Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 208.

Nr 208.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
tilläggspension åt f. d. provinsialläkaren L. 0. Svenonius;
given Stockholms slott den 17 april 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att f. d. provinsialläkaren Ludvig Oskar Svenonius, som jämlikt nådigt
brev den 9 juli 1915 äger att från och med den 1 augusti samma
år under sin återstående livstid från anslaget till pensionering av civila
tjänstinnehavare åtnjuta en årlig pension av 4,000 kronor, må utöver
nämnda förmån uppbära en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till belopp av femhundra kronor att från ingången av 1917
utgå under hans återstående livstid.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydon:.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 183 käft. (Nr 208.)

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SOS.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj A Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

F. d. provinsialläkaren i Svegs distrikt av Jämtlands län Ludvig
Oskar Svenonius, vilken, född den 8 maj 1853, den 7 juni 1889 utnämndes
till provinsialläkare i Hede distrikt och den 2 december 1892
transporterades till Svegs distrikt, erhöll den 9 juli 1915 nådigt avsked,
med rätt för honom att under sin återstående'' livstid från förslagsanslaget
till pensionering av civila tjänstinnehavare åtnjuta en årlig pension
av 4,000 kronor att, enligt bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, utgå från och
med augusti månad 1915.

Uti en till Kung!. Maj:t ingiven skrift har nu Svenonius av anföi
dci orsaker anhallit att komma i åtnjutande av högre pension.

.‘i

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 208.

Innan jag närmare ingår på ansökningens innehåll, ber jag att
få lämna en kortfattad redogörelse för de bestämmelser i avlöningsoch
ponsionshänseende, vilka äro av betydelse för den nu föreliggande
frågans bedömande.

Enligt en år 1890 fastställd avlöningsstat ägde provinsialläkarna i
regel uppbära eu begynnelseavlöning — inberäknat hyresersättning — av
3,250 kronor, därav 1,875 kronor utgjorde lön, vartill kommo två
ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive 10 och 15 år.

Beträffande provinsialläkarbefattningen i Sveg var med densamma
dessutom förenad eu särskild avlöningsförmån, s. k. fixa tjänstgöringspenningar,
å tillhopa 1,000 kronor om året.

Genom den år 1911 beslutade löneregleringen erhöllo provinsialläkarna
en begynnelseavlöning av 4,000 kronor, varav 3,000 kronor som
lön. Till lönen kommo dessutom två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor,
efter 5 respektive 10 år.

Svenonius ingick icke på nya lönestaten, i vilket avseende tiden för
anmälan utgick med oktober månads utgång år 1911.

I fråga om provinsialläkares rätt till pension utgjorde denna enligt
1884 års riksdags beslut och kungl. brev den 10 juli samma år
4,000 kronor.

Genom lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension skedde häri icke någon ändring. Enligt §18
mom. c) av samma lag skulle nämligen pensionsunderlaget för provinsialläkare,
intill dess ny lönestat kunde bliva fastställd, utgöra det belopp,
som före lagens trädande i kraft blivit såsom pension för sådan
tjänstinnehavare bestämt. I lagen ifråga föreskrevs skyldighet för tjänstinnehavare
att erlägga visst bidrag till kostnaden för beredande av pension,
men stadgades tillika, att tjänstinnehavare, som vore underkastad
lagens bestämmelser och med vars tjänst redan före lagens trädande
i kraft varit förenad rätt till pension, vore befriad från att erlägga
pensionsavgift, om han för tjänsten åtnjöte avlöning enligt lönestat,
som fastställts före den 1 april 1900, så länge avlöning å den
lönestat av honom åtnjötes.

Svenonius anmälde inom i 1907 års lag föreskriven tid, att denna
lags bestämmelser finge å honom tillämpas.

I enlighet med 1914 års senare riksdags i ämnet fattade beslut
har sedermera genom kungl. brev den 23 oktober 1914 fastställts sadant
tillägg till den år 1911 fastställda avlöningsstaten för provinsialläkare,
att pensionsunderlaget för sådan befattningshavare skall utgöra 3,500

Medicinal styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 208.

kronor med förhöjning i förekommande fall av de i avlöningsstaten
upptagna ålderstilläggen.

Uti sin nu ingivna ansökning har Svenonius anfört huvudsakligen
följande: Att Svenonius ej ingått på 1911 års lönestat vore helt naturligt,
då han i sådant fall skulle kommit att lida eu minskning med
250 kronor i sina sammanlagda avlöningsförmåner. Någon som helst
anledning att antaga, att han genom att ingå på denna stat skulle erhålla
högre pension, hade ju ej heller vid denna tid förelegat. Helt
annorlunda ställde sig förhållandet efter tillkomsten av 1914 års riksdags
beslut angående pensionsförhöjning för provinsialläkare. Hade
Svenonius då haft tillfälle att ingå på nya lönestaten, hade han
gärna avstatt från den något högre lönen för att i stället komma i åtnjutande
av högre pension. Att märka vore ock, att 1911 års lönereglering
för de allra flesta provinsialläkare inneburit en verklig ökning
av lönen. Endast den omständigheten, att Svenonius såsom provinsialläkare
i Svegs distrikt uppburit förutnämnda fixa tjänstgöringspenningar
om 1,000 kronor hade medfört, att löneregleringen för
nämnda distrikts vidkommande kommit att innebära eu försämring i
lönehänseende.

Under åberopande härav anhåller nu Svenonius som en gärd av
billighet och rättvisa, att honom måtte från och med dagen för hans
avskedstagande beviljas det högre pensionsbeloppet å 4,500 kronor
årligen. Svenonius ifrågasätter emellertid, att vid pensionens bestämmande
han skall beräknas hava övergått på nya lönestaten från och
med den 1 januari 1912 och att alltså avdrag skall ske med det överskjutande
belopp, som han under tiden från sistnämnda dag uppburit
enligt gamla lönestaten.

Medicinalstyrelsen har den 18 februari 1916 avgivit utlåtande i
ärendet och däri anfört följande:

»Den omständigheten, att sökanden, vilken såsom provinsialläkare kvarstod å
gammal stat, anmält sig ingå på nya pensionslagen, berättigar ej sökanden att komma
i åtnjutande av högre pension än 4,000 kronor. Bestämmelsen om det högre pensionsunderlaget
utgör nämligen ett tillägg till nya staten för provinsialläkare och icke
till pensionslagen.

De av sökanden i övrigt förebragta skäl för bifall till ansökningen synas medicinalstyrelsen
icke motivera ett undantag från gällande bestämmelser i ämnet. Medicinalstyrelsen
finner sig för den skull icke kunna tillstyrka vidtagande av åtgärder
för beviljande av den föreliggande ansökningen.»

Kung1. Maj:ts Nåd. Projwnition Nr ‘dold. o

Statskontoret, vars yttrande därefter inhämtats, anför i utlåtande statskontoret,
den 15 mars 1916 följande:

»Den år 1914 skedda pensionsförhöjningen för provinsialläkare gäller enligt
medgivandets uttryckliga lydelse endast den provinsialläkare, som åtnjuter avlöning
å den nya, från och med år 1912 gällande staten; och då Svenonius icke ingått pa
nämnda stat, kan pensionsförhöjningen enligt bestämmelsens ordalag icke komma
honom tillgodo. I avseende härå tillåter sig statskontoret erinra darom, att, sedan
svenska provinsialläkarföreningen anhållit om förbättring av provinsialläkarnas pensionsförhållanden
samt medicinalstyrelsen yttrat sig i ärendet, statskontoret i underdånigt
utlåtande den .''5 april 1913 framlagt ett förslag till pensionsreglenng for provinsialläkarna
av innebörd, att till gällande avlöningsstat skulle goras tillagg om
särskilt pensionsunderlag samt att detta förslag framlades för riksdagen ytan annan
ändring än att tillägget uttryckligen bands vid den nya från och med ar 1912 gällande
staten. Emellertid synes det hava varit av såväl föreningen som medicinalstyrelsen
avsett, att pensionsförbättringen skulle komma alla provinsialläkare tillgodo,
och om statskontoret vid framläggande av sitt förslag tänkt sig, att därigenom de
provinsialläkare, som kvarstodo på äldre stat, icke skulle bliva delaktiga av pensionsförbättringen,
så hade statskontoret säkerligen funnit anledning föreligga till vidtagande
av särskild åtgärd för deras räkning, åtminstone i syfte att med hänsyn till
den pensionsförbättring, som sålunda skulle komma att följa med avlöning a den
nya staten, lämna dem förnyat tillfälle till val mellan övergång till den nya staten

eller kvarstannande å äldre stat. . .

Den omständigheten, att medgivandet av pensionsförbättring for provinsialläkare
å den nya staten tillkommit först efter den tidpunkt, då sökanden haft att träffa
valet mellan att kvarstå å gammal stat eller att övergå å den nya, har onekligen
försatt honom i en synnerligen ogynnsam ställning. Billigheten synes därför kräva,
att åtgärd vidtages för att bereda sökanden samma förmån i pensionsavseende, som
numera tillkommer provinsialläkare å den nya avlöningsstaten. Detta synes desto
lättare kunna ske, som några konsekvenser därav i form av liknande ansökningar
från ett större antal tjänsteinnehavare i samma ställning som sökanden icke kunna
vara att befara. Av nu i tjänst varande provinsialläkare kvarstå nämligen endast
tre å gammal stat.

På grund härav och då enligt statskontorets mening pensionens belopp icke lämpligen
bör röna inverkan av den omständigheten, att sökanden genom att ända till
sin avgång kvarstå å gammal stat uppburit i någon mån högre avlöning än som
skulle tillkommit honom, om han övergått å den nya staten, får statskontoret i underdånighet
hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen
medgiva, att sökanden, som jämlikt nådigt brev den 9 juli 1915 är från och med
den 1 augusti samma år i åtnjutande av en pension å 4,000 kronor, må utöver
nämnda förmån uppbära en årlig tilläggspension från allmänna indragmngsstaten till
belopp av 500 kronor att jämväl från och med ingången av augusti manad 1915 utgå
under hans återstående livstid.»

Det torde vara ställt utom allt tvivel, att Svenonius, såsom kvar- Deparumonis.
stående på gammal stat, då den av riksdagen 1914 medgivna förhöjningen
av pensionsunderlaget för provinsialläkare beviljades, icke varit
lagligen berättigad att efter avskedstagandet komma i åtnjutande av

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 208.

pension i enlighet med vad sålunda stadgats — motsvarande för Svenonius
ett. årligt belopp av 4,500 kronor. Medgivandet ifråga skedde
nämligen i form av ett tillägg till 1911 års avlöningsstat och kan sålunda
endast gälla provinsialläkare, som åtnjuter avlöning enligt denna
stat. Av denna anledning tilldelades Svenonius vid sitt avsked pension
enligt de äldre i ämnet gällande bestämmelser med allenast 4,000
kronor.

. Emellertid finner jag i likhet med statskontoret, att Svenonius
härigenom försatts i en ställning, som bör påkalla särskild åtgärd för
förbättrande av hans pension.

Medgivandet om förhöjningen i pensionsunderlaget ägde nämligen
rum först efter tillkomsten av 1911 års avlöningsstat. Då Svenonius
på. grund av särskilda bestämmelser för provinsialläkaren i Svegs distrikt
ägde uppbära högre löneförmåner enligt gamla staten än5 vad
han skulle erhållit vid övergång till den nya staten, hade han sålunda
ingen som helst, anledning att ingå på den sistnämnda. Ej heller bereddes
honom tillfälle att övergå på den nya staten efter tillkomsten
av 1914 års bestämmelser om förhöjning av pensionsunderlaget. Hade
så skett, lärer — enligt vad Svenonius ock själv uppgivit — han säker!''?.
e.n,^iava infl$tt på den nya staten. Vid sådant förhållande anser jag
billigheten kräva, att Svenonius beredes eu tilläggspension.

Emelleitid vill det å andra sidan förefalla, som om Svenonius skulle
komma i en alltför fördelaktig ställning, därest redan från ingången av
augusti manad 1915 från vilken tid den honom tillerkända pensionen
. a 4,000 kronor utgår — skulle tillerkännas honom en tilläggspension.
till ett belopp av 500 kronor. Att märka är nämligen,0 att
Svenonius genom att kvarstå å gammal stat ej endast kommit att uppbära
en avlöning, som med 250 kronor om året överstigit den enligt den
nya, från och med år 1912 gällande staten för ifrågavarande befattning
fastställda, utan även blivit befriad från erläggande av pensionsavgift.
Med hänsyn till dessa omständigheter finner jag mig böra föreslå,°att
tilläggspensionen skall med ett årligt belopp av 500 kronor utgå först
från och med ingången av år 1917.

Slutligen ber jag att få framhålla, att, enligt vad statskontoret
uppgivit, några konsekvenser i form av framställningar från ett flertal
befattningshavare i enahanda ställning ej torde vara att befara genom
ett beslut i nu antydd riktning.

• „grun(? av vad .l’ag sålunda anfört hemställer jag, att Kung],
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kung1. Muj:ts Nåd. Proposition Nr SOS.

att f. d. provinsialläkaren Ludvig Oskar Svenonius,
som jämlikt nådigt brev den 9 juli 1915 äger
att från och med den 1 augusti samma år under sin
återstående livstid från anslaget till pensionering av
civila tjänstinnehavare åtnjuta eu årlig pension av
4,000 kronor, må utöver nämnda förmån uppbära en
årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till belopp av femhundra kronor att från ingången
av år 1917 utgå under hans återstående livstid.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Landelius.