Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Nr 201.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910; given Stockholms
slott den 14 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
■att antaga närslutna förslag till lag innefattande tillägg till lagen om reglering
av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
•nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 178 käft. (Nr 201.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning

den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att till lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910 skall fogas ett tillägg av följande lydelse:

Beträffande rättigheter och skyldigheter, som omförmälas i 25 §
första stycket i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9
december 1910, skola för prästerskapet i Stockholms stad från och med
den 1 maj 1916 gälla enahanda bestämmelser som för prästerskapet i
Uppsala stift.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1916.

Närvarand e:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Westman.

Departementschefen, statsrådet Westman föredrog kyrkomötets underdåniga
skrivelse den 11 november 1915, däri kyrkomötet anmält, att kyrkomötet
för sin del antagit ett i skrivelsen intaget förslag till lag innefattande
tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9
december 1910.

Efter att hava redogjort för innehållet i skrivelsen, vilken är såsom
bilaga fogad vid detta protokoll, anförde föredraganden:

Över det av kyrkomötet antagna lagförslaget hava infordrade underdåniga
utlåtanden avgivits av Stockholms stads konsistorium den 21 december
1915 samt av kammarkollegium och statskontoret den 18 mars 1916.

Stockholms stads konsistorium har förklarat sig intet hava att erinra
mot den av kyrkomötet föreslagna lagen.

Kammarkollegium och statskontoret hava i ärendet anfört huvudsakligen
följande:

Tillägg till
lagen om reglering
av prästerskapets

avlöning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Genom ifrågavarande lagtillägg åsyftades, att det e. o. prästerskapet i Stockholm,
som enligt nu gällande bestämmelser skulle först från och med den 1 maj 1921 komma
i åtnjutande av de förbättrade avlöningsvillkor, vilka skulle utgå till det e. o. prästerskapet
på grund av löneregleringslagens bestämmelser, måtte redan den 1 maj 1916
bliva berättigat till nämnda förmån.

Riktigheten av vissa av de skäl, som till stöd för den ifrågasatta förändringen
åberopats dels av vederbörande motionärer inom kyrkomötet och dels av kyrkomötet,
kunde ämbetsverken icke medgiva.

Prästlöneregleringskommitténs motivering till den bestämmelse, som nu återfunnes
i 25 § löneregleringslagen, jävade motionärernas antagande om att anledningen därtill,
att lagstiftningen beträffande det e. o. prästerskapet förklarats skola successivt inträda,
skulle vara den, att man icke ansett sig kunna strax från början belasta kyrkofonden
med den betydande utgiften för det e. o. prästerskapets kontanta avlöning. Med det
nya avlöningssystemet skulle närmast hava överensstämt, att de nya lönevillkoren tillgodokomme
endast det i nyreglerade pastorat tjänstgörande e. o. prästerskapet; men för
undvikande av stötande orättvisor hade kommittén ansett alla adjunkter inom samma
stift böra samtidigt komma i åtnjutande av de ökade förmånerna,

I motsats mot vad kyrkomötet uttalat ansåge ämbetsverken lagstiftaren hava
varit fullt medveten därom, att de nya bestämmelserna om det e. o. prästerskapets
avlöning icke skulle komma att beträffande Stockholm lända till efterrättelse förr än
lönereglering, fastställd på grund av ovannämnda lag den 9 december 1910, vunnit
tillämpning för någon av stadens församlingar. De av prästlöneregleringskommittén
på sin tid avgivna utredningar och betänkanden, vilka utgjorde grunden för den nya
ecklesiastika lagstiftningen, utginge från förutsättningen av staden såsom en särskild
stiftsenhet.

I detta sammanhang tilläte sig ämbetsverken erinra därom, att frågan huruvida,
med avseende å tillämpningen av de genom ovannämnda lag införda nya bestämmelserna
rörande det e. o. prästerskapets löneförmåner, Stockholms stad vore att hänföra
till Uppsala stift eller borde betraktas såsom eu särskild kyrklig enhet, varit föremål
för prövning av Kungl. Maj:t i regeringsrätten, därvid staden ansetts utgöra en särskild
kyrklig enhet, för vilken i förevarande avseende måste anses gälla vad som stadgats
för stift. Härutinnan hänvisades till den redogörelse, som återfunnes i regeringsrättens
årsbok för år 1915, referat nr 26.

Om ämbetsverken sålunda icke kunde godtaga de ovan angivna skälen för förändringens
genomförande, syntes det ämbetsverken, som skulle däremot till förmån
för densamma tala två omständigheter, som väl torde hava varit den bärande grunden
för kyrkomötets beslut, nämligen dels den obillighet, som läge däri, att det e. o.
prästerskapet i Stockholm skulle komma i att jämförelse med alla övriga stift med undantag
av Visby — beträffande vilket kyrkomötet tänkt sig andra utvägar för obillighetens
avhjälpande — få oskäligt länge vänta på de förbättrade lönevillkoren, och dels den
försvårade rekryteringen av lämpliga yngre prästerliga krafter. Likasom prästlöneregleringskommittén,
på sätt nyss erinrats, ansett, att för undvikande av stötande
orättvisor alla adjunkter inom samma stift borde samtidigt komma i åtnjutande av de
ökade förmånerna, kunde med ett visst fog sägas, att enahanda skäl talade för att det
jämförelsevis fåtaliga e. o. prästerskapet i de båda stiftsområden, Visby stift och Stockholms
stad, för vilka de nya bestämmelserna ännu icke den 1 maj 1916 kommit i
tillämpning, måtte från berörda dag i nämnda hänseende erhålla likställighet med det
övriga e. o. prästerskapet.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 201.

Något frångående av de till grund för de nya prästerliga avlöningslagarna liggande
principerna torde icke kunna sägas ligga i eu i sådant syfte vidtagen åtgärd.
Från kyrkofondens sida torde icke möta något hinder för att kyrkofonden något tidigare,
än eljest bleve fallet, inträdde i skyldigheten att bidraga till avlöningen av det e. o.
prästerskapet i nämnda områden.

Det torde fä antagas såsom visst, att det e. o. prästerskapet i Stockholm även
med tillämpning av nu gällande bestämmelser komme att tidigare, än i kyrkomötets
.skrivelse angåves, bliva berättigat till de förbättrade avlöningsvillkoren. I nådigt brev
den 2 november 1915 hade nämligen Kungl. Maj:t, jämte förordnande att Bromma
kommun skulle frän och med år 1916 i judiciellt, administrativt och kommunalt avseende
införlivas med Stockholms stad, anbefallt kammarkollegium att etter vederbörandes
börande inkomma med underdånigt utlåtande rörande Bromma kommuns fullständiga
införlivande med staden jämväl i ecklesiastikt hänseende. Då äldre lönereglering
för Bromma upphörde att äga tillämpning den 30 april 1919, skulle från och
med påföljande dag de nya avlöningsbestämmelserna för det e. o. prästerskapet lända
till efterrättelse beträffande Stockholm. Denna omständighet torde dock icke böra inverka
på den nu föreliggande frågans avgörande.

Ämbetsverken hade alltså icke något att i sak erinra mot en bestämmelse i det
av kyrkomötet avsedda syftet.

Emot avfattningen av det nu föreliggande förslaget syntes kunna erinras, att
förslaget enligt ordalagen knappast utsade vad man velat lägga däri, något som torde
vara beroende därpå, att man för förslaget valt sådan formulering, att den skulle
överensstämma med åskådningen därom, att Stockholms stad i det ifrågavarande hänseendet
vore att hänföra till Uppsala stift. Vad man velat genom förslaget erna vore,
att föreskrifterna i 12, 13, 14 och 15 §§ löueregleringslagen skulle för prästerskapet i
Stockholms stad lända till efterrättelse från och med den 1 maj 1916, med iakttagande
av de i 25 § första stycket i övrigt meddelade bestämmelser.

Med hänsyn till den begränsade tid, för vilken lagbestämmelsen i fråga skulle
komma att hava betydelse, och då i allt fall någon tvekan om lagbestämmelsens innehåll,
varom motiven lämnade upplysning, icke torde kunna uppstå, syntes den av ämbetsverken
uttalade betänkligheten icke höra förhindra framläggande för riksdagen av
förslag till lag av den av kyrkomötet antagna lydelsen.

Beträffande det av ämbetsverken åberopade rättsfallet torde jag här
få ur den i regeringsrättens årsbok lämnade redogörelsen återgiva följande:

I en till Stockholms stads konsistorium ställd skrift gjorde två e. o. prästmän i
Stockholm, vilka tjänstgjorde såsom komministersadjunkter samt härför av vederbörande
ordinarie tjänstinnehavare uppbure av konsistoriet bestämda arvoden a 1,200
kronor vardera, framställning i syfte att komma i åtnjutande av de löneförmåner, som
i förordningen angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets avlöning med
mera den 18 april 1914 tillförsäkrats e. o. prästman, som tjänstgjorde såsom adjunkt.
Under erinran att nämnda förordning från och med den 1 maj 1914 trätt i tillämpning
inom Uppsala ärkestift, till vilket Stockholm enligt sökandenas förmenande borde
räknas, hemställde de i sådant avseende, att konsistoriet måtte^dels fastställa det belopp,
vederbörande ordinarie tjänstinnehavare skulle hava att från och med den 1 maj
1914 betala sökandena i ersättning för bostad och vivre, dels, med vitsordande av
deras tjänstgöring, hos Kungl. Maj:t anhålla om beslut angående beviljande av ålders -

Departe mentschefen.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

tillägg med 600 kronor till dem vardera, dels ock, sedan sådant beslut meddelats, hos
statskontoret göra framställning om utbetalning till sökandena utav dem sålunda tillkommande
ålderstillägg och adjunktsarvoden för första kvartalet av ecklesiastikåret
1914—1915 med 450 kronor till vardera.

Genom beslut den 5 juni 1914 fann konsistoriet berörda framställning ej föranleda
annan åtgärd, än att konsistoriet skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
omförmälda förordning den 18 april 1914 måtte för Stockholms stad vinna tillämpning
den 1 maj 1915.

I underdåniga besvär yrkade ifrågavarande två prästmän, dels att konsistoriet
matte a.nbefallas att fastställa det belopp, som vederbörande ordinarie tjänstinnehavare
skulle hava att till dem utbetala i ersättning för bostad och vivre från och med den
1 maj 1914, dels ock att Kungl. Maj:t måtte ej mindre berättiga dem att bekomma
ålderstillägg såsom adjunkter, på sätt de hos konsistoriet begärt, än även anbefalla
statskontoret att till dem utbetala dem tillkommande adjunktsarvode jämte ålderstillägg
från och med sistnämnda dag. För den händelse dessa yrkanden ej vunne bifall, hemställde
de, att de begärda förmånerna måtte tillerkännas dem från och med det år,
dä de nya bestämmelserna trädde i kraft i de respektive stift, de på grund av indigenatsrätt
tillhörde, nämligen den ene Linköpings och den andre Lunds stift, samt sålunda
inträda för den förre den 1 maj 1914 och för den senare den 1 maj 1915.

Målet föredrogs den 24 mars 1915 i regeringsrätten; och enär Stockholms stad
ej inginge i Uppsala stift utan utgjorde en särskild kyrklig enhet, för vilken i förevarande
avseende måste anses gälla vad som stadgats för stift, lämnade regeringsrätten
besvären utan avseende. Vidkommande ansökningen hemställde regeringsrätten, att
Kungl. Maj:t ej måtte finna skäl bifalla densamma.

Vid ansökningens föredragning den 7 maj 1915 inför Kungl. Maj:t i statsrådet
fann Kungl. Maj:t densamma icke kunna bifallas.

Enligt vad jag inhämtat, åtnjuter flertalet av de i Stockholm såsom
pastors- eller komministersadjunkter anställda extra ordinarie prästmännen
numera väsentligt högre avlöningsförmåner, än som motsvarar det i nyss
omförmälda rättsfall angivna kontanta beloppet av 1,200 kronor. För vissa
av dessa prästmän utgår emellertid avlöningen alltjämt med ett så lågt
belopp som 1,200 a 1,500 kronor, utan några med befattningen förenade
naturaförmåner.

Enligt den nya lagstiftningen och Kungl. Maj:ts därav föranledda
kungörelse den 18 april 1914 angående reglering av det extraordinarie
prästerskapets avlöning m. m. skall däremot adjunktsarvode i regel utgöra
1,200 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, att utgå efter
respektive 5 och 10 år. Därtill komma bostad och vivre eller gottgörelse därför
samt skjuts i tjänsteärenden och ersättning för resa till tjänstgöringsort.

Därest ej några särskilda åtgärder vidtagas till förbättring av de i
Stockholm tjänstgörande extra ordinarie prästmännens avlöning, skulle sålunda
den obilligheten inträda, att sedan hela det övriga extra ordinarie
prästerskapet i riket — om jag bortser från Visby stift, vars förhållanden
i förevarande avseende torde i annat sammanhang komma under ompröv -

Kunfjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2Q1.

ning — senast med ingången av ecklesiastikåret 1916 — 1917 erhållit del
av den löneförbättring, som den nya lagstiftningen erbjuder, åtskilliga av
de extra ordinarie prästmännen i Stockholm med dess synnerligen höga
levnadskostnader komma att i avlöningshänseende bliva vida ogynnsammare
ställda än sina ämbetsbröder å andra orter. Så mycket betänkligare är
detta, som, efter vad erfarenheten givit vid handen, det visat sig vara
förenat med rätt betydande svårigheter att för tjänstgöring i Stockholm
förvärva lämpliga prästerliga krafter. Lägger jag härtill, att de extra ordinarie
prästmän, om vilka här är fråga, efter nuvarande förhållanden stå
lägre på avlöningsskalan än flertalet andra befattningshavare i offentlig
tjänst samt att fördenskull behovet av en förbättring måste för dem
framträda såsom synnerligen kännbart, kan jag för min del icke annat
än finna syftet i kyrkomötets ovanberörda framställning vara synnerligen
behjärtansvärt.

Det av kyrkomötet antagna lagförslagets avfattning lämnar visserligen,
såsom av kammarkollegium och statskontoret framhållits, rum för anmärkning.
Då emellertid den föreslagna lagen skulle komma att tillämpas
allenast av ett fåtal myndigheter och under en kortare tid, torde berörda
betänkligheter icke böra tillmätas allt för stor betydelse.

Jag hemställer fördenskull,

att omförmälda, av kyrkomötet för dess del antagna
lagförslag måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Kunjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av väckt motion
angående ändring av 27 § i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning.

(Kyrkolag.^!täkottete betänkande nr 22.)

Till Kon ungen.

I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 9, har erinrats därom, att
föreskrifterna i 12, 13, 14 och 15 §§ av lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910, vilka paragrafer innehålla bestämmelserna
angående det e. o. prästerskapets avlöning, skola, enligt stadgande
i 25 § av lagen, för prästerskapet inom visst stift lända till efterrättelse,
så snart på grund av samma lag fastställd lönereglering beträffande något
till samma stift hörande pastorat vunnit tillämpning, ävensom att sådan
tillämpning den 1 maj 1916 ägde rum inom hela riket med undantag av
Visby stift och Stockholms stad, där den nya lagstiftningen trädde i
tillämpning resp. den 1 maj 1918 och den 1 maj 1921. Härefter har i
motionen anförts följande:

»Anledningen till att lagstiftningen beträffande det e. o. prästerskapet
förklarats skola på detta sätt successivt inträda, torde vara den, att man
icke ansett sig kunna strax från början belasta kyrkofonden med den
betydande utgiften för det e. o. prästerskapets kontanta avlöning, då ju
kyrkofondens väsentligaste inkomst, ersättningen för prästerskapets tionde,
endast successivt inflyter, allt efter som de äldre löneregleringarna förfalla.
Då emellertid från och med den 1 maj 1916 hela denna avlöning,
endast med undantag för de jämförelsevis få e. o. prästerna i Visby stift
och Stockholms stad, övertagits av kyrkofonden, synes någon betänklighet

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 201. 9

icke möta mot att utsträcka den nya lagstiftningens tillämplighet jämväl
till dessa återstående e. o. präster.»

Efter det motionärerna därefter på anförda skäl avstått från att framlägga
förslag om denna frågas ordnande beträffande Visby stift, har i
motionen vidare anförts bland annat följande:

Helt annorlunda ställde det sig för de obefordrade e. o. prästerna
i Stockholm under den långa övergångstiden till den 1 maj 1921. En
sådan e. o. präst uppbure, då han tjänstgjorde såsom adjunkt, av den
ordinarie befattningshavare, hos vilken han tjänstgjorde, i ett för allt
omkring 1,200 kronor per år, under det att de e. o. prästerna i landsorten
enligt den nya lagstiftningen bekomme ur kyrkofonden adjunktsarvode
1,200 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, samt
därjämte av den ordinarie befattningshavaren fri bostad och fritt vivre
eller ersättning därför med minst 600 kronor. En e. o. präst på landet,
som tjänstgjort i 10 år, hade sålunda minst dubbelt så mycket som en
lika gammal e. o. präst i Stockholm. Och någon utsikt att få avlöningen
i Stockholm genom konsistorii ingripande i någon nämnvärd mån förhöjd
torde ej förefinnas, då de ordinarie tjänstinnehavarne svårligen torde kunna
belastas med större utgift för e. o. prästs avlöning än som för närvarande
utginge.

Att den ogynnsamma ekonomiska ställning, i vilken de e. o. prästerna
i Stockholm befunne sig i jämförelse med de e. o. prästerna ute i stiften,
skulle i hög grad försvåra rekryteringen av lämpliga yngre prästerliga
krafter för Stockholm läge i öppen dag. Det anmärkta förhållandet innebure
dessutom en uppenbar orättvisa mot de e. o. präster, som tjänstgjorde
i huvudstaden.

Det hade säkerligen icke heller varit lagstiftarens mening, att lagen
skulle så tillämpas. Då i 25 § talades endast om stift, utan att Stockholms
stad särskilt nämndes, hade helt visst avsetts, att i detta hänseende
Stockholms stad skulle räknas såsom tillhörande Uppsala stift, med vilket
staden sedan gammalt i viss mån hörde samman. En sådan mening hade
emellertid icke vunnit tillräckligt tydligt uttryck i lagen, i följd varav på
sådan grund framställt anspråk av Eders Kungl. Maj:t avvisats.

Den lagändring, som här vore av nöden, torde lättast åstadkommas
genom ett stadgande, att Stockholms stad i nu ifrågavarande avseende
skall räknas såsom tillhörande Uppsala stift.

Det synes kyrkomötet, att i motionen anförts goda skäl för att tiden
för inträdandet, vad det e. o. prästerskapet i Stockholm angår, av rätten
till de enligt 1910 års lönereglering förbättrade avlöningsförhållandena
bör inträda tidigare än nu är stadgat, för vilket syftes vinnande den i

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 178 höft. (Nr 201.) 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

motionen anvisade utvägen lär i huvudsak kunna anlitas. Det existerar
onekligen ett samband mellan Stockholm och Uppsala stift, vilket samband
bland annat fått ett uttryck i bestämmelserna om gemensam stiftschef. Då
i § 25, första stycket, av lagen om reglering av prästerskapets avlöning
intet nämnes om Stockholms stad, torde detta, såsom i motionen framhållits,
kunna bero därpå, att i fråga om de rättigheter och skyldigheter
för prästerskapet, som där omnämnas, man avsett, att beträffande prästerskapet
i Stockholms stad skulle gälla vad som gäller om prästerskapet i
Uppsala stift. Genom ett uttryckligt stadgande i sådant hänseende skulle
den i motionen berörda frågan kunna ordnas. Detta stadgande torde val
lämpligen kunna sättas i samband med § 27 i nyssnämnda lag men, såsom
avseende en tillfällig anordning av övergående natur, icke infogas i lagen
utan ställas såsom ett tillägg till densamma.

På grund härav får kyrkomötet anmäla, att kyrkomötet i anledning
av förevarande motion för sin del antagit följande förslag till

Lag

innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning

den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att till lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910 skall fogas ett tillägg av följande lydelse:

Beträffande rättigheter och skyldigheter, som omförmälas i 25 § första
stycket i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december
1910, skola för prästerskapet i Stockholms stad från och med den 1 maj
1916 gälla enahanda bestämmelser som för prästerskapet i Uppsala stift.

Stockholm den 11 november 1915.

Underdånigst.

Stockholm, Tvär Hseggströms Boktryckeri A. B., 1916.