Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

Nr 195.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften; given Stockholms
slott den 12 maj 1916.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
3ver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 173 höft. {Nr 195.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

Förslag

till

förordning

om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 8 och 9 §§, 20 § 1 inom., 34 §,
47 § 5, 7 och 8 mom. samt 53 § 1 mom. av förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften skola — de tre förstnämnda paragraferna
i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

I fråga om stämpel till exjjeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — — — — — lantbruksstyrelsen; stuteri överstyrelsen.

Kung]. Maj:ts orden.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

	1 avd.	2 avd.	3 avd.	4 avd.	5 avd.
Bevis — — — — — — —
> övor verkställd deklaration angående arv eller gåva . .

» av lantmätare och justerare

Resolution — — — — — » angående föreläggande enligt lagen om re-gistrerade föreningar för ekonomisk verk-
» på ansökning om för- ordnande för lant-mätare eller med ho-nom 1 avseende på behörighet till vissa förrättningar lik- ställd tjänsteman att verkställa lantmäte-riförrättning i ända-mål att vinna av-söndring av jord, vat-tenfall, fiske eller annan dylik lägenhet eller att verkställa ägostyckning i Gävle-borgs, Västernorr-'' lands, Jämtlands, Väs-terbottens eller Norr-bottens län .... » eljest innefattande huvudsakligt beslut, - tecknad å företedd handling.....					• . fri
1		2		3		10		20
	—	50	—	50	—	50	1	—	1	—

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

— — — — — — — — — — — -p- — —

Byte av fartyg (pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg,
a) om fartyget är registreringspliktigt eller, fastän ej reg istrering spliktigt,
blivit i fartyg sregistret infört:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

anmälan om bytet till fartygsregistret skall förses med stämpel av
15 öre för varje bruttoton av fartygets dräktighet;

b) om fartyget icke är registreringspliktigt och ej heller, det oaktat,
blivit i fartygsregistret infört:

avhandling om bytet skall vid utgivandet förses med stämpel av 15-öre för varje bruttoton av fartygets dräktighet.

I övrigt skall i tillämpliga delar i fråga om byte av fartyg gälla
vad om köp av fartyg i denna paragraf är stadgat.

Köp av fartyg (pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg,

a) om fartyget är registreringspliktigt eller, fastän ej registreringspliktigt,
blivit i fartygsregistret infört:

anmälan om köpet till fartygsregistret skall förses med stämpel av
60 öre för varje fulla 1-00 kronor av köpesumman.

Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara svenskt,,
skall anmälan för dess avförande ur fartygsregistret förses med stämpel
enligt vad härovan stadgas.

Vid köp av fartyg från utländsk ägare äger här ovan stadgade avgiftsskyldighet
icke rum.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,
överlåtes inom den för anmälan till fartygsregistret stadgade tid och
inom samma tid i sammanhang med sådan anmälan företes, äger stämpelbeläggning
rum endast för sista fånget.

Anmälan, som här ovan omförmäles, skall åtföljas av skriftlig, såväl
av köparen som av säljaren meddelad uppgift å köpeskillingen ävensom
på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form därutöver
lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet.

b) om fartyget icke är registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit
i fartygsregistret infört:

avhandling om köpet skall vid utgivandet förses med stämpel av 60
öre för varje fulla 100 kronor av köpesumman.

Sökes på grund av köpeavhandling om fast egendom eller om fartyg
hos offentlig myndighet inteckning eller på grund av köpeavhandling,
som nyss nämnts, eller köpeavhandling om lösören, vilka i säljarens
vård kvarbliva, betalning för ogulden köpeskilling, skall köpeavhandlingen
förses med särskild stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det
kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund
därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt, 9 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.

Kungl. May.tt nåd. proposition nr 195.

åtagande av förpliktelse.

9 §•

Stämpel till köpe- eller bytesbrev, på grund varav lagfart sökes, så
ock stämpel vid köp eller byte av fartyg bekostas av kontrahenterna till
hälften vardera, om ej annorlunda därom slutat är.

Då lagfart sökes å fång, som skett genom inrop å exekutiv auktion
eller i enlighet med gällande författningar om jords eller lägenhets avstående
för allmänt behov eller om avledning av vatten, skall dock stämpeln
av lagfartssökanden ensam gäldas. Likaledes skall vid köp av fartyg
genom inrop å exekutiv auktion köparen ensam betala stämpeln.

20 §.

1. Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av ärabets-
eller tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse,
blivit erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall
i hovrätt granskas, må dylik talan inom sex månader från det klandrade
stämpelbeläggningen ägt rum anhängiggöras i den hovrätt, varunder ämbetseller
tjänstemannen lyder. Part, som ej nöjes åt hovrättens beslut, så
ock advokatfiskalen i hovrätten, där han finner sådant nödigt för bevarande
av kronans rätt, äga över beslutet anföra besvär, under villkor och
i den ordning 30 kap. rättegångsbalken stadgar i fråga om fullföljd av
talan mot hovrätts slutliga utslag i dit fullföljt tvistemål eller ärende
rörande penningar eller sådant, som kan skattas i penningar.

34 §.

1. Ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till
vilken stämpel underkastad handling ingives, bör tillse, att handlingen är
behörigen försedd med stämpel, och att stämpeln är makulerad på sätt i
25 § föreskrives.

Är anmälan om köp eller byte av fartyg eller fartygslott icke, då
den inkommer till kommerskollegium, försedd med stämpel till behörigt belopp
och erlägges ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande
stämpelbeloppet, åligger det kommerskollegium att hos vederbörande
ämbetsmyndighet påkalla åtgärd för uttagande av stämpelavgiftsbeloppet
jämte såsom stämmoböter tre procent därå i den ordning, som om uttagande
av oguldna kronoutskylder är stadgad. Av stämmoböterna skola

Kungl. Majds nåd. proposition nr 195.

en tredjedel, dock högst 100 kronor, tillkomma den, som verkställer indrivningen,
och återstoden tillfalla statsverket.

Är annan handling, som i denna paragraf avses, icke behörigen försedd
med stämpel och erläggas ej genast efter erhållen tillsägelse penningar
till det felande stämpelbeloppet eller, där ämbets- eller tjänstemannen
ej är stämpel försälj are, nämnda stämpelbelopp, må handlingen icke mottagas.
Ämbets- eller tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel,
utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts,
åligger att med användande av tryckta, i löpande följd numrerade blanketter
omedelbart och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna
medel samt därvid anteckna kvittots huvudsakliga innehåll å en till blanketterna
hörande, på samma sätt numrerad talong.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 28 § verkställer stämpelbeläggning
av handling, som ingives till offentlig, myndighet, åligger honom ock
att utan ersättning makulera stämpeln. Är i annat fall stämpel till ingiven
handling ej vederbörligen makulerad, bör ämbets- eller tjänstemannen,
notarius publicus eller mäklaren besörja fullgörandet därav mot ersättning
för besväret därmed av 5 öre för varje stämpel; dock må denna
ersättning ej beräknas för flera stämplar än det minsta antal, som för
handlingen erfordras.

2. Senast inom en månad efter upprättande av avhandling om köp
av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret icke infört fartyg om
minst 40 bruttotons dräktighet eller av lott i sådant fartyg skola säljaren
och köparen hos länsmannen i det länsmansdistrikt eller stadsfiskalen
i den stad, där fartyget vid försäljningen hade sin hemort, gemensamt
göra skriftlig anmälan om det träffade avtalet. Anmälan skall avgivas i
två exemplar och åtföljas av det stämpelbelagda exemplaret av avhandlingen
samt innehålla uppgift om, vilken av kontrahenterna detta tillhör.

Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att handlingen är försedd
med stämpel till behörigt belopp, och, därest detta icke är förhållandet,
anmana kontrahenterna att åsätta felande stämpel samt därvid erinra om
den i 47 § stadgade påföljd för underlåtenhet.

Sedan avhandlingen befunnits vara behörigen stämpelbelagd och de
åsätta stämplarna funnits vara makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen
såväl å det stämpelbelagda exemplaret av avhandlingen som å ena
exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift meddela bevis, att avhandlingen
behörigen-stämpelbelagd blivit hos honom företedd, och om dagen,
då detta skett, varefter den stämpelbelagda avhandlingen samt det med
länsmannens eller stadsfiskalens bevis försedda exemplaret av anmälnings -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

skriften skola tillhandahållas, den förra den av kontrahenterna, som i anmälan
uppgivits som dess ägare, och den senare den andra kontrahenten.

Vad i detta mom. är stadgat beträffande köpeavhandling om fartyg
äger motsvarande tillämpning med avseende å avhandling om byte av fartyg.

47 §.

5. Om köpare av registreringspliktigt eller eljest registrerat fartyg,
vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton, underlåter att inom stadgad
tid anmäla fånget till inskrivning i fartygsregistret och därigenom föranleder,
att stämpelavgift för fånget icke i behörig ordning erlägges, böte
ett belopp motsvarande den stämpel, varmed anmälan skolat förses, dock
minst tjugufem kronor. Lag samma vare för den, som genom byte blivit
ägare av fartyg, som här sägs.

Utgivare av köpe- eller bytesbrev om icke registreringspliktigt
och i fartygsregistret icke infört fartyg, vars dräktighet minst uppgår till
40 bruttoton, eller om lott i sådant fartyg skall för underlåtenhet att
vid utgivandet eller senast vid fullgörandet av den i 34 § 2 mom. omförmälda
anmälan förse dylik handling med stadgad stämpel bota den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

Där säljare och köpare av fartyg, varom här är sagt, eller av lott i
sådant fartyg underlåta att inom tid och på sätt, som i 34 § 2 mom.
stadgas, om det upprättade avtalet göra anmälan, böte vardera ett belopp,
motsvarande den stämpel, varmed avhandlingen skolat förses, dock vare
minsta bot för en var av dem tjugufem kronor; och gäller vad här är
stadgat i tillämpliga delar även med avseende å dem, vilka med varandra
träffat skriftligt avtal om byte av sådant fartyg.

7. Har köpare eller säljare av fast egendom eller av fartyg eller
lott i fartyg genom avtal om betalning utöver vad den för lagfarts vinnande
eller vid anmälan till fartygsregistret företedda köpeavhandling
innehåller eller genom erläggande eller mottagande av sådan betalning
föranlett, att stämpelavgift icke utgjorts för hela det belopp, som betingats
för den fasta egendomen med vad därtill hörer eller fartyget eller fartygslotten,
böte två gånger den felande stämpelns belopp, dock icke under
tjugufem kronor.

8. Har någon i skriftlig förklaring, varom i 8 § under rubrikerna:
köp av fast egendom och köp av fartyg stadgas, mot bättre vetande lämnat
oriktigt meddelande och därigenom föranlett, att stämpelavgift å något
fång till fast egendom eller fartyg eller fartygslott icke blivit med behörigt
belopp erlagd, böte från och med fyra till och med tio gånger det felande
stämpelbeloppet; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

53 §.

1. Av böter och annat skadestånd än i 2 mom. hår nedan sägs,
som enligt denna förordning ådömes, tillfälle hälften åklagaren och hälften
kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1916. Har avhandling
om köp eller byte av fartyg, som äger en bruttodräktighet av minst 40
ton och är registreringspliktigt eller, fastän ej registreringspliktigt, införts
i fartygsregistret, skolat på grund av hittills gällande bestämmelser förses
med stämpel vid utgivandet, och varder behörigen visat, att stämpelbeläggning
i såden ordning ägt rum, vare anmälan till fartygsregistret om
köpet eller bytet fri från stämpel.

Ku ngl. Maj:ta nåd. proposition nr 195.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 12 maj 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Vennersten anförde:

»Enligt 8 § gällande förordning om stämpelavgiften skall avhandling
om köp eller byte av fartyg, vars dräktighet överstiger 40 ton, vid utgivandet
förses med stämpel till belopp, i fråga om köpeavhandling, i vilken
köpesumman är till bestämt belopp angiven, av 60 öre för varje fulla
100 kronor av köpesumman, men eljest av 15 öre för varje ton av fartygets
dräktighet. Enligt 47 § 5 och 9 mom. skall utgivare av köpe- eller
bytesbrev om fartyg för underlåtenhet att vid utgivandet förse dylik
handling med stadgad stämpel, höta två gånger den felande stämpelns belopp,
dock minst tjugufem kronor, samt därjämte ersätta kronans förlust.
Därest avhandling, varom här är fråga, icke blivit behörigen stämpelbelagd,
är enligt 47 § 6 mom. även den, vilken såsom bevis om förvärvad

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 173 Käft. (Nr 195.) 2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

rättighet mottager handlingen eller densamma för annans räkning försäljer,
belånar eller till godkännande eller betalning företer utan att belägga
den med felande stämpel, underkastad det för felaktig eller försummad
stämpelbeläggning av handlingen stadgade ansvar.

Från statens sida utövas icke någon särskilt organiserad kontroll
däröver, att här ifrågavarande stämpelskatteskyldighet blir behörigen fullgjord.
Den egentliga garanti, som finnes för fullgörandet av nämnda
skyldighet, ligger i de omförmälda ansvarsbestämmelserna. Kommerskollegium,
som har att mottaga anmälningar till fartygsregistret om skedda
förändringar i äganderätten till fartyg, har icke ens då, såvitt icke även
överlåtelsehandlingen i original företes, något åliggande att tillse, att
stämpelbeläggning av överlåtelsehandlingen behörigen ägt rum, och saknar
i det stora flertalet fall även möjlighet att kontrollera, att så skett. Ej
heller i fråga om icke registreringspliktiga och icke registrerade fartyg kan,
åtminstone i flertalet fall, kontroll över stämpelbeläggningen utövas av
annan myndighet än de allmänna åklagarna. Beträffande den tillsyn i angivna
hänseende, som utövas från åklagarmaktens sida, kan densamma av
naturliga skäl icke bliva särdeles effektiv.

I det statsrådsprotokoll för den 14 mars 1913, som finnes bilagt
nådiga propositionen nr 165 till 1914 års senare riksdag med förslag till
ny stämpelförordning, redogöres för en med anledning av riksdagens skrivelse
den 8 mars 1907 företagen utredning angående sättet för verkställande
av stämpelbeläggning av stämpelpliktiga handlingar och kontrollen
därå. Nämnda utredning hade i första hand verkställts genom
statskontorets försorg och resultatet därav föreligger i statskontorets
till trycket befordrade underdåniga utlåtande den 31 december
1908. I detta utlåtande erinrar statskontoret bland annat därom, att, då
man ville framtvinga stämpelskattens riktiga erläggande, erbjöde sig naturligen
såsom den enklaste och närmast till hands liggande utvägen att
förbinda underlåtenheten att erlägga skatten med någon för den skattskjddige
menlig påföljd. En sådan påföljd och den som i första rummet
erbjöde sig vore bötesansvar. En annan kunde ligga däruti, att den handling,
som icke blivit behörigen försedd med stämpel, i större eller mindre
grad berövades sin laga verkan. Bötesansvar för förseelse mot stämpelförordningen
förekomme i alla länder, där denna skatt vore införd, i Sverige
dock i väsentligt mindre grad än annorstädes, vilket förklarades genom
den omständigheten, att den i äldre tider mera omfattande stämpelplikten
hos oss blivit steg för steg så inskränkt, att den under årtiondena närmast
före år 1894 nästan uteslutande träffade handlingar, som enligt lag
skulle ingivas till domstol, och endast träffade dem då detta ingivande

Kutiffl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

skedde. Det vore klart, att, då stämpelbeskattningen var hållen inom så
trånga gränser, problemet om eu betryggande kontroll ställde sig på helt
annat sätt och var väsentligt lättlöstare än i länder med en vitt utsträckt
stämpelbeskattning, Någon ansvarspåföljd för underlåten stämpelbeläggning
behövde för det alldeles övervägande flertalet stämpel pliktiga handlingar
icke stadgas, utan kunde denna påföljd, såsom i 1890 års stämpelförordning
ock skett, inskränkas till de tre kategorier av handlingar, som
skulle förses med stämpel oberoende därav, huruvida de företeddes inför
offentlig myndighet, nämligen utländska försäkringsgivares premiekvittenser,
köp-, bytes- och gåvobrev om fartyg samt utrikes växlar.

Såsom jämförelsevis svag betecknade statskontoret den kontroll, som
ägde rum å utgörandet av, bland andra, stämpelavgiften för sådana handlingar
som köpe- eller bytesbrev om fartyg. Statskontoret ansåge sig dock
kunna antaga, att beträffande det stora flertalet handlingar de gällande
kontrollbestämmelserna på ett i allmänhet verksamt sätt förebyggt skattesvek.
Beträffande sådana handlingar, som droge stämpel, även utan att
de företeddes inför offentlig myndighet, kunde naturligtvis mera betryggande
anordningar tänkas, och skulle stämpelbeskattningen komma att utsträckas
så, att den omfattade ett flertal handlingar utöver dem, som nu träffades
av skatten, torde förstärkt kontroll i åtskilliga fall varda nödvändig.

Medan i Sverige ämbets- eller tjänsteman, till vilken för hans
äinbetsåtgärd ingåves stämpelpliktig handling, hade att tillse, att handlingen
vore behörigen försedd med stämpel, och, om detta icke vore fallet eller penningar
till det felande stämpelbeloppet icke erlades, icke finge mottaga
handlingen, vore, enligt den av statskontoret härefter lämnade redogörelsen,
i Norge och Danmark åt flertalet av så väl statens som kommunernas
myndigheter och tjänstemän en vidsträcktare befogenhet lämnad, i det att
de beträffande handlingar, som komme i deras händer, vore pliktiga att
undersöka, huruvida handlingen är behörigen försedd med stämpel, och
att, om detta icke vore förhållandet, taga handlingen i beslag för att i behörig
ordning utkräva stämpelbeloppet och förfallna böter, varjämte i
Danmark originalen till i avskrift företedda handlingar kunde infordras.
Det vitsordades, att denna anordning ur kontrollsynpunkt visat sig verksam.
Möjligen torde, om stämpelbeskattningen framdeles komme att utsträckas
till ett flertal enskilda handlingar, någon motsvarande anordning
hos oss kunna befinnas lämplig. Under nuvarande förhållanden torde
enligt statskontorets mening omständigheterna knappast påkalla införandet
av denna anordning.

Ville man anlita andra utvägar än de sålunda angivna för vinnande
av ökad kontroll å stämpelavgiftens utgörande, läte detta sig svår -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

ligen göra, med mindre mer eller mindre genomgripande modifikationer
ägde rum i den enkla grundtanke, på vilken stämpelskatten ytterst vore
byggd* att nämligen den enskilde ur statens förråd köpte det stämpelpapper,
han behövde, och använde detta för den handling, han upprättat
eller ville upprätta. Dessa modifikationer skulle då gå i den riktningen, att
någon statens myndighet direkt kontrollerade eller bestämde det sätt, på
vilket en handling försåges med stämpel. Detta kunde ske på flera olika
sätt. Det kunde föreskrivas, att makuleringen av åsatt stämpel skulle ske
genom myndighetens försorg eller att handlingen skulle ingivas till myndigheten
för att förses med stämpel. Slutligen kunde man med övergivande
av tanken om skatteinbetalningens förmedling genom stämplar
och därmed ock i själva verket av hela skatteformen fordra kontant inbetalning
av skattebeloppet. Alla dessa metoder hade kommit till användning
i olika länder. I fråga om dem alla kunde sägas, att de verkade
en väsentlig omgång vid skattens utgörande.

I sitt anförande till nyss åberopade statsrådsprotokoll uttalade föredragande
departamentschefen bland annat, att, såsom statskontoret jämväl
framhållit, redan gällande bestämmelser lämnade en ganska stor trygghet
för att statens rätt till stämpelskatt behörigen tillgodoses. Departementschefen
erinrade vidare om, att genom av honom föreslagna åtgärder behovet
av ytterligare kontroll i vissa angivna hänseenden blivit i viss män
avhjälpt och i andra avseenden upphört att föreligga. De stämpelpliktiga
handlingar, vilkas stämpelbeläggning vore överlämnad åt de skattskyldiga
själva utan direkt tillsyn av offentlig myndighet, vore härefter endast,
utom vissa bankbevis samt växlar m. fl. likartade handlingar, avhandlingar
om köp eller byte av fartyg av viss minimidräktighet. I avseende å sistnämnda
handlingar anförde departementschefen, att de fall, då stämpelplikt
för dem förelåge, vore relativt få och att stämpelavgiften för dylika
handlingar helt säkert icke vore av den betydelse för statskassan, att
för dess skull särskilda kontrollanordningar kunde anses erforderliga.

Det har emellertid under senare tid uppstått anledning förmoda,
att gällande bestämmelser om stämpelbeläggning av avhandlingar om köp
och byte av fartyg, vilka bestämmelser för övrigt i vissa delar befunnits
i och för sig mindre tillfredsställande, i större eller mindre utsträckning
åsidosättas. Av sådan anledning och då på grund av nu inträdda förhållanden
omsättningen av fartyg tagit helt andra dimensioner än förut
och fartygen betinga hittills oanade höga pris, har jag ansett frågan om
revision av dessa bestämmelser vara av den vikt, att den omedelbart bör
företagas, och får jag i sammanhang med förslag till åtskilliga andra änd -

Kungl. Maj:lx nåd. proposition nr 195.

ringar i stämpelförordningen härmed anmäla ett förslag till nya bestämmelser
angående stämpelbeskattning av här omförmälda affärstransaktioner
angående fartyg.

Förslaget är byggt på utredning, som enligt givet uppdrag verkställts
av landskamreraren Otto Landén. Ett av denne utarbetat förslag
till ändrade bestämmelser i ämnet har varit föremål för granskning inom
statskontoret och kommerskollegium, vilka ämbetsverk den 10 innevarande
maj inkommit med gemensamt utlåtande över detsamma.»

Sedan departementschefen redogjort för innehållet i sistnämnda förslag
och det däröver avgivna utlåtandet, vilka handlingar äro såsom
bilagor 1 och II fogade vid statsrådsprotokollet, fortsatte departementschefen:

»I landskamreraren Landéns förslag har i fråga om stämpelskyldigheten
bestämd åtskillnad gjorts emellan registreringspliktiga och icke registre ringspliktiga
fartyg. I fråga om köp eller byte av fartyg, som faller inom den
senare kategorien, har bibehållits det nu gällande stadgandet, att stämpelplikt
föreligger, endast då skriftlig avhandling om överlåtelsen blivit upprättad,
och att själva överlåtelsehandlingen skall förses med stämpel. Stämpelbeläggningen
skulle principiellt ske vid avhandlingens utgivande, men underlåtenhet
att vid utgivandet förse handlingen med stämpel skulle dock
icke medföra ansvarspåföljd, därest stämpelbeläggningen fullgjordes senast
vid avlämnandet av den anmälan om överlåtelsen, som enligt förslaget skulle
inom viss tid göras hos vederbörande åklagarmyndighet. Vad åter beträffar
de registreringspliktiga fartygen, skulle överlåtelse av sådana fartyg
underkastas stämpelskatteplikt, oberoende av den omständigheten, huruvida
skriftlig avhandling om överlåtelsen blivit upprättad eller icke. Stämpelbeläggningen
skulle anknytas till den skriftliga anmälan om inträffad
förändring i äganderätten, som enligt bestämmelserna om fartygs registrering
skulle inom viss tid, efter det sådan förändring skett, hos kommerskollegium
göras. En följd av den sålunda föreslagna ändringen av nuvarande
bestämmelser var — utöver den utvidgade stämpelplikten för hithörande
överlåtelser och den ändrade tiden för ståmpelskyldighetens fullgörande —,
att den subjektiva skattskyldigheten i regel överflyttats från upplåtaren
till köparen, detta på grund av bestämmelserna i gällande förordning om
registrering av fartyg därom, att anmälan till fartygsregistret i regel skall
göras av fartygets ägare. Genom de föreslagna bestämmelserna avsågs
att vinna ökad kontroll över stämpelskatteskyldighetens behöriga fullgörande.
Härutöver innehöll det remitterade förslaget åtskilliga andra bestämmelser,
som avsågo att undanröja befintliga brister i den nuvarande
lagstiftningen på ifrågavarande område, vilka brister nu mera än förut
falla i ögonen. Sålunda hade föreslagits, att köp eller byte av lott i far -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

tyg skulle i fråga om stämpelskatteskyldighet likställas med köp eller byte
av fartyg, att den nu medgivna friheten att såsom grund för stämpelskattens
beräkning vid köp av fartyg välja antingen fartygets dräktighet
eller den avtalade köpesummans storlek skulle avskaffas samt att gränsen
för skattskyldighet skulle bestämmas på grundval av fartygens bruttodräktighet
i stället för deras nettodräktighet. Särskilda bestämmelser hade
även blivit föreslagna i fråga om stämpelskatteskyldighet vid köp av fartyg
från utlandet samt om deklaration till bekräftande av de uppgivna
köpevillkorens riktighet och fullständighet, varjämte gällande ansvarsbestämmelser
för underlåtenhet att behörigen fullgöra stämpelskatteskyldigheten
blivit kompletterade med nödvändiga tillägg, som hänförde sig till
de föreslagna nya bestämmelserna om själva skattskyldigheten och ordningen
för dess fullgörande.

I sitt utlåtande över förslaget hava ämbetsverken förklarat, att
emot en utvidgning i och för sig av de nuvarande bestämmelserna på
omi''ådet i den av förslaget framgående omfattning icke vore något att
erinra. Dock hava ämbetsverken anfört, att de i fråga om sättet för den
utvidgade skattskyldighetens genomförande icke kunna tillråda, att fartygs
egenskap av registreringspliktigt eller icke registreringspliktigt erhåller för
beskattningsförfarandet den betydelse, som enligt förslaget avses. Spörsmålet,
om fartyg vid visst tillfälle är registreringspliktigt, vore i många
fall svårt att lösa och den genom upprätthållandet av berörda åtskillnad
åsyftade kontroll torde kunna vinnas på ett annat sätt, i vilket avseende
ämbetsverken givit vissa anvisningar. Härutöver hava ämbetsverken, på
sätt av deras utlåtande framgår, föreslagit vissa smärre dels sakliga, dels
endast redaktionella förändringar i det remitterade förslaget, vilka i det
stora hela blivit iakttagna vid den revision, jag låtit förslaget sedermera
undergå.

Departe- Vid övervägandet av vad i ärendet förekommit har jag funnit, att

mentschefen. såsom ett av de spörsmål, som i första rummet behöva besvaras, uppstått
frågan, huruvida den beskattning, varom här är fråga, fortfarande såsom
hittills skall vara bunden vid den omständigheten, att överlåtelse av äganderätt
till fartyg skett genom skriftlig avhandling, eller om beskattningen
skall avse att träffa själva transaktionen eller själva det faktum att överlåtelse
ägt ruin. För bedömandet härav förtjänar till en början att framhållas,
hurusom stämpelbeskattningen på grund av sin tekniska anordning
ovillkorligen förutsätter för sin praktiska tillämpning tillvaron av en
handling, å vilken stämpeln kan fästas. I denna omständighet torde
kunna sökas grunden till, att gällande stämpelförordning i likhet med den
tidigare lagstiftningen på området sett sig nödsakad att såsom förutsätt -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

ning för avgiftsplikt enligt 8 § i varje fall krllva tillvaron av en skriftlig
handling. Den genom stämpelförfattningarna tid efter annan införda
skattskyldigheten kan dock antagas vara inriktad på själva den rättshandling,
om vars föremål, förutsättningar och villkor den om densamma
upprättade urkunden lämnar upplysning. Lagstiftningen om stämpelskatteskyldighet
t. ex. för gåva förutsatte före 1914 års reform, att sådan
skyldighet förelåg endast, om skriftlig handling angående gåvan hade upprättats.
Sedan emellertid i sammanhang med vissa i förordningen om arvsskatt
och skatt för gåva träffade nya anordningar även införts ett deklarationsförfarande
för vissa fall, då någon erhållit arv eller gåva, upphörde
behovet att för stämpelskatteskyldighetens fullgörande hava tillgång till
en skriftlig gåvohandling. Denna skyldighet kunde fullgöras genom
stämpelbeläggning av deklarationshandlingen och 34 § i förordningen stadgar
i enlighet härmed uttryckligen, att skattskyldighet för gåva äger rum,
vare sig skriftlig handling om gåvan upprättats eller icke, varjämte i 42 §
angives, huru stämpelskatteskyldigheten fullgöres genom stämpelbeläggning
av deklarationen. Det framgår av motiverna för denna lagstiftning, hurusom
det funnits naturligt att i beskattningshänseende likställa gåva, angående
vilken skriftlig handling upprättats, med annan gåva och att det
huvudsakligen varit ett tekniskt spörsmål, huru i senare fallet en skatt i
stämpelns form kunde uttagas. Sedan detta tekniska spörsmål blivit löst,
har även frågan om skatteplikten funnit sin för övrigt mycket enkla,
rationella lösning.

I fråga om köp och byte av fartyg torde saken kunna ses på likartat
sätt. Den skattskyldighet, som under stämpelskattens form sedan
länge varit stadgad med avseende å dylika överlåtelser, torde genom lagstiftningen
hava blivit begränsad till de fall, då om överlåtelsen upprättats
skriftlig avhandling, just med hänsyn till det tekniska behovet av en
urkund, å vilken stämpeln kunde fästas. Föreligger en sådan urkund,
även utan att skriftlig avhandling om överlåtelsen upprättats, borde densamma
utan tvekan kunna tagas i anspråk för stämpelbeläggningen och
skattskyldigheten alltså kunna göras oberoende av den tillfälliga, skattskyldigheten
principiellt ovidkommande omständigheten, huruvida kontrahenterna
enats om att skriftligen avfatta sitt avtal om överlåtelsen eller icke.

I fråga om köp eller byte av registreringspliktiga eller eljest registrerade
fartyg föreligger nu på grund av redan gällande stadganden en
skriftlig handling, vilken väl kan ägna sig att användas såsom föremål
för stämpelbeläggning, framför allt i de fall, då skriftlig avhandling om
köpet eller bytet icke blivit utfärdad. Förslaget att anknyta stämpelskatteskyldigheten
vid denna handlings ingivande till det ämbetsverk,

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

kommerskollegium, som har att mottaga densamma i och för behöriga anteckningar
i fartygsregistret, synes mig praktiskt och ändamålsenligt. Och
det stämmer väl med den i stämpelförordningen redan införda principen,
att tillsyn över stämpelskatteskyldighetens fullgörande skall utövas av den
myndighet, till vilken stämpel underkastad handling ingives. Jag har
med hänsyn härtill funnit mig kunna i huvudsak ansluta mig till vad det
remitterade förslaget i denna del innehåller. I fråga om det av ämbetsverken
framkastade spörsmålet, huruvida här antydda förfaringssätt skall
gälla endast med avseende å registreringspliktiga fartyg eller kunna utsträckas
även till andra fartyg, vilka blivit införda i fartygsregistret, har
jag anslutit mig till ämbetsverkens förslag och i överensstämmelse härmed
låtit omarbeta hithörande bestämmelser i det remitterade förslaget.

I fråga åter om fartyg, vilka varken äro registreringspliktiga eller
eljest blivit införda i fartygsregistret, föreligger nu icke skyldighet att hos
något ämbetsverk göra anmälan om inträffade förändringar i äganderätten.
Och det synes näppeligen vara lämpligt att införa någon sådan skyldighet,
som icke i och för sig är behövlig i sjöfartens intresse eller med
hänsyn till något annat allmänt intresse än det rent fiskalisk a. Vid sådant
förhållande har jag ansett mig kunna godkänna förslaget därom, att
stämpelavgift vid köp eller byte om fartyg, varom nu är fråga, allt fortfarande
skall erläggas, endast då skriftlig överlåtelsehandling upprättats,
och fullgöras genom stämpelbeläggning av denna avhandling. Emellertid
finner jag det vara både berättigat och nödvändigt att i någon mån
skärpa de gällande bestämmelsernas effektivitet, och har jag godkänt den
anordning, som det remitterade förslaget i sådant avseende ifrågasatt och
som till sina huvuddrag bygger på en av Kungl. Maj:t tidigare föreslagen
lagstiftning.

Då det år 1912 var fråga om införandet av skärpt kontroll över
stämpelbeläggningen av skogsavverkningskontrakt, föreslog sålunda Kungl.
Maj:t i proposition (nr 95) till riksdagen eu anordning, som av det remitterade
förslagets författare tagits till mönster. Anordningen innebar,
att såväl köpare som upplåtare av avverkningsrätt till skog om upplåtelsen
skulle göra skriftlig anmälan hos vederbörande länsman eller stadsfiskal
och därvid visa, att upplåtelsehandlingen blivit behörigen stämpelbelagd,
allt vid stadgad ansvarspåföljd för uraktlåtenhet. Härigenom skulle
det bliva möjligt för vederbörande åklagare att i långt större utsträckning
än den dåvarande lagstiftningen medgåve övervaka stämpelskattebestämmelsernas
efterlevnad i förevarande avseende. Det viktigaste härvid vore, enligt
vad föredragande departementschefen i ärendet anförde, att varje avhandling
av ifrågavarande slag skulle företes för länsmannen eller stads -

Katigt. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

fiskaleii och att uraktlåtenhet härutinnan medförde ansvar. Men den trygghet
för stämpelskattens utgörande, som läge i eu sådan anordning, syntes
komma att väsentligen stärkas, därest ansvaret lades i första hand på både
säljare och köpare och ej endast på den förre. Om saken ordnades så,
borde ock båda vara skyldiga att sörja för, att den vidtagna åtgärden
bringades till vederbörande åklagares kännedom.

Den sålunda föreslagna lagstiftningen onödiggjordes genom riksdagens
beslut att avskaffa stämpelskatten å avhandlingar om skogsavverkningsrätt.
Bevillningsutskottet vid 1912 års riksdag yttrade emellertid i avseende å
anordningen, att möjligheten för skattskyldig att undandraga sig skyldighetens
fullgörande vore på ett lyckligt sätt kringskuren ävensom att genom
stadgandet om anmälningsplikt inom viss tid åklagaren erhållit ett synnerligen
gott stöd för ett framgångsrikt fullföljande av åtal för försummad
stämpelbeläggning.

Vad ämbetsverken ifrågasatt därom, att skattskyldigheten måtte »uttryckligen
fastslås även för de fall, då avtalet är muntligt», har jag icke
ansett mig kunna utan mera ingående utredning, vartill erforderlig tid
nu icke står till förfogande, tillmötesgå i vidare mån än som enligt förslaget
skett.

I gällande stämpelförordning stadgas, att stämpelavgiften för köpebrev
om fartyg skall utgå i förhållande antingen till köpesumman eller
till fartygets dräktighet. Den sistnämnda grunden skall tillämpas, där
köpesumman icke är till bestämt belopp angiven. I enlighet med det utarbetade,
i denna del av ämbetsverken biträdda förslaget har jag funnit
en sådan valfrihet numera vara alldeles oberättigad. Något talande skäl
för behovet av att taga dråktigheten till måttstock lärer knappast kunna
anföras, därest det, såsom i förslaget skett, blir sörjt för, att uppgifter
om köpesummans storlek stå till buds, och stadgandet torde så mycket
mindre böra kvarstå oförändrat, som med nu rådande fartygspris missförhållandet
mellan en stämpelavgift, som utgår i ena fallet med 60 öre för
varje fulla 100 kronor av köpesumman och i andra fallet med 15 öre för
varje ton av fartygets dräktighet, är vida mer i ögonen fallande än hittills.
Då jag anser, att en beskattning av här förevarande slag i likhet
med andra omsättningsskatter bör stå i visst förhållande till det, omsatta
föremålets handelsvärde eller pris, har jag alltså med gillande av förslaget
i denna del föreslagit, att stämpelavgiften vid köp av fartyg alltid skall
beräknas i förhållande till köpesumman. Vid byte bibehålies däremot beräkning
efter tontal.

I sammanhang härmed har föreslagits viss förändring angående

Bihang till riksdagens protokoll 1016. 1 samt. 173 höft. (Nr 195.) o

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 195.

den dräktighetsgräns, vid vilken här ifrågavarande skattskyldighet skall
inträda. Enligt gällande bestämmelser är gränsen satt vid en dräktighet
av 40 ton, vilket tolkas såsom där stode 40 nettoton. Jag har funnit det
mera överensstämmande med nuvarande grunder för dräktighetens användande
såsom måttstock att lägga dräktigheten i bruttoton till grund för
stämpelskatteskyldighetens beräknande såväl i fråga om gränsen för skattskyldighets
inträde som, beträffande byte av fartyg, i fråga om skattebeloppets
storlek.

I de fall, då fartyg köpas från eller säljas till utlandet, föreligga särskilda
omständigheter, som böra beaktas vid stämpelbeskattningens ordnande.
Skatten är mera ägnad att vara en skatt på avyttringen än på förvärvet
av fartyg. Med hänsyn härtill har ock stadgats, dels att stämpelavgift
icke skall erläggas för fartyg, som efter förvärv från utlandet anmäles till
införande såsom svenskt i fartygsregistret, dels att avgift för överlåtelse
av fartyg till utlandet skall erläggas i sammanhang med anmälan om
fartygets avförande ur registret. I fråga om icke registrerade fartyg bibehålies
här såsom i andra fall skyldigheten att erlägga stämpelskatten
vid upplåtelsehandlingens utfärdande eller sist vid fullgörandet av den
deklarationsplikt, som stadgas i 34 § 2 mom.

Ämbetsverken hava ifrågasatt, att stämpelfrihet skall äga rum, då
köp grundat sig på beställning, som avser nybyggnad av fartyg. För egen
del är jag ense med ämbetsverken härutinnan. Någon uttrycklig föreskrift
härom torde emellertid icke vara erforderlig, då i allt fall så lärer bliva
förhållandet.

Med godkännande av ämbetsverkens härutinnan avgivna förslag har
jag i 9 § infört ett stadgande därom, att stämpelavgiften vid köp eller
byte av fartyg skall bäras av köpare och säljare till hälften vardera, dock
att köparen ensam skall bära stämpelavgiften för köp, som skett genom
inrop å exekutiv auktion.

Påföljden för uraktlåtenhet att fullgöra anmälningsplikt har ansetts
lämpligen böra bestämmas till böter, och har samma påföljd stadgats för
missledande uppgifter, som föranleda oriktig stämpelbeläggning. Försummelse
att ombesörja stämpelbeläggningen har i fråga om överlåtelse av icke
registreringspliktigt eller eljest icke registrerat fartyg likaledes underkastats
bötesansvar. Däremot har för de fall, då stämpelplikten skall fullgöras
vid anmälan till fartygsregistret om fartygsöverlåtelsen och sålunda är underkastad
omedelbar tillsyn från den ämbetsmyndighets sida, hos vilken
anmälan göres, annan påföljd ansetts icke erforderlig än skyldighet att
betala stämmoböter, motsvarande 3 procent av det felande stämpelbeloppet,
varjämte förordnats, att det felande beloppet jämte stämmoböterna omedel -

1!)

Kung!. MajUs nåd. proposition nr 195.

bart skall indrivas. Den i 34 § stämpelförordningen stadgade påföljd, att
handling, som icke är behörigen stllmpelbelagd, ej må mottagas av den
myndighet till vilken den skall ingivas, har ansetts icke kunna med fördel
påbjudas i fråga om anmälan till fartygsregistret.

Det har ansetts i detta sammanhang vara lämpligt upptaga ett av
1909 års stämpelkommitterade föreslaget stadgande, att den, vilken angiver
förseelse, som faller under stämpelförordningen, skall hava rätt till
hälften av åklagarens andel i de böter järnte visst skadestånd, som ådömas
enligt nämnda förordning.

För övrigt innebär förslaget den nyheten, att köp eller byte av lott
i fartyg, vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton, i fråga om stämpelplikt
skall likställas med köp eller byte av fartyg.

Övriga nu föreslagna ändringar i gällande stämpelförordning hava
sin grund i vederbörande myndigheters framställningar i ämnet eller eljest
inträdda nya förhållanden. Hit hör det gjorda tillägget till 1 § angående
införandet bland" fjärde avdelningens myndigheter av stuteriöverstyrelsen.
Likaså borttagandet av den särskilda stämpeln enligt 3 § för bevis, som
jämlikt förordningen om automobiltrafik meddelas angående igenkänningsmärke
för automobil, vilken ändring betingats av den jämlikt kungörelsen
den 12 november 1915 om automobilregisters förande in. in. införda skyldighet
för automobilägare att vid vissa anmälningar till autoinobilregistret
erlägga särskilda avgifter, som avse att fylla samma uppgift som den nu
utgående av mig till avskaffande föreslagna särskilda stämpelavgiften, samt
den föreslagna stämpelfriheten för resolution på ansökning om förordnande
för lantmätare att verkställa ägostyckning i de fem norrländska länen. Den
föreslagna ändringen av 20 § sammanhänger med de ändringar av 30
kapitlet rättegångsbalken, som trätt i kraft den 1 oktober 1915 och som
innefatta förändrade bestämmelser angående rätt att fullfölja talan mot
hovrätts beslut.

I fråga om samtliga här berörda ändringsförslag har statskontoret
vid skilda tider avgivit yttranden.

Det tiar synts mig angeläget, att samtliga nu föreslagna ändringar
i stämpelförordningen träda i kraft, så snart ske kan, och har jag med
hänsyn härtill föreslagit, att den nya förordningen skall träda i kraft
den 1 juli 1916.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

Sedan departementschefen härefter uppläst det föredragna förslaget
till förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften, hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att antaga det upplästa förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas nådig proposition
av den lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
C. B. von Mentzer.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

bilaga T.

Förslag

till

vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Byte av fartyg, vars dräktighet överstiger 40 brattotou,

om fartyget är registreringspliktigt:

anmälan därom till fartygsregistret skall, därest icke avhandlingen om
bytet på grund av hittills gällande bestämmelser skolat vid utgivandet
förses med stämpel samt behörigen visas, att stämpelbeläggning i sådan
ordning ägt rum, vid företeendet hos kommerskollegium förses med stämpel
av 15 öre för varje bruttoton av fartygets dräktighet;

om fartyget icke är registreringspliktigt:

avhandling därom skall vid utgivandet förses med stämpel av 15
öre för varje bruttoton av fartygets dräktighet.

Vad här är stadgat med avseende å fartyg gäller även i fråga om
lott i fartyg om minst 40 bruttotons dräktighet.

I övrigt skall i tillämpliga delar i fråga om byte av fartyg gälla
vad om köp av fartyg i denna paragraf är stadgat.

Köp av fast egendom:

Köp av lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva:

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

Köp av fartyg, vars dräktighet överstiger 40 bruttoton,

om fartyget är registeringspliktigt:

anmälan därom till fartygsrcgistret skall, därest icke köpeavhandlingen
på grund av hittills gällande bestämmelser skolat vid utgivandet
förses med stämpel samt behörigen visas, att stämpelbeläggning i sådan
ordning ägt rum, vid företeendet hos kommerskollegium förses med stämpel
av 00 öre för varje fulla 100 kronor av köpesumman.

Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara svenskt,
skall anmälan om dess avförande ur fartygsrcgistret förses med stämpel
enligt vad härovan stadgas.

För köp av fartyg från utländsk ägare äger här stadgade avgiftsskyldighet
icke rum.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,
överlåtes inom den för anmälan till fartygsregistret stadgade tid och
inom samma tid för införande i fartygsregistret företes, äger stämpelbeläggning
rum endast vid sista fånget.

Anmälan som här ovan omförmäles, skall åtföljas av skriftlig, såväl
av köparen, om denne är svensk, som av säljaren på heder och samvete
avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats eller skall lämnas annan
betalning för köpet än den, som finnes upptagen i den eller de företedda
fångeshandlingarna eller eljest blivit anmäld;

om fartyget icke är registreringspliktigt:

avhandling därom skall vid utgivandet förses med stämpel av 00 öre
för varje fulla 100 kronor av köpesumman.

Vad här under ovanstående rubrik: Köp av fartyg är stadgat om
fartyg gäller ock med avseende å lott i fartyg om minst 40 bruttotons
dräktighet.

Sökes på grund av köpeavhandling om fartyg, hos offentlig myndighet
inteckning eller betalning för ogulden köpeskilling, skall köpeavhandlingen
förses med särskild stämpel av 25 öre för varje fulla 100
kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund
därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§.

34 §.

1. Ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till
vilken stämpel underkastad handling ingives, bör tillse, att handlingen är

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 1H5. 23

behörigen försedd med stämpel, och att stämpeln är makulerad på sätt i
25 § föreskrives.

År anmälan om köp eller byte av fartyg eller fartygslott icke vid
företeendet inför kommerskollegium försedd med stämpel till behörigt belopp
och erlägges ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande
stämpelbeloppet, åligger det kommerskollegium att hos vederbörande
ämbetsmyndighet påkalla åtgärd för uttagande av stämpelavgiftsbeloppet
jämte såsom stämmoböter tre procent därå i den ordning, som om uttagande
av oguldna kronoutskylder är stadgad. Av stämmoböterna skola
en tredjedel, dock högst 100 kronor, tillkomma den, som verkställer indrivningen,
och återstående två tredjedelar tillfalla statsverket.

År annan handling, som i denna paragraf avses, icke behörigen försedd
med stämpel och erlägges ej genast efter erhållen tillsägelse penningar
till det felande stämpelbeloppet eller, där ämbets- eller tjänstemannen
ej är stämpelförsäljare, nämnda stämpelbelopp, må handlingen icke mottagas.
Ämbets- eller tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel,
utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts,
åligger att med användande av tryckta, i löpande följd numrerade blanketter
omedelbart och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna
medel samt därvid anteckna kvittots huvudsakliga innehåll å en till blanketterna
hörande, på samma sätt numrerad talong.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 28 § verkställer stämpelbeläggning
av handling, som ingives till offentlig myndighet, åligger honom ock
att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat fall stämpel till ingiven
handling ej vederbörligen makulerad, bör ämbets- eller tjänstemannen,
notarius publieus eller mäklaren besörja fullgörandet därav mot ersättning
för besväret därmed av 5 öre för varje stämpel; dock må denna
ersättning éj beräknas för flera stämplar än det minsta antal, som förhandlingen
erfordras.

2. Senast inom en månad efter upprättande av avhandling om köp
av ej registreringspliktigt fartyg om minst 40 bruttotons dräktighet eller
av lott i sådant fartyg skola säljare och köpare hos länsmannen i det
lånsmansdistrikt eller stadsfiskalen i den stad, där fartyget vid försäljningen
hade sin hemort, gemensamt göra skriftlig anmälan om det träffade
avtalet. Anmälan skall avgivas i två exemplar och åtföljas av det stämpelbelagda
exemplaret av avhandlingen samt innehålla uppgift om, vilken
av kontrahenterna detta tillhör.

Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att kandi ingen är försedd
med stämpel till behörigt belopp, och, därest detta icke är förhållandet,.

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

anmana kontrahenterna att åsätta felande stämpel samt därvid erinra om
den i 47 § stadgade påföljd för underlåtenhet.

Sedan avhandlingen befunnits vara behörigen stämpelbelagd och de
åsätta stämplarna funnits vara makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen
såväl å det stämpelbelagda exemplaret av avhandlingen som å ena
exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift meddela bevis, att avhandlingen
behörigen stämpelbelagd blivit hos honom företedd, och om dagen,
då detta skett, varefter den stämpelbelagda avhandlingen samt det med
länsmannens eller stadsfiskalens bevis försedda exemplaret av anmälningsskriften
skola tillhandahållas, den förra den av kontrahenterna, som i anmälan
uppgivits som dess ägare, och den senare den andra kontrahenten.

Vad här är stadgat äger motsvarande tillämpning med avseende å
avhandling om byte av icke registreringspliktigt fartyg om minst 40 bruttotons
dräktighet.

47 §.

5. Utgivare av köpe- eller bytesbrev om icke registreringspliktigt
fartyg, vars dräktighet minst uppgår till 40 bruttoton, eller om lott i
sådant fartyg skall för underlåtenhet att vid utgivandet eller senast vid
fullgörandet av den i 34 § 2 mom. omförmälda anmälan förse dylik handling
med stadgad stämpel höta två gånger den felande stämpelns belopp,
dock vare minsta bot tjugufem kronor.

Där säljare och köpare av icke registreringspliktigt fartyg, vars
dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton, eller av lott i sådant fartyg
underlåta att inom tid och på sätt, som i 34 § 2 mom. stadgas, om det
upprättade avtalet göra anmälan, böte vardera ett belopp, motsvarande den
stämpel, varmed avhandlingen skolat förses, dock vara minsta bot för en
var av dem tjugufem kronor. Och gäller vad här är stadgat i tillämpliga
delar även med avseende å dem, vilka med varandra träffat skriftligt avtal
om byte av icke registreringspliktigt fartyg, vars dräktighet uppgår till
minst 40 bruttoton.

Om köpare av registreringspliktigt fartyg, vars dräktighet uppgår
till minst 40 bruttoton, underlåter att inom stadgad tid anmäla sig till
inskrivning i fartygsregistret och därigenom föranleder, att stämpelavgift

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

för fånget icke erlägges, böte ett belopp motsvarande den stämpel varmed
anmälan skolat förses, dock minst tjugufem kronor. Lag samma vare ock
för den, som genom byte blivit ägare av fartyg, som här sägs.

7. Köpare eller säljare av fast egendom eller av fartyg eller lott
i fartyg, som genom avtal om betalning utöver vad den för lagfarts vinnande
eller för erhållande av införande i fartygsregistret företedda köpeavhandling
innehåller eller genom erläggande eller mottagande av sådan
betalning föranlett, att stämpelavgift icke utgjorts för hela det belopp, som
betingats för den fasta egendomen med vad därtill hörer eller fartyget
eller fartygslotten, skall höta två gånger den felande stämpelns belopp,
dock icke under tjugufem kronor.

8. Har någon i skriftlig förklaring, varom i 8 § under rubrikerna:
köp av fast egendom och köp av fartyg, vars dräktighet överstiger 40
bruttoton, stadgas, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande och
därigenom föranlett, att stämpelavgift å något fång till fast egendom eller
fartyg eller fartygslott icke blivit erlagd, böte från och med fyra till och
med tio gånger det felande stämpelbeloppet; dock vare minsta bot tjugufem
kronor.

53 §.

1. Av böter och annat skadestånd än i 2 inom. här nedan sägs,’
som enligt denna förordning ådömas, tillfälle hälften åklagaren och hälften
kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1916.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 173 käft. (ATr 195.)

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

Bilaga II.

Stockholm den 1 maj 1916.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 3 april 1916 hava statskontoret och kommerskollegium
erhållit befallning att beträffande ett remissen bilagt, av landskamreraren
O. W. Landén utarbetat förslag till vissa ändringar i nådiga förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften avgiva gemensamt utlåtande, i
vad förslaget avser stämpelbeläggning vid köp och byte av fartyg.

Ämbetsverken få, såsom resultat av sin granskning av förslaget i berörda
delar, anföra följande.

För ett närmare bedömande i vad mån de genom det förevarande förslaget
ifrågasatta ändrade stadgandena rörande stämpelskatt vid byte och köp av
fartyg må vara ägnade att, såsom torde vara avsett, avhjälpa de brister och
olägenheter som ansetts vidlåda de gällande bestämmelserna i ämnet, lärer till
en början böra tillses, i vilka avseenden den nuvarande anordningen av berörda
skatt, såvitt ämbetsverken därav hava erfarenhet, giver anledning till anmärkning.

I detta hänseende är då först att erinra, hurusom den stadgade begränsningen
av skatteplikten till endast avtal, som avse fartyg med större dräktighet
.än 40 ton, föranleder, särskilt därigenom att dräktigheten är här — liksom för
övrigt i allmänhet i lagstiftningen, där ej annat sägs — tagen i betydelse av
nettodräktigbet, till att från stämpelplikt äro i stor utsträckning befriade dylika
avtal rörande fartyg, som med hänsyn till värdet äro ur nu ifrågavarande skattesynpunkt
av långt större betydelse än en stor del av de fartyg som falla inom
den stadgade skattegränsen. Särskilt gäller detta i fråga om maskindrivna fartyg,
som med hänsyn till gällande mätningsföreskrifter i regel måste på grund
av stora avdrag för drivkraften hava i förhållande till bruttodräktigheten jämförelsevis
ringa nettodräktighet. Isynnerhet är så förhållandet med fiskefartyg
och bogserfartyg. Med syttet med den ifrågavarande skatten, som väl är att
anse såsom en ren omsättningsskatt, torde bäst överensstämma, att avtal rörande
dylika fartyg, vilka avtal ju kunna avse betydande belopp, också vore underkastade
skatteplikt. Härvid bör ock uppmärksammas, att det hittills måst framstå
såsom anmärkningsvärt, att för avtal, som röra sig om kanske helt ringa
belopp, skatt skall utgöras. Någon motsvarande storleksbegränsning är icke
heller stadgad beträffande skatten vid dylikt avtal om fast egendom. Om alltså
principiellt icke skulle erfordras någon annan begränsning än som kunde föranledas
av hänsyn till själva värdebeloppet, varom avtal rör sig, och som i fråga
om köp av fartyg redan finnes uttryckt därigenom att skatt icke utgår för köpeskilling,
som understiger 100 kronor, lärer emellertid av praktiska skäl en begränsning
med hänsyn till fartygen i allt fall bliva nödig. Dels torde det bliva

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

förenat med stor svårighet att i fråga om byte av fartyg anlägga skattegrunden
efter värdeberäkning, dels skulle det bliva för vederbörande enskilde allt för betungande,
om skatten skulle komma att drabba vilka små fartyg som helst. Ämbetsverken
finna alltså, att, i brist på lämpligare grund, fartygs storlek bör
fortfarande, åtminstone tillsvidare, bliva i viss mån bestämmande för skatteplikten,
men att den i detta hänseende stadgade begränsningen lämpligen bör
jämkas i syfte att borttaga grunden för ovan framställda anmärkning.

Yad sålunda sagts om förvärv av helt fartyg äger i tillämpliga delar
giltighet även beträffande förvärv av lott i fartyg. Till ett annat bedömande
i detta hänseende av avtal om lott i fartyg än av avtal om helt fartyg, giva
nämligen förhållandena i och för sig icke anledning. En lott i ett visst fartyg
kan givetvis äga större penningvärde än ett annat helt fartyg. Något skäl till
befrielse från skatt, såsom emellertid gällande stadganden föranleda, då avtalet
avser endast lott i fartyg, svnes alltså icke föreligga. På grund härav och då
dessutom sådan skattefrihet iämnar utväg att genom uppdelning av ett avtal,
som i själva verket avser fartyg i dess helhet, i liera särskilda avhandlingar om
olika lotter i fartyget undvika stämpelskatt, där den eljest rätteligen skolat utgöras,
synes en ändring härutinnan av gällande bestämmelser vara av omständigheterna
betingad.

Stämpelns beräknande i vissa fall, såsom gällande stadganden medgiva,
efter fartygs tontal — som i fråga om bytesavtal näppeligen torde kunna frånkommas
— blir ock olämpligt beträffanäe köp av fartyg i de fall då tontalet,
därför att köpeskillingens belopp icke angivits i avhandlingen, reglerar stämpelns
belopp, något som ock ofta medför, att staten erhåller mindre stämpelskatt än
som varit fallet, om köpesumman kunnat läggas till grund. Ett fartygs storlek
är nämligen i och för sig icke uttryck för fartygets värde, även om det är en
av de många faktorer, som tillhopa bestämma "detsamma. Utgår man från att
den stadgade avgiftssatsen av 15 öre för ton må hava varit med hänsyn till förhållandena
på sin tid såvitt möjligt rätt avvägd i förhållande till avgiften efter
värde, sådant detta vid köp kommit till uttryck genom köpeskillingsbeloppet,
skulle 4 nettoton motsvara ett medelvärde av 100 kronor. Även om man finge
antaga att sagda förhållande må hava varit ett något så när riktigt medeltal
för ytterligheterna beträffande fartygsvärden, ligger det emellertid i öppen dag,
att, i betraktande av de så ytterst växlande värden olika fartyg måste• förete, en
för dem alla gemensam skattesats av nämnda innebörd, om än så väl avvägd,
alltid med nödvändighet måste verka synnerligen olikformig! för skilda slag av
fartyg. Medan en efter sådan grund utgående skatt måste i samma mån som ett
fartyg har högre värde än det normala bliva allt mindre kännbar, träffar den
däremot ett fartyg av mindre värde ojämförligt mycket hårdare. I bägge fallen
verkar således skatten i motsatt riktning mot vad förhållandena i och för sig
bort föranleda. Eu given följd härav, som synes särskilt böra beaktas, är, att
segelfartygen — ställda i motsats till maskindrivna fartyg — maste, såsom
överhuvudtaget av mindre värde än de senare, härvidlag komma i en ogynnsammare
ställning än de maskindrivna fartygen, vilket, på samma gång som det
innebär en orättvisa mot segelfartygen, måste, då de maskindrivna fartygen representera
de ojämförligt större värdena, medföra, att staten genom tillämpning
av en dylik skattegrund går i mistning av ganska avsevärda skattebelopp. Till
belysning av nu påpekade missförhållanden, som vid de stegrade fartygspriserna

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

framträda än skarpare, må anföras ett par typiska exempel. För ett lastångfartyg
av 2,000 nettoton, som för närvarande kan åsättas ett medelvärde av c:a
1,000 kronor för ton, skulle den nuvarande skatten uppgå beräknad efter tontal
till c:a 300 kronor, men efter köpeskillingen till cirka 12,000 kronor; och för
bogserångfartyg, vilka väl i regel hava lägre dräktighet än 40 nettoton och
således vid dräktighetsberäkning skulle undgå skatt, skulle i fall t. ex. då värdet
å fartyget utgör 100,000 kronor, något som för ett sådant fartyg icke är överdrivet,
skatten beräknad efter köpeskillingen kunna belöpa sig till 600 kronor.
Inför sålunda belysta förhållanden torde vara förklarligt nog, att man vid avtal
om köp av fartyg sökt tillvarataga egen fördel genom att välja den av författningen
åtminstone icke förhindrade utvägen att genom uteslutande i avhandlingen
av köpesumman komma i åtnjutande av förmånen av lägre stämpelskatt.
Genom undvikande av skriftlig form — vilken ingalunda är påbjuden — kan för
övrigt skatten helt och hållet fränkommas. Ett annat sätt att i förekommande
fall tillförsäkra sig förmånen av den lindrigare skatteberäkningen efter tontal,
kan sägas hava utbildat sig i praxis, ity att rörande avtalet utfärdas först köpekontrakt,
däri köpeskillingen angives, och därefter köpebrev, i vilket icke införes
uppgift om köpesumman, samt att endast denna senare handling stämpelbelägges
och då efter tontalsberäkning. Att detta sistnämnda förfarande icke står i överensstämmelse
åtminstone med lagstiftarens mening synes vara tydligt, men huruvida
detsamma med hänsyn till gällande stadganden, må kunna föranleda till
ans var spåföljd för oriktig stämpelbeläggning förefaller nog så ovisst.

Huru som helst må av det anförda vara med tillräcklig tydlighet påvisat,
att såväl av hänsyn till rättvisa och billighet som för tillvaratagande av statens
skatteintresse bör vara angeläget att åstadkomma en bättre grund för den ifrågavarande
skatteberäkningen än efter fartygs storlek. Genom att efter förhållandena
avväga avgiftssatsen så riktigt som möjligt, särskilt om i sådant syfte anlades
en särskild norm för segelfartygen jämte pråmar och en annan för maskindrivna
fartyg, skulle nog, även med bibehållen tontalsberäkning, åtskilligt vinnas
till det bättre, men även i så måtto modifierad skulle i allt fall skattegrunden,
om ock missförhållandena bleve mindre skarpa, dock långt ifrån upphäva anledningen
till sådana. Själva anordningen med tontalsberäkning har tvivelsutan
från början varit en nödfallsutväg, som anlitats för att komma åt skatt i sådana
fall, där den eljest icke skulle utgått. Säkerligen bär det i betraktande av skattens
karaktär av omsättningsskatt varit ett önskemål att anpassa den i varje fall
efter det värde föremålet för avtalet representerade. Svårigheten härför särskilt
vad angår bytesavtal har ovan berörts och vad köp av fartyg beträffar sammanhänger
densamma i viss mån med det anmärkta förhållandet, att för förvärv av
fartyg, liksom i fråga om lös sak i allmänhet, icke erfordras skriftlig avhandling.
Skatteplikten kan därför, såsom även berörts, helt och hållet fränkommas därigenom
att avtalet göres muntligt. Så länge denna möjlighet att helt undgå skatten
lämnas öppen kan således befaras, att åtgärder, som i övrigt vidtagas för att
göra bestämmelserna mera effektiva, skulle förfela sin verkan. Det kan nämligen
antagas — i synnerhet om en förhöjning av skattesatsen gåve ökad anledning
därtill — att skriftlig form för avtalen så vitt möjligt undvekes. Enda utvägen,
för att komma till ett i allo tillfredsställande resultat, torde därför vara, att
stämpelskatten, även här i överensstämmelse med densammas egenskap av omsättningsskatt,
fastslås att utgå oberoende av avtalets form. Sker detta, lära betänk -

2!>

Kuntjl. Alaj:ta nåd. proposition nr 195.

ligheter icke möta mot att i fråga om köpeavtal om fartyg alltid uppställa köpesumman
såsom grund för beräkningen av stämpeln. I så tall gäller emellertid att
utfinna lämpliga medel för att alltid kunna få fram en tillförlitlig uppgift om
beloppet av Köpeskillingen.

Men även om stämpelskatten bleve i nu omhandlade avseenden lämpligen
anordnad, återstår emellertid att också kontrollen över skattens riktiga fullgörande
göres mera effektiv än vartill gällande stadganden föranleda. Kontrollen beträffande
ifrågavarande skatt, vilken icke, såsom eljest i flertalet fall är förhållandet
med de i stämpelförordningen åsyftade avgifterna, är satt i förbindelse med någon
rörande den stämpelpliktiga handlingen av offentlig myndighet företagen ämbetsåtgärd,
ställer sig alltid svår och skulle bliva än svårare, därest även muntliga
avtal gjordes till föremål för sådan beskattning. Den nuvarande kontrollen inskränker
sig i det hela till att, då avhandling av ifrågavarande slag av en eller
annan anledning företes hos offentlig myndighet, denna då tillser huruvida föreskriven
stämpelbeläggning skett, och, om så befinnes ej vara fallet, vidtager åtgärd
efter omständigheterna.

Slutligen äro ej heller de ansvarsbestämmelser, som för närvarande äro avsedda
att i sin mån medverka till att skatteförfarandet varder effektivt, för ändamålet
tillfyllestgörande. Aven i detta hänseende måste det förhållandet att endast
skriftligt avtal är stämpelpliktigt samt att skriftlig form för avtalet icke är nödvändig,
öva ett visst inflytande. Detta gör nämligen exempelvis, å ena sidan, att
i fråga om anmälningar till fartygsregistret om ändring i äganderätten till fartyg,
redan av sådan anledning fordran icke kan uppställas å företeende av fångeshandling
samt bereder, å andra sidan, en enskild part, som underlåtit att fullgöra
honom åliggande stämpelplikt, tillfälle att kunna vidtaga åtgärder, varigenom
han undandrar sig att träffas av ansvarspåföJjd för sin underlåtenhet.
Den gällande anordningen för ansvarets utkrävande torde icke bereda åklagaren
anledning och medel i tillräcklig mån att beivra fall av försummelser. Det måste
nämligen, om åklagaren fått kunskap om att ett avtal ägt rum — och avtal om
fartyg måste i de flesta fall nog lä en viss grad av offentlighet — i allt fall
möta stor svårighet för honom att förskaffa sig visshet, huruvida avtalet skett
skriftligt, och om så är fallet, huruvida försummelse av stämpelplikt föreligger.
Och även om åklagaren komme till uppfattningen att omständigheterna berättigade
till ett ingripande, löper han äventyret att parten, ehuru han kanske försummat
att i behörig tid verkställa stämpelbeläggningen, företer handlingen stämpelbelagd,
varigenom dels parten undandrager sig det ansvar han förskyllat, dels åklagaren
går i mistning av andel i de böter, som bort men icke kunnat ådömas, och
sålunda likaledes går i mistning av den sporre till nitisk åklagareverksamhet,
som genom stadgandet om sådan bötesandel varit åsyftad.

Av det sålunda anförda torde framgå, i vilka hänseenden gällande stadganden
om stämpelskatt vid köp och byte av fartyg enligt ämbetsverkens mening
äro företrädesvis i behov av ändring eller tillägg.

De framställda anmärkningarne hava i huvudsak riktat sig mot följande
förhållanden nämligen

1) att genom den för skatteplikten stadgade dräktighetsgränsen från skatteskyldighet
äro befriade avtal, som kunna avse särdeles värdefulla fartyg, utan
att befrielsen torde vara betingad av sakliga skäl;

2) att avtal om lott i fartyg icke träffas av skatten;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

3) att beräkningsgrunden för stämpeln i vissa fall efter fartygs dräktighet
vid köp av fartyg är olämplig;

4) att muntligt avtal om fartygs förvärv icke träffas av stämpel; samt

5) att kontrollen över den ifrågavarande stämpelskattens riktiga fullgörande
icke är tillräckligt verksam.

För sin del hava ämbetsverken funnit dessa anmärkningar i väsentliga
delar beaktade i det remitterade förslaget likasom ämbetsverken anse, att mot eu
utvidgning i och för sig av de nuvarande bestämmelserna i den av förslaget
framgående omfattning icke är något att erinra utöver vad här nedan därutinnan
anföres.

Särskilt framstår det för ämbetsverken såsom angeläget att genom formuleringen
av de blivande bestämmelserna skatteskyldigheten fastslås uttryckligen
även för de fall, då avtalet är muntligt.

Beträffande sättet för genomförande av en dylik utvidgad skatteskyldighet
kunna ämbetsverken emellertid icke tillråda, att resp. fartygs egenskap av registreringspliktigt
eller icke erhåller för beskattningsförfarandet den betydelse,
som enligt förslaget avses. Spörsmålet om fartyg vid visst tillfälle äro registreringspliktiga
— vilket enligt sjölagens 2 § är fallet då de, bland annat, »äro avsedda
att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande» —• är i många
fall nog så svårt att rätt lösa, och härtill kommer, att den lättnad i skatteförfarandet
och kontrollen, som skulle beredas genom dessas förbindande med anmälningar
till fartygsregistret, torde kunna utnyttjas även vid anmälningar till
registret rörande fartyg, som icke äro registreringspliktiga. Med en sådan utgångspunkt
synes det föreslagna systemet böra så omläggas, att därest icke inom
lämplig, skäligen kort, tid — t. ex. en månad — av avtalet föranledd anmälan till
registret göres, deklarationsplikt- utan därmed förbunden anmälan till registret
skall omedelbart inträda, därest den icke redan fullgjorts. I anslutning härtill
torde tillika böra, såsom villkor för att vid anmälan till registret befrielse från
stämpel skyldighet jämte deklaration må äga rum, stadgas, att därvid styrkes det
samma skyldigheter redan äro utan samband med dylik anmälan fullgjorda.

Även för sådana fall, då fartyg, som försålts till utlandet, icke är infört
i registret och alltså försäljningen icke föranleder till någon anmälan om dess
avförande ur registret, bör följdriktigt skatteskyldighet av ifrågavarande art vara
stadgad, och torde då, ävensom rörande försäljning till utlandet av registrerat
fartyg, ordningen för skatteskyldighetens jämte deklarationens fullgörande kunna
bliva enahanda som den, vilken ämbetsverken tänkt sig beträffande de med sådan
skyldighet förbundna förvärven av fartyg.

Omlägges systemet i nu antydda riktning, synes i alla förekommande fall
skyldigheten i fråga om stämpelns åsättande böra föreligga först då skyldighet
inträder att fullgöra anmälnings- resp. deklarationsplikten.

Att, såsom skett i förslaget, särskilt på olika fall uppdela vissa bestämmelser
skulle med den antydda nya anordningen bortfalla,

Med visst fog skulle befrielse kunna ifrågasättas även då köpet grundat
sig på beställning, som avser nybyggnad av fartyg för svensk räkning.

Det synes även angeläget att, liksom redan är fallet med köp av och byte
om fastighet, bestämmelse finnes meddelad om fördelningen mellan säljare och
köpare av stämpelbeloppet i fall då fartyget icke försålts till utlandet. En fördelning
härvidlag på vardera sidan med hälften torde även här vara lämplig.

Kuiiffl. Maj:ts nåd. proposition nr 105. 31

Enär anmälan till fartygsregistret skall kvarbliva hos kommerskollegium,
bör föreskrift meddelas om att avgiftsfritt bevis rörande erlagd stämpelskatt
tillhandahållas den, som gjort anmälan.

Ämbetsverken få alltså förorda, att de blivande bestämmelserna i nu ifrågavarande
delar erhålla, efter erforderliga ändringar av förslaget, den lydelse,
som må vara förenlig med ämbetsverkens här ovan gjorda uttalanden. Vid sådant
förhållande hava ämbetsverken saknat anledning att i redaktionellt avseende eller
eljest utlåta sig vidare, utöver det ovanstående, än att enligt ämbetsverkens mening
dels orden »Fartyg, vars dräktighet överstiger 40 bruttoton» böra utbytas
mot orden »Fartyg om minst 40 bruttoton», dels orden »Vid företeendet» i vissa
fall kunna utgå, dels den anmälan åtföljande förklaringen bör innehålla uttrycklig
uppgift å köpeskillingen, dels ock i förslagets 34 § 2 mom. avsedda anmälningsskyldighet
skall i fall då försäljningen skett till utlandet åligga allenast
säljaren.

Remissakten återställes härjämte.

Underdånigst

K. A. Fryxell
Pbr Södermark
John Stockenberg

Föredragande

C. G. Sylvan
Carl Malmén
Nils Spilhammar

Elis Lid/lin.