Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
1
Nr 199.
Kungl. Majis nådiga proposition till riksdagen angående folkskoleseminariets
i Luleå utvidgning till dubbelseminarium samt
inrättande av preparandkurs vid samma seminarium-,
given Stockholms slott den 31 mars 1916.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels antaga av stadsfullmäktige i Luleå gjort erbjudande om upplåtelse
av ett område av 16,090,14 kvadratmeter för utvidgning av folkskoleseminariets
i sagda stad tomtområde,
dels till utförande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
G. Hermansson upprättade ritningar av erforderliga nybyggnads- och
omändringsarbeten för ifrågavarande seminariums utvidgning till dubbelseminarium
bevilja ett anslag av 248,460 kronor och därav anvisa på
extra stat för år 1917 ett belopp av 123,000 kronor,
dels ock till uppehållande vid samma seminarium under höstterminen
1916 och år 1917 av parallellavdelningar och preparandkurs anvisa på
extra stat för år 1917 ett anslag av 27,000 kronor,
ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att av de för år 1917 anvisade
anslagen låta under år 1916 förskottsvis av tillgängliga medel utanordna
för sistnämnda år erforderliga belopp.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 176 höft. (Nr 199.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars 1916.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenbeeg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg.
Linnér,
Mörcke,
V ENNERSTEN,
Westman,
Broström.
Utvidgning
av folkskoleseminariet
i
Luleå.
Föredragande departementschefen, statsrådet Westman anförde:
Under åttonde huvudtiteln, punkten 147, i årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan
på proposition om anslag till uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium
i Norrland beräkna för sådant ändamål på extra stat för
år 1917 ett anslag av 150,000 kronor. Sedan detta ärende nu varit föremål
för ytterligare beredning, anhåller jag att ånyo få anmäla detsamma.
Då handlingarna i ärendet äro av rätt vidlyftig beskaffenhet, har
jag funnit det lämpligt att, för vinnande av större överskådlighet, fördela
den framställning, jag nu går att lämna och vilken mynnar ut i en hemställan
om anslag till utvidgning av det nuvarande folkskoleseminariet i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
3
Luleå, på olika huvudavdelningar under rubrikerna 1) årendets föregående
behandling, 2) utredning rörande litrarbehovet, 3) erforderliga åtgärder för
lärarproduktionens ökning inom Norrland och 4) utvidgning av folkskoleseminariet
i Luleå. Min egen mening i föreliggande spörsmål kommer
jag att angiva under sistnämnda avdelning.
Jag övergår nu till den första avdelningen, vilken som nämnt skall
innehålla en redogörelse för den föregående handläggningen av ärendet.
1. Ärendets föregående behandling.
Det är redan ett tiotal år, som frågan om inrättande för Norrland
av ett nytt folkskoleseminarium stått på dagordningen, och under denna
tid hava talrika förslag och yrkanden i ämnet framkommit. Då jag nu
går att lämna en kortfattad redogörelse för vad i ärendet förekommit, skall
jag följa den framställning, som innehålles i ett av folkskolöverstyrelsen den
23 juni 1914 avgivet utlåtande, till vilket jag jämväl i det följande återkommer.
Frågan om inrättande av ytterligare ett folkskoleseminarium inom Norrland har
först framförts genom en skrivelse den 24 oktober 1905 från folkskolinspektören i
Jämtlands län É. Erikson till domkapitlet i Härnösand. Under framhållande av de
svårigheter, som inom hans inspektionsområde gjort sig gällande att erhålla tillräckligt
antal lärarkrafter för besättande av ledigblivna tjänster vid folkskolorna ävensom för
det betydande antal nya tjänster, som borde inrättas, hemställde han, att domkapitlet
måtte taga under omprövning förslaget om inrättande inom Härnösands stift av ett
folkskollärarinneseminarium, vilket enligt Eriksons tanke borde förläggas till Östersund,
och, om vid förslaget kunde fästas något avseende, vidtaga de åtgärder, som
krävdes för dess förverkligande.
I anledning av nämnda skrivelse infordrade domkapitlet yttrande från de övriga
tre folkskolinspektörerna i stiftet. Inspektörerna P. E. Holmvall och C. A. Nordlander
vitsordade svårigheten att erhålla erforderliga lärarkrafter för uppehållande av lediga
tjänster, den sistnämnde därvid stödjande sig på införskaffade uttalanden från skolrådsordförandena
inom hans inspektionsdistrikt. Än mindre funnes lärarkrafter för den
mängd nya lärartjänster, som borde uppx-ättas och vilka av Holmvall beräknades för
hans inspektionsområde till omkring 150 och för hela Norrland till minst 600. Båda
de nämnda inspektörerna understödde därför förslaget om inrättande av ett folkskollärarinneseminarium
inom Härnösands stift; Nordlander yrkade, att detsamma måtte
förläggas till Sundsvall. Folkskolinspektören, seminarierektorn G. W. Bucht åter fann
frågan för litet utredd för att kunna instämma i förslaget och ansåg, att man borde
avvakta verkningarna av det då tillämnade och sedermera upprättade seminariet i
Luleå, innan åtgärder vidtoges för inrättande av ytterligare ett seminarium.
Sedan domkapitlet över de nämnda yttrandena hört inspektören Erikson, vilken
Förslag om ett
nytt seminarium
inom
Härnösands
stift.
Östersund.
Sundsvall.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
därvid ytterligare utvecklade de av honom först framförda synpunkterna, beslöt domkapitlet,
som fann det väckta förslaget vört allt beaktande och ansåg städerna Östersund
och Sundsvall böra framför andra platser inom stiftet ifrågakomma såsom förläggniugsort
för ett seminarium, att genom länsstyrelserna inhämta nämnda städers yttrande,
huruvida de vore villiga att kostnadsfritt upplåta tomter för ändamålet.
Till svar å vederbörande länsstyrelses i anledning härav gjorda förfrågan förklarade
stadsfullmäktige i Östersund genom beslut den 30 november 1906, att Ustersunds
stad vore villig att kostnadsfritt upplåta för det ifrågasatta folkskollärarinneseminariet
lämplig och välbelägen mark. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län, som
med skrivelse den 6 december 1906 överlämnade stadsfullmäktiges sagda erbjudande,
fann det. vara uppenbart, att ytterligare ett folkskoleseminarium behövdes inom Härnösands
stift, och ansåg lämpligt, att detsamma förlädes till Östersund, där det komme
att få ett för emottagande av elever från den västligare delen av stiftet passande läge.
På av domkapitlet framställd förfrågan lämnades sedermera genom drätselkammaren
i Östersund den 11 januari 1908 närmare uppgift å det tomtområde, som i stadsfullmäktiges
erbjudande avsågs. Berörda område, som var närmare utmärkt å bifogad
karta, vore beläget omedelbart intill och söder om stadens planlagda område samt
innehölle en areal av 12,690,34 kvadratmeter; jorden, som hade en lämplig lutning åt
väster, vore väl hävdad och i god växtkraft.
Stadsfullmäktige i Sundsvall beslöto den 15 april 1907 att såsom tomt för det
ifrågasatta lärarinneseminariet tillhandahålla statsverket sä stor del av det s. k. skolparkskvarteret,
som kunde erfordras för själva seminariebyggnaden och eventuellt blivande
skolträdgård, med villkor att allmänheten skulle äga fritt tillträde till de delar
av kvarteret, som icke bleve upptagna av nämnda byggnad och skolträdgård, beträffande
vilken senare stadsfullmäktige beslöto uttala önskvärdheten av att densamma
dock måtte förläggas på någon annan plats än inom ifrågavarande parkkvarter; att
till kvarteret framdraga nödiga vatten- och avloppsledningar samt medgiva anstalten
avgiftsfri vattenkonsumtion; samt att, sedan anstalten kommit till stånd, såsom bidrag
till anläggningskostnaden erlägga till statsverket ett kontant belopp av 25,000 kronor.
Stadsfullmäktiges sagda beslut blev visserligen överklagat med hänsyn till de
förändringar i den för staden fastställda regleringsplanen, som skulle föranledas därav,
men de anförda klagomålen, vilka fullföljdes hos Kungl. Maj:t, blevo genom nådig
resolution den 2 juni 1908 ogillade.
I särskild skrivelse den 1 oktober 1907 utvecklade stadsfullmäktige genom utsedda
kommitterade närmare de skäl, som enligt deras mening talade för det tillärnade
seminariets förläggning till Sundsvall. I jämförelse med Östersund ägde Sundsvall
ett centralare läge inom det område, som det nya seminariet särskilt skulle tillgodose,
och vore därjämte i kommunikationsavseende bättre tillgodosett. Dessutom
vore Sundsvall omgivet av en synnerligen folkrik trakt. Vidare vore behovet av nya
lärarkrafter större inom Medelpad än i Jämtland, och seminariet borde därför förläggas
så, att det hämtade sina lärjungar företrädesvis från förstnämnda landskap, alldenstund
det vore en känd sak, att lärarinnor med förkärlek sökte sig till sin hembygd.
Slutligen skulle det möta oövervinneliga svårigheter att i Östersund med framgång
bedriva undervisning i trädgårdsskötsel, under det förhållandena i detta hänseende
vore mycket gynnsamma i Medelpads kusttrakter.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västernorrlands län, som med skrivelse den
9 oktober 1907 överlämnade berörda erbjudande till domkapitlet, hade funnit ådagalagt,
att ett ytterligare folkskoleseminarium vore behövligt inom Härnösands stift, och ansåg,
Kanyl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 19!). 5
att detta med hänsyn såväl till lokala förhållanden som ur pedagogisk synpunkt borde
förläggas i Sundsvall, samt tillstyrkte därför förslaget härom.
Genom skrivelse den 29 december 1907 hade jämväl Frost) kommun, jämlikt
kommunalstämmans beslut den 15 december 1907, förklarat sig villig att å östra delen
av Frösön upplåta fri byggnadsplats om cirka 3 hektar för det föreslagna folkskollärarinneseminariet.
I sagda skrivelse framhölls bland annat, att bostadshyrorna i villastaden
Hornsberg och närliggande bygd å Frösön vore 25 procent billigare än i Östersund.
Kungl. Maj:ts befallningsbavande i Jämtlands län, som på anmodan översände
kommunalstämmans skrivelse till domkapitlet i Härnösand, förklarade sig visserligen
finna såväl Frösön som Östersund lämpliga såsom förläggningsort för ett seminarium
men ansåg, att företrädet borde lämnas åt Östersund, där lärarpersonal och elever
hade lättare att finna goda och till seminariet närbelägna bostäder och varest funnes
vattenledning och andra förmåner, som städerna hade att erbjuda. Den av Frösö
kommun erbjudna tomten fann Kungl. Maj:ts befallningsbavande icke i alla hänseenden
för ändamålet lämplig.
Efter att hava på nu angivet sätt ägnat ärendet den utredning, som kunde
åstadkommas, översände domkapitlet i Härnösand med skrivelse den 14 oktober 1908
samtliga handlingar till Kungl. Maj:t och anförde därvid för egen del, att den åvägabragta
utredningen syntes domkapitlet otvetydigt giva vid handen, att ett folkskollärarinneseminarium
inom Härnösands stift vore av synnerligt behov påkallat, att bland
de ifrågakomna platserna för förläggning av ett sådant seminarium Frösön givet måste
stå tillbaka för de båda andra samt att vid jämförelse mellan de båda återstående
domkapitlet icke tvekade att giva företrädet åt Sundsvall. Domkapitlet hemställde
därför, att Kungl. Maj:t måtte anvisa erforderliga medel för upprättande av ritningar
jämte kostnadsförslag till ett folkskollärarinneseminarium i Sundsvall.
I anledning av domkapitlets förord för Sundsvall såsom förläggningsort för det
nya seminariet bemötte folkskolinspektören Erikson i underdånig skrivelse den 6 december
1908 de skäl, som anförts för Sundsvall, och utvecklade dem, som talade för
Östersund såsom plats för seminariet. Därvid framhöll han särskilt vikten av att det
nya seminariet finge en sådan förläggning, att icke blott stadsflickor utan även landsbygdens
barn, som genomgått endast folkskola men sedan genom privatundervisning
förkovrat sig, kunde söka sig dit och där vinna inträde. Det vore nämligen av vikt,
att lärare och lärarinnor utbildades, vilka vore villiga att försaka de större bekvämligheter,
som bjödes i städer och större industrisamhällen, dit sökande aldrig saknades,
och mottaga platser i landsbygdens folkskolor i byar och församlingar, som läge något
på sidan om de stora stråkvägarna men som hade samma krav på upplysning som de
förra. Men för att detta behov skulle kunna fyllas krävdes ock, att möjlighet bereddes
för dem, som från barndomen vore vana vid förhållandena i mera avlägsna
bygder, att utbilda sig för lärarkallet. Denna möjlighet underlättades ingalunda genom
att förlägga det tillämnade lärarinneseminariet i en kuststad och därtill en stad med
jämförelsevis höga levnadskostnader. Slutligen betonades, att då det gällde att bestämma
förläggningen av ett statens seminarium, hänsyn finge tagas endast till den
omständigheten, varest detsamma bäst komme att gagna det ändamål, för vilket det
inrättats, nämligen utbildande av lärarkrafter för folkskolan ej blott i städer och
industrisamhällen utan jämväl på landsbygdens såväl mera centrala som avlägsnare
trakter.
Jämväl Kungl. Maj:ts befallningsbavande i Jämtlands län framhöll i underdånig
skrivelse den 24 december 1908 liknande synpunkter. Därest behov av lärarkrafter
Fröso.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
gjorde sig gällande inom kustområdet, kunde detta lämpligen tillgodoses genom utvidgning
av seminariet i Härnösand. Men ett behov, som med all säkerhet icke någonsin
kunde fyllas från något seminarium i stiftets kuststäder, vore församlingarnas
i det inre landet behov av lärarkrafter för deras skolväsen. För utvecklingen av detta
skolväsen, som naturligen stötte på stora svårigheter, vore icke den minsta svårigheten
motviljan mot att slå sig ned, kanske för livstiden, i en socken, där man måste känna
sig mer eller mindre avstängd från det mera rörliga livet i kustlandet med dess större
tillgång på bekvämligheter av alla slag. Det vore blott helt naturligt, att de elever,
som besökte ett seminarium i Härnösand eller eventuellt i Sundsvall och som företrädesvis
torde vara från de närmare derintill belägna orterna, skulle såsom lärare känna
sig dragna till samma orter. Aven det inre landet vore emellertid statt i utveckling.
Med den blivande inlandsbanan kunde man förvänta, att denna utveckling skulle fortgå
raskare och i större omfattning. För denna utveckling vore det av betydelse, att även
folkskoleväsendet utvecklades och ej bleve efter övriga landsdelars mera, än naturförhållanden,
avstånd och svårighet att åstadkomma medel gjorde alldeles oundvikligt.
Eljest kunde det till och med vara fara, att på avlägsnare trakter kulturen ginge tillbaka
i stället för framåt. Detta enligt Kung]. Maj:ts befallningshavandes mening
synnerligen stora och viktiga ändamål skulle icke vinnas, om ett ytterligare seminarium
upprättades i någon stad inom Västernorrlands län.
Folkunder
visnings
kommitténs
utredning.
Vid den tidpunkt, då nu berörda framställning inkom till ecklesiastikdepartementet,
var frågau om folkskoleseminariernas omorganisation föremål för utredning
genom den s. k. folkundervisningskommittén, till vars uppdrag det även ansågs höra
att undersöka behovet av nya seminarier. Då man torde hava ansett riktigast att avvakta
resultatet av nämnda kommittés utredningar, innan ytterligare åtgärder vidtoges
för inrättande av nya seminarier, fick den genom ifrågavarande framställning väckta
frågan tills vidare vila. I sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna, som avlämnades
i början av år 1912, ansåg sig folkundervisningskommittén på grundval av gjorda
undersökningar kunna konstatera förhandenvaron av en betydande brist på lärarkrafter
för folkskolorna. Bland de åtgärder häremot, som av kommittén föreslogos, var inrättandet
på lämplig plats inom Norrland av ett dubbelseminarium för lärarinnor, för
vilket enligt kommitténs mening byggnader borde påbörjas under år 1913, samtidigt
därmed att seminariet skulle begynna sill verksamhet i provisoriska lokaler.
Förslag om
Umeåseminariets
ntvidgning
till
dubbelseminarium.
Redan inuan frågan om ett nytt seminarium för Norrland genom folkundervisningskommitténs
nu nämnda förslag vunnit förnyad aktualitet, hade ett nytt uppslag
till dess lösning framkommit genom en till domkapitlet i Luleå ingiven, till Konungen
ställd skrivelse den 18 augusti 1911 av rektorn vid folkskoleseminariet i Umeå O. Y.
Sundén. I sagda skrivelse framhöll Sundén, att de lokaler, över vilka seminariet i
Umeå förfogade, vore för sitt ändamål i flera avseenden olämpliga och dessutom alldeles
otillräckliga, i all synnerhet med hänsyn til! de krav på semiuarieuudervisningen,
som numera uppställdes. Även seminariets tomtområde, som omfattade allenast något
mer än 5,000 kvadratmeter, vore alldeles otillräckligt och lämnade ej utrymme för
undervisning i trädgårdsskötsel. Eu förbättring av seminariets lokalförhållanden vore
alltså av nöden. Denna kunde tänkas ske på olika sätt. En utväg vore tillbyggnad
till det nuvarande seminariehuset i samband med en utvidgning av tomtområdet.
Sundén beräknade kostnaderna för eu sådan tillbyggnad till 212,000 kronor, oavsett
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 190.
eventuell kostnad för tomtens tillökning. Icke ens efter så pass dyrbara förändringar
skulle emellertid seminariets lokaler bliva i alla hänseenden fullt tillfredsställande.
Lämpligare vore därför enligt Sundéns mening, att Umeåsemiuariets byggnadslråga
finge sin lösning i samband med frågan om inrättandet av ytterligare ett seminarium
för Norrland på det siitt, att seminariet i Umeå ombildades till dubbelseininarium
och erhölle nya byggnader å ny tomt. En sådan anordning skulle efter vad
Sundén beräknade medföra en besparing på över 200.000 kronor i jämförelse med
kostnaderna för uppförande av ett nytt enkelserninarium å annan plats och tillbyggnad
av seminariet i Umeå på förut angivet sätt. Härtill komrae de lägre driftkostnader,
ett dubbelseminarium betingade mot två enkelseminarier, varförutom dubbelseminariet
i pedagogiskt avseende erbjöde vissa företräden. Sundén hemställde därför, att Kungl.
Maj:t täcktes — efter vederbörliga underhandlingar med Umeå stad om upplåtande av
tomt för ett dubbelseminarium samt eventuellt om försäljning av de nuvarande seminariebyggnaderna
till staden — föranstalta om uppgörande av ritningar och kostnadsförslag
till byggnader för ett dubbelseminarium i nämnda stad samt hos riksdagen
äska nödigt anslag för dessa byggnaders uppförande m. in.
Domkapitlet i Luleå inforarade i anledning av Sundéns framställning yttranden
från seminariets inspektor, vilken förklarade sig instämma i det gjorda förslaget, samt
från folkskolinspektörerna i stiftet. Inspektörerna inom Västerbottens län, F. Svedberg
och K. L. Österberg, anförde i gemensamt utlåtande, att inom Västerbottens läu erfordrades
omkring 65 nya lärarkrafter för besättande av vakanta tjänster, för vilka
kompetenta innehavare ej kunnat erhållas, och nya tjänster, vilka omedelbart borde
inrättas till ersättande av mindre folkskolor. Då förslaget om Umeåseminariets ombildning
till dubbelseminarium syntes dem utgöra den bästa lösningen av frågan om
lärarbristens avhjälpande och tillgodoseendet av det framtida behovet av folkskollärarkratter
i Norrland, hemställde de om bifall till Sundéns framställning. — Jämväl
folkskolinspektören i södra Norrbotten J. Sunneman konstaterade en betänklig brist
på, lärare för folkskolorna; 17 tjänster måste uppehållas av inkompetenta vikarier, och
ej mindre än 67 mindre folkskolor borde snarast omändras till egentliga folkskolor,
varjämte behövdes ett 20-tal extra ordinarie lärarkrafter i vissa folkskolor. Omkring
100 nya lärarkrafter behövdes alltså inom distriktet. För tillgodoseende av lärarbehovet
inom Norrbotten vore det sannolikt bättre att anlägga ett nytt seminarium
inom länet — förslagsvis i Piteå — än att utvidga Umeåsemiuariet. Skulle emellertid
sistnämnda alternativ föredragas, borde man taga under omprövning, om icke också
det manliga seminariet i Luleå borde utvidgas till dubbelt; allt mera efterfrågades
nämligen i de stora bondbyarna folkskollärare i stället för folkskollärarinnor. — Inom
folkskolinspektören A. Alexanderssons distrikt, Tornedalen och angränsande socknar,
behövdes ett 20-tal nya lärarkrafter, varjämte inom de skoldistrikt, som berördes av
den under byggnad varande järnvägen, behov av ytterligare nya folkskolor komme att
yppa sig. För övre Norrbotten vore det mest effektivt, att ett särskilt seminarium
inrättades inom _ länet, exempelvis i Piteå. — Folkskolinspektören i Norrbottens
nordligaste distrikt V. Karnell hade däremot icke inom sitt distrikt funnit någon
brist på lärarkrafter, detta emedan Gällivare och Juckasjärvi, som utgjorde den
huvudsakliga delen av distriktet, betalade sina lärare synnerligen höga löner. Ehuru
det för länets övriga områden torde förhålla sig annorlunda, vore det dock för tidigt
att yrka på ännu ett seminarium i Norrbotten, innan Luleå seminarium hunnit verka
några år.
I ny underdånig skrivelse den 16 september 1912 utvecklade rektor Sundén
8 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 199.
ytterligare skälen för sitt förslag om utvidgning av seminariet i Umeå till dubbelseminarium,
vilken åtgärd enligt hans mening skulle vara tillräcklig för att tillgodose
det närvarande behovet.
Domkapitlet i Luleå översände samtliga handlingar i ärendet till Kungl. Maj:t
med skrivelse den 26 september 1912. Domkapitlet faun behovet av ännu ett seminarium
för Norrland med dess alltfort i förhållande till landet i övrigt synnerligen
raska folkökning och dess sent började, men omsider med desto större krav framträdande
kulturella utveckling vara så allmänt erkänt, att någon närmare utredning
därom icke syntes erforderlig. Behovet av ett helt nytt dubbelseminarium i Norrland
ansåge dock domkapitlet icke kunna tillfyllest uppvisas. Då nybyggnad i en snar
framtid måste företagas för seminariet i Umeå, då enligt allmänt rådande och av
domkapitlet delad mening det ifrågaställda nya seminariet borde anordnas för utexaminerande
av kvinnliga lärarkrafter, då Umeå stad borde ur olika synpunkter anses lämplig
såsom förläggniugsort för ett dubbelseminarium och då, så vitt för det dåvarande
kunde bedömas, icke några så avsevärda företräden syntes böra tillerkännas ett enkelseminarium,
förlagt till några av de andra presumptiva förläggningsorterna, att fördelarna
av ett dubbelseminarium därför borde uppgivas, ansåg sig domkapitlet böra i
huvudsak biträda vad Sundén hemställt.
Anbud från
olika norrländska
samhällen.
Piteå.
Sedan frågan om ett nytt folkskoleseminarium inom Norrland genom de undersökningar
och uttalanden, för vilka nu redogjorts, tilldragit sig ökad uppmärksamhet,
beslöt man sig inom flera norrländska samhällen för att lämna erbjudande om
fritt byggnadsområde m. in. för det ifrågasatta seminariet. Till Kungl. Maj:t inkommo
i anledning härav under senare delen av år 1912 samt år 1918 framställningar
i berörda syfte från städerna Piteå, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik och Hudiksvall
samt från Bräcke och Över-Luleå kommuner, varjämte Östersund och Sundsvall
kompletterade sina anbud. Vid redogörelsen för de sålunda föreliggande anbuden
torde, oavsett den tidsföljd, vari desamma inkommit, de olika samhällenas anbud
lämpligen kunna anföras i nu angivna ordning.
Stadsfullmäktige i Piteå beslöto den 14 september 1912 bland annat att, under
förutsättning att ett enkel- eller dubbelseminarium bleve förlagt till nämnda stad,
erbjuda staten kostnadsfritt ett närmare angivet tomtområde, utgörande, inberäknat
mellanliggande och tillstötande gator, omkring 37,000 kvadratmeter; att för beredande
av provisoriska undervisnings- och övniugslokaler, till dess seminariet kunde komma
under eget tak, kostnadsfritt upplåta ett folkskolehus, innehållande 6 större lärosalar;
ävensom att under samma tid i hyresersättning för rektorsbostad erlägga 700 kronor
om året. I bifogat utlåtande av t. f. stadsingenjören V. Åström anfördes, att den
föreslagna tomten hade ett fritt och öppet läge med utsikt över norra stadsfjärden
samt med en vacker skogspark i nästan omedelbar närhet, att byggnadsgrunden utgjordes
av hård, fast s. k. pinnmo samt att höjdläget över fjärdarna med lätthet möjliggjorde
en effektiv dränering av platsen, som sålunda lämpade sig utmärkt väl ej
blott för trädgårdsodling, parkanläggning, idrottsplats o. d. utan även för bebyggande.
A stadsfullmäktiges vägnar framförde deras ordförande i underdånig skrivelse
den 16 september 1912 fullmäktiges anbud och utvecklade närmare de skäl, som talade
för Piteå såsom förläggningsort för det tilltänkta seminariet i jämförelse med
Sundsvall, Östersund och Umeå. Sedan seminariet i Falun ombildats till dubbelseminarium,
torde något behov av ett kvinnligt seminarium i södra och mellersta Norr
-
9
Kunglm Majds Nåd. Proposition Nr 199.
land knappast förefinnas. Sundsvall såsom ett övervägande affärssambälle kunde näppeligen
erbjuda det lugn och den oberördhet av skadliga yttre inflytelser, som ett
seminarium borde kunna göra anspråk på, och ett till nämnda stad förlagt seminarium
komme sannolikt att huvudsakligen draga till sig stad-flickor, vilka, såsom erfarenheten
visat, i allmänhet icke vore hågade att söka plats på landsbygden, allra minst i
övre Norrland. Östersund åter vore såsom militärstad mindre lämplig förlägguingsort
för ett kvinnligt seminarium, där huvudsakligen landsbygdens flickor skulle utbildas
till lärarinnor. Ur sistnämnda synpunkt voro även Umeå mindre lämpligt för förläggning
av ett kvinnligt seminarium, allra minst borde man där öka lärjungarnas
antal. Då staden därjämte vore känd för de höga levnadsomkostnaderna, hade flickor
från Norrbotten avskräckts från att där söka inträde. Vidare rådde inom Norrbotten
ett större behov av lärarkrafter än inom Västerbotten, vartill komme, att Norrbotten
vore statt i stark utveckling och att försvenskuingsarbetet ställde stora krav på skolväsendet.
Bland platser inom Norrbotten vore Piteå med hänsyn till sitt centrala
läge den lämpligaste för ett seminarium. Där funnes ock tillfällen till inackordering
för det billiga priset av 40—45 kronor i månaden, under det att i Sundsvall och
Umeå erlades i medeltal 65—70 kronor och i Östersund 80 — 85 kronor i månaden.
Jämlikt beslut den 4 november 1912 av stadsfullmäktige i Skellefteå inkommo
särskilda delegerade genom skrivelse den 27 december 1912 till Kung!. Magt med erbjudande
att för det nya seminariet upplåta erforderlig, välbelägen tomt ävensom att
lämna fritt vatten och fri ström för elektrisk belysning för seminariets behov från
stadens ledningar. För seminariets förläggning till Skellefteå talade, att Skellefteå
utgjorde den kulturella och kommersiella medelpunkten för den norra hälften av Västerbottens
län och omgåves av en för norrländska förhållanden synnerligen tätt befolkad
och i hög jordbrukskultur varande vidsträckt landsbygd. Prisen å livsmedel
vore även i Skellefteå, tack vare ortens produktion utöver behovet, lägre än t. ex. i
Umeå och Luleå, liksom också hyresprisen där ställde sig lägre äu i nämnda städer.
Stadens läge på ungefär lika avstånd från Luleå i norr och Umeå i söder samt i
längdriktningen räknat i det närmaste i mitten av det område, för vilket det nya seminariet
vore avsett, talade ock för anstaltens förläggande dit. Skellefteå stads erbjudande
om fritt vatten och fri ström för elektrisk belysning torde ock vara för framtiden
långt värdefullare, än vad övriga städer utfart sig till.
Med föranledande av och i anslutning till de framställningar, som gjorts av rektor
Sundén och för vilka förut redogjorts, beslöto stadsfullmäktige i Umeå den 15
november 1912 att hemställa, att det nuvarande folkskoleseminariet i Umeå snarast
måtte utvidgas till ett inom staden förlagt dubbelseminarium, mot det att Umeå stad
å sin sida förbunde sig dels att kostnadsfritt upplåta erforderligt tomtområde för seminariets
behov, dels att till detta område kostnadsfritt framdraga behövliga vattenoch
avloppsledningar samt elektriska ledningar, dels ock, där så erfordrades, kostnadsfritt
tillhandahålla för seminariets behov nödiga undervisningslokaler under den mellantid,
som komme att förflyta, till dess dubbelseminariets nya byggnader kunde tagas
i anspråk. Därjämte förklarade sig stadsfullmäktige villiga att mot en köpeskilling,
ej överstigande 57,000 kronor, inköpa nuvarande seminarietomten i Umeå med
åbyggnader, därest det nya dubbelseminariets förläggande till staden gjordes beroende
av en dylik åtgärd från stadens sida.
I framställningen bifogat utlåtande hade stadsingenjören C. Olander aufört, att
markens beskaffenhet å det föreslagna tomtområdet utgjordes av cirka 0,35 meter
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 176 höft. (Nr 199.) 2
Skellefteå.
Umeå.
Örnsköldsvik.
Hudiksvall.
10 Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 199.
matjord, ett O.so—1 meter tjockt lager rödsand samt därunder vattenblandad gräsand.
Mark beskaffenheten vore icke undersökt till större djup än 2,5 meter. Provbelastning
hade icke utförts. Antagligen måste byggnadsplatsen noggrant dräneras och
dubbel rustbädd nedläggas samt en armerad betongplatta av minst 0,5 meters tjocklek
gjutas under grundmurarna. P. d. länsträdgårdsmästaren C. H. Landsberg hade i bilagt
intyg uttalat, att området ur trädgärdssynpunkt vad jordmånen beträffade vore
synnerligen lämpligt samt att kostnaderna för anläggning av trädgård å platsen skulle
ställa sig ovanligt billiga. Förutom av kartor, utvisande det erbjudna tomtområdet,
åtföljdes stadsfullmäktiges skrivelse av ett utav byggmästarna C. Sandström och C.
G. W. Andersson upprättat värderingsinstrument över seminariets nuvarande tomt och
byggnader, upptagande följande poster:
tomten................................... |
............................... kronor |
5 000: — |
huvudbyggnaden ................ |
............................... 2> |
50 000: — |
uthusbyggnaden................... |
............................... » |
2 000: — |
Summa kronor |
57,000: — |
ävensom ett kostnadsförslag för byggnadens omändring till folkskolelokaler, utvisande
en sammanlagd kostnad av 20,035 kronor 58 öre.
Såsom stöd för sin hemställan om förläggande av ett dubbelseminarium till Umeå
åberopade stadsfullmäktige de av rektor Sundén anförda skälen samt erinrade, att
jämväl domkapitlet i Luleå och Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län
framhållit stadens företräden framför andra norrländska städer. Stadsfullmäktige betonade
ock vikten av frågans snara avgörande, enär mellan staden och åtskilliga jordägare
ingångna preliminära avtal om markköp till ifrågavarande, av staden såsom förläggningsplats
för dubbelseminariet erbjudna område endast gällde till utgången av
år 1914.
A sammanträde den 18 november 1912 beslöto stadsfullmäktige i Örnsköldsvik
att för det tillämnade Norrlandsseminariet erbjuda fri tomt med lämpligt läge och
tillräcklig storlek samt vatten- och elektriska ledningars framdragande till tomtgränsen.
I skrivelse den 30 maj 1913 från stadsfullmäktiges beredningsutskott å stadsfullmäktiges
vägnar åberopades såsom skäl för seminariets förläggning till Örnsköldsvik
stadens centrala läge och goda kommunikationer till lands och sjöss, dess anmärkningsvärt
låga levnadskostnader i jämförelse med exempelvis Sundsvall, Härnösand
och Sollefteå, billigare byggnadskostnader än i övriga Norrlandsstäder, lägre pris på
stenkol än annorstädes på grund av gynnsamma fraktförhållanden samt stadens skyddade
belägenhet och sunda klimat.
Stadsfullmäktige i Hudiksvall hemställde genom utsedda kommitterade i skrivelse
den 19 september 1913, att Kungl. Maj:t vid behandling av frågan om det nya
seminariets förläggningsort ville taga i övervägaude, huruvida icke detsamma kunde
lämpligen förläggas till nämnda stad, och förklarade, att staden vore villig att för
ändamålet upplåta fri tomt till den areal, som kunde erfordras, kostnadsfritt framdraga
ledningar för vatten och avlopp samt elektrisk belysning till tomtgränsen, upplåta
fria lokaler i gamla läroverkshuset för seminariets behov under byggnadstiden
ävensom lämna andra förmåner, som statsmakterna eventuellt kunde sätta i fråga,
såsom exempelvis fritt elektriskt ljus under vissa år. Tre olika tomtområden föreslogos
till upplåtande, samtliga utmärkta å en kommitterades skrivelse vidfogad karta.
11
Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Enligt bilagt intyg från stadens byggnadskontor omfattade nämnda områden respektive
cirka 08,200, 49,200 ocli 50,000 kvadratmeter.
Såsom skäl för seminariets förläggning till Hudiksvall påpekades bland annat,
att ett dit förlagt seminarium skulle komma att ligga ungefär mitt emellan de redan
befintliga seminarierna i Härnösand och Uppsala och sålunda kunna räkna på att fa
elever från de rikt befolkade orter, för vilka Hudiksvall i förevarande avseende skulle
komma att utgöra centrum. Den landsbygd, som därvid avsåges, skulle omfatta 21
socknar och eu folkmängd på i runt tal 153,000 invånare. Staden hade jämväl tillfredsställande
kommunikationer, vilka komme att ytterligare förbättras genom ostkustbanaus
tillkomst. Hudiksvall kunde slutligen erbjuda relativt låga levnadskostnader
för eleverna, till bestyrkande varav anfördes, att inackorderingsavgiften för skolungdom
utginge med 45 kronor vid delat rum samt 60 kronor, då ensamt rum erhölles.
Slutligen erbjöd Bräcke kommun, jämlikt kommunalstämmans beslut den 5 oktober
1913, genom underdånig skrivelse den 1 november 1913 fritt jordområde om 40,000
kvadratmeter till byggnadsplats för det s. k. Norrlandsseminariet samt fria vattenoch
avloppsledningar till tomtgränsen ävensom fritt vatten. Det föreslagna tomtområdet
vore enligt intyg av löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren J. Elliot högt
och sunt beläget med vidsträckt utsikt; grunden vore lätt att dränera och utschakta,
fast och mycket bärkraftig. Genom tilläggsskrivelse den 28 november 1913 anfördes,
dels att det angivna området kunde ändras i form och sträckning, så att det bleve
så ändamålsenligt som möjligt, dels ock att, om detsamma ej befunnes lämpligt, kommunen
vore villig att under förutsättning av vederbörande myndigheters tillstånd inköpa
å Bräcke prästbords ägor ett lika stort område att kostnadsfritt överlämnas för
merbemälda ändamål. Vid förstnämnda skrivelse var fogat ett anbud om kostnadsfritt
framdragande av ledningar och leverans av elektrisk energi till ett pris av
25 öre för kilowattimme.
Bland de skäl för seminariets förläggning till Bräcke, som åberopades i först berörda
skrivelse, må följande anföras. Platsen vore belägen något mer än 300 meter
över havet, således på samma höjd som den jämtländska högplatån i allmänhet, ägde
höglandets fördelar men hade på samma gång ett läge, som lämnade skydd för de
kalla fjällvindarna. Samhället erbjöde ur kommunikationssynpunkt sett det bästa läge,
då det kunde sägas vara knutpunkten, där järnvägarna mellan östra och västra, södra
och norra delarna av Norrland skare varandra. Visserligen vore måhända för närvarande
tillgången på lägenheter och rum för lärare och elever ej fullt tillräcklig, men
då byggnadstomter funnes till moderata pris och byggnadsverksamheten under de senare
åren varit rätt livlig, vore det icke tvivel underkastat, att tillfällen till inackordering
och förhyrning av bostadslägenheter skulle givas i mån av behov. Det kunde
ju icke nekas, att en stad erbjöde en mängd fördelar, som landsbygden saknade och
som gjorde sig gällande vid valet av förläggningsort för en sådan institution som ett
seminarium. Men även landsbygden erbjöde fördelar, varav staden vore i avsaknad,
och det syntes icke olämpligt, att man bröte med det hittills följda systemet att vid
offentliga institutioners förläggande tillgodose städernas men förbise landsbygdens
intressen. Ett verksamt botemedel mot den hotande avfolkningen på landsbygden
skulle säkerligen givas därigenom, att även landsbygden finge åtnjuta förmånen av
offentliga institutioners befintlighet därstädes, för så vitt nämligen förhållandena i
allmänhet gjorde sådant möjligt. Genom det ifrågavarande seminariets förläggande
till landsbygd skulle begåvade flickor från den kringliggande trakten för ringare kostnad
kunna bliva utbildade till lärarinnor, seminariet skulle för den omgivande orten
3>räcke.
Över-Luleå.
Östersund.
Sundsvall.
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
bliva en kulturhärd och verka uppryckande i både andligt och materiellt avseende,
utbildningen skulle kunna bliva mera allsidigt sund, ett noggrannare övervakande av
eleverna äga rum samt ett mera patriarkaliskt och kordialt förhållande mellan lärare
och lärjungar komma till stånd, och den skräck för landsbygden, som tycktes förefinnas
bland folkskolans lärarinnekår, skulle om icke helt undanröjas dock i någon
mån minskas. Slutligen borde ej förbises, att kostnaderna både för semin ariebyggnadernas
uppförande och framtida underhåll samt för den årliga driften säkerligen komme
att ställa sig betydligt billigare i Bräcke än i Norrlands städer i allmänhet, vilket
en nyligen gjord utredning i fråga om förläggningen av sinnesslöanstalten för Jämtlands
län givit vid handen.
Vidare inkommo av Över-Luleå kommunalstämma utsedda lcommitterade, jämlikt
kommunalstämmans den 7 juni 1914 fattade beslut, till Kungl. Magt med anhållan,
att vid bestämmande av förläggningsort för det nya Norrlandsseminariet även Bodens
municipalsamhälle måtte vinna beaktande. Kommunen erbjöde fri tomt för seminariet
med lagom sluttning mot söder och utmärkt byggnadsgrund samt ett dominerande
läge. Enligt kommitterades mening vore det för utbredande av svensk språkkultur
i skoldistrikten i Tornedalen av vikt, att det nya seminariet förlädes så långt
norr ut som möjligt. Endast härigenom bleve det möjligt för seminariet att erhålla
elever från översta Norrland, vilka efter avlagd examen kunde förbliva i sina hembygder
och utföra sin uppgift som lärarinnor i deras skolor. Eu lämpligare plats än
Boden för det nya seminariet kunde ej gärna utfinnas. Detta gällde icke minst i
kommunikationshänseende. Hit förde nämligen järnvägslinjer från 4 håll, och icke
mindre än 7 landsvägar utmynnade i Boden. Den framkomna anmärkningen, att
Boden såsom garnisonsort ej lämpade sig såsom förläggningsort för ett folkskollärarinneseminarium,
berodde tydligen på obekantskap med förhållandena.
Till komplettering av förut lämnat erbjudande beslöto stadsfullmäktige i Östersund
den 5 november 1912 att, därest det nya folkskollärariuneseminariet för Norrland
bleve förlagt till Östersunds stad, kostnadsfritt för staten upplåta för seminariet,
till byggnadstomt samt för anordnande av skolträdgård, ett område av omkring 5 tunnland
antingen norr eller söder om blivande stadsplan, att, likaledes kostnadsfritt, upplåta
för seminariets verksamhet nödiga lokaler under tiden för uppförandet av för seminariet
erforderliga byggnader samt att lämna ett belopp av 1.200 kronor årligen,
dock ej över tre år, såsom hyresbidrag åt seminariets rektor. Framställning om stadsfullmäktiges
berörda beslut överlämnades till Kungl. Maj:t genom skrivelse den 2 januari
1913 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län, som därvid ville
fästa uppmärksamheten på att, enligt vad handlingarna utvisade, till båda de föreslagna
tomtområdena ytterligare mark kunde utläggas, därest så skulle befinnas erforderligt.
Även stadsfullmäktige i Sundsvall fullständigade sitt anbud, i det att fullmäktige
deu 16 september 1912 beslöto, att, såvitt ett kvinnligt seminarium för Norrland förlädes
till Sundsvall och lokaler för detsamma började uppföras under år 1913 samt
under förutsättning att seminarieundervisningen toge sin början redau hösten samma
år. staden skulle, under tiden tills den nya seminariebyggnaden kunde för sitt ändamål
tagas i anspråk, tillhandahålla statsverket kostnadsfria lokaler för undervisningens
bedrivande jämte ämbetsrum för seminariets föreståndare, samtliga lokaler med fritt
vatten, ljus och uppvärmning. Vid fullmäktiges rörande ifrågavarande anbud ingivna
framställning var fogad en jämförelse mellan skolväsendet i Jämtlands och Västernorrlands
län, av vilken ansågs framgå, att ensamt Medelpad hade större behov av lärår
-
13
Rwujl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 199.
krafter på den egentliga folkskolans område än kela Jämtlands län, och detta icke
blott då det giillde att besätta nya befattningar utan även i fråga om att ersätta uttjänta
lärare och lärarinnor.
Under sommaren 1913 besökte två representanter för ecklesiastikdepartementet
de platser, som ifrågasatts såsom förläggningsorter för det föreslagna seminariet
— med undantag av Bräcke, vars anbud då ännu icke inkommit — för att taga
kännedom om de erbjudna tomtområdena m. m. I anledning av de förhandlingar, som
därvid fördes med vederbörande ortsrepresentanter, funno flera av de ifrågavarande
samhällena sig böra göra vissa tillägg till sina anbud, till följd varav under senare
delen av år 1913 och förra delen av år 1914 inkomtno ett flertal framställningar,
innehållande nya erbjudanden och i vissa fall med anförande av ytterligare skäl för
det föreslagna seminariets förläggning till ena eller andra samhället. Vid redogörelsen
för dessa framställningars innehåll torde lämpligen samma ordningsföljd böra iakttagas
de olika samhällena emellan som i det föregående.
Stadsfullmäktige i Piteå fattade den 8 oktober 1913 beslut att, under förutsättning
att ett enkel- eller dubbelseminarium bleve förlagt till staden, erbjuda staten
kostnadsfritt erforderligt dricksvatten, i första hand medelst ledning från anordnade
brunnar, samt annat behövligt vatten och vattenavloppsledning till seminariets tomtgräns
ävensom, sedan fullständig vattenledning kunde bliva i staden anlagd, kostnadsfri
delaktighet däri. Vid inlämnandet av detta stadsfullmäktiges beslut tillkännagavs,
att stadsfullmäktige samma dag tillsatt en kommitté med uppdrag att vidtaga förberedande
åtgärder för anläggning av vattenledning i staden.
Samma stads fullmäktige beslöto vidare den 30 mars 1914 att, under förutsättning
att ett statsseminarium bleve förlagt till staden och utan att avvakta den genom
vattenledningskommittén igångsatta utredningen, med största möjliga skyndsamhet i
staden anlägga vattenledning och avloppsledning, den senare till eu början i den utsträckning,
att seminariet med tillhörande byggnader och inrättningar bleve praktiskt
och tekniskt väl tillgodosett; att under nyssnämnda förutsättning förbinda sig att för
all framtid kostnadsfritt hålla vatten åt seminariet och dess institutioner samt för dylikt
ändamål kostnadsfritt framdraga vatten- och avloppsledning till seminariets tomtgräns;
att, därest den genom stadsfullmäktiges beslut den 14 september 1912 erbjudna fria
tomten till seminariet icke skulle befinnas fullt ändamålsenlig, i stället fritt erbjuda
en tomt, upptagande vissa närmare angivna kvarter och utgörande tillhopa en areal
av cirka 35,200 kvadratmeter. Vid ärendets överlämnande till vattenledningskommittén
gjorde fullmäktige dessutom det uttalandet, att arbetena med vatten- och avloppsledningar
bordo så anordnas och skyndsamt bedrivas, att anläggningarna kunde beräknas
vara färdiga senast hösten 1917. Stadsfullmäktiges ifrågavarande beslut ingavs
genom utdrag av protokollet till ecklesiastikdepartementet den 2 april 1914 genom
Kuugl. Maj:ts befallnin oskärande i Norrbottens län, som sedermera i skrivelse den
12 maj 1914 överlämnade bevis, att besvär över ifrågavarande beslut ej blivit hos befalluingshavanden
anförda.
Slutligen förbundo sig stadsfullmäktige i Piteå den 13 maj 1914 —under ytterligare
framhållande av att stadsfullmäktige redan genom beslut den 30 mars 1914, i
händelse det tilltänkta Norrlaudsseminariet bleve förlagt till Piteå, förbundit sig att
låta anlägga vatten- och avloppsledning och kostnadsfritt framdraga dylik till gränsen av
den upplåtna tomten ävensom påskynda arbetet så, att detta bleve färdigt före eller
åtminstone samtidigt med seminariebyggnadens fullbordande — att, utöver vad staden
i berörda hänseende redan åtagit sig, för all framtid kostnadsfritt tillhandahålla semi
-
Piteå.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
nariet elektriskt ljus ävensom att, därest så erfordrades, upplåta och iordningställa
idrottsplats.
I samband därmed ville stadsfullmäktige påvisa, att därest seminariet förlädes
till Skellefteå, Västerbottens län komtne att erhålla ett folkskollärarinnesemiuarium i
vardera av sina båda städer, under det att det vidsträcktare, folkrikare och i vida livligare
utveckling stadda Norrbottens län, där behovet av kvinnliga lärarkrafter vore
ännu större och svårare att fylla, alltjämt skulle, till otvivelaktigt men för folkundervisningen,
komma att sakna ett dylikt.
Till ytterligare utvecklande av de skäl, som talade för det nya seminariets förläggning
till Piteå, iugåvo av stadsfullmäktige utsedda kommitterade den 18 maj
1914 eu underdånig skrivelse. I denna gendrevos till eu början åtskilliga skäl, som
i en av arkitekten Hermansson avgiven tjänsterapport till överintendentsämbetet vid
jämförelse mellan Piteå och Skellefteå såsom förläggningsort för seminariet anförts till
förmån för Skellefteå. Därjämte betonades önskvärdheten av och skälen till att övre
Norrlands behov av lärarkrafter först måtte komme i åtanke vid avgörandet av frågan
om det nya seminariets förläggning, samt att på grund av ortens säregna förhållanden
särskilt behovet av lärarinnor vore stort. Slutligen framhölls, att om från statens sida
något mer gjordes för Norrbotten än för andra delar av landet, staten på sätt och vis
hade full valuta härför i de inkomstkällor, detta län erbjöde.
Uti en till ecklesiastikdepartementet ingiven skrivelse av den 10 september 1913
framhöll kyrkoherden i Piteå landsförsamling Axel Sandin vikten därav, att folkskoleväsendet
i övre Norrland bringades ur det nödläge, vari det kommit på grund av
folkskollärarinnebrist. Denna brist hölle hela Norrbottens läns skolväsen på ett lägre
plan än i det övriga Sverige, och inga rimliga uppoffringar från församlingarnas sida
förmådde här något. För ingen torde det framstå klarare än för en skolrådsordförande
i en stor norrländsk församling, vad det ville säga att på grund av saknaden av tillräckliga
utbildningsanstalter alldeles icke kunna erhålla nödiga kompetenta lärarkrafter.
I detta avseende skulle skolrådsordförandena i Norrbottens läns församlingar kunna
förtälja, huru med dryga kostnader uppförda folkskolehus måst stå obegagnade av brist
på lärare, huru inrättade folkskollärarplatser i åratal måst av brist på sökande uppehållas
av småskollärarinnor, huru stora skoldistrikt måst bygga nästan hela skolverksamheten
på av småskollärarinnor skötta s. k. mindre folkskolor samt huru skolväsendets
utveckling avstannat.
Samma medel för avhjälpande av lärarbristen, som använts i Kiruna, eller att
erbjuda dubbel lagstadgad lön, vore uteslutet för den mera fattiga norrländska landsbygden,
varest skolväsendet vore i fara att tvingas till stillastående eller till och med
tillbakagång, vilket vore så mycket betänkligare, som ett väl organiserat skolväsen
stode i närmaste samband med övre Norrlands kulturella utveckling och försvenskning.
Såsom typisk för förhållandena i berört avseende för Norrbottens län anförde
Sandin Piteå landsförsamling. Deuna församling med 20.050 invånare hade år 1912
87 lärare och lärarinnor, av vilka endast 9 voro anställda vid folkskola samt alla
övriga 78 voro småskollärarinnor. Proportionen mellan folkskollärare och småskollärare
ställde sig i själva verket ännu sämre, i det att tre av folkskollärarplatserna trots
ständigt ledigförklaraude icke kunnat besättas med kompetent innehavare.
Den enda vägen till hjälp ur dessa förhållanden ansåge Sandin vara ett folkskollärarinneseminarium
för Norrbotten, förlagt till Piteå. Ett seminarium förlagt utom
länet, t. ex. Umeå, kunde alldeles icke rädda Norrbottens betryckta skolväsen eller i
väsentlig grad upphjälpa detsamma.
15
Kuiujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Även om vid bestämmandet av seminariets förläggningsplats de från de särskilda
ifrågasatta samhällena erbjudna förmåner icke kunde sakna sin betydelse, syntes det
Sandin, att det påtagliga och trängande behovet att avhjälpa en landsändas genom
brist på lärarkrafter hotade skolväsen borde vara den förnämsta och avgörande bestämmelsegrunden.
Genom skrivelse den 15 september 1913 meddelade särskilda av stadsfullmäktige
i Skellefteå utsedda kommitterade, att stadsfullmäktige den 14 augusti 1913 beslutat
att. under förutsättning att det blivande seminariet förlädes till Skellefteå, anslå
10.000 kronor för anordnandet av eu för seminariet och Skellefteå Barnskola gemensam
idrottsplats, som skulle anläggas ä samskolans område, vilket läge i nära grannskap
med det åt seminariet erbjudna tomtområdet.
Vidare överlämnade kommitterade protokoll och karta över eu å det erbjudna
tomtområdet verkställd grundundersökning. Därjämte bifogade kommitterade dels från
skolrådsordförandeua inom Skellefteå fögderi införskaffade uppgifter rörande skolförhållandena
inom de olika församlingarna, av vilka uppgifter enligt kommitterades mening
framginge, att svårighet att erhålla folkskollärare till skolorna fÖrefunnes, att i
ett flertal socknar folkskollärartjänster antingen stått eller stode vakanta av brist på
sökande, att där sökande funnits, kyrkostämmorna fått åtnöja sig med ofullständiga
förslag och att i flera socknar mindre folkskolor ej blivit omändrade till folkskolor på
grund av kännedomen om den förefintliga folkskollärarbristeu; dels ock från kronofogden
i fögderiet inlämnade statistiska uppgifter för 28-årsperioden 1885—1913 rörande
folkmängden, taxeringen av fäst egendom och av inkomst inom fögderiet samt Skellefteå
stad, vilka uppgifter utvisade, med vilka väldiga belopp folkmängden samt fastighets-
och inkomstvärdena vuxit inom området i fråga under nämnda tid.
Slutligen lämnade kommitterade den upplysningen, att inackorderingspris och
-möjligheter för närvarande vore mycket gynnsamma i Skellefteå och där ställde sig
avsevärt billigare än i länets andra stad, Umeå.
Från stadsfullmäktige i Umeå meddelades genom skrivelse den 20 oktober 1913,
att stadsfullmäktige — enär till deras kännedom kommit, att ett tomtområde om
40.000 kvadratmeter ansåges vara för seminarieanläggningen erforderligt och det av
stadsfullmäktige genom underdånig skrivelse den 18 november 1912 erbjudna området,
som beräknades innehålla en areal av allenast 31,550,80 kvadratmeter, alltså finge
anses vara till arealen för litet — den 17 oktober 1913 beslutat att för ändamålet
kostnadsfritt erbjuda ytterligare ett öster om och intill förut föreslagna tomten beläget,
37 meter brett område av enahanda beskaffenhet som det förra och innehållande en
areal av 8,968.29 kvadratmeter, varigenom hela nämnda tomtområde skulle få en ytvidd
av 40,519,09 kvadratmeter; varjämte stadsfullmäktige beslutat att till tomt för
seminariet alternativt kostnadsfritt upplåta ett närmare angivet område om 39,890
kvadratmeter, därest sistnämnda område skulle av statsverket anses för ändamålet
lämpligare än det förstnämnda.
Tillika ville stadsfullmäktige meddela, att fullmäktige den 2 juli 1913 beslutat
att anlägga ny vattenledning från grundvattensbrunnar samt att nämnda vattenledning,
som ansåges komma att tillföra staden ett i alla avseenden förstklassigt vatten, med
all sannolikhet väntades bliva färdig till användning inom utgången av år 1915.
Rörande det av stadsfullmäktige alternativt erbjudna tomtområdet meddelades i
skrivelsen bilagt utlåtande av stadsingenjören C. Olander, att marken, sedan den blivit
dränerad. vore fullt användbar som byggnadsgrund och i allmänhet bestode av ett
tunnare lager matjord, under matjorden ett tjockare lager rödsand samt därunder grå
Skellefteå.
Urnea.
Örnsköldsvik.
Östersund.
Sundsvall.
16 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 199.
sand från forna havsbottnen, att för platsens planering till tomt erfordrades en avsevärd
massa fyllningsjord, att vattnet i allmänhet stode cirka 1,5 meter under markytan
samt att jorden ej vore av större värde för trädgårdsskötsel utan påfyllning av mycken
matjord med uppblandning av kraftig .gödsel, enär den under många år varit vanhävdad.
Till komplettering av det från Örnsköldsvik gjorda anbudet erbjöd drätselkammaren
i nämnda stad enligt stadsfullmäktiges uppdrag genom skrivelse den 21 oktober
1913 fri upplåtelse för det föreslagna nya seminariet av ettdera utav fyra å bilagd
stadsplanekarta utmärkta områden, vartdera upptagande en areal av 40,000 kvadratmeter,
jämte framdragande på stadens bekostnad av vatten- och avloppsledningar samt
elektriska ledningar till områdesgränsen samt fritt uttagande av granit, sand och grus,
där sådant material lämpligast kunde finnas på stadens mark.
Därjämte utyecklade drätselkammaren ytterligare de skäl för det nya seminariets
förläggning till Örnsköldsvik, som blivit anförda i den i det föregående omnämnda
skrivelsen den 30 maj 1913 från stadsfullmäktiges beredningsutskott. Särskilt påpekades
stadens centrala läge inom Norrland ungefär mitt emellan Gävle och Haparanda,
dess goda kommunikationer och dess låga byggnadskostnader samt billiga levnadskostnader,
i vilket sistnämnda avseende påvisades, att utspisningskostnaderna vid länslasarettet
i Örnsköldsvik under år 1912 ställt, sig billigare än vid vartdera av lasaretten i
Hudiksvall, Sollefteå, Piteå, Sundsvall, Östersund, Söderhamn, Umeå, Härnösand och
Skellefteå, eller 57,53 öre för individ och dag mot exempelvis 89,i o öre i Hudiksvall.
Genom beslut den 18 november 1913 gjorde stadsfullmäktige i Östersund vissa
tillägg till sitt förut gjorda anbud så till vida, att fullmäktige beslutade, att, i händelse
den genom stadsfullmäktiges beslut den 5 november 1912 till plats för ett blivande
folkskollärarinneseminariutn i Norrland upplåtna arealen av omkring 5 tunnland
icke skulle bliva tillräcklig, staden skulle lämna kostnadsfritt intill de förut erbjudna
platserna gränsande mark i den utsträckning, som kunde finnas erforderlig, dock högst
4 hektar; att staden förbunde sig att bekosta framdragandet till det upplåtna områdets
gräns av vatten- och avloppsledning samt elektrisk belysningsledning, samt att det vid
förbindelsen att under byggnadstiden för seminariet lämna dess rektor hyresbidrag med
1,200 kronor årligen fastade villkoret, att detta hyresbidrag skulle utgå högst 3 år,
skulle bortfalla.
Genom beslut den 15 september 1913, varom meddelande ingavs medelst underdånig
skrivelse den 27 oktober 1913, erbjödo stadsfullmäktige i Sundsvall som tomtplats
för det föreslagna seminariet ett närmare angivet och å bifogad karta utmärkt
område, utgörande ett större och två mindre av gator skilda kvarter och omfattande
40,000 kvadratmeter, med förbehåll likväl för sådan ändring av områdets figur, att
detta finge förläggas i ett sammanhang, i händelse den därför erforderliga marken
kunde för rimligt pris förvärvas, varjämte stadsfullmäktige — förutom de av fullmäktige
förut erbjudna förmånerna av vatten- och avloppsledningars framdragande till
byggnadsplatsen, fri vattenkonsumtion, ett kontant belopp av 25,000 kronor samt
kostnadsfritt tillhandahållande under byggnadstiden av erforderliga lokaler för seminariets
behov »jämte hyresersättning åt föreståndaren, beräknad till 1,200 kronor för
år under samma tid»1 — förbundo sig att för seminariets behov tillhandahålla fri elektrisk
ström under en tid av 10 år intill ett belopp av 2,000 kronor för år.
1 bifogat intyg av stadsingenjören K. Aberstén anfördes, att byggnadsgrunden å
den föreslagna tomten vore den bästa möjliga, å en del av området bestående av
sandmjöla och å återstående delen av sten- och bergbunden mark, samt att Aberstén
1 Hyresersättning ingick ej i de föregående anbuden.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
ansåge en byggnad sådan som den ifrågavarande kunna i Sundsvall uppföras för ett
pris av 19—20 kronor för kubikmeter av byggnadens volym.
Stadsfullmäktige ville i sammanhang härmed meddela, att inackorderingspriset
i staden torde uppgå till 45—50 kronor för månad.
Slutligen fattade Frösö sockens kommunalstämma den 24 augusti 1913 följande
beslut, nämligen att till Kungl. Maj:t och kronan erbjuda fri byggnadsplats om 43,790
kvadratmeter för det föreslagna seminariet å egendomen Fritznems ägor; att bekosta
vattenledning från hospitalets vattenreservoar å Öneberget intill områdets södra gräns;
ävensom att intill tomtgränsen bekosta framdragandet av elektriska ledningar.
I skrivelse den 16 september 1913, genom vilken kommunalstämmans nämnda
erbjudande framfördes, påpekades särskilt, att området vore synnerligen väl beläget,
skyddat för nordan- och västanvinden, att det hade ypperlig trädgårdsjord, att en
vacker naturlig park inginge i området, att byggnadsgrunden vore god, att grus, sand
och sten funnes på platsen, att bostadspriset för eleverna skulle ställa sig 30—40 procent
billigare i Hornsberg å Frösö än i Östersund, att kommunalskatten, så vitt man
kunde döma, komma att bliva betydligt lägre därstädes än i Östersund och att ett i
alla avseenden förstklassigt folkskolehus kunde ställas till seminariets förfogande, intill
dess dess egna lokaler kunde tagas i bruk.
Sedermera fullständigades berörda skrivelse genom intyg dels från föreståndaren
för Jämtlands läns lantmannaskola P. Sylvan, som vitsordade, att jordmånen å eu
del av det erbjudna tomtområdet utgjordes av svartmylla på lerbotten, således en förstklassig
kulturjord, dels från tre å Frösön bosatta handelsträdgårdsmästare, vilka funnit
platsen synnerligen lämplig för trädgårdsodling.
Nu nämnda erbjudanden från olika städer och andra kommuner har
folkskolöverstyrelsen till huvudsakliga delar sammanfört i en vid överstyrelsens
ovanberörda skrivelse den 23 juni 1914 fogad tabell, som jag
här torde få med vissa ändringar återgiva.
Stad (kommun). |
Tomtområde. |
Lokaler och |
Ledningar. |
Hyresbidrag |
Diverse erbjudanden. |
Östersund 1) |
En strax söder om staden belägen |
— |
— |
— |
— |
d:o 2) |
Till byggnadstomt och skolträd-gård omkring 5 tunnland norr |
Kostnadsfritt nö-digalokaler un-der tiden för |
1,200 kronor år-ligen, dock ej |
||
d:o 3) |
Om den förut erbjudna tomten |
Vatten- och av-loppsledningar |
1,200 kronor år-ligen under obegränsad tid. |
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 176 käft. (Nr 199.)
3
18
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 199.
Stad (kommun). |
Tomtområde. |
Lokaler och |
Ledningar. |
Hyresbidrag |
Diverse erbjudanden. |
|
Sundsvall 1) |
Så stor del av det s. k. skolparks-kvarteret, som kan erfordras för Villkor: allmänheten fritt |
Sedan seminarie-byggnaden bli-vit färdig, er-lägger staden |
Vatten- och av-loppsledningar |
|||
d:o |
2) |
d:o. |
d:o. Under byggnads-tiden provisori-ska undervis-ningslokaler |
d:o. Fritt vatten, ljus |
||
<1:0 |
3) |
Ett område, utgörande ett större |
d:o. Fri elektrisk |
Hyresersättning, |
1 |
|
Frösö mun |
kom- 1) |
O A östra delen av Frösön belägen |
— |
— |
— |
— |
d:o |
2) |
Fritt område om 43,790 m2 å |
Vatten-och elek-triska lednin-gar till tomt-gränsen. |
|||
Piteå 1) |
Ett för såväl trädgårdsodling, |
Ett folkBkolehus |
700 kronor årli-gen under se-minariebygg-nadernas upp-förande. |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
19
Stad (kommun). |
Tomtområde. |
Lokaler och |
Ledningar. |
Hyresbidrag |
Diverse erbjudanden. |
Piteå 2) |
d:o. Om den förut erbjudna tomten |
Fritt dricksvat-ten! förs ta hand |
|||
Skellefteå 1) |
Erforderlig, välbelägen tomt. |
— |
Fritt vatten och |
— |
— |
d:o 2) |
• |
Utom föregåen-de: 10;000 kro-nor anslås för |
|||
Umeå 1) | 1 |
Ett område om 31,550,80 m2(måste Staden är villig att mot en |
Där så erfordras, |
Kostnadsfritt |
20
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 199.
Stad (kommun). |
Tomtområde. |
Lokaler och |
Ledningar. |
Hyresbidrag |
Diverse erbjudanden. |
Umeå 2) |
Utom föregående: ytterligare ett |
||||
Örnsköldsvik 1) |
Fri tomt med lämpligt läge. |
Vatten- och elek-triska ledningar |
|||
d:o 2) |
Ettdera av fyra olika områden, |
Jämväl avlopps-ledning till |
Fri granit, sand |
||
Hudiksvall |
Fri tomt till erforderlig storlek; |
Fria lokaler i |
Vatten-, avlopps-och elektriska |
Eventuellt kunna |
|
Bräcke |
Fritt område om 40,000 m2. |
Kostnadsfritt |
|||
Över-Luleå (Boden) |
Fri tomt i Boden med lagom |
"" |
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen, hava de framställningar
från de olika samhällena, varigenom dessa fullständigat och närmare
preciserat sina anbud, inkommit efter hand, och hava de omedelbart bifogats
förutvarande handlingar i ärendet, allt under det att detta underställts
vederbörande myndigheters prövning.
Sedan domkapitlets i Luleå förutberörda underdåniga skrivelse den 26
september 1912 inkommit, förelågo alltså hos Kungl. Maj:t dels Härnösands
domkapitels yrkande i skrivelse den 14 oktober 1908 om upprättande inom
stiftet av ett folkskollärarinneseminarium, vilket enligt domkapitlets mening
borde förläggas till Sundsvall, dels ock Luleå domkapitels i nyssnämnda
skrivelse framställda förslag om utvidgning av det inom Luleå
stift befintliga folkskollärarinneseminariet i Umeå till ett dubbelseminarium.
Därjämte förelågo vid nämnda tidpunkt från flertalet av de i
det föregående angivna samhällena anbud om upplåtelse av tomt och
beredande av andra förmåner för ett eventuellt seminarium. Då det
helt naturligt ansågs riktigast, att vederbörande myndigheter sattes
i tillfälle att i ett sammanhang pröva frågan om beredande av ökade lärarkrafter
för folkskolornas behov inom Norrland, blevo domkapitlens sagda
framställningar samt övriga förevarande ämne berörande handlingar förenade
till en enda remissakt, vilken den 23 januari 1913 överlämnades till
domkapitlet i Luleå. Domkapitlet, som enligt föreskrift i ärendet hörde
folkskolinspektörerna i stiftet, avgav underdånigt utlåtande den 12 juni
1913. Däruppå avgåvos, enligt vederbörliga remisser, underdåniga utlåtanden
av Kungl. Maj:ts befallningskavande i Norrbottens län den 16
juli 1913, i Västerbottens län den 30 oktober 1913 och i Jämtlands län
den 11 november 1913. Ärendet överlämnades därefter genom särskilda
nådiga remisser först till överintendentsämbetet, som yttrade sig den 26
maj 1914, och vidare till folk skolöverstyrelsen, som genom förut åberopade
skrivelse den 23 juni 1914 besvarade remissen.
Jag torde här få inflicka den anmärkningen, att redan innan samtliga
nu omförmälda handlingar i ärendet inkommit, hade Kungl. Maj:t i den
statsverksproposition, som avläts till riksdagen den 14 januari 1914, under
åttonde huvudtiteln, punkten 158, föreslagit riksdagen att i avbidan på
proposition om anslag till uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium
i Norrland beräkna för sådant ändamål för år 1915 ett extra
anslag av 150,000 kronor. När detta ärende föredrogs inför Kungl. Maj:t,
erinrade min företrädare i statsrådsämbetet, att frågan om inrättande av
ett dylikt seminarium länge stått på dagordningen. Den särskilt i Norrland
synnerligen starkt framträdande bristen på kompetenta lärarkrafter
Sammanfatt
ning.
Statsverkspropositionerna
1914.
Myndigheternas
yttranden.
22 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 199.
för folkskolorna gjorde det i hög grad önskligt, att denna fråga ej längre
undanskötes. Med hänsyn till storleken av de belopp, som åtgått för
liknande anläggningar under första byggnadsåret, syntes för påbörjande
av byggnadsarbetet böra för år 191o‘ beräknas 150,000 kronor. På det
att hänsyn härtill skulle kunna tagas vid statsverksproposit-ionens avfattande,
hemställde föredragande departementschefen, att förslag måtte avlåtas
till riksdagen om beräknande av medel för ändamålet, på sätt nyss
är nämnt. — Enahanda framställning upprepades under åttonde huvudtiteln,
punkten 158, i statsverkspropositionen den 14 maj 1914.
Vad beträffar de utlåtanden i ärendet, som, efter det domkapitlets i
Luleå framställning av den 26 september 1912 inkommit, avgivits av förut
omnämnda myndigheter, torde det med hänsyn till den avsevärda omfattning,
dessa utlåtanden hava, icke böra ifrågasättas att här närmare redogöra
för deras innehåll, så mycket mera som desamma givetvis till
väsentlig del återgiva synpunkter, som redan framkommit uti de i det
föregående refererade framställningarna. Det torde vara tillräckligt att i
korthet angiva de yrkanden, som framställts av de olika myndigheterna,
samt påpeka ett eller annat uttalande, som synes särskilt beaktansvärt.
De båda folkslcolinspelctörema i Västerbottens län, F. Svedberg och K. L. Österberg,
vidköllo och motiverade utförligt sitt förut framställda yrkande om Umeåseminariets
utvidgning till dubbelseminarium. Till samma yrkande anslöt sig inspektören
V. Karnell i Norrbottens län. De övriga båda inspektörerna i sistberörda län, A. Ålexandersson
och J. Sunneman, förordade inrättandet av ett lärarinneseminarium i Piteå,
den sistnämnde i ett utförligt yttrande, till vilket fogats en detaljerad tablå, utvisande
behovet av ökade folkskollärarkrafter för genomförande av behövlig omorganisation
av skolväsendet inom hans inspektionsdistrikt.
Domkapitlet i Luleå vidhöll sitt förut lämnade förord för förslaget om utvidgning
av seminariet i Umeå till dubbelseminarium.
Kungl. Maj:ts befallning shav ande i Norrbottens län uttalade sig för förslaget om
inrättande av ett seminarium i Piteå. Genom underdånig skrivelse den 15 oktober
1913, som av nämnda befallningshavande överlämnades till Kungl. Maj:t, uttalade
Norrbottens läns landsting, i enlighet med inom landstinget väckt förslag, sin livliga
anslutning till berörda av Kungl. Maj:ts befallningshavande gjorda uttalande.
Kungl. Majds befallningshavande i Västerbottens län åter förordade, med stöd
av en omfattande motivering, förslaget om Umeåseminariets utvidgning.
Kungl. Majds befallningshavande i Jämtlands län vidhöll sitt tidigare framställda
yrkande, att ett lärarinneseminarium måtte inrättas i Östersund.
Överintendentsämbetet slutligen tillstyrkte inrättandet i Piteå av ett dubbelseminarium
för folkskollärarinnor samt hemställde om proposition i sådant syfte till riksdagen.
Folkskolöverstyrelsen framhöll, att den dittills gjorda utredningen otvivelaktigt
för Norrlands del konstaterat tillvaron av en besvärande och för skolväsendets uppehållande
och utveckling högst menlig brist på lärarkrafter för folkskolorna, vadan ett
23
Kttngl. Maj:ta 2\åd. Proposition Nr 109.
oavvisligt behov forefunnes av ökade tillfällen till utbildning av dylika lärarkrafter
Av namnda utredning framginge dock ej vare sig bristens exakta omfattning eller
dess lokalisering, varande densamma betraktats såsom en i förhållande till landets
ovnga delar fristående företeelse. Andra undersökningar rörande lärarbristen för
vilka överstyrelsen redogjorde, syntes giva vid handen, att behovet för Norrlands vidkommande
omfattade två nya avgångsklasser årligen, d. v. s. ett dubbelseminarium
eller tva enkelseminarier. Då ifrågavarande undersökningar ej vore fullt avslutade
kunde dock sagda resultat ej anses som slutgiltigt. I varje fall krävdes närmare
belysning av fragän, i vilken proportion manliga och kvinnliga lärarkrafter vore behövliga.
I nära samband härmed stode spörsmålet, huruvida den ökade lärarproduktioneu
inom Norrland borde åvägabringas genom användande av dubbelseminarietypen
eller genom inrättande av enkelseminarier. För att finna svaret på sistberörda frå"a
borde närmare undersökas, dels från vilka orter seminarierna hämtade sina lärjungar,
deD till vilka bygder de från ett visst seminarium utexaminerade nva lärarna helst
begave sig för att finna anställning. Utredning krävdes ock angående skillnaden i
anläggningskostnad mellan ett enkelseminarium och ett dubbelseminarium. Bland
synpunkter, som borde beaktas vid den föreliggande frågans lösning, erinrade överstyrelsen
därom, att eu uppgift bland andra vid ordnandet av lärarutbildningen inom
Norrland borde vara att skapa ytterligare en stödjepunkt för det i landets nordligaste
delar pågående försvenskningsarbetet, vars kraftigaste hävstång allmänt erkändes ”vara
folkskolan. Däremot finge enligt överstyrelsens mening någon avgörande vikt icke
til matas den större eller mindre betydelse, det kunde anses äga för de särskilda samhallena
att fa inom sig förlagd en offentlig institution sådan som ett folkskoleseminanum,
och ej heller de skiljaktigheter, som forefunnes mellan de olika samhällenas
erbjudanden, blott vissa minimifordringar i fråga om byggnadstomtens storlek och
beskaffenhet vore uppfyllda.
..... Såsom slutligt uttalande anförde överstyrelsen, att överstyrelsen icke funnit det
mojhgt att bilda sig någon bestämd mening i den föreliggande omfattande och svårlösta
fragan, innan fullständigare utredning hunnit åvägabringas i angivna hänseenden.
Överstyrelsen kunde därför för det dåvarande icke avgiva något slutligt yttrande i
ärendet eller framställa något förslag, om vars lämplighet och ändamålsenlighet överstyrelsen
kunde känna sig förvissad.
För att undvika fragans fördröjande och förhindra anhopning av utgifter för seminariebyggnader
pa ett och samma ars budget hemställde dock överstyrelsen, att Kung],
Maj:t täcktes föreslå 1914 års senare riksdag att till seminariebyggnad i Norrland på
extra stat för år 1915 avsätta ett belopp av 150,000 kronor att tagas i användning för
nämnda ändamål, efter det riksdagen pa Kungl. Maj:ts förslag fattat beslut rörande
seminariets förläggning samt fastställt byggnadsanslagets totalbelopp.
Ärendet anmäldes av mig för Kung]. Maj:t den 10 juli 1914, varvid Skrivelse till
jag redogjorde för det huvudsakliga innehållet''i folkskolöverstyrelsens nyss- lik^af9n1410
berörda utlåtande samt för egen del anförde huvudsakligen följande:
Någon meningsskiljaktighet lärer icke råda därom, att beimvet av ökade lärarkratter
tor tolkundervisningen, särskilt i Norrland, är starkt framträdande och att kraftiga
åtgärder snarast möjligt böra vidtagas för tillgodoseende av detta behov. Man har
ock hyst en, efter vad det kunnat synas, väl grundad förhoppning, att den för snart
ett tiotal ar sedan väckta frågan om upprättande av ett nytt folkskoleseminarium i
Norrland skulle kunna i ar föras fram till ett avgörande. Då emellertid denna för
-
Förnyad
utredning.
24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
hoppning, i det skick ärendet numera föreligger, icke torde kunna förverkligas, så är
anledningen därtill icke att söka i de vitt skilda meningar rörande lämpligaste förläggningsorten
för det nya seminariet, som under ärendets behandling kommit till synes;
de hinder, som här resa sig, äro av mera djupgående och principiell innebörd.
Såsom folkskolöverstyrelsen anfört, är nämligen deu utredning, varpå man hittills
grundat sin uppfattning rörande behovet av lärarkrafternas ökning, icke så uttömmande
eller i detalj exakt, att den kan bliva vägled mde för eu framställning till riksdagen,
helst soin under den senare tiden vissa förhållanden inträtt, vilka kunna gorå det angeläget
att skärskåda förevarande spörsmål från delvis andra synpunkter än hittills. Jag
syftar härvid i främsta rummet på det av folkskolöverstyrelsen berörda förhållandet,
att till äventyrs behovet av manliga lärare kan visa sig vara relativt större i förhållande
till behovet av kvinnliga lärarkrafter, än vad man förut antagit.
Det spörsmål, jag nu berört, är givetvis för den förevarande seminariebyggnadsfrågan
av alldeles avgörande betydelse. Först sedan en tillförlitlig utredning härutinnan
kommit till stånd, kan det med någon säkerhet bedömas, huruvida behovet av
ökade lärarkrafter bör mötas genom utökuing av det ena eller andra av de nuvarande
seminarierna (för manliga eller för kvinnliga lärjungar) eller genom upprättande
av ett nvtt seminarium (enkel- eller dubbelsemiuarium, för manliga eller för kvinnliga
lärjungar). Men eu dylik utredning kommer givetvis att taga en ganska a,vsevärd
tid i anspråk. Huru önskvärt det än hade varit, att ett förslag i den norrländska
seminariefrågan kunnat innevarande år föreläggas riksdagen, nödgas jag dock
under nu givna förhållanden betrakta denna möjlighet såsom utesluten.
Folkskolöverstyrelsens förslag därom, att i alla händelser det belopp
av 150,000 kronor, som i statförslaget för år 1915 beräknats för det nya
seminariet, skulle för ändamålet uppföras i nämnda års stat, ansåg jag
mig icke kunna biträda.
I enlighet med min hemställan fann Kungl. Maj:t gott genom skrivelse
berörda 10 juli 1914, nr 248, meddela riksdagen, att proposition angående
anslag till uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium i
Norrland ej komme att avlåtas till den då samlade riksdagen och att i
följd därav medel för berörda ändamål icke behövde beräknas å 1915 års stat.
Därefter anbefalldes folkskolöverstyrelsen genom nådig remiss den 2
september 1914 att avgiva förnyat utlåtande angående frågan om upprättande
av ett folkskoleseminarium i Norrland. Med anledning härav
anmälde överstyrelsen i skrivelse den 30 september 1915 angående
anslag till folkundervisningen m. m. för år 1917, att överstyrelsen, sedan
pågående utredningar hunnit avslutas, ämnade göra framställning om inrättande
av ett sådant seminarium, varefter överstyrelsen i skrivelse den
24 december 1915 hemställde, att i statsverkspropositionen till 1916 års
riksdag måtte för uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium
i Norrland beräknas ett belopp av 150,000 kronor. Såsom jag i det föregående
nämnt, har ock framställning i detta syfte avlåtits till 1916 års. riksdag.
Sedan omförmälda utredningar numera blivit slutförda samt erbjudanden
25
Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 109.
av mark för ett folkskoleseminarium ytterligare ingått från Sollefteå köpings
kommunalfullmäktige samt stadsfullmäktige i Luleå, har folkskolöverstyrelsen
i skrivelse den 21 mars 1916 ånyo avgivit utlåtande och förslag
i ämnet.
Vid skrivelsen voro fogade dels fem statistiska tabeller rörande skolväsendet
i riket, särskilt till belysande av förhållandena i Norrland, ävensom
rörande elevantalet in. m. vid de norrländska folkskoleseminarierna, vilka
tabeller torde få som bilagor åtfölja detta protokoll,
dels av folkskolöverstyrelsen infordrade yttranden från vederbörande
folkskolinspektörer angående skolväsendet i Norrland samt de åtgärder,
som kunde anses erforderliga för förbättring av detsamma,
dels med skrivelse från överintendentsäinbetet den 14 mars 1916 till
folkskolöverstyrelsen överlämnat, av arkitekten G. Hermansson upprättat
kostnadsförslag till nybyggnad vid Luleå folkskoleseminarium,
dels med skrivelse från stadsfullmäktige i Luleå till folkskolöverstyrelsen
överlämnat utdrag av protokoll, hållet hos stadsfullmäktige den 11
mars 1916, jämte karta angående erbjudande av tomtområde för Luleåseminariets
utvidgning till dubbelseminarium,
dels ock till folkskolöverstyrelsen ställd skrivelse från rektorn vid folkskoleseminariet
i Luleå G. Norrb}^ med kostnadsberäkning för uppehållande
vid seminariet under höstterminen 1916 och kalenderåret 1917 av undervisning
i parallellavdelningar samt för anordnande av preparandkurser
därstädes.
I sitt nyssberörda utlåtande har folkskolöverstyrelsen först lämnat en
redogörelse för de verkställda utredningarna och därvid inledningsvis an
o
o o
fört följande:
Då överstyrelsen nu hade att till förnyad prövning upptaga frågan om beredande
inom Norrland av ökade möjligheter till utbildning av lärarkrafter för folkskolorna,
torde överstyrelsen först böra ingå på en närmare behandling av de i det föregående
berörda, i överstyrelsens förra utlutande angivna spörsmål, rörande vilka överstyrelsen
funnit ytterligare utredning erforderlig. Den fråga det här gällde vore, såsom redan
framhållits, i och för sig av invecklad och svårlöst beskaffenhet och stode i nära sammanhang
med åtskilliga andra spörsmål rörande folkundervisningen. Då härtill komme,
att under ärendets föregående behandling vissa uttalanden och påståenden framkommit,
vilka ansetts innebära bestämda skäl för frågans lösning i eea eller audra riktningen
men för vilka några verkliga bevis icke audragits och i ärendets hittillsvarande läge
näppeligen heller kuunat andragas, hade överstyrelsen funnit det nödvändigt att ägna
de förhållanden, som här i främsta rummet måste komma i betraktande, en något
närmare belysning samt att jämväl mera ingående beröra åtskilliga spörsmål, vilka
stode i visserligen nära men dock ej alldeles omedelbar förbindelse med ärendet, sär
Bihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 176 käft. (Nr 199.) 4
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
skilt frågan om lärarbristen i landet i dess helhet samt behovet av och möjligheterna
för en förbättring av det norrländska folkskoleväsendet. Det både därför ej kunnat
undvikas, att överstyrelsens utlåtande erhållit en viss vidlyftighet.
Jag kommer nu att under närmast följande avdelning »utredning rörande
lärarbehovet» i allt huvudsakligt återgiva vad överstyrelsen därom
anfört.
2. Utredning rörande lärarbehovet.
a) Den förefintliga lärarbristen.
Folkskolöverstyrelsen lämnar först en redogörelse för resultaten av de
undersökningar, som blivit utförda i fråga om den förefintliga lärarbristen,
och anför därom följande:
L&iarbristen Eu uudersökning rörande det närvarande och framtida behovet av lärarkrafter
inom landet i för folkskolorna hade utförts av lolkundervisningskommittén, och resultatet av denna
dess helhet, undersökning hade fiamlagts i kommitténs betänkande angående folkskolesenrinarierna.
8agda undersökning, som åsyftat att på grundval av från samtliga
skoldistrikt inhämtade primäruppgifter fastställa, huru stor den faktiska bristen på
lärarkrafter vore i förhållande till de under ett visst år befintliga lärartjänsterna, hade
givit det resultat, att nämnda brist för det år undersökningen avsett eller år 1907
kunde uppskattas till omkring 535 läraikrafter, varav 360 manliga och 175 kvinnliga.
"Vidare både undersökts, huru stort det behov av nya lärarkrafter vore, som för varje
år uppkomme genom lärares avgång från tjänsten i och med pensioneiing ^eller av
annan orsak samt genom inrättandet av nya lärartjänster, ävensom i vad mån detta
behov täcktes genom de från seminarierna utexaminerade nya lärarkrafterna, »lärarproduktionen».
Undersökningen hade synts giva vid handen, att den dåvarande lärarproduktionen
väsentligen understege det årligen uppkommande behovet och att till
följd därav lärarbristen under åren 1908 och 1909 ökats, så att den vid början av ar
1910 kunnat antagas hava omfattat omkring 900 lärarkrafter, närmare bestämt 920,
varav 485 manliga och 435 kvinnliga. Därjämte hade beräkningar utförts rörande
lärarbristens fördelning mellan landets olika delar, rörande den sannolika framtida utvecklingen
av lärarbehovet samt rörande den stegring av lärarproduktionen, som för
bristens avhjälpande och det ökade behovets tillgodoseende synts erforderlig. Förslag
hade framställts jämväl beträffande de åtgärder, som borde vidtagas för produktionens
ökning.
Kommittén hade framhållit, att alla beräkningar rörande det framtida lärarbehovet
— till en viss grad hven bet) äflande den för tillfället förefintliga faktiska lärarbristen —
vore synnerligen vanskliga och osäkra, enär flera av de omständigheter, som övade inflytande
därpå, vore av den art, att de svårligen kunde med någon större grad av
säkerhet på förhand överskådas. För att de åtgäider för ökande av tillgången på lärarkrafter,
som uppenbarligen vore av nöden, skulle kunna avpassas efter det verkliga
behovet, både kommittén därför funnit av nöden, att förevarande spörsmål bleve föremål
för fortsatta statistiska undersökningar. Särskilt både kommittén ansett det finsk
-
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.
värt, att eu förnyad undersökning likartad med den, som av kommittén utförts beträffande
år 1907, och avseende exempelvis är 1912 komme till stånd, varigenom material
skulle erhållas för jämförelse och kontroll.
En sådan undersökning hade under år 1913 verkställts inom ecklesiastikdepartementets
statistiska avdelning, och det därigenom erhållna materialet hade ställts till
överstyrelsens förfogande.
Ifrågavarande undersökning, vilken utförts enligt alldeles samma grunder som
den av kommittén verkställda men vars närmare detaljer här ej lämpligen torde kunna
meddelas, hade givit det resultat, att lärarbristen kunde för år 1912 uppskattas till
omkring 850 lärarkrafter, av vilka 565 manliga och 285 kvinnliga. Under åren 1907—
1912 hade alltså bristen ökats med minst 300 lärarkrafter eller med mer än 50 procent.
Därjämte hade den så att säga stabiliserats på det sätt, att de vikarier utan formell
folkskollärarkompetens, i de flesta fall småskollärarinnor eller pensionerade folkskollärare,
genom vilka behovet tillgodosetts, visat sig under längre tid kvarstanna å de
vakauta tjänsterna. Däremot hade undersökningen beträffande år 1912 ådagalagt, att
bristens tillväxt under tiden efter år 1907 icke varit fullt så stor, som antagits i
kommitténs undersökning. Till någon del torde detta bero därpå, att kommittén beräknat
tillskottet av nya lärarkrafter något för lågt. Men förhållandet funne sin
huvudsakliga förklaring i följande tre omständigheter. Dels hade antalet till pensionsstaten
överflyttade lärare under åren 1910—1912 avsevärt minskats — för nämnda tre
år 70 mindre än beräknat — tydligen därför att lärare, i förhoppning på att framdeles
efter lönefrågans lösning erhålla högre pension, längre än eljest kvarstått vid
sina tjänster. Dels hade inrättandet av nya lärartjänster under nämnda år omfattat
omkring 100 tjänster mindre än som beräknats, givetvis framför allt a,v det skal, att
man funnit det lönlöst att inrätta befattningar, för vilka man varit viss om att icke
kunna erhålla kompetenta innehavare. Dels hade kommittén ej tagit hänsyn till de
dispenser från folkskollärarexamen, som — av hänsyn till lärarbristen — under de
senare åren i rätt stor utsträckning beviljats; under berörda fem år hade antalet sålunda
dispenserade uppgått till över 100, eller något flera än som under samma tid
utexaminerats från seminariet i Falun.
Vad acginge lärarbristens fördelning på landets olika delar hade, såsom redan
antytts, i folknndervisningskommitténs förutnämnda utredning lämnats en översikt
grundad på den olika förekomsten av vikarierande lärare utan fullständig formell
kompetens, angiven i procent av samtliga tjänster inom varje län. Liknande undersökning
hade utförts även med avseende på år 1912. Resultaten av båda undersökningarna
vore sammanställda i en särskild tabell (bil. 1, sid. 73).
Ordningsföljden mellan läuen med hänsyn till procenttalet vikarier utan full
formell kompetens hade för år 1907 varit följande: Västerbottens, Kronobergs, Värmlands,
Gävleborgs, Skaraborgs, Norrbottens, Västernorrlands, Älvsborgs, Blekinge, Göteborgs
och Bohus, Örebro, Kalmar, Jämtlands, Västmanlands, Jönköpings, Gottlatids,
Kopparbergs, Kristianstads, Uppsala, Malmöhus, Södermanlands, Hallands, Stockholms
och Östergötlands län. Beträffande år 1912 vore enligt samma synpunkt ordningsföljden
denna: Kronobergs, Värmlands, Jönköpings, Norrbottens, Kalmar, Jämtlands,
Ålvsborgs, Västerbottens, Kristianstads, Gottlauds, ..Skaraborgs. Göteborgs och Bohus,
Västernorrlands, Uppsala, Blekinge, Västmanlands, Östergötlands, Örebro, Kopparbergs,
Gävleborgs, Södermanlands, Hallands, Malmöhus och Stockholms län.
Av den nu lämnade översikten framginge, att lärarbristen gjort sig gällande
Lärarbristen
inom landets
olika delar.
28
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
med väsentligen olika styrka inom olika delar av landet: under det i vissa län det
relativa antalet vikarier, som saknat full formell kompetens, vore jämförelsevis obetydligt
och uppenbarligen ej kunnat vålla undervisningsväsendet något väsentligare avbräck,
hade bristen på andra håll antagit sådan omfattning, att exempelvis inom ett
par län under år 1912 vikariat, som uppehållits av icke fullt kompetenta vikarier,
förefunnits till ett antal motsvarande en fjärdedel av samtliga tjänster inom dessa län.
Det vore härigenom lätt förklarligt, att omdömena om lärarbristens omfattning kunnat
bliva så växlande, som de stundom varit, då de givetvis i de flesta fall grundat sig på
erfarenheterna från ett jämförelsevis litet område.
Granskade man den nyss meddelade översikten av procenttalen för de olika
länen, funne man, att enligt såväl 1907 som 1912 års siffror de län, som uppvisade
de högsta procenttalen, naturligt grupperade sig i tre huvudområden, vilka i huvudsak
vore desamma under båda de nämnda åren. Dessa områden vore tre: ett sydligt, ett
västligt och ett nordligt. Det sydliga området innefattade de tre småländska länen,
vartill med något mindre ogynnsamma siffror slöte sig Blekinge och Kristianstads län.
Genomsnittsprocenten för detta område utgjorde år 1907 11,60 och år 1912 17,22.
Det västliga området utgjordes av Värmlands län, de båda Västgötalänen samt
Göteborgs och Bohus län med en genomsnittsprocent av l4.n år 19Ö7 och 16,48 år
1912. Till det norra området hörde Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands
län, år 1907 även Gävleborgs län, som däremot för år 1912 uppvisade en väsentligt
förbättrad siffra, och år 1912 Jämtlands län, där läget sistnämnda år vore avsevärt
försämrat. Genomsnittsprocenten för detta område vore för år 1907 14,2 7 och för år
1912 15,07.
Sämst ställda bland de särskilda länen enligt såväl 1907 som 1912 års undersökning
syntes Kronobergs och Värmlands län vara. Eu stark ökning av bristen både
under tiden från år 1907 till år 1912 visat sig inom Jönköpings, Kalmar, Kristianstads
och Östergötlands län i södra delarna av landet samt inom Jämtlands och även
Norrbottens län i de norra. De mellansvenska länen, med undantag av Uppsala län,
som företedde en väsentlig stegring, samt de sydvästliga länen uppvisade blott mindre
förändringar i procent siffrorna från år 1907 till år 1912.
Manliga och Beträffande bristens fördelning mellan manliga och kvinnliga lärarkrafter hade
kvinnliga redan nämnts, att den för år 1907 till 535 lärarkrafter uppskattade bristen beräknats
rar r er. omfa|{a 300 manliga och 175 kvinnliga lärarkrafter samt att motsvarande siffror för
år 1912 vore 850, 565 och 285. Bristen för år 1907 skulle alltså till 67.3 procent
bava avsett manliga och till 32.7 procent kvinnliga lärarkrafter; för år 1912 bleve
motsvarande procenttal 66,4 och 33,6. Någon ökning skulle alltså mellan nämnda
båda år hava ägt rum i behovet av kvinnliga lärarkrafter och en motsvarande minskning
i behovet av manliga sådana. Förskjutningen vore dock så pass obetydlig, att
man knappast på de angivna siffrorna torde kunna bygga några slutsatser av mera
vittgående räckvidd rörande det nu förefintliga behovet, helst som under de senaste
åren ökningen i antalet utexaminerade lärare varit jämförelsevis större i fråga om
kvinnliga än i fråga om manliga lärare.
Lärarbristens De följder, den rådande lärår bristen medförde, torde ej här behöva mera in
följder.
gående beröras. De torde numera vara tämligen allmänt kända och erkända, och
jämväl i framställningar till riksdagen hade denna sak vid upprepade tillfällen, om
ock mera i förbigående, avhandlats. Det torde vara tillräckligt att i korthet sammanfatta
de viktigaste av de synpunkter, som härvidlag kunde göras gällande.
Först borde anmärkas, att de oförmånliga verkningar lärarbristen medförde nästan
29
Jxungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
uteslutande drabbade landsbygden. Den allmänna tendens till förflyttning frän landsbygden
till städerna, Rom ju i sä bög grad gjorde sig gällande inom vårt folk, framträdde
även hos folkskolans lärarpersonal, varvid givetvis de utsikter till bättre avlöning
och inkomstmöjlighcter i övrigt, städer och stadsliknande samhällen erbjöde eller
troddes erbjuda, vore medverkande orsaker. Det torde sålunda nästan aldrig i städer
eller därmed jämförliga samhällen möta några svårigheter att fä lediga tjänster besatta,
och lärarbristen drabbade följaktligen uteslutande landsbygden och tydligen i
främsta rummet de platser, Rom även i andra hänseenden vore ogynnsammast ställda.
Där medförde denna brist, att överåriga lärare i många fall kvarstode vid sina
tjänster längre än som kunde vara tjänligt för åstadkommande av en god och efter tidens
krav avpassad undervisning.
Då emellertid vakanser uppstode, finge synnerligen ofta tjänsterna under lång
tid — ej sällan under flera år — stå obesatta. Den 1 juli 1912 hade vid folkskolorna
646 lärartjänster varit vakanta, av vilka 37 tillhört städer, köpingar och municipahamhällen,
återstoden landsbygden. Nämnda 37 tjänster hade utgjort 1,7 9 procent
av samtliga tjänster i samma samhällen, de på landsbygden vakanta 609 tjänsterna åter
hade utgjort 10,32 procent av samtliga tjänster å landsbygden. De högsta procenttalen
komme också här på de län, där enligt det föregående bristen företrädesvis
gjort sig gällande. Av de vakanta tjänsterna hade 403 eller 62 procent stått obesatta
ett år eller längre tid, 269 eller 42 procent två år eller mera och 58 eller 9
procent fem år eller ännu längre tid. Under vakanstiderna, liksom då lärare åtnjöte
tjänstledighet för sjukdom eller av annan anledning, finge såsom redan antytts tjänsterna
i stor utsträckning uppehålias genom vikarier, som saknade fullständig (formell
och i de flesta fall även reell) kompetens. Under år 1907 hade 798 sådana vikarier
tjänstgjort, av vilka 324 varit pensionerade folkskollärare, 375 småskollärarinnor och
99 seminarieelever, studenter och andra; under år 1912 hade 1,071 personer av ifrågavarande
slag vikarierat, av vilka 394 varit pensionerade folkskollärare, 602 småskollärarinnor
och 75 seminarieelever, studenter och andra. Icke nog med att dessa vikarier
i många fall saknade erforderlig kompetens för undervisning på folkskolans stadium;
därtill komme, att de sällan kvarstannade längre tid på samma plats, vadan
täta ombyten ägde rum å de särskilda tjänsterna. Härigenom omöjliggjordes stadga
och planmässighet i undervisningsarbetet, och folkskolinspektörernas anvisningar bleve
utan resultat.
De upprepade ledigförklaringar av tjänster, som de långvariga vakanserna nödvändiggjorde,
pålade många skoldistrikt en avsevärd och starkt överklagad ekonomisk
tunga genom den föreskrivna upprepade annonseringen av ledigheterna.
Ej sällan sökte man få tjänsterna besatta genom att utverka dispens för vikarier
utan formell kompetens, som under längre tid uppehållit desamma. Ehuru blott något
mer än halva antalet ansökningar om sådan dispens bifallits, hade såsom redan nämnts
under de senaste fem åren över 100 personer erhållit behörighet till folkskollärartjänst,
och år 1912 hade vid folkskolorna varit anställda 230 dispenserade lärare, 64 manliga
och 166 kvinnliga. Tydligt vore, att åtskilliga bland dessa lärarkrafter, huru nitiska
och intresserade de än vore, av brist på nödig utbildning icke vore i stånd att i alla
hänseenden fylla de uppgifter, som förelåge dem.
Vållade sålunda lärarbristen mångfaldiga olägenheter och avbräck i fråga om
arbetets uppehållande i nu befintliga skolor, vore uppenbart, att den även utgjorde en
hämsko för genomförandet av nödiga förbättringar av skolväsendet genom nya lärartjänsters
inrättande. Även om skolmyndigheterna insåge, att sådant behov förefunnes,
30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199,
och vore villiga att göra de för dess avhjälpande nödiga ekonomiska uppoffringarna,
ansåge de det i många fall lönlöst att tillskapa nya tjänster, så länge det icke ens
vore möjligt att få redan befintliga sådana ordentligen besätta. Åtskilliga folkskolinspektörer
hade meddelat, att de under nuvarande förhållanden funnit det nödigt att
medverka till bibehållande eller till och med nyinrättande av mindre folkskolor
stället för egentliga folkskolor, enär de för mindre folkskolor kunnat påräkna dugliga
småskollärarinnor, under det att folkskolor helt visst skulle kommit att skötas av formellt
icke kompetenta och alltjämt växlande vikarier.
Därjämte borde i detta sammanhang påpekas, att utan tvivel fortsättningsskolans
utveckling mångenstädes hämmats därigenom, att lärartjänster under längre tid måst
uppehållas av tillfälliga vikarier eller att gamla och för saken mindre intresserade
lärare fått allt för länge kvarstå.
I fråga om de slutsatser med avseende på lärarbristen inom Norrland,
vartill nyssberörda undersökningar giva anledning, yttrar folkskolöverstyrelsen:
Närmare upp- Till Norrland räknades här liksom i hela den följande framställningen de fyra
lärarbristen nor(iligaste länen eller Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län,
a inom n d. v. s. samma område som enligt vad nyss anförts befunnits vara ett av de tre huNorrland.
vudområden, där lärarbristen gjort sig företrädesvis kännbar.
Antalet vikariat, vilka uppehållits av vikarier utan full formell kompetens, hade
enligt den förut lämnade redogörelsen för de båda undersökningarna vant för nämnda
län följande:
År 1907. |
År 19 12. |
||
Antal. |
I % av samtliga |
Antal. |
I % av samtliga |
tjänster. |
tjänster. |
||
Västernorrlands län 43 |
13,15 |
47 |
12,40 |
Jämtlands » 13 |
10.92 |
24 |
17,02 |
Västerbottens » 23 |
20,oo |
20 |
I6.00 |
Norrbottens » 24 |
13.26 |
41 |
17,7 5 |
Samtliga 4 län 103 |
13,88 |
132 |
15,07 |
Under tiden från år 1907 till år 1912 skulle alltså inom ifrågavarande område,
betraktat som ett helt, bristen hava ökats både absolut och relativt sett. Inom Jämtlands
och Norrbottens län skulle en avsevärd ökning hava ägt rum, inom Västernorrlands
län en obetydlig och inom Västerbottens en något starkare tillbakagång. Efter
reducering av de icke formellt kompetenta vikariernas antal för bestämmande av den
verkliga bristens omfattning skulle denna hava utgjort för området i fråga år 1907 84
och år 1912 120 lärarkrafter. Huru dessa borde fördelas mellan män och kvinnor
kunde med ledning av de tillgängliga uppgifterna ej närmare bestämmas.
b) Det framtida lärarbehovet särskilt inom Norrland.
Beträffande det behov av lärare, som i framtiden kunde komma att
vara för handen, särskilt inom Norrland, har folkskolöverstyrelsen lämnat
en ingående utredning. Till en början anför överstyrelsen därom följande:
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Då det gällde att uppgöra en plan för tillgodoseende av det ökade behovet av
lärarkrafter för folkskolorna, både man att taga hänsyn ej blott till det behov, som
berodde av den förefintliga läi arbristen, utan ock till det. som framkallades av skolväsendets
nödiga och alltjämt fortskridande förbättring. Klart vore, att det måste vara
förenat med synnerligen stora svårigheter att söka åstadkomma en beräkning av det
lärarbehov, som av sistnämnda anledning kunde komma att i framtiden uppstå. Då i
vårt land inga bestämmelser funnes rörande förhållandet mellan antalet lärjungar och
antalet lärarkrafter i folkskolorna, utan avgörandet rörande nya lärartjiinsters inrättande
i det hela taget läge i de lokala skolmyndigheternas händer, bleve fortskridandet
i detta hänseende synnerligen ojämnt och beroende av tillfälliga och oberäkneliga
omständigheter. Därvid medverkade tydligtvis faktorer av ekonomisk innebörd men
även förhållanden av mera personlig art. Statistiken ådagalade ock att, även om man
på förevarande område kunde för en följd av är påvisa tydliga tendenser i viss riktning,
växlingarna från år till är ej sällan vore ganska betydliga. Att med någon
större grad av sannolikhet på förhand beräkna lärarbehovets omfattning för varje sär„
skilt år vore därför åtminstone under nuvarande förhållanden icke möjligt. Då härtill
komme, att de åtgärder för lärartillgångens ökande, som kunde vidtagas, i allmänhet
först efter loppet av fyra år — den tid seminariekursen i regel omfattade — medförde
en ökning av tillgången, vore tydligt, att det icke läte sig göra att med full
bestämdhet på förhand avpassa lärarproduktionen efter det behov, som vid varje särskild
tidpunkt komme att förefinnas. Man torde som riktlinje för de åtgärder, som
skulle vidtagas, få åtnöja sig med de allmänna tendenser i ena eller andra riktningen,
vilka syntes giva sig tillkänna.
En detaljerad, hela landet omfattande beräkning rörande det framtida lärarbehovet
hade visserligen utförts av folkundervisningskommittéu i dess förutberörda utredning
i betänkandet angående folkskoleseminarierna. En jämförelse mellan de nu
tillgängliga faktiska siffrorna för de år, som gått, sedan nämnda undersökning utförts,
och dem, som framkommit genom de gjorda beräkningarna, visade en rätt god överensstämmelse:
för de fyra åren 1910—1913 hade av kommittén beräknats 962 nyinrättade
tjänster, under det i verkligheten 924 sådana tillkommit. Siffrorna för de särskilda
åren vore följande.
År. |
Av kommittén |
Faktiskt inrättade. |
1910 |
230 |
227 |
1911 |
237 |
213 |
1912 |
244 |
177 |
1913 |
251 |
307 |
Man torde i sagda överensstämmelse kunna se en bekräftelse av att kommitténs
uppfattning rörande de tendenser, som på förevarande område gjorde sig gällande, i
det hela varit väl grundad. Men det torde för det syfte, som nu förelåge, näppeligen
vara av nöden att med ledning av det förefintliga nya materialet kontrollera och fullfölja
den nämnda detaljerade beräkningen rörande det framtida lärarbehovet för landet
i dess helhet. Redan vad som genom sagda undersökning framkommit torde otvetydigt
hava ådagalagt, att nära nog i landets alla delar förefunnes ett omfattande behov
av ökad tillgång på lärarkrafter såväl för att fylla redau förefintlig brist som för att
täcka det genom nyinrättande av tjänster årligen uppkommande behovet, och att i vart
Allmänna
synpunkter.
Uppgifter ur
den officiella
statistiken.
32 Kung7. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
fall de åtgärder, som nu vore i fråga, ingalunda kunde antagas falla utom ramen för
vad som vore oundgängligen av nöden.
Däremot torde en något närmare uppmärksamhet böra ägnas skolförhållandena
inom Norrland och de förbättringar därav, som kunde anseä önskvärda, för att så vinna
en ytterligare hållpunkt för uppskattande av det inom denna landsdel rådande lärarbebovet.
Därpå redogör folkskolöverstyrelsen för de upplysningar rörande skolförhållandena
i Norrland, som kunna vinnas genom vissa uppgifter ur den
officiella statistiken, (iverstyrelsen yttrar härom:
Vad som framför allt tilldroge sig uppmärksamheten vid eu statistisk belysning
av det norrländska skolväsendet och som gåve detta dess särprägel i förhållande till
skolväsendet i landets övriga delar vore den jämförelsevis rikliga förekomsten av så
kallade mindre folkskolor. Den mindre folkskolau, vilken enligt gällande författningsbestämmelser
närmast vore att beteckna som en nödhjälpsform av folkskola och som ,
finge inrättas, »där byar, hemman, torp eller lägenheter äro så avlägsna, att dit hörande
barn ej utan svårighet kunna begagna folkskolau» (folkskolestadgans § 3), vore
som bekant en skolform, där vanligtvis barn från alla sex skolåren undervisades av
samma lärare och som hade sitt egentliga särmärke däri, att den handhades av lärarkraft,
som blott erhållit den för undervisning i småskola avsedda utbildningen eller i
varje fall ej erhållit fullständig utbildning för undervisning i folkskola. I de allra
flesta fall undervisades i mindre folkskolan folkskolavdelningens och sm iskolavdeluingens
barn på skilda tider, vadan de erhölle undervisning blott under halva den tid, som
enligt folkskolestadgan vore den normala, så kallad halvtidsläsning. Denna skolform,
som överhuvud icke förefuunes i städerna och som i landets sydligare delar i det hela
förekomme jämförelsevis sparsamt, hade inom Norrlands landsbygd och särskilt inom
dess båda nordligaste län en sådan utbredning, att en mycket stor eller till och med
övervägande del av barnen erhölle sin utbildning endast i skolor av denna art. Bifogade
tabellariska översikter angåve för år 1913, till jämförelse jämväl för år 1908,
antalet folkskolor och mindre folkskolor på landsbygden i de olika länen, antalet i
dessa skolor undervisade barn, tillhörande skoldistrikten, ävensom antalet vid sagda
skolor tjänstgörande lärare och lärarinnor (bil. 2 och 3, sid. 74—79).
Dessa översikter gåve tillfälle till en jämförelse från olika sidor av skolväsendet
på landsbygden i Norrland med skolväsendet på landsbygden i övriga delar av landet,
varav framginge vilken särställning i förevarande avseende de fyra nordligaste länen
i landet, och till viss grad även Gävleborgs län, intoge i förhållande till rikets övriga län.
Av landets 2,547 mindre folkskolor vore 1,170 eller närmare hälften belägna i
de fyra nordligaste läuen och 1,3S0 eller åtskilligt mer än hälften i de fem nordligaste
länen. Medan i de tjugo sydligare läuen de mindre folkskolorna utgjorde 21,4
procent av sammanlagda antalet folkskolor och mindre folkskolor, utgjorde de i de
fyra nordligaste länen 65 procent av motsvarande antal. Och under det antalet skolor
av samma skolform i Södermanlands, Gottlands, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs
län ej uppginge till mer än högst 10,56 procent av samtliga folkskolor och
mindre folkskolor, vore motsvarande procenttal för Norrbottens län 70,19 och för Västerbottens
län 80,7.
Undersökte man vidare, huru skolbarnen inom olika län fördelade sig mellan de
båda skolformerna folkskola — mindre folkskola, varigenom det riktigaste uttrycket
33
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
för det verkliga lägel torde erhållas, funne man, att av hela antalet i folkskolor och
mindre folkskolor inom egna distrikt undervisade barn blott 11 procent i de sydligare
länen vore intagna i mindre folkskolor, medan motsvarande tal för de fyra nordligaste
länen uppginge till 47,i procent. 1 länen söder om Gävleborgs län vore ifrågavarande
procenttal ingenstädes högre än 17,2, men i Norrbottens län stege det till 49,41 och
Västerbottens till 68,23.
En jämförelse bygderna emellan med avseende på antalet lärare i skolor av de
båda här ifrågavarande typerna gåve ett liknande resultat. Lärarna vid mindre folkskolor
utgjorde i de sydligare länen 17,29 procent av samtliga lärare i folkskolor och
mindre folkskolor, i de fyra nordligaste länen utgjorde de däremot 55,18 procent. I
förutnämnda fem län i södra Sverige ginge nu berörda procenttal icke över 8,17, i
Västerbottens län åter stege det till 72,02.
Helt visst vore det så, att de förhållanden, som enligt folkskolestadgans förut
återgivna bestämmelse utgjorde den egentliga lagliga förutsättningen för mindre folkskolans
förekomst — nämligen tillvaron av bygder, fdär byar, hemman, torp eller
lägenheter äro så avlägsna, att dit hörande barn ej utan svårighet kunna begagna
folkskolan», och därjämte för litet barnantal för att motivera inrättandet av en folkskola
— i jämförelsevis stor utsträckning vore till finnandes inom de fyra nordligaste
länen. Så länge den huvudsakligen av ekonomiska hänsyn betingade skolformen mindre
folkskola över huvud bibehölles i vårt land, komme den därför att hava en relativt
större utbredning i Norrland än i de flesta andra delar av landet. Men detta oaktat
torde det icke finnas minsta tvivel om, att de förhållanden i berörda hänseende inom
de nordligaste länen, som återspeglades i nyss meddelade sifferuppgifter, icke på långt
när kunde anses betingade av denna landsdels naturbeskaffenhet och arten av dess bebyggande
utan måste anses såsom uttryck för en starkt utpräglad efterblivenhet i fråga
om skolväsendets utveckling inom dessa bygder i jämförelse med landets övriga delar.
Trots allt nit och all god vilja att på bästa sätt motsvara den viktiga uppgiften, som
tvivelsutan i de allra flesta fall förefunnes, vore det nämligen icke möjligt annat än
att den mindre folkskolan måste lämna ett ur bildningssynpunkt väseutligen sämre
resultat än den verkliga folkskolan. Det vore ju icke rimligt, om den lärarkraft,, som
under ett eller i bästa fall två år vid ett småskoleseminarium med dess ofta ganska
begränsade resurser erhållit förberedelse för sin lärarverksamhet, skulle, genomsnittligt
sett, vara i stånd att åstadkomma en lika god arbetsprestation som den, vilken under
fyra år vid ett folkskoleseminarium erhållit utbildning; det skulle ju eljest ingen mening
vara med att uppehålla sistuämuda slag av läroanstalter. Därtill komme, att,
såsom redan framhållits, lärarinnan i den mindre folkskolan vanligen hade att undervisa
sex årsklasser, under det att den vanliga folkskolan i regel omfattade högst fyra
årsklasser, samt att den mindre folkskolan i de flesta fall såsom halvtidsläsande gåve
varje lärjunge blott hälften så lång undervisningstid som den normala, allt omständigheter,
vilka vore ägnade att ytterligare försvaga denna skolform och minska värdet av
arbetet inom densamma.
Den meningen torde icke heller jävas, att en genomgripande förbättring av skolväsendet
i Norrland, i första rummet övre Norrland, och framför allt ersättande i stor
utsträckning av de mindre folkskolorna med verkliga folkskolor (med underlag av småskolor)
vore en trängande nödvändighet och utgjorde en viktig förutsättning bland
annat för den uppryckning av näringslivet inom Norrland, som man så allmäut yrkade
och hoppades på. Nu angivna reformbehov hade ock i offentliga uttalanden
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 176 höft. (Nr 199.) 5
Uppgifter
:rån folkskolinspektörerna.
34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
kraftigt framhållits av ortsmyn digheterna, framför allt med särskild styrka och upprepade
gånger av domkapitlet i Luleå.
DeF torde slutligen i detta sammanhang vara lämpligt att med ledning av de
lämnade tabellariska översikterna tillse, huru stort antal mindre folkskolor som
skulle behöva förändras till folkskolor och vilken ökning av folkskolepersonaleu
i samband därmed skulle erfordras för alt procenttalen för mindre folkskolor och för
lärare vid sådana skolor skulle för här berörda landsdels vidkommande bliva desamma
som medeltalet för landets övriga delar.
Såsom framginge av sagda tabellariska översikter, utgjorde inom de fyra nordligaste
länen folkskolor och mindre folkskolor å landsbygden tillsammans 1,800.
Procenttalet för mindre folkskolor inom landets sydligare län hade befunnits vara 21,4.
Med tillämpning av samma procenttal skulle, i stället för nu befintliga 1,170 mindre
folkskolor, inom de fyra nordligaste länen finnas blott 385 sådana, vilket innebure, att
785 av de nu befintliga skulle föräudras till verkliga folkskolor.
Vad beträffade lärarkraTterna uppginge dessa i samtliga folkskolor och mindre
folkskolor å landsbygden inom sagda fyra län till 2,124. Antalet lärare vid mindre
folkskolor i procent av samtliga lärare vid folkskolor och mindre folkskolor inom de
sydligare delarna av landet vore 17,2 9. Antalet lärare vid mindre folkskolor inom
berörda fyra nordligaste län skulle alltså vara 367, och då det nu i själva verket uppginge
till 1,172, innebure detta, att 805 lärare vid mindre folkskolor skulle ersättas
med folkskollärare. Därjämte skulle givetvis erfordras ett med ledning av den officiella
statistiken ej närmare bestämbart antal folkskollärare för förstärkning av lärarkrafterna
vid åtskilliga av de nu befintliga folkskolorna.
Till förebyggande av missförstånd torde här böra upprepas vad som redan i det
föregående betonats, nämligen att man i det avseende, varom här vore fråga, icke kunde,
åtminstone inom nu överskådlig framtid, tänka sig full likställighet mellan de nordligaste
delarna av landet och landet i övrigt och att man därför icke utan vidare
kunde på de meddelade siffrorna omedelbarligen grunda något genomfört reformprogram.
De hade här meddelats närmast blott för att ytterligare belysa den stora olikhet, som
på förevarande område nu rådde mellan nämnda landsdelar.
För att erhålla kännedom om vederbörande folkskolinspektörers uppfattning
rörande det framtida lärarbehovet i Norrland har folkskolöverstyrelsen
inhämtat yttrande i frågan från sagda inspektörer. Härom samt
om de inkomna yttrandenas innehåll har överstyrelsen lämnat följande
redogörelse:
Vad den officiella statistiken gåve vid handen rörande det norrländska skolväsendets
efterbliven het och behov av utveckling vunne bekräftelse och mera konkret
belysning genom utlåtanden, som på överstyrelsens anmodan under hösten 1914 avgivits
av tolkskolinspektörerna inom här ifrågavarande län. Det torde böra nämnas,
att de vid nämnda tidpunkt därstädes tjänstgörande inspektörerna varit C. A. Nordlander
i Medelpad, P. Holmvall i den del av Ångermanland, som tillhör Västernorrlands
län, E. Eriksson i Jämtlands län, K. L. Österberg i Västerbottens läns lappmark,
F. E. Svedberg i återstående delen av Västerbottens län, J. Sunneman i sydligare delen
av Norrbottens län, A. Alexandersson i skoldistrikten inom Tornedalen och V. Karnell
i Gällivare, Juckasjärvi och Karesuando skoldistrikt. Ytterligare borde erinras, att
35
Kung!. M(ij:ts Nåd. Proposition Nr 19!).
samtliga nämnda inspektörer under flera år tjänstgjort i sina distrikt och att de sålunda
ägde förtrogenhet med där rådande förhållanden.
Genom den sålunda anordnade undersökningen hade överstyrelsen avsett att,
jämte det upplysningar inhämtades angående det för ögoublieket förefintliga behovet
av lärarkrafter för besättande av vakanta tjänster med ordinarie innehavare, erhålla en
översikt av de förbättringar genom nya folkskollärartjänsters inrättande, som kunde
anses erforderliga, för att skolväsendet inom den del av landet, varom fråga vore,
skulle kunna anses beträffande antalet lärarkrafter ändamålsenligt ordnat. ^Den framtidsbild
av skolväsendet i de skilda bygderna, som så skulle komma till stånd, borde,
oavsett det intresse den i och för sig kunde äga såsom belysande de norrländska skolförhållandena,
lämna viktiga bidrag till utredande av frågan, var det största behovet
i verkligheten förefunnes, och kunde ju även, i viss mån åtminstone, tjäna som riktpunkt
för framtida relormarbete. Då emellertid självfallet en dylik från hänsyn till
förefintliga ekonomiska och andra förhållanden mera frigjord översikt icke kunde bilda
grundval för beräkningar rörande de åtgärder, som närmast borde företagas, erfordades
vidare uppgift om huru många av de såsom önskvärda befunna lärartjänsterna som ansåges
kunna med hänsyn till förhandenvarande förhållanden bliva inrättade under den
närmaste tiden. Ytterligare hade avsetts att erhålla ökat material för bedömande av
frågan, i vilken proportion manliga och kvinnliga lärarkrafter vore erforderliga samt
rörande lärarnas större eller mindre benägenhet att söka anställning i sina hembygder.
De frågor, som ställdes till folkskolinspektörerna, hade därför varit följande:
1. Huru många folkskollärare (-lärarinnor) skulle ytterligare erfordras, för att
samtliga nu befintliga folkskollärartjänster inom Edert inspektionsområde skulle bestridas
av vederbörligen examinerade lärarkrafter?
2. Huru många nya folkskollärartjänster skulle enligt Eder mening vara erforderliga
för ett ändamålsenligt ordnande av folkskolundervisningen för det nuvarande
antalet barn? Huru många nya folkskollärartjänster kunna beräknas på grund av
barnantalets ökning bliva erforderliga under vart och ett av åren 1915—1920?
3. Huru många av de enligt det föregående önskvärda nya folkskollärartjänsterna
anser Ni, under förutsättning av erforderlig tillgång på examinerade lärarkrafter,
kunna med hänsyn till förhandenvarande förhållanden inrättas under åren 1915—1920?
4. Till huru stort antal kunna de nya folkskollärartjänster, som enligt föregående
punkt anses komma att inrättas, beräknas bliva besatta med manliga och till
huru stort antal med kvinnliga lärarkrafter? Vilka tendenser göra sig i allmänhet
gällande inom Edert inspektionsområde vid valet mellan manliga och kvinnliga lärarkrafter
för folkskolorna?
5. Vilka erfarenheter har Ni gjort i fråga om de från folkskoleseminarierna utexaminerade
lärarnas och lärarinnornas benägenhet att söka anställning i sina hembygder?
Samtliga
inspektörer hade givit klara och upplysande svar pa de gjorda fragorna,
och två av dem, vilka innehade de distrikt, där behovet av förbättring vore mest omfattande,
hade lämnat ingående utredningar av förhållandena inom sagda distrikt. I
det följande komme överstyrelsen att lämna en sammanställning av de upplysningar,
som kunde hämtas ur ifrågavarande yttranden. För enkelhetens skull användes därvid
följande benämningar för de förutnämnda folkskoliuspektörsomradena: Medelpads,
Ångermanlands, Jämtlands, Västerbottens östra, Västerbottens västra, Norrbottens södra,
Norrbottens östra och Norrbottens norra inspektionsområde. Till undvikande av missuppfattning
erinrades, att med år 1915 en ny indelning i folkskolinspektionsomraden
L&rarbehov
för besättande
av befintliga
tjänster.
Lärarbehov
för ändamålsenlig
anordning
av skolväsendet.
36 JKungi. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 199.
genomförts och att därför de nyssnämnda distrikten icke sammanfölle med de nuvarande
inspektionsområdena.
Vad anginge den första av de förut angivna frågorna, nämligen den som avsåge
konstaterande av det förhandenvarande behovet av lararlcrafter för besättande av de
befintliga tjänsterna, hade följande uppgifter lämnats:
inom Medelpads (Nordlanders) inspektionsområde............... 22
» Ångermanlands (Holmvalls) » ............... 8
» Jämtlands (Erikssons) » 5
* Västerbottens östra (Svedbergs) » 30
» » västra (Österbergs) » 11
» Norrbottens södra (Sunnemans) » 7
» » östra (Alexanderssons) » 8
» » norra (Karnells) » —
Summa 91
Sammanfördes dessa tal länsvis, finge man
inom Västernorrlands län........................................................................ 30
» Jämtlands » 5
» Västerbottens » ........................................................................ 41
» Norrbottens » ........................................................................ 15
Beträffande dessa, tal borde märkas, att för Norrbottens södra och östra områden
icke tagits hänsyn till sannolikt förefintliga icke kompetenta vikarier för tjänstlediga
lärare, vadan talen för sagda områden och således även för Norrbottens län torde vara
något för låga. I fråga om Medelpads, Jämtlands och Norrbottens södra områden hade
av vederbörande inspektörer anmärkts, att behovet tillfälligtvis varit litet delvis på
grund av särskilt vidtagna åtgärder för att anskaffa lärare, men att fara vore, att
inom kort flera vakanser skulle uppstå genom befintliga lärares flyttning till andra
orter. Såsom resultat av de nu framkomna upplysningarna kvarstode emellertid, att
under senare delen av år 1914 inom Norrland förefunnits ett behov av minst 91,
sannolikt omkring 100, lärarkrafter för uppehållande av förefintliga tjänster genom
examinerade lärare. En jämförelse med de förut meddelade tal, som erhållits genom
undersökningarna rörande åren 1907 och 1912, visade för området i dess helhet en
återgång från 1912 års höga siffra, 132, till ungefärlig överensstämmelse med förhållandet
år 1907. Av de särskilda länen företedde Västernorrlands och Norrbottens samt
särskilt Jämtlands län förbättring, Västerbottens län däremot stor försämring.
Vid besvarandet av den andra frågan, som avsåge konstaterande av det antal
lärarkrafter, som skulle erfordras för en ändamålsenlig anordning av skolväsendet
uti ifrågavarande område, utan att hänsyn toges till ekonomiska resurser eller andra
omständigheter, som därvid måste komma i betraktande, hade inspektörerna icke i
alla fall kunnat göra bestämd skillnad mellan de lärare, som för nämnda syfte skulle
omedelbart vara behövliga, och dem, som under de närmaste åren i mån av lärjungeantalets
tillväxt skulle behöva anställas.
De angivna talen för de olika inspektionsområdena vore följande:
Kutig!. Maj it s Nåd. Proposition Kr 199.
Inom
>
>
>
T>
>
Inom
Medelpads inspektionsområde........ |
Omedelbart behövliga. ............... 50 |
|
Ångermanlands |
» ........ |
............... 106 |
Jämtlands |
> ......... |
............... 24 |
Västerbottens östra |
» ....... |
................ 167 |
» västra |
> ......... |
.............. 20 |
Norrbottens södra |
T> ........ |
............... 184 |
» östra |
» ........ |
................ — |
» norra |
» ......... |
14 |
Summa 565 |
För de olika länen gåve en sammanställning av siffrorna detta resultat:
Västernorrlands län
Jämtlands »
Västerbottens »
Norrbottens >
Omedelbart
behövliga.
156
24
187
198
37 |
|
Behövliga under |
Summa. |
1920. |
|
18 |
68 |
26 |
132 |
25 |
49 |
23 |
190 |
6 |
26 |
— |
184 |
5 |
5 |
36 |
50 |
139 |
704 |
detta resultat: |
|
Behövliga under |
Summa. |
1920. |
|
44 |
200 |
25 |
49 |
29 |
216 |
41 |
239 |
I enlighet härmed skulle under de närmaste åren inom här ifrågavarande område
för en ändamålsenlig organisation av folkskoleväsendet erfordras icke mindre än
omkring 700 nya folkskollärartjänster. Dessa skulle inrättas dels för förbättring av
nu befintliga folkskolor, vilka antingen vore av mindre god typ eller hade alltför stort
barnantal, dels för ombildning av mindre folkskolor till egentliga folkskolor. Av de
i inspektörernas yttranden upptagna 704 nya lärarkrafterna skulle enligt de lämnade
uppgifterna ungefär hälften eller 358 erfordras för förbättring av de nuvarande folkskolorna
och tillgodoseendet av det genom barnantalets tillväxt uppkommande behovet,
de övriga eller 346 hade ansetts behövliga för förändring av mindre folkskolor till
folkskolor. Det torde böra tilläggas, att inspektörerna vid uppgörandet av sina beräkningar
följt i det hela likartade grunder samt att de förutsatt, att blott de mindre
folkskolor skulle förändras till folkskolor, vilkas barnantal vore så stort, att det i andra
delar av landet skulle anses göra eu sådan ombildning motiverad.
Att inspektörerna vid uppgörandet av sina nu återgivna beräkningar i själva
verket ingalunda överskridit gränserna för vad som måste betraktas såsom ändamålsenligt
och lämpligt, visade sig genom en jämförelse av de siffror, som framgått ur
deras beräkningar, med dem, som i det föregående meddelats ur den officiella statistiken,
och den beräkning rörande lärarbehovet, vartill de givit anledning. Enligt denna
skulle det erfordras 805 nya folkskollärare blott för att procenttalet för lärare vid
mindre folkskolor skulle bliva detsamma för de fyra nordligaste länen som för landets
övriga delar. Lades härtill det antal lärare, som enligt inspektörernas beräkningar
skulle erfordras för de befintliga folkskolornas förbättring och behöriga utvidgning,
eller 358, skulle man komma till ett totalbelopp av 1,163 nya lärarkrafter, vilka skulle
vara behövliga inom här ifrågavarande område för folkskoleväsendets utveckling i vad
avser antalet lärarkrafter till en ståndpunkt ungefär jämförlig med den, detsamma
genomsnittligt intager i landets övriga delar. I siälva verket hade också inspektören
tjänster
. m. år
1920.
38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
i Västerbottens östra inspektionsområde, där de mindre folkskolornas antal vore synnerligen
stort, påpekat, att förutom det i föregående översikt inräknade antalet lärarkrafter
skulle för en fullt tillfredsställande förändring av de mindre folkskolorna inom
området erfordras ytterligare 224 folkskollärare. Och sannolikt skulle även för Norrbottens
södra inspektionsområde, där autalet mindre folkskolor likaledes vore betydligt,
ett nära nog lika stort antal folkskollärare ytterligare behövas.
Tydligt vore dock, att även om tillräcklig tillgång på examinerade folkskollärare
funnes, icke eus en sådan förbättring och utvidgning av folkskoleväsendet inom Norrland
som den, vilken angåves genom det i inspektörernas yttranden upptagna antalet
av omkring 700 nya lärarkrafter för folkskolorna, läte sig inom den närmaste framtiden
genomföra, i betraktande av den betydliga ökning av utgifterna för skolväsendet,
som bärav skulle förorsakas. Såsom redan antytts hade också syftet med berörda upplysningars
inhämtande närmast varit att ställa det verkliga lärarbehovets omfattning
inom Norrlands olika delar i så fullständig belysning som möjligt.
Att emellertid betydande förbättringar av skolväsendet snart nog skulle kunna i
dessa bygder komma till stånd, därest icke bristen på kompetenta lärarkrafter lade
hinder i vägen därför, fratnginge av svaren på den tredje av överstyrelsen framställda
frågan, vilken avsett vinnande av upplysning om det antal nya tjänster, som med
hänsyn till förhandenvarande förhållanden skulle kunna tänkas bliva inrättade under
tiden till och med år 1920, därest examinerade lärare i tillräckligt antal funnes att
tillgå. De uppgifter i detta hänseende, som lämnats av inspektörerna, angåve följande
antal lärarkrafter:
inom Medelpads inspektionsområde............................................................... 30
» Ångermanlands » 60
s Jämtlands » 38
» Västerbottens östra » 139
» » västra » ............................................................... 10
» Norrbottens södra » ................................................ omkring 100
» » östra > ............................................................... 5
» » norra > ............................................................. 50
Summa 432
Sammanställda länsvis bleve talen följande:
inom Västernorrlands län............................................................................................. 90
» Jämtlands » 38
» Västerbottens > ............. 149
» Norrbottens » ............................................................................................. 155
Av det förutnämnda antalet av omkring 700 nya lärarkrafter, som enligt inspektörernas
utredning borde anskaffas inom de fyra nordligaste länen, skulle alltså omkring
430 vara omedelbart behövliga, de övriga omkring 270 sedermera tillkomma i
mån av de ekonomiska resursernas förbättring. Då man skulle söka eu utgångspunkt
för avvägande av de åtgärder för lärarproduktionens ökning, som för Norrlands
vidkommande borde komma till stånd, hade man tydligen att närmast räkna med det
förra talet 430. Även om på en eller annan punkt en ytterligare reducering kunde
komma att äga rum i det program för folkskoleväsendets utveckling, som innebures i
folkskolinspektörernas utlåtanden, vore ju dock det av dem konstaterade behovet så
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199. 39
betydligt, att eu dylik reducering ej kunde få någon avsevärd betydelse i fråga om
de åtgärder, som för närvarande kunde och borde vidtagas.
Vad så anginge fördelningen av de behövliga lärartjänsterna mellan manliga
och kvinnliga lärarlcrafter, varom upplysning skulle erhållas genom svaren på den
fjärde frågan, hade det givetvis icke varit möjligt för inspektörerna att lämna några
mera exakta uppgifter härom, alldenstund de hittillsvarande förhållandena, särskilt sådana
de med de senaste årens starkt begränsade tillgång på lärare gestaltat sig, icke
lämnade någon säker grund för frågans bedömande. Särskilt inspektörerna i de
distrikt, där större antal nya tjänster ansetts behövligt, hade uttryckligen framhållit
omöjligheten av att på denna punkt bilda sig någon bestämd mening, och en av dem
hade förklarat sig i detta avseende icke kunna lämna någon annan uppgift än några
helt allmänna och obestämda uttalanden. Vad inspektörerna i nu berörda hänseende
anfört hade alltså i det hela mera karaktären av subjektiv uppfattning än svaren på
de övriga frågorna, vilka såsom redan antytts gjorde intryck av att vara grundade på
de verkliga förhållandena. Sammanställde man emellertid de uppgifter, som lämnats,
komme man till det resultat, att för området i dess helhet skulle behövas lärare till
omkring 37 procent och lärarinnor till omkring 63 procent av hela antalet nya lärarkrafter.
En sådan fördelning av folkskollärartjänsterna mellan mauliga och kvinnliga
lärarkrafter stode dock icke i överensstämmelse med de rådande faktiska förhållandena
vid de nu befintliga egentliga folkskolorna därstädes, vilka förhållanden ju framgått
ur den hittillsvarande utvecklingen. Vid 1913 års slut hade antalet i nämnda
skolor anställda lärare med fullständig folkskollärarkompetens, ordinarie och extra
ordinarie, uppgått till 917, av vilka 554 varit manliga och 363 kvinnliga. Av
nämnda lärare hade å landsbygden varit anställda 502 manliga och 295 kvinnliga
eller tillsammans 797 lärare. Procenttalen bleve alltså här 60 procent manliga och
40 procent kvinnliga eller, om hänsyn toges blott till landsbygden, 63 procent mauliga
och 37 procent kvinnliga lärare, |
Vid fördelning på de särskilda länen bleve Manliga % |
procent- Kvinnliga % |
Västernorrlands län....................... |
............................................................. 62 |
38 |
Jämtlands » ....................... |
............................................................. 73 |
27 |
Västerbottens » ...................... |
............................................................ 47 |
53 |
Norrbottens > ...................... |
............................................................. 58 |
42 |
Denna motsättning mellan vad som föresvävat inspektörerna såsom önskvärt och
vad som faktiskt förefunnes torde göra ett något närmare övervägande av spörsmålet
önskligt.
För landet i dess helhet hade ställningen i nu berörda avseende vid 1913 års
slut varit den, att folkskollärartjänsterna till 63 procent innehades av män och till 37
procent av kvinnor. För landsbygden ensamt hade talen varit 70 procent män och 30
procent , kvinnor eller, om Norrland fråuräknades, 72 procent män och 28 procent kvinnor.
Redan nu vore alltså inom Norrland de kvinnliga lärarkrafterna vid folkskolorna
relativt talrikare än i landet i dess helhet, och i särskild grad gällde detta om
den norrländska landsbygden i jämförelse med landsbygden i övrigt. Detta föi hållande
måste emellertid äveu ses i samband med den förut konstaterade talrika förekomsten
i Norrland av mindre folkskolor. Då nämligen undervisningen i dessa skolor
Manliga och
kvinnliga
lärarkrafter.
40
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
nästan uteslutande omluinderhades av kvinnliga lärarkrafter, småskollärarinnor, vore
tydligt, att undervisningen av barnen i folkskolåldern inom Norrland i ännu mycket
större utsträckning, än som angåves genom nyss anförda procenttal rörande lärarkrafterna
i folkskolorna, vore anförtrodd åt kvinnor. Därjämte borde beaktas, att, jämte
de från folkskoleseminarier utexaminerade (ordinarie eller extra ordinarie) lärarkraftema,
vid åtskilliga folkskolor i Norrland liksom i andra delar av landet funnes anställda
biträdande sådana, vanligen lärarinnor, vilka i de flesta fall blott erhållit småskollärarinueut
bild ning. I vilken omfattning undervisningen av barnen i folkskolåldern
på landsbygden inom de olika länen ombesörjdes av manliga och av kvinnliga
lärarkrafter framginge av den i det föregående omnämnda tabellariska översikten av
antalet lärare och lärarinnor vid folkskolor och mindre folkskolor å landsbygden år
1913 (bil. 3, sid. 76—79). De där meddelade procenttalen visade, att synnerligen störa olikheter
i förevarande avseende förefunnes mellan olika bygder, från 17,8 2 procent kvinnliga
lärare i Gottlands län, 30,i 5 procent i Skaraborgs län, 32,15 procent i Malmöhus län
o. s. v. upp till 64,14 procent i Västernorrlands län, 74,92 procent i Norrbottens län
och 87,2 5 procent i Västerbottens län. Räknade man de fyra nordligaste länen som
en enhet för sig och den övriga delen av landet för sig, befunnes procenttalet för
kvinnliga lärare vara i nyssnämnda sydligare del 47 och i den nordliga 74. Erinras
bolde i detta sammanhang, att inom de nordligaste länen liksom i landet i dess helhet
undervisningen i småskolan nästan uteslutande omhänderhades av lärarinnor.
Det torde icke vara av nöden att här ingå på någon principiell undersökning
rörande den lämpligaste proportionen mellan manliga och kvinnliga lärarkrafter för
folkskolorna. Men man torde, även med den allra varmaste uppskattning av kvinnans
lämplighet för lärararbetet och hennes förtjänstfulla insats i folkskolans gärning, med
nu senast anförda siffror för ögonen utan fara att misstaga sig våga påstå, att det
icke vore lämpligt att vid ordnandet av lärarproduktionen för landets nordligaste delar
gå i motsatt riktning mot de tendenser, som givit sig till känna i den hittillsvarande
utvecklingen, och därmed för denna landsdel fastslå ett förhållande, som även komme
i stark motsättning mot vad som gällde för landet i övrigt. Att det för ett gott resultat
av skolans uppfostringsarbete, och särskilt dä det gällde de något högre åldersstadierna,
vore av betydelse, att det manliga inflytandet icke saknades, torde knappast
förnekas. Vad närmast anginge Norrland med dess mångenstädes väldiga skoldistrikt
och stora avstånd mellan byarna torde också behovet av den sammanhållande och
ledande kraft, som väl i vanliga fall den manlige läraren ägde i större grad än den
kvinnliga, vara särskilt framträdande. Vidare borde erinras att, enligt vad folkskolinspektörerna
vitsordade, ombyte av tjänstinnehavare vore betydligt vanligare i fråga
om lärarinnor än om lärare, något som givetvis vore ägnat att minska den kontinuitet
och stadga i undervisningsarbetet, som ju vore att anse som ett viktigt önskemål.
Slutligen syntes möjligheten av fortsättningsskolans högeligen önskvärda utveckling,
framför allt på landsbygden, där man ju önskat, att denna skola skulle göra en insats
till jordbrukets höjande, vara i icke ringa grad beroende av tillgången på manliga
lärarkrafter vid folkskolorna.
Vad nu anförts syntes utgöra avgörande skäl för att vid beräkning av den lämpliga
fördelningen mellan män och kvinnor av de lärarkrafter, som enligt det föregående
måste anses nödiga, procenttal tillämpades,som mera än de nyss angivna överensstämde
med vad som gällde för landet i det hela. I betraktande därav att som nämnts
redan nu de kvinnliga lärarna i folkskolorna vore jämförelsevis talrikare i Norrland
än i övriga delar av landet samt att under alla omständigheter den mindre folkskolan,
41
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 199.
i vilken si gott som uteslutande kvinnliga lärarkrafter anställdes, där även i framtiden
miste komma att forefinnas i väsentligt större utsträckning än annorstädes, kunde det
synas rimligt, att man ej räknade med högre procenttal för lärarinnor iin det, som
gällde för rikets landsbygd i dess helhet, eller 30 procent. Med hänsyn till den ståndpunkt,
inspektörerna med sin närmare kännedom om bygdens säregna förhållanden
intagit till förevarande spörsmål, torde emellertid vara rådligast att tills vidare åtminstone
tänka sig ett något högre procenttal än det sistnämnda, och syntes det överstyrelsen,
att man lämpligen kunde stanna vid en beräkning för den framtida lärar
produktionen
av 60 procent manliga och 40 procent kvinnliga lärarkrafter.
Innan överstyrelsen lämnade nu senast avhandlade spörsmål, torde det vara
lämpligt att något beröra ett par invändningar, som stundom framställts mot planen
pii en ökning av produktionen av manliga lärare inom Norrland. I fråga härom hade
uttalats, dels att det skulle komma att visa sig svårt att med de jämförelsevis blygsamma
löner, folkskollärarna erhölle, och i konkurrens med den livskraftiga och allt
bättre utkomstmöjligheter beredande norrländska industrien erhålla tillräckligt många
lämpliga aspiranter för eu ökad rekrytering av manliga seminarier, dels ock att, därest
företrädesvis manliga lärare funnes att tillgå, det skulle vara förenat med större svårigheter
att på landsbygden upprätta nya folkskolor, enär fordringarna på bostad
måste ställas större för en lärare, som vanligen hade familj, än för eu ogift lärarinna.
Beträffande den första av dessa invändningar gällde ju först och främst, att genom
den löneförbättring för folkskolans lärare, vars förverkligande man väl finge
hoppas icke skulle vara alltför avlägset, folkskollärarbanans konkurrenskraft i ekonomiskt
hänseende gent emot industrien skulle förstärkas. Men därjämte hade från med
förhållandena förtroget håll anförts, att det mindre vore från industriområdena än från de
rena lantbruksbygderna, som iäraraspiranterna vore att förvänta, varför någon direkt konkurrens
med industrien mera sällan ifrågakomma. Vidare vore det ynglingar av helt
annan _ begåvning, som kände sig dragna till lärarkallet, än de, för vilka anställning
inom industrien tedde sig lockande, och där håg för lärarbanan funnes, vore den
mången gäng tillräckligt stark att stälia de ekonomiska beräkningarna i andra planet,
vartill. komme att inom vissa skoldistrikt inom Norrland lärarlönerna genom kommunala
tillägg ökats, så att de väl kunde jämföras med vad industrien både att bjuda i
lönehänseende. Några verkliga anledningar till farhågor i nu berörda hänseende syntes
alltså icke förefinnas.
Vad anginge den senai-e av de nämnda invändningarna borde först erinras, att
enligt den uppfattning, överstyrelsen nyss uttalat, en ökning borde ske i produktionen
av både manliga _ och kvinnliga lärarkrafter. Tillfälle skulle sålunda beredas till anställande
av lärarinnor på de ställen, där bostadsförhållandena gjorde sådant nödvändigt.
Men det torde ock i avseende härå höra framhållas, att en anordning av skolväsendet
med ensamboende lärarinnor i avlägset liggande skolor, som nu i så stor utsträckning
forekomme, särskilt i fråga om mindre folkskolor, icke kunde anses såsom i och för
sig tillfredsställande och därför ej heller borde genom åtgärder från det allmännas
sida befrämjas. Det torde ock vara att hoppas, att i eu eller annan form understöd
frän statens sida skulle kunna beredas, där kommunernas ekonomiska bärkraft vore
särskilt svag. Tydligt vore jämväl, att i män som näringslivets uppryckning och utveckling
fortginge, de ekonomiska möjligheterna också ökades. Det" syntes alltså, som
om icke heller den nu berörda synpunkten vore av den art, att någon avgörande betydelse
borde tillmätas densamma.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 176 höft. (Nr 199.)
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
c) Sammanfattning av utredningen rörande lärarbehovet
inom Norrland.
Av den utredning beträffande lärarbehovet inom Norrland, son/folkskolöverstyrelsen
sålunda lämnat, har överstyrelsen till slut givit följande
sammanfattning:
De upplysningar beträffande lärarbehovet inom de fyra nordligaste länen, som
nu meddelats, hade givit vid handen, att ett betydligt antal nya lärarkrafter där erfordrades
såväl för täckande av nu förefintlig brist och genomförande av de förbättringar
i fråga om folkskoleväsendet, som kunde anses omedelbarligen eller inom de
allra närmaste åren påkallade, som ock för möjliggörande av de ytterligare förbättringar,
som därefter inom icke alltför avlägsen framtid syntes böra komma till stånd.
Sammanfördes då först de tal, som angåve behovet för fyllande av nu befintliga
luckor i uppsättningen av lärarpersonal vid folkskolorna, med dem, vilka betecknade
d#fi förbättring av skolväsendet, som enligt inspektörernas mening skulle kunna och
böra genomföras under tiden till och med år 1920, finge man följande översikt:
inom |
Medelpads |
inspektionsområde.... |
» |
Ångermanlands |
» _____ |
> |
Jämtlands |
> |
» |
Västerbottens östra |
» _____ |
t |
» västra |
» ..... |
Norrbottens södra |
» |
|
» |
» östra |
» ____ |
> |
» norra |
> ..... |
52
68
43
169
21
107
13
50
Summa 523
och vid fördelning länsvis:
inom Västernorrlands län........................................................................... 120
» Jämtlands » 43
» Västerbottens » ........................................................................... 190
> Norrbottens » ........................................................................... 170 I
I enlighet med de nyss angivna procenttalen borde av sagda 523 lärarkrafter
314 vara manliga och 209 kvinnliga. Härtill komme för sagda tid det behov av lärarkrafter,
som uppstode på grund av lärares avgång genom pensionering, dödsfall eller
av andra orsaker. Enligt av folkundervisningskommitten gjorda beräkningar kunde
den avgång, som av sagda anledningar ägde rum, uppskattas till omkring 3 procent
årligen av hela lärarkåren. Då antalet folkskollärare och folkskollärarinnor inom de
fyra län, om vilka här vore fråga, vid 1913 års slut uppgått till 917 personer, av
vilka 554 män och 363 kvinnor, hade man att räkna med en årlig avgång av 17 lärare
och 11 lärarinnor samt för åren 1916—1920 85 lärare och 55 lärarinnor eller
tillhopa 140 lärarkrafter. Sammanlagt skulle alltså för tiden till och med år 1920
för de fyra nordligaste länen erfordras 663 lärarkrafter, varav 399 manliga och 264
kvinnliga.
För tillgodoseende av detta behov hade man tydligen att i första hand räkna
med de nya lärare, som under den tid, varom närmast vore fråga, eller åren 1916—
43
Kiingl. Maj:t.■> Nåd. Proposition Nr 19!).
1920, utexaminerades från de tre befintliga norrländska seminarierna, de manliga i
Härnösand och Luleå samt det kvinnliga i Umeå. Såsom i det följande närmare skulle
påvisas, torde man kunna påräkna, att från vart och ett av sagda seminarier årligen
utginge 25 elever. Av dessa sökte emellertid, såsom likaledes närmare skulle utredas,
ett avsevärt antal, omkring 30 procent av de manliga och 40 procent av de kvinnliga,
anställning i bygder söder om ifrågavarande fyra län. Mot denna avgång vore att
ställa ett såsom det syntes inemot hälften så stort tillskott av lärare från sydligare
belägna seminarier. För anställning inom området i fråga torde man alltså av från
seminarierna utexaminerade nya lärarkrafter kunna under sagda år påräkna omkring
210 lärare och 100 lärarinnor, tillhopa 310 lärarkrafter.
Droges dessa tal från de nyss angivna tal, vilka betecknade det behov, som egentligen
borde täckas under tiden till och med år 1920, kvarstode vid sistnämnda tidpunkt
ett behov av 353 lärarkrafter, 189 manliga och 164 kvinnliga, för vars tillgodoseende
särskilda åtgärder vore av nöden.
loge man därjämte i beräkning det antal nya lärarkrafter, som folkskolinspektörerna
funnit inom en icke allt för avlägsen framtid ytterligare erforderligt för åstadkommande
av eu jämförelsevis tillfredsställande anordning av skolväsendet och vilket
såsom förut nämnts uppginge till omkring 270, och fördelade jämväl dessa lärarkrafter
mellan manliga och kvinnliga enligt nyss tillämpade grunder, funne man, att 162
lärare och 108 lärarinnor ytterligare skulle bliva behövliga. I allt skulle man således
enligt den nu gjorda utredningen för den närmaste och en något avlägsnare framtid
hava att räkna med ett behov av omkring 620 lärarkrafter, av vilka omkring 350
borde vara manliga och omkring 270 kvinnliga.
Innan överstyrelsen lämnade detta spörsmål, torde ånyo böra betonas vad som
redan från början antytts, nämligen att nu angivna tal för lärarbehovet, även om de
med hänsyn till beskaffenheten av de uppgifter, på vilka de grundats, måste tillmätas
ett betydande värde, dock icke kunde eller borde uppfattas såsom fullt exakta uttryck
för det verkliga läget utan mera såsom angivande riktlinjer för utvecklingsarbetet.
Uppenbart vore emellertid, att då fråga vore om eu beräkning av den nödiga ökningen
av lärarproduktionen, man som utgångspunkt måste söka bestämda tal. Och
så vitt överstyrelsen kunde bedöma, torde de nu angivna talen vara de tillförlitligaste,
som under förhandenvarande förhållanden kunnat erhållas.
»
3. Erforderliga åtgärder för lärarproduktionens ökning
inom Norrland.
Sedan folkskolöverstyrelsen lämnat den utredning beträffande lärarbehovet
i Norrland, som här förut återgivits, har överstyrelsen tagit i övervägande
frågan om de åtgärder, som kunna vara erforderliga för lärarproduktionens
ökning inom nämnda landsdel. Beträffande omfattningen
av dessa åtgärder har överstyrelsen anfört följande:
Då det därefter gällde att överväga, vilka åtgärder med avseende på lärarproduktionens
ökning kunde finnas erforderliga för anskaffande av de nya lärarkrafter,
vilka genom den nu lämnade utredningen funnits vara behövliga, både man tydligen
först att tillse, huru stort tillskott av nya lärare erhölles genom varje från seminari
-
ÅtgärdermM
omfattning.
44
Kung!. Majris Nåd. Proposition Nr 190.
ernå utexaminerad klass. I det föregående hade detta tillskott beräknats till 25, och
denna siffra torde nu böra något närmare motiveras. I gällande seminariestadga både,
uppenbarligen av såväl pedagogiska som hygieniska grunder, föreskrivits, att därest ej
vederbörande myndighet på grund av särskilda omständigheter skulle medgiva undantag,
elevantalet i varje seminarieavdelning ej finge överstiga 30. En förutsättning för
att nämnda antal skulle uppnås vore uppenbarligen, att tillräckligt antal inträdessökande
med. för intagning erforderliga kvalifikationer funnes att tillgå, en förutsättning
som icke alltid kunde antagas vara för handen. Vidare inträffade givetvis under
de fyra år, eu elevavdelning genomginge ett seminarium, att genom kvarsittning,
sjukdoms- eller dödsfall och annan avgång luckor uppstode, vilka ej kunde fyllas, vadan
avdelningen vid avgången från seminariet ofta vore mindre än vid kursens början.
Vid de befintliga tre norrländska seminarierna hade i medeltal årligen under de
fem senaste åren utexaminerats: i Härnösand 25,2, i Luleå 25,4 och i Umeå 26,6
elever. Slutligen förhölle det sig, såsom naturligt vore, så, att icke alla de, som utexaminerades
från folkskoleseminarierna, toge anställning såsom lärare vid folkskolor,
utan vissa av dem ägnade sig åt annan verksamhet. Det torde därför icke vara rådligt
att för anställning i folkskolorna påräkna mer än 25 nya lärare från varje avdelning,
som utexaminerades även från nya eller utvidgade seminarier. Då därjämte, såsom
redan antytts och i det följande skulle ytterligare utredas, av de från ''seminarier
i Norrland utexaminerade lärarna omkring SO procent av de manliga och 40 procent
av^ de kvinnliga kunde väntas söka anställning inom sydligare delar av landet än de
ifrågavarande fyra nordligaste länen, torde man för sistnämnda landsdel knappast böra
räkna med mer än i medeltal 17—18 nya lärare från varje utexaminerad manlig seminaneklass
och 15—16 nya lärarinnor från varje kvinnlig sådan klass.
Utgiuge man så från det genom den föregående undersökningen vunna resultatet,
att redan under tiden till och med år 1920 skulle behövas — utöver de nu befintliga
seminariernas produktion — omkring 350 nya lärarkrafter, av vilka omkring 190
borde vara manliga och omkring 160 kvinnliga, samt att sedermera undan för undan skulle
gorå sig gällande ett behov av ytterligare omkring 270 lärarkrafter, 160 manliga och
110 kvinnliga, funne man med tillämpning av de nyss erhållna talen, att för förstnämnda
behovs tillgodoseende skulle erfordras ungefär 11 manliga och 10 kvinnliga
utexaminerade seminarieavdelningar och för det senare tillkommande behovet ungefär
9 manliga och 7 kvinnliga sådana avdelningar. Då vidare från ett nytt eller eventuellt
utvidgat seminarium, rörande vilket beslut kunde komma att fattas av 1916 års
riksdag, lärare ej kunde utexamineras förr än tidigast år 1920, torde vara uppenbart,
att därest ej den nödiga tillökningen av folkskollärarkåren i de fyra nordligaste länen
skulle utsträckas över en oskäligt lång tid och därmed någon förbättring av skolväsendet
i själva verket ej komma till stånd, det ej kunde vara tillräckligt att nu inrätta
allenast ett nytt seminarium eller utvidga ett seminarium till dubbelseminarium,
något som ju för övrigt följde även därav, att såväl manliga som kvinnliga lärare behövdes
i ökat antal. Även om åtgärder nu omedelbarligen vidtoges för anskaffande av
två nya utgående seminarieavdelningar årligen, skulle det dröja till år 1932, innan
ens den tillökning av folkskollärarkåren i Norrland, som enligt inspektörernas uppfattning
skulle kunna och borde vara verkställd redan år 1920, hunnit förverkligas.
Detta syntes peka hän därpå, att icke heller utsändandet av två nya sådana avdelningar
årligen inom Norrland kunde fullt tillgodose behovet, utan att mau inom en
icke avlägsen framtid syntes böra vara betänkt på att sörja för inrättande därstädes
45
Kutig!. Maj:ts K ad. Proposition Nr JO0.
av en tredje dylik avdelning, eller med andra ord att för det nu överskådliga framtidsbekovet
av lärare torde erfordras tre nya seminarier eller parallellavdelningar.
Att eu dylik ökning av lärarproduktionen inom Norrland, medförande en fördubbling
av densamma, icke skulle innebära något i och för sig orimligt visade sig vid en
granskning av de från seminarierna utexaminerade lärarnas„antal i förhållande till
antalet undervisade barn i folkskolor och mindre folkskolor. År 1915 utexaminerades
från folkskolesemiuarierna inom Norrland 73 lärare, från landets övriga seminarier
539 lärare; antalet av nyssnämnda barn utgjorde år 1913, det senaste år för vilket
officiella uppgifter funnes tillgängliga, inom de fyra nordligaste länen 84.324, inom övriga
län 475,166. På varje nyutexaminerad lärare komme alltså i Norrland 1,155
barn, i den övriga delen av landet 881 barn. Det skulle således behövas eu betydlig
ökning av lärarproduktionen inom Norrland, för att denna skulle komma upp till jämförelsevis
samma omfattning som inom landets övriga delar. Och då ju som bekant
lärarproduktionen även där visat sig otillräcklig och måste ökas, krävdes för Norrlands
del ytterligare ökning, om någorlunda likställighet i detta hänseende skulle uppnås.
Beaktades därjämte, att barnantalet i Norrland växte väsentligt snabbare än i övriga
delar av landet — från år 1909 till och med år 1913 hade antalet i folkskolor, mindre
folkskolor och småskolor undervisade barn inom Norrland tillväxt med 4,9 9 procent,
inom riket i övrigt med 2,6 7 procent — samt att det i glest befolkade bygder, sådana
som stora delar av Norrland, icke vore möjligt att utnyttja lärarkrafterna i samma utsträckning
som annorstädes, torde det befinnas, att en dylik ökning av lärarproduktionen
för Norrlands del icke skulle innebära något obehörigt gynnande av denna
landsända.
Det torde i detta sammanhang ock böra betonas, något som redan förut antytts,
att en kraftig utveckling av skolväsendet i Norrland med stöd av erfarenheter från
både vårt eget land och utlandet tvivelsutan torde kunna betecknas som ett av de
kraftigaste hjälpmedlen för befrämjande av bygdens utveckling. Å andra sidan förde
det snabba industriella uppsving, som under de senare åren gjort sig gällande i Norrland,
med sig hastigt och oväntat framträdande behov av utvidgning utav skolväsendet.
Man behövde i detta hänseende blott erinra om sådana platser som Kiruna,
Gällivare och Boden eller längre söderut Alby, på vilken sistnämnda plats enligt folkskolinspektörens
uppgift för 15 år sedan ej funnits eu stuga och nu eu lärarkår på 12
personer knappats motsvarade behovet. Man borde slutligen ej förgäta den särskilda
uppgift, som påvilade skolväsendet i de nordligaste delarna av landet och för vilken
jämförelsevis talrika lärarkrafter vore behövliga, nämligen att bidraga till försvenskningsarbetet
i dessa bygder.
I fråga om de erforderliga åtgärdernas art anför överstyrelsen följande:
Sedan sålunda omfattningen av de åtgärder för beredande av ökad tillgång på Åtgärdernas
lärarkrafter för folkskolorna, vilka syntes böra, omedelbarligen eller inom icke allt för artavlägsen
framtid, komma till stånd, blivit närmare belyst, torde, innan frågan om
dessa åtgärders art eller med andra ord om nya seminariers förläggning upptoges till
prövning, vara lämpligt att något skärskåda tvenne spörsmål, som i den föregående
diskussionen om det nya Norrlandsseminariet tillagts en viss betydelse, nämligen dels
från vilka trakter eleverna komme, dels i vilka bygder de utexaminerade lärarna
vunne anställning.
46
Sem inarieeleyemas
hemorter.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Till belysning av frågan om elevernas hemorter hade inom överstyrelsen med
ledning av terminskatalogerna utarbetats en tabellarisk översikt av de vid de norrländska
seminarierna intagna eleverna, ordnade länsvis efter hemorterna och för femårsperioder,
vad seminarierna i Härnösand och Umeå beträffade för de senaste tjugufem
åren och i fråga om seminariet i Luleå för tiden från detta seminariums början
år 1907. Ur denna översiktstabell, som bifogades (bil. 4, sid. 80—83), kunde följande
procenttal för nämnda seminariers elevrekrytering sammanställas.
Seminariet i Härnösand:
Elever från de fyra |
Elever från |
||
nordligaste länen. |
Övriga liin. |
||
io |
% |
||
Läsåren |
1891—1895 ......... |
...................................... 90,1 |
9,9 |
> |
1896—1900 ......... |
...................................... 81,2 |
18,8 |
7> |
1901—1905 ......... |
...................................... 92,2 |
7,8 |
1906—1910 ......... |
...................................... S9.2 |
10,8 |
|
» |
1911—1915 ......... |
...................................... 78,4 |
21,6 |
1891—1915 ......... |
...................................... 85,9 |
14,1 |
|
Seminariet i Luleå: |
|||
Elever från de fyra |
Elever från |
||
nordligaste länen. |
övriga län. |
||
°/o |
% |
||
Läsåren |
1907—1910 ......... |
...................................... 90,1 |
9,9 |
» |
1911—1915 ......... |
...................................... 80,4 |
19,6 |
> |
1907—1915 ......... |
...................................... 84,o |
16,0 |
Seminariet i Umeå: |
|||
Elever från de fyra |
Elever från |
||
nordligaste länen. |
övriga län. |
||
% |
% |
||
Läsåren |
1891—1895 ......... |
....................................... 85,6 |
14,4 |
> |
1896-1900 ......... |
24,6 |
|
1901—1905 ......... |
....................................... 77,5 |
22,5 |
|
1906—1910 ......... |
....................................... 78,4 |
21,6 |
|
» |
1911—1915 ......... |
....................................... 88,4 |
11,6 |
1891—1915 ......... |
....................................... 81,o |
19,0 |
Det framginge av dessa tal, att om också vissa växlingar ägde rum från den
ena femårsperioden till den andra, förhållandena i stort sett vore tämligen konstanta
samt att elevrekryteringen för de befintliga tre Norrlandsseminarierna till omkring
fyra femtedelar skedde inom de fyra nordligaste länen. Såsom huvudområde för varje
seminarium framträdde, enligt vad tabellen utvisade, det län, där detsamma vore beläget:
till Härnösaudsseminariet både så Yästernorrlands län lämnat 51,4 procent av
samtliga elever, Västernorrlands och Jämtlands län tillsammans 63,3 procent, till
47
Kuugl. Mnj.is Nåd. Proposition Xr 199.
Umeåseminariet hatle 35,t; procent av samtliga elever kommit från Västerbottens län,
51,6 procent från Västerbottens och Norrbottens län tillsammans (den starka stegringen
under senaste femårsperiod i Umeåseminuriets rekrytering från Norrbottens län
syntes särskilt värd att uppmärksammas), och Luleåseminariet hade erhållit 39,3 procent
av samtliga elever från Norrbottens län, 62,3 procent från Norrbottens och Västerbottens
län tillsammans. Det visade sig alltså, att visserligen ett seminarium i första
rummet erbölle sitt elevmaterial frän den närmaste bygden, men att sådant till avsevärd
omfattning tillfördes detsamma även från avlägsnare trakter. Vid en mera ingående
granskning av rekryteringsspörsmålet, därvid eleverna uppdelats i ett flertal
grupper efter de floddalar, där de natt sina hemorter, hade visat sig, att om ock inom
det län, där seminariet vore beläget, den närmare trakten lämnat ett något större
tillskott av elever, sådana dock i avsevärd mån tillförts detsamma även från övriga
delar av samma län. Överhuvud syntes ett studium av elevrekryteringen leda till den
slutsatsen, att några bestämda tendenser i ena eller andra riktningen av så exklusiv
art, som stundom påståtts under diskussionen om Norrlandsseminariet, i själva verket
icke förefunnes, utan att alla tre seminarierna droge till sig elever från samtliga de
fyra nordligaste länen, möjligen numera med undantag för Härnösands seminarium i
fråga om Norrbottens län. Några fullkomligt avgörande slutsatser torde alltså icke
kunna från den hittillsvarande elevrekryteringen vid de norrländska seminarierna dragas
i avseende på lämpligaste förläggningen av nya seminarier.
Beträffande därefter frågan om de trakter, där de utexaminerade lärarna sökte
sig anställning, hade den meningen uttalats, att lärare ej gärna toge plats norr om
den ort, där de fått sin utbildning. För denna frågas utredande både inom överstyrelsen
med ledning av den inom kort utkommande nya upplagan av Svensk folkskolematrikel
utarbetats en tabellarisk översikt (bil. 5, sid. 84—85), utvisande inom vilka län
de i nämnda matrikel intagna, från seminarierna i Härnösand, Luleå och Umeå utexaminerade
lärare, vilka nu innehade ordinarie folkskollärartjänst, vore anställda. Av denna
översikt, vilken torde vara ägnad att giva en ganska god bild av förhållandena i detta hänseende,
framginge, att av 525 från seminariet i Härnösand utexaminerade 153 eller 29
procent vore anställda i något län söder om de fyra nordligaste, 255 eller 49 procent
i Västernorrlands och Jämtlands län, vilka ju kunde betecknas såsom detta seminariums
huvudområde, och återstoden, 117 eller 22 procent i Västerbottens och Norrbottens
län, alltså norr om utbildningsorten. Vidare hade av 95 från seminariet i Luleå
utexaminerade 26, eller 27 procent, anställning sydligare än i de fyra nordligaste
länen, 12, eller 13 procent, i Västernorrlands och Jämtlands län, 9, eller 9 procent, i
Västerbottens och 48, eller 51 procent, i Norrbottens län, seminariets huvudområde.* Av
de redovisade, från seminariet i Umeå utexaminerade 415 lärarinnorna slutligen hade
179, eller 43 procent, erhållit anställning i sydligare län än de fyra nordligaste, 103,
eller 25 procent, vore anställda i Västernorrlands och Jämtlands län och 133, eller 32 1
1 Enligt en av rektor vid seminariet i Luleå lämnad uppgift hade av samtliga under
åren 1911—1915 utexaminerade och i tjänst anställda 126 lärare 26 eller 20,6 procent
vunnit anställning utom de fyra nordligaste länen (jfr sid. 48). Olikheten mot det i texten
angivna procenttalet berodde till en del på att av 1915 års avgående elever, vilka ännu ej
hunnit få ordinarie plats och alltså ej återfunnes i matrikeln, ovanligt litet antal sökt sig till
sydligare län. Delvis torde olikheten bero därpå, att rektors uppgift angåve anställningen
omedelbart efter utexamineringen, efter vilken tidpunkt åtskilliga torde ha sökt sig frän
det nordliga området.
De ntexaminerade
lärarnas
anställningsorter.
48
Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
procent, i de båda nordligaste länen. Sammanlagt förelåge alltså uppgift om 1,035
lärare och lärarinnor, och av dessa hade 358, eller nära 35 procent, anställning söder
om de fyra nordligaste länen och 677, eller något mer än 65 procent, inom sistnämnda
landsdel. I enlighet med de resultat denna undersökning lämnat hade, såsom redan
anmärkts, i det föregående räknats med eu avgång på grund av anställning^ i sydligare
landsdelar av 30 procent för manliga och 40 procent för kvinnliga från Norrlandsseminarierna
utexaminerade lärare.
Yad särskilt anginge seminariet i Luleå förelåge uppgifter om samtliga från
detta seminarium utexaminerade elevers anställning. Sammanställde man för dessa
elever hemort och anställningsort, erhölles följande översikt:
Hemort i: |
Anställning som lärare i: i |
|||||||
Norrbottens län. |
Västerbottens, |
Övriga län. |
Hela landet. ; |
|||||
Antal. |
?ö |
Antal. |
°,o |
Antal. |
% |
Antal. |
% |
|
Norrbottens län.................................... |
4S |
88,9 |
3 |
5,55 |
3 |
5,5 5 |
54 |
100,o |
Västerbottens, Jämtlands och Väster- |
||||||||
norrlands län .................................... |
9 |
15.5 |
35 |
60,4 |
14 |
24,i |
58 |
100,o |
Övriga län............................................ |
2 |
14.o |
3 |
21,4 |
9 |
64,3 |
14 |
100,o |
Hela landet |
59 |
46,s |
41 |
32,6 |
26 |
20,6 |
126 |
100,o1 |
Ehuru alltså avgången till sydligare bygder av från Norrlandsseminariema utexaminerade
lärare och lärarinnor vore ganska stor — något som ju vore ganska naturligt
och som näppeligen genom administrativa eller andra åtgärder kunde förhindras
— syntes dock de nu meddelade sifferuppgifterna ådagalägga, att ett betydligt större
antal av de nu utexaminerade kvarstannade i Norrland, än som antagits i flera av de
i ärendet avgivna yttrandena. Och vidare framginge av dessa uppgifter, att det anförda
påståendet om de utexaminerades motvilja mot att taga anställning norr om det
seminarium, där de utexaminerats, icke funne stöd i de faktiska förhållandena. Slutligen
borde påpekas, att av de tre Norrlandsseminariema det i Luleå hittills visat sig
vara det, från vilket det jämförelsevis största antalet utexaminerade lärare vänt åter
till hembygden. I folkskolinspektörernas förutnämnda utredningar hade, såsom i det
föregående anförts, också denna fråga berörts. Några mera exakta uppgifter hade
givetvis ej kunnat lämnas, och omdömena ginge delvis i något olika riktningar. Från
olika håll hade dock konstaterats en ganska vanlig benägenhet hos lärare med hemort
inom ifrågavarande område att söka sig anställning i hemtrakten, omedelbart eller sedan
de några år »sett sig om» i andra bygder.
De upplysningar, som framkommit i nu berörda hänseende, syntes emellertid
ådagalägga, att man icke heller i de utexaminerade lärarnas anställning kunde, såsom
stundom antagits, finna någon alldeles klar och otvetydig anvisning om var nya seminarier
inom Norrland borde förläggas.
49
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Ett annat spörsmål, till villket hänsyn måste tagas vid bedömandet av den lämpligaste
anordningen för en ökning av lärarproduktionen och som därför i detta sammanhang
borde uppmärksammas, vore det huruvida för nämnda ökning duhbelseminarietypen
eller enlcelseminarietypen borde komma till användning.
Den förra typen, dubbelseminariet, som i vårt land först upptagits i och med
ombyggnaden och utvidgningen av seminariet i Göteborg och vidare tillämpats beträffande
seminarierna i Falun, Uppsala och Lund, vore först och främst motiverad av
ekonomiska skäl, i det att densamma ställde sig avsevärt billigare i fråga om såväl
anläggningskostnader som driftkostnader. Beträffande anläggningskostnaderna kunde
erinras, att byggnaderna för enkelseminarierna i Stockholm och Luleå betingat en
kostnad av respektive 399,850 kronor och 392,750 kronor, kostnader för tomt, trädgårdsanläggning,
inledning m. m. oberäknade, samt att till byggnader för dubbelseminarierna
i Falun och Uppsala beviljats anslag ä respektive 502,100 kronor och 635,000
kronor, nyssnämnda särskilda kostnader likaledes oberäknade. Ifrågavarande seminariebyggnader
hade visserligen uppförts på olika tider och vore därför, i betraktande av
de hastiga stegringar av byggnadskostnader, som på senaste åren ägt rum, ej fullt
jämförliga. Men man torde dock utan att misstaga sig kunna med stöd av nämnda
prisuppgifter antaga, att byggnadskostnaderna för två enkelseminarier ställde sig omkring
200,000 kronor högre än för ett dubbelseminarium med samma effektivitet. Vad
driftkostnaderna beträffade upptoge 1916 års utgiftsstater för samtliga enkelseminarier
en genomsnittlig årskostnad av omkring 46,500 kronor samt för dubbelsemiuariet i
Göteborg en årskostnad av 78,550 kronor, vadan de årliga utgifterna kunde beräknas
bliva inemot 15,000 kronor lägre för ett dubbelseminarium än för två enkelseminarier.
Vore alltså dubbelseminarietypens överlägsenhet i ekonomiskt hänseende uppenbar,
torde den ur pedagogisk synpunkt kunna anses äga både företräden och vissa
olägenheter. En given fördel vore, att undervisningen vid dubbelseminariet med dess
större lärarantal kunde lättare fördelas mellan lärarna i enlighet med deras studier
och övriga förutsättningar och i det hela ordnas på ett i olika hänseenden
ändamålsenligare sätt. Dubbelseminariets resurser i fråga om böcker och undervisningsmateriell
kunde bliva större, liksom den materiella utrustningen där kunde bättre utnyttjas.
Det vore också tydligt, att dubbelseminariet såsom den större anstalten överhuvud
skulle hava lättare att göra sig gällande samt att bättre förutsättningar där
kunde förefinnas för ett initiativrikare pedagogiskt arbete och ett friskare pulserande
liv bland såväl lärare som elever.
A andra sidan hade såsom ett skäl mot dubbelseminariet och för enkelseminariets
större lämplighet ej sällan framhållits, att den individuella omsorg om och förtrogenhet
med de särskilda eleverna från ledningens sida, som i stor utsträckning och i många
fall tvivelsutan till fromma för utbildningsarbetet kunnat komma tiil stånd vid den
mindre läroanstalten med dess begränsade elevantal, försvårades vid dubbelseminariet
med hänsyn till det stora elevantalet. Onekligt torde ock vara, att förhållandena i
detta hänseende vore mindre gynnsamma vid en större anstalt än vid en mindre, även
om hittills inga verkliga olägenheter visat sig vid våra dubbelseminarier. I den mån
rektors tid och krafter icke räckte till även för det större elevantalet, kunde emellertid
den mera individuella omvårdnaden om eleverna tillgodoses av klassföreståndarna,
varför det icke torde behöva förefinnas några allvarligare farhågor i berörda avseende.
Ett betydelsefullare skäl för enkelseminarietypens användning särskilt för Norrlands
del innebures emellertid i elevrekryteringen. Av den föregående utredningen
torde hava framgått, att seminarieelever med hemort i Norrland i ganska betydlig
Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 samt. 176 käft. (Nr 199.) 7
Dnbbelseminarium
eller
enkelsemirariuni.
50
Kung!. Maj:It Nåd. Proposition Nr 199.
utsträckning efter genomgången kurs sökte sig läraranställning i hembygden. Med
hänsyn härtill och då det givetvis måste vara ett intresse av största vikt att så ordna
lärarutbildningen, att de olika trakternas lärarbehov så långt möjligt i lika mån tillgodosåges,
funnes onekligen åtskilligt som talade för att man inom Norrland genom
förläggande av enkelseminarier i de skilda huvudbygderna sökte i så stor utsträckning
som möjligt från alla dessa bygder uppsamla elever. I de inlagor rörande det planerade
Norrlandsseininariets förläggning, som från olika håll ingivits, hade den nu berörda
synpunkten med mycken styrka framhävts och kanske understundom tillmätts eu
överdriven betydelse. Sannolikt minskades dess vikt, i samma mån som kommunikationerna
inom Norrland förbättrades och därmed de olika bygdernas, närmast floddalarnas,
starka isolering från varandra minskades. I varje fall skulle, såsom de nyss
anförda kostnadsuppgifterna visade, den fördel, som genom nu berörda anordning stode
att vinna, betinga en synnerligen avsevärd kostnadsökning.
I detta sammanhang och innan överstyrelsen ginge att uttala sin egen uppfattning
om de åtgärder i fråga om lärarproduktionens ökning, som nu borde vidtagas,
ville överstyrelsen ånyo framhålla en synpunkt, åt vilken givits uttryck i överstyrelsens
föregående utlåtande i detta ärende, nämligen den, att någon avgörande betydelse
för den föreliggande frågans bedömande icke finge tillmätas de skiljaktigheter, som
förefunnes mellan de olika samhällenas erbjudanden, blott de oundgängliga fordringarna
i fråga om byggnadstomtens beskaffenhet och storlek vore uppfyllda. An mindre
kunde någon avgörande vikt få fästas vid de här tävlande samhällenas lokala intressen
och den större eller mindre betydelse, det för dem kunde hava att få inom sig förlagd
en offentlig institution sådan som ett folkskoleseminarium. Det behov, som här skulle
ses till godo, gällde ju framför allt landsbygden, och de åtgärder, som vidtoges, borde
därför uppenbarligen bestämmas framför allt ur synpunkten, att de på bästa sätt såge
detta behov till godo.
Utginge man så från det resultat, den föregående undersökningen rörande lärarbehovets
omfattning lämnat, nämligen att inom en icke alltför avlägsen framtid tre nya
avgångsklasser årligen borde utexamineras inom Norrland, och vidare beaktade de
framkomna uppgifterna i fråga om behovets fördelning mellan de olika länen, syntes
det utan vidare klart, att av sagda avgångsklasser en borde komma på övre, en på
mellersta och en på södra Norrland. Två avgångsklasser vore, såsom utredningen givit
vid handen, omedelbart behövliga, av vilka den ena borde vara manlig och den andra
kvinnlig, då ju behov redan nu förelåge av både manliga och kvinnliga lärarkrafter.
Huruvida den tredje klass, på vars upprättande man framdeles borde vara betänkt,
skulle vara manlig eller kvinnlig torde nu ej behöva eller böra bestämmas; då beslut
därom skulle fattas, borde givetvis denna fråga tagas under förnyad omprövning, därvid
även den riktning, vari utvecklingen under den mellanliggande tiden visade sig gå,
borde komma i betraktande.
De nya semi- Beträffande då frågan vilken del av området nu närmast borde tillgodoses,
narieavdel- gyntes det överstyrelsen icke kunna bliva någon tvekan om att södra delen, VästerförUganinS
s- norrlands och Jämtlands län, nu borde stå tillbaka. De meddelade sifferuppgifterna
F or?enDgS torde avgjort tyda på att behovet särskilt för skolväsendets förbättring vore större
inom Västerbottens och Norrbottens län än inom de båda sydligare länen. Det allmänna
kulturella läget torde ock vara sådant, att en förbättring av skolväsendet vore
mera av nöden i de båda nordligare länen. Slutligen: även om den föregående utredningen
visat, att påståendet om lärares obenägenhet att söka anställning norr om
51
Kungl. Maj:ts K (hl. Proposition Nr 190.
det seminarium, varifrån de utexaminerats, icke kunde fastslås såsom någon regel, torde
det dock vara klart, att förutsättningarna för de nordligare bygdernas tillgodoseende
vore större, därest de nya seminarieklasserna där erliölle sin utbildning, än om denna
skedde i områdets södra del.
Borde alltså inom Norrbottens och Västerbottens län så snart ske kunde två nya
seminarieavdelningar, en manlig och en kvinnlig, inrättas, vore först att erinra om
vilka platser inom detta område som gjort erbjudanden om tomtupplåtelse o. d. Dessa
platser vore räknat söder ifrån: Umeå, Skellefteå, Piteå och Över-Luleå kommun
(Boden). Rörande beskaffenheten av de tomtområden, som av nämnda samhällen erbjudits,
hade i överstyrelsens föregående utlåtande anförts, att, enligt vad överstyrelsen
inhämtat, desamma med undantag för Boden, där vid utlåtandets avgivande någon
besiktning av den erbjudna tomten ännu icke ägt rum, kunde anses såväl i fråga om
storlek som i andra hänseenden för ändamålet lämpliga, Samma omdöme torde, enligt
vad överstyrelsen numera genom besök på platsen förvissat sig om, kunna uttalas om
det i Boden erbjudna tomtområdet. Vid de ytterligare erbjudanden i ena eller andra
avseendet, som gjorts av samhällena, syntes man, enligt vad överstyrelsen redan uttalat,
icke böra fästa avgörande vikt, och det torde därför icke vara nödigt att nu
ingå på en ytterligare granskning av desamma eller jämförelse dem emellan.
Vid avgörandet av frågan om de nya seminarieavdelningarnas förläggning hade
man emellertid att icke blott taga hänsyn till de fördelar, de nu nämnda orterna i
olika hänseenden erbjöde. Dessutom måste man taga med i beräkning den omständigheten,
att, såsom den i ärendet lämnade utredningen otvetydigt visade, seminariets i
Umeå byggnader måste snarast möjligt ersättas med nya, vilka måste uppföras å ny tomt, då
det nuvarande seminarieområdet vore alldeles otillräckligt och icke kunde utvidgas. Men
vidare torde icke kunna lämnas ur sikte, att det inom ifrågavarande område belägna
seminariet i Luleå ägde nyligen uppförda byggnader, vilka i fråga om utrymme för
den naturvetenskapliga undervisningen, gymnastiklokaler o. d. vore så pass stort tilltagna,
att desamma med jämförelsevis måttliga kostnader skulle kunna utvidgas att
motsvara behovet för ett dubbelseminarium. Toges alla nu berörda omständigheter i
betraktande, uppställde sig följande alternativa möjligheter i fråga om uppförande
under de närmaste åren av seminariebyggnader inom Norrland:
1) uppförande av två nya enkelseminarier, nybyggnad för seminariet i Umeå;
2) utvidgning av Umeåseminariet till dubbelseminarium i sammanhang med
nybyggnad, uppförande av ett nvtt enkelseminarium;
3) utvidgning av Luleåseminariet till dubbelseminarium genom tillbyggnad,
uppförande av ett nytt enkelseminarium, nybyggnad för seminariet i Umeå;
4) utvidgning av såväl Luleåseminariet som Umeåseminariet till dubbelseminarier,
det förra genom tillbyggnad, det senare i sammanhang med nybyggnad.
Att med bestämdhet uppgiva, huru de nu angivna alternativen skulle förhålla
sig till varandra i ekonomiskt hänseende, läte sig tydligen icke göra, då ju de olika
anläggningarna skulle komma till utförande på olika tider och orter och framtida
växlingar i byggnadskostnaderna uppenbarligen nu icke kunde förutses. För att emellertid
underlätta ett bedömande av alternativen även ur kostnadssynpunkt torde böra
nämnas, att, enligt vad överstyrelsen från överintendentsämbetet inhämtat, man med
nu gällande byggnadspriser måste räkna med en ökning å minst 25 procent på de
förut augiva kostnaderna för exempelvis seminarierna i Luleå och Uppsala och att
alltså ett enkelseminarium sådant som det i Luleå för närvarande kunde antagas kosta
omkring 500,000 och ett dubbelseminarium som det i Uppsala omkring 800,000 kronor.
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 190.
4. Utvidgning av folkskoieseminariet i Luleå.
På grundvalen av den sålunda förebragta utredningen har folkskolöverstyrelsen
avgivit förslag i ämnet. Enligt detta förslag skulle den föreliggande
frågan begynnelsevis lösas därigenom, att det nuvarande folkskoieseminariet
i Luleå utvidgades till dubbelseminarium.
Till stöd härför har folkskolöverstyrelsen anfört följande:
Vid övervägande av samtliga de i det föregående berörda förhållanden och övriga
omständigheter, som borde komma i betraktande, då det nu gällde att avgöra, vilket
det första steget för ett förverkligande av det framlagda programmet för lärarproduktionens
ökning inom övre Norrland borde bliva och vilket förslag i detta ämne alltså
syntes höra föreläggas innevarande års riksdag, både överstyrelsen kommit till den
uppfattningen, att den åtgärd, som under nu förkandenvarande omständigheter syntes
hava de starkaste skälen för sig, vore en utvidgning av seminariet i Luleå till dubbelseminarium.
Ej minst hade det därvid för överstyrelsen synts vara betydelsefullt, att
denna åtgärd vore den billigaste av de åtgärder, som nu kunde ifrågakomma, och att
densamma därför bäst torde stå i överensstämmelse med de närvarande tidsförhållandenas
krav, dä ju såväl de abnormt uppdrivna bvggnadskostnaderna som det statstinansiella
läget innebure en kraftig maning att såsom det första steget välja den åtgärd,
som medförde de minsta utgifterna. Därtill komme, att en utvidgning av Luleåseminariet
vore den bland de möjliga åtgärderna, som snabbast och med minsta svårigheter
läte sig genomföra och därför hastigast kunde komma att lämna ett bidrag till
lärarbehovets tillgodoseende. De olägenheter, som givetvis under anläggningstiden alltid
vore förbundna med inrättandet av ett nytt seminarium, skulle också blott föga göra
sig kännbara vid upprättandet av en parallellavdelning till seminariet i Luleå.
Mot den nu förordade lösningen av den närmast föreliggande norrländska seminariebyggnadsfrågan
kunde, såvitt överstyrelsen förmådde bedöma, blott eu invändning
av mera vägande art göras, nämligen den, att då för närvarande inom den nordligaste
delen av övre Norrland funnes ett manligt seminarium och inom den sydligare delen
av samma område ett kvinnligt och två nya seminarier eller seminarieavdelningar där
vore behövliga, nu borde inom den förra delen upprättas ett kvinnligt och inom den
senare delen ett manligt seminarium. Därigenom skulle större möjlighet vinnas att
för de nya liksom för de nuvarande seminarierna erhålla tillräckligt antal elever och
på samma gång bättre tillfälle beredas att från samtliga huvudbygder inom området
till seminarierna draga såväl manliga som kvinnliga elever.
Överstyrelsen förbisåge ingalunda betydelsen av en sådan invändning och ville
medgiva, att därest hänsyn uteslutande toges till elevrekryteringen, förslaget icke kunde
anses såsom i allo tillfredsställande. Yad beträffade möjligheten att erhålla tillräckligt
antal elever, skulle överstyrelsen längre fram närmare uttala sig. I fråga om elevrekryteringens
jämna fördelning över området framginge av vad överstyrelsen i det
föregående anfört, att denna synpunkt enligt överstyrelsens uppfattning visserligen
vore synnerligen betydelsefull men dock icke den enda, som härvidlag borde komma i
betraktande, och alltså icke i och för sig kunde tillmätas avgörande betydelse, över
-
Kungl. Mtij.ds Nåd. Proposition Nr It)!). 53
styrelsen ville ock framhålla, att därest uppehållandet av ett uteslutande manligt dubbelseminarium
i Luleå verkligen skulle i nu berörda hänseende visa sig förenat med
olägenheter, möjlighet funnes att undkomma dessa genom seminariets lörändri ng till
samse rmnarium.
Redan då fråga först väcktes om inrättande av ett seminarium i Luleå, framställdes
av domkapitlet därstädes tanken på att tillträde till det nya seminariet borde beredas
för både manliga och kvinnliga sökande, åtminstone såsom eu övergångsform, till dess
det visade sig, huruvida tillräckligt antal manliga inträdessökande vore att påräkna.
Tanken hade därefter upptagits inom riksdagen vid behandlingen av frågan om Luleåseminariet
genom eu i andra kammaren väckt motion, vilken vunnit nämnda kammares
understöd. Folkundervisningskommittén hade sedermera i sitt utlåtande om folkskoleseminarierna
berört frågan om samseminarier och därvid, under åberopande av derstädes
i utlandet — Norge, Danmark, England, Schweiz och Förenta staterna — vunna
gynnsamma erfarenheter, anfört, att kommittén, utan att underkänna varje betänklighet
mot samundervisningens tillämpning på seminarieundervisniugen, som sin åsikt ville
uttala, att tanken på Barnundervisning vid seminarierna ingalunda kunde anses principiellt
förkastlig.
Överstyrelsen ville icke för sin del nu taga ståndpunkt i frågan om samundervisningens
principiella berättigande vid seminarierna och ansåge i varje fall, att det
icke nu vore lämpligt att förorda dess tillämpning vid seminariet i Luleå. Dels syntes
nämligen den närvarande tiden, innan seminarieundervisningen ännu hunnit vinna
stadga efter dess omläggning i sammanhang med den nya uudervisningsplanens tilllämpning,
näppeligen vara passande för försök med eu ny organisationstyp; dels torde
kunna ifrågasättas, huruvida just Luleå vore rätta platsen för ett första försök på detta
område. Men överstyrelsen hade velat erinra om möjligheten att framdeles på det sätt
som nu antytts undanröja olägenheter, som möjligen kunde uppkomma i fråga om elevrekryteringen
vid ett eventuellt manligt dubbelseminarium i Luleå. Och överstyrelsen ville
ytterligare framhålla, att enligt det förslag till utvidgning av Luleåseminariets byggnader,
som i det följande skulle framläggas, blott eu obetydligare och föga kostsam förändring
av lokalerna skulle behövas för att möjliggöra mottagandet även av kvinnliga elever.
Skulle nu i enlighet med den mening, överstyrelsen här uttalat, beslut komma att
fattas om utvidgning av seminariet i Luleå till dubbelseminarium, skulle därmed tydligen
de möjligheter, som innefattades i de två första av de nyssnämnda alternativen,
vara ur räkningen. Huruvida man sedermera vid programmets fullföljande skulle välja
alternativet 3 eller alternativet 4 vore ett spörsmål, som nu ej torde behöva avgöras.
Överstyrelsen ville för sin del icke i detta sammanhang härom göra något uttalande.
I händelse beslut rörande Luleåseminariet fattades av 1916 års riksdag, borde emellertid
förberedande åtgärder för byggnadspr ogrammets fortsatta utförande vidtagas, och
överstyrelsen torde då få anledning återkomma till nämnda spörsmål.
Slutligen redogör överstyrelsen för det byggnadsprogram och de ritningar
med tillhörande kostnadsberäkningar, som för Luleåseminariets utvidgning
till dubbelseminarium blivit upprättade, ävensom för de åtgärder,
som vidtagits för den nuvarande seminarietomtens tillökning till erforderlig
storlek. Härom yttrar överstyrelsen:
Sedan överstyrelsen kommit till nu angivna uppfattning i förläggningsfrågan, Byggnadshade
överstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts därtiil den 21 januari 1916 givna bemyndi- arbeten.
54
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
"ande tillkallat rektorn vid folkskoleseminariet i Luleå G. Norrby för överläggning
rörande de åtgärder, som vore erforderliga för Luleåseminariets utvidgning. T samråd
med sagde rektor och -—• sedan chefen för ecklesiastikdepartementet i skrivelse den 5
februari 1916 anmodat överintendentsämbetet att biträda överstyrelsen med utarbetande
av ritningar och kostnadsförslag beträffande den för nämnda utvidgning behövliga tillbyggnaden
— jämväl med överintendentsämbetet hade så en plan utarbetats för de
nybyggnadsarbeten, som synts erforderliga. I fråga härom hade även upplysningar
inhämtats från rektorn vid folkskoleseminariet i Göteborg K. A. Westling för tillgodogörande
av de erfarenheter rörande lokalförhållandena vid ett dubbelseminarium, som
vunnits under den tid, sagda seminarium arbetat i sina nya lokaler.
Vid deu omprövning av tillbvggnadsfrågan, som sålunda ägt rum, hade det befunnits,
att densamma torde finna den lämpligaste lösningen genom uppförande å seminarieområdets
nordligaste del av en särskild byggnad. För erhållande av den ändamålsenligaste
förläggningen av de olika lokalerna hade det befunnits lämpligast att
giva vissa rum i huvudbyggnaden en förändrad användning och ersätta dem med rum
i den nya byggnaden, varigenom dels bättre sammanhang de olika lokalerna emellan
kunde vinnas, dels lämpligare och för dubbelseminariets behov bättre avpassade utrymmen
beredas för vissa specialändamål. I huvudsak hade den fördelningen av utrymmena
genomförts, att huvudbyggnaden skulle förbehållas för seminarieklasserna och
den nya byggnaden för övningsskolan.
På grundval av det så utarbetade byggnadsprogrammet hade enligt överintendentsämbetets
uppdrag arkitekten hos ämbetet G. Hermansson, vilken uppgjort de ursprungliga
ritningarna till Luleåseminariet, utarbetat ritningar till den nya byggnaden
samt till de erforderliga förändringarna av huvudbyggnaden och gymnastikhuset. Sagda
ritningar med tillhörande kostnadsberäkning hade av överintendentsämbetet med en
den 14 mars 1916 dagtecknad skrivelse överlämnats till överstyrelsen och bifogades överstyrelsens
utlåtande.
Nybyggnadsförslaget upptoge en byggnad, uppförd i jordvåning och däröver två
våningar, och inrymde erforderliga nya lärosalar med tillhörande materialrum, ritsal
med skuggrum och modellrum, slöjdsalar med virkesrum, källarutrymmen, reservutrymmen
samt frukostrum för elever och övningsskolebarn, vilka sistnämnda rum redan
under nuvarande förhållanden visat sig synnerligen behövliga. Genom ändringarna å
huvudbyggnaden skulle erhållas större lärarrum med tillhörande utrymmen med hänsyn
till lärarkårens avsevärda ökning vid en utvidgning till dubbelseminarium, ökat utrymme
för bibliotek och läsrum, ytterligare ett rum för den naturvetenskapliga undervisningen
samt dubbelt antal överspelningsrum. I gymnastikhuset skulle genom den
nuvarande slöjdsalens ersättande med rum i den nya byggnaden erhållas ett nytt avklädningsrum.
Kostnadsberäkningen upptoge följande poster:
för nybyggnaden:
grundläggnings-, byggnads- och inrednings
arbeten.....................................................
elektriska ledningar.........................................
vatten och avlopp .........................................
värmeledning ..................................................
ställningar och instrumentalier.......................
oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll ..
kronor 177,315: —
» 4,600: —
» 9,000: —
> 20,100: —
» 4,000: —
» 20,000: — kronor 235,015: —
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199. |
5 |
för ändringsarbeten i huvudbyggnaden................................................ |
kronor 10,755:- |
för ändringsarbeten i gymnastikbyggnaden ....................................... |
» 1,690: - |
diverse omkostnader.............................................................................. |
» 1,000:- |
Summa |
kronor 248,460: - |
De utarbetade ritningarna och kostnadsberäkningen hade av överintendentsämbetet
för dess del lämnats utan erinran. Ämbetet hade emellertid beträffande kostnadsförslagets
slutsumma velat påpeka, att densamma kunde synas hög men att ämbetet, med hänsyn
till rådande och i stegring alltjämt stadda pris, icke vägat sätta den beräknade kostnaden
..lägre.
Överstyrelsen funne för sin del icke skäl till invändning mot de framlagda förslagsritningarna.
Skulle i en eller annan punkt några mindre förändringar befinnas
önskvärda, torde dessa vara av den art, att de vid arbetsritningars utarbetande kunde
vidtagas, utan att därav förorsakades någon ökning av kostnaderna. Överstyrelsen ansåge
alltså, att sagda ritningar kunde tjäna till huvudsaklig efterföljd vid det föreslagna
byggnadsarbetets utförande.
Vad de beräknade kostnaderna anginge kunde icke nekas, att de vore högre än
som kunnat förväntas. Med de erfarenheter, som gjorts rörande byggnadsprisernas
starka och hastiga stegring, exempelvis i fråga om nybyggnaden för foikskoleseminariet
i Lund, ausåge överstyrelsen det dock icke redligt att ifrågasätta någon nedprutning
av kostnadsbeloppet. Lade man de nu beräknade byggnadskostnaderna, 248,460 kronor,
till kostnaderna för de befintliga byggnaderna, 392,750 kronor, befunnes det, att trots
det synnerligen höga pris, som beräknats för nybyggnaden, totalbeloppet, 641,210 kronor,
bleve ungefärligen detsamma som kostnaden för de nya byggnaderna för dubbelseminariet
i Uppsala, 635,000 kronor. 1 jämförelse med den kostnad, som enligt överintendentsämbetets
i det föregående återgivna uppgifter nu skulle behöva beräknas för
ett nytt enkelseminarium, vore ju ock den beräknade kostnaden för ifrågavarande nybyggnad
blott hälften så stor, ehuru genom densamma vunnes samma möjligheter för
lärares utbildande som genom uppförande av ett nytt enkelseminarium.
Den tomt, över vilken seminariet i Luleå för närvarande förfogade, utgjorde ett
område av 31,896,3 8 kvadratmeter. Då densamma alltså vore mindre än de tomtområden,
som eljest ansetts önskvärda för dubbelseminarier, och då det dessutom för
en ändamålsenlig förläggning av den tilltänkta nya byggnaden ansetts önskligt, att
området utvidgades, både en ledamot av stadsfullmäktige i Luleå efter samråd med
överstyrelsen och överintendentsämbetet bos stadsfullmäktige väckt motion om kostnadsfri
upplåtelse av mark för åstadkommande av lämplig utvidgning av tomten. Såsom
framginge av ett till överstyrelsen inkommet och vid dess utlåtande fogat protokollsutdrag
med därtill börande karta både stadsfullmäktige den 11 mars 1916 i anledning
av sagda motion enhälligt beslutat att, för den händelse att foikskoleseminariet
i Luleå utvidgades till dubbelseminarium, med äganderätt till staten överlåta ett i väster,
norr och öster den nuvarande tomten omslutande område om tillhopa 16,090,14 kvadratmeter
ävensom att åtaga sig vissa förpliktelser med avseende å de kring seminarieområdet
belägna gator samt i fråga om det väster därom belägna områdets bebyggande.
Efter den sålunda erbjudna utvidgningen skulle området komma att omfatta
47,986,5 2 kvadratmeter, och säkerhet skulle därjämte hava vunnits mot att seminariet
på någon sida erbölle ett mindre lämpligt grannskap. Ehuru den tillökning av området,
som alltså nu kunde erhållas, vore större än som ur utrymmessynpunkt vore
behövligt, syntes dock de fördelar, tillökningen skulle bereda, såväl med hänsyn till det
56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
skydd, som vunnes mot olämplig bebyggelse i grannskapet, som beträffande möjligbeten
att anordna en idrottsplan, vara så störa, att överstyrelsen funne sig böra livligt förorda,
att det gjorda erbjudandet antoges.
Det nya områdets ordnande komme givetvis att medföra en del kostnader, för
vilka särskilt anslag torde bliva erforderligt. Förberedande åtgärder hade ock vidtagits
för erhållande av plan och kostnadsberäkning för de erforderliga arbetena å området.
Men dä det icke ansetts möjligt att i detta hänseende komma till ett slutligt omdöme,
förr än marken bleve bar, kunde något förslag beträffande områdets ordnande nu icke
framläggas. Därest beslut om seminariets utvidgning fattades, torde framställning i
nu berörda hänseende böra göras samtidigt därmed att anslag äskades till möblering
och inredning av den Dya byggnaden samt erforderlig komplettering av böcker och
under visn ingsmateriell.
Omförmälda protokollsutdrag, enligt vilket stadsfullmäktige i Luleå
iklätt sig vissa utfästelser beträffande tillhandahållande av mark m. m. för
seminariets utvidgning, innehåller därom följande:
Sedan stadsingenjören i enlighet med erhållet uppdrag inkommit med av kartskisser
åtföljt yttrande i ärendet, hade drätselkammaren föreslagit, att stadsfullmäktige
ville, för den händelse att folkskoleseminariet i Luleå utvidgas till ett dubbelseminarium,
på i motionen relaterat sätt utfästa sig:
att med äganderätt till staten överlåta
dels med grön färg å en av stadsingenjören E. Kiunman den 2 mars 1916 upprättad
karta betecknad mark om 8,103,6 2 kvadratmeters yta, utgörande tillsamman0
med den nuvarande seminarietomten 4 hektar,
dels den å samma karta med röd färg betecknade mark, utgörande 1,730,64 kvadratmeter;
och utgör sålunda det nu till överlåtelse till staten föreslagna området
9,834,2 6 kvadratmeter;
att anlägga gator längs seminariekvarterets västra och norra sidor;
att, när gatan söder om seminariekvarteret utfylles eller framdrages, lämna öppning
för tvenne kanaler till seminariets damm;
att, för så vitt bestämmelsen beror på staden, icke tillåta, att området mellan
seminariekvarteret och Backgatan1 bebygges med annat än enfamiljshus.
Drätselkammaren hade vidare föreslagit, att stadsfullmäktige ville som villkor för
dessa utfästelser påfordra rätt för staden att framdraga vatten- och avloppsledning
genom seminariekvarteret i Malmgatans 2 förlängning.
Som emellertid staden icke vore ägare till hela här ovan till överlåtelse på staten
föreslagna område, varför inköp måste göras av tomterna nr 1, 6 och 8 i kvarteret
Enen, av vilka tomter 634,13 kvadratmeter skulle tillfalla seminarieområdet och 1,086,os
kvadratmeter delvis falla inom norr därom liggande gatan, hade drätselkammaren beslutit
uppdraga åt stadsingenjören att under hand infordra anbud å dessa tomter.
Efter det drätselkammarens yttrande avgivits, hade under hand från motionären
inkommit meddelande, att när från överintendentsämbetet och folkskolöverstyrelsen
angivits, att hela det utvidgade seminarieområdet borde omfatta minst 4 hektar, man
därmed icke avsett att eftergiva fordran om upplåtelse av tomterna på östra sidan om
1 Parallell med Seminariegatan, västerut från seminarieområdet. — 2 Tvärgata till
Seminariegatan.
57
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 190.
seminariet i deras helhet, vilka vore avsedda såsom lek- och idrottsplats för det väsentligt
ökade barnantalet vid seminariets övningsskola.
Vid behandling av detta ärende beslöto stadsfullmäktige på hemställan av beredningsnämnden
enhälligt att bifalla drätselkammarens förslag med det tillägg, att upplåtelsen
till staten skulle omfatta jämväl det område om tillhopa 6,255,8 8 kvadratmeter,
som faller mellan det å åberopade kartan med grönt betecknade området och Lulsundsgatan.
Enligt vad jag inhämtat, har detta beslut sedermera vunnit laga kraft.
Till underlättande av uppfattningen om det erbjudna tomtomådet torde
få vid detta protokoll biläggas ovanberörda, av Kinnman den 2 mars 1916
upprättade karta, varå införts anteckning om det sedermera tillkomna
området.
Den av folkskolöverstyrelsen verkställda utredningen i ämnet synes
mig hava otvetydigt ådagalagt, dels att bristen på lärarkrafter för folkskolorna
i Norrland för närvarande är jämförelsevis stor, dels att folkskoleväsendet
i Norrland befinner sig på en beklagligt efterbliven ståndpunkt
i jämförelse med folkskoleväsendet inom landets övriga delar.
För avhjälpande av denna brist och för genomförande av de förbättringar
i skolväsendet inom Norrland, som måste anses omedelbart eller
inom de närmaste åren påkallade, liksom ock för möjliggörande av de
ytterligare förbättringar, som därefter kunna vara av nöden, samt för det
framtida uppehållandet av det sålunda förbättrade skolväsendet kräves påtagligen
ett betydligt antal nya lärarkrafter. För erhållande av sådana
erfordras givetvis nya lärarutbildningsanstalter.
Enligt överstyrelsens beräkning skulle icke mindre än tre nya seminarieavdelningar
vara erforderliga, för att Norrland i fråga om tillgången
på lärarkrafter skulle bliva tillgodosett i något så när samma grad, som
övriga delar av landet redan äro. Av dessa tre seminarieavdelningar skulle
en komma på norra, en på mellersta och en på södra Norrland (utom Gävleborgs
län). Två nya seminarieavdelningar, en manlig och en kvinnlig,
skulle vara omedelbart behövliga, och enär lärarbehovet vore störst i
de båda förstnämnda delarna av Norrland, borde dessa seminarieavdelningar
förläggas dit.
^ I samband härmed har folkskolöverstyrelsen erinrat, att seminariets i
Umeå byggnader befinna sig i sådant skick, att de snarast möjligt måste
ersättas av nya. Med hänsyn såväl härtill som till det förut nämnda behovet
av nya lärarkrafter har överstyrelsen kommit till följande fyra alternativ
beträffande uppförande under de närmaste åren av seminariebyggnader
för Norrland:
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 176 höft. (Nr 199.)
Departe
mentschefen.
8
58
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 199.
1) uppförande av två nya enkelseminarier, nybyggnad för seminariet
i Umeå;
2) utvidgning av Umeåseminariet till dubbelseminarium i sammanhang
med nybyggnad, uppförande av ett nytt enkelseminarium;
3) utvidgning av Luleåseminariet till dubbelseminarium genom tillbyggnad,
uppförande av ett nytt enkelseminarium, nybyggnad för seminariet
i Umeå;
4) utvidgning av såväl Luleåseminariet som Umeåseminariet till dubbelseminarier,
det förra genom tillbyggnad, det senare i sammanhang med
nybyggnad.
De av folkskolöverstyrelsen gjorda utredningarna synas mig vara utförda
omsorgsfullt och med beaktande av de huvudsakliga synpunkter, som
kunna vara av betydelse för frågans objektiva bedömande.
I likhet med folkskolöverstyrelsen håller jag före, att det endast år
de fyra nyssnämnda alternativen, som här kunna ifrågakomma. Vilket av
dessa alternativ man än väljer, kan dock dess genomförande icke ske
annat än stegvis. För närvarande torde valet stå mellan att antingen uppföra
ett nytt enkelseminarium eller att anordna parallellavdelningar till ett
redan förefintligt seminarium. På skäl, som folkskolöverstyrelsen anfört,
och särskilt med hänsyn till nu rådande statsfinansiella förhållanden ansluter
jag mig i detta avseende obetingat till överstyrelsens förslag.
Jag anser således, att den åtgärd, som nu skall vidtagas för anskaffande
av ett ökat antal lärarkrafter för folkskolorna i Norrland, bör vara den,
att folkskoleseminariet i Luleå utvidgas till dubbelseminarium.
När jag alltså uttalat denna uppfattning, vill jag dock samtidigt framhålla,
att detta icke får anses innebära ett omfattande av den principiella
ståndpunkten, att ett dubbelseminarium under alla omständigheter vore
att föredraga framför ett enkelseminarium.
Det utvidgade Luleåseminariet synes mig av flera skäl böra åtminstone
tillsvidare avse utbildning av endast manliga lärare.
Mot den föreliggande byggnadsplanen, som avser dels uppförande å
seminarieområdets nordligaste del av en särskild byggnad, dels vidtagande
av vissa förändringar inom den förutvarande seminariebyggnaden och gymnastikhuset,
har jag icke funnit något att invända. Att därvid beretts rum
jämväl för preparandundervisning finner jag av skäl, till vilka jag längre
fram skall återkomma, vara välbetänkt.
Det av arkitekten G. Hermansson upprättade kostnadsförslaget rörande
nybyggnaden samt ändringsarbetena i huvudbyggnaden och gymnastikhuset
slutar på en totalsumma av 248,460 kronor. Beträffande denna
summa har överintendentsämbetet förklarat, att den visserligen kunde synas
hög men att ämbetet med hänsyn till rådande och i stegring stadda pris
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
59
icke vågade sätta de beräknade kostnaderna lägre än som skett. Vid sådant
förhållande torde någon nedsättning av kostnadsberäkningen icke böra
liga ruin.
Såsom folkskolöverstyrelsen omförmält, är den tomt, över vilken Luleåseminariet
förfogar, mindre än de tomtområden, som eljest ansetts önskvärda
för dubbelseminarier. Sedan emellertid stadsfullmäktige i Luleå,
efter vad förut är nämnt, genom beslut den 11 mars 1916 utfäst sig bland
annat att för seminarietomtens utvidgning till staten med äganderätt överlåta
ett område av tillhopa 16,090,14 kvadratmeter, erhålles på detta sätt
ett för ändamålet fullt tillräckligt område. Förslag till ordnande av det
nya tomtområdet har emellertid av skäl, som folkskolöverstyrelsen anfört,
icke kunnat nu framläggas, utan torde, i händelse av bifall till förevarande
förslag, berörda fråga få framdeles upptagas till bedömande.
Därest beslut nu kommer att fattas om erforderliga byggnadsarbeten
för utvidgning av seminariet i Luleå till dubbelseminarium, böra åtgärder
vidtagas för inrättande snarast möjligt av parallellavdelningar vid seminariet.
Folkskolöverstyrelsen har därom anfört följande:
Utvidgningen borde tydligen taga sin början genom inrättande av en parallellavdelning
till första klassen senast höstterminen 1917. Med hänsyn till det trängande
behovet att snarast möjligt erhålla ökad tillgång på lärarkrafter inom Norrland skulle
det emellertid vara synnerligen önskligt, att sagda utvidgning kunde påbörjas redan
höstterminen 1916 genom inrättande av en dylik parallellavdelning. Att döma efter
hittillsvarande förhållanden och då någon särskild anordning för inträdessökandes förberedelse
nu ej vore vidtagen, torde visserligen icke stor sannolikhet förefinnas för att
tillräckligt antal elever för en sådan avdelning skulle kunna erhållas. Då emellertid
den möjligheten ju icke kunde anses alldeles utesluten, att kvalificerade inträdessökande
i tillräckligt antal kunde komma att anmäla sig, skulle det vara att beklaga,
om i sådant fall en parallellavdelning icke skulle kunna komma till stånd, därför att
medel för dess upprättande ej funnes tillgängliga. Det syntes därför överstyrelsen
riktigast, att man genom utverkande av anslag för ändamålet sökte hålla sagda möjlighet
öppen. Såsom förutsättning för att avdelningen skulle få träda i verksamhet ansåge
överstyrelsen lämpligen kunna uppställas, att åtminstone omkring 20 godkända inträdessökande
borde förefinnas. Skulle en parallellavdelning icke kunna komma till stånd
redan höstterminen 1916, finge de för densamma avsedda medlen besparas statsverket.
Rörande de kostnader, som skulle erfordras för uppehållande av parallellavdelning
till första klassen under läsåret 1916—1917 och parallellavdelningar
till första och andra klasserna under höstterminen 1917, har seminariets
rektor i en till folkskolöverstyrelsen ställd skrivelse den 24 februari
1916 lämnat följande utredning.
Behovet av lärarkrafter för parallellavdelningarna konime att omfatta nedan angivna
lärartimmar.
Parallell avdelningar -
4
60 |
Kungl. Maj-.ts Nåd. |
Proposition Nr 199. |
|||
Höstterminen |
Vårterminen |
Höstterminen |
|||
1916. |
1917. |
1917. ’ |
|||
för undervisningen |
i |
läsämnen..................... |
................. 30 |
30 |
56 |
2> » |
i |
teckning..................... |
................. 3 |
3 |
5 |
i |
musik ........................ |
................. 6 |
6 |
12 |
|
3- » |
i |
gymnastik.................. |
................ 8 |
8 |
14 |
i |
slöjd ........................... |
................. 8 |
8 |
12 |
Efter denna beräkning erfordrades sålunda under läsåret 1916—1917 1 extra ordinarie
adjunkt samt timlärare för 9 veckotimmar, under höstterminen 1917 2 extra
ordinarie adjunkter samt timlärare för 14 veckotimmar.
Beräknades arvoden för de nu angivna, under höstterminen 1916 och år 1917
behövliga extra lärarkrafterna enligt gällande författningar, uppginge de till följande
belopp:
'' |
Höst- |
Vår- |
Höst- |
|||||
terminen |
termine |
terminen |
Summa. |
|||||
1916. |
1917. |
1917. |
||||||
Kronor |
Ö. |
Kronor |
Ö. |
Kronor |
Ö. |
Kronor |
Ö. |
|
Arvode åt extra ordinarie adjunkter............ |
1,176 |
92 |
1,523 |
08 |
2,353 |
84 |
5,053 |
84 |
» » timlärare....................................... |
510 |
— |
660 |
— |
793 |
33 |
1,963 |
33 |
» » lärare i teckning ........................ |
130 |
77 |
169 |
23 |
217 |
95 |
517 |
95 |
» » » i musik.............................. |
261 |
54 |
338 |
46 |
523 |
08 |
1,123 |
08 |
» » » i gymnastik ..................... |
348 |
72 |
451 |
28 |
610 |
26 |
1,410 |
26 |
» » » i slöjd .............................. |
261 |
54 |
338 |
46 |
392 |
31 |
992 |
31 |
Summa |
2,689 |
49 |
3,480 |
51 |
4,89077 |
11,060 |
77 |
För elevstipendier borde beräknas ett årligt belopp av 2,500 kronor för klass.
Seminarieläkaren borde åtnjuta tilläggsarvode, beräknat efter 100 kronor för
klass och läsår.
Då expeditionsarbetet betydligt ökades genom det organisationsarbete, som förestode
under seminariets ombildning till dubbelseminarium, vore det rimligt, att rektors
skrivbiträde redan från senare halvåret 1916 erhölle arvode efter 250 kronor för
år. Ett tilläggsarvode å 150 kronor för år åt rektors skrivbiträde vore sålunda erforderligt.
Till slöjdvirke samt underhåll och komplettering av slöjdmateriell erfordrades ett
belopp av 75 kronor för termin för undervisning i ämnet i klass I, där även pappslöjd
inginge vid undervisningen, samt ett terminligt belopp av 50 kronor för undervisningen
i klass II.
Övrig undervisningsmateriell kunde beräknas till ett belopp av 100 kronor för
år och klass. Vid höstterminens början år 1917 behövde ett överspelningspianino inköpas
till ett ungefärligt pris av 400 kronor.
Såsom lärorum för en parallellavdelning kunde vid höstterminens början 1916
seminariets läsrum, där erforderliga elevpulpeter funnes, tagas i anspråk. För deu
parallellavdelning, som komme att inrättas med början av höstterminen 1917, kunde
ett nuvarande materiellrum i huvudbyggnaden tjäna till klassrum. För omändring av
Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 190. Öl
flen elektriska installationen i detta rum erfordrades ett belopp av 75 kronor. Följande
skolinventarier till denna avdelning borde anskaffas:
30 skolpulpeter a 20 kronor ..................................................................... kronor 600: —
1 lärarbord med stol och plattform ......................................................... » 75: —
Övrig inredningsmateriell........................................................................... » 50: —
Summa kronor 725: —
För utökning av seminariets knappa anslag till bränsle, belysning, städning m. m.
erfordrades för vardera av terminerna under läsåret 1916—1917 ett belopp av 200
kronor samt för höstterminen 1917 ett belopp av 500 kronor.
De för parallellavdelningarna under höstterminen 1916 och kalenderåret 1917 erforderliga
anslagsbeloppen bleve sålunda:
Höst- terminen 1916. |
Aret 1917. |
Summa. |
||||
till lärarar voden............................................................... |
Kronor 2,689 |
Ö. 49 |
Kronor 8,371 |
Ö. 28 |
Kronor 11,060 |
Ö. 77 |
» elevstipendier............................................................ |
1,250 |
— |
3,750 |
— |
5,000 |
— |
» tilläggsarvode åt seminarieläkaren........................... |
50 |
— |
150 |
— |
200 |
— |
» » » rektors skrivbiträde ..................... |
75 |
— |
150 |
— |
225 |
— |
» virke och materiell för slöjdundervisningen ......... |
75 |
— |
200 |
— |
275 |
— |
» undervisningsmateriell och musikinstrument ......... |
50 |
— |
550 |
— |
600 |
— |
» inventarier och inredningsmateriell ........................ |
— |
— |
800 |
— |
800 |
— |
» uppvärmning, belysning, städning m. m................ |
200 |
— |
700 |
— |
900 |
— |
Summa kronor |
4,389 |
49 |
14,671 |
28 |
19,060 |
77 |
Angående denna kostnadsberäkning har folkskolöverstyrelsen anfört
följande:
Den av rektor framlagda beräkningen av kostnaderna för lärarkrafter överensstämde
fullständigt med gällande undervisningsplan och löneförfattningar samt med
vad som eljest i liknande fall beviljats. Icke heller mot övriga av rektor upptagna
kostnadsbelopp funne överstyrelsen skäl till anmärkning med undantag därav, att
stipendieanslagen för parallellavdelningar plägat beräknas efter 1,200 kronor och ej,
såsom här skett, efter 1,250 kronor för termin och avdelning. Enligt sagda beräkningsgrund,
som även här torde böra tillämpas, kunde de angivna kostnadsbeloppen
minskas för höstterminen 1916 med 50 kronor, för år 1917 med 150 kronor och i
allt med 200 kronor. Hela anslagsbehovet för parallellavdelningar skulle alltså uppgå
till 18,860 kronor 77 öre. Kunde någon parallellavdelning ej komma till stånd förr
än vid början av höstterminen 1917, skulle av nämnda belopp erfordras allenast 4,339
kronor 49 öre.
Icke heller jag finner skäl till någon annan anmärkning mot den av
seminariets rektor gjorda kostnadsberäkningen för här avsedda parallellavdelningar
än den folkskolöverstyrelsen framställt. Till uppehållande av
Departe
mentschefen.
62
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
sagda parallellavdelningar skulle således, under förutsättning att en sådan
avdelning kan inrättas redan under höstterminen 1916, erfordras ett belopp
av 18,860 kronor 77 öre, därav 4,339 kronor 49 öre under höstterminen
1916 och 14,521 kronor 28 öre under år 1917.
Preparand- j förberörda skrivelse till folkskolöverstyrelsen har rektor Norrby
jämväl föreslagit, att en preparandkurs skulle under höstterminen 1916
på statens bekostnad inrättas vid seminariet i Luleå. Om behovet av sådana
kurser yttrar Norrby:
J J
Behovet av En förutsättning för seminariets i Luleå ombildning till dubbelseminarium an
sådana
säge Norrby vara, att på statens bekostnad anordnades en med seminariet förenad
s. k. preparandkurs.
Redan vid diskussionen om den nya seminarieorganisationen både det framhållits,
att med de inträdesfordringar, som enligt förnyad seminariestadga komme att bliva
gällande, det särskilt med hänsyn till förhållandena i övre Norrland bleve nödvändigt,
att på statens bekostnad dylika kurser inrättades. Lärarkollegiet vid seminariet i Luleå
hade sålunda i sitt underdåniga yttrande rörande folkundervisningskommitténs betänkande
angående folkskoleseminarierna betonat, att därest ej seminariekursen bleve
femårig, eu med seminariet förenad preparandkurs borde inrättas.
Domkapitlet i Luleå hade ävenledes i sitt den 26 september 1912 dagtecknade
underdåniga utlåtande i samma ärende gjort gällande nödvändigheten av eu dylik åtgärd.
Domkapitlet hade erinrat om det mindre utvecklade folkskoleväsendet i Norrbottens
och Västerbottens län, varigenom dessa läns glesboende allmogebefolkning i
vitt spridda byar i osedvanlig utsträckning måste åtnöja sig med mindre folkskolor
samt i varje fall avsakna fortsättningsskolor, ävensom att en avsevärd del av befolkningen
i det nordligaste länet hade finskan till sitt modersmål. Såvida ej genom statens
försorg förberedande inträdeskurser inrättades, befarade domkapitlet, att en stor
del av seminarieeleverna komme att rekryteras från sydligare delar av landet, varigenom
det övre Norrland, då dessa elever i främsta rummet komme att söka lärarbefattuingar
i sina hemorter, skulle komma att allt fortfarande lida brist på fullt utbildade
lärarkrafter vid folkskolorna. Liknande synpunkter hade framförts av biskop
Bergqvist i ett anförande i första kammaren vid 1913 års riksdag, då ärendet angående
ökade anslag till folkskoleseminarierna m. m. förekommit till behandling.
Erfarenheten hade också visat, att kurser för inträdessökande måst anordnas.
Den förmån, som en stor del inträdessökande från andra delar av riket åtnjutit att
hava haft tillfälle genomgå fullständiga folkskolor, ofta av A-typ, förefunnes ej i allmänhet
för allmogebefolkningen i övre Norrland. Härmed sammanhängde, att den
undervisning utöver den egentliga folkskolekursen, som i övriga delar av riket kunde
av erfarna folkskollärare lämnas ynglingar, som beredde sig för inträde vid folkskoleseminarium,
ej i avsevärd mån kunde beredas inträdessökande från de nordligaste länen.
Dessa måste sålunda anlita utvägen att genomgå på enskilt initiativ anordnade preparandkurser,
som naturligen, helst då elevantalet ej läte sig beräkna, måste ställa
sig jämförelsevis dyra. På grund av den nu senast nämnda omständigheten avskräcktes
jämväl många ynglingar, som eljest kunde vara synnerligen lämpliga för utbildning
till folkskollärarkallet, att beträda banan. Elevrekryteringen vid seminariet komme
därför i viss mån, vad beträffade sökande från övre Norrland, att betingas mera av
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr lid). 63
de ekonomiska möjligheter, de sökande kunde äga, än av deras fallenhet för lärarkallet.
Vad elever vid seminariet från sydliga delar av landet auginge sökte de, som domkapitlet
i sitt ovan refererade utlåtande befarade, i avsevärd mån anställning i sin
hemtrakt. Följande tabell lämnade härom upplysning.
Utexaminerade elever 1911—1915 med hemort i andra delar av riket än
Norrbottens och Västerbottens län.
Examensår. |
Läraranställ-ning i Norr-bottens eller |
Läraranställ-ning j andra |
Summa. |
1911 |
2 |
3 |
5 |
1912 |
2 |
8 |
10 |
1913 |
1 |
6 |
7 |
1914 |
— |
13 |
13 |
1915 |
2 |
11 |
13 |
Det vore sålunda, enligt Norrbys förmenande, även om seminariet i Luleå fortfarande
komme att arbeta som enkelseminarium, ett oavvisligt behov, att på statens
bekostnad en ined seminariet förenad preparandkurs upprättades vid detsamma.
Vid seminariets eventuella ombildning till dubbelseminarium framträdde än skarpare
behovet av en sådan åtgärd. Det torde stöta på synnerligen stora svårigheter att,
därest ei staten samtidigt atoge sig att bekosta en inträdeskurs, erhålla kvalificerade
sökande från det egentliga seminarieomradet, övre Norrland. Den fördel, som upprättandet
av parallellavdelningar avsåge att vinna, nämligen ökad tillgång på lärarkrafter
i denna landsdel, komme sålunda att äventyras.
För att fullt effektivt kunna ernå det åsyftade ändamålet torde det vara erforderligt,
att när erfarenheten rörande anordningen av preparandkursen mera stadgat sig
och lokalutrymme det medgåve, tvenne dylika samtidigt arbetande kurser anordnades
Nu närmast vore det lämpligt att stanna vid upprättandet av en sådan kurs.
Beträffande den närmare anordningen av den nu ifrågavarande preparandkursen
yttrar Norrby följande:
I kursen borde undervisning meddelas till den omfattning, som motsvarade in- Plan för kurtradestordr
in garna vid folkskolesetn i n ariuin. Att därjämte gymnastik borde upptagas sens anordna
timplanen, erfordrade ej närmare motivering. Såsom ämnen borde sålunda före- ninSkomma:
kristendomskunskap, modersmålet, matematik, historia, geografi, naturkunnighet,
teckning, välskrivning, sång, gymnastik och slöjd. Antalet undervisningstimmar
borde ej gärna utsträckas över i medeltal 5 om dagen eller till sammanlagt omkring
30 timmar i veckan, sa att eleverna bereddes tillräcklig tid för hemarbete, vilket givetvis
vore erforderligt även på den grund, att det sätt, på vilket eleven handhade detta,
vore en god mätare på hans lämplighet för studier.
Fråga bleve då, huru lång tid kursen borde omfatta. Den privata inträdeskurs
som de senare åren varit anordnad i Luleå, hade räckt sammanlagt 25 veckor. I kursen
hade ej ingått undervisning i gymnastik. Erfarenheten vid denna kurs hade givit
«
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
vid handen, att tiden varit väl knappt tilltagen särskilt med hänsyn till elevernas från
Lappmarken och de finsktalande delarna av länet bristande kunskap i svenska språket.
Det torde därför ej vara tillrådligt att inskränka kursen att omfatta blott en vårtermins
längd. Kursen borde tydligen taga sin början redan under höstterminen och
i sin helhet omfatta något längre tid än 25 veckor. Möjligen torde det framdeles visa
siw nödvändigt att låta kursen fortgå under helt läsår på 38 å 39 veckor, försöksvis
kunde det nu vara lämpligt att stanna vid en kurs på 34 veckor, varvid 14 veckor
borde komma på höstterminen och 20 på vårterminen. Kursen kunde da börja, sedan
arbetet vid seminariet kommit något i gång, vilket av flera skäl kunde vara en fördel.
Beträffande tillträde till kursen borde stadgas, att sökande skulle hava sin hemort
i Norrbottens eller Västerbottens län med visst företräde för ynglingar från Norrbottens
och Västerbottens läns finnmarks- och lappmarksförsamlingar. _ Da plats kunde
beredas, borde sökande från andra län, särskilt Jämtlands, kunna vinna inträde. 1
övrigt borde i tillämpliga delar fordras, att sökande uppfyllde de i §§ 28 och 29 i
gällande seminariestadga föreskrivna villkor, varvid dock den övre åldersgränsen for
inträde vid kursen borde sättas ett år lägre än för inträde vid folkskoleseminarium.
Nå
fysiska lämplighet och efter de närmare föreskrifter, som kunde av folkskolöverstyreisen
lämnas, bestämma om vilka som skulle vinna inträde vid kursen. Undervisningen
under höstterminen kunde lämpligen läggas så, att denna termin bleve en provtermin,
och borde sådana elever, som visade sig mindre lämpliga för utbildningen, kunna tran
kursen skiljas. Då plats av denna grund bleve ledig, skulle rektor äga att vid vårterminens
början bevilja inträde åt sådana elever, som kunde visa sig följa med under
Timplan
och undervisningsplan ävensom bestämmelser för kursens anordnande i
övrigt borde givetvis fastställas av folkskolöverstyrelseu.
Såsom lämplig fördelning av veckotimmar för den kurs, som eventuellt skulle
tawa sin början höstterminen 1916, föresloge Norrby för sin del följande:
Ämnen. |
Timmar. |
2 |
|
7 |
|
Matematik............................................. |
5 |
2 |
|
2 |
|
Naturkunnighet.................................... |
3 |
Summa |
21 |
Teckning och välskrivning.................. |
2 |
1 |
|
.........*......................... |
4 |
Slöjd...................................................... |
1 |
Summa |
8 |
Hela antalet undervisningstimmar...... |
29 |
65
Kuugl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 199.
De läroämnen, som fått clet högsta antalet undervisningstimmar, modersmålet,
matematik och naturkunnighet, hade visat sig vara de, i vilka de inträdessökande synbarligen
behövt ytterligare undervisning och handledning.
Antalet lärartimmar bleve för kunskapsämnena 23, varav 2 för granskning av
elevernas skriftliga arbeten, samt för övningsämnena 9, varav 2 för undervisning i
slöjd med delad klass.
Slutligen har Norrby även verkställt en beräkning av kostnaderna för
den ifrågasatta prepärandkursen och beträffande dessa kostnader anfört
följande:
Beräknades arvodena efter samma grunder som för timlärare vid folkskoleseminarium
och lärare i respektive övningsämnen, uppginge de till följande belopp:
----- |
Hö*t- |
— |
Vår- |
Högt- |
— |
|||
terminen |
terminen |
terminen |
Summa. |
|||||
1916. |
1917. |
1917. |
||||||
Kronor |
Ö. |
Kronor |
Ö. |
Kronor |
Ö. |
Kronor |
Ö. |
|
Arvode åt lärare i läsämneu........................ |
1,073 |
33 |
1,533 |
34 |
1,073 |
33 |
3,680 |
_ |
» » i teckningocbvälskrivning |
71 |
80 |
102 |
56 |
71 |
80 |
246 |
16 |
» » » i sårig .............................. |
35 |
90 |
51 |
28 |
35 |
90 |
123 |
08 |
t- » i gymnastik ..................... |
143 |
59 |
205 |
13 |
143 |
59 |
492 |
31 |
» » » i slöjd .............................. |
53 |
85 |
76 |
92 |
53 |
85 |
184 |
62 |
Summa |
1,378 |
47 |
1,969 |
23 |
1,378 |
47 |
4,726 |
17 |
Jämte rektor, som borde liava sig den närmaste ledningen av kursen anförtrodd,
torde eu lärare med samma uppgifter som en klassföreståndare och med uppgift att i
övrigt följa elevernas studier och utveckling höra förordnas. För kursens ledning och
övervakande borde rimligtvis någon ersättning beräknas, exempelvis ett belopp av 350
kronor för läsår, att fördelas efter folkskolöverstyrelsens beprövande.
Därest nu på statens bekostnad en preparandkurs inrättades vid seminariet, bereddes
därigenom en stor förmån åt inträdessökande vid seminariet från övre Norrland.
Emellertid torde det vara^ erforderligt för kursens behöriga rekrytering, att jämväi
något understöd bereddes åt behövande och i övrigt för utbildningen lämpliga elever
att utgå i form av stipendier efter kursens slut och sedan inträde beviljats vid seminariet.
Till elev, som vore kunnig i lapska eller finska språket och som förpliktigade
sig att efter slutad seminariekurs taga anställning som lärare vid skola i trakt, där
lapska eller finska förekomme som samtalsspråk, eller att, därest ej sådan anställning
kunde beredas honom, i varje fall under viss tid tjänstgöra inom Norrbottens eller
Västerbottens län, borde ett stipendium av 150 kronor kunna utgå ur förslagsanslaget
till lappmarks ecklesiastikverk, folkbilduingsändamål, eller förslagsanslaget till befrämjande
av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste delar bosatta finnar. För
övriga elever torde i staten för preparandkursen böra upptagas till stipendier ett årligt
belopp av 1,000 kronor.
I seminariets nuvarande byggnader kunde för de närmaste åren lokal för kursen
beredas i rummet ovanför träslöjdsalen i gymnastikbyggnaden. Intill dess kursen erhölle
rum i en blivaude nybyggnad, kunde lämpligen en del äldre skolbord och övriga
Bihand till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 176 käft. (Nr 199.) 9
Kostnader.
66
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
tillgängliga skolmöbler komma till användning,
dock anskaffas
3 dussin stolar ....................................................
1 lärarbord med stol och plattform...................
1 skåp...................................................................
diverse gardiner och inredningsmateriell ..........
Följande möbler och inventarier måste
250 kronor
75 »
75 »
100 »
vartill komme förändring av elektrisk installation i rummet
Summa 500 kronor
............ 100 »
Summa 600 kronor
Såsom ersättning till seminarieläkaren, som beträffande preparandkursen borde
hava samma skyldigheter som vid seminariet, borde utgå ett årligt arvode av 100
kronor. . ,
Till virke och materiell för slöjden och komplettering av slojdverktyg kunde beräknas
ett belopp av 100 kronor för år.
För övrig undervisningsmateriell, annonskostnader m. m. vore ett belopp av loff
kronor för år erforderligt. — Uppvärmning, belysning, vattenförbrukning, städning
m. m. betingade en jämförelsevis hög kostnad, då lokalen, som vore belägen i gymnastikbyggnaden,
krävde högre värmegrad än den för gymnastik- och slöjdlokaler erforderliga.
Kostnaden kunde ej sättas lägre än 500 kronor för ar. „
Anslagsbehoven för preparandkursen under höstterminen 1916 och kalenderaret
1917 bleve sålunda följande.
Lärararvoden .............................................
Ledning av kursen ....................................
Elevstipendier.............................................
Inventarier och inredningsmateriell .........
Läkararvode......................;.........................
Slöjdvirke och komplettering av verktyg
Undervisningsmateriell m. m. ..................
Uppvärmning, belysning, städning m. m.
Summa
Höst- terminen 1916. |
o År 1917. |
Summa. |
|||
Kronor |
Ö. |
Kronor |
Ö. |
Kronor |
Ö. |
1,378 |
47 |
3,347 |
70 |
4,726 |
17 |
175 |
— |
350 |
— |
525 |
— |
_ |
— |
1,000 |
— |
1,000 |
— |
600 |
— |
— |
— |
600 |
— |
50 |
— |
100 |
— |
150 |
— |
50 |
— |
100 |
— |
150 |
— |
75 |
— |
150 |
— |
225 |
— |
250 |
— |
500 |
— |
750 |
— |
2,578 |
47 |
5,547 |
70 |
8,126 |
17 |
Folkskolöverstyrelsen har i sin förutnämnda skrivelse den 21 mars
1916 yttrat sig jämväl om de ifrågasatta preparandkurserna och därvid
anfört följande rörande behovet av sådana kurser:
Redan från början hade det stått klart för överstyrelsen, att det komme att
erbjuda svårigheter att för de behövliga nya seminarierna eller seminarieavdelningarna
i övre Norrland erhålla nödigt antal elever med tillräckligt god_ förberedelse för att
undervisningen skulle kunna hallas uppe pa den nivå, som i allmänhet ansages önsk
-
67
Kunyl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr lutt.
värd vid vui-a seminarier. Man borde blott från den föregående framställningen fasthålla
vad som anförts rörande folkskoleväsendets beskaffenhet i denna del av landet
och därjämte erinra sig, att eu icke ringa del av befolkningen hade annat språk än
svenskan till sitt modersmål samt att överhuvud tillfällena att erhålla hjälp och handledning
vid förberedelsen till inträde i seminarium här i allmänhet torde vara betydligt
sämre än i andra trakter, för att det skulle vara klart, att inträdessökande från
övre Norrland i allmänhet icke kunde befinna sig på samma kunskapsnivå, som eljest
vore den vanliga.
Nu berörda förhållanden hade, då frågan om folkskoleseminariernas omorganisation
förelåg, med styrka framhållits av kollegierna vid seminarierna i Luleå och Umeå
samt av domkapitlet i Luleå och även berörts vid sagda frågas behandling inom riksdagen.
Överstyrelsen hade också för sin del kommit till den övertygelsen, att vilken
lösning än frågan om en ökniug av lärarproduktionen inom övre Norrland erhölle,
särskilda åtgärder från det allmännas sida oundgängligen erfordrades för erhållande
av inträdessökande med nödig utbildning. De överläggningar i detta ämne, överstyrelsen
haft med rektorn vid seminariet i Luleå, hade ytterligare bestyrkt överstyrelsens
uppfattning härutinnan.
Lämpligast torde tillfälle till nödig förberedelse kunna åstadkommas genom en
av staten upprättad och underhållen preparandkurs för inträdessökande, vilken ställdes
i samband med och under samma ledning som seminariet. Givetvis skulle intagning
i seminariet alltjämt ske efter inträdesprövning i likhet med vad nu ägde rum, och
tillfälle skulle alltså stå öppet för inträdessökande, som på annat sätt förberett sig,
att i tävlan med preparaudkursens elever vinna inträde i seminariet.
Överstyrelsen vore av den övertygelsen, att varje plan för en seminarieanläggning
eller seminarieutvidgning i övre Norrland som ett oundgängligt komplement krävde
en anordning av nu berörda eller därmed jämförlig art, och ville för övrigt rörande
behovet av särskild preparandkurs hänvisa till vad sagda rektor därom anfört i den
till överstyrelsen ingivna framställningen i ämnet. Överstyrelsen kunde för sin del
instämma i de uttalanden, som där gjorts.
Mot den av rektor Norrby framlagda planen för preparaudkursens
anordning har folkskolöverstyrelsen icke funnit skäl till invändning. Då
det här gällde ett första försök, vore ju möjligt, att vunna erfarenheter
framdeles kunde föranleda någon förändring i planläggningen. Men att
det framlagda förslaget i stort sett träffade det rätta syntes överstyrelsen
otvivelaktigt.
I fråga om den för preparandkursen upprättade kostnadsberäkningen
yttrar folkskolöverstyrelsen:
Vad auginge kostnaderna för kursen hade lärararvodena beräknats enligt samma
grunder, som i motsvaraude hänseenden gällde för folkskoleseminarierna, men med
vederbörlig reducering i förhållande till det mindre antal läsveckor, kursen skulle omfatta
i jämförelse med läsåret vid seminarierna. Överstyrelsen funne den sålunda
använda beräkningsgrunden skälig och hade icke heller något att anmärka beträffande
de av rektor upptagna utgiftsposterna för ledning av kursen, läkararvode, inventarier
och inredningsmateriell, slöjdvirke och komplettering av verktyg, undervisningsmateriell
samt uppvärmning, belysning och städning.
Däremot kände sig överstyrelsen tveksam, huruvida i enlighet med vad rektor
Departe mentschefen -
68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
föreslagit något belopp borde anvisas till stipendier åt preparandkursens elever. Tydligt
vore, att göda skäl kunde anföras både för och emot sagda förslag. Överstyrelsen
vore dock snarast böjd för den uppfattningen, att om nu, i enlighet med vad överstyrelsen
förordade, en så pass kraftig åtgärd vidtoges för främjande av en god elevrekrytering
som upprättande genom statens försorg av eu kostnadsfri preparandknrs,
man borde avvakta det resultat, som därav kunde vinnas, innan man beslutade sig för
att genom utdelande av stipendieunderstöd söka ytterligare befordra tillströmningen
till seminariet. Därtill komme, att det, innan närmare erfarenhet förelåge, syntes
svårt att bedöma, i vilken ordning och efter vilka grunder dylika understöd lämpligast
borde utgå. Överstyrelsen funne sig därför åtminstone för närvarande icke kunna
påyrka, att stipendier skulle utgå till preparandkursens elever.
Minskades det av rektor beräknade kostnadsbeloppet med den till stipendier avsedda
summan, 1,000 kronor, skulle kostnaderna för preparandkursens uppehållande
under höstterminen 1916 och år 1917 belöpa sig till 7,126 kronor 17 öre. Årskostnaden,
engångskostnader frånräknade, skulle uppgå till 4,547 kronor 70 öre. Anslag
för ändamålet torde tills vidare böra begäras å extra stat.
Vare sig man i övre Norrland inrättar ett nytt seminarium eller en
ny seminarieavdelning, är det givetvis en oundgänglig förutsättning för
att det ändamål, som härmed avses, skall vinnas, att ett erforderligt antal
för folkskollärarkallet lämpliga elever tillföres seminariet från denna
del av landet. Såväl den av folkskolöverstyrelsen lämnade utredningen
i frågan som ock vad seminariets rektor i detta ärende anfört torde
emellertid hava ådagalagt, att med den ringa utveckling, som folkskoleväsendet
i övre Norrland nått, en sådan elevrekrytering icke kan ske
med mindre särskilda åtgärder för detta ändamål vidtagas. Den åtgärd
i berörda avseende, som ligger närmast att tänka på, år utan tvivel
den, som seminariets lärarkår och domkapitlet i Luleå redan tidigare antytt
och som nu blivit av seminariets rektor och folkskolöverstyrelsen föreslagen,
nämligen att vid seminariet inrättas preparandkurser för den
ungdom, som önskar där vinna inträde. För min del anser jag, att en
sådan kurs så snart ske kan bör anordnas. Möjligen kan det framdeles
bliva behövligt att där anordna två, samtidigt pågående preparandkurser.
Detta är emellertid en fråga, som icke nu föreligger och som därför icke
heller behöver nu tagas under omprövning.
Mot den av seminariets rektor upprättade och av folkskolöverstyrelsen tillstyrkta
planen för den nu föreslagnakursensanordnandehar jagintetatt invända.
Beträffande den gjorda kostnadsberäkningen för kursen har folkskolöverstyrelsen
icke haft något att erinra utom i fråga om den post å 1,000
kronor, som avser stipendier åt preparandkursens elever. Rörande förslaget
om utdelande av dylika stipendier har överstyrelsen varit tveksam.
Överstyrelsen håller visserligen före, att goda skäl kunna anföras för detta
förslag, men anser dock, att man först borde avvakta resultatet av en kurs,
för vilken stipendier icke tilldelades eleverna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199. 69
I denna punkt har jag kommit till en annan uppfattning än överstyrelsen,
vare sig jag betraktat frågan ur seminariets eller ur elevernas
synpunkt.
Enligt vad jag inhämtat har antalet inträdessökande till första klassen
vid Luleå folkskoleseminarium under de båda senaste åren varit jämförelsevis
litet. Från att hava utgjort under åren 1910 —1912 respektive 50,
58 och 56 samt under år 1913 78 har detta antal år 1914 sjunkit till
41 och år 1915 till 32. Här kan visserligen erinras, att de inträdessökandes
antal under de båda senaste åren nedgått även vid vissa andra
seminarier, men denna nedgång har ingenstädes varit proportionsvis så
stor som vid seminariet i Luleå. Nu är det ju önskvärt, att antalet
inträdessökande i ej så ringa grad överstiger det antal, som kan mottagas,
enär endast därigenom ett fullt lämpligt elevmaterial kan utväljas. Då
nu en seminarieklass beräknats kunna rymma 30 elever och de sökandes
antal, såsom år 1915 varit fallet i Luleå, uppgår endast till 32, blir möjligheten
till urval tydligen ganska begränsad.
Redan härav framgår, ajt den föreslagna preparandkursen vid seminariet
i Luleå skulle vara behövlig, även om detta seminarium fortfarande
skulle förbliva ett enkelseminarium. När det nu hädanefter skulle
gälla att årligen tillföra seminariet ett dubbelt så stort antal elever som
förut och att bland dessa elever få särskilt de lapsktalande och finsktalande
bygderna tillbörligen representerade, synes mig den ytterligare
uppmuntran till inträde vid detta seminarium, som kan ligga i mindre
stipendier åt sådana elever vid preparandkursen, som visat sig lämpliga
för lärarkallet, vara väl behövlig, för såvitt man nämligen skall kunna
vänta sig ett tillräckligt antal inträdessökande.
Från elevernas synpunkt torde ett sådant stipendium icke kunna
betraktas annat än som en åtgärd, avseende att inträdessökande från rikets
nordliga delar må i fråga om möjligheten att fylla kunskapsförutsättningarna
bliva likställda med inträdessökande från andra delar av landet. Den
i övre Norrland uppfostrade, som vill förbereda sig för inträde vid ett folkskoleseminarium
och som erhållit endast folkskolebildning, är i allmänhet på
grund av folkskoleväsendets låga ståndpunkt i denna landsdel i tvåfaldigt
avseende sämre ställd än sina likar i övriga delar av landet. Dels har
han i de flesta fall erhållit en svagare skolbildning, varav följer, att den
nämnda förberedelsen måste bliva mera omfattande och kostsam; dels har
han endast i sällsynta undantagsfall att i sin hemort tillgå en examinerad
folkskollärare eller folkskollärarinna, som kan biträda honom vid förberedelsen.
Då nu denna hans ofördelaktigare ställning är en följd av
de ogynnsamma förhållanden inom ifrågavarande landsdel, med vilka en
Översikt av
kostvaderna.
70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
bildningssökande där har att kämpa, torde det kunna anses billigt, att
staten här, åtminstone i någon män, även i ekonomiskt avseende träder
hjälpande och stödjande emellan.
Med det anslag, som för ändamålet föreslagits, kunna stipendierna
visserligen icke bliva synnerligen stora, men även ett belopp av 40 å 50
kronor kan uppenbarligen vara av högt värde för en obemedlad eller
mindre bemedlad elev, kanske allramest därigenom att han sedermera
lättare skulle kunna erhålla nödig ekonomisk hjälp för genomgåendet av
den egentliga seminariekursen.
Då jag sålunda obetingat tillstyrker beviljandet av nu ifrågavarande
anslag till stipendier å mindre belopp, kan jag däremot icke anse lämpligt,
att därutöver stipendium å 150 kronor skulle tilldelas sådan elev vid
preparandkursen, som vore kunnig i lapska eller finska språket och som
förpliktade sig att efter slutad seminariekurs taga anställning som lärare
vid skola i trakt, där lapska eller finska förekommer som talspråk.
Dylika stipendier kunna för närvarande tilldelas elever vid det egentliga
seminariet, och åtgärder i enahanda syfte#torde icke böra vidtagas inom
den ram preparandkursen erbjuder.
Mot det upprättade kostnadsförslaget i övrigt har jag intet att
invända.
Det erforderliga anslaget för preparandkursen under höstterminen
1916 och kalenderåret 1917 skulle således bliva 8,126 kronor 17 öre.
För utvidgningen av folkskoleseminariet i Luleå till dubbelseminarium
skulle alltså i enlighet med den lämnade utredningen nu erfordras följande
anslag:
dels till uppförande av ny byggnad och ändringsarbeten
i de gamla byggnaderna ................................. kronor 248,460: —
dels till uppehållande under höstterminen 1916 och år
1917 av parallellavdelningar ......... kronor 18,860: 77
preparandkurs ................................ > 8,126: 17 > 26,986: 94
Summa kronor 275,446: 94
eller, sedan beloppet till parallellavdelningar och preparandkurs avrundats
till 27,000 kronor, 275,460 kronor. Det för byggnadsarbeten erforderliga
anslaget torde lämpligen böra fördelas på två budgetår.
Såsom förut erinrats, har i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag till uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium
i Norrland upptagits på extra stat för år 1917 ett belopp av 150,000
kronor. Bestridas från denna anslagspost kostnaderna för parallell
-
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199. 7i
avdelningar och preparandkurs, 27,000 kronor, skulle för byggnadsändamål
återstå 123,000 kronor eller i det närmaste hälften av byggnadskostnaderna.
Å 1918 års stat finge därefter anvisas återstoden, 125,400 kronor,
av sistnämnda kostnader.
På grund av vad nu anförts hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t Hemställan.
täcktes föreslå riksdagen att
dels antaga av stadsfullmäktige i Luleå gjort erbjudande
om upplåtelse av ett område av 16,090,14 kvadratmeter
för utvidgning av folkskoleseminariets i sagda
stad tomtområde,
dels till utförande i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten G. Hermansson upprättade ritningar
av erforderliga nybyggnads- och omändringsarbeten för
ifrågavarande seminariums utvidgning till dubbelseminarium
bevilja ett anslag av 248,460 kronor och därav
anvisa på extra stat för år 1917 ett belopp av 123,000
kronor,
dels ock till uppehållande vid samma seminarium
under höstterminen 1916 och år 1917 av parallellavdelningar
och preparandkurs anvisa på extra stat för år 1917
ett anslag av 27,000 kronor,
ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att av de för år
1917 anvisade anslagen låta under år 1916 förskottsvis
av tillgängliga medel utanordna för sistnämnda år erforderliga
belopp.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Einar Sundström.
I
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 19!),
73
Bilaga 1.
Ordinarie och extra ordinarie tjänster vid folkskolorna samt av mindre
kompetenta lärare uppchällna vikariat vid dessa skolor
åren 1907 och 1912.
1. |
2. |
*• |
*• |
5. |
6. |
7. |
|
L ä |
n. |
År 1907. |
År 1912. |
||||
Antal tjänster. |
Antal av mindre |
Antal tjänster. |
Antal av mindre |
||||
i absoluta |
i % av |
i absoluta |
i % av |
||||
Stockholms |
län..................... |
323 |
20 |
6,19 |
435 |
21 |
4,83 |
Uppsala |
» ..................... |
224 |
17 |
7,59 |
239 |
29 |
12,13 |
Södermanlands |
» ..................... |
325 |
22 |
6,7 7 |
363 |
31 |
8,54 |
Östergötlands |
> .................... |
453 |
19 |
4,19 |
487 |
53 |
10,88 |
Jönköpings |
» .................... |
308 |
32 |
10,39 |
367 |
67 |
18,26 |
Kronobergs |
3> ..................... |
202 |
38 |
18,81 |
245 |
63 |
25,71 |
Kalmar |
$ ..................... |
307 |
34 |
11,07 |
355 |
61 |
17,18 |
Gottlands |
> ..................... |
109 |
11 |
10,09 |
111 |
15 |
13,51 |
Blekinge |
» ..................... |
198 |
24 |
12,12 |
217 |
26 |
11,98 |
Kristianstads |
» ..................... |
357 |
31 |
8,08 |
390 |
54 |
13,85 |
Malmöhus |
» ..................... |
780 |
53 |
6,80 |
864 |
55 |
6,37 |
Hallands |
» ..................... |
202 |
13 |
6,44 |
221 |
18 |
8,15 |
Göteborgs och Bohus |
» ..................... |
520 |
63 |
12,12 |
578 |
72 |
12,46 |
Alvsborgs |
» ..................... |
38S |
50 |
12,89 |
443 |
75 |
16,93 |
Skaraborgs |
» ..................... |
341 |
47 |
13,78 |
364 |
47 |
12,91 |
Värmlands |
» ..................... |
395 |
72 |
18,2 3 |
465 |
in |
23,87 |
Örebro |
» ..................... |
333 |
38 |
11,41 |
371 |
38 |
10,24 |
Västmanlands |
» .................... |
266 |
28 |
10,53 |
287 |
33 |
11,50 |
Kopparbergs |
» ..................... |
349 |
33 |
9,46 |
383 |
35 |
9,14 |
Gävleborgs |
> ..................... |
358 |
50 |
13,97 |
395 |
35 |
8,86 |
Västernorrlands |
» ..................... |
327 |
43 |
13,15 |
379 |
47 |
12,40 |
Jämtlands |
» ..................... |
119 |
13 |
10,92 |
141 |
24 |
17,02 |
Västerbottens |
» .................... |
115 |
23 |
20,0 o |
125 |
20 |
16,00 |
Norrbottens |
» ..................... |
181 |
24 |
13,20 |
231 |
41 |
17,7 5 |
Samtliga län |
7,480 |
798 |
10,67 |
8,456 |
1,071 |
12,67 |
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 176 höft. (Nr 199.) 10
74
Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Antal folkskolor och mindre folkskolor å landsbygden åren 1908 och 1913 samt
vid dessa skolor i
i) Absoluta tal.
1. |
2. |
3. |
1 |
5. |
6. |
7. |
8. |
s. |
10. | |
n. |
12. |
13. |
|
Län. |
Antal folkskolor och mindre folkskolor. |
Antal barn. |
|||||||||||
År 1908. |
År 1913. |
År 1908. |
År 1913. |
||||||||||
Folk- skolor. |
Mindre folk- skolor. |
Summa. |
Folk- skolor |
Mindre folk- skolor. |
Summa. |
Vid folk- skolor. |
Vid mindre folk- skolor. |
Summa |
Vid folk- skolor. |
Vid mindre folk- skolor. |
Summa. |
||
Stockholms |
län |
237 |
100 |
337 |
244 |
102 |
346 |
15,211 |
3,056 |
18,267 |
16,079 |
2,885 |
18,964 |
Uppsala |
162 |
31 |
193 |
165 |
31 |
196 |
8,412 |
840 |
9,252 |
8,548 |
774 |
9,322 |
|
Södermanlands |
7> |
214 |
30 |
244 |
221 |
25 |
246 |
13,124 |
961 |
14,085 |
13,799 |
727 |
14,526 |
Östergötlands |
» |
300 |
82 |
382 |
301 |
88 |
389 |
19,188 |
2,300 |
21,488 |
20,117 |
2,459 |
22,576 |
Jönköpings |
7> |
240 |
50 |
290 |
256 |
69 |
325 |
15,631 |
1,628 |
17,259 |
14,995 |
2,083 |
17,078 |
Kronobergs |
1> |
193 |
45 |
238 |
219 |
57 |
276 |
13,706 |
2,096 |
15,802 |
13,915 |
2,377 |
16,292 |
Kalmar |
» |
265 |
84 |
349 |
278 |
104 |
382 |
18,125 |
2,609 |
20,734 |
17,876 |
3,200 |
21,076 |
Gottlands |
93 |
3 |
96 |
94 |
3 |
97 |
3,937 |
114 |
4,051 |
4,044 |
100 |
4,144 |
|
Blekinge |
> |
135 |
38 |
173 |
135 |
41 |
176 |
11,830 |
1,836 |
13,666 |
11,986 |
1,743 |
13,729 |
Kristianstads |
» |
315 |
35 |
350 |
322 |
38 |
360 |
21,007 |
1,349 |
22,356 |
21,796 |
1,317 |
23,113 |
Malmöhus |
$ |
451 |
52 |
503 |
446 |
50 |
496 |
29,526 |
1,257 |
30,783 |
28,344 |
1,259 |
29,603 |
Hallands |
> |
136 |
57 |
193 |
137 |
60 |
197 |
10,978 |
2,023 |
13,001 |
10,784 |
2,064 |
12,848 |
Göteborgs o. Bob. |
210 |
85 |
295 |
219 |
101 |
320 |
17,164 |
3,210 |
20,374 |
17,844 |
3,708 |
21,552 |
|
Älvsborgs |
> |
318 |
62 |
380 |
336 |
67 |
403 |
21,809 |
2,070 |
23,879 |
21,753 |
1,927 |
23,680 |
Skaraborgs |
292 |
18 |
310 |
300 |
17 |
317 |
19,631 |
508 |
20,139 |
18,368 |
443 |
18,811 |
|
Värmlands |
Tf |
336 |
115 |
451 |
375 |
114 |
489 |
22,714 |
3,238 |
25,952 |
22,526 |
2,859 |
25,385 |
Örebro |
l |
259 |
62 |
321 |
264 |
66 |
330 |
17,077 |
1,624 |
18,701 |
17,244 |
1,653 |
18,897 |
Västmanlands |
188 |
33 |
221 |
192 |
40 |
232 |
10,847 |
764 |
11,611 |
11,306 |
904 |
12,210 |
|
Kopparbergs |
> |
285 |
83 |
368 |
294 |
94 |
388 |
20,844 |
1,895 |
22,739 |
21,841 |
1,827 |
23,668 |
Gävleborgs |
» |
235 |
204 |
439 |
249 |
210 |
459 |
16,176 |
6,689 |
22,865 |
16,803 |
6,543 |
23,346 |
Västernorrlands |
231 |
225 |
456 |
245 |
240 |
485 |
17,139 |
8,496 |
25,635 |
17,916 |
8,447 |
26,363 |
|
Jämtlands |
105 |
100 |
205 |
123 |
123 |
246 |
6,164 |
3,491 |
9,655 |
6,781 |
3,850 |
10,631 |
|
Västerbottens |
2> |
95 |
385 |
480 |
104 |
435 |
539 |
6,174 |
14,294 |
20,468 |
7,070 |
15,181 |
22,251 |
Norrbottens |
124 |
327 |
451 |
158 |
372 |
530 |
7.979 |
10,575 |
18,554 |
10,503| 10,259 |
20.762 |
||
Summa landsbygd |
5,419 |
2,306 |
7,725 |
5,677 |
2,547 |
8,224 |
364,393 |
76,923 |
441,316 |
372,238 |
78,589| 450,827 |
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 199.
75
Bilaga 2.
antal barn vid årets slut av 7—14 års ålder, vilka under kalenderåret undervisats
sina egna distrikt.
2) Procenttal.
1. |
1 |
«■ | |
3. |
1 |
«• |
— |
8. | |
9. | |
10. | |
u. |
12. |
18. |
|
Län. |
Antal folkskolor och mindre folkskolor. |
Antal barn. |
|||||||||||
År 1908. |
År 1913. |
År 1908. |
År 1913. |
||||||||||
Folk- skolor. |
Mindre folk- skolor. |
Summa.; |
Folk- skolor. |
Mindre folk- skolor. |
Summa. |
Vid folk- skolor. |
Vid mindre folk- skolor. |
Summa. |
Vid folk- skolor. |
Vid mindre folk- skolor. |
Summa. |
||
Stockholms |
län |
70,33 |
29,67 |
100,oo |
70,52 |
29,48 |
100, oo |
83,27 |
16,78 |
100, oo |
84,7 9 |
15,21 |
100,oo |
Uppsala |
» |
83,94 |
16,06 |
100,oo |
84,18 |
15,82 |
100,oo |
90,92 |
9,os |
100,oo |
91,70 |
8,30 |
100,oo |
Södermanlands |
87,70 |
12,30 |
100, oo |
89,84 |
10,16 |
100,oo |
93,18 |
6,82 |
100, oo |
95,00 |
5,00 |
100,oo |
|
Östergötlands |
78,53 |
21,47 |
100,oo |
77,38 |
22,62 |
100,oo |
89,30 |
10,70 |
100,oo |
89,n |
10,89 |
100,oo |
|
Jönköpings |
82,76 |
17,24 |
100,oo |
78,77 |
21,23 |
100, oo |
90,57 |
9,43 |
100, oo |
87,80 |
12,20 |
100,oo |
|
Kronobergs |
y> |
81,09 |
18,91 |
100,oo |
79,35 |
20,65 |
100,oo |
86,74 |
13,26 |
100, oo |
85,41 |
14,59 |
100,oo |
Kalmar |
i |
75,93 |
24,07 |
100, oo |
72,77 |
27,23 |
100,oo |
87,42 |
12,58 |
100, oo |
84,82 |
15,18 |
100, oo |
Gottlands |
7> |
96,87 |
3,13 |
100,oo |
96,91 |
3,09 |
100,oo |
97,19 |
2,81 |
100,oo |
97,59 |
2,41 |
100,oo |
Blekinge |
Tf |
78,03 |
21,97 |
100,oo |
76,70 |
23,30 |
100,oo |
86,57 |
13,43 |
100,oo |
S7,so |
12,70 |
100,oo |
Kristianstads |
l |
90, oo |
10,oo |
100,oo |
89,44 |
10,56 |
100,oo |
93,97 |
6,03 |
100,oo |
94,30 |
5,7 0 |
100, oo |
Malmöhus |
» |
89,66 |
10,34 |
100, oo |
89,92 |
10,0 8 |
100, oo |
95,92 |
4,08 |
100,oo |
95,75 |
4,25 |
100, oo |
Hallands |
l |
70,47 |
29,53 |
100,oo |
69,54 |
30,46 |
100,oo |
84,44 |
15,56 |
100, oo |
83,94 |
16,06 |
100,oo |
Göteborgs o. Boh |
l |
71,19 |
28,81 |
100,00 |
68,44 |
31,56 |
100, oo |
84,24 |
15,76 |
100,oo |
82,80 |
17,20 |
100,oo |
Älvsborgs |
» |
83,68 |
16,32 |
100,oo |
83,37 |
16,63 |
100,oo |
91,33 |
8,67 |
100,oo |
91,86 |
8,14 |
100,oo |
Skaraborgs |
T> |
94,19 |
5,81 |
100, oo |
94,64 |
5,36 |
100, oo |
97,48 |
2,52 |
100, oo |
97,64 |
2,36 |
100,oo |
Värmlands |
l |
74,50 |
25,50 |
100, oo |
76,69 |
23,31 |
100,oo |
87,52 |
12,48 |
100, oo |
88,74 |
11,26 |
100,oo |
Örebro |
> |
80,68 |
19,32 |
100,oo |
80,0 o |
20,00 |
100, oo |
91,32 |
8,68 |
100,oo |
91,25 |
8,75 |
100,oo |
Västmanlands |
85,07 |
14,93 |
100, oo |
82,76 |
17,24 |
100,oo |
93,42 |
6,58 |
100,oo |
92,60 |
7,40 |
100,oo |
|
Kopparbergs |
77,44 |
22,56 |
100, oo |
75,77 |
24,23 |
100, oo |
91,67 |
8,33 |
100, oo |
92,28 |
7,7 2 |
100,oo |
|
Gävleborgs |
> |
53,58 |
46,47 |
100,oo |
54,25 |
45,75 |
100,oo |
70,75 |
29,25 |
100, oo |
71,97 |
28,03 |
100,oo |
Västernorrlands |
> |
50,66 |
49,34 |
100,oo |
50,52 |
49,48 |
100,oo |
66,86 |
33,14 |
100, oo |
67,96 |
32,04 |
100, oo |
Jämtlands |
51,22 |
48,78 |
100, oo |
50,oo |
50,0 o |
100,oo |
63,84 |
36,16 |
100,oo |
63,79 |
36,21 |
100, oo |
|
Västerbottens |
19,7 9 |
80,21 |
100,oo |
19.30 |
80,70 |
100,o o |
30,16 |
69,84 |
100,oo |
31,77 |
68,23 |
100, oo |
|
Norrbottens |
27,50 |
72,50 |
100,oo |
29.81 |
70,19 |
100,oo |
43,00 |
57,oo |
100,oo |
50,59 |
49,41 |
100,oo |
|
Summa landsbygd |
70,15 |
29,85 |
100, oo |
69,03 |
30,97 |
100, oo |
| 82,57 |
17,43 |
100, oo |
82,5 7 |
17,43 |
100,00 |
76
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Antal lärare och lärarinnor vid folkskolor och
1) Absoluta
1. |
2. |
3. |
1 4. |
j R. |
6- |
’• 1 |
|
Län. |
L ä i |
are |
|||||
i |
folk- |
||||||
Ordinarie. |
Extra ordinarie. |
||||||
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
||
Stockholms |
län.................................... |
185 |
124 |
309 |
7 |
26 |
33 |
Uppsala |
2> ................................... |
128 |
57 |
185 |
— |
3 |
3 |
Södermanlands |
» .................................... |
145 |
109 |
254 |
1 |
4 |
5 |
Östergötlands |
2> .................................... |
284 |
57 |
341 |
4 |
13 |
17 |
Jönköpings |
» .................................... |
211 |
71 |
282 |
7 |
4 |
11 |
Kronobergs |
2> .................................... |
176 |
60 |
236 |
2 |
— |
o |
Kalmar |
$ .................................... |
180 |
115 |
295 |
— |
1 |
i |
Gottlands |
» .................................... |
82 |
14 |
96 |
— |
— |
— |
Blekinge |
» .................................... |
112 |
35 |
147 |
— |
2 |
o |
Kristianstads |
7> .................................... |
297 |
61 |
358 |
3 |
2 |
5 |
Malmöhus |
» .................................... |
451 |
68 |
519 |
5 |
5 |
10 |
Hallands |
» .................................... |
118 |
35 |
153 |
1 |
2 |
3 |
Göteborgs och Bohus |
» ................................... |
150 |
108 |
258 |
4 |
2 |
6 |
Alvsborgs |
» .................................... |
267 |
99 |
366 |
6 |
3 |
9 |
Skaraborgs |
.................................... |
239 |
69 |
308 |
2 |
1 |
3 |
Värmlands |
2> .................................... |
309 |
97 |
406 |
2 |
4 |
6 |
Örebro |
» ................................... |
220 |
77 |
297 |
7 |
3 |
10 |
Västmanlands |
.................................... |
141 |
81 |
222 |
3 |
2 |
5 |
Kopparbergs |
> . . |
235 |
119 |
354 |
7 |
6 |
13 |
Gävleborgs |
» .................................... |
183 |
in |
294 |
1 |
7 |
8 |
Västernorrlands |
3» ................................... |
198 |
104 |
302 |
15 |
10 |
25 |
Jämtlands |
» .................................... |
101 |
32 |
133 |
— |
1 |
1 |
Västerbottens |
» ................................... |
57 |
57 |
114 |
— |
4 |
4 |
Norrbottens |
> .................................... |
122 |
67 |
189 |
9 |
20 |
29 |
Summa landsbygd |
4,591 |
1,827 |
6,418 |
86 |
125 |
211 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.
77
Bilaga 3 a)
mindre folkskolor å landsbygden år 1913.
tal.
1 «. |
»• |
10. || 11. |
12. |
13. |
14. |
16. |
16. |
17. |
18. |
i». |
|
och |
1 ii |
r a |
i n n o r |
||||||||
sko] |
o r. |
i mindre folkskolor. |
i samtliga folk- och mindre |
||||||||
Biträdande. |
Samtliga. |
folkskolor. |
|||||||||
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
37 |
37 |
192 |
187 |
379 |
101 |
101 |
192 |
288 |
480 |
||
— |
10 |
10 |
128 |
70 |
198 |
— |
31 |
31 |
128 |
101 |
229 |
3 |
19 |
22 |
149 |
132 |
281 |
— |
25 |
25 |
149 |
157 |
306 |
— |
23 |
23 |
288 |
93 |
381 |
1 |
87 |
88 |
289 |
180 |
469 |
— |
9 |
9 |
218 |
84 |
302 |
1 |
68 |
69 |
219 |
152 |
371 |
— |
11 |
11 |
178 |
71 |
249 |
57 |
57 |
178 |
128 |
306 |
|
— |
13 |
15 |
180 |
131 |
311 |
4 |
99 |
103 |
184 |
230 |
414 |
— |
2 |
2 |
82 |
16 |
98 |
1 |
2 |
3 |
83 |
18 |
101 |
— |
39 |
39 |
112 |
76 |
188 |
1 |
39 |
40 |
113 |
115 |
228 |
— |
67 |
67 |
300 |
130 |
430 |
2 |
36 |
38 |
302 |
166 |
468 |
— |
99 |
99 |
456 |
172 |
628 |
4 |
46 |
50 |
460 |
218 |
678 |
— |
40 |
40 |
119 |
77 |
196 |
2 |
58 |
60 |
121 |
135 |
256 |
— |
45 |
45 |
154 |
155 |
309 |
— |
102 |
102 |
154 |
257 |
411 |
— |
34 |
34 |
273 |
136 |
409 |
— |
66 |
66 |
273 |
202 |
475 |
— |
17 |
17 |
241 |
87 |
328 |
— |
17 |
17 |
241 |
104 |
345 |
— |
31 |
31 |
311 |
132 |
443 |
4 |
no |
114 |
315 |
242 |
557 |
— |
64 |
64 |
227 |
144 |
371 |
1 |
65 |
66 |
228 |
209 |
437 |
— |
25 |
25 |
144 |
108 |
252 |
3 |
37 |
40 |
147 |
145 |
292 |
8 |
104 |
112 |
250 |
229 |
479 |
13 |
84 |
97 |
263 |
313 |
576 |
— |
55 |
55 |
184 |
173 |
357 |
8 |
202 |
210 |
192 |
375 |
567 |
— |
27 |
27 |
213 |
141 |
354 |
— |
240 |
240 |
213 |
381 |
594 |
— |
23 |
23 |
101 |
56 |
157 |
6 |
117 |
123 |
107 |
173 |
280 |
— |
51 |
51 |
57 |
112 |
169 |
20 |
415 |
435 |
77 |
527 |
604 |
1 |
53 |
54 |
132 |
140 |
272 |
30 |
344 |
374 |
162 |
484 |
646 |
12 |
900 |
912 |
4,689 |
2,852 |
7,541 |
101 |
2,448 |
2,549 |
4,790 |
5,300 |
10,090 |
78
Kungl. hlaj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Antal lärare och lärarinnor vid folkskolor och
2) Procent -
i. |
2- 1 |
3. | |
4. i |
5. |
6. |
»• 1 |
|
Län. |
Lär |
are |
|||||
i |
folk- |
||||||
Ordinarie. |
Extra ordinarie. |
||||||
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
||
Stockholms |
län.................................... |
38,54 |
25,83 |
64,37 |
1,46 |
5,41 |
6,87 |
Uppsala |
> .................................... |
55,89 |
24,89 |
80,78 |
— |
1,31 |
1,31 |
Södermanlands |
> .................................... |
47,39 |
35,62 |
83,01 |
0,32 |
1,31 |
1,63 |
Östergötlands |
» .................................... |
60,54 |
12,16 |
72,70 |
0,85 |
2,78 |
3,63 |
Jönköpings |
» .................................... |
56,87 |
19,14 |
76,01 |
1,89 |
1,08 |
2,97 |
Kronobergs |
» .................................... |
57,52 |
19,60 |
77,12 |
0,65 |
~ |
0,65 |
Kalmar |
» .................................... |
43,48 |
27,78 |
71,26 |
— |
0,24 |
0,24 |
Gottlands |
> .................................... |
81,19 |
13,86 |
95,05 |
— |
— |
— |
Blekinge |
» .................................... |
49,12 |
15,35 |
64,47 |
— |
0,88 |
0,88 |
Kristianstads |
» .................................... |
63,46 |
13,03 |
76,49 |
0,64 |
0,43 |
1,07 |
Malmöhus |
> .................................... |
66,51 |
10,03 |
76,54 |
0,74 |
0,74 |
1,48 |
Hallands |
> .................................... |
46,09 |
13,67 |
59,76 |
0,39 |
0,78 |
1,17 |
Göteborgs och Bohus |
» .................................... |
36,49 |
26,28 |
62,77 |
0,97 |
0,49 |
1,46 |
Alvsborgs |
» ................................... |
56,*i |
20,84 |
77,05 |
1,26 |
0,63 |
1,89 |
Skaraborgs |
J> .................................... |
69,27 |
20, oo |
89,27 |
0,58 |
0,29 |
0,87 |
Värmlands |
» .................................... |
55,47 |
17,42 |
72,89 |
0,36 |
0,72 |
1,08 |
Örebro |
» ................................... |
50,34 |
17,62 |
67,96 |
1,60 |
0,69 |
2,29 |
Västmanlands |
» .................................... |
48,29 |
27,74 |
76,03 |
1,03 |
0,68 |
1,71 |
Kopparbergs |
» .................................... |
40,80 |
20,66 |
61,46 |
1,22 |
1,04 |
2,26 |
Gävleborgs |
> .................................... |
32,27 |
19,58 |
51,85 |
0,18 |
1,23 |
1,41 |
Västernorrlands |
» .................................... |
33,33 |
17,51 |
50,84 |
2,53 |
1,68 |
4,21 |
Jämtlands |
» .................................... |
36,07 |
11,43 |
47,50 |
— |
0,36 |
0,36 |
Västerbottens |
> .................................... |
9,44 |
9,44 |
18,88 |
— |
0,66 |
0,66 |
Norrbottens |
» .................................... |
18,89 |
10,37 |
29,26 |
1,39 |
3,10 |
4,49 |
Summa landsbygd |
45,50 |
18,11 |
63,61 |
0,85 |
1,24 |
2,09 |
Kurujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
79
Bilaga 3 b)
mindre folkskolor å landsbygden år 1913.
tal.
\ |
1 »• |
| 10. |
II 1 *• |
| 12. |
| 13. |
1 n- |
1 15- |
| 16. |
1 17» |
| 18. |
1 19. |
och |
1 ä |
r a |
r i n |
n o r |
|||||||
sko |
1 o r. |
i samtliga folk- och mindre |
|||||||||
Biträdande. |
Samtliga. |
folkskolor. |
|||||||||
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa |
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
Lärare. |
Lära- rinnor. |
Summa. |
_ |
7,71 |
7,71 |
40,0 o |
38,96 |
78,96 |
_ |
21,04 |
21,04 |
40,00 |
60, oo |
100,oo |
— |
4,37 |
4,37 |
55,89 |
30,57 |
86,46 |
— |
13,54 |
13,54 |
55,90 |
44,io |
100,oo |
0,98 |
6,21 |
7,19 |
48,69 |
43,14 |
91,88 |
— |
8,17 |
8,17 |
48,69 |
51,31 |
100,oo |
— |
4,91 |
4,91 |
61,41 |
19,83 |
81,24 |
0,21 |
18,55 |
18,76 |
61,62 |
38,38 |
100,oo |
— |
2,42 |
2,42 |
58,76 |
22,64 |
81,40 |
0,2 7 |
18,33 |
18,60 |
59,08 |
40,9 7 |
100,oo |
— |
3,60 |
3,60 |
58,17 |
23,20 |
81,37 |
— |
18,63 |
18,63 |
58,17 |
41,83 |
100, oo |
— |
3,62 |
3,62 |
43,48 |
31,64 |
75,12 |
0,97 |
23,91 |
24,88 |
44,45 |
55,55 |
100, oo |
— |
1,98 |
1,98 |
81,19 |
15,84 |
97,03 |
0,99 |
1,98 |
2,97 |
82,18 |
17,82 |
100, oo |
— |
17,10 |
17,10 |
49,12 |
33,33 |
82,45 |
0,44 |
17,11 |
17,55 |
49,56 |
50,44 |
100, oo |
— |
14,32 |
14,32 |
64,io |
27,78 |
91,88 |
0,43 |
7,69 |
8,12 |
64,53 |
35,47 |
100,oo |
— |
14,60 |
14,60 |
67,26 |
25,36 |
92,62 |
0,59 |
6,79 |
7,38 |
67,85 |
32,15 |
100,oo |
— |
15,63 |
15,63 |
46,48 |
30,08 |
76,56 |
0,7 8 |
22,66 |
23,44 |
47,27 |
52,73 |
100, oo |
— |
10,95 |
10,95 |
37,47 |
37,71 |
75,18 |
— |
24,82 |
24,82 |
37,47 |
62,53 |
100, oo |
— |
7,16 |
7,16 |
57,47 |
28,63 |
86,10 |
— |
13,90 |
13,90 |
57,4 7 |
42,53 |
100, oo |
— |
4,93 |
4,93 |
69,85 |
25,22 |
95,07 |
— |
4,93 |
4,93 |
69,85 |
30,15 |
100,oo |
— |
5,56 |
5,56 |
55,83 |
23,70 |
79,53 |
0,72 |
19,75 |
20,47 |
56,55 |
43,45 |
100,oo |
— |
14,65 |
14,65 |
51,95 |
32,95 |
84,90 |
0,23 |
14,87 |
15,10 |
52,17 |
47,83 |
100,oo |
— |
8,56 |
8,56 |
49,si |
36,99 |
86,30 |
1,03 |
12,67 |
13,70 |
50,34 |
49,66 |
100,oo |
1,39 |
18,05 |
19,44 |
43,40 |
39,76 |
83,16 |
2,26 |
14,58 |
16,84 |
45,66 |
54,34 |
100, oo |
— |
9,70 |
9,70 |
32,45 |
30,51 |
62,96 |
1,41 |
35,63 |
37,04 |
33,86 |
66,14 |
100,oo |
— |
4,55 |
4,55 |
35,86 |
23,7 4 |
59,60 |
— |
40,40 |
40,40 |
35,86 |
64,14 |
100, oo |
— |
8,21 |
8,21 |
36,07 |
20, oo |
56,07 |
2,14 |
41,79 |
43,93 |
38,21 |
61,7 9 |
100,oo |
— |
8,44 |
8,44 |
9,44 |
18,54 |
27,98 |
3,31 |
68,71 |
72,02 |
12,75 |
87,25 |
100, oo |
0,16 |
8,20 |
8,36 I |
20,44 |
21,67 |
42,11 |
4,6 4 |
53,25 |
57.89 |
25,08 |
74,92 |
100, oo |
0,12 |
8,92 |
9,04 i |
46,47 |
28,27 |
74,74 |
1,00 |
24,26 |
25,26 |
47,47 |
52,53 |
100, oo |
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Tid Härnösands, Umeå ocli Luleå folkskoleseminarier
i) Absoluta *)
1. |
2. | |
»• |
4- 1 |
5. | |
6. | |
7. |
8. | |
9. |
Län. |
H. t. 1891—1895. |
H |
t. 1896—1900. |
|||||
Härnö- sand. |
Umeå. |
Luleå. |
Summa. |
Härnö- sand. |
Umeå. |
Luleå. |
Summa. |
|
Stockholms stad ................................................ |
— |
7 |
— |
7 |
3 |
18 |
— |
21 |
Stockholms län .................................... |
— |
— |
— |
— |
3 |
1 |
— |
4 |
Uppsala » .................................... |
1 |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
1 |
Södermanlands » .................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
4 |
Östergötlands » .................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
|||
Jönköpings » .................................... |
||||||||
Kronobergs » .................................... |
— |
— |
— |
— |
2 |
1 |
— |
3 |
Kalmar » .................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
Gottlands » ................................... |
2 |
— |
— |
2 |
2 |
— |
— |
2 |
Blekinge » ................................— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
2 |
2 |
|
Kristianstads » .................................... |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
Malmöhus » .................................... |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
Hallands » .................................... |
— |
|||||||
Göteborgs och Bohus » .................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
Älvsborgs » ................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Skaraborgs » .................................... |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
|
Värmlands » .................................... |
— |
1 |
— |
1 |
2 |
1 |
— |
3 |
Örebro » .................................... |
— |
1 |
— |
1 |
— |
2 |
- |
2 |
Västmanlands » .................................... |
i |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
Kopparbergs » .................................... |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
2 |
Gävleborgs » .................................... |
6 |
7 |
— |
13 |
9 |
2 |
— |
11 |
Västernorrlands » .................................... |
46 |
34 |
— |
80 |
50 |
32 |
— |
82 |
Jämtlands » ................................... |
17 |
4 |
— |
21 |
15 |
10 |
— |
25 |
Västerbottens » .................................... |
9 |
57 |
— |
66 |
16 |
46 |
— |
62 |
Norrbottens s .................................... |
19 |
18 |
— |
37 |
27 |
19 |
— |
46 |
Hela riket |
*jl01 |
132 |
- |
233 |
| 133 |
142 |
— |
275 |
*) Dessutom en elev född i Norge.
Anm. Luleå seminarium började med b. t. 1907.
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 199.
81
Bilaga 4 a)
Jk t,. 1891—1915 intagna elever, fördelade efter hemorter.
tal.
10. |
n. |
i*. |
is. |
14. |
16. |
i«. |
i »’• |
18. |
| is. |
20. |
| 21. |
| 22. |
23. |
24. |
25. |
II |
t. 1901—1905. |
II. t. 1906-1910. |
H. t. 1911-1915. |
H. t. 1891-1915. |
|||||||||||
Härnö- sand. |
Umeå. |
cs^ foa |
ce c B B as |
Ilärnii sand. |
Umeå. |
E^ po |
GQ s B B SO |
Härnö sand. |
Umeå. |
?r 230 |
GG c B B so |
Härnö- sand. |
Umeå. |
Luleå |
GG c B B SO |
1 |
11 |
— |
12 |
— |
12 |
l |
13 |
_ |
2 |
1 |
3 |
4 |
50 |
2 |
56 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
2 |
1 |
1 |
4 |
5 |
4 |
1 |
10 |
1 |
2 |
— |
3 |
1 |
1 |
1 |
3 |
— |
— |
— |
— |
3 |
5 |
1 |
9 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
8 |
— |
8 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
— |
3 |
3 |
2 |
1 |
4 |
7 |
2 |
4 |
7 |
13 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
4 |
— |
2 |
6 |
5 |
— |
2 |
7 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
3 |
— |
1 |
4 |
5 |
2 |
1 |
8 |
1 |
— |
1 |
|||||||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
2 |
2 |
4 |
— |
3 |
7 |
3 |
— |
3 |
|||||||||||||
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
3 |
— |
— |
1 |
1 |
5 |
— |
1 |
6 |
1 |
1 |
2 |
4 |
1 |
2 |
2 |
5 |
||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
_ |
2 |
_ |
2 |
_ |
4 |
_ |
4 |
V X |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
3 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
1 |
2 |
1 |
4 |
1 |
6 |
— |
1 |
- |
1 |
2 |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
3 |
4 |
5 |
4 |
3 |
12 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
2 |
1 |
1 |
2 |
4 |
1 |
5 |
3 |
9 |
1 |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
2 |
3 |
3 |
2 |
2 |
7 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
4 |
6 |
3 |
2 |
4 |
9 |
6 |
7 |
— |
13 |
7 |
4 |
2 |
13 |
14 |
6 |
4 |
24 |
42 |
26 |
6 |
74 |
56 |
26 |
— |
82 |
87 |
31 |
11 |
129 |
90 |
31 |
30 |
151 |
329 |
154 |
41 |
524 |
12 |
9 |
— |
21 |
17 |
9 |
7 |
33 |
15 |
14 |
5 |
34 |
76 |
46 |
12 |
134 |
27 |
52 |
— |
79 |
15 |
44 |
23 |
82 |
4 |
43 |
33 |
80 |
71 |
242 |
56 |
369 |
23 |
20 |
— |
43 |
5 |
18 |
41 |
64 |
— |
34 |
55 |
89 |
74 |
109 |
96 |
279 |
128 |
138 |
-1 |
266 |
139 |
130 | |
91 | |
360 |
139 |
138 |
153 | |
430 | |
640 | |
680 |
244 |
1,564 |
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 176 käft. (Nr 199.)
11
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Tid Härnösands, Umeå och Luleå folkskoleseminarier
2) Procent -
1. |
2. |
3. | |
4. | |
5. j |
6. |
8. j |
9. |
|
Län. |
H. t. 1891—1895. |
H. t. 1896-1900. |
||||||
Härnö- sand. |
Umeå. |
Luleå. |
Summa. |
Härnö- sand. |
Umeå. |
Luleå. |
Summa. |
|
Stockholms stad..................................................... |
_ |
5,30 |
— |
3,oi |
2,26 |
12,68 |
— |
7,64 |
Stockholms län.......................................... |
— |
— |
— |
— |
2,26 |
0,70 |
— |
1,45 |
Uppsala p .......................................... |
0,99 |
0,76 |
— |
0,86 |
— |
0,70 |
— |
0,36 |
Södermanlands » .......................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
2,82 |
— |
1,45 |
Östergötlands » .......................................... |
||||||||
1 |
||||||||
Kronobergs s .......................................... |
— |
— |
— |
— |
1,50 |
0,70 |
— |
1,09 |
Kalmar » ........................................ |
— |
— |
— |
— |
— |
0,70 |
— |
0,36 |
Gottlands » .......................................... |
1,98 |
— |
— |
0,86 |
1,50 |
— |
— |
0,7 3 |
Blekinge » .......................................... |
— |
0,76 |
— |
0,43 |
— |
1,41 |
— |
0,73 |
Kristianstads s> ...................................... ... |
— |
— |
— |
— |
1,50 |
— |
— |
0,73 |
Malmöhus ».......................................... |
— |
0,76 |
— |
0,43 |
— |
— |
— |
— |
Hallands » .......................................... |
||||||||
Göteborgs och Bohus » .......................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
0,70 |
— |
0,36 |
Älvsborgs » .......................................... |
||||||||
Skaraborgs » .......................................... |
— |
— |
— |
— |
0,75 |
— |
— |
0,36 |
Värmlands » .......................................... |
— |
0,76 |
— |
0,43 |
1,50 |
0,70 |
— |
1,09 |
Örebro p ............................. ........... |
— |
0,76 |
— |
0,43 |
— |
1,41 |
— |
0,73 |
Västmanlands » .......................................... |
0,99 |
— |
— |
0,43 |
— |
— |
— |
— |
Kopparbergs p .......................................... |
— |
— |
— |
— |
0,75 |
0,70 |
— |
0,73 |
Gävleborgs p ......................................... |
5,94 |
5,30 |
— |
5,58 |
6,77 |
1,41 |
— |
4,00 |
Västernorrlands p .......................................... |
45,55 |
25,76 |
— |
34,ss |
37,60 |
22,54 |
— |
29,82 |
Jämtlands » .......................................... |
16,83 |
3,03 |
— |
9,oi |
11,28 |
7,05 |
— |
9,09 |
Västerbottens p .......................................... |
8,91 |
43,18 |
— |
28,3 2 |
12,03 |
32,40 |
— |
22,55 |
Norrbottens p .......................................... |
18,81 |
13,6 3 |
— |
15,88 |
20,30 |
13,38 |
— |
| 16,73 |
Hela riket |
o o 8 rH |
100,oo |
1100,oo |
100,o o| 100,00 |
100,oo |
Kungl. Maj Hs Nåd. Proposition Nr 199.
83
Bilaga 4 b)
I». t. 1891—1915 intagna elever, fördelade efter hemorter.
tal.
10. |
11. |
12.- |
rnn |
14. |
16. |
16. |
17. |
18. |
19. |
20. |
»i* |
22. |
23. |
24. 1 |
26. |
H. t. 1901—1905. |
H. t. 1906-1910. |
H. t. 1911—1915. |
H. t. 1891—1915. |
||||||||||||
Härnö- sand. |
Umeä. |
Luleå. |
Summa. |
Härnö- sand. |
Umeå. |
Luleå. |
Summa. |
Härnö- sand. |
Umeå. |
Luleå. |
Summa. |
Härnö- sand. |
Umeå. |
Luleå. |
Summa. |
0,78 |
7,97 |
— |
4,51 |
— |
9,23 |
1,10 |
3,oi |
— |
1,45 |
0,66 |
0,7 0 |
0,63 |
7,35 |
0,82 |
3,58 |
— |
0,72 |
— |
0,38 |
— |
0,77 |
— |
0,28 |
1,44 |
0,73 |
0,65 |
0,93 |
0,78 |
0,59 |
0,41 |
0,64 |
0,78 |
1,45 |
— |
1,13 |
0,72 |
0,77 |
1,10 |
0,83 |
— |
— |
— |
— |
0,47 |
0,74 |
0,41 |
0,58 |
— |
1,45 |
— |
0,75 |
— |
1,54 |
— |
0,55 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,18 |
— |
0,51 |
— |
2,18 |
— |
1,13 |
— |
— |
3,30 |
0,83 |
1,44 |
0,73 |
2,62 |
1,63 |
0,31 |
0,59 |
2,87 |
0,83 |
— |
— |
— |
— |
0,7 2 |
— |
— |
0,28 |
2,88 |
— |
1,31 |
1,40 |
0,78 |
— |
0,82 |
0,45 |
— |
— |
— |
— |
— |
0,7 7 |
— |
0,28 |
2,16 |
— |
0,65 |
0,93 |
0,78 |
0,29 |
0,41 |
0,51 |
0,15 |
— |
0,06 |
|||||||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,10 |
0,28 |
— |
— |
1,31 |
0,47 |
0,63 |
— |
1,23 |
0,45 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
0,44 |
— |
0,19 |
— |
— |
— |
— |
2,16 |
— |
— |
0,83 |
— |
— |
0,65 |
0,23 |
0,78 |
— |
0,41 |
0,38 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
0,72 |
0,72 |
1,31 |
0,93 |
0,16 |
0,29 |
0,82 |
0,32 |
— |
— |
— |
— |
— |
0,77 |
— |
0,28 |
— |
1,46 |
_ |
0,46 |
_ |
0,59 |
___ |
0,25 |
0,78 |
0,72 |
— |
0,75 |
— |
1,54 |
— |
0,55 |
— |
— |
— |
0,16 |
0,44 |
— |
0,26 |
|
— |
1,45 |
— |
0,75 |
— |
0,7 7 |
— |
0,28 |
— |
0,73 |
0,65 |
0,47 |
0,16 |
0,59 |
0,41 |
0,38 |
— |
0,72 |
— |
0,38 |
1,44 |
0,7 7 |
— |
0,88 |
0,72 |
— |
1,96 |
0,93 |
0,78 |
0,59 |
1,23 |
0,77 |
— |
— |
— |
— |
— |
0,7 7 |
1,10 |
0,56 |
0,72 |
0,73 |
1,31 |
0,93 |
0,16 |
0,74 |
1,23 |
0,58 |
0,7 8 |
— |
— |
0,38 |
0,72 |
0,7 7 |
— |
0,56 |
— |
0,73 |
1,31 |
0,70 |
0,47 |
0,29 |
0,82 |
0,45 |
— |
0,72 |
— |
0,38 |
— |
— |
— |
— |
1,44 |
— |
2,62 |
1,40 |
0,47 |
0,29 |
1,64 |
0,58 |
4,C 9 |
5,08 |
— |
4,89 |
5,03 |
3,07 |
2,20 |
3,61 |
10,07 |
4,34 |
2,61 |
5,58 |
6,56 |
3,82 |
2,46 |
4,73 |
43 75 |
18,84 |
— |
30,82 |
62,59 |
23,84 |
12,09 |
35,83 |
64,7 4 |
22,46 |
19,61 |
35,11 |
51,40 |
22,65 |
16,81 |
33,50 |
9,38 |
6,52 |
— |
7,89 |
12,23 |
6,93 |
7,69 |
9,17 |
10,79 |
10,14 |
3,27 |
7,91 |
11,87 |
6,76 |
4,91 |
8,57 |
21,09 |
37,68 |
— |
29,70 |
10,79 |
33,84 |
25,27 |
22,78 |
2,88 |
31,15 |
21,57 |
18,60 |
11,09 |
35,59 |
22,95 |
23,59 |
17,97 |
14,50 |
— |
16,16 |
3,60 |
13,85 |
45,05 |
17,78 |
— |
24,63 |
35.94 |
20,G 9 |
11,56 |
16,03 |
39,34 |
17,84 |
100, oo |
100,oo |
- |
100,oo |
100, oo |
100,oo| 100,oo |
100, oo |
100,oo |
100, oo |
100, oo |
100, oo |
100,oo| 100,ooj lOO.oo |
100,oo |
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.
Tid folkskolor Tid slutet av år 1915 anställda lärare och lärarinnor, vilka
fördelade efter län, där
1) Absoluta tal.
1. |
2. |
3. |
«• |
5. |
6. |
7- |
8. |
»■ |
10. |
ii. |
12. |
13. |
|
Län. |
Städer. |
Landsbygd. |
Summa. |
||||||||||
Utexaminerade från |
Utexaminerade från |
Utexaminerade från |
|||||||||||
Härnö- sand. |
Luleå. |
Umeå. |
Summa. |
Härnö- sand. |
Luleå. |
Umeå. |
Summa. |
Härnö- sand. |
Luleå. |
Umeå. |
Summa |
||
Stockholms stad . |
7 |
1 |
65 |
73 |
_ |
— |
— |
— |
7 |
1 |
65 |
73 |
|
Stockholms |
län |
1 |
— |
1 |
2 |
8 |
3 |
17 |
28 |
9 |
3 |
18 |
30 |
Uppsala |
> |
— |
— |
2 |
2 |
8 |
3 |
5 |
16 |
8 |
3 |
7 |
18 |
Södermanlands |
4 |
— |
2 |
6 |
5 |
3 |
7 |
15 |
9 |
3 |
9 |
21 |
|
Östergötlands |
> |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
2 |
7 |
5 |
— |
2 |
7 |
Jönköpings |
1 |
— |
— |
1 |
3 |
— |
1 |
4 |
4 |
— |
i |
5 |
|
Kronobergs |
> |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
4 |
4 |
— |
— |
4 |
Kalmar |
> |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
4 |
4 |
— |
1 |
4 |
5 |
Gottlands |
» |
— |
— |
— |
— |
5 |
1 |
— |
6 |
5 |
1 |
— |
6 |
Blekinge |
1 |
— |
— |
1 |
2 |
— |
1 |
3 |
3 |
— |
1 |
4 |
|
Kristianstads |
> |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
— |
6 |
6 |
— |
— |
6 |
Malmöhus |
> |
4 |
— |
2 |
6 |
2 |
— |
2 |
4 |
6 |
— |
4 |
10 |
Hallands |
> |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
Göteborgs och Bohus » |
— |
— |
2 |
O tj |
2 |
— |
2 |
4 |
2 |
— |
4 |
6 |
|
Älvsborgs |
* |
1 |
— |
— |
1 |
2 |
— |
1 |
3 |
3 |
— |
1 |
4 |
Skaraborgs |
» |
— |
— |
2 |
2 |
4 |
1 |
— |
5 |
4 |
1 |
2 |
7 |
Värmlands |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
7 |
3 |
8 |
18 |
8 |
3 |
8 |
19 |
Örebro |
> |
— |
— |
2 |
2 |
5 |
2 |
9 |
16 |
5 |
2 |
11 |
18 |
Västmanlands |
— |
1 |
2 |
3 |
6 |
1 |
6 |
13 |
6 |
2 |
8 |
16 |
|
Kopparbergs |
1 |
— |
— |
1 |
16 |
1 |
5 |
22 |
17 |
i |
5 |
23 |
|
Gävleborgs |
2 |
— |
10 |
12 |
39 |
5 |
19 |
63 |
41 |
5 |
29 |
75 |
|
Summa |
23 |
3 |
90 |
116 |
130 |
23 |
89 |
242 |
153 |
26 |
179 |
358 |
|
Västernorrlands |
län |
21 |
— |
22 |
43 |
157 |
9 |
63 |
229 |
178 |
9 |
85 |
272 |
Jämtlands |
7 |
— |
2 |
9 |
70 |
3 |
16 |
89 |
77 |
3 |
18 |
98 |
|
Västerbottens |
S |
4 |
— |
10 |
14 |
35 |
9 |
52 |
96 |
39 |
9 |
62 |
no |
Norrbottens |
2 |
7 |
1 |
12 |
20 |
71 |
47 |
59 |
177 |
78 |
48 |
71 |
197 |
Summa |
39 |
1 |
46 |
86 |
333 |
68 |
190 |
591 |
372 |
69 |
236 |
677 |
|
Hela riket |
62 |
4 |
136 |
202 |
463 |
91 |
279 |
833 |
525 |
95 |
415 |
1,035 |
Anm. Såsom material vid tabellens utarbetande har använts 1916 års folkskolematrikel.
Kung}. MajUs Nåd. Proposition Nr 199.
85
Bilaga 5.
utexaminerats från Härnösands, Luleå och Umeå folhskoleseminarier,
anställning ägde rum.
2) Procenttal.
1. |
55. |
3. |
«■ |
1 T. |
6. |
7- |
8. |
t 9- |
10. |
11. |
12. |
13. |
|
Län. |
Städer. |
Landsbygd. |
Summa. |
||||||||||
Utexaminerade frän |
Utexaminerade från |
Utexaminerade från |
|||||||||||
Härnö- sand. |
Luleå. |
Umeå. |
Summa. |
Härnö- sand. |
Luleå. |
Umeå. |
Summa. |
Härnö- sand. |
Luleå. |
Umeå. |
Summa. |
||
Stockholms stad . |
11,29 |
25,oo |
47,80 |
36,is |
_ |
_ |
_ |
_ |
1,33 |
1,05 |
15,66 |
7,05 |
|
Stockholms |
län |
1,61 |
— |
0,74 |
0,99 |
1,73 |
3,80 |
6,09 |
3,86 |
1,72 |
3,16 |
4,34 |
2,90 |
Uppsala |
> |
— |
— |
1,47 |
0,99 |
1,73 |
3,30 |
1,79 |
1,92 |
1,53 |
3,16 |
1,69 |
1,74 |
Södermanlands |
> |
6,46 |
— |
1,47 |
2,97 |
1,08 |
3,29 |
2,51 |
1,80 |
1,72 |
3,16 |
2,17 |
2,03 |
Östergötlands |
> |
— |
— |
— |
— |
1,08 |
— |
0,7 2 |
0,84 |
0,95 |
— |
0,48 |
0,68 |
Jönköpings |
1,61 |
— |
— |
0,50 |
0,65 |
— |
0,36 |
0,48 |
0,76 |
— |
0,24 |
0,48 |
|
Kronobergs |
» |
— |
— |
— |
— |
0,86 |
— |
— |
0,48 |
0,7 6 |
— |
— |
0,39 |
Kalmar |
> |
— |
25,oo |
— |
0,50 |
— |
— |
1,43 |
0,48 |
— |
1,05 |
0,96 |
0,48 |
Gottlands |
> |
— |
— |
— |
— |
1,08 |
1,10 |
— |
0,72 |
0,95 |
1,05 |
— |
0,58 |
Blekinge |
J> |
1,61 |
— |
— |
0,50 |
0,43 |
— |
0,36 |
0,36 |
0,57 |
— |
0,24 |
0,39 |
Kristianstads |
> |
— |
— |
— |
— |
1,30 |
— |
— |
0,72 |
1,14 |
— |
— |
0,58 |
Malmöhus |
> |
6,46 |
— |
1,47 |
2,97 |
0,43 |
— |
0,72 |
0,48 |
1,14 |
— |
0,96 |
0,96 |
Hallands |
» |
— |
— |
— |
— |
0,22 |
— |
— |
0,12 |
0,19 |
— |
— |
0,09 |
Göteborgs och Bohus > |
— |
— |
1,47 |
0,99 |
0,43 |
— |
0,72 |
0,48 |
0,38 |
— |
0,96 |
0,58 |
|
Ålvs borgs |
> |
1,61 |
— |
— |
0,50 |
0,43 |
— |
0,36 |
0,36 |
0,57 |
- |
0,24 |
0,39 |
Skaraborgs |
> |
— |
— |
1,47 |
0,99 |
0,86 |
1,10 |
— |
0,60 |
0,76 |
1,05 |
0,48 |
0,68 |
Värmlands |
» |
1,61 |
— |
— |
0,50 |
1,51 |
3,29 |
2,87 |
2,16 |
1,53 |
3,16 |
1,93 |
1,83 |
Örebro |
> |
— |
— |
1,47 |
0,99 |
1,08 |
2,20 |
3,22 |
1,92 |
0,95 |
2,11 |
2,65 |
1,74 |
Västmanlands |
> |
— |
25,oo |
1,47 |
1,48 |
1,30 |
1,10 |
2,15 |
1,56 |
1,14 |
2,11 |
1,93 |
1,55 |
Kopparbergs |
> |
1,61 |
— |
— |
0,4 9 |
3,46 |
1,10 |
1,79 |
2,64 |
3,24 |
1,05 |
1,21 |
2,22 |
Gävleborgs |
> |
3,23 |
— |
7,35 |
5,94 |
8,42 |
5,49 |
6,81 |
7,57 |
7,81 |
5,26 |
6.99 |
7,25 |
Summa |
37,10 |
75,oo |
66,18 |
57,43 |
28,08 |
25,27 |
31,90 |
29,05 |
29,14 |
27,37 |
43,13 |
34,59 |
|
Västernorrlands |
län |
33,87 |
— |
16,18 |
21,29 |
33,91 |
9,89 |
22,58 |
27,49 |
33,90 |
9,47 |
20,48 |
26,28 |
Jämtlands |
> |
11,29 |
— |
1,47 |
4,45 |
15,12 |
3,80 |
5,73 |
10,68 |
14,67 |
3,16 |
4,34 |
9,47 |
Västerbottens |
> |
6,45 |
— |
7,35 |
6,93 |
7,56 |
9,89 |
18,64 |
11,53 |
7,43 |
9,47 |
14,94 |
10,63 |
Norrbottens |
> |
11.29 |
25,oo |
8,82 |
9,90 |
15,33 |
51,65 |
21,15 |
21,25 |
14,86 |
50,58 |
17,11 |
19,03 |
Summa |
62,90 |
25,oo |
33,82 |
42,57 |
71,92 |
74,73 |
68,10 |
70,95 |
70,86 |
72,68 |
56,87 |
65,41 |
|
Hela riket |
100, oo |
100,oo |
100,oo |
100,oo |
100,oo |
100, oo |
100, oo |
100,00 |
100,oo |
s o o |
100,oo |
100. oo |
INNEHÅLL:
Sid.
1) Ärendets föregående behandling ................................................................................. 3
2) Utredning rörande lärarbehovet ................................................................................. 26
a) Den förefintliga lärarbristen.............................................................................. 26
b) Det framtida lärarbehovet särskilt inom Norrland............................................. 30
c) Sammanfattning av utredningen rörande lärarbehovet inom Norrland ............ 42
3) Erforderliga åtgärder för lärarproduktionens ökning inom Norrland........................ 43
4) Utvidgning av folkskoleseminariet i Luleå.................................................................. 52
Byggnadsarbeten...................................................................................................... 53
Departementschefen....................................................................................... 57
Parallellavdelningar............................................................... 59
Departementschefen....................................................................................... 61
Prcparandkurser...................................................................................................... 62
Departementschefen....................................................................................... 68
översikt av kostnaderna......................................................................................... 70
Hemställan............................................................................................................... 71
Tabellbilagor .......................................................................................................... 73
Stockholm, Ivar Hasggströms Boktrycken A. B, 1916.
c/e/ 0/77 r C7 c/e , ''S 0/77 JZ r Cf /Se /A~C7/77-mcrrer? c/e/7 / /77c/rs /&/£ Ze~s/t/Ze?Z före. -
e/<0 \5Z<7cZ''sfö////r?
för ctZr/cZfr? //Tf er/" &€/??//?/?/”/''e/rtrc/rZereZ,
S^yasrfe 3ec/er/7? e ro f/V/Ao/7?mef o/nroc/eZ^.
y//r>ste/>d//.
Gorr?/** tres?7 //?*» /-/& /*?rr?/&r? , Ar-// y/<* J/07é>- J& m
/??•/>/? y/«7____________________________- S/G3 . G2_''j_
fiOOOO. - m
7?c.W - ______________________________________/730.6¥ .
\jO/rr?-o c/et /7?e//o/7 e/&/7 jpröna ytar? oc/? Lu/sij/7rfsjp atan-----62.55. 88 «J
so
LuuL
So
/CO
Jo
I I I I
2qo
Sfi
300
/ .* 2000
.Gen. Stab. Lit. Anst. Stockh