband varmed dessa bestämmelser ansetts böra undergå en omredigering.

Vad då först angår de ändringar i avlöningsreglementets stadganden
om arvodesförhöjning m. in., som styrelsen föreslagit i anledning av
de nya tjänstebefattningarna, ber jag få meddela, att 1914 års kommitté
angående löneförhållanden vid statens järnvägar i sitt yttrande förklarat
sig icke hava något att erinra mot desamma. Min granskning av
berörda ändringsförslag har fört mig till samma resultat. Förslagen äro
uPPoj°r(ia i full anslutning till nuvarande bestämmelser för likställda
befattningshavare. Jag ber dock få anmärka, att styrelsen i fråga om
kallortstillägg likställt den å banlinjen Abisko—Riksgränsen tjänstgörande
elektriska ledningspersonalen, som är avsedd tillhöra maskinavdelningen,
icke med maskinavdelningens övriga befattningshavare utan med banavdelningens
tjänstemän å nämnda banlinje, vilka sistnämnda som bekant
äro tillerkända ett högre kallortstillägg än maskin- och trafikavdelningarnas
befattningshavare å samma banlinje. Emellertid synes mig intet
vara att invända häremot. Då den elektriska ledningspersonalen är
anställd dels för avhjälpande av skador å de elektriska kraftledningarna

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

och dels för verkställande av regelbundna inspektioner av nämnda ledningar,
måste den givetvis utföra sitt arbete utomhus. Tjänstgöringen
för bereda personal är därför särskilt å ifrågavarande handel Abisko—
Riksgränsen med där rådande naturförhållanden synnerligen krävande
och ur nu behandlade synpunkter att jämföra med den egentliga banbevakningspersonalens
å samma handel.

Mot de ifrågasatta ändringarna i pensionslagen har jag icke heller
något att erinra. Detsamma gäller det av styrelsen i anledning av nya
bandelars tillkomst framförda förslaget om ändringar i bestämmelserna
om kallortstillägg samt den i samband härmed verkställda redaktionella
omarbetningen av samma bestämmelser.

I anslutning till vad såväl vid 1907 års lönereglering som i samband
med 1914 års organisationsändring ägde rum, torde det vara rättvist
och billigt, att de nya avlöningsbestämmelserna för de manliga
kontorsbiträdena i styrelsen omedelbart efter bestämmelsernas trädande i
kraft varda i sin helhet gällande för dessa befattningshavare, såsom om
bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens tjänstetid såsom
ordinarie i nu innehavande befattning. Övergångsbestämmelse i sådant
avseende torde — på sätt som skett vid nämnda lönereglering och i
samband med 1914 års organisationsförändring — böra, efter riksdagens
medgivande, utfärdas av Kungl. Maj:t.

17. Ändrad Jag övergår härefter till frågan om omklassificering av stationerna

^nint^ay1" statens järnvägar, beträffande vilken fråga järnvägsstyrelsen gjort

statsbane- framställning i skrivelse den 24 mars 1916.
stationerna
ni. m.

Nuvarande. Till en början tillåter jag mig därvid meddela, att före 1897 års
ingrundefS lönereglering stationerna icke i avlöningsreglementet voro uppdelade i
bestämda klasser, ehuru i praktiken en sådan uppdelning åtminstone i
viss mån gjorde sig gällande. Järnvägsstyrelsen ifrågasatte emellertid
i skrivelse den 26 november 1892, att stationerna skulle indelas i dylika
klasser i förhållande till varje stations vikt och betydelse med avseende
på såväl trafik och inkomster som underlydande personal. Denna tanke
upptogs av 1893 års järnvägskommitté. Vid löneregleringen år 1897
bestämdes i enlighet med kommitténs förslag, att stationerna skulle
indelas i sju klasser, av vilka fem skulle förestås av stationsinspektorer
och två av stationsmästare.

Såsom underlag för den sålunda företagna klassificeringen tjänade,
enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, 1896 års statistiska tal för följande
trafikfaktorer, nämligen:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

1. Kesande, antal per dag.

2. Gods, ton per dag.

3. Åkdon och djur, antal under året.

4. Tåg, antal per dag.

5. Expeditioner, antal per dag.

6. Till- och avkopplade godsvagnar, antal under 2 månader.

7. Inkomster, summa kronor per år.

8. Personal, antal per dag.

De enligt det statistiska materialet utfunna talen för de olika faktorerna
omsattes sedermera efter en viss, på det praktiska omdömet grundad
skala till exponenter från 1 till 10. Högsta möjliga exponenttalet
utgjorde sålunda för eu station med fullständig trafik 80 och lägsta
talet 8.

Vid bestämmandet av stationernas klass gällde som regel, att stationer
med minst 35 som exponentsumma inordnades bland stationsinspektorsstationerna
och stationer med högst 30 som exponentsumma
bland stationsmästarstationerna. Stationer med exponentsummor mellan
31 och 34 bibehöllos i regel i den grupp, dit de förut varit hänförda.
För fastställande av till vilken klass respektive stationer skulle
höra, togs hänsyn, förutom till exponenttalen, jämväl till övriga omständigheter,
som ansågos skäligen böra inverka därpå.

De för den sålunda genomförda klassindelningen grundläggande
principerna hava visserligen sedermera undergått smärre ändringar genom
omvärdering av trafiksiffrornas förhållande till exponenterna, men
hava i övrigt tillämpats jämväl för nu gällande klassindelning.

Senast verkställda allmänna och huvudsakligen ännu gällande klassificering
ägde rum år 1902 beträffande stationsklasserna 1—3 och år 1907
beträffande stationer av klasserna 4—7. Sistnämnda klassificering grundade
sig på medeltalet av trafiksiffrorna för åren 1904—1906.

Vid 1907 års klassificering q uppflyttades en del av dåvarande 5:e
klass stationerna till 4:e klass. Återstående delen förändrades efter hand
till stationsmästarstationer. Stationerna av 4:e klassen uppdelades i stationer
av 4:e klassen A, eller egentliga 4:e klassens stationer, samt
stationer av 4:e klassen B, eller sådana stationer, som vore avsedda att
vid nuvarande föreståndares avgång nedflyttas till femte klassens stationer.

Enligt nuvarande organisation förestås de tre största stationerna —
Stockholms central samt Göteborgs och Malmö stationer — av överinspektörer.
Övriga stationer förestås, såsom av det anförda framgår, klasserna
1—4 av stationsinspektorer (tjänstemän av högre grad) och klasserna
5—7 av stationsmästare (tjänstemän av lägre grad). Endast beträffande

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 1S4 höft. (Nr 209.) 8

Trafikavdel ningens tjänstgörings kommission.

1912 års kommission
för
undersökning
rörande vissa
personal- och
befordringsförhållanden

vid statens
järnvägar.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 209.

de till klasserna 1—3 känförliga stationer är deras antal bestämt i avlöningsreglementet,
under det att antalet av övriga stationer bestämmes
av Kung!. Maj:t. Såsom kompetensvillkor för erhållande av överinspektörs-
eller stationsinspektorsbefattning fordras enligt § 122 av instruktionen
för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar den
19 november 1914 att hava avlagt mogenhetsexamen eller avgångsexamen
från handelsinstitut eller teknisk elementarskola eller realskoleexamen,
under villkor, vad sistnämnda examen beträffar, av vitsord om
godkända insikter i modersmålet, tyska, engelska, franska, geografi och
matematik. För stationsmästarbefattnings erhållande fordras endast den
allmänbildning, som folkskolan meddelar.

År 1911 tillsatte järnvägsstyrelsen en tjänstgöringskommission för
trafikavdelningen med huvuduppgift att närmare granska och avgiva
förslag rörande trafikpersonalens tjänstgöringsförhållanden. Kommissionens
arbete anordnades så, att detsamma skulle kunna i viss mån tjäna
jämväl som underlag för en revidering av de för stationernas klassindelning
gällande grunder.

Under det att tjänstgöringskommissionens arbeten pågingo, tillsatte
emellertid chefen för civildepartementet på grund av nådigt bemyndigande
den 23 februari 1912 den s. k. 1912 års kommission för undersökning
rörande vissa personal- och befordringsförhållanden vid statens
j ärnvägar.

Kommissionen avgav den 20 december 1913 betänkande, vari kommissionen
även yttrade sig i fråga om stationernas indelning i klasser
samt om kompetensvillkoren för stationsföreståndare.

Vidkommande frågan, huruvida å stationerna förekomme användning av överkvalificerad
arbetskraft, hade kommissionen, vad först anginge befattningarna såsom
stationsföreståndare, funnit sig, med hänsyn till omfattningen och betydenheten av
rörelsen å stationer av 3:e och högre klass, icke kunna anse det vara opåkallat, att
man av föreståndarna för nämnda stationer fordrade minst det mått av allmänbildning,
som realskolexamen representerade.

Beträffande befattningarna såsom föreståndare för stationer av 4:e klassen A
hade inom kommissionen ifrågasatts, huruvida icke till föreståndare för stationer av
sagda klass borde kunna användas stationsmästare, d. v. s. tjänstemän, av vilka icke
fordrades högre mått av allmänbildning än som i folkskolan bibringades.

Det hade därvid framhållits, att, då en stationsföreståndare å en 4:e klassens
station hade i stort sett enahanda göromål och åligganden som en stationsföreståndare
å en öre klassens station, det syntes vara anledning antaga, att man även å en
4:e klassens station skulle kunna använda stationsmästare såsom föreståndare.

Kommissionen hade med avseende därå anmärkt, att det sålunda åberopade förhållandet
icke kunde få vara utslagsgivande i frågan. Konsekvent fullföljt skulle, yttrade

5!»

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

kommissionen, ett resonemang, sådant som det anförda, leda därtill, att samtliga stationer
borde kunna förestås av stationsmästare, något som efter kommissionens uppfattning
uppenbarligen icke borde kunna ifrågasättas. Vad som enligt kommissionens
mening borde vara avgörande vore den vikt och betydelse, som en station ägde. Vore
en station av viss större vikt och betydelse, borde man, hade det synts kommissionen,
såsom föreståndare för densamma hava en befattningshavare, av vilken man
krävde minst det mått av allmänbildning, som realskolexamen representerade.

Kommissionen har hemställt, att järnvägsstyrelsen måtte anbefallas
dels att snarast möjligt verkställa omklassificering av stationerna vid
statens järnvägar samt därvid noga tillse, att gränsen mellan å ena
sidan den grupp av stationer, beträffande vilka man för vederbörande
stationsföreståndare kräver minst realskolexamen, samt å andra sidan
den grupp av stationer, beträffande vilka man av vederbörande föreståndare
icke kräver högre mått av allmänbildning än som folkskolan
bibringar, icke sättes lägre än som för tjänstens behöriga skötande kan
anses vara oundgängligen erforderligt, dels ock att med vissa bestämda
tidsmellanrum samt därutöver, då stationsföreståndare avgår och det
finnes anledning antaga, att ändring i stationens trafikvärde uppstått,
verkställa en allmän undersökning därom, huruvida stationernas klassificering
må motsvara rådande förhållanden.

I utlåtande den 31 maj 1915 över kommissionens berörda betänkande
anförde järnvägsstyrelsen, att förutnämnda av styrelsen tillsatta tjänstgöringskommission
samlat ett betydande utredningsmaterial beträffande
stationstjänstens art och omfattning å de olika stationerna. Sedan denna
kommission i maj månad 1914 avgivit sitt betänkande, hade styrelsen,
som ville låta nyssnämnda undersökningsmateriel bliva fruktbärande jämväl
med avseende å stationernas indelning i klasser, funnit tiden vara
inne att upptaga denna fråga till behandling.

På grund av frågans omfattning samt den betydelse som dess lösande
komme att få för den stora därav berörda tjänstemannakåren, hade
styrelsen sålunda ansett lämpligt tillsätta en särskild kommission, i
vilken ingingo representanter för såväl stationsinspektorerna som stationsmästarna,
med uppdrag att upprätta förslag till nya grunder för stationernas
klassindelning och för de olika stationernas hänförande till särskilda klasser
och de övriga omständigheter, som kunde vara att beakta, ävensom att
uppgöra förslag beträffande de klasser av stationer, som borde förestås
av tjänstemän, av vilka man krävde minst realskoleexamen. Denna
kommission hade påbörjat sitt arbete i slutet av år 1914 men vid tiden
för avgivandet av ifrågavarande utlåtande ännu icke slutat sitt uppdrag.
Styrelsen hemställde därför, att, i avbidan på kommissionens förslag i

Järnvägsstyrelsens

utlåtande över
1912 års
kommissions
betänkande.

Järnvägs styrelsens klassificerings kommission.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Grunder för
stationsklassificeringen.

ämnet, det måtte tills vidare få anstå med besvarande i nu ifrågavarande
del av 1912 års kommissions betänkande.

Kungl. Maj:ts Genom nådigt brev den 23 september 1915 fann Kungl. Maj:t,

be,1i9i5. ° enär järnvägsstyrelsen, på sätt i berörda utlåtande angivits, under år 1914
tillsatt en särskild kommission med uppdrag att avgiva förslag till ny
klassindelning av stationerna, vad 1912 års kommission under förevarande
punkt föreslagit icke för det dåvarande föranleda vidare åtgärd.

Järnvägs- Sedan berörda klassificeringskommission avgivit sitt utlåtande i
förlag™*. ämnet och samtliga distriktsförvaltningar avgivit yttranden över detS4/s
1916. samma, har järnvägsstyrelsen nu i skrivelse den 24 mars 1916 framlagt
förslag till omklassificering av stationerna vid statens järnvägar.

I avseende å de huvudsynpunkter, som varit ledande för järnvägsstyrelsen
vid bestämmandet av nya grunder för stationernas vid statens
järnvägar klassificering, anför styrelsen följande:

»Stationsklassificeringens ändamål är att med hänsyn till storleken och arten av
det på stationsföreståndarna vilande arbetet samt det därmed förenade ansvaret sammanföra
likartade stationer till gemensamma grupper och såmedelst åstadkomma, att
arbete och ansvar av samma slag och till samma omfattning i avlöningshänseende
värdesättes på samma sätt.

_ På grund av järilvägst] änstens olika natur vid olika stationer måste ett klassificeringssystem,
för att en så långt möjligt rättvis uppskattning av stationernas inbördes
förhållande med hänsyn till det stationsföreståndaren pålagda arbetet och ansvaret
skall kunna vinnas, först och främst innehålla faktorer för alla de arbets- och
ansvarsområden, som i allmänhet falla in under stationstjänsten, och därnäst medtaga
dessa faktorer så avvägda mot varandra, att ingen faktor kommer att utöva ett
vare sig större eller mindre inflytande på en stations ställning i systemet, än som
kan anses vara rimligt och rättvist.

Vid en undersökning av de hittills för klassindelningen vid statens järnvägar
gällande grunder finner man, att desamma icke kunna vara fullt tillfredsställande
framför allt av det skäl, att dessa grunder tillämpas på så sätt, att, beträffande ett
stort antal stationer (föreningsstationerna), icke stationens hela trafik utan endast den
statens järnvägar berörande trafiken lagts till grund för jämförelserna. Men även
beträffande själva valet av vissa faktorer kunna erinringar göras, och rikta sig anmärkningarna
da i främsta rummet mot faktorn »ton gods». Det har nämligen visat sig,
att för stationer med masstrafik (trävaror, trämassa, kol, malm, kalk m. fl. godsslag)
denna faktor giver mycket höga exponenter, utan att den större godskvantiteten i
motsvarande grad ökar arbetet eller ansvaret, under det samma faktor för stationer
med företrädesvis styckegodstrafik giver jämförelsevis låga exponenter, ehuru både
arbete och ansvar där äro betydligt större per ton än å stationer med förstnämnda
slags trafik. Visserligen utöva faktorerna »expeditioner» och »godsvagnar» ett i viss
mån korrigerande inflytande, men då alla tre faktorerna likväl bedömas var för sig,
är detta inflytande endast indirekt och gör faktorn »gods» i och för sig lika otillförlitlig.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Detsamma gäller faktorn »inkomster», sådan densamma är beräknad i de statistiska
årsberättelserna. Att bland faktorerna för stationernas klassindelning mod
taga ett tal för inkomsterna kan näppeligen hava sin grund i något annat än att
man antingen vill låta det för järnvägen framkommande ekonomiska utbytet av den
vid stationen ombesörjda trafikrörelsen i sin helhet utvisa stationernas vikt och betydelse,
eller ock att man vill taga hänsyn till det penningansvar, som påvilar stationsföreståndaren.
Men på intetdera av dessa spörsmål lämnar statistikens siffror i
kolumnen »inkomster» någon upplysning, alldenstund dessa siffror angiva endast
den statsbanorna tillfallande inkomsten för avsänd trafik.

Slutligen har styrelsen funnit, att faktorn »åkdon och djur», som ju alltid får
sitt uttryck i faktorerna »expeditioner» och »vagnar», på grund därav är av så ringa
betydelse, att densamma saklöst torde kunna utelämnas, under det att resgodstrafiken,
som i vårt land är av jämförelsevis stor omfattning och som icke kommer på
annat sätt till synes i statistiken, ävensom telegraftjänsten, äro tjänstegrenar, som
rätteligen synas böra beaktas.

Styrelsen har därför kommit till den uppfattningen, att några av de hittills använda
faktorerna icke äro fullt lämpliga, liksom ock att faktorernas värdesättande i
jämförelse med varandra icke är ägnat att giva en fullt rättvis jämförelse mellan de
olika stationerna. Efter att hava tagit del av vid de enskilda svenska järnvägarna
ävensom vid de norska och danska statsbanorna använda olika klassificeringssystem
och med beaktande av vad statens järnvägars förenämnda klassificeringskommitté och
distriktsförvaltningarna yttrat, har styrelsen funnit sig böra tillämpa ett i viss man
annorlunda uppställt system för stationsklassificeringen än det hittills för statens
järnvägar gällande.

Styrelsen anser, att stationsföreståndarnas i allmänhet förekommande arbetsoch
ansvarsområden kunna uppdelas i följande huvudgrenar:

a) det allmänna ansvaret ur befälssynpunkt,

b) ansvaret för säkerhetstjänsten,

c) ansvaret för expeditions- och magasinstjänsten samt

d) penningansvaret.

Det allmänna ansvaret ur befälssynpunkt anses fortfarande bäst komma till uttryck
genom faktorn »antal personal i medeltal per dag».

Ansvaret för säkerhetstjänsten uttryckes jämväl fortfarande genom faktorerna
»antal tåg» och »antal till- och avkopplade vagnar i medeltal per dag». Härtill
kommer emellertid vissa tillägg för avvikande linjer samt för passerande tåg och för
tåg, som utgå från och sålunda utrustas vid stationen, men med viss reducering för
station vid dubbelspårig linje, allt för att åstadkomma ett tydligare uttryck för stationsföreståndarens
ansvar i avseende å säkerhetstjänsten, än vad som framgått av
hittills använda faktorer.

Ansvaret för expeditions- och magasinstjänsten uttryckes genom faktorerna
»antal biljetter, expeditioner, telegram, resgodskolli och omlastade styckegodsvagnar
per år».

Från det hittills vid statens järnvägar tillämpade systemet äro således utelämnade
faktorerna »gods ton» samt »åkdon och djur», vilka, som förut nämnts, icke
anses lämpliga som faktorer. I stället har antalet expeditioner fått göra sig mera
gällande i systemet för att uttrycka hela det med godset förenade arbetet med
undantag för omfattningen av vagnsväxlingen, för vilken omfattning faktorn »till- och
avkopplade vagnar» jämväl får vara ett uttryck.

Förslag i
avseende å
klass 1—3.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 209.

Penningansvaret liar erhållit uttryck genom faktorn »totaluppbörd», innebärande
även uppbörden för vid föreningsstationer anslutande järnvägar samt av faktorn
»efterkrav», innefattande såväl avsända som emottagna sådana.

Beträffande beräkningssättet för de olika faktorernas inbördes värde i systemet
har följts det gamla systemets omvärdering i exponenttal för att vinna möjlighet att
reducera masstalen till bättre jämförelse med de mindre talen. Skalorna hava emellertid
här byggts helt olika de nuvarande samt gjorts betydligt vidare än dessa. Fem
olika skalor äro upprättade och således faktorerna fördelade i fem grupper: 1) personal,
2) tåg, 3) vagnar och biljetter, 4) expeditioner och telegram samt 5) resgods,
omlastade styckegodsvagnar, totaluppbörd och efterkrav. Skalorna äro givetvis byggda
så, att för de känsligaste faktorerna intervallerna mellan faktorernas enheter äro
korta, men bliva allt längre ju mera masstal, som kunna förekomma i faktorerna.

En jämförelse mellan här förut omnämnda system och det av styrelsen nu
valda i avseende å den styrka, varmed de olika faktorerna göra sig gällande i systemet,
kan näppeligen göras, enär i de olika systemen icke förekomma just desamma
faktorerna eller ens samma antal faktorer. Därför måste härvid bliva avgörande, vad
omdöme och erfarenhet visar giva riktiga resultat i väl kända och undersökta fall.»

Den ordningsföljd, i vilken stationerna kommit i förhållande till
varandra med tillämpning av styrelsens klassificeringssystem, framgår
av en styrelsens skrivelse bifogad sammanställning, som dock ej här
torde behöva återgivas. Sammanställningen utvisar för varje station:
nuvarande klass och av styrelsen föreslagen klass ävensom poängtal
enligt styrelsens system samt nummer i ordningsföljd mellan samtliga
stationer dels för närvarande, dels enligt styrelsens förslag ävensom
slutligen uppgift å antalet personal.

Av denna sammanställning framgår, att poängtalen fortlöpa i en
utan större språng fallande skala, vilket förhållande enligt stvrelsens
mening intygar riktigheten av den praktiska erfarenheten, att några
skarpa gränser icke kunna uppdragas mellan de olika klasserna. Man
är därför, säger stjrelsen, nödsakad att vid bestämmande av dessa
gränser lita mera till det subjektiva omdömet, om vad som kan vara
rimligt och rättvist.

Vad beträffar antalet klasser anser styrelsen, att skäl ej föreligger
vare sig. för inskränkning eller ökning i det nuvarande antalet, och att
därför sju klasser förutom överinspektorsstationerna böra bibehållas.

Såsom skäl för höjning eller sänkning i klass av stationerna anför
styrelsen i avseende å klasserna 1—3 följande.

»Till första klass från andra anser styrelsen följande stationer böra uppflyttas,
nämligen:. Nässjö, Uppsala, Linköping, Hallsberg, Örebro, Lund, Krylbo, FalköpingRanten,
Eslöv, Hässleholm och Katrineholm. Samtliga dessa stationer hava utvecklats
och utvecklas fortfarande mycket kraftigt och ställa numera på sina föreståndare
särdeles stora krav i avseende å organisations-, inspektions- och befälsförmåga. Det

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 309.

arbete och ansvar, som fördenskull påvilar föreståndarna för dessa stationer, anser
styrelsen böra värderas lika högt som för de två förutvarande första klass stationerna
Norrköping och Stockholm norra och samtliga nu nämnda stationer således jämställas
i första klass.

I vidfogade sammanställning av trafiksiffrorna för år 1913 beträffande de till
uppflyttning respektive nedflyttning föreslagna stationerna '') är till jämförelse medtagen
nuvarande första klassens station Norrköping. Siffrorna för den andra nuvarande
första klassens stationen, Stockholm norra, lämpa sig icke för en jämförelse
i detta fall, då ju Stockholm norra är eu specialstation för nästan uteslutande styckegodstrafik.

Till andra Tdass från tredje anser styrelsen följande stationer böra uppflyttas,
nämligen: Alvesta, Kiruna, Kil, Gällivare, Ange, Flen, Kävlinge, Olskroken, Bräcke,
Göteborgs hamnbanestation och Yärtan, ävensom till andra klass från fjärde stationerna
Tomteboda och Örebro södra. Samtliga dessa stationer hava numera nått
en sådan utveckling, att de väl försvara sin plats bland andra klassens stationer.
Visserligen hänvisa poängtalen för Göteborgs hamnbanestation och Värtan till tredje
klassens stationer, men beror detta därpå, att dessa stationer icke hava fullständig
trafik. Deras trafik är emellertid så omfattande och viktig samt ställer så stora krav
på föreståndarens förmåga av initiativ, befälsföring och klok beräkning, att de otvivelaktigt
böra hänföras till andra klassens stationer. De nuvarande andra klassens
stationerna Söderhamn och Hudiksvall torde däremot kunna anses mera tillhöra tredje
klassen än andra, men har styrelsen i avvaktan på erfarenhet från vad Ostkustbanan
kan skapa för rörelse vid dessa stationer icke för närvarande velat föreslå någon
ändring i klass.

I sammanställningen äro till jämförelse de nuvarande andra klassens stationerna
Jönköping — med högsta poängtal bland dessa stationer — samt Söderhamn och
Hudiksvall medtagna.

Till tredje klass från fjärde anser styrelsen följande stationer böra uppflyttas,
nämligen: Älvsjö, Frövi, Saltskog, Långsele, Karlstad östra, Västanfors, Billesholms
gruva, Höganäs, Kattarp, Järna, Åby och Örtofta. Av dessa kunna möjligen Järna
och Åby sägas icke ännu tillhöra tredje klass stationerna i vad poängsumman beträffar.
De siffror, som ligga till grund för klassificeringen, hänföra sig dock till år
1913 och efter denna tid hava dessa båda stationer med öppnandet av Nyköping—
Norrköping-linjen utvecklats och erhållit en annan karaktär särskilt i säkerhetshänseende
som delningsstationer för den genomgående trafiken. Järnvägsstyrelsen tvekar
därför icke att redan nu föreslå dessa stationer till uppflyttning. Stationen Töreboda
anser styrelsen däremot böra sänkas från tredje till fjärde klass, då denna station
numera nedgått i betydenhet. Däremot anser sig styrelsen i avvaktan på omändringen
av Stockholms bangårdsförhållanden icke böra nu föreslå någon ändring i
Norrtulls stations klass, oaktat poängsumman för nämnda tredje klass station placerar
densamma bland fjärde klassens stationerna.

I sammanställningen äro till jämförelse de nuvarande tredje klass stationerna
Södertälje — med högsta poängtalet bland nuvarande tredje klass stationerna — och
Nyköping — den minsta av de nuvarande tredje klass stationerna med frånseende
av Norrtull — ävensom sistnämnda station medtagna.»

'') Såsom bil. 3 i tillämpliga delar fogad vid denna proposition.

Önskemål av
1912 års
kommission
i samband
med ändrad
stationsklassificering.

64 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Järnvägsstyrelsen har vidare lämnat vissa uppgifter beträffande
ifrågasatta flyttningar inom klasserna 4—7; och har styrelsen förklarat
sig skola göra framställning i detta ämne i samband med avgivande av
förslag till arvodes- och kostnadsstat för år 1917.

Jämte det järnvägsstyrelsen sålunda avgivit förslag till ny klassindelning
av statsbanestationerna, har styrelsen i sin skrivelse den 24
mars 1916 ifrågasatt en del ändringar i avseende å den högre stationspersonalen
vid vissa stationer. Innan jag redogör för vad järnvägsstyrelsen
i sistnämnda hänseende anfört, ber jag emellertid få meddela,
att styrelsen i särskild skrivelse av sistnämnda dag avgivit yttrande dels
rörande 1912 års kommissions förberörda uttalande rörande angelägenheten
därav, att vid omklassificeringen gränsen mellan de stationer, för
vilkas föreståndare erfordras högre teoretisk kompetens (minst realskolexamen),
och de stationer, för vilkas föreståndare icke kräves högre
mått av allmänbildning än som folkskolan bibringar, icke må sättas
lägre än som för tjänstens behöriga skötande kan anses vara oundgängligen
erforderligt, dels beträffande kommissionens hemställan, att med
vissa bestämda tidsmellanrum samt därutöver, då stationsföreståndare
avgår och det finnes anledning att antaga, att ändring i stationens trafikvärde
uppstått, en allmän undersökning måtte verkställas därom, huruvida
stationernas klassificering må motsvara rådande förhållanden.

I förstnämnda avseende har 1912 års kommission framhållit, att vid granskning
av kommissionen tillhandahållna uppgifter rörande de olika stationerna det framträtt,
att ett avsevärt antal eller mer än hälften av stationerna av 4:e klassen A hade en
exponentsumma, som vore lägre — beträffande ett ej ringa antal stationer till och
med väsentligt lägre — än den exponentsumma, som, enligt vad järnvägsstyrelsen
meddelat, torde hava beräknats för stationerna av 4:e klassen A vid stationsklassifieeringen
år 1907. Ävenledes framträdde, att ett betydande antal 5:e klassens stationer
hade en exponentsumma, som vore minst lika hög eller till och med högre än
många stationer av 4:e klassen A. Det syntes kommissionen på grund härav vara
uppenbart, att ett ej ringa antal stationer av 4:e klassen A vore hänfört till högre
klass, än som deras exponentsumma borde föranleda, samt att således en omklassificering
av stationerna av 4:e klassen A vore synnerligen av behovet påkallad.

Med erinran att det för en befattningshavare, som utgått från deras led, över
vilka han skulle föra befäl, ställde sig svårare att upprätthålla disciplin än för en
befattningshavare, som icke stått i kamratskapsförhållande till de underlydande,
hölle kommissionen före, att förmågan att upprätthålla disciplin i huvudsak vore
beroende av personliga egenskaper och ingalunda med nödvändighet förutsatte ett
visst högre mått av allmänbildning. Vid nu angivna förhållande och med hänsyn
tagen jämväl därtill, att ett stort antal stationer, vilka hade lika hög eller högre
exponentsumma än många stationer av 4:e klassen A, föreståtts av stationsmästare,
utan att några olägenheter försports hava uppstått därav, syntes det kommissionen

KungI. Maj:fn Nåd. Proposition Nr 209.

finnas grundad anledning antaga, att det borde låta sig göra att beträffande ett ej
oväsentligt antal nuvarande stationer av 4:e klassen A använda såsom föreståndare
befattningshavare, av vilka icke krävdes högre kompetens än som fordrades av stationsmästare.

De av kommissionen sålunda angivna grundlinjerna hava ock, säger
järnvägsstyrelsen, vunnit beaktande vid den utredning för omklassificering
av stationerna, som nu företagits.

Den av styrelsen lämnade redogörelsen för denna utredning visar
nämligen, att ett högst betydligt antal stationer, för närvarande tillhörande
4:e klass, ansetts kunna förestås av stationsmästare och därför
föreslagits flyttade till 5:e klass.

I anslutning härtill yttrar sig styrelsen vidare sålunda:

»Genom den föreslagna omklassificeringen har sålunda nåtts det dubbla syftet,
nämligen

1) att någon överkvalificerad arbetskraft icke må komma till användning å ifrågavarande
tjänsteområde;

2) att berörda tjänstemäns av lägre grad befordringsförhållanden förbättrats.

Vid den föreslagna omregleringen av stationerna är sistberörda synpunkt ock

beaktad genom en del uppflyttningar av stationer under 5:e klass i högre klass samt
i en total ökning av antalet stationer, åstadkommen därigenom, att ett betydande
antal håll- och lastplatser ansetts böra förändras till stationer. Detta senare har
givetvis dock skett även av trafik- och lämplighetsskäl.

Beträffande kompetensfordringarna för de olika stationsklassernas föreståndare
har styrelsen tänkt sig, att man i stort sett skulle låta förbliva vid vad som för
närvarande gäller, och att alltså den nuvarande gränsen i kompetenshänseende mellan
4:e och 5:e klassens stationer skulle bestå. Det förhåller sig emellertid så, att dessa
stationer vid bedömandet av deras betydelse och de därav sig härflytande kraven på
deras föreståndare kunna sägas flyta in i varandra och att någon bestämd gräns är
svår att draga. Den tanken ligger därför nära till hands, att 4:e klass stationerna
skulle behandlas så att säga som en buffertgrupp, för vilken i kvalifikationshänseende
skulle gälla, att sökanden antingen skall innehava den nu fordrade formella kompetensen
för stationer av 4:e klass eller att han skall på ett synnerligen framstående
och förtjänstfullt sätt hava förestått 5:e klassens station samt innehava befäls- och
övriga egenskaper, som göra honom lämplig för föreståndarskapet vid en större och
viktigare station. Då emellertid gränsen mellan 4:e och 5:e klassens stationer vid
den nu föreslagna omklassificeringen av stationerna flyttats så högt upp, som styrelsen
anser vara rådligt och lämpligt, och det av Kungl. Maj:t godkända dispensförfarandet
i stort sett lämnar såväl styrelsen möjlighet att åt sig förvärva för dessa
4:e klass stationer särskilt framstående förmågor bland stationsmästarna, liksom dessa
senare möjligheten att avancera i stationsföreståndartjänst, har styrelsen i förevarande
hänseende icke ansett sig böra göra någon hemställan om ändring i förevarande avseende
rörande gällande kompetensfordringar. Styrelsen har därvidlag också haft för
ögonen, att befordrings- och utbildningsmöjligheterna för den stora och för en god
rekrytering av de viktigaste trafiktjänsterna särskilt mycket betydelsefulla stationsskrivargruppen
måste tryggas, en hänsyn som särskilt vad befordringsmöjligheterna
beträffar synts styrelsen desto mera rättvis, som de personalgrupper, vilka ifråga Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 käft. (Nr 209.) 9

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

komma närmast till stationerna under 4:e klass, genom den föreslagna omklassificeringen
beretts betydligt större befordringsmöjligheter.

Med hänsyn till det nu anförda torde kommissionens önskemål i förevarande
avseende, vad angår gränsen mellan stationer, för vilka högre och lägre formell
kompetens fordras, få anses vara i det föreliggande förslaget i vederbörlig oråd
beaktad.» ° b

Beträffande kommissionens hemställan i övrigt i förevarande del
anför styrelsen slutligen följande:

»Mot kommissionens hemställan om lämnande av uppdrag åt järnvägsstyrelsen
att med vissa mellanrum vidtaga allmän förnyad undersökning rörande Stationerna
är i princip från styrelsens sida intet att erinra, men synes det styrelsen vara synnerligen
svårt att på förhand fastslå någon bestämd tidsintervall härvidlag, så beroende
av trafikförhållandenas icke alltid förutsebara utveckling och omgestaltning, som
behovet av mera genomgripande ändringar i stationernas inbördes ordningsföljd måste
vara. Det torde därför böra överlämnas åt järnvägsstyrelsen med dess förutsättningar
att bast kunna bedöma behövligheten av dylik ny undersökning att själv taga initiativ
härvidlag, då förhållandena kunna anses så påkalla.

Vad slutligen angår den gjorda hemställan om undersökning i varje speciellt
fall av stations trafikvärde vid stationsföreståndares avgång ur tjänst är så mycket
mindre från styrelsens sida något att häremot erinra, som under en följd av år
städse vid fråga om anslående av ledig stationsföreståndarbefattning till ansökning
styrelsen tagit i omprövning berörda spörsmål och, där ändring ansetts erforderlig,
vidtagit sådan och därom gjort anmälan i arvodesstatförslagen till Kungl. Maj:t.»

Den av järnvägsstyrelsen förebragta utredningen torde giva vid
handen, att det nuvarande systemet för klassificering av stationerna vid
statens järnvägar ej kan anses tillfredsställande. Enligt detta system
har nämligen behörig hänsyn ej tagits till alla de faktorer, som inverka
på storleken och arten av det vid varje station förekommande arbete
och därmed förenat ansvar. De nya grunder, efter vilka järnvägsstyrelsen
^PPffjoH det förevarande förslaget till förändrad indelning i klasser av
statshanestationerna, synas mig — i den mån jag kunnat bilda mig ett
omdöme i frågan — rationella och ägnade att leda till en så rättvis
uppskattning som möjligt av de olika stationerna. Vad särskilt angår
föislaget i de delar det nu föreligger till behandling, d. v. s. frågan om
vilka stationer skola hänföras till klasserna 1 — 3, har jag ej funnit
anledning till annan erinran mot detsamma än att stationerna Söderhamn
och Hudiksvall enligt min mening böra nedflyttas från andra till tredje
klassen. .En blick på de av järnvägsstyrelsen meddelade statistiska uppgifterna
giver nämligen vid handen, att nämnda stationer, såsom järnvägsstyrelsen
själv antyder, rätteligen böra inordnas i tredje klassen. Vad
beträffar den inverkan å rörelsen vid dessa stationer, som Ostkustbanan
kan komma att medföra, torde hänsyn därtill icke böra tagas, förrän
nämnda bana blivit färdigbyggd. Antalet stationer i klasserna 1—3
är för närvarande, i l:a klassen 2, i 2:a 33 och i 3:e 39. Enligt det

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

av mig nu förordade förslaget skulle motsvarande siffror bliva respektive
13, 33 och 41. Oberoende av klassificeringsfrågan ämnar jag emellertid
på skäl, som jag i fortsättningen får tillfälle att angiva, föreslå, att
Malmö ångfärjestation, som nu är station av 3:e klassen, skall upphöra
såsom självständig station och ersättas med en under Malmö huvudstation
lydande expedition. Vid bifall härtill skulle antalet stationer av
3:e klassen bliva 40.

Till belysande av den ekonomiska innebörden av förslaget till
stationsklassificering — jämfört med nuvarande klassindelning av stationerna
— ber jag att få meddela följande sammanställning, avseende 1—3
klass stationer. Motsvarande uppgifter torde ej här behöva meddelas
beträffande 4—7 klass stationer, då antalet befattningshavare för dessa
klasser ej är bestämt i avlöningsreglementet.

Antal stationer		Högsta	B e 1	opp	Skillnad
nu- varande.	av Kungl. Maj: t förordat.		arvode för graden.	med nu-varande klassin-delning.	enligt förslaget.	högre enligt förslaget.	lägre enligt förslaget.
3	3	Överinspektörer.........................	5,400	16,200	16,200	_	_
2	13	Stationsinspektorer å 1 kl. station	4,800	9,600	62,400	52,800	—
33	33	» » 2 » »	4,500	148,500	148,500	—	—
39	'') 40	» » 3 » »	3,900	152,100	156,000	3,900	—

Totalresultatet av en klassificering, genomförd enligt styrelsens förslag
beträffande samtliga klasser, men med nu föreslagna förändringar i
i avseende å 2:a och 3:e klasserna, bliver en kostnadsminskning av
4,080 kronor, något som till största delen är beroende på en minskning
av antalet 4:e klass stationer.

Som av rubriken för den kolumn, vilken angiver arvodet för graden,
framgår, är kostnadsutredningen gjord med utgångspunkt från högsta arvodet
inom varje olika befattning, och är således endast av jämförande betydelse.

En uppgift av mera noggrann natur kan emellertid, säger styrelsen,
icke åstadkommas, då eventuella såväl upp- som nedflyttningar bliva till
tiden beroende på omständigheter, som icke kunna på förhand angivas.
I samband med uppflyttningar av stationerna i klass är det nämligen,
enligt vad styrelsen uppgiver, dess avsikt att genom ledigförklarande
av motsvarande stationsföreståndarbefattningar bliva i tillfälle vidtaga
erforderliga omflyttningar bland de ifrågakommande stationsföreståndarna.

b Lnberäknat indragning av Malmö ångfärjestation.

18. I samband
med
omklassifl.
ceringsförslaget
föreslagna

ändringar
av den högre
stationspersonalen.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Å andra sidan har styrelsen icke tänkt sig en nedfällning i klass verkställd
annat än i samband med nuvarande innehavarens avgång, befordran
eller förflyttning.

Vidkommande därefter det av 1912 års kommission uttalade önskemålet
om begränsning i avseende å fordran på högre teoretisk kompetens
för stationsföreståndare, har järnvägsstyrelsen framhållit, bland annat,
hurusom detta önskemål vunnit beaktande därigenom, att ett stort antal
4:e klassens stationer enligt förslaget skulle nedflyttas till stationer av
5:e klass. Styrelsen har tillika betonat, att möjlighet föreligger att, då
så befinnes lämpligt, genom dispens bereda stationsmästare anställning
som stationsföreståndare även å 4:e klassens station. I sistnämnda hänseende
må erinras, att i § 122 av instruktionen för järnvägsstyrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar, sådan nämnda paragraf lyder
enligt kungl. kungörelsen den 31 december 1915, är stadgat, att, om
järnvägsstyrelsen finner sökande till ledigbliven tjänstebefattning på
grund av särskilda skäl böra ifrågakomma till befattningen, oaktat han
icke uppfyllt de för densamma föreskrivna kompetensvillkor, styrelsen
äger hos Kungl. Maj:t göra framställning därom att sökanden utan
hinder av berörda omständighet må kunna utnämnas till ifrågavarande
befattning. Med hänsyn härtill ävensom övriga av järnvägsstyrelsen i
detta sammanhang andragna omständigheter torde,'' på sätt styrelsen
anfört, vad 1912 års kommission i denna del framhållit hava blivit
vederbörligen beaktat.

Såsom jag förut nämnt, har järnvägsstyrelsen i skrivelsen den 24
mars 1916 i samband med klassificeringsfrågan ifrågasatt en del ändringar
i avseende å den högre stationspersonalen vid vissa stationer.

Styrelsen har sålunda föreslagit, att Malmö ångfärjestation och
fryksta station skulle upphöra att vara självständiga stationer och i stället
förläggas, den förra under Malmö huvud station och den senare under
Kil. Vid bifall därtill skulle enligt styrelsens förslag en stationsinspektorsbefattning
av 3:e klass vid Malmö ångfärjestation indragas och
ersättas med en expeditionsföreståndarbefattning.'' Vid Fryksta skulle en
stationsinspektorsbefattning av 4:e klass indragas och ersättas med en
stationsskrivarbefattning i Kil.

Beträffande indragningen av stationsinspektorsbefattningen vid Fryksta
torde jag ej hava att i detta sammanhang yttra mig. Vidkommande
Malmö ångfärjestation yttrar styrelsen följande:

»Vad beträffar Malmö ångfärjestation visade det sig under år 1915 nödvändigt att
sammanföra hela den vågrörelse, som icke direkt berörde färjeförbindelsen, till
skötsel från ett centralställe under Malmö huvudstation. En sådan åtgärd drager

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

emellertid med sig konsekvenser av sådan natur, att Malmö ångfärjestations egenskap
av självständig station måste anses rubbad. Då i övrigt en sammanslagning kommer
att verka gynnsamt beträffande personalens utnyttjande samt medför större enhetlighet
i skötseln av trafiken på Malmö, anser styrelsen, att Malmö ångfärjestation
bör upphöra som självständig station och ersättas med en under Malmö huvudstation
lydande expedition. I konsekvens härmed bör stationsinspektorsbefattningen av tredje
klass därstädes indragas och ersättas med en expeditionsföreståndarbefattning.»

Järnvägsstyrelsen har vidare framhållit önskvärdheten av, att antalet
underinspektörs- och expeditionsföreståndarbefattningar ökas något.
Styrelsen har sålunda föreslagit inrättande av en underi nspektorsbefattning
vid var och en av Malmö, Hallsbergs och Nässjö stationer samt
eu expeditionsföreståndarbefattning vid tullexpeditionen vid Stockholms
norra. Därom har styrelsen yttrat sig sålunda:

»Det är visserligen icke styrelsens mening, att det förhållandet, att en station hänföres
till en högre klass än den nuvarande, skall i och för sig medföra någon förändring
med avseende å den övriga personalens — särskilt mellanbefälets — tjänsteställning,
utan bör detta senare givetvis prövas självständigt med hänsyn till omfattningen
och ansvaret av vars och ens tjänst. En stations hela rörelse kan nämligen vara så
betydande, att detta motiverar stationens hänförande exempelvis till l;a klass, utan
att ens någon av de olika tjänstegrenarna å stationen ifråga (tågtjänst, biljettjänst
eller godstjänst), behöver hava uppnått sådan omfattning, att det närmaste ansvaret
därför skulle med nödvändighet kräva tjänstemän i underinspektörs- eller expeditionsföreståndares
tjänsteställning för att bliva tillfredsställande tillgodosett.

Men beträffande följande tjänsteställen har styrelsen kommit till den uppfattningen,
att det vore för tjänsten mycket gagneligt, om deras föreståndare bereddes
en sådan tjänsteställning, att fullt lämplig person kunde utväljas och behållas å
platsen under längre tid. Dessa tjänsteställen äro godsbangården i Malmö och bangårdarna
i Nässjö och Hallsberg samt tullexpeditionen vid Stockholm norra. Beträffande
omfånget av föreståndarens arbete å dessa tjänsteställen må här anföras
följande.

Å godsbangården i Malmö har alltsedan år 1900 tjänstgjort en förste stationsskrivare
såsom föreståndare. Denna befattning är av synnerligen krävande beskaffenhet,
detta särskilt under senare åren, då godstrafiken uppnått ett oerhört omfång
samtidigt med att det lokala området för föreståndarens verksamhet betydligt förstorats.
Med undantag för tarifferingen förestås nämligen stationens hela vagnslasttrafik
av denne tjänsteman, varjämte det område, inom vilket han har daglig inspektionsskyldighet,
sträcker sig till omkring 4 km. Antalet till- och avkopplade vagnar
å Malmö godsbangård har under åren 1911—1915 i medeltal per dag utgjort:

år 1911 vagnar 799

»1912 » 866 ökning 67

» 1913 » 984 » 118

» 1914 » 1,011 » 27

» 1915 » 1,198 » 187*)

åren 1911—1915 ökning 399.

*) Vagnarna tillhöriga Malmö F. ej här inräknade.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Antalet personal, direkt underställd nämnda föreståndare, har uteiort 1911 78
1912 83, 1913 95, 1914 117 och 1915 155. Det har ock visat sig nödvändigt att
med avseende på beviljandet av tjänstledighet m. m. tilldela honom expeditionsforeståndares
befogenhet. Med den ökning i arbetet, som å godsbangården uppstått
genom förut omnämnda sammanslagning av Malmö huvudbangård och Malmö ån°--färjebangård, framstår behovet av en underinspektör såsom föreståndare för än mer trängande. °

Behovet av en högre tjänsteställning än förste stationsskrivares för stationsföreståndarnas
närmaste män i Hallsberg och Nässjö har även gjort sig starkt Gällande.
Dessa, tjänstemän hava till huvudsakligt åliggande att förrätta mera självständig inspektion
över de vidsträckta bangårdsanläggningarna vid dessa platser, varjämte de
hava att fördela arbetet mellan stationens personal och utarbeta turlistor för densamma.
Särskilt krävande är deras arbete med övervakande av godsvagnstjänsten å dessa
stationer. De hava nämligen att övervaka, att vagnomsättningen, i vad på stationerna
beror, påskyndas, att vagnarna befordras med därför avsedda tåg från stationen, att
tågen sammanväxlas på för omkringliggande linjer lämpligt sätt. Då vid båda stationerna
omfattande rangeringsarbete av godstågen verkställes, är det synnerligen viktigt,
att ovannämnda tjänstegrenar i detalj planeras och noggrann tillsyn utövas över utfärdade
bestämmelsers efterlevnad. Styrelsen vill särskilt hava framhållit båda dessa
stationers betydelse som centralrangeringsstationer och centralomlastningsstationer
med arbeten, som sålunda beröra godstransporterna över största delen av statens
järnvägars huvudlinjer.

Antalet till- och avkopplade vagnar utgjorde vid nämnda stationer nedan angivna
år i medeltal per dag följande:

i Nässjö i Hallsberg

	vägnar	ökning	vagnar	ökning
1911.......	..................... —	—	763	_
1912.......	..................... 507	—	799	36
1913........	..................... 573	66	930	131
1914 ......	.................... 638	65	1,082	152
1915 .......	...................... 780	142	1,513	431
	1912—1915 ökning	273; 1911	—1915 ökning	750.

Befattningen såsom föreståndare — för närvarande en förste stationsskrivare —
för tullexpeditionen vid Stockholm norra är en specialbefattning av mycket stor vikt och
betydelse för järnvägens förhållande till allmänheten och tullverket. Vid expeditionen
handhaves allt direkt från utrikes ort ankommet järnvägsgods. På föreståndaren
ställes krav att dels äga en ingående kännedom om alla de tull- och transportföreskrifter,
som reglera^ trafiken med utlandet, varjämte han måste äga kunskap i gällande
tullförfattningar. Då större delen av expeditionens korrespondens måste föras å främmande
språk, äro någorlunda omfattande språkkunskaper önskvärda. Denna befattning
kräver således specialutbildning och är det särskilt nödvändigt att på denna plats få
under längre tid behålla samma innehavare. Personalen å nämnda expedition utgöres
för närvarande av en förste stationsskrivare, 4 stationsskrivare och 8 tjänstemän av
lägre grad, därav 4 på notisavdelningen.»

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20!).

Vad järnvägsstyrelsen andragit till stöd för sitt förslag i avseende Departemontuå
Malmö ångfärjestation synes mig ådagalägga ändamålsenligheten av chöten''
den ifrågasatta anordningen. Jag har alltså icke något att erinra mot
densamma.

Till kompletterande av uppgifterna beträffande Hallsbergs och Nässjö
stationer ber jag få meddela nedanstående jämförelse med Norrköpings
och Stockholms norra stationer — de båda l:a klass stationer, varest
underinspektörer nu finnas.

o A r	Antal tåg*)	Antal av- och tillkopplade vagnar per dag
Norrköping	Hallsberg	Nässjö	Stockh. N.	Norrköping	Halisberg	Nässjö
1911 ..................	16,552	19,135	13,109	310	301	763	621
1912 ..................	19,213	19,439	14,337	318	313	799	507
1913 ..................	20,082	19,596	15,368	301	332	930	573
1914 ..................	20,462	20,267	17,198	337	343	1,082	638
1915 ..................	22,905	24,557	18,875	349	388	1,513	780

Het hade varit önskvärt att kunna meddela några belysande jämförelsesiffror
för den föreslagna expeditionsföreståndarbefattningen vid
Stockholms norra stations tullexpedition. Några sådana siffror kunna
emellertid icke erhållas från den allmänna statistiken, enär i denna anländ
ilgods- och fraktgodstrafik icke särskiljas. Av nu tillgängliga
siffror har jag låtit upprätta nedanstående tablå, som med undantag för
sista raden i densamma avser år 1914.

Tjänsteställen	Trafik: Expeditioner	Totaluppbörd
Ankommande fraktgodsexpeditionen, Stockholm N......................	475,778	2,473,627	26
Ankommande fraktgodsexpeditionen, Norrköping ........................	124,746	974,414	—
Stockholms Norra tullexpedition .............................................	36,348	719,970	30
D:o 1915 ........................................................................	49,837	1,756,520	87

Av tabellen framgår, att, ehuru antalet expeditioner synes relativt
lågt, uppbördssumman dock är avsevärd. Härtill kommer, att arbetet

*) Antalet tåg vid Stockholm N. bär icke medtagits. De trafiktåg, som ingå i antalet, utgöras nämligen
uteslutande av passerande tåg, för vilka stationen varken har expeditions- eller inspektionsskyldighct.
Övriga tåg utgöras av växlingståg mellan Tomteboda och Stockholm N.

Antalet tåg representerar således här icke tågrörelse i vanlig mening. Vidkommande Norrköping må
nämnas, att i antalet ingå samtliga pendeltåg, som gå mellan staden och förortssamhällena. Siffrorna för Nässjö
station beträffande antalet såviil tåg som av- och tillkopplade vagnar omfatta icke de tre enskilda banornas trafik.

19. Ändrade
bestämmelser
om felräknings
-penningar.

Gällande bestämmelser.

72 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

med varje utländsk expedition är mångdubbelt större än för varje expedition
i inländsk trafik.

Tilläggas må, att den tjänsteman, som förestår tullverkets med
statens järnvägars sidoställda expedition å nämnda plats, är av l:a kontrollörs
grad med 4 till 5 underordnade kontrollörer.

Av de uppgifter, som sålunda föreligga beträffande såväl godsbangården
i Malmö som Hallsbergs och Nässjö stationer samt tullexpeditionen
vid Stockholms norra, synes mig framgå, att arbetet å
respektive tjänsteställen är av den omfattning och beskaffenhet i övrigt,
att inrättandet av en underinspektorsbefattning å var och en av förstnämnda
tre stationer samt en expeditionsföreståndarbefattning vid tullexpeditionen
vid Stockholms norra är av verkligt och stadigvarande behov
påkallat. Jag tillstyrker alltså järnvägsstyrelsens framställning även
i denna del.

Enligt 1916 års stat är antalet underinspektörer 5 och antalet
expeditionsföreståndare 17. Därest vad nu ifrågasatts vinner bifall,
skulle till den förra gruppen komma ytterligare 3 befattningar och
sammanlagda antalet underinspektörer uppgå till 8. Till expeditionsföreståndargruppen
skulle likaledes komma ytterligare 3 befattningar,
nämligen dels, på sätt nyss nämnts, en vid Malmö ångfärjestation och en
vid tullexpeditionen vid Stockholms norra, dels den förut i mitt anförande
omförmälda expeditionsföreståndarbefattningen å ilgodsexpeditionen vid
Norrköpiug, varom styrelsen gjort framställning i sin skrivelse den 27
oktober 1915. Antalet expeditionsföreståndarbefattningar skulle alltså
bliva 20.

Jag övergår härefter till frågan angående ändrade bestämmelser om
felräkningspenningar åt vissa befattningshavare vid statens järnvägar.

I § 10 punkt 1 av avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens
järnvägar är stadgat, att felräkningspenningar tillkomma:

a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;

b) trafik- och telegrafstationernas personal, som i regelbunden tjänstefindelning
handhaver uppbörd från allmänheten, med högst 0,1 procent av samtliga redovisade
trafik- och telegraminkomster jämte efterkravsbelopp till fördelning mellan nämnda
personal på avsändnings- och emottagningsstationerna, med iakttagande att beloppet

för befattning och år räknat, ej må överstiga:

för expeditionsföreståndare......................................... kronor 300: —

y> förste stationsskrivare .......................................... » 180: —

» stationsföreståndare och stationsskrivare ........... » 120:—; samt

» övrig personal ..................................................... » 60: —;

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

ägande Kungl. Maj:t i övrigt meddela närmare bestämmelser rörande sättet för fördelning
av felräkningspenningar m. in.;

c) stations/öreståndare, som å station, där eljest icke felräkningspenningar utgå
till dylik tjänsteman, verkställer utbetalning av avlöning, uppgående för år till minst
100,000 kronor, med 25 öre för värjo fulla tusental kronor av samma avlöning för år
räknat;

d) tjänsteman vid maskinavdelningen, vilken verkställer utbetalning av avlöning åt
maskinavdelningens personal, uppgående till minst 100,000 kronor för år, likaledes
med 25 öre för varje fulla tusental kronor för år räknat;

e) tjänsteman, som enligt styrelsens uppdrag verkställer utbetalning av avlöning
till personal vid styrelsens kontor, uppgående till minst 100,000 kronor för år, likaledes
med 25 öre för varje fulla tusental kronor för år räknat.

I punkt 2 av samma paragraf stadgas vidare:

Extra arvode av högst 300 kronor om året för varje bansektion tillkommer
tjänsteman vid distrikten, som handhaver underkassörsgöromål vid banavdelningen.

1912 års kommission för undersökning rörande vissa personal- och
befordringsförhållanden vid statens järnvägar framhöll i sitt betänkande,
hurusom det i anledning av det sätt, varpå maximibegränsningen av
felräkningspenningarna blivit bestämd, hade inträffat, att, då en stationsskrivare
och ett kontorsbiträde tjänstgjort jämsides på samma expedition
och på likartat sätt omhänderhaft uppbörd, kontorsbiträdet i felräkningspenningar
icke erhållit mer än hälften av det belopp, som
tillkommit stationsskrivare. Då felräkningspenningarna vore avsedda att
täcka den risk för felräkning, varför en uppbördsman vore utsatt, måste
ett dylikt förhållande framstå såsom en oegentlighet. Med hänsyn därtill
och då, enligt vad kommissionen erfarit, detta förhållande varit
en av anledningarna till, att kontorsbiträden, som på tillfredsställande
sätt tjänstgjort i uppbörd, tagits från denna tjänstgöring och ersatts
med stationsskrivare, samt ifrågavarande stadgande således visat sig
bidraga till användning av överkvalificerad arbetskraft, ansåge kommissionen
sig böra hemställa, att bestämmelserna angående felräkningspenningar
måtte ändras därhän, att alla tjänstemän, som under likartade
förhållanden omhänderhade uppbörd från allmänheten, måtte, oavsett
vilken befattning de innehade, bliva likställda ifråga om rätten till felräkningspenningar.

Genom kungl. brev den 23 september 1915 fann Kungl. Maj:t kommissionens
hemställan i denna del, med hänsyn till den under utredning
varande frågan om reglering av avlöningsförhållandena för tjänstemän
av lägre grad vid statens järnvägar med mera, icke för det dåvarande
föranleda åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 käft. (Nr 209.)

1912 års
kommission
för undersökning
rörande
vissa personaloch
befordringsförhållanden
vid
statens järnvägar.

Kungl. brev.
den 23/ö 1915.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 20.9.

Framställning
från Svenska
järnvägsmannaförbundet.

Järnvägsstyrelsen
den I8/i2
1915.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 20 november 1915 anhöll
Svenska järnvägsmannaförbundet därefter på anförda skäl, att Kungl.
Maj:t måtte, samtidigt med avlåtande av förslag till riksdagen om införande
av förste kontorsbiträdesbefattningar vid statens järnvägar, föreslå
sådan ändring i avlöningsreglementet, att felräkningspenningar måtte
utgå till tjänstemän, som omhänderhade uppbörd från allmänheten, i förhållande
till uppbördens storlek utan åtskillnad på grund av tjänstemannens
tjänstegrad.

I skrivelse den 18 december 1915 har j än vägsstyrelsen därefter
framställt förslag till ändring av bestämmelserna om felräkningspenningar.
Styrelsen har därvid anfört följande:

»I 1906 års löneregleringskommittés betänkande framhålles, att beloppen av felräkningspenningar
till personal, som handhar uppbörd från allmänheten (§ 10, l:o)b)
avlöningsreglementet), avpassats allt efter storleken av det ansvar vid uppbörd, som
kan anses tillkomma respektive befattningar.

Sedan kontorsbiträden alltmera kommit att användas i uppbördstjänst, särskilt
vid biljettexpeditionerna, och därvid hava enahanda ansvar vid uppbörd som stationsskrivare,
måste det anses oegentligt att olika maximibelopp gälla för dessa tjänstekategorier.
Därest järnvägsstyrelsens i skrivelse den 27 oktober 1915 framställda förslag
angående inrättande av förste kontorsbiträdesbefattningar vinner statsmakternas
bifall, kommer nyss angivna förhållande att göra sig gällande även beträffande innehavare
av dylika befattningar.

Utan att ingå på frågan, huruvida eller i vad mån andra ändringar kunna anses
böra ifrågasättas i förenämnda bestämmelser — härutinnan torde väl förslag från den
nu sittande löneregleringskommittén böra avvaktas — synes det styrelsen, som om
man redan nu borde söka råda bot för den särskilt i ögonen fallande oegentligheten,
nämligen att personal med alldeles samma ansvar och samma risk ifråga om felräkning
erhåller felräkningspenningar till olika belopp.

Styrelsen får vidare framhålla, att enligt § 10, punkt 1 c) i avlöningsreglementet
felräkningspenningar till trafikavdelningens tjänstemän i allmänhet för utbetalande
av avlöning endast kan tillkomma stationsföreståndare. Då det emellertid befunnits
lämpligt, särskilt å de större stationerna, att överflytta det ofta tidsödande bestyret
med avlöningens utbetalande till annan tjänsteman än stationsinspektor, därvid sådan
tjänsteman naturligen bör erhålla felräkningspenningar enligt de i ovannämnda punkt
stadgade grunder, synes jämväl en ändring av bestämmelserna angående felräkningspenningar
i sådan riktning vara av behovet påkallad.

Härvidlag är emellertid att märka, att enligt bestämmelsen i fråga rätten till
felräkningspenningar åt stationsföreståndare i hans egenskap av avlöningsförrättare
är inskränkt så till vida, att den endast tillkommer dylik tjänsteman, som icke
erhåller felräkningspenningar för uppbörd. Denna inskränkning, för vilken icke något
motiv anförts i löneregleringskommitténs betänkande, synes styrelsen vara ganska
opåkallad och sålunda böra bortfalla.

Då i vissa fall tjänstemän vid trafikavdelningen handhava underkassörsgöromål
vid banavdelningen samt härför jämlikt § 10 punkt 2 i avlöningsreglementet uppbära
extra arvode av 300 kronor, vilket arvode måste anses innefatta jämväl ersätt -

Kungl. Majits Nåd. Toposition Nr ''död.

ning för felräkningsrisk, bör enligt styrelsens mening undantag stadgas beträffande
sådana tjänstemän i fråga om rätten att uppbära felräkningspenningar enligt ovan
angivna förslag.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen i underdånighet hemställa att
Kungl. Maj it täcktes till 1916 års riksdag avlåta proposition med förslag om sådan
ändring av § 10, punkt 1 i nådiga avlöningsroglementet för tjänstemän vid statens
järnvägar den 15 november 1907,

att i fråga om maximibeloppet av felräkningspenningar till personal, som handhaver
uppbörd från allmänheten (§ 10, 1 b), kontorsbiträde, eventuellt förste kontorsbiträde,
likställes med stationsföreståndare och stationsskrivare, samt

att punkterna c) och d) sammanslås och erhålla följande ändrade lydelse:

''tjänsteman vid maskin- eller trafikavdelningen, som verkställer utbetalning av
avlöning, uppgående för år till minst 100,000 kronor, med 25 öre för varje fulla
tusental kronor av samma avlöning, under förutsättning att icke särskilt arvode enligt
2:o här nedan utgår till vederbörande’».

Till följd av remiss har förutnämnda 1914 års kommitté angående
avlöningsförhållanden vid statens järnvägar den 27 mars 1916 avgivit
utlåtande i ämnet. Kommittén har yttrat sig sålunda:

»Kommittén har under behandlingen av gällande avlöningsreglemente vid statens
järnvägar kommit till den uppfattningen, att reglementets bestämmelser angående
felräkningspenningar icke stå i full överensstämmelse med den utveckling, uppbördstjänsten
inom verket på senare tid undergått, ett förhållande, som ock från den
härav berörda personalens sida påpekats i åtskilliga till kommittén ingivna framställningar.
I detta sammanhang får kommittén i underdånighet erinra om, hurusom
1912 års kommission för undersökning rörande vissa personal- och befordringsförhållanden
vid statens järnvägar uttalade sig i liknande riktning. De förändrade
principer för felräkningspenningarnas utgående, kommissionen därvid föreslog, hava
även av 1914 års kommitté ansetts riktiga. Kommittén har därför haft för avsikt
att förorda nya bestämmelser i ämnet i samband med sitt förslag till lönereglering
för den lägre statsbanepersonalen. Då emellertid genom järnvägsstyrelsens nu föreliggande
underdåniga framställning frågan om felräkningspenningar till viss personal
framförts oberoende av den blivande löneregleringen, har kommittén ansett sig redan
nu böra framlägga det fullständigare förslag härutinnan, som av kommittén utarbetats.
Kommittén vill därvid betona, att förslaget endast tager sikte på de rådande
förhållandena vid statens järnvägar, varför detsamma i betraktande av den igangsatta
utredningen rörande avlöningsbestämmelser för ett flertal verk allenast kan
anses äga provisorisk karaktär. Detta bör emellertid enligt kommitténs uppfattning
icke kunna utgöra något hinder mot förslagets antagande, då det huvudsakligen avser
att åvägabringa rättelse i vissa ojämnheter mellan olika tjänstekategorier inom
verket och för övrigt i avseende på sin ekonomiska innebörd torde få anses ligga
inom eu marginal, som lämnar säkerhet mot ett föregripande av nyssnämnda gemensamma
utredning.

De anmärkningar, som framför andra drabba den nuvarande ordningen för
felräkningspenningars utgående till trafik- och telegrafstationernas personal, hänföra
sig till det förhållandet, att olika maximibelopp finnas stadgade för skilda kategorier
av tjänstemän, vilka deltaga i uppbördstjänst. Denna gradering förklarades av 1906
års löneregleringskommitté avpassad allt efter storleken av det ansvar vid uppbörd,

1914 irs
kommitté.

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

som kuncle anses tillkomma respektive befattningar. Numera äro emellertid förhållandena
i detta avseende annorlunda. Tjänstefördelningen i fråga om handhavandet
av uppbörd från allmänheten omfattar för närvarande i vidsträckt mån även tjänstekategorier,
vilka tidigare endast i mindre utsträckning togos i bruk för dylikt arbete.
Sålunda hava tjänstemän av lägre grad, särskilt kontorsbiträden, allt mera kommit
att användas i uppbördstjänst synnerligast vid biljettexpeditionerna. Så som arbetet
numera är ordnat, kan därför ej någon sådan skillnad beträffande ansvar och felräkningsrisk
anses föreligga mellan de å viss expedition i uppbördstjänsten deltagande,
att härav skulle betingas en till befattningen hänförd gradering av maximigränsen
för felräkningspenningarna. Det riktigaste anser kommittén därför vara, att
olikheten i detta avseende upphäves och att felräkningspenningarna för den i uppbördstjänsten
deltagande personalen bestämmes lika för alla befattningar.

För att erhålla en uppfattning om lämpligheten av den nuvarande procentsatsen
för felräkningspenningarnas beräknande, O.i procent av samtliga redovisade trafik- och
telegraminkomster jämte efterkravsbelopp, samt för bedömande av, huru maximigränsen
för samma ersättning bör bestämmas, har kommittén införskaffat detaljerade
uppgifter angående storleken under år 1913 inom andra trafiksektionen av till varje
särskild tjänsteman, som handhaft uppbörd, utbetalade felräkningspenningar ävensom
angående själva uppbördens storlek. Därjämte har kommittén genom järnvägsstyrelsens
bemedling - från samtliga distriktsförvaltningar bekommit de uttalanden och
uppgifter, som varit möjliga att avgiva, rörande tillräckligheten i allmänhet av de
hittills utgående felräkningspenningarna för täckande av de förluster, vederbörande
tjänsteman ådragit sig genom felräkning. Några sifferuppgifter i sistnämnda hänseende
hava dock endast i mycket obetydlig omfattning kunnat erhållas, enär tillgängliga
anteckningar om lidna förluster i allmänhet ej förts av tjänstemännen. Av
ovannämnda utredning samt de inkomna yttrandena framgår emellertid, att även om
å flertalet stationer och expeditioner de nuvarande felräkningspenningarna få anses
hava varit tillräckliga, särskilt där uppbörden varit så ringa, att maximigränsen ej uppnåtts,
det motsatta förhållandet likväl kunnat iakttagas å åtskilliga ställen med större
uppbörd. Detta har i synnerhet varit fallet å de största biljettexpeditionerna, varest

i regel radande bradskan vid biljettförsäljningen samt anhopningen av ojämna,
växlande uppbördsbelopp i förening med själva uppbördens storlek ofta vållat vederbörande
förluster, överstigande de uppburna felräkningspenningarna.

Det förefaller kommittén ock naturligt, att en viss skillnad med hänsyn till sist angivna
förhallanden måste göra sig gällande-i fråga om själva felräkningsrisken mellan vissa
grupper av stationer eller expeditioner. Kommittén, som på grund av de verkställda utredningarna
ansett sig sakna skäl att föreslå någon förändring beträffande den för närvarande
tillämpade procentsatsen, O.i procent, har därför funnit sig böra föreslå en olikhet
ifråga om maximibeloppen, vilken olikhet i överensstämmelse med vad förut anförts,
bör hänföra sig till tjänsteställena -— uppbördsexpeditionerna — i stället för
till befattningshavarna. Denna olikhet har kommittén ansett kunna inskränkas till
en särskild bestämmelse beträffande de tre största biljettexpeditionerna, Stockholms
centralstation samt Göteborgs och Malmö huvudstationer. Fn jämförelse mellan årsuppbörden
å någon av dessa expeditioner med motsvarande uppbörd å de biljettexpeditioner,
som utvisa de därnäst största uppbördssiffrorna, ådagalägger nämligen
en så betydande överlägsenhet hos de tre förstnämnda, att dessa i fråga om felräkmngsrisk
kunna anses intaga eu avgjord särställning. Sålunda utgjorde under år
1913 den årsuppbörd, vara felräkningspenningar beräknats å biljettexpeditionerna vid

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Stockholms centralstation

Göteborgs S. J.................

Malmö...............................

Uppsala............................

Norrköping .....................

Lund ..............................

Östersund.........................

kronor 6,017,340: —
» 1,101,231:98

» 1,747,630:33

» 681,630: —

» 373,043: 79

620,786: 35
589,658: 70

Undantagas emellertid de tre största expeditionerna, torde maximisiffran för
samtliga övriga expeditioner kunna sättas lika. Beträffande storleken av detta allmänna
maximum anser kommittén, att det nu — frånsett kassörer och expeditionsföreståndare
— utgående högsta beloppet, 180 kronor, lämpligen bör komma till användning.
En förhöjning av de nuvarande lägre maximibeloppen till denna siffra
motiveras särskilt av önskemålet att på expeditioner med stor uppbörd erhålla en
summa för felräkningspenningarna, som mera än nu lämnar den beräknade riskprocenten,
0,1, obeskuren och sålunda för tjänstemännen medför ökad trygghet mot förluster.
På expeditioner med obetydligare uppbörd utgör den oförändrade procentsatsen
garanti emot, att oskälig fördel genom felräkningspenningarna beredes befattningshavarna.

I fråga om de tre först nämnda biljettexpeditionerna har kommittén, efter prövning
av de omständigheter, som härvid äro av betydelse, kommit till det resultat,
att maximum lämpligen bör sättas till 240 kronor.

Ändringar i avlöningsreglementet i enlighet härmed föreslås här nedan.

Genomförandet av ett system, som fullständigt likställer de olika tjänstekategorierna
i fråga om felräkningspenningar, kräver emellertid ändring, förutom av själva
avlöningsreglementets stadganden, jämväl av § 1 uti tilläggsbestämmelserna av den
31 december 1897, sådana desamma enligt Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 31
december 1907 lyda. Enligt dessa tilläggsbestämmelser skola nämligen bland annat
felräkningspenningarna å olika expeditioner eller stationer fördelas bland den därstädes
i uppbördstjänsten deltagande personalen på sådant sätt, att vissa högre befattningshavare
erhålla från fem till två gånger så högt belopp som kontorsbiträden
eller andra tjänstemän av lägre grad.

En förändring av dessa tilläggsbestämmelser i utjämnande riktning är sålunda
av behovet påkallad, och lärer Kungl. Maj:t i sinom tid komma att meddela nådiga
föreskrifter i sådant avseende. En lika fördelning av felräkningspenningarna kan
emellertid någon gång komma att innebära minskning av de nu till vissa befattningshavare
utgående beloppen, nämligen i sådana fall, då tjänstemän av såväl högre
som lägre grad deltaga i uppbördstjänsten å en expedition eller station, varest uppbörden
icke är av den storlek, att maximigränsen för felräkningspenningarna uppnås.
Den lika fördelningen kommer i dylikt fall givetvis att verka sänkande för de högre
tjänstemännen. Detta skulle väl enligt kommitténs uppfattning icke i och för sig
innebära någon orättvisa, enär man måste utgå ifrån, att de föreslagna beloppen
motsvara den uppkomna risken. Felräkningspenningarna böra nämligen på intet sätt
betraktas såsom en avlöningsförmån, avsedd att i regel tillföra tjänstemannen överskott.
Emellertid torde det icke kunna förnekas, att vissa betänkligheter kunna göras
gällande mot att i något fall, även om detta, såsom troligt, bleve rent undantagsvis,
minska de nu utgående felräkningspenningarna, utan att ändringen genomföres i
samband med en allmän lönereglering. Åtskilliga av de nuvarande tjänstebefattningarnas
av högre grad avlöningsvillkor äro nämligen enligt kommitténs mening tillmätta på

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 209.

sådant sätt, att man, om så ske kan, icke bör underlåta att förebygga själva möjligheten
till en dylik minskning i de sammanlagda inkomsterna. Detta torde endast låta sig
göra därigenom att vissa nya tillägsbestämmelser utfärdas att gälla intill dess förändrade
avlöningsbestämmelser träda i kraft. Sålunda bör föreskrivas, att, för den händelse
felräkningspenningarna med användande av hittills gällande beräkningssätt i något
särskilt fall för viss tjänsteman skulle uppgå till högre belopp än vad som enligt de
nya beräkningsgrunderna bleve fallet, tjänstemannen ifråga skall vara berättigad att
utbekomma det enligt de gamla bestämmelserna uträknade beloppet av felräkningspenningar.
Då detta tillskott givetvis icke bör motsvaras av något avdrag för de
tjänstemän, som enligt de nya bestämmelserna komma att erhålla ökning i till dem
utgående belopp — de nya bestämmelserna böra för dessa gälla utan inskränkning
— skulle väl någon ytterligare förhöjning av felräkningspenningarnas sammanlagda
summa härigenom drabba statens järnvägar. Enligt vad som synes framgå av en
beräkning, verkställd för en trafiksektion med medelstor uppbörd, den tolfte, skulle
denna förhöjning emellertid allenast uppgå till ett eller annat hundratal kronor i
medeltal per trafiksektion. Kommittén finner sig därför böra förorda tilläggsbestämmelser
av ovan återgiven innebörd.

Vad i övrigt angår formuleringen av bestämmelserna angående felräkningspenningar
till nu omhandlad personal torde böra ihågkommas, att statens järnvägars
resebyrå i Stockholm från och med innevarande år är skild från Stockholms centralstation
och lagd direkt under järnvägsstyrelsen. För att § 10, 1 moment b) även
må omfatta personalen å nämnda resebyrå, böra därför orden »trafik- och telegrafstationernas
personal» i samma moment utbytas mot »annan personal».

I fråga om järnvägsstyrelsens förslag till ny lydelse av punkterna c) och d) i
§ 10 mom. 1 avlöningsreglementet har kommittén intet att erinra.

Beträffande slutligen den viss personal tillförsäkrade rätten till felräkningspenningar
för uppbörd, som redovisas direkt till danska statsbanorna, samt för i
tågtjänst försålda biljetter torde tillsvidare, såsom hittills, särskilda bestämmelser, i
vilka kommittén icke förutsätter någon ändring, böra gälla.»

Kommittén har i anledning av vad den sålunda anfört, tillstyrkt,
att § 10 punkt 1 i avlöningsreglementet vid statens järnvägar måtte
erhålla följande ändrade lydelse:

» Felräkning spenningar tillkomma:

a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;

b) annan personal, som i regelbunden tjänstefördelning handhaver uppbörd från
allmänheten, med högst 0,1 procent av samtliga redovisade trafik- och telegraminkomster
jämte efterkravsbelopp till fördelning mellan nämnda personal på avsändnings-
och emottagningsstationerna, med iakttagande att beloppet, för tjänsteman
och’ år räknat, ej må överstiga:

å biljettexpeditionerna vid Stockholms centralstation, Göteborg och Malmö
huvudstation kronor 240,

å övriga expeditioner och stationer kronor 180, ägande Kungl. Maj:t i
övrigt meddela närmare bestämmelser rörande sättet för fördelning av felräkningspenningar
m. m.;

c) tjänsteman vid maskin- eller trafikavdelningen, som verkställer utbetalning av avlöning,
uppgående till minst 100,000 kronor för år, med 25 öre för varje fulla tusental

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

kronor av samma avlöning, under förutsättning att särskilt arvode enligt 2:o) här
nedan icke utgår till vederbörande;

d) tjänsteman, som enligt styrelsens uppdrag verkställer utbetalning av avlöning
till personal vid styrelsens kontor, uppgående till minst 100,000 kronor för år, likaledes
med 25 öre för varje fulla tusental kronor för år räknat.»

Kommittén har slutligen meddelat, att enligt gjorda beräkningar,
avseende år 1913, ökningen av de utbetalade felräkningspenningarnas
belopp enligt ovanstående förslag skulle — frånsett de föreslagna tilläggsbestämmelserna
— å andra trafiksektionen, vilken är den största i uppbördshänseende
och innefattar Stockholms centralstation, hava utgjort
4,284 kronor 14 öre. Approximativa beräkningar rörande tolfte trafiksektionen
giva enligt kommitténs uppgift vid handen, att å övriga sektioner
ökningen i genomsnitt skulle visa sig högst väsentligt lägre.

I infordrat utlåtande den 13 april 1916 har järnvägsstyrelsen, med jumvägsstyanledning
av vad kommittén föreslagit, yttrat följande: Ielse“9^n u,‘

»Mot det av kommittén framlagda förslaget är från järnvägsstyrelsens sida i
huvudsak intet att erinra.

Då emellertid uppbörden vid statens järnvägars resebyrå i Stockholm, som från
och med innevarande år är, såsom kommittén anmärkt, skild från Stockholms centralstation
och lagd direkt under styrelsen, under år 1915 uppgått till 1,308,098 kronor
96 öre och resebyrån alltså i fråga om uppbördens storlek står före biljettexpeditionen
vid Göteborg S. J., vars uppbörd under samma år uppgått till 1,209,389 kronor 72
öre, synes följdriktigheten fordra, att maximum för felräkningspenningar vid denna
resebyrå — för tjänsteman och år räknat — sättes till samma belopp, som föreslagits
för nämnda biljettexpedition samt biljettexpeditionerna vid Stockholms centralstation
och Malmö huvudstatien eller till 240 kronor. Såsom ytterligare stöd för en ändring av
förslaget i denna riktning må framhållas, att den omständigheten, att personalen å biljettexpeditionen
vid Stockholms centralstation och förenämnda resebyrå bliva i berörda
hänseende likställda, i avsevärd mån underlättar förflyttning av tjänsteman från
det ena till det andra av dessa båda tjänsteställen, varav behov lätt kan tänkas
uppstå.

På grund av det anförda, får styrelsen, under tillstyrkande av bifall till förslaget
i övrigt, i underdånighet föreslå sådan ändring av detsamma, att dess stadgande i
andra stycket av mom. b erhåller följande lydelse:

’å biljettexpeditionerna vid Stockholms centralstation, Göteborg och Malmö
huvudstation ävensom å statens järnvägars resebyrå i Stockholm kronor 240;’

I fråga om behovet av nya tilläggsbestämmelser rörande sättet för fördelning
av felräkningspenningar m. m. ansluter sig styrelsen till vad kommittén härutinnan
anfört.

På de av kommittén anförda skäl finner styrelsen det även vara erforderligt,
att särskilda tilläggsbestämmelser om rätt för tjänsteman att i visst fall erhålla fel
räkningspenningar enligt hittills gällande grunder utfärdas att gälla intill dess för -

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

ändrade avlöningsbestämmelser träda i kraft. Eiksdagens uttryckliga medgivande
härtill synes böra utverkas.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, kunna gällande bestämmelser
om lelräkningspenningar åt vissa befattningshavare vid
statens järnvägar icke anses stå i god överensstämmelse med den utveckling,
som ägt rum, sedan dessa bestämmelser år 1907 erhöllo sin
nuvarande avfattning. De väsentligaste anmärkningarna i avseende å
föreskrifterna ifråga rikta sig mot det förhållandet, att olika maximibelopp
finnas stadgade för skilda kategorier av tjänstemän, vilka, om
hänsyn tages till nu rådande tjänsteförhållanden, under utövande av
uppbördstjänst löpa i stort sett samma risk av felräkning. Men även i
andra avseenden äro dessa bestämmelser behäftade med sådana brister, att
man för personalens behöriga tillgodoseende icke billigtvis kan underlåta
att, utan avvaktan på ett mera omfattande förslag till lönereglering,
redan nu meddela nya föreskrifter i ämnet.

Det av 1914 års kommitté i sådant avseende framställda och av
järnvägsstyrelsen i huvudsak biträdda förslaget, för vars innebörd det ej
torde vara erforderligt att ånyo redogöra, synes mig väl ägnat att fylla
det därmed avsedda ändamålet. För min del får jag alltså tillstyrka
detsamma med en däruti av järnvägsstyrelsen i dess skrivelse den 13
april 1916 föreslagen jämkning. Jag vill därvid allenast ytterligare
understryka kommitténs uttalande, att förslaget endast tager sikte på
de rådande förhållandena vid statens järnvägar och att detsamma i
betraktande av den pågående utredningen om gemensamma avlöningsbestämmelser
för vissa verk allenast får betraktas såsom en provisorisk
anordning. Att man genom ett bifall till detsamma skulle föregripa
nämnda utredning synes mig med hänsyn till förslagets innebörd
uteslutet.

Såsom kommittén framhållit, skulle de ifrågasatta bestämmelserna,
därest icke särskilda åtgärder vidtagas, understundom kunna medföra
en minskning av de till vissa järnvägstjänstemän nu utgående felräkningspenningarna.
I likhet med kommittén håller jag visserligen före, att
felräkningspenningarna ingalunda äro att betrakta såsom en avlöningsförmån,
avsedd att tillföra tjänstemannen överskott. Emellertid torde på de
av kommittén härutinnan anförda skäl vissa billighetssynpunkter tala för
att man genom en övergångsbestämmelse till avlöningsreglementet förebygger
en dylik minskning för förutvarande befattningshavare i de
sammanlagda inkomsterna av tjänsten. En sådan övergångsbestämmelse,

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209. Bl

som endast skulle gälla till dess förändrade avlöningsbestämmelser träda
i kraft, synes lämpligen böra utfärdas av Kung! Magt; men lärer
emellertid riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.

På grund av vad sålunda i skilda hänseenden förekommit och anförts
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå
riksdagen att

dels besluta de ändringar i avlöning sr eglementet den
15 november 1907 för tjänstemän vid statens järnvägar,
som framgå av bifogade förslag till nådig kungörelse
i ärendet;

dels medgiva, att övergångsbestämmelser rörande
tillämpningen av såväl de nya avlöningsbestämmelserna
beträffande manliga kontorsbiträden i järnvägsstjTelsen,
som ock de nya stadgandena angående felräkningspenningar
må, i enlighet med vad ovan sagts, av
Kungl. Maj:t utfärdas;

dels ock, med tillämpning från den 1 januari 1917,
antaga följande ändring av 1 och 2 §§ i lagen den 4
juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid
statens järnvägar:

1 §•

Rätt till pension enligt denna lag tillkommer med
nedan stadgade undantag dels var och en, vilken vid
lagens trädande i kraft är delägare i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning, dels ock var och en, som
efter lagens trädande i kraft varder anställd i ordinarie
tjänst vid statens järnvägar.

Från denna lags tillämpning undantagas:

a) sådan personal vid statens järnvägar, som antingen
vunnit delägarrätt i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
på grund av nådiga reglementet för
pensionsinrättningen den 6 september 1872 och icke
behörigen anmält sig vilja genom erläggande av de i
förnyade nådiga reglementet den 3 november 1882
för samma pensionsinrättning bestämda högre avgifter
bereda sig förbättrad pensionering eller ock uppbär
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 höft. {Nr 209.) 11

20. Departementschefens

hemställan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

avlöning enligt äldre lönestat än den från 1908 års
ingång gällande;

b) den, som har delägarrätt i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning på grund av nådiga reglementet
för pensionsinrättningen den 3 november 1882
och, därest han jämlikt bestämmelsen i § 6 c) i samma
reglemente skulle före den 1 januari 1916 bliva pensionsberättigad,
inom tre månader från lagens trädande
i kraft eller, om han vid sistnämnda tidpunkt kvarstår
på äldre stat än den från 1908 års ingång gällande
och sedermera vinner befordran, inom tre månader från
det befordran vunnits hos järnvägsstyrelsen anmäler,
att bestämmelsen i § 6 c) i pensionsreglementet må å
honom vinna tillämpning; samt

c) generaldirektören och chefen för statens järnvägar,
överdirektör och souschef samt överingenjör
och chef för statens järnvägsbyggnader.

2 §•

Pensionsrätt tillkommer:

a) den, som till följd av olycksfall i statens
järnvägars tjänst eller eljest till följd av sjukdom,
vilken han genom utövning av sådan tjänst ådragit
sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning
och ej heller av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen
förflyttas till annan befattning samt fördenskull
erhåller avsked eller entledigas;

b) den, som, efter minst 10 års tjänstgöring i
ordinarie anställning vid statens järnvägar, antingen
till följd av kroppsskada eller sjukdom i andra fall än
under a) sägs eller ock till följd av väsentligen minskad
arbetsförmåga icke vidare kan behörigen sköta sin
befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen anses
kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt
fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

skolande för rätt till pension enligt a) eller b)
oförmågan att vidare behörigen sköta befattningen
vara styrkt med i behörig ordning avfattat läkarbetyg,

Ktinyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

utfärdat, vad den till fri läkarvård berättigade personalen
angår, av vederbörande järnvägsläkare; och

c) den, som vid avgång från tjänsten uppnått här
nedan för samma tjänst stadgade levnadsålder, under
förutsättning tillika att vederbörande under minst tio
år innehaft anställning i ordinarie statstjänst, därav
åtminstone de fem sista åren i statens järnvägars
tjänst.

Nämnda levnadsålder utgör för:

lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehavare
sextio år, ledningsmästare, banmästare av l:a och 2:a
klass, ledningsförman, bangårdsmästare, tågmästare,
konduktör, stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare,
ledningsreparatör, banvakt, ledningsvakt och stationskarl
sextiotre år;

övriga tjänstemän vid distrikten samt byråchef,
byrådirektör, överkontrollör, sekreterare, säkerhetsinspektör
och byråingenjör av l:a och 2:a klass sextiofem
år; samt

manliga befattningshavare i järnvägsstyrelsen, med
undantag av de här ovan nämnda, sextiosju år.

Vid beräkning av tjänstår skall avdrag göras för
den tid, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum
av annan anledning än semester, enskilda angelägenheter
eller svag hälsas vårdande under sådana omständigheter,
att jämlikt § 5 i det för tjänstemän vid
statens järnvägar gällande avlöningsreglemente fullt
arvode i dylika fall åtnjutes, sjukdom, offentligt uppdrag
eller resa, som med vederbörligt tillstånd företagits
till egen utbildning.

Tjänsteman, som vid uppnående av den här ovan
stadgade levnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och
alltså icke då är berättigad till erhållande av pension,
må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,
även om han på grund av stadgandet i 3 § här nedan
tillätes att kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders
inträde.

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Till denna departementschefens av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Landelius.

♦

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Förslag

till

nådig kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar

den 15 november 1907.

§ 1.

Mom. 1. Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar
utgår i årligt arvode 20,000 kronor.

Till en var av de två överdirektörerna och souscheferna samt till
överingenjören och chefen för statens järnvägsbyggnader utgå arvoden
med 12,000 kronor.

Mom. 2. Generaldirektör — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — — — — — grunder.

Vad sålunda är stadgat om generaldirektör gäller jämväl om överdirektör
och överingenjör.

Mom. 6. Arvode, med undantag av det till generaldirektören, till
överdirektör, till överingenjören, till järnvägsfullmäktig och till överrevisor
utgående, som överstiger 3,900 kronor, fördelas till två tredjedelar
i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Av arvode till
belopp av 3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre
fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt av arvode
å 2,100 kronor och därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.

§ 2-

l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör, överdirektör
och överingenjör utgår avlöning dels såsom arvode och dels,
där bostad in natura icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad och

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angivna
högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning för bostad och
bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår
samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda
begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

	Arvode.	Ersättning för bostad och bränsle.	Summa avlöning.
	Lägst	Högst	Lägst	Högst	Lägst	Högst
	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
Tjänstemän av högre grad:							^Byråchef kan i stället förj 1 ersättning för bostad och
Byråchef .......	6,000	6,900	i son	7,800	8,700
Byrådirektör....................... Ombudsman........................ Överkontrollör			J bränsle erhålla bostad in, l natura om 6 rum och kök.l


j Arkitekt ............................	4,800	5,700	1,800	6,600	7,500
j Matematiker........................ Säkerhetsinspektör............... Sekreterare......................... j Kamrer och föreståndare för kammarkontoret ............... 1 Förste aktuarie och förestån-J dåre för statistiska kontoret 1 Milkontrollör och föreståndare							j t
för milkontoret.................	4,200	5,100	1,500	5,700	6,600
^Revisor och föreståndare för revisionskontoret............... Förste kontrollör................. j Byråingenjör av l:a klass...... i j Lantmätare ........................ Kassör .............................. Kegistrator ........................ \| Notarie.............................. 1 Byråingenjör av 2:a klass.. Förrådsförvaltare..............,... j Kontrollör........................... Förste bokhållare	3,300	4,200	1,320	1,500	4,620	5,700	\|



Underingenjör.....................	■ 2,400	3,600	960	1,100	3,360	4,700
Manlig bokhållare ...............	2,100	3,30ol	840	1,100	2,940	4,400

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

	Arvode.	Ersättning för bostad och bränsle.	Summa avlöning.
	Lägst kr.	Högst kr.	Lägst kr.	Högst kr.	Lägst kr.	Högst kr.
.Ritare ..........................	1
Manlig kontorsskrivare .........	• 1,500	2,700	600	850	2,100	3,550
Kvinnlig bokhållare ............. » kontorsskrivare....... » ritare ................... Tjänstemän av lägre grad:	1,500 11,080	2,100 1,800	600 4	650 30	2,100 1,480	2,750 2,200	(Kontorsbiträde, som tjänst-I gör såsom förman å biljett-
Manligt kontorsbiträde........	900	1,500	360	600	1,260	2,100	tryckeriet, kan erhålla ett tilläggsarvode av högst 180 kr. om året. Vaktmästare erhåller bostad in natura. Förste vakt-
Vaktmästare........................	840	1,200			840	1,200	mästare erhåller ett till-läggsarvode av 200 kr. om året.
Kvinnligt kontorsbiträde.......	840	1,140	336	400	1,176	1,540

Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras ar
tjänsteman, då han ej tjänstgör.

2:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare
avlönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den mån
han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad
kontorsskrivare skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen
kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme enligt
pris, som styrelsen fastställer.

3:o) Tjänsteman vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter arvode
enligt följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år
räknat.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

	Arvode.
	Lägst	Högst
	kr.	kr.
Tjänstemän av högre grad. Distriktschef.................	8,000
Bandirektör .................... Maskindirektör ............	\ 6,000	6,900
Trafikdirektör ......	1
Baningenjör av l:a klass . Maskiningenjör av l:a klass ..................	? 4,800	5,700
Trafikinspektör av l:a klass Överinspektör ...........	1 4,500	i 5,400
Distriktssekreterare .............................. Baningenjör av 2:a klass .................... Telegrafingenjör .......................	■ 4,200	5,100
Maskiningenjör av 2:a klass ................. Trafikinspektör av 2:a klass...... Distriktskamrer................................... Verkstadskamrer .....	- 3,900	4,800
Förrådsförvaltare ............
Stationsinspektor å l:a klassens station ... Stationsinspektor å 2:a klassens station ...	3,600	4,500
Distriktskassör ................... Baninspektor....................................''. Maskininspektor .............................	■ 3,300	4,200
Elektroingenjör.................................. Byråassistent.......................... Stationsinspektor å 3:e klassens station ... Underinspektör..........	\| 3,000	3,900
Expeditionsföreståndare ........................
Underingenjör Förste bokhållare...............	j 2,400	3,600
Förste telegrafist .................................
Stationsinspektor å 4:e klassens station A	2,400	3,300
Bokhållare..........................................	! 2,100	3,300
Förste stationsskrivare...........................	I
Telegrafist ..........	1,800	3,000
Stationsinspektor å 4:e klassens station B	2,100	2,700

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

	Arvode.
	Lägst	Högst
	kr.	kr.
Ritare................................................	)
Manlig kontorsskrivare ........................ Stationsskrivare....................................	\| 1,500	2,700
Kvinnlig kontorsskrivare...................... Kvinnlig ritare...................................	\| 1,080	1,800

1,800

1,500

200

3,000

2,700

2,400

2,100

1,200

1,800

Tjänstemän av lägre grad.

Lokomotivmästare...........................

Vagnmästare...................................

Ledningsmästare ............................

Verkstadsmästare ............................

Ö verbanmästare...............................

Lokomotivförare...............................

Maskinist .....................................

Hallmästare av l:a klass...................

Trädgårdsmästare...........................

Förrådsmästare...............................

Stationsmästare å 5:e klassens station

Bangårdsmästare ............................

Tågmästare ..................................

Verkstadsförman ..........................

Ledningsförman...............................

Förste kontorsbiträde ......................

Banmästare av 2:a klass...................

Lokomotivreparatör .........................

Elektrisk reparatör .........................

Signalreparatör...............................

Vagnförman ..................................

Stallförman ..................................

Stationsmästare å 6:e klassens station

Konduktör .....................................

Manligt kontorsbiträde ...................

Stationsförman ...............................

Portvakt å l:a klassens station eller vid

verkstad....................................

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 184 höft. (Nr 209.)

1,020

1,500

(Nattbanmästare erhåller ett högsta arvode
\ av 1,260 kronor.

900

1,500

(Portvakt vid verkstad erhåller ett högsta
\ arvode av 1,260 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Arvode.

Lokomotiveldare .................................

Vagnskötare .......................................

Förrådsförman ....................................

Maskin- och pannskötare .....................

Vagnreparatör ....................................

Elektrisk underreparatör........................

Signalunderreparatör ...........................

Ledningsreparatör.................................

Stationsmästare å 7:e klassens station......

Kvinnligt kontorsbiträde........................

Vaktmästare .......................................

Banvakt............................................

Vagn- och stallkarlar ..........................

Eörrådsvakt .......................................

Ledningsvakt.......................................

Stationskarl .......................................

900

1,380

840

1,140

(Banvakt, vilken tjänstgör såsom vakt vid
rörlig bro, kan under seglationstiden
I erhålla ett tilläggsarvode efter högst
1 120 kronor för år.

Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300
kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras av
tjänsteman, då han ej tjänstgör.

§ 3.

Antalet av nedanstående befattningar utgör

i styrelsen:

byråchefer ..................................... 10

byrådirektörer................................ 4

ombudsman .. .............................. 1

överkontrollör ................................. 1

arkitekt ............................................. 1

matematiker .................................. 1

säkerhetsinspektör ....................... 1

sekreterare ...................................... 9

kamrer och föreståndare för kammarkontoret
................................. 1

förste aktuarie och föreståndare
för statistiska kontoret............ 1

milkontrollör och föreståndare

för milkontoret ........................... 1

revisor och föreståndare för re visionskontoret.

.......................... 1

förste kontrollörer ....................... 3

byråingenjörer av l:a klass ..... 12

lantmätare ....................................... 1

kassör............................................. 1

registrator ....................................... 1

notarier ............................................ 7

byråingenjörer av 2:a klass ...... 7

förrådsförvaltare.............................. 1

kontrollörer....................................... 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

1)1

vid distrikten och centralverkstaden:

distriktschefer................................ 5

bandirektörer.................................... 5

maskindirektörer ........................... 6

trafikdirektörer .............................. 5

baningenjörer av l:a klass......... 5

maskiningenjörer av l:a klass... 5

trafikinspektörer av l:a klass 8

överinspektörer .............................. 3

distriktssekreterare ....................... 5

baningenjörer av 2:a klass....... 27

telegrafingenjörer.......................... o

maskiningenjörer av 2:a klass 16

trafikinspektörer av 2:a klass ... 9

distriktskamrerare........................... 5

verkstadskamrer............................ 1

förrådsförvaltare............................. 5

stationsinspektorer å l:a klassens

stationer....................................... 13

stationsinspektorer å 2:a klassens

stationer ..................................... 33

distriktskassörer.............................. 5

baninspektorer................................ 5

maskininspektorer........................... 18

elektroingenjör............................. 1

byråassistenter................................. 17

stationsinspektorer å 3:e klassens

stationer .................................... 40

underinspektörer ........................... 8

expeditionsföreståndare ............... 20

Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för varje
år av Kungl. Maj:t.

§ 4.

l:o) Tjänsteman, för vilken arvode i § 2 finnes bestämt till ett
lägsta och ett högsta belopp, erhåller arvodesförhöjning efter a,tt hava
innehaft ett och samma arvode i tre år; och äger sådan förhöjning rum
intill dess det för befattningen stadgade högsta arvode uppnåtts.

Det belopp, varmed innehavande arvode sålunda förhöjes, utgör för
varje gång förhöjningen sker:

300 kronor för befattning med lägsta arvode av 1,200 kronor eller
däröver;

120 kronor för befattning i styrelsen med lägsta arvode under det
nyssnämnda, med undantag av kvinnlig kontorsbiträdesbefattning, samt
för befattning vid distrikten med arvode under det nyssnämnda och intill
840 kronor; samt

60 kronor för kvinnlig kontorsbiträdesbefattning i styrelsen och lör
befattning vid distrikten med lägsta arvode av 840 kronor, med iakttagande
dock: _ . .

att kvinnlig kontorsskrivare eller kvinnlig ritare, för vilken befattning
lägsta arvodet utgör 1,080 kronor, erhåller, efter att hava innehaft

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

arvode av 1,200 kronor i tre år, 1,500 kronor och efter ytterligare tre
år det för befattningen stadgade högsta arvode, 1,800 kronor;

att kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare vid distrikten, banvakt,
vagn- och stallkarlar, förrådsvakt, ledningsvakt och stationskarl erhålla,
efter att hava innehaft arvode av 1,020 kronor i tre år, omedelbart det
för dessa befattningar stadgade högsta arvode, 1,140 kronor; samt

att konduktör, manligt kontorsbiträde, stationsförman och portvakt
vid första klassens station erhålla, efter att hava innehaft arvode av
1,260 kronor i tre år, omedelbart det för dessa befattningar stadgade
högsta arvode 1,500 kronor.

§ 5.

5:o) Har generaldirektör, överdirektör eller överingenjör beviljats
ledighet och vikarie för honom förordnats, må på Kungl. Maj:ts prövning
bero, huru stor del av arvodet skall till vikarien avstås.

§ 6.

2:o) I — — — — — — — — — — — — dagar.

Ersättning till den, som på förordnande uppehåller generaldirektörs-,
överdirektörs- eller överingenjörsbefattning, bestämmes för varje gång
av Kungl. Maj:t.

Angående — — — — — — — — — — bestämmelser.

§ 7.

2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag
registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad
angår, verkets chef, överdirektör, överingenjör, distriktschef, byråchef,
byrådirektör eller överkontrollör, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

av annan befattning, järnvägsstyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses hinderlig för fullgörande av tjänstgöringen vid statens järnvägar,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas
och bibehållas.

Över alla av styrelsen i ovannämnda hänseenden meddelade beslut
skall förteckning föras hos styrelsen.

§ 8.

Vid avgång från statens järnvägars tjänst till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall utgår till generaldirektör, överdirektör
och överingenjör arvodet samt till annan tjänsteman lönen till månadens
slut. Tjänstgöringspenningar utgå endast till och med den dag, avgången
sker.

Avlider tjänsteman i följd av olyckshändelse under tjänsteutövning,
må ett belopp, motsvarande en månads avlöning, såsom begravningshjälp
tilldelas stärbhuset.

§ 9.

l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda
lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt,
tillkomma dels byråchef, förste vaktmästare och vaktmästare i
styrelsen, dels följande tjänstemän av högre grad vid distrikten, nämligen:
distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, ban-, maskin- och telegrafingenjör,
trafikinspektör, överinspektör, baninspektor, maskininspektor,
elektroingenjör, byråassistent, stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare
för biljettexpedition, förste stationsskrivare å station
av 2:dra eller 3:dje klass ävensom dylik tjänsteman å station av högre
klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet
användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga
tjänstemän av lägre grad vid distrikten med undantag av lokomotivförare,
tågmästare, ogift förste kontorsbiträde och ogift manligt kontorsbiträde
samt sådant gift förste kontorsbiträde och gift manligt kontorsbiträde,
som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring, konduktör, eldare,
vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän, i fråga om
vilka, på sätt ovan angivits, undantag stadgats beträffande förmånen att
erhålla inkvartering in natura.

2:o) Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt stat,
som av styrelsen fastställes.

3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära
ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40
procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, i
enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med
iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 2,000

3> » » 33 3)

3) 3) 3> 3) 3)

3) 33 33 3) 5

33 33 33 33 33

3) 33 3) 3) 33

6 33 33 3) 33 1,800

5 3> 33 33 33 1,500

4 3) 33 33 33 1,100

3 33 33 33 33 850

2 33 3) 33 33 650,

skelande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt
vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman
av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen
utgöra 400 kronor;

b) å övriga stationer:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 1,700 .

3) 3> 3)

33 3) 33

33 3) 3)

33 3) 33

3> 33 33

33 6 3) 33

3) 5 3) 33

33 4 33 33

33 3 33 33

33 2 3) 3)

33 33 1,500

33 33 1,200

3) 33 900

33 33 700

33 3) 550,

skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt
vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman
av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen
utgöra 350 kronor.

4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

§ 10.

l:o) Felräkningspenningar tillkomma

a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;

b) annan personal, som i regelbunden tjänst fördelning handhar uppbörd
från allmänheten, med högst 0.1 procent av samtliga redovisade
trafik- och telegraminkomster jämte efterkravsbelopp till fördelning mellan
nämnda personal på avsändnings- och emottagningsstationerna, med
iakttagande att beloppet, för tjänsteman och år räknat, ej må överstiga :

å biljettexpeditionerna vid Stockholms centralstation, Göteborgs
och Malmö huvudstationer ävensom å statens järnvägars
resebyrå i Stockholm ................................................ kronor 240,

samt å övriga expeditioner och stationer................................ » 180;

ägande Kungl. Maj:t i övrigt meddela närmare bestämmelser rörande
sättet för fördelning av felräkningspenningar m. m.;

c) tjänsteman vid maskin- eller trajikavdelningen, som verkställer utbetalning
av avlöning, uppgående till minst 100,000 kronor för år, med
25 öre för varje fulla tusental kronor av samma avlöning, under förutsättning
att särskilt arvode enligt 2:o) här nedan icke utgår till vederbörande
;

d) tjänsteman, som enligt styrelsens uppdrag verkställer utbetalning
av avlöning till personal vid styrelsens kontor, uppgående till minst 100,000
kronor för år, likaledes med 25 öre för varje fulla tusental kronor för
år räknat.

§ 12-

Dyrortstillägg utgår med 60 kronor om året till tjänstemän av lägre
grad, vilkas arvode icke överstiger 1,500 kronor och som äro placerade
i städer med minst 15,000 invånare samt, vad Stockholmstrakten angår,
å stationer och bansträckor utom Stockholm till och med Ål vsjö, Järva
och Värtan.

Källortstillägg utgår:

för samtliga tjänstemän å bandelarna från Bräcke till och med Jörn,
jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik, Vännäs—
Umeå och Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen, från Järpen till och med
Duved samt från Lit till och med Volgsjön med bilinjerna Jämtlands
Sikås—Hammerdal och Ulriksfors—Strömsund med fem kronor i månaden;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

för samtliga tjänstemän å bandelarna från Duved till Riksgränsen
bortom Storlien, från Jörn till och med Haparanda jämte bilinjen Ålvsby
—Piteå, från Luleå till och med Polcirkeln samt från Karungi till och
med Overtorneå med tio kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Polcirkeln till och med
Gällivare jämte bilinjerna Gällivare—Malmberget, Gällivare—Koskullskulle
och Gällivare—Porjus med femton kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Gällivare till och med
Riksgränsen, med undantag av tjänstemän tillhörande banavdelningen
och maskinavdelningens ledningspersonal å banlinjen Abisko—Riksgränsen,
med tjugu kronor i månaden; samt

för nyssnämnda tjänstemän vid banavdelningen och maskinavdelningens
ledningspersonal med trettio kronor i månaden.

Dyrortstillägg och kallortstillägg skola anses tillhöra lönen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Bilaga 1.

Till KONUNGEN.

Sedan 1853—1854 årens riksdag beslntit anläggning för statens räkning av Historik,
dels en södra och dels en västra stambana, uppdrogs genom nådigt brev den 22 ja- Perioden

nuari 1855 högsta ledningen och utförandet av statens järnvägsbyggnader åt översten issg_1862.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 184 käft. (Nr 209.) 13

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Nils Ericson. Därefter utfärdades genom nådigt brev den 31 januari 1855 för översten
Ericson, såsom chef för statens järnvägsbyggnader, en instruktion, genom vilken
det lämnades honom en synnerligen vidsträckt befogenhet. Genom denna instruktion
bemyndigades nämligen chefen för statens järnvägsbyggnader att efter eget beprövande
och på eget ansvar ordna byggnadsarbetets alla såväl ekonomiska som tekniska
detaljer samt att i allmänhet vidtaga de åtgärder, varigenom efter hans åsikt statens
och det allmännas fördel samt företagets framgång bäst befrämjades. Jämväl tillkom
det chefen för statens järnvägsbyggnader att, i den mån banlinjen öppnades för allmän
trafik, handhava högsta ledningen av de sålunda trafikerade banorna.

Perioden Då översten friherre Ericson den 30 december 1862 beviljades avsked från sin

1863—1882. befattning såsom chef för statens järnvägsbyggnader, förordnade Kungl. Maj:t, att
från 1863 års ingång den myndighet, som av honom utövats, skulle fördelas på två
särskilda styrelser, nämligen styrelsen för statens järnvägstrafik och styrelsen för
statens järnvägsbyggnader, av vilka den senare, som skulle bestå av en chef samt
två ledamöter, en byråchef för den tekniska avdelningen och en byråchef för den
ekonomiska och administrativa avdelningen, tillsvidare skulle handhava den högsta
ledningen av statens järnvägsbyggnader.

Styrelsen för statens järnvägsbyggnader erhöll emellertid icke samma vidsträckta
befogenhet, som förut tillkommit chefen för statens järnvägsbyggnader. Dock skulle
styrelsen äga bland annat att, sedan plan för ny järnvägsanläggning erhållit Kungl.
Maj:ts fastställelse, under arbetets utförande efter lokala förhållanden lämpa banans
utläggning i dess olika delar, att antaga, förordna och avskeda alla underlydande
tjänstemän och betjänte samt att inom vissa fastställda avlöningsklasser bestämma
avlöningen åt tjänstemännen utom styrelsen.

Fråga väcktes emellertid snart nog om en förändring eller indragning av den
särskilda styrelsen för statens järnvägsbyggnader. Sålunda hemställde 1868 års riksdag
om sammanförande av styrelserna för statens järnvägsbyggnader och statens
järnvägstrafik till en enda styrelse för statens järnvägar eller, därest detta icke befunnes
ändamålsenligt, om förläggande av styrelsen för statens järnvägsbyggnader
till arbetslinjen. Sedermera ifrågasatte en av Kungl. Maj:t tillsatt löneregleringskommitté
uti sitt den 19 maj 1879 avgivna betänkande, att bestyret med statens
järnvägsbyggnader skulle överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken benämning
kommittén föreslog för styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader. I
samma riktning uttalade sig också 1880 års riksdag, varemot 1881 års riksdag framhöll,
hurusom det kunde vara tvivel underkastat, vilket som vore lämpligast, att överlämna
tillsynen över statens framtida järnvägsbyggnader till styrelsen för statens
järnvägstrafik eller till styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader.

En sammanslagning av styrelsen för statens järnvägsbyggnader och styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader hade emellertid redan dessförinnan i viss mån
ägt rum, därigenom att chefen för förstnämnda styrelse, översten Beijer, den 10
augusti 1877 utnämnts att tillsvidare vara chef jämväl för styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader. Till följd därav hade styrelsen för statens järnvägsbyggnader
införlivats såsom en särskild avdelning inom styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader med i övrigt oförändrad organisation och personaluppsättning.

Perioden den
1 jern.—18S3
—den 30
sept. 1S8S.

Sedermera avlät Kungl. Maj:t till 1882 års riksdag proposition om fullständig
sammanslagning av de båda styrelserna, men riksdagen förklarade sig anse frågan
om ordnandet av tillsyn över statens järnvägsbyggnader böra hållas öppen, intill dess

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209. 99

fullbordandet av stambanan till Sollefteå kunde emotses, och beviljade därför endast
på extra stat ett anslag av 20,000 kronor för år 1883 att användas för anordnande
av tillsyn över statens järnvägsbyggnader, vilket anslag sedermera för varje år till
och med för år 1888 förnyades. Genom 1882 års riksdagsbeslut upphörde styrelsen
för statens järnvägsbyggnader; och Kungl. Maj:t uppdrog i samband med fastställelse
av lönestat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 2 juni 1882 tillsynen över
statens järnvägsbyggnader tillsvidare från och med år 1883 åt nämnda styrelse. För
fullgörande av detta uppdrag anställdes inom styrelsen, utöver den ordinarie personalen,
på extra stat en byråchef, som skulle bereda och föredraga alla tekniska ärenden
rörande järnvägsbyggnaderna, samt vissa andra tjänstemän och betjänte.

I sammanhang därmed att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen greve
Kudolf Cronstedt den 28 oktober 1887 förordnades att vara chef för styrelsen för
statens järnvägstrafik väcktes fråga därom, att tillsynen över statens järnvägsbyggnader
skulle överflyttas till denna styrelse; och anbefalldes samma styrelse att avgiva
förslag, huru inom styrelsen handläggningen av de ärenden, som rörde ledningen av
järnvägsbyggnaderna med vad därtill hörde, skulle kunna ordnas. Uti sitt i sådant
avseende avgivna förslag förklarade styrelsen, som utgick från antagandet, att de årliga
anslagen för fortsättande av statens järnvägsbyggnader komme att uppgå till
allenast 2 eller 2% millioner kronor, att ledningen av byggnadsarbetena kunde anförtros
åt en från trafikförvaltningsgöromålen fullt fristående ingenjör under benämning
överingenjör. Dennes huvudsakliga verksamhet skulle förläggas till linjen och
därstädes förenas med chefskapet för byggnadsdistriktets byrå. Överingenjören borde
äga att meddela beslut beträffande alla vid byggnaden förekommande anordningar
med undantag av sådana, rörande vilka det i den för honom utfärdade instruktionen
särskilt stadgades, att styrelsens beslut skulle inhämtas. Byggnadsärendena skulle
beredas å linjens byrå, men överingenjören skulle endast i undantagsfall inför styrelsen
framlägga och föredraga ärendena. Detta skulle nämligen ske av överdirektören
för banavdelningen beträffande alla tekniska frågor, för vilka överingenjören ej särskilt
tillkallades, samt av överdirektören för byråavdelningen beträffande övriga byggnaden
rörande ärenden. Inom trafikstyrelsen skulle därför för behandlingen av byggnagsärendena
icke erfordras någon annan ny tjänstebefattning än en revisorstjänst.

Kungl. Maj:t avlät därefter till 1888 års riksdag proposition om överflyttande i
enlighet med styrelsens förslag av tillsynen över statens järnvägsbyggnader från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till styrelsen för statens järnvägstrafik, vilken proposition
av riksdagen bifölls.

Från och med den 1 oktober 1888 överflyttades på grund härav bestyret med
statens järnvägsbyggnader till styrelsen för statens järnvägstrafik, vilken styrelses benämning
samtidigt ändrades till järnvägsstyrelsen.

Sedan norra stambanan år 1894 fullbordats till Boden, vidtogs den förändringen
uti järnvägsbyggnadsförvaltningens organisation, att åt överdirektören för banavdelningen
inom järnvägsstyrelsen tillika meddelades förordnande att vara överingenjör
vid järnvägsbyggnaderna. Enligt den för järnvägsstyrelsen utfärdade instruktion av
den 15 oktober 1897 hörde också till banavdelningens handläggning alla ärenden,
som angingo nya järnvägsanläggningar. Det visade sig emellertid nödvändigt att
redan från och med den 1 januari 1898 tills vidare inom styrelsen anställa en byrådirektör
med åliggande att tillhandagå överdirektören för banavdelningen vid beredningen
av alla järn vägsby ggnadsärenden, ävensom att anvisa särskilt anslag till bestridande
av kostnaderna för revision av järnvägsbyggnadernas räkenskaper och förrådshandlingar.

Perioden från
och med
den 1 oktober
188S.

100

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 209.

Med anledning av 1898 års riksdags beslut att, förutom statsbanorna från Boden
till Ytter-Morjärv och från Krylbo till Örebro, statsbanor skulle anläggas jämväl från
Gällivare till Riksgränsen och från Göteborg till Skee, blev på järnvägsstyrelsens
framställning av Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 2 september 1898 förordnat,
att en särskild tjänsteman, benämnd överingenjör, skulle tillsvidare intill utgången
av år 1900 anställas med åliggande att inom järnvägsstyrelsen bereda samt dels i
vederbörande överdirektörs ställe föredraga och i övrigt handlägga, dels ock själv avgöra
ärenden rörande nya järnvägsbyggnader, varjämte överingenjören skulle närmast
under järnvägsstyrelsen leda och övervaka berörda byggnadsarbeten.

Genom nådigt brev den 25 november 1898 meddelade därefter Kungl. Maj:t
närmare bestämmelser för överingenjörens verksamhet; och skulle det enligt dessa bestämmelser
tillkomma överingenjören, utöver den befogenhet, som enligt § 22 i gällande
instruktion var tillagd avdelningschef inom styrelsen, att antaga och entlediga
tillfälliga ingenjörs- och andra biträden ävensom bestämma deras avlöning, försåvitt
denna, inkvarteringsersättning inberäknad, understege 200 kronor i månaden; att, där
avvikelse från gällande normalbestämmelser rörande banvallen och överbyggnaden
vore erforderlig, därom meddela föreskrift, försåvitt avvikelsen endast vore av mindre
betydelse och omfattning; att fastställa ritningar för mindre hus och brobyggnader
samt detalj ritningar till och detaljändringar i byggnader i allmänhet, allt i de fall,
där järnvägsstyrelsen icke förbehållit sig bestämmanderätten; samt att under inspektionsresa
å arbetslinje meddela föreskrift om verkställighetsåtgärd av beskaffenhet att
icke tåla uppskov, även om detta icke eljest folie inom hans befogenhet, dock med
skyldighet för honom att snarast möjligt hos järnvägsstyrelsen anmäla åtgärden.

Sedermera blev genom särskilda nådiga brev den 19 maj 1899 och den 17 juni
1903 överlämnat till överingenjören att bereda och föredraga eller ock själv avgöra
ärenden rörande omgestaltning av bangårdsförhållandena i Stockholm och Göteborg
samt frågor rörande nya bangårdsanordningar i Hälsingborg, Lund och Malmö.

Genom nådigt brev den 31 maj 1906 skedde en av de då föreliggande ärendenas
särskilt brådskande natur påkallad tudelning av överingenjörsgöromålen, i det
att för nämnda år från överingenjörens verksamhetsområde undantogs handläggning
av de ärenden, som angingo undersökningar och utredningar beträffande den ifrågasatta
s. k. inlandsbanan från hamnplats vid Bohuslänska kusten till lämplig plats
vid statsbanan Luleå—Riksgränsen; och anställdes en särskild tjänsteman tillsvidare
under år 1906 med åliggande att med den befogenhet, som förut tillkommit överingenjören,
handlägga de från överingenjörens verksamhetsområde sålunda undantagna
ärendena. Genom nådigt brev den 31 december 1906 medgavs därefter, att jämväl
efter 1906 års utgång Unge tillsvidare under år 1907 anställas dels en överingenjör
och dels eu särskild tjänsteman för handläggning av de ärenden, som enligt nådiga
brevet^den 31 maj 1906 undantagits från överingenjörens verksamhetsområde.

_ A den s. k. järnvägsbyggnadsbyrån inom järnvägsstyrelsen, som förestods av
överingenjören, anställdes, med Kungl. Maj:ts medgivande, förutom en byrådirektör,
varom ovan förmälts, en byråingenjör, en notarie och en revisor. Revisorsbefattningen
indrogs dock från och med den 1 november 1905 och revisorns göromål överlämnades
ttll revisorn i järnvägsstyrelsen mot viss ersättning. De å ifrågavarande byrå anställda
tjänstemännen förordnades på två år i sänder.

Överingenjören förordnades till och med år 1904 för två år i sänder. Från
och med år 1905 meddelades kortare förordnanden.

Kling!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

101

Vid underdånig föredragning den 22 december 1905 av frågan om förordnande
av överingenjör vid statens järnvägsbyggnader anförde dåvarande statsrådet och
chefen för civildepartementet att, enär under de närmaste åren järnvägsbyggnader
för statens räkning kunde antagas i avsevärd omfattning förestå, det syntes nödigt
att dessförinnan underkasta själva frågan om den lämpligaste organisationen av ledningen
utav ifrågavarande byggnadsföretag en noggrann prövning. Departementschefen
hemställde därför om bemyndigande att tillkalla sakkunniga personer för att
avgiva yttrande och förslag, huru ledningen av och tillsynen över nya järnvägsanläggningar
för statens räkning borde för framtiden lämpligast ordnas. Denna hemställan
bifölls av Kungl Maj:t, varefter departementschefen enligt beslut den 5 januari 1906
uppdrog åt översten A. F. O. Cederberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare
dåvarande landssekreteraren Gustaf Roos och friherre Theodor Adelswärd, trafikchefen
K. A. L. Rosenquist av Akershult och trafikchefen, dåvarande kaptenen John Nyström
att med översten Cederberg såsom ordförande avgiva dylikt yttrande och förslag.

I sitt den SO mars 1906 avgivna utlåtande framhöllo de sakkunnige till en
början, hurusom sättet att ordna ledningen av statens järnvägsbyggnader i avsevärd
mån måste göras beroende av den omfattning, i vilken dessa byggnader komme att
utföras. Då man nu syntes med säkerhet kunna förutsätta, att under närmaste åren
järnvägsbyggnader för statens räkning i avsevärd omfattning förestode, hade de sakkunnige
vid uppgörandet av förslag till framtida organisation av ledningen av statsbanebyggnaderna
utgått från denna förutsättning. Skulle mot förmodan under den
närmaste framtiden icke komma att utföras andra järnvägsanläggningar än de under
byggnad varande banlinjerna Göteborg—Skee och Morjärv—Lappträsk, syntes någon
överflyttning av byggnadsledningen från järnvägsstyrelsen till annan myndighet icke
böra äga rum, men det vore synnerligen viktigt, att, därest mera omfattande undersökningar
för ifrågasatta statsbanor skulle företagas, samma myndighet, som sedermera
skulle handhava ledningen av bananläggningarna, jämväl finge övertaga ansvaret
för de förberedande undersökningarna. Härefter anförde de sakkunniga vidare, att
såväl då byggnadsledningen från och med år 1883 uppdragits åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
som ock då den år 1888 överflyttats till styrelsen för statens
järnvägstrafik, detta motiverats därmed, att järn vägsbyggande för statens räkning för
framtiden antagligen komme att äga rum endast i ringa omfattning. År 1888 hade
också järnvägsstyrelsen utan mera betydande ökning i arbetskrafterna kunnat handlägga
jämväl byggnadsärendena redan av det skäl, att styrelsen samtidigt fått till
chef en man, vilken under en lång följd av år varit använd i allt högre poster vid
järnvägsbyggnaderna samt att denne därvid åtföljts av ingenjörer, underbefäl och
arbetare, vilka erhållit en mångårig utbildning och erfarenhet vid statens järnvägsbyggnadsarbeten.

När den närmaste arbetsledningen sedermera övergått från den äldre befälsstammen
till andra krafter, visade det sig, ätt svårigheter vid ledningen uppstode.
Den omständigheten, att järnvägsbyggnaderna till stor del pågått inom ödemarker
med synnerligen omilt klimat, samt kännedom om det ringa ålderdomsunderstöd, som
tillkommit de vid byggnaderna uttjänta ingenjörerna, hade gjort det mindre lätt att
till byggnaderna erhålla dugliga befattningshavare, särskilt arbetsledare. Svårigheterna
vid linjebefälets rekrytering medförde ökade anspråk på den högsta ledningen,
så att denna, mer än eljest varit behövligt, måst ägna arbete och omtanke åt detaljer,
från vilka den bort vara befriad. Det hade också visat sig, att uppgjorda
kostnadsförslag i väsentlig grad överskridits vid utförandet av åtskilliga banbyggna -

1906 års
sakkunniges
yttrande
rörande järnvägsbyggnadernas

organisation.

Byggnadsledningens
överflyttande
till
en särskild
byggnadsstyrelse.

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

der, därvid enligt de sakkunniges uppfattning de högst avsevärda stegringarna i anläggningskostnaderna
utöver de beräknade beloppen icke mer än delvis kunde tillskrivas
den höjning av arbetslöner och materialpriser, som efter kostnadsplanernas
uppgörande hade ägt rum, eller de ogynnsamma lokala förhållanden, under vilka
arbetena hade utförts.

Sedan år 1888 hade även i andra avseenden tillkommit förändringar, vilka i
hög grad måste försvåra byggnadsledningen genom järnvägsstyrelsens försorg. Trafiken
å statens järnvägar hade nämligen sedan dess tillväxt i sådan grad, att administrationen
av denna trafik med därmed sammanhängande angelägenheter obestridligen
måste anses vara av den vittomfattande och maktpåliggande beskaffenhet, att
järnvägsstyrelsens arbetskrafter därav finge anses tagas fullt i anspråk. Vid inträffade
ombyten av chefer för järnvägsstyrelsen hade helt naturligt de ändrade trafikförhållandena
tillmätts vida större inflytande än den styrelsen anförtrodda byggnadsledningen,
ett förhållande, som så mycket mindre kunnat motvägas genom den
större handlingsfrihet, vilken tillagts föredraganden för byggnadsärendena, som denna
större handlingsfrihet syntes icke hava blivit i tillräcklig omfattning begagnad.

Till beslutet att till järnvägsstyrelsen överflytta ledningen av järnvägsbyggnaderna
antogo de sakkunnige den omständigheten hava medverkat, att tidigare vissa
stationsanläggningar o. d. efter en järnvägs överlämnande till trafikstyrelsen någon
gång ansetts olämpliga och därför blivit omedelbart ändrade. Det syntes emellertid
de sakkunnige vara tydligt, att behörigt inflytande å de för trafikens skötsel och säkerhet
erforderliga anordningarna kunde tillerkännas trafikens handhavare, utan att
för ändamålet det egentliga arbetet av denne utfördes. I den anmärkta omständigheten
läge således icke något hinder för byggnadsledningens överlämnande till en
från järnvägsstyrelsen fristående organisation. Den omständigheten, att beslutanderätten
i byggnadsfrågorna skulle rrtövas av ett centralt ämbetsverk i huvudstaden,
medförde däremot väsentliga olägenheter. Personlig inspektion vore nämligen av behovet
påkallad, och muntliga förhandlingar mellan den beslutande och linjebefälet
borde alltid kunna äga rum, då det gällde att bestämma medlen för svårigheters
övervinnande. Endast därigenom kunde tidsutdräkt förebyggas samt förhindras, att
skriv- och ritgöromålen vid linjen alltför mycket ökades, och att linjeingenjörerna till
följd därav droges från det viktiga linjearbetet till tidsödande byrågöromål.

Samma skäl, som nu senast anförts mot byggnadsledningens utövande av järnvägsstyrelsen,
talade också mot dess förflyttande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Emot en sådan förändring kunde också framhållas den omständigheten, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som företrädesvis vore kontrollerande myndighet,
hade en verksamhet huvudsakligen av annan art än den, varom nu vore fråga. Det
vore dessutom under inga förhållanden lämpligt att åt fast organiserade ämbetsverk
uppdraga handhavandet av så tillfälliga, av riksdagens årliga anslag beroende företag
som statens järnvägsbyggnader, vilka företag ständigt växlade till sin omfattning,
och för vilkas utförande det av denna anledning måste å olika tider krävas växlande
antal funktionärer. Om däremot en ny särskild myndighet för ledningen av statens
järnvägsbyggnader inrättades, skulle för en sådan ny myndighet icke erfordras större
personal, än som för samma ändamål funnits anställd hos järnvägsstyrelsen eller
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för ändamålet skulle behöva, och för en sådan
särskild myndighet skulle till chef givetvis komma att förvärvas en uti ifrågavarande
hänseende tekniskt fackutbildad och fullt sakkunnig person.

På grund av vad sålunda anförts, syntes det de sakkunnige från alla synpunkter
vara lämpligast, att skötseln av statens järnvägsbyggnader, därest sådan i större

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200. 103

utsträckning skulle utföras, lämnades åt en för detta ändamål särskilt organiserad
myndighet, som lämpligen borde benämnas styrelsen för statens järnvägsbyggnader.

I fråga om en sådan styrelses organisation ansågo de sakkunnige lämpligt, att
styrelsen med de inskränkningar i dess maktbefogenhet, som betingades av dess
egenskap av statsinstitution, i övrigt anordnades efter de grunder, som vid enskilda
företag i liknande fall följdes, så att en mera affärsmässig skötsel samt jämförelsevis
mera fria och obundna former skulle erhållas, än den rent ämbetsmannamässiga förvaltningen
medgåve. Den närmaste ledningen av och tillsynen över järnvägsbyggnaderna
borde därför anförtros åt en chef, som i huvudsak borde tilldelas en befogenhet
motsvarande den, som i enskilda affärsföretag vanligen tillkomme disponent eller
verkställande direktör. Denne chef ansågo de sakkunnige böra benämnas »chefingenjör
vid statens järnvägsbyggnader». Utom chef ingenjören skulle styrelsen bestå av
fyra ledamöter, vilka skulle väljas så, att styrelsens sammansättning kunde innebära
trygghet för att erforderlig sakkunskap och erfarenhet i tekniska, merkantila och juridiska
frågor förefunnes inom styrelsen. Styrelsen i dess helhet skulle tillkomma
att besluta endast i viktigare ärenden. I alla övriga fall skulle chef ingenjören äga
att ensam besluta. Chefingenjören och styrelsens övriga ledamöter skulle förordnas
av Kungl. Maj:t, chefingenjören för 5 år och de övriga ledamöterna för två år. Med
hänsyn därtill att chefingenjören icke blivit tillerkänd någon pensionsrätt, samt för
att till dennes krävande och ansvarsfulla befattning skulle kunna erhållas den mest
lämpliga och kompetenta personen, borde chef ingenjörens avlöning bestämmas till ett
belopp icke understigande 20,000 kronor. För var och en av de övriga styrelseledamöterna
föreslogo de sakkunnige ett årligt arvode av 2,500 kronor. Beträffande området
för den nya styrelsens verksamhet skulle det åligga denna att utöva högsta
ledningen av och tillsynen över utförandet av nya järnvägsanläggningar för statens
räkning med vad därtill hörde. Styrelsen skulle verkställa erforderliga undersökningar
för ifrågasatta statsbanebyggnader ävensom upprätta planer och kostnadsförslag
för sådana byggnaders utförande. Den skulle i fråga om beslutade bananläggningar
ombesörja arbetenas verkställande i enlighet med fastställda planer och kostnadsförslag
samt förvalta och redovisa de för statens järnvägsbyggnader anslagna
medel. Vidare skulle styrelsen avgiva yttranden och verkställa utredningar jämväl
i andra järnvägsärenden än dem, som redan nämnts, samt å Kungl. Maj:ts och kronans
vägnar tala och svara i alla mål och ärenden rörande de statens järnvägsbyggnader,
som utfördes under styrelsens ledning. Slutligen skulle det också tillkomma
styrelsen att pröva alla anbud om byggnadsarbetenas utförande å s. k. generalentreprenad
ävensom att besluta i fråga om större upphandlingar, under det att chefingenjören
skulle äga att själv eller genom underlydande arbetsbefäl träffa entreprenadavtal
av mindre omfattning, med rätt för styrelsen och chef ingenjören att vid
upphandlingar träffa uppgörelser under hand, när helst sådant befunnes lämpligt.

Alla arbeten, som berörde trafiken på de färdigbyggda järnvägarna och nybyggnader
å dessa, såsom dubbelspåranläggningar, bangårdsanläggningar m. m., skulle fortfarande
tillkomma järnvägsstyrelsen att utföra, dock att, därest särskilda omständigheter
därtill föranledde, nybyggnadsarbeten jämväl vid de trafikerade banorna skulle
kunna, efter Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall därom lämnade föreskrift, uppdragas
åt styrelsen för järnvägsbyggnaderna.

Beträffande frågan om samarbete mellan järnvägsbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen
innehöll det av de sakkunnige för den förra styrelsen upprättade in -

Byggnadsstyrelsens
yttre
organisation.

Förhållandet
mellan byggnadsstyrelsen

och järnvägsstyrelsen.

104

Kutigl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 209.

struktionsförslaget, att i frågan om anslutning mellan statsbanor ävensom i frågor,
som närmast berörde trafikens skötsel och säkerhet, sådant samarbete skulle äga
rum, samt att, därest det skulle erfordras, Kungl. Maj:t skulle utfärda närmare bestämmelser
rörande detta samarbete.

I sitt utlåtande angåvo därjämte de sakkunnige, att järnvägsstyrelsen i vissa
frågor, där samarbete borde förefinnas, skulle äga bestämmanderätt. Järnvägsstyrelsen
skulle det sålunda tillkomma att vid arbets- och kostnadsplaners uppgörande
för ny banlinje upprätta specialförslag rörande bland annat spårväxlars konstruktion,
banvakts stugors antal, lokomotivstallars läge och storlek, vattenstationers och därtill
hörande pumpverks anordnande, vidare beträffande signal- och förreglingsanordningar,
den rörliga materielen för trafiken, trafikinventarier och övriga utrustningspersedlar
samt vikt, modell och tillverkningsbestämmelser för räler, ävensom angående syllavstånd,
belastningschema för broar m. m.

I fråga om vissa andra ärenden skulle järnvägsstyrelsen allenast äga rätt att
vid arbets- och kostnadsplaners uppgörande yttra sig, nämligen i fråga om bangårdars
läge och utsträckning, stationsanordningar i övrigt, husbyggnaders inredning,
läge för de till bangårdar hörande byggnader samt telegrafens anordning.

Under byggnadsarbetenas utförande erforderlig rullande materiel jämte personal
skulle järnvägsstyrelsen mot ersättning tillhandahålla, och från järnvägsstyrelsens
förråd skulle, mot ersättning, utlämnas för den rullande materielen behövliga förbrukningsartiklar,
såsom kol, olja m. ra. Den för trafiken behövliga rullande materielen,
trafikinventarier och övriga utrustningspersedlar skulle inköpas av järnvägsstyrelsen,
som skulle tillhandahålla jämväl för banbyggnaderna erforderliga räler med tillhörande
skarvjärn.

Järnvägsstyrelsen skulle icke tillerkännas rätt att under arbetets gång kontrollera
utförandet. Däremot borde, innan färdigbyggd banlinje överlämnades till järnvägsstyrelsens
förvaltning, besiktning å densamma äga rum av en för sådant ändamål
tillsatt särskild besiktningsnämnd.

Byggnadsstyrelsen huvudbyrå skulle icke ovillkorligen hava sitt säte i Stockholm
utan kunna förläggas till den plats, som med avseende på kommunikationerna
mellan byrån och arbetslinjen kunde i varje särskilt fall anses lämplig. Byrån
skulle således kunna förflyttas allt efter arbetenas utförande inom olika trakter av
landet.

Byggnadsstyrelsen skulle äga att utse och entlediga distriktsingenjörer — motsvarande
dåvarande arbetscheferna — bestämma antalet av de såväl vid huvudbyrån
som å linjen anställda befattningshavarna samt fastställa de åt den högre tjänstepersonalen
utgående löner och andra dem möjligen tillkommande förmåner. Chefingenjören
skulle tillsätta och entlediga alla befattningshavare utom distriktsingenjörerna samt
meddela bestämmelser i fråga om avlöningsförmåner för det lägre arbetsbefälet och
betjänte. Instruktionen och tiänstgöringsreglementen för personalen skulle utfärdas
av styrelsen.

För att dugliga ingenjörer skulle kunna förvärvas till befattningar vid järnvägsbyggnaderna
föreslogo de sakkunnige, att uttryckligt stadgande skulle meddelas
därom, att vid tillsättningen av tjänster inom och under järnvägsstyrelsen samma
hänsyn borde tagas till tjänstgöring vid banbyggnaderna som till tjänstgöring vid
trafiken.

I fråga om sättet för byggnadsarbetenas utförande framhöllo de sakkunnige
önskvärdheten därav, att entreprenadsystem i största möjliga omfattning kunde komma
till användning, men att byggnadsstyrelsen alltid borde äga frihet att välja den form,
som för arbetenas utförande å viss tid eller ort befunnes lämpliga.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 209. 105

Övor de sakkunniges utlåtande avgav järnvägsstyrelsen yttrande av den 23 Jänwägsstgapril
190(). Styrelsen framhöll dumt! till eu början, liurusom åtskilliga av de med
den dåvarande ledningen av järnvägsbyggnaderna förenade olägenheter, som av de ni ay dc
sakkunnige angivits, vore beroende därpå, att statens järnvägs byggnader tidtals for- sakkunniges
cerats och tidtals avstannat. Under perioder av forcerat järnvägsbyggandc bleve det förslag.
nämligen icke möjligt att anskaffa befäl i tillräcklig mängd med de kvalifikationer,
som vore erforderliga, ej heller underbefäl eller arbetare utrustade mod önskvärda
egenskaper. Inträffade ett forcerat järn vägsbyggande under för landet gynnsamma
industriella konjunkturer, bleve stegringen i arbets- och materialpris sådan, att för
normala förhållanden uppgjorda kostnadsförslag fullständigt förrycktes. En oförutsedd,
avsevärdare inskränkning i järnvägsbyggandet medförde den svårigheten, att
större delen av det använda arbetsbefälet, som redan förvärvat praktisk erfarenhet,
samt en stor del av de vid byggnaden anställda arbetarna måste avskedas. Dessa
olägenheter skulle kunna undanröjas, om det med nödig hänsyn till landets förmåga
att bära kostnaderna för de nya järnvägsbyggnader, som genom statens försorg skulle
utföras, uppgjordes eu på noggranna undersökningar grundad plan för järnvägsbyggnadernas
utförande att tillämpas under en längre följd av år.

Det skäl, som huvudsakligen föranlett överflyttandet av ledningen av statens
järnvägsbyggnader först till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och därefter till järnvägsstyrelsen,
hade varit den ringa omfattning, vari järnvägsbyggnaderna hade antagits
under de vid vartdera tillfället närmast följande åren skola ifrågakomma. Av
denna omständighet kunde dock icke dragas den slutsatsen, att statsmakternas uppfattning
varit den, att, då större statsbaneanläggningar förekomme, dessas ledning
borde uppdragas åt en särskild för ändamålet inrättad styrelse. Vad som föranlett
banbyggnadernas överflyttande till järnvägsstyrelsen både nämligen, förutom nyssnämnda
skäl, varit jämväl de fördelar, som väntades därav uppkomma, nämligen enhetlighet
i ledningen av statens järnvägsbyggnader och statens järnvägstrafik samt
förenkling i administrationen och därav föranledd besparing i kostnader.

Mot styrelsens ledning av statens under senare år utförda eller under anläggning
varande järnvägsbyggnader hade klander framställts på den grund, att de verkliga
byggnadsomkostnaderna överstigit de beräknade; och de sakkunnige hade ansett
anledningen härtill icke uteslutande kunna sökas i stegrade material- och arbetspriser
eller ogynnsamma lokala förhållanden. Styrelsen påpekade till bemötande härav
först, hurusom anläggningskostnaderna för vissa stambanor, byggda under den tid,
ledningen av statens järnvägsbyggnader handhades av en särskild styrelse, överskridit
de beräknade kostnaderna i en grad ungefärligen motsvarande vad som skett med
de av de sakkunnige åberopade banbyggnaderna. Den omständigheten, att de beräknade
anläggningskostnaderna för vissa statsbanor blivit överskridna, innebure icke
tillräcklig grund för påståendet, att arbetsledningen varit mindre tillfredsställande,
utan kunde likaväl bero på förändrade konjunkturer och vid kostnadsförslagens uppgörande
okända lokala förhållanden, vilka rubbat förutsättningarna för de gjorda kostnadsberäkningarna.
Stjrrelsen lämnade därefter en närmare redogörelse för anledningarna
i varje särskilt fall till den av de sakkunnige anmärkta förhöjningen i anläggningskostnaderna
för de olika uppgivna statsbanebyggnaderna, varjämte styrelsen
erinrade, hurusom samtidigt med anläggandet av de av de sakkunnige omförmälda
statsbanorna åtskilliga enskilda jänvägsanläggningar hade utförts, beträffande vilka
det likaledes visat sig, att anläggningskostnaderna högst betydligt överskridit de beräknade
med anledning — liksom i fråga om statsbanebyggnaderna av det nästan
exempellösa ekonomiska uppsvinget i landet under slutet av 1890-talet.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 1S4 hiijt. (Nr 209.)

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

De sakkunnige hade icke tagit tillräcklig hänsyn till nyttan och nödvändigheten
av ett intimt samarbete mellan statens järnvägsbyggnader och statens redan trafikerade
järnvägar. Planläggningen av och de förberedande undersökningarna för ett
järnvägsföretag ävensom järnvägsanläggningens utförande borde uppenbarligen verkställas
på det sätt, som bäst överensstämde med erfarenheten från de under trafik
varande banorna. En ständig växelverkan borde därför råda mellan byggnaderna
och färdiga banan, men, enligt vad erfarenheten från en föregående tid givit vid
handen, mötte det emellanåt ganska stora svårigheter att åstadkomma ett enigt samarbete
mellan tvenne styrelser, vilkas verksamhetsområden gränsade intill och delvis
grepo in i varandra. Om statens järnvägsbyggnader och de trafikerade järnvägarna
hörde under samma styrelse, kunde all den sakkunskap, som stode den senare till
buds, på ett snabbare sätt och med mindre kostnad komma byggnaderna till godo.
Upphandling av erforderliga materialier och effekter skedde både ekonomiskt fördelaktigare
och med bättre resultat, om den ägde rum i samband med leverans för
statens jänvägars behov. De trafikerade banornas verkstäder kunde stå till byggnadernas
förfogande för tillverkning av nya växlar och dylikt samt för reparationer
av vagnar och lokomotiv m. m. Besiktning av leveranser kunde verkställas gemensamt
av för varje särskilt fall sakkunniga personer. Gemensamt brokonstruktionskontor
funnes, liksom också gemensamt kontor för uppgörande av förslag till och besiktning
av växel- och signalsäkerhetsanordningar samt telegraf- och andra elektriska
anläggningar. Juridiska spörsmål, frågor om förande av rättegångar och bevakning
av fordringar m. m. kunde handläggas inom den därför avsedda byrån inom järnvägsstyrelsen.
Gemensam arkitekt kunde finnas anställd, vilken hade de bästa förutsättningarna
för att kunna tillgodose de olika banbyggnadernas behov av för
var och en av dessa särskilt lämpade husbyggnader. Det vore av vad styrelsen sålunda
anfört ovedersägligt, att, om statens järnvägsbyggnader överflyttades till en
särskild styrelse, den å chefingenjörens byrå tjänstgörande personalen måste bliva
betydligt talrikare än den å järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå anställda och järnvägsbyggnadernas
administrationskostnader därigenom avsevärt förhöjas.

De sakkunnige hade utgått från förutsättningen, att mycket omfattande järnvägsbyggnader
under de närmaste åren komme att för statens räkning utföras. Skulle
denna förutsättning visa sig oriktig, skulle, såsom de sakkunnige också framhållit, en
dylik överflyttning icke vara erforderlig. Om nya järnvägsanläggningar väl skulle
komma till utförande, men verkställas genom generalentreprenad, såsom de sakkunnige
ansett vara i regel fördelaktigast, skulle ej heller i sådant fall en överflyttning
av ledningen av järnvägsbyggnaderna vara motiverad. Göromålen för byggnadsstyrelsen
och för chefingenjören syntes nämligen i sistnämnda fall icke bliva av den
omfattning, att eu särskild styrelse bleve behövlig.

Skulle åter under de närmaste åren efter år 1906 av statsmakterna fattas beslut
om utförandet av mera betydande järnvägsanläggningar, och skulle arbetena å
dessa komma att bedrivas med tillämpning av det system, som under senaste tider
därförut vid banbyggnaderna använts, funne sig styrelsen, om också icke utan en
viss tvekan, kunna tillstyrka genomförandet av en sådan organisation, som av de
sakkunnige föreslagits. Styrelsen måste nämligen med tillfredsställelse se, att på
detta sätt en betydande lindring i dess arbetsbörda bereddes. Att styrelsen ändock
tvekade om den fulla nyttan av den föreslagna åtgärden, berodde därpå, att icke desto
mindre vissa lika viktiga byggnadsarbeten måste hos styrelsen bibehållas, nämligen
de många och stora bangårdsombyggnadsarbetena, den nya ingången till Stockholm
och en del betydande dubbelspårsanläggningar.

107

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

En given förutsättning för styrelsens anslutning till de sakkunniges förslag voro
emellertid, att bestämmelser gåves, genom vilka det huvudsakliga av det nuvarande
intima samarbetet mellan järnvägsbyggnaderna och färdiga banan bevarades. Sålunda
syntes de för uppnående av nödigt samarbete mellan järnvägsstyrelsen och
järil vägsbyggnadsstyrelsen ändamålsenligt, att en ledamot av sistnämnda styrelse av
Kungl. Maj:t utsåges inom järnvägsstyrelsen. Vidare bordo järnvägsstyrelsen tillerkännas
avgöranderätt jämväl i åtskilliga ganska väsentliga avseenden, i vilka det enligt
de sakkunniges förslag skulle tillkomma byggnadsstyrelsen att meddela beslut, såsom
beträffande planläggning av bangårdar samt håll-, last- och mötesplatser, beträffande
storlek och inredning av stationshus, lokomotivstallar, godsmagasin, verkstads- och
förrådshus samt till stationsanläggning hörande bostadsbyggnader, beträffande trafiksäkerhetsanordningar,
anordnande av telegraf- och telefonlinjer, beträffande den rullande
materielen m. m. Slutligen borde också järnvägsstyrelsen sättas i tillfälle att
granska och yttra sig angående de plan- och profilritningar, som av byggnadsstyrelsen
uppgjorts för en ifrågasatt statsbana, innan förslaget inginge till Kungl. Maj:t.

Om lämpligheten av förslaget att förlägga byggnadsstyrelsen och dess huvudbyrå
till arbetslinjen eller annan ort utom Stockholm kunde styrelsen icke finna sig
övertygad. Svårigheter skulle nämligen för byggnadsstyrelsen uppstå för erforderligt
samarbete såväl med järnvägsstyrelsen som med civildepartementet samt andra statens
myndigheter i huvudstaden, och de fördelar, som skulle kunna vinnas genom styrelsens
förläggande till en av arbetslinjerna, skulle bliva mycket små i förhållande
till de olägenheter, som därav skulle föranledas, för så vitt byggnadsarbeten samtidigt
skulle bedrivas å två eller flera måhända vitt skilda platser. Angående den
nämnd, som skulle avsyna en genom byggnadsstyrelsens försorg utförd statsbanebyggnad,
gjorde styrelsen åtskilliga anmärkningar, för vilka i detta sammanhang
icke torde behöva närmare redogöras.

Till sist framhöll styrelsen, att inom den närmaste framtiden sannolikt förestode
vissa synnerligen omfattande arbeten, såsom omgestaltning av bangårdarna i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Lund, Eslöv och Nässjö, ävensom utläggning av dubbelspår
å flera bansträckor, vilka arbeten styrelsen i likhet med de sakkunnige ansågo
fortfarande böra utföras genom järnvägsstyrelsens försorg. Med hänsyn till dessa
arbeten syntes det i allt fall bliva nödvändigt att för handläggningen av frågor rörande
desamma en särskild därför utbildad person för en längre tid framåt anställdes inom
styrelsen. Då utförandet av vissa av nyssberörda anläggningar vore förbundet med
fullt ut lika stora tekniska svårigheter som utförandet av de nya statsbanor, vilka
vore ställda i utsikt, måste en sådan adjungerad ledamot i järnvägsstyrelsen kunna
motsvara minst de fordringar de sakkunnige ansåge sig böra ställa på eu blivande
chefingenjör vid statens järnvägsbyggnader, och borde därför hans avlöning icke heller
rimligen kunna sättas till ett avsevärt lägre belopp än den senares.

Emot järnvägsstyrelsens beslut anmälde dåvarande tillförordnade överdirektören
Klemming sin skiljaktiga mening. Han ansåg, att järnvägsstyrelsens kritik över de
sakkunniges förslag bort utmynna i ett avstyrkande av detsamma. En chef för
byggnadsavdelningen med de kvalifikationer, som de sakkunnige tänkt sig för en sådan
befattningshavare, borde mycket väl kunna inordnas inom järnvägsstyrelsen, därest åt
denna byggnadschef i alla frågor, som icke vore av för statsbanedriften betydelsefull
natur, gåves den bestämmanderätt, att den verkliga ledningen av arbetena komme
att ligga i hans hand, och om föredragning i styrelsen av byggnadschefen skedde
endast i sådana frågor, som i fastställd instruktion bestämts. Någon verklig olägen -

Reservation
mot järnvägsstyrelsens

beslut.

108

1906 års
järnvägsorga
nisationskommittés

yttrande
rörande järnvägsbyggnadernas
organisation.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 209.

het för^ överingenjörens tjänsteutövning av hans samband med järnvägsstyrelsen kunde
icke påvisas, utan tvärtom hade han därigenom tillfälle att, när han så önskade,
rådslå med järnvägsstyrelsens övriga ledamöter och påkalla biträde i många olika
förmer. Den förmån, som enligt de sakkunniges förslag skulle vinnas genom inrättande
av ^en styrelse, så sammansatt som de sakkunnige föreslagit, skulle lika väl kunna
ernås, därest den anordningen vidtoges, att Kungl. Maj:t tillsatte skickliga och erfarna
män, som av chefen för järnvägsstyrelsen skulle sammankallas till överläggning och
beslut i vissa betydelsefulla frågor. Genom en sådan anordning skulle för statens
järnvägsbyggnader kunna tillgodogöras den erfarenhet, den sakkunskap och do arbetskrafter,
som funnes i och under järnvägsstyrelsen, och de många anledningar till
slitningar undvikas, som enligt reservantens på erfarenhet från gångna tider grundade
övertygelse skulle medfölja den av de sakkunnige förordade anordningen med en
särskild byggnadsstyrelse.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 4 augusti 1906 av frågan om förändrad
organisation av järnvägsstyrelsen med därunder lydande förvaltningar fäste dåvarande
statsrådet och chefen för civildepartementet uppmärksamheten därå, att Kungl. Maj:t den
22 december 1905 bemyndigat dåvarande departementschefen att tillkalla sakkunniga
personer för att avgiva yttrande och förslag, huru ledningen av och tillsynen över
nya järnvägsanläggningar för statens räkning borde för framtiden lämpligast ordnas.
I sammanhang därmed anförde departementschefen vidare, att den av honom för avgivande
av yttrande rörande järnvägsstyrelsens organisation m. m. ifrågasatta kommittén
borde vid fullgörandet av sitt uppdrag taga jämväl denna fråga i noggrant
övervägande, enär ovannämnda sakkunniges förslag vore uppgjort under förutsättning
att ej någon mera ingående omorganisation av järnvägsstyrelsen skulle ske.

Berörda kommitté avgav sitt betänkande den 8 mars 1907 och anförde därvid
i förevarande ämne följande.

Kommittén ville icke bestrida, att förhallandena i avseende å byggnadsverksamheten
och trafiken eller endera kunde i framtiden utveckla sig så, att det kunde
komma att anses nödvändigt, att ledningen av och tillsynen över statens järnvägsbyggnader
uppdroges åt en särskild därför inrättad styrelse. Å andra sidan måste
dock fasthållas, dels att under dåvarande förhållanden avsevärt mycket arbete utfördes
för järnvägsbyggnadernas räkning av andra järnvägsstyrelsens byråer och kontor än
den för järnvägsbyggnaderna inrättade byggnadsbyrån, dels ock att såväl enligt de
sakkunniges som i ännu högre grad enligt järnvägsstyrelsens förslag järnvägsstyrelsen
jämväl efter inrättandet av en särskild byggnadsstyrelse skulle hava att meddela
beslut eller avgiva yttrande beträffande en mängd byggnadsverksamheten berörande
frågor. Härav framginge tydligen, i vilket nära samband förvaltningen av statens
redan trafikerade järnvägar och ledningen av statens järnvägsbyggnader stode till
varandra. Ej heller kundo det förnekas, att förenandet av dessa båda uppgifter i en
styrelses hand måste lända först byggnadsverksamheten och sedan trafikskötseln till
synnerligen stort gagn. Kommittén hade därför ansett sig böra noggrannt undersöka
om icke de av de sakkunnige lämnade goda uppslag till förbättringar i avseende å
uybyggnadsförvaltningen vid statens järnvägar, så vitt de vore av organisatorisk natur,
skulle kunna med fördel inpassas i det förslag till en omorganiserad järnvägsstyrelse’
som av kommittén framlagts.

De sakkunniges förslag vilade på förutsättning bland annat, att järnvägsstyrelsens
organisation skulle bliva oförändrad sådan den för det dåvarande vore, och de sakkunnige
framhöllo som ett av de allra främsta skälen för inrättandet av eu särskild

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

109

byggnadsstyrelse (Ten omständiglieten, att trafiken å statsbanorna erhållit (Ten omfattning,
att administrationen av do trafikerade banorna togo järnvägsstyrelsens arbetskraft
fullständigt i anspråk. Det vore också detta skäl, som förmått järnvägsstyrelsen
att, ehuru visserligen med tvekan, tillstyrka bifall i huvudsak till de sakkunniges
förslag. Genom de organisationsförändringar, som av kommittén föreslagits, skulle
emellertid järnvägsstyrelsen befrias från handläggningen av eu mängd löpande ärenden
och anordningar i övrigt vidtagas för lättande av chefens och ledamöternas arbetsbörda.
Det skäl, som i berörda avseende anförts mot bibehållandet inom järnvägsstyrelsen
av ledningen av statens järnvägsbyggnader, skulle alltså i huvudsak bortfalla
med genomförandet av kommitténs förslag.

Med den särskilda byggnadsstyrelsen och med den organisation, som denna
skulle erhålla, hade de sakkunnige åsyftat, att statens järnvägsbyggnader skulle
komma att ledas och skötas med större affärsmässighet, än dittills kunnat ske. För
sådant ändamål skulle dels den nya styrelsen anordnas i mera överensstämmelse
med styrelsen i ett enskilt järnvägsföretag, dels ock åt denna styrelse och den befattningshavare,
chefingenjören, som skulle hava det egentliga utförandet av järnvägsbyggandet
om hand, beredas jämförelsevis större handlingsfrihet, på samma gång
som järiivägsbyggnadsförvaltningen skulle underkastas eu mera saklig revision. Genom
den sammansättning, som kommittén föreslagit för järnvägsstyrelsen, genom den
ökade handlingsfrihet, särskilt i upphandlingsfrågor, kommittén velat inrymma åt
denna styrelse, och genom kommitténs förslag om en särskild överrevision hade
kommittén sökt att i flera, sjmnerligen betydelsefulla avseenden åt järnvägsstyrelsen
vinna, vad de sakkunnige eftersträvat för byggnadsstyrelsen.

Då således efter ett genomförande av kommitténs förslag uti nu ifrågavarande
avseenden hinder för järnvägsstyrelsen att fortfarande handlägga ärendena rörande
statens järnvägsbyggnader enligt kommitténs mening icke behövde förefinnas, åtminstone
så länge järnvägsbyggnader för statens räkning icke förekomme i synnerligen
stor utsträckning, samt de huvudsakliga fördelar, som skulle vinnas med inrättandet
av eu särskild byggnadsstyrelse och dess organiserande i enlighet med de sakkunniges
förslag, likaväl kunde ernås utan en sådan anordning, kunde kommittén för sin del
icke finna annat än att under angiven förutsättning ledningen av och tillsynen över
statens järnvägsbyggnader fortfarande borde handhavas av järnvägsstyrelsen.

Därvid borde järnvägsstyrelsen tilläggas den befogenhet, som de sakkunnige
föreslagit för järnvägsbyggnadsstyrelsen, nämligen dels att vidtaga vissa detaljändringar
i fastställd arbetsplan för en statsbaneanläggning, dels ock att meddela bestämmelser
beträffande antalet och beskaffenheten av samt avlöningsförmånerna för
den personal, som kunde erfordras såväl inom styrelsen för handläggning av järnvägsbyggnadsärendena
som ock å arbetslinjen för byggnadernas utförande. Den förra
av dessa frågor syntes böra handläggas i plenum för förvaltningsärenden, den senare
i plenum för personalärenden.

För att handleda och övervaka utförandet av järnvägsbyggnaderna samt handhava
den löpande förvaltningen i detta avseende ansåg kommittén, att i järnvägsstyrelsen
tillsvidare borde anställas en överingenjör, vilken benämning kommittén
funne lämpligen böra bibehållas. Överingenjören borde i överensstämmelse med de
sakkunniges förslag av Kungl. Maj:t förordnas för eu tid av fem år. Under överingenjören
skulle ställas den för järnvägsbyggnadernas räkning anställda personalen.
Till honom borde styrelsen kunna överlämna den styrelsen tillkommande befogenhet
att bestämma ifråga om personalens antal, beskaffenhet och avlöning, för så vitt
fråga vore om befattning, vars avlöning, inkvarteringsersättning inberäknad, under -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Departementschefens
yttrande
1907.

Riksdagens
beslut 1907.

stege 200 kronor för månad; och överingenjören borde jämväl i övrigt tilläggas den
befogenhet, som enligt nådiga brevet den 25 november 1898 tillkomme denne befattningshavare.
Det läge nämligen i sakens natur, att en ganska stor handlingsfrihet
måste tillerkännas överingenjören, och han borde i detta avseende rätt väsentligt
skilja sig från avdelningscheferna i styrelsen. Den allmänna normen syntes
böra vara den, att överingenjören skulle kunna självständigt avgöra alla sådana
slag av ärenden, som avdelningscheferna skulle föredraga för generaldirektören ensam.

Det hade förut framhållits, att avdelningschefernas personliga ingripande i
linjetjänsten borde vara noggrann! begränsat. För överingenjören borde förhållandet
vara det motsatta. Hans personliga ingripande i linjeförvaltningen vid järn vägsbyggnadsarbetena
borde vara så kraftigt och omfattande som möjligt, dock att han
icke skulle onödigtvis försvaga de honom underordnade arbetschefernas initiativ och
verksamhetslust.

Vad anginge överingenjörens avlöningsförhållanden, ansåg kommittén sig icke i
sådant avseende böra avgiva något förslag, då avlöningens storlek givetvis borde
vara beroende på omfattningen av de järnvägsbyggnader, som vid olika tider kunde
vara beslutade. Den borde därför i sammanhang med överingenjörens förordnande
bestämmas av Kungl. Maj:t.

Kommittén ville slutligen från de sakkunniges förslag, ehuru i förändrad form,
upptaga frågan om avsyning av en nyanlagd statsbana. Kommittén ansåg nämligen,
att sådan bana icke borde öppnas för allmän trafik, förrän banan besiktigats av två
besiktningsmän, utsedda av järnvägsstyrelsen bland befattningshavarna vid ban- och
trafikavdelningarna, samt dessa besiktningsmän i avgivet besiktningsprotokoll tillstyrkt
banans öppnande för trafik. Den för banan avsedda rullande materielen skulle likaledes,
innan trafikeringen toge sin början, vara besiktigad i den ordning, som i sådant
avseende kunde finnas stadgat.

På grund av det anförda hemställde kommittén, bland annat, att i gällande
instruktion för järnvägsstyrelsen fortfarande måtte bibehållas bestämmelsen därom,
att ledningen av och tillsynen över statens järnvägsbyggnader utövades av järnvägsstyrelsen
samt att för att närmast under styrelsen handhava och övervaka järnvägsbyggnadernas
utförande samt i detta avseende ombesörja den löpande förvaltningen
i järnvägsstyrelsen måtte anställas en överingenjör med viss vidsträckt befogenhet.

Sedan järnvägsstyrelsen tillstyrkt kommitténs berörda hemställan, anförde föredragande
departementschefen vid avgivande av nådig proposition till 1907 års riksdag
i järnvägsstyrelsens löne- och organisationsfråga, att det beträffande frågan om ledningen
av och tillsynen över statens järnvägsbyggnader icke syntes kunna förnekas,
att, såsom kommittén framhållit, ett mycket nära samband funnes mellan förvaltningen
av de trafikerade banorna och ledningen av järnvägsbyggnaderna.

Då genom de förändringar av förvaltningens organisation, som föreslagits, möjlighet
syntes vara beredd för styrelsen att fortfarande handlägga nu förevarande
frågor, borde enligt departementschefens mening ledningen av och tillsynen över statens
järnvägsbyggnader fortfarande, på sätt kommittén föreslagit och järnvägsstyrelsen
tillstyrkt, bibehållas inom järnvägsstyrelsen.

Häremot framställdes vid ärendets behandling inom riksdagen icke någon
erinran; och har i enlighet härmed allt hitintills ledningen av statens järnvägsbyggnader
varit anordnad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

Den tudelning av överingenjörens åligganden, som förut omnämnts, ägde bestånd
till den 31 oktober 1908, då den upphörde samtidigt med att förordnande på fem
år gavs för överingenjören enligt 1907 års omorganisation för järnvägsstyrelsen.

På grund av den omfattning göromålen å byggnadsbyrån tagit, beslutade styrelsen
den 30 november 1908, att ärendena skulle inom byggnadsbyrån handläggas
av två byrådirektörer, en för administrativa och en för tekniska ärenden, vilken uppdelning
fortfor till och med utgången av år 1914.

Underdånigst

AXEL GKANHOLM.

IVAR VIRGIN. JOHN FLODIN.

Pbr Kjeluin.

Under Uren
1908—1914
vidtagna
jämkningar i
järnvägsbygg.

nadernaa

organisation.

Stockholm den 27 oktober 1915.

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Bilaga 2.

Ta ft

ver antalet personal samt trafikens och penningerörelsens omfattning år 1914

föreståndare och förste stationsskrivare, samt

Personal

Trafik

Station	expedi- tions- före- stån- dare	förste sta- tions- skri- vare	sta-	tjänstc-		e x p	e d i t i o	ner	Utfärd
	tions- skri- yare	man av lägre grad	Summa	avsända	emottagna	Summa	efter- kravs- scdlar
Ilgodsexpedition Stockholm C....	2	2	4	75	83	1,361,702	598,631	1,960,333	288,849
» Göteborg.........	1	2	2	11	16	342,018	137,184	479,202	72,441
» Malmö............	1	2	1	15	19	381,747	179,215	560,962	55,502
» Norrköping......	—	1	1	11	13	169,579	85,551	255,130	42,918
» Örebro............	—	1	1	6	8	156,129	141,172	297,301	22,693
» Uppsala .........	—	1	1	4	6	106,155	87,422	193,577	12,046
» Karlstad.........	—	1	—	2	3	72,959	60,311	133,270	8,904
» Jönköping ......	—	1	1	2	4	86,139	73,117	159,256	12,380
» Linköping ......	—	1	1	5	7	126,194	63,018	189,212	15,565
» Stockholm S. ..	-	1	—	4	5	73,494	23,959	97,453	8,754
Avgående fraktgodsexpeditionen
Norrköping........................	1	1	1	6	9	221,574	—	221,574	8,450
Ankommande fraktgodsexpeditio-
nen Norrköping..................	1	1	1	9	12	—	124,746	124,746	—

*) Särskild expedition för utbetalande av efterkrav.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

113

blå

vid de av statens järnvägars ilgodsexpeditioner, som förestås av expeditionsvid
fraktgodsexp editionerna i Norrköping.

	I n f l u	t n a medel		Utbetalda medel	Summa omhändorhavda medel
fraktbelopp	emottagna efterkrav	övrig uppbörd	Summa	avsända efterkrav
avsända betalda	emottagna att betala
			Krono	r
514,872	396,709	1,015,769	7,898	1,935,248	*) 6,393.398	1,935,248
123,650	87,727	234,762	1,403	447,542	1,243,025	1,690,567
127,045	161,853	392,092	7.041	688,031	914,936	1,602,967
49,837	57,805	250,264	3,693	361,599	617,581	979,180
23.905	66,446	213,977	1,069	305,397	381,317	686,714
20,427	54,079	171,838	679	247,023	155,653	402,676
12,256	32,689	132,132	798	177,875	167,308	345,183
20,539	41,708	152,437	236	214,920	122,138	337,058
12,573	33.851	126,174	1,189	173,787	140,366	314,153
33,525	52,828	47,917	201	134,471	165,731	300,202
304,224	—	—	1,247	305,471	331,139	636,610
	796,408	148,369	29,637	974,414	—	974,414

Bihang till riksdagens protokoll 1916.

1 sand.

184 höft. (.Kr 209.)

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Bilaga 3.

Stationer.	Antal per-sonal per dag.	Antal tåg per dag.	Till- o avkopp-lade gods-vagnar per dag.	Biljetter per år.	Expedi-tioner per år.	Telegram även transit per år.	Resgods även omlastat per år.	Stycke-gods-vagnar om lastade per år.	Total-uppbörd per år.	Efter-kravs-belopp per år.
Stationer. l:a klass. Norrköping ..................	165	55	332	379,600	593,700	354,400	115,700		1,681,000	119,800
Nässjö .......................	125	60	679	103,100	121,300	83,300	128,300	25,700	403,000	24,500
TJppsala .....................	99	49	339	287,400	399,000	58,300	109,700	9,470	1,113,000	53,000
Linköping.....................	105	52	263	353,900	272,100	53,900	189,600	9,570	986,000	48,300
1 Hallsberg.....................	133	54	930	73,500	85,800	83,400	108,200	29,170	190,000	14,600
Örebro ........................	108	59	459	204,200	552,800	105,900	110,900	180	1,107,000	91,800
Lund...........................	105	80	174	494,100	265,200	17,000	73,300	6,540	955,000	43,800
Krylbo ........................	90	51	967	71,600	56,100	118,600	73,300	16,900	220,000	24,000
Falköping-It...............	93	58	696	86,900	49,900	166,800	109,500	16,340	245,000	10,300
Eslöv...........................	82	82	368	211,200	157,500	31,200	54,200	12,530	558,000	20,700
Hässleholm ..................	84	62	444	116,600	104,100	44,400	69,300	13,290	347,000	14,700
Katrineholm..................	79	54	598	76,900	130,800	35,800	54,100	11,710	344,000	21,700
2:a klass.
Jönköping .................	67	36	192	207,900	361,200	30,000	60,100	9,150	2,023,000	50,000
Alvesta........................	64	48	598	59,500	54,800	39,400	82,400	15,590	178,000	18,300
Tomteboda...................	80	231	1,753	5,600	11,300	28,000	500	—	6,000	1,100
Kiruna........................	68	43	675	22,000	78,600	59,100	18,100	370	753,000	30,000
Kil.............................	36	41	351	88,300	54,900	39,200	78,400	5,040	183,000	8,900
Gällivare .....................	34	42	878	87,300	66,900	34,500	19,100	730	401,000	20,800
Örebro 8......................	25	56	93	179,700	237,000	8,500	50,900	4,680	409,000	30,200
Ange ...........................	46	38	557	33,900	27,100	127,800	14,200	6,890	111,000	13,300
Flen ...........................	34	47	209	81,000	80,200	22,600	55,700	7,900	265,000	13,100
Kävlinge......................	34	71	170	95,500	52,700	7,600	15,800	4,760	230,000	6,600
Olskroken....................	30	115	72	86,600	74,600	9,800	14,800	—	734,000	7,900
Bräcke ....................	33	26	489	25,100	32,600	21,500	25,800	2,070	99,000	7,000

Med kursiv stil angivna stationer hava ändrats i klass.

Ilo

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Stationer.	Antal per-sonal per dag.	Antal tåg per dag	Till- o avkopp-lade gods-vagnar per da g.	Biljetter per år.	Expedi-tioner per år.	Telegram även transit per år.	Resgods även oinlastat per år.	Stycke-gods-vägnar omlastadc per år.	To tal-uppbörd per år.	Efter-kravs-belopp per år.
Göteborg Hb...............	87	_	306	_	68,400	_			1,109,000	25,300
Värtan .....................	26	7	278	6.300	33,100	4,900	200	—	984,000	4,500
} Söderhamn ..................	34	26	144	33,300	109,500	98,100	16,300	—	289,000	21.700
Hudiksvall.....................	31	11	100	49,200	163,800	12,100	34,300	—	504,000	65.200
3:e klass.
Södertälje....................	26	71	53	141,200	145,100	6,500	36,000	—	387,000	18,900
Älvsjö .........................	23	114	113	362,800	38,600	12,900	11,200	2,500	155,000	6,900
From..........................	27	36	382	37,400	22,100	27,800	8,000	8,450	163,000	3,000
j Saltskog ......................	23	99	122	55,000	11,700	12,000	30,600	1,890	78,000	1,200
[ Ldngsele....................	28	21	213	39,600	18,600	41,000	25,900	3,250	84,000	4,800
Karlstad ö...................	20	26	61	63,700	137,600	7,300	28,900	1,590	274,000	13,100
Västanfors ..................	13	26	104	28,300	32,400	20,200	20,300	2,800	112,000	4,200
Billesholms gruva.........	14	32	133	39,400	20,400	16,400	14,000	1,110	68,000	3,500
Örtofta..................*....	16	43	75	54,700	22,900	3,800	7,400	1,900	134,000	3,000
Höganäs 0...................	24	36	46	71,900	71,400	5,800	12,600	2,890	213,000	10,400
Kattarp........................	21	37	140	30,500	10,600	12,400	9,500	400	32,000	800
Järna ........................	11	35	66	57,600	32,400	7,600	13,200	—	104,000	3,300
Äby...........................	10	39	10	107,800	40,800	5,400	8,500	—	91,000	4,300
Nyköping S. J. ............	19	10	17	34,400	53,100	22,100	19,100	—	159,000	10,200
Norrtull.......................	19	20	96	—	23,100	3,600	200	—	372.000	7,800
Expeditioner.								''
Malmö F......................	27	21	279	23,400	167,500	4,800	7,100	3,630	469,000	29,000
Fryksta.......................	10	6	68	18,500	60,900	2,500	4,600	- 1	129,000	11,400

Med kursiv stil angivna stationer hava ändrats i klass.

116

Kung1. Maj ds Nåd■ Proposition. Nr 209.

Sid.

1. Byggnadsbyråns uppförande på ordinarie stat ''.................... 3

2. Nya befattningshavare å byggnadsbyrån.............. ........ 21

3. Förhöjning av arvodena till byrådirektörerna å maskin- och elektrotekniska byråerna . 23

4. Förhöjning av arvode till byråingenjör av l:a klass................. 23

5. Två byråingenjörstjänster av 2:a klass å byggnadsbyråns bangårdsavdelning..... 31

6. Baninspektorer................................... 32

7. Personal för skötseln och underhållet av anordningar för elektrisk drift ....... 34

8. Kvinnliga kontorsbiträden i styrelsen........................ 37

9. Förhöjning av arvodena till manliga kontorsbiträden i styrelsen........... 41

10. Förste kontorsbiträden............................... 43

11. Kvinnliga ritare................................. 44

12. Säkerhetsinspektör................................. 45

13. Sekreterare å militärbyrån............................. 50

14. Expeditionsföreståndare i Norrköping........................ 51

15. Ekonomisk innebörd av styrelsens förslag den 27/u> 1915............... 53

16. Ändringar i avlöningsreglementet m. m. i anledning av samma skrivelse....... 55

17. Ändrad klassindelning av statsbanestationerna m. m................. 56

18. I samband med omklassificeringsförslaget föreslagna ändringar av den högre stations personalen

................................... 68

19. Ändrade bestämmelser om felräkningspenningar................... 72

20. Departementschefens hemställan.......................... 81

Bilagor.

Förslag till kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid

statens järnvägar.................................. 85

Historik angående ledningen av statens järnvägsbyggnader................ 97

Tablå över personal m. m. vid ilgodsexpeditioner m. m..................112

Tablå över föreslagen ny klassindelning.........................114

Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1916.