Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 191.

Nr 191.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående
anslag till husmodersskolor m. m.; given Stockholms slott
den 7 april 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att å extra stat för år 1917 anvisa ett förslagsanslag av 50,000
kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
angivna grunder utgå såsom understöd dels till yrkesskolor för husmodersutbildning
i städer, köpingar, industri- och andra liknande samhällen,
dels ock till obemedlade och mindre bemedlade elever vid nämnda
skolor,

samt att medgiva, att av omförmälda anslag ett belopp av högst
1,500 kronor må användas för bestridande av kostnaderna för statens
tillsyn av samma skolor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 169 käft. (Nr 191.)

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 191.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:

Uti innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avvaktan på den proposition angående anslag till
s. k. husmodersskolor m. m., som kunde komma att avlåtas, tills vidare för
ändamålet beräkna ett anslag å extra stat för år 1917 av 50,000 kronor.

Sedan ytterligare utredningar i denna fråga numera blivit verkställda,
ber jag att få ånyo anmäla ärendet inför Kungl. Maj:t.

Till en början må härvid erinras, att sedan åtskilliga år tillbaka
bidrag av statsmedel under olika former utgå till undervisningen i
huslig ekonomi.

Tanken på att införa dylik undervisning i skolorna väcktes hos
oss i slutet av 1880-talet och det första statsanslaget för samma ändamål
beviljades av 1892 års riksdag. Detta anslag, som utgick till statens
högre lärarinneseminarium i Stockholm, var avsett till utbildning av lärarinnor
i ämnet.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 191.

År 1896 medgav riksdagen, att av anslaget till högre skolor för
kvinnlig ungdom särskilda understöd för undervisning i huslig ekonomi
(inge utgå. Till en början erhöllo blott två flickskolor understöd för
nämnda ändamål, vardera med ett mindre belopp. Vidare anvisade
riksdagen år 1906 ett anslag till undervisning i samma ämne vid
folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor samt slutligen år 1912 ett
anslag till anordnande av lanthushållsskolor. Efter hand hava sedermera
nya läroanstalter å området uppstått och undervisning i huslig ekonomi i
allt större utsträckning införts i såväl högre som lägre skolor, vilket åter
medfört en avsevärd höjning av statens utgifter för ifrågavarande ändamål.

I riksstaten för år 1916 äro för närvarande särskilt för de ändamål,
jag nu berört, upptagna följande anslag, nämligen

under åttonde huvudtiteln:

till anordnande av utbildningskurser för lärarinnor
i huslig ekonomi, extra anslag ........................... kronor 30,100: —

till anordnande av undervisning i huslig ekonomi
i folkskola, högre folkskola och folkhögskola, ordinarie
förslagsanslag............................................................. » 140,000: —

samt under nionde huvudtiteln:

till beredande av statsbidrag åt Fredrika Bremerförbundets
lanthushållningsskola vid Rimforsa för

utbildande av lärarinnor, extra anslag........................... »

till beredande av statsbidrag åt fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala för utbildning av lärarinnor
i lanthushållning å skolans lantgård Brogård,

extra anslag .......................................................................... »

till understöd åt lanthushållsskolor, ordinarie förslagsanslag
.............................................................................. »

8,000: —

5,500: —
36,000: —

Summa kronor 219,600: —

Härjämte utgå bidrag av statsmedel till undervisning i huslig ekonomi
från åtskilliga i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda anslag,
som äro avsedda jämväl för andra ändamål. Sålunda är av det i riksstaten
för 1916 upptagna extra anslaget till högre lärarinneseminariet
och därmed förenade läroanstalter ett belopp av 11,200 kronor beräknat
till uppehållande av den med seminariet förenade hushållsskolans verksamhet.
Det gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk och
förslagsanslaget till kommunala mellanskolor äro jämväl till en del av -

Kungl. Maj ds Kåd. Proposition Nr 191.

sedda för undervisning av här ifrågavarande slag. Utav sistnämnda två
anslag utgick sålunda under år 1915 en summa av omkring 35,000
kronor för undervisning i huslig ekonomi vid nämnda läroanstalter.

Tager man därjämte i betraktande, att förslagsanslaget till lanthushållsskolor
under 1915 överskridits med icke mindre än omkring 26,000
kronor, utgå sålunda av statsmedel för närvarande inemot 300,000 kronor
till undervisning i huslig ekonomi.

I fråga om undervisningens omfattning vill jag meddela, att för närvarande
ungefär två tredjedelar av de högre flickskolorna samt ett fåtal
högre samskolor, enskilda och kommunala mellanskolor — tillsammans
ungefär 60 skolor — lämna undervisning i huslig ekonomi. Av folkskolorna
hava enligt senast tillgängliga uppgifter, som avse år 1913,
421 skolor — motsvarande ungefär 5 % av samtliga — infört ifrågavarande
ämne i sin undervisning. Av nyssnämnda antal folkskolor äro 148 belägna
i städer och 273 på landsbygden. Under samma år meddelades
vidare undervisning i huslig ekonomi vid ett 20-tal högre folkskolor och
folkhögskolor samt vid ett 10-tal s. k. vandrande skolkök. Vad slutligen
lanthushållsskolorna beträffar, utgick under år 1915 understöd av
statsmedel till sammanlagt 36 lanthushållskurser.

Beträffande grunder och villkor för erhållande av statsbidrag från
nämnda anslag vill jag — med förbigående av anslagen till lärarinneutbildningen,
vilka icke äga intresse i detta sammanhang — i korthet
framhålla följande.

Bestämmelserna om statsbidrag för undervisning i huslig ekonomi
till högre flickskolor och därmed jämställda läroanstalter återfinnas i
nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd
åt dessa läroanstalter m. m. med däri genom nådiga kungörelsen
den 23 september 1912 gjorda ändringar. Enligt dessa bestämmelser
utgå efter prövning i varje särskilt fall årliga statsbidrag för
ifrågavarande undervisning:

till högre flickskolor med högst 400 kronor för kurs i ämnet, omfattande
en lärjungegrupp, samt med ytterligare högst 200 kronor för
varje därutöver tillkommande lärjungegrupp, dock sammanlagt med högst
1,000 kronor,

till enskilda mellanskolor enligt samma grunder, dock sammanlagt
med högst 600 kronor, samt

till högre goss- och samskolor med högst 600 kronor för kurs i
ämnet, omfattande en lärjungegrupp, samt med ytterligare högst 300 kronor
för varje därutöver tillkommande lärjungegrupp, dock sammanlagt
med högst 1,500 kronor.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191. 5

För kommunala mellanskof gälla i förevarande hänseende jämlikt
nådiga kungörelser den 29 oktober 1909 och 8 december 1911 samma
grunder som ovan äro angivna för enskilda mellanskolor.

Vid nu nämnda skoltyper omfattar varje kurs i huslig ekonomi vanligen
en arbetsdag i veckan under två terminer.

Till folkskolor, högre folkskolor eller folkhögskolor utgår jämlikt nådiga
kungörelser den 16 juni 1906 och 11 juni 1909 för varje kurs i
huslig ekonomi, omfattande minst trettio arbetsdagar, av statsmedel ett
bidrag av 100 kronor, därav 75 kronor såsom bidrag till lärarinnans
avlöning samt 25 kronor såsom bidrag till bestridande av övriga löpande
utgifter, dock ej för lokal och bränsle, under villkor bland annat:

att undervisningen, som huvudsakligen bör vara praktisk, pågår
under tillsammans minst fyra timmar om dagen,

att undervisningen, såvitt den meddelas i folkskola eller särskild
anstalt, ej meddelas åt andra elever än flickor, som antingen äro intagna
i folkskola och vare sig där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått
tolv års ålder eller ock avslutat sin skolgång och, där undervisningen
meddelas i folkskola, icke äro över aderton år gamla,

att antalet elever i varje kurs är minst åtta, högst tjugu,

samt

att, därest i samma skolkök flera kurser anordnas under samma
kalenderår, statsbidrag dock icke utgår för mer än högst sex kurser årligen.

Kurserna vid folkskolan omfatta antingen en arbetsdag i veckan
under 1—2 terminer eller också en sammanhängande lärotid på 6—7
veckor.

Vad slutligen lanthushållsskolorna beträffar, utgår till dylik skola
jämlikt nådiga kungörelser den 29 juni 1912 och 18 juni 1915 statsbidrag
med ett belopp av högst 1,800 kronor, därav 1,000 kronor såsom
grundanslag, i huvudsak under följande villkor:

att antalet elever vid kursen uppgår till minst 12, med rätt likväl
för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd
jämväl för kurs, vars elevantal understiger nämnda siffra,

att inom orten tillskjutes ett belopp, som, med inberäknande av
elevavgifterna, uppgår till minst det belopp, varmed statsunderstödet till
skolan överstiger grundanslaget, samt

att för varje 500 kronor av statsunderstödet minst en frielev eller
dubbla antalet elever mot halv undervisningsavgift äga åtnjuta undervisning
vid kursen.

I sammanhang härmed må tillika framhållas att, jämlikt nådiga
reglementet för de med understöd av statsmedel inrättade lanthushålls -

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

skolor den 29 juni 1912, för inträde i dylik skola fordras att hava fyllt
16 år, varjämte gäller att under för övrigt lika förhållanden av inträdessökande
den äger företräde, som fyllt 18 år.

Till sist vill jag ifråga om nu omförmälda former för meddelande
av undervisning i husligt arbete tillägga, att lanthushållskurserna avse
att giva en verklig yrkesutbildning, under det att de övriga skoltyperna
endast kunna anses lämna en viss förberedande utbildning å området.

Framställ- Sedan jag sålunda lämnat en kortfattad översikt över de nuvautTidgande
ran(^e formerna för statens ekonomiska medverkan för meddelande av
ar statens utbildning å hemmets område, vill jag övergå till att redogöra för
verksamhet v^ssa h°s Kungl. Maj:t gjorda framställningar, vilka samtliga avse vidifråga
om tagande av ytterligare åtgärder från statens sida för den kvinnliga ungningThus-
domens utbildning i husliga göromål. Dylika underdåniga framställninligt
ax-bete. gar hava gjorts av dels centralstyrelsen för svenska skolkökslärarinnornas
förening, dels styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,
dels ock vederbörande styrelser för moderata kvinnoförbundets lokalavdelningar
i Stockholm, Linköping, Ulricehamn, Gävle, Borgholm, Trollhättan,
Skara, Karlstad, Grästorp, Kalmar, Alingsås, Kristinehamn, Vara,
Kronobergs län och Falun.

Skolkökslära rinnornas förening.

Centralstyrelsen för de svenska skolkökslärarinnornas förening anför
ämnet huvudsakligen. följ ande.

Sedan det i skilda delar av vårt land visat sig, att vikten av studier i hushållsgöromål
börjat mer och mer uppskattas, hava olika slag av undervisningsanstalter,
lämpade efter olika lokala och ekonomiska förhållanden, upprättats. Många av dem,
exempelvis lanthushållsskolor och folkhögskolor, hava erhållit statsunderstöd dels i
form av anslag till respektive skolor, dels i form av stipendier till obemedlade eller
mindre bemedlade elever.

Ifråga om ordnandet av undervisningen för landsbygdens kvinnliga ungdom
framhöll den av Kungl. Maj:t den 14 juni 1907 tillsatta kommittén för den lägre
lantbruksundervisningens ordnande vikten av att de fackkunskaper, som vore erforderliga
för ett rätt skötande av ett lanthushåll, bibringades landsbygdens kvinnor
vid särskilt för ändamålet anordnade skolor, och i anslutning därtill föreslog kommittén
inrättande av så kallade lanthushållsskolor, med undervisningen mera direkt
riktad på kvinnans arbetsfält och med uppgift att meddela praktisk och teoretisk
undervisning i huslig ekonomi och de lantgöromål, som i olika landsdelar utfördes
av kvinnor. Dessa skolor kommo ock genom statsmakternas medverkan sedermera
till stånd.

Under det landsbygdens kvinnor sålunda numera erhålla välbehövliga tillfällen
till undervisning, finnes det, framhåller centralstyrelsen vidare, stora befolkningsgrupper,
för vilka dessa skolor ej direkt äro avsedda eller lämpade, nämligen städernas
och industrisamhällenas.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Vid en jämförelse mellan de hygieniska och andra förhållanden, under vilka
nämnda olika kategorier av kvinnor utföra sin dagliga gärning, torde man dessutom
med all rätt kunna göra gällande, att landsbygdens kvinnor hava det betydligt bättre
ställt än husmodern i stad eller industrisamhälle. I detta avseende framhåller
centralstyrelsen särskilt, att den kvinnliga ungdomen i sistnämnda samhällen ofta
tidigt är hänvisad till förvärvsarbete utom hemmet antingen i fabriker eller i skilda
slag av hantverk och därigenom hindras att inhämta grundliga kunskaper och färdigheter
i husliga sysslor.

Centralstyrelsen anser därför, att det förefinnes ett behov av husmodersskolor,
särskilt avsedda för städernas och industrisamhällenas kvinnliga ungdom, och syntes
det vara självklart, att dylika skolor vore av den samhälleliga betydelse, att de måste
anses förtjäna statens stöd.

Centralstyrelsen föreslår

att kurs vid dylika skolor bör vara minst ettårig för att giva eleverna tillräcklig
övning i alla de sysslor, som höra till ett hems skötande,
att elevantalet bör vara minst 12, samt

att antalet matgäster ej bör överstiga skolans hela elevantal.

För en sådan kurs i stad med 12—24 elever och med praktisk undervisning
även i barnavård har centralstyrelsen beräknat följande utgiftsstat:

Hyra för lokal, omfattande kök med skafferi och källare, matsal, slöjdsal, barnavårdssal,
badrum, rum för föreståndarinna och minst en lärarinna kronor 1,500: —

Bränsle och belysning................................................

Föreståndarinnans kontanta lön................................

Biträdande lärarinna i huslig ekonomi ....................

Slöjd- och barnavårdslärarinna .................................

Inventarier och underhåll ........................................

Förbrukningsartiklar ...................................................

Annonser och tryck ...................................................

Läkararvode och medicin för barnavårdsavdelningen

Diverse utgifter .........................................................

Matvaror ...................................................................

kronor 600: ■

800

1,200

900

300

100

300

500

2,000

Summa kronor 8,600: — å kronor 8,800: —

Då dessa skolor i främsta rummet böra vara avsedda för obemedlade eller
mindre bemedlade elever, torde endast ett fåtal kunna betala någon avgift för den
mat, de erhålla i skolan. Obemedlade eller mindre bemedlade måste bliva fullständigt
befriade från varje avgift i övrigt. Inkomsten av elevavgifter torde därför ej
böra beräknas till högre än 500 kronor. Sålunda skulle ytterligare ett belopp av
minst 8,100 ä 8,300 kronor krävas för undervisningens upprätthållande. Härav syntes
staten lämpligen böra bidraga med dels ett grundanslag av 3,000 kronor, dels ett anslag
av 200 kronor för varje elev utöver det tänkta minimiantalet (12) elever, under villkor
dock att samma belopp utöver grundanslaget tillskjutes från den ort, där skolan är
belägen, samt att skolan i fråga om lokaler, lärarkrafter och undervisningsmateriel
godkännes av den inspektör, Kung!. Maj:t förordnar.

För att så stort antal som möjligt måtte kunna begagna sig av denna utväg
till inhämtande av kunskaper och färdigheter i hemsysslor och huslig ekonomi, förordar
centralstyrelsen slutligen, att de, som ej själva hava tillgångar eller från hemmet
kunna påräkna tillräcklig hjälp, erhålla studieunderstöd av staten liksom obemedlade
eller mindre bemedlade elever vid lanthushållsskolor eller kvinnliga folkhögskolor,

Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 191.

ehuru med mindre belopp än dessa. Man torde nämligen kunna räkna med, att
även fattiga hem äro i stånd att lämna fri bostad under lärotiden. Däremot bör
hjälp utgå till kläder, böcker, skolmateriel och kvällsmåltider. Ett understöd av
exempelvis 10 kronor per månad till obemedlad och 5 kronor per månad till mindre
bemedlad skulle, enligt centralstyrelsens åsikt, för många göra det möjligt att offra
ett år för en dylik kurs.

Fackskoianför I likhet med centralstyrelsen för svenska skolkökslärarinnornas föreekonoml
i ning framhåller jämväl styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala. Uppsala önskvärdheten av att staten genom ekonomiskt understöd
medverkar till uppkomsten av friviliga yrkesskolor för husmodersutbildning.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 12 oktober 1915 anför
fackskolans styrelse angående nyssnämnda angelägenhet i huvudsak
följande.

Sedan ett par årtionden tillbaka får en ringa del av vårt lands kvinnliga ungdom
undervisning i huslig ekonomi, huvudsakligen matlagning, i skolkök, förbundna med
folkskolor, folkhögskolor, högre flickskolor och samskolor ävensom i flyttande skolkök.
Det lider intet tvivel därom, att denna undervisning är synnerligen nyttig, enär
den riktar den unga flickans intresse på de husliga sysslor, som efter naturens
ordning bliva de flestas uppgift i livet. Emellertid lämnas ännu så länge undervisning
i huslig ekonomi blott i ungefär hälften av Sveriges högre flickskolor och
samskolor och i, på sin höjd, 5 % av folkskolorna, varjämte må framhållas, att den
skolundervisning, som f. n. meddelas i huslig ekonomi, i regel blott omfattar ett
skolår med en dag i veckan, d. v. s. sammanlagt ungefär 30 dagar, eller ock en
sammanhängande kurs på 6 veckor. Under en sådan 30—36 dagars kurs deltager
flickan i matens beredning knappast mer än 15 gånger. Utan att man underskattar
värdet i uppfostringsavseende av de i skolköket förekommande arbeten, bör det dock
för var och en vara alldeles klart, att en kurs på 30—36 dagar ej räcker till för att
bibringa vare sig några mera omfattande kunskaper eller någon mera betydande
färdighet ifråga om matlagning eller hemmets andra sysslor.

Skolköket är en början till husmodersutbildning, men också blott början. För
envar, som med någon insikt i och något intresse för ifrågavarande sysslor tagit
kännedom om, huru hemmets ekonomi i fråga om födans anskaffande och beredning
skötes inom vidsträckta kretsar av vårt folk, torde det vara klart, att svåra missförhållanden
råda. Olämplig föda nedsätter arbetsförmågan, förstör hälsan och kan
efter några generationers förlopp leda till fysisk degeneration. En bland de faror,
som hota folkhälsan, är det allmänna missbruket av kaffe, ett missbruk, delvis ägande
sin grund i en mycket allmän okunnighet om såväl matlagningens teknik som näringsfysiologiens
enklaste grunder. Att kaffemissbruket utgör en allvarsam fara för folkets
hälsa, framgår tydligt bland annat av de rapporter angående kaffemissbruket, som
av landets läkare inlämnats till medicinalstyrelsen. Att det i allmänhet är synnerligen
illa ställt med kosthållet, kan också med all önskvärd tydlighet konstateras
såväl av det material under form av hushållsböcker, som socialstyrelsen för sin
levnadskostnadsundersökning införskaffat från olika delar av landet, som även av de
hushållsböcker från Stockholm, som tidigare insamlats av Stockholms stads statistiska
kontor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191. 9

Dot kosthåll, som för närvarande vida kretsar av vårt folk består sig, hotar
sålunda med fysisk dekadans. Det är dessutom oskäligt dyrbart. Vida bättre kost,
bättre både med hänsyn till näringsvärde och smak, skulle kunna erhållas för billigare
pris. Hemmens ekonomi och, med hemmens ekonomi, landets ekonomi i dess helhet
skulle kunna stå på vida bättre fotter, om de belopp, som nu offras på mat och
njutningsmedel, användes med något mera förstånd. Sannolikt kunde genom bättre
hushållning i genomsnitt 25 % av vad maten nu kostar sparas, och kosthållet ändå
vara bättre än nu. Utgifterna för föda utgöra en så betydande post i eu familjs
ekonomi, att nu rådande misshushållning måste hava de mest betänkliga konsekvenser.

Svåra missförhållanden råda emellertid ej blott i fråga om föda och matlagning.
Det är bekant, att barnadödligheten under det första levnadsåret är fruktansvärt hög,
och det är lika bekant, att detta huvudsakligen beror på olämplig vård, på mödrarnas
okunnighet i barnavård. När så är förhållandet, ligger den frågan nära till hands:
var och när lämnas tillfälle för blivande mödrar att lära sig, huru ett litet barn
skall skötas först och främst i fråga om dess näring, men i övrigt också med hänsyn
till vården av benbyggnad, sinnesorgan m. m. I den mån barnet växer upp, behöver
detsamma även någon andlig vård, och det är alltför väl bekant, att för barns andliga
uppfostran varken modersinstinkten eller vanligt enkelt förstånd räcker till. Utom
kunskap i spädbarns fysiska vård skulle den blivande modern sålunda även behöva
någon förberedande undervisning i barnuppfostran.

Fackskolans styrelse är emellertid ingalunda av den uppfattningen, att någonting
av vad skolan nu giver eller kan giva i fråga om undervisning i matlagning,
barnavård, hälsovård eller annat sådant, skulle vara överflödigt eller onyttigt. Men
det är icke tillräckligt. För att kvinnorna skola kunna giva samhället, vad detta
för sin existens och sin välfärd av dem måste kräva, är det nödvändigt, att undervisning
i de kunskaper och färdigheter, varom ovan talats, gives den unga kvinnan
vid en ålder, då hennes kroppskrafter, hennes andliga förmögenheter och intressen
göra henne på ett helt annat sätt mottaglig för sådan undervisning, än vad som i
barndomen eller omedelbart därefter kan förutsättas vara fallet. En undervisning,
som för henne själv och för samhället skall bära något så när fullmogen frukt, torde
i regel böra förläggas till tiden mellan 18 och 25 år, och samhället måste i sitt eget
välförstådda intresse tillse, att undervisning i de viktigare kunskaper och färdigheter,
som en mor och husmor behöver, är tillgänglig för alla Sveriges kvinnor. Det kan
ifrågasättas, om icke samhället i sitt eget och kvinnornas välförstådda intresse borde
göra inhämtandet av sådan undervisning obligatorisk för landets alla kvinnor, lika
väl som det är obligatoriskt för all ungdom att lära sig läsa och skriva och åtskilligt
annat. Skulle emellertid denna tanke ännu befinnas vara alltför ny och främmande
för det allmänna föreställningssättet, borde staten åtminstone omedelbart vidtaga
nödiga åtgärder, för att undervisning i huslig ekonomi i vidsträckt mening må vid
angiven ålder vara tillgänglig för alla unga kvinnor, som önska därav begagna sig.
Detta förutsätter emellertid, att staten åt skolor för sådan undervisning lämnar understöd
i åtminstone samma omfattning som åt skolor för boklig bildning, så att undervisningen
kan lämnas antingen gratis eller mot en avgift, som ej överstiger elevens
betalningsförmåga eller avskräcker från skolan.

För en sådan undervisning, som här ovan ifrågasättes, erfordras ett helt system
av över hela landet spridda husmodersskolor.

Kursen vid dessa bör vara ettårig eller åtminstone räcka 8 månader.

Undervisningen bör omfatta:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 169 käft. (Nr 191.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

praktisk matlagning med närings- och födoämneslära, tillvaratagande av rester,
konservering av såväl animaliska som vegetabiliska födoämnen samt bakning;

tvätt och rengöring;

sömnad av linne och barnkläder samt om möjligt något klädsömnad;

hälso- och sjukvård, såvitt möjligt med praktiska övningar;

spädbarnsvård och barnuppfostran;

hushållsbokföring samt de enklaste begreppen ur den ekonomiska samhälls läran.

Undervisningen i ovannämnda ämnen bör upptaga minst 24 timmar i veckan.

Elevantalet bör i regel ej överstiga 16 och ej understiga 10.

Undervisningen bör skötas av kompetenta, för ändamålet utbildade lärarinnor
och stå under sakkunnig inspektion.

Fackskolans styrelse framhåller vidare, att en jämförelse med motsvarande förhållanden
vid lanthushållsskolor, högre flickskolor och folkskolor giva vid handen,
att statsunderstödet till en av styrelsen föreslagen åtta månaders kurs i husmodersutbildning
skäligen borde bestämmas till 1,200—1,400 kronor. Fackskolans styrelse
vill emellertid föreslå, att statsbidraget begränsas till 1,000 kronor, dock att dessutom
särskilt understöd utgår till eventuell kurs i praktisk barnavård, beräknat efter
20 kronor för varje elev, d. v. s. för 16 elever 320 kronor. Kursen i barnavård bör
omfatta en månad.

De hushållsskolor, som för närvarande finnas, äro av två olika slag, nämligen
dels för förmögnare flickor med höga avgifter, 200—250 kronor för år eller ännu
mera, vid vilka man beräknar, att elevavgifterna helt skola bära alla omkostnader,
dels skolor för mindre bemedlade flickor med låg eller ingen avgift för undervisningen,
i vilka omkostnaderna huvudsakligen täckas av vinsten av mathållning för
främmande spisgäster, bageri eller charkuteriaffär. En del skolor av sistnämnda slag
lära ha understöd från kommuner, hushållningssällskap eller donationer.

Några dylika bidrag lära emellertid, enligt fackskolestyrelsens åsikt, icke vara
att förvänta för de förstnämnda skolornas vidkommande.

Budgeten för en 8 månaders husmoderskurs med relativt höga avgifter för
flickor ur de mera burgna klasserna, med undervisningsavgifter (termins- eller kursavgifter)
motsvarande avgifterna i flickskolornas högre klasser, visar ungefär följande
utseende:

Inkomster:

16 elevavgifter å 200 kronor för år ................................

Statsanslag..........................................................................

Särskilt anslag för barnavård............................................

Utgifter:

Hyra för kök, matsal, rum för handarbete och teoretis

jämte tvättstuga och förrådsrum av olika slag...........

Amortering, nyanskaffning och reparationer av material
Förbrukningsartiklar, inberäknat bränsle och belysning .

Lärarinnelön .......................................................................

Barnavård ..........................................................................

Betjäning.............................................................................

Diverse utgifter .................................................................

.............. kronor ............. »	3,200 1,000 320	—
Summa kronor	4,520	—
lektioner
............. kronor	800	—
............. »	500	—
.............. 7>	500	—
.............. »	1,750	—
.............. »	520	—
.............. »	100	—
.............. »	350	—

Summa kronor 4,520: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

Fackskolans styrelse framhåller slutligen, att det med hänsyn till nu bestående
förhållanden torde vara lämpligt att tills vidare lämna statsunderstöd även till husmoderskurser
på fyra månader. Statsbidraget till en dylik kurs, som bör utmätas så
knappt, att det blir förmånligare att giva årskurser, synes enligt fackskolestyrelsens
åsikt skäligen kunna fastställas till 400 kronor.

Samtidigt med denna framställning har fackskolans styrelse till
Kungl. Maj:t ingivit ytterligare en skrift, vari styrelsen anhåller om ett
särskilt statsbidrag för år 1917 å 3,840 kronor för fortsatt uppehållande
av skolans husmoders-, special- och yrkeskurser, för den händelse styrelsens
ovannämnda förslag om statens understödjande i allmänhet av husmodersskolor
icke skulle bifallas.

Såsom förut nämnts hava även styrelserna ‘för en del av moderata
kvinnoförbundets lokalavdelningar hos Kungl. Maj:t gjort underdåniga
framställningar i ämnet. Dessa framställningar, vilka samtliga äro av
enahanda innehåll, skilja sig från de av mig förut refererade bland
annat därutinnan, att man däri giver uttryck för den uppfattningen, att
viss husmodersutbildning måste bliva obligatorisk för alla kvinnor, och
hemställer man därför om statliga åtgärder för vinnande av detta syfte.
Å andra sidan vill man dock icke nu taga steget fullt ut till en verkligyrkesutbildning
å området, utan förordar man i stället kortare, mera
elementära s. k. hemvårdskurser. Vederbörande lokalstyrelser anföra
därom i huvudsak följande.

På samma gång moderata kvinnoförbundets lokalstyrelser instämma i de önskemål,
som framförts av centralstyrelsen för svenska skolkökslärarinnornas förening och
styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, anse dessa styrelser sig tillika
böra framhålla, att kunskap i ett hems vård för den kvinnliga ungdomen är av fullt
lika stor betydelse som de bokliga kunskaper, skolan meddelar, och att av nämnda
skäl undervisningen i huslig ekonomi bör bliva icke blott tillgänglig, utan obligatorisk
och avgiftsfri för rikets alla unga kvinnor.

Då emellertid ettåriga husmodersskolor med barnavård, avsedda för städerna
och de större industrisamhällena, samt ettåriga lanthushållsskolor, avsedda för landsbygden,
icke skulle kunna upprättas i tillräckligt stort antal utan avsevärda kostnader
för staten och då dessutom många unga kvinnor av ekonomiska skäl redan
tidigt måste ägna sig åt förvärvsarbete, torde det, framhålla lokalstyrelserna vidare,
stöta på svårigheter att låta den ettåriga husmodersskolan med barnavård och den
ettåriga lanthushållsskolan bliva obligatoriska. Dessa skolor torde därför med hänsyn
till rådande sociala och ekonomiska förhållanden tillsvidare få betraktas som valfria
yrkesskolor.

Fasta skolkök och obligatorisk undervisning i kvinnlig slöjd finnas redan i städernas
och de större industrisamhällenas folkskolor samt i de flesta av våra högre
flickskolor, och på landsbygden åtnjuta de s. k. flyttande skolköken samt den kvinnliga
slöjden understöd av stat och kommun, och synes därför syftet att tillförsäkra
kvinnorna insikt i ett hems vård på billigaste och enklaste sätt kunna vinnas genom

Moderata
kvinnoförbundets
lokalavdelningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

att bygga vidare på den grund, som sålunda redan finnes, och låta ovannämnda
kurser i matlagning och kvinnlig slöjd bliva obligatoriska för rikets alla unga flickor,
såväl på landsbygden som i städerna. Till dessa kurser kunde fogas ett lämpligt
antal undervisningstimmar i födoämneslära, utgiftsberäkning, tvätt, allmän hygien
och teoretisk barnavård, varigenom de skulle utvidgas till enkla hemvårdskurser med
mål i främsta rummet att fostra de unga flickorna till aktning för hemmets arbete
och ansvarskänsla i egenskap av kvinna.

Med hänsyn till såväl de enskilda hemmens ekonomi som släktets fostran till
pliktkänsla och arbetsduglighet, torde största enkelhet och strängaste ordning böra
bliva rådande vid sådana hemvårdskurser, och för att vänja de unga flickorna vid
den kontinuitet i sysslorna, som ett hems skötsel fordrar, syntes det vara lämpligt,
att de olika undervisningsämnena, med undantag av den förberedande kvinnliga
slöjden, förenades till en sammanhängande kurs på minst tre månader, som förlädes
antingen till tiden för skolgångens avslutande eller senare och som exempelvis omfattade
:

36 dagars undervisning i matlagning, omväxlande med undervisning i födoämneslära
samt i enkel bokföring och beräkning av hushållsutgifter, lämpade efter
olika inkomstbelopp;

36 dagars undervisning i enkel klädsömnad, omväxlande med undervisning i
allmän hygien, omfattande bostadens och kroppens vård, samt i teoretisk barnavård,
ävensom tvätt, mangling och enkel strykning.

Ur synpunkten av den kroppsliga utvecklingen vore det fördelaktigt, om de
unga flickorna först vid fyllda 16 år finge genomgå dylik kurs i hemvård, men av
praktiska och ekonomiska skäl blir det sannolikt nödvändigt att förlägga hemvårdskursen
till åldern mellan 13 och 18 år.

Då hemvårdskursen omfattar det minimum av kunskap om ett hems vård, som
varje kvinna bör äga, och tillika utgör en förberedande kurs till husmodersskolan
med barnavård och lanthushållsskolan, bör genomgående av hemvårdskurs utgöra
villkor såväl för anställning i statens tjänst som för vinnande av inträde vid de av
stat och kommun understödda kvinnliga yrkesskolor.

Moderata kvinnoförbundets lokalstyrelser framhålla slutligen, att dylika hemvårdskurser
jämväl kunna bidraga till en god lösning av den för närvarande aktuella
frågan om den s. k. kvinnliga värnplikten genom att höja landets inre försvarskraft,
alldenstund ett lands ekonomi i stort sett är oskiljaktigt förenad med de enskilda
hemmens ekonomi och det uppväxande släktets hälsa och duglighet i många
avseenden äro beroende av kvinnans inflytande såsom husmor och uppfostrarinna.

Till följd av nådiga remisser har socialstyrelsen den 9 mars 1916
avgivit underdånigt utlåtande över samtliga ovannämnda framställningar
— här må anmärkas, att vid ärendets behandling i socialstyrelsen
deltagit representanter från folkskolöverstyrelsen — och har socialstyrelsen
däri framlagt ett fullständigt förslag till grunder och villkor för
statens understödjande av yrkesskolor för husmodersutbildning i städer,
köpingar och liknande samhällen. Då detta förslag enligt min mening
lämpligen bör läggas till grund för statliga åtgärder i förevarande syfte,
kommer socialstyrelsens nyssnämnda utlåtande att tjäna som utgångspunkt
för min fortsatta framställning i ämnet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Innan jag går vidare, vill jag dock i detta sammanhang omnämna,
att socialstyrelsen sedermera till mig överlämnat en till styrelsen inkommen
skrift från Sveriges moderata kvinnoförbunds ombudsmöte, i
vilken framhålles, att de av förbundets lokalstyrelser föreslagna obligatoriska
hemvårdskurserna endast komma att giva ett minimum av kunskaper
i husligt arbete och att det vid sådant förhållande vore synnerligen
önskvärt, att även en längre och mer omfattande utbildning å området
stode den kvinnliga ungdomen till buds. Ombudsmötet ville därför
uttala sin fulla anslutning till de av centralstyrelsen för skolkökslärarinnornas
förening framförda önskemålen om statsunderstöd till husmodersskolor
med barnavård. Vidare vill jag omnämna, att förbundet av
Sveriges kristliga föreningar av unga kvinnor ävensom Södra kristliga
föreningen av unga kvinnor i särskilda, efter det socialstyrelsens utlåtande
avgivits, till Kungl. Maj:t ingivna skrifter likaledes förklarat sig
instämma i de av nämnda centralstyrelse framförda ''önskemål.

I fråga om behovet av utvidgad undervisning inom det husliga
arbetets område har socialstyrelsen i sitt omförmälda underdåniga utlåtande
den 9 mars 1916 anfört, bland annat, följande.

Den under de senare decennierna pågående industriella utvecklingen i vårt land har
inom de flesta samhällsgrupper så gott som fullständigt omlagt såväl hemmens ekonomi
som deras arbetsmetoder. Behovet av arbetskraft inom hemmet har väsentligen minskats,
icke blott därför att en stor del av det arbete, som förr utfördes i hemmen,
nu överflyttats på fabrikerna, utan även därigenom, att de moderna tekniska hjälpmedlen
även på hemmets område utövat sitt inflytande och minskat behovet av sådant
arbete, som måste utföras för hand. Det sålunda minskade och till sina metoder
omlagda husliga arbetet ansågs till en början fordra föga eller ingen yrkesskicklighet,
och kom detsamma till följd härav att jämställas med de s. k. olärda arbeten, som
ej fordra någon utbildning. Helt naturligt har denna omständighet menligt inverkat
såväl på det husliga arbetets anseende som på dess utövares skicklighet.

De minskade kunskaperna i husligt arbete måste även i ej oväsentlig grad
tillskrivas de betydligt större krav, som det nutida livet ställer även på flickornas
utbildning och som under uppväxtåren taga deras tid så hårt i anspråk, att hemmen
ofta, även där dessa äro fullt skickade därtill, ej ha tillfälle att bibringa dem de
husmoderliga kunskaperna.

Den utveckling, vårt samhällsliv tagit och av allt att döma fortfarande kommer
att taga, gör det i de allra flesta fall till en lika bjudande plikt för flickan som för
gossen att så fort som möjligt kunna försörja sig själv, och det är vid sådant förhållande
klart, att hennes huvudintresse redan därigenom skall läggas på den uppgift,
som är henne närmast, d. v. s. förvärvsarbetet, alldeles frånsett det faktum, att
hon i regel ej räknar husmoderns uppgift som något yrke, för vilket vissa kunskaper
och färdigheter äro nödvändiga.

Uppenbarligen hava de husmoderliga kunskaperna ej följt med utvecklingen i

Behovet av
utvidgad un
dervisning i
huslig ekonomi.

Socialsty relsen.

Kimgl. May.ts Nåd. Proposition Nr 191.

övrigt, och följderna härav bli på alla områden allt kännbarare. En hel del sociala,
hygieniska och ekonomiska missförhållanden måste säkerligen tillskrivas den omständigheten,
att den husmoderliga yrkesskickligheten är i sjunkande eller ej har
kunnat tillräckligt anpassa sig efter nutida förhållanden.

Att förhållandena ej ställt sig värre än de äro beror givetvis därpå, att den
nedärvda husmoderliga dugligheten, trots de förändrade förhållandena, dock alltjämt
gör sig gällande. Detta gäller dock mera den äldre generationen. Det nu
uppväxande släktet av husmödrar förlorar mer och mer kontakten med det som
varit och okunnigheten i hushållsgöromål växer. De missförhållanden, som härav
uppstå, trycka naturligtvis hårdast på de ekonomiskt sämst lottade, men samma
okunnighet finnes inom alla lager av samhället och utgör på alla områden en fara
för den enskildes såväl som för landets ekonomi och befolkningens välbefinnande.
Man har också i känslan av denna fara på olika håll visat ett allt starkare intresse
för att söka åstadkomma en ändring i förhållandena. På enskilt initiativ hava olika
metoder och skolformer utprövats för att söka finna bästa vägen att bibringa den
kvinnliga ungdomen kunskaper i husligt arbete. Ett flertal motioner i riksdagen hava
behandlat denna fråga och såväl staten som kommuner och landsting hava i stigande
grad lämnat anslag till undervisning på detta område. I flera av staten föranstaltade
utredningar beröres denna fråga och de nu föreliggande skrivelserna till
Kungl. Maj:t utgöra ett uttryck för det allt starkare framträdande kravet på ett
mera allsidigt och systematiskt ordnande av denna del utav den kvinnliga ungdomens
utbildning.

Otvivelaktigt har utvecklingen å här ifrågavarande område gått den rätta
vägen, då staten börjat med att understödja lärarinneutbildningen och sedermera
lagt grunden för fortsatt utbildning genom att införa ämnet i barnskolan. Men härmed
är blott ett första steg taget till att höja den husmoderliga färdigheten i
vårt land.

Frågan sammanhänger intimt med den alltmer framträdande strävan att giva
landets ungdom, utöver den grundläggande allmänbildningen, en för vars och ens
speciella levnadsbana direkt lämpad yrkesutbildning.

Tre av staten tillsatta kommittéer, nämligen kommittén för den lägre tekniska
undervisningens ordnande, kommittén för ordnandet av den lägre lantbruksundervisningen
samt folkundervisningskommittén hava behandlat frågan om dylik specialeller
fackutbildning. I dessa kommittéers utlåtanden beröres även från olika synpunkter
frågan om behovet av ökad undervisning i husligt arbete.

Folkundervisningskommittén säger bland annat om den önskade utvecklingen
härutinnan, att »ställningen nu vore i viss mån lik den, som förelåg, då för sjuttio
år sedan vår folkskola genom statsmakternas beslut fick sin lagstadgade tillvaro. Då
gällde det barnen, nu gäller det åldersgruppen närmast ovanom barnstadiet. Och då
som nu hade man en förutgående social och ekonomisk utveckling, som nödvändiggjorde
en kraftig åtgärd till folkbildningens höjande».

Den fortsättningsskola, som enligt kommitténs förslag skulle läggas ovanpå barnskolan,
bygger visserligen vidare på den allmänna medborgerliga bildningen, men tar
dessutom sikte på den individuella specialiseringen genom den s. k. arbetskunskapen,
d. v. s. förberedelsen till yrket. Till denna arbetskunskap hör också enligt kommitténs
förslag undervisning i husligt arbete. I fortsättningsskolor ordnade endast för
flickor bör sålunda det husliga arbetet utgöra den huvudsakliga arbetskunskapen.
Men då kunskaper och färdigheter på detta område äro av så stor betydelse ej allenast
för den kvinnliga ungdomen själv, utan ock medelbart för hela samhället, borde,

Kungl. Mdj. ts Nåd. Proposition Nr 191.

framhåller kommittén vidare, alla fortsättningsskolor, i vilka flickor åtnjuta undervisning,
på ett eller annat sätt förknippas med någon undervisning i husligt arbete.

Folkundervisningskommittén har sålunda ställt det husliga arbetet inom ramen
av de praktiska färdigheter, som höra till yrkesfortsättningsskolan, men då den så
gör, har den dock ingalunda sagt, att behovet av yrkesutbildning på detta område
därmed är fyllt.

Tager man i beräkning, att en husmoders utbildning för att vara fullt effektiv
förutsätter längre sammanhängande arbetstid, helst omfattande alla årstider med deras
olika mat och sysslor, så är det givet, att den begränsade tid, som står fortsättningsskolan
till buds — 360 timmar eller i bästa fall 540 timmar, fördelade på 2 eller 3
år — ingalunda kan jämte de obligatoriska teoretiska ämnena giva den husliga
arbetskunskapen tillräckligt utrymme för att motsvara vad man menar med yrkesutbildning.

Däremot kan här läggas en synnerligen värdefull grund att bygga vidare på.
Därjämte må framhållas, att eleverna i fortsättningsskolan fortfarande äro barn och att
en verklig yrkesutbildning ej gärna kan anses lämplig förrän vid en något senare
ålder.

Ett genomförande av folkundervisningskommitténs förslag till yrkesfortsättningsskola
skulle betyda ett stort steg framåt, icke blott för yrkesskickligheten irfom handel
och industri, utan även för de rent husliga kunskaperna; men liksom det för industri
och handel vore att stanna på halva vägen, om man ej läte yrkesfortsättningsskolan
övergå i yrkesskolan, så är ej heller den husmoderliga utbildningen i fortsättningsskolan
tillräcklig.

Behovet av en utav staten kontrollerad yrkesutbildning av husmödrar har redan
av staten erkänts i fråga om landsbygdens kvinnor. Kommittén för den lägre lantbruksundervisningen
framhöll uti sin utredning om behovet av yrkesutbildning för lantbefolkningen
såsom en i hög grad betydelsefull sak, att dylik yrkesutbildning erbjödes
icke blott männen utan även kvinnorna samt att den ordnades efter bägge parters
speciella behov.

Efter att hava uttalat den meningen, att lantmannaskolorna fortfarande böra
vara öppna för kvinnor, framhåller ifrågavarande kommitté vikten av att det för
kvinnans fackutbildning skapas en annan skolform med undervisningen mera
direkt inriktad på kvinnans arbetsfält. Upprättandet av dylika skolor innebure
enligt kommitténs åsikt otvivelaktigt ett så stort allmänt intresse, att staten syntes
böra härtill medverka i den utsträckning, vartill de inom varje landsdel rådande
förhållandena kunde föranleda. På kommitténs förslag beviljade ock 1912 års riksdag
ett förslagsanslag av 36,000 kronor till understödjande av lanthushållskurser för
landsbygdens kvinnor. Anslaget utgick första året eller 1913 med 34,380 kronor för
20 kurser och hade 1915 stigit till 62,330 kronor för 36 kurser. Dessa siffror visa
tydligt, att behov av sådana skolor förelegat. Resultatet är desto mer anmärkningsvärt
som åren 1914 och 1915 ju falla under den pågående krisen med sina tryckta
och oroliga förhållanden, vilken givetvis även här verkat hämmande. Säkerligen
torde man hava att motse en ännu starkare utveckling av dessa skolor, så snart
lugnare förhållanden inträtt.

Kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande framlägger däremot i
sin utredning angående yrkesskolor icke något förslag om inrättande av dylika för husligt
arbete. Den berör frågan om utbildning i husligt arbete endast iså måtto, att den framhåller
lämpligheten av att i de fall, då obligatoriska lärlingsskolor för i yrken anställda kvinnliga
arbetare komma att inrättas, dessa lärjungar böra beredas tillgång till undervis -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

ning även i hushållslära i ändamål att bibringa de unga flickorna kunskaper i sådana
ämnen, som höra till ett hems skötande, det vill säga frågan tages icke upp ur yrkessynpunkt
utan enbart på grund av ämnets sociala och medborgerliga betydelse. Kommittén
avskiljer också denna del av utbildningen från yrkesskolan och lägger den
på fortsättningsskolans ansvar.

De uttalanden om utbildning i husligt arbete, som förekomma i dessa kommittéers
förslag, gruppera sig sålunda efter huvudsakligen två linjer, nämligen den
mer eller mindre obligatoriska utbildning i husligt arbete, som kan anses vara det
minimum av kunskap, som varje kvinna har behov av, samt den frivilliga mera
yrkesmässiga utbildningen på området.

Dessa båda linjer framträda även i de till styrelsens behandling föreliggande framställningarna.
Den senare typen är representerad förnämligast i det av styrelsen för
svenska skolkökslärarinnornas förening framlagda förslaget, som utmynnar i en hemställan
om särskilda anslag av statsmedel dels till understöd åt husmodersskolor med
barnavård, avsedda för städernas och industrisamhällenas kvinnliga ungdom, dels
ock till understöd åt obemedlade eller mindre bemedlade elever vid dylika skolor.
Nämnda styrelse framhåller visserligen, att den kvinnliga ungdomen i städer
och industrisamhällen ofta tidigt är hänvisad till förvärvsarbete utom hemmet, antingen
i fabriker eller i skilda slag av hantverk, och därför så mycket hellre dessförinnan
borde bibringas grundliga kunskaper och färdigheter i husliga sysslor, för
att ej, när de senare bilda eget hem, vara urståndsätta att sköta detsamma och därigenom,
som så ofta skett, förr eller senare falla samhället till last.

Den här föreslagna skolformen avser dock i första hand en yrkesutbildning,
som skall giva eleven möjlighet att därmed sedermera förtjäna sitt uppehälle, och
i framställningen hänvisas därtill, att staten redan förut understöder dylika undervisningsanstalter
för landsbygdens kvinnliga ungdom genom anslag till lanthushållsskolorna.
Det förslag till reglemente för husmodersskolor med barnavård, som åtföljer
skrivelsen, anknyter sig också mycket nära till reglementet för lanthushållskurser.
Undervisningen är avsedd att bygga på den utbildning i huslig ekonomi, som erhålles
i folkskolan eller genom vandrande skolkökskurser, och elev måste innehava viss ålder
och kompetens för att vinna inträde i skolan. Kursens längd är föreslagen till ett år.

Styrelsens för fackskolan för huslig ekonomi framställning ansluter sig så tillvida
till skolkökslärarinnornas, att även däri begäres statsanslag till husmodersskolor
av visst angivet slag. Den här skisserade typen sammanfaller också i det stora hela
med den föregående med avseende å kursens omfattning, ämnesval och dylikt ävensom
däri, att den föreslagna kursen avser att giva verklig yrkesutbildning. I framställningen
från fackskolan går man emellertid ett steg längre och ifrågasätter, om icke
samhället — vid det förhållandet att denna husmoderliga yrkesutbildning just utgöres
av de viktiga kunskaper och färdigheter, som en mor och husmor behöver, och
således borde vara tillgänglig för alla Sveriges unga kvinnor — i sitt eget och kvinnornas
välförstådda intresse borde göra inhämtandet av sådan undervisning obligatorisk
för landets alla kvinnor inom angiven ålder 18—25 år, lika väl som det är
obligatoriskt för all ungdom att lära sig skriva och läsa och åtskilligt annat.

Skulle emellertid, fortsätter fackskolans styrelse, tanken att gorå sådan undervisning
obligatorisk befinnas vara ännu alltför ny och främmande för det allmänna
föreställningssättet, borde staten åtminstone omedelbart vidtaga nödiga åtgärder, för
att undervisning i huslig ekonomi i vidsträckt mening må vid denna ålder vara tillgänglig
för alla unga kvinnor, som önska begagna sig därav.

Vad slutligen beträffar moderata kvinnoförbundets framställningar, ansluta de

Kung]. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 191.

sig däremot helt till den första typen och hemställes däri, att Kungl. Maj:t täcktes
taga i övervägande, huruvida enkla hemvårdskurser, omfattande undervisning i matlagning,
födoämneslära, utgiftsberäkning, tvätt, sömnad, allmän hygien och teoretisk
barnavård, kunde i en för ändamålet nödig utsträckning genom lag göras obligatoriska
för den kvinnliga ungdomen. På samma gång moderata kvinnoförbundets
vederbörande lokalstyrelser förklara sig instämma i de båda föregående förslagsställarnas
önskemål, hålla de dock före, att kunskap i ett hems vård för den
kvinnliga ungdomen är av fullt lika stor betydelse som de bokliga kunskaper
skolan meddelar och att av detta skäl undervisningen i huslig ekonomi bör bliva
icke blott tillgänglig utan obligatorisk och avgiftsfri för landets alla unga flickor.
Då ettåriga husmodersskolor med barnavård, avsedda för städer och större industrisamhällen,
samt ettåriga lanthushållsskolor, avsedda för landsbygden, ej utan
allt för stora kostnader för staten skulle kunna upprättas i tillräckligt stort antal
och då dessutom en ett års kurs skulle utgöra en alltför stor ekonomisk börda för
de unga kvinnor, som måste tidigt ut i förvärvsarbete, så giver man i ifrågavarande
framställningar från moderata kvinnoförbundet uttryck för den farhågan, att det
skulle stöta på alltför stora svårigheter att göra dessa skoltyper obligatoriska, varför
dessa tillsvidare måste bliva valfria yrkesskolor. I stället anser man sig här böra
förorda en sammanhängande s. k. hemvårdskurs på 3 månader, som skulle vara obligatorisk
för alla. Med tanke på svårigheten att få med även sådana, som tidigt
måste ut i förvärvsarbete, föreslår man vidare inträdesåldern till 13 år, men framhålles
samtidigt, att det ur synpunkten av den kroppsliga utvecklingen vore fördelaktigare,
om den kunde höjas till 16 år.

Innan socialstyrelsen går att framlägga sina egna synpunkter i föreliggande ämne,
tillåter sig styrelsen här erinra, att även riksdagen, ehuru i ett väsentligen annat
sammanhang, framhållit betydelsen av husmodersutbildning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1912 (nr 80) angående åtgärder
för motarbetande av missbruk utav tobak och kaffe har riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda, vad från det allmännas sida, särskilt
genom upplysningsverksamhet, kunde åtgöras för att stödja strävandet att motarbeta
missbruk av tobak och kaffe, ävensom vidtaga de åtgärder, som härav kunde
föranledas. I motiveringen till denna hemställan gör riksdagen bland annat följande,
i här ifrågavande avseende betydelsefulla uttalande: »Vidare vill riksdagen fram hålla

behovet av hushållsskolor och hushållskurser för flickor och unga kvinnor
såväl ur allmogeklassen som industriarbetarnas led, där de grundligare än nu få
inhämta konsten att tillreda sund, välsmakande men dock billig föda. De skolkökskurser,
i vilka flickorna i skolåldern mångenstädes deltaga, äro visserligen av
stort gagn, men tyvärr hava så många av de unga kvinnorna glömt de kunskaper,
de i skolköket inhämtat, då de själva som vuxna gå att bilda ett eget hem.
Efter skolans slut komma de kanske till fabriken, de syssla under några, kanske
många år, icke alls med husliga göromål och glömma därunder, vad de måhända
en gång inhämtat. En repetitionskurs för mera vuxna kvinnor skulle säkerligen
fylla ett verkligt behov. En god och praktisk undervisning i sådant hänseende torde
kunna bidraga till bättre insikt om verklig födas företräde framför den nu så vanliga
kaffedieten för äldre som för barn.»

På grund av nådig remiss avgav medicinalstyrelsen den 29 juli 1914 underdånigt
utlåtande angående nämnda riksdagsskrivelse. Medicinalstyrelsen framhåller däri,
att förste provinsialläkarna, som lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, vitsorda

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 169 höft. (Nr 191.) 3

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Departements chefen.

förekomsten av kaffemissbruk nära nog över hela landet, särskilt bland den fattigare
befolkningens kvinnor men även hos barn. På många håll utgjorde bland skolbarn
kaffe med dopp två huvudmål om dagen. Övervägande antalet läkare såge också i
kaffemissbruket en allvarlig fara för folkhälsan. Såsom ett botemedel mot det onda
förordades av de flesta läkarna en i stor utsträckning genomförd, praktiskt anlagd
undervisning i matlagning och huslig ekonomi, som verkligen sträckte sig ned till
de lager av befolkningen, där kaffemissbruket framför allt vore att finna.

Till belysande av det intresse man även på tjänarinnehåll hyser för yrkesutbildning
å hemmets område, anser sig socialstyrelsen slutligen böra återgiva den
resolution i ämnet, som antogs å ett av Stockholms tjänarinneförening den 21
mars 1912 anordnat möte. Resolutionen var av följande lydelse: »Tjänarinnor i
Stockholm, samlade till talrikt besökt möte, uttala som sin samfällda mening, att
yrkesutbildningen är en av tjänarinnornas livsfrågor. De missförhållanden, som
för närvarande råda inom vår kår, äro i hög grad beroende av att de allra flesta
icke erhållit lämplig utbildning för sitt värv. Det är således en av de viktigaste
förutsättningarna för en lycklig lösning av tjänarinnef rågan, att kommunerna
icke blott i Stockholm utan överallt i landet taga i övervägande möjligheterna
för upprättande av avgiftsfria hushållsskolor, där obemedlade flickor, som skola
ägna sig åt husligt arbete, kunna erhålla nödig utbildning härför. De skola då
bliva icke blott lämpliga för sitt yrke utan även få den aktning för sig själva
och för sitt arbete, som varje upplyst människa numera fordrar och även erhåller,
då förutsättningarna därför finnas. Vi tjänarinnor äro sämst ställda i detta avseende.
Vi hoppas därför, när nu yrkesslcolefrågan löses, att vederbörande skola förhjälpa
även vår kår till möjligheten av en ordentlig yrkesutbildning.»

Vad styrelsen nu anfört torde till fullo ådagalägga, att den föreliggande frågan
om bibringande i tillräcklig grad och omfattning åt landets kvinnor av yrkesutbildning
å det husliga området är av synnerligen stor betydelse och räckvidd ävensom
att densamma från skilda håll och ur olika synpunkter ägnats en betydande uppmärksamhet.
Dylika skolor finnas ju ock redan sedan några år tillbaka genom åtgöranden
från statens sida för landsbygdens kvinnor. I minst lika hög grad gör
sig dock behovet av husmodersskolor gällande för den kvinnliga ungdomen i städer
och industrisamhällen.

Med avseende härå vill socialstyrelsen ytterligare tillägga, att de senaste årens
livsmedelsförhållanden bidragit till att göra frågan ännu mera aktuell, särskilt i dessa
samhällen. Då det vidare är anledning antaga, att livsmedelsproblemet, varav den
föreliggande frågan påtagligen utgör en viktig del, även efter den nu pågående krisens
slut kommer att påkalla en avsevärt större uppmärksamhet än före krisens utbrott,
synes tiden just nu vara lämplig för vidtagande av åtgärder i förevarande syfte.
Frågans vikt för såväl individen som samhället i dess helhet, dess stora räckvidd och
ekonomiska konsekvenser synas enligt styrelsens mening göra det till en bjudande
plikt för staten att söka medverka till dess lösning, även om därmed skulle följa
icke obetydliga ekonomiska uppoffringar för statens vidkommande.

Det synes mig utan vidare klart, att ett verkligt trängande behov föreligger
av att åtgärder vidtagas i syfte att bibringa landets kvinnor en
effektiv yrkesutbildning å det husliga arbetets område. Man hör i våra
dagar klander ofta riktas mot kvinnorna inom den kroppsarbetande
befolkningen, särskilt i städer och liknande samhällen, för det sätt, varpå

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

do sörja för sina familjers kosthåll. Otvivelaktigt är också detta klander
i viss man berättigat, om ock liknande anmärkningar kunna med
samma rätt göras mot andra befolkningslager. Man må emellertid besinna,
att nämnda missförhållande i allmänhet icke beror på bristande
vilja utan på bristande insikt å det husliga området. Av förut antydda
skäl komma nämligen arbetsklassens kvinnor sällan i åtnjutande av
någon verklig husmodersutbildning, vare sig i hemmet eller utom detsamma,
och någon förbättring i detta avseende torde icke vara att förvänta,
med mindre samhället griper in och vidtager åtgärder för att
medverka till dylik utbildning. Icke minst under rådande dyrtid, då en
omläggning av kosthållet torde för allt bredare folklager vara både lämplig
och nödvändig, gör sig behovet av ökad husmodersutbildning starkt
gällande.

Av en husmoders övriga uppgifter vill jag här ytterligare beröra endast
en, som emellertid är av sådan vikt, att den påkallar en alldeles särskild
uppmärksamhet. Det torde vara alla bekant, att barnadödligheten under
de första levnadsåren är synnerligen hög. Den officiella statistiken
utvisar, att av 100 nyfödda barn nio duka under redan under det första
levnadsåret och ytterligare två under det andra året. Denna stora
barnadödlighet torde till en icke ringa del böra tillskrivas bristfällig
vård på grund av otillräckliga kunskaper med avseende å barnens skötsel.
Då så är förhållandet, synes det ligga i samhällets eget intresse
att söka så långt som möjligt avhjälpa denna brist genom att främja
erforderlig utbildning å området.

I likhet med socialstyrelsen anser jag mig sålunda böra livligt
tillstyrka omedelbara åtgärder från statens sida för åstadkommande av
yrkesskolor för husmödrar.

Att dylika åtgärder icke behöva på något sätt föregripa vad från
statens sida kan böra företagas i anledning av de utredningar i närliggande
frågor, som utförts av folkundervisningskommittén och kommittén för
den lägre tekniska undervisningens ordnande, synes mig vara tillräckligt
ådagalagt genom socialstyrelsens, av folkskolöverstyrelsens representanter
biträdda uttalanden i detta ämne.

Vid diskussionen om möjligheterna för en lösning av frågan om
ordnande av en effektiv yrkesutbildning för husmödrar är utan tvivel
spörsmålet, huruvida denna utbildning bör vara av obligatorisk eller frivillig
karaktär, av synnerligen stor betydelse. Socialstyrelsen anför
härutinnan följande.

Den tanke, som i ifrågavarande avseende framförts i moderata kvinnoförbundets
framställningar och som även framkastats i fackskolans förslag, torde säkert kunna

Obligatorisk
eller
frivillig
yrkesutbildning
i huslig
ekonomi.

Social styrelsen,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Departements chefen.

räkna på rätt allmänna sympatier. Det ligger utan tvivel någonting tilltalande däruti,
att en utbildning av ifrågavarande slag skulle utgöra ett led i den medborgerliga
utbildning, som staten har rätt att fordra och som den därför erbjuder
kostnadsfritt.

Det må emellertid med avseende härå framhållas, att den av moderata kvinnoförbundet
ifrågasatta husmodersutbildningen i huvudsak torde kunna jämställas med
den utbildning å området, som folkundervisningskommittén i sitt därom avgivna
förslag velat förlägga till den obligatoriska fortsättningsskolan. Med hänsyn till
såväl undervisningens omfattning som dess förläggning till barnaåren kan utbildningen
i båda dessa fall icke anses annat än såsom en förutbildning. Ehuru alla
strävanden till en dylik obligatorisk förundervisning i husligt arbete böra enligt
styrelsens mening så långt som möjligt stödjas, synes det dock av ovan angivna skäl
icke möjligt att till prövning upptaga moderata kvinnoförbundets ifrågavarande framställning
annat än i sammanhang med folkundervisningskommitténs nyssnämnda förslag.
Att åter redan nu — såsom fackskolans styrelse ifrågasatt — taga steget fullt
ut till en obligatorisk yrkesutbildning för husmödrar utan samband med folkundervisningens
höjande i övrigt eller innan man ens varit i tillfälle att pröva resultaten
av en mindre omfattande obligatorisk förutbildning inom det husliga arbetets område,
synes socialstyrelsen vara att gå händelserna i förväg. Uppenbart är också, att en
lösning efter den obligatoriska linjen av olika skäl innebär många svårigheter, framför
allt av ekonomisk art, och icke kan ifrågasättas förrän efter ingående och tidsödande
utredningar.

Av nu angivna skäl anser styrelsen det sålunda icke vara möjligt att omedelbart
ifrågasätta införandet av någon allmän skyldighet i fråga om anordnande av
yrkeskurser för husmodersutbildning eller i fråga om deltagande i dylika, utan
synes det närmaste steget böra bliva att på frivillighetens väg bereda den kvinnliga
ungdomen i städer, köpingar och industrisamhällen tillgång till husmodersutbildning,
såsom redan sker i fråga om landsbygdens kvinnor. Givetvis måste emellertid, för att
ett gott resultat överhuvud skall kunna förväntas, staten även här liksom i fråga om
lanthushållsskolorna på ett kraftigt sätt ekonomiskt understödja den frivilliga verk
samheten av kommuner och enskilda för inrättande av husmodersskolor i nyssnämnda
samhällen. A andra sidan är det vid sådant förhållande nödvändigt, att garantier
skapas för att skolorna verkligen äro lämpade för sin betydelsefulla uppgift.

Utom de av socialstyrelsen mot införande av en obligatorisk husmodersutbildning
åberopade skäl, vilka i och för sig synas giltiga, torde även en del
rent praktiska svårigheter möta för ett omedelbart genomförande av en sådan
mera allmän utbildning. Sålunda lärer det exempelvis vara fullkomligt omöjligt
-att inom de närmaste åren erhålla en härför fullt kompetent lärarinnekår.
För mig framstår det därför såsom nödvändigt, att statens
åtgärder i förevarande syfte tillsvidare inskränka sig till ekonomisk
medverkan vid inrättande av frivilliga yrkesskolor för husmodersutbildning.
Härmed har man givetvis icke för framtiden avvisat tanken på
en obligatorisk undervisning å ifrågavarande område eller ens på något
sätt försvårat tillkomsten av en sådan; tvärtom måste enligt min mening
ett system av frivilliga husmodersskolor anses vara en nödvändig över -

Kung1. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 7.9/.

gångsform för cn utveckling fram till det obligatoriska systemet, som
tvivelsutan skulle innebära stora, för vår folkhushållning betydelsefulla
fördelar.

Den närmaste uppgiften skulle sålunda bliva att genom lämpligt
avvägda bidrag från statens sida söka åstadkomma ett system av frivilligt,
efter mönstret av lanthushållsskolor^ å landsbygden upprättade
skolor, i vilka den kvinnliga ungdomen i städer och liknande
samhällen kunde erhålla utbildning å det husliga området.
Då emellertid denna undervisning, enligt vad redan framhållits, måste
avse en verklig yrkesutbildning, böra med statsbidragens tillgodonjutande
förknippas sådana villkor i fråga om undervisningsplan, lärotid
och inträdesålder m. m., att just denna yrkessynpunkt blir bestämmande
i fråga om det praktiska anordnandet av ifrågavarande
skolor. I anslutning till denna principiella uppfattning har också
socialstyrelsen i sitt utlåtande framlagt förslag till grunder för statens
understödjande av yrkesskolor för beredande av kusmodersutbildning
åt den kvinnliga ungdomen i städer, köpingar och industrisamhällen
ävensom till de villkor i fråga om skolornas organisation
m. m., som böra uppställas för statsbidragets tillgodonjutande. Vid
uppgörande av detta förslag har styi''elsen i väsentliga delar anslutit sig
till de synpunkter, som härutinnan framförts i ovannämnda framställningar
av styrelserna för svenska skolkökslärarinnornas förening och
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Vad till en början skolornas organisation beträffar, har socialstyrelsen
med avseende härå anfört följande.

Husmoders skolornas organisa tion.

En dylik yrkeskurs för husmodersufbildning synes enligt socialstyrelsens åsikt
böra omfatta övningar och undervisning i nedanstående ämnen:

I. Praktisk undervisning.

a) matlagning, bakning, tillvaratagande av slakt i den utsträckning, det

låter sig göra;

b) konservering av såväl animaliska som vegetabiliska födoämnen;

c) tvätt och städning samt övriga rengöringsarbeten;

d) sömnad av linne och barnkläder och om möjligt något klädsömnad;

e) barnavård.

Socialstyrel sen.

a) TJndcrv
isning sjplan.

II. Teoretisk undervisning.

a) närings- och födoämneslära;

b) enkel bokföring och beräkning av hushållsutgifter lämpade efter olika

inkomstbelopp;

c) hälso- och sjukvårdslära (med demonstrationer och övningar);

d) spädbarnsvård och barnuppfostran;

e) medborgarkunskap.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 191.

b) Inträdesålder
och
inträdesfordringar.

Ovanstående arbetsplan är, framhåller socialstyrelsen vidare, i avseende å ämnesval
fullständigt överensstämmande med de i skolkökslärarinnornas och fackskolans för
huslig ekonomi skrivelser skisserade planerna endast med tillägg av ämnet medborgarkunskap,
vilket enligt styrelsens åsikt jämväl bör ingå i undervisningen.

Beträffande ämnet praktisk barnavård torde det icke vara möjligt att överallt
medtaga detta på grund av svårigheterna att särskilt för ändamålet anordna eller
eljest få tillgång till spädbarnshem. Såvitt möjligt bör emellertid även praktisk
barnavård ingå i undervisningen och givas tillräckligt utrymme å arbetsplanen.
Helst bör kursen däri, såsom även skolkökslärarinnornas förening föreslagit, omfatta
en tid av tre månader, vilket i betraktande av att den inhämtade kunskapen i detta
ämne bör kunna användas i förvärvsarbete torde ungefär motsvara behovet. I allt
fall synes fackskolans för huslig ekonomi förslag om endast en månads undervisning
i praktisk barnavård icke taga tillbörlig hänsyn till ämnets vikt.

Beträffande undervisningens anordnande i detalj har styrelsen icke ansett det vara
möjligt eller ens lämpligt att här angiva generella bestämmelser därför, enär skolorna
givetvis torde behöva inrättas på olika sätt i olika trakter av landet och allt efter belägenheten
i stad eller i annat samhälle. En detaljerad läroplan med angivande av
ämnenas fördelning, timantal och dylikt torde emellertid liksom även elevavgifternas
storlek, lokaler, lärarkrafter och undervisningsmaterial böra i varje särskilt fall godkännas
av den myndighet, som skall hava inseende över skolornas verksamhet och
som styrelsen i fortsättningen benämner tillsynsmyndigheten.

Socialstyrelsen, som, enligt vad redan tidigare framhållits, anser det vara av
vikt, att den här föreslagna typen av husmodersskolor bestämt markeras som yrkesskolor
till skillnad från de av folkundervisningskommittén föreslagna yrkesfortsättningsskolorna
för flickor, vill för sin del föreslå, att inträdesåldern här liksom vid
lanthushållsskolorna sättes till fyllda 16 år.

I den utredning i förevarande ämne, som framlades i samband med nådiga
propositionen om anslag till undervisning i huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor
och folkhögskolor år 1906, framhöllos från många håll farhågor för att denna
undervisning skulle giva föga resultat, då den meddelades på ett så tidigt stadium,
varför man ansåg, att den i stället borde förläggas efter skolans slut och efter
fyllda 16 år. Vid denna tidpunkt hade man ännu för liten erfarenhet om detta
nya ämne och dess betydelse för att kunna skilja mellan vad som tillhör det grundläggande
och förberedande stadiet och yrkesundervisningen. Den erfarenhet man nu
har från flickskolor och folkskolor har emellertid så bestämt ådagalagt ämnets betydelse
i skolan såsom ett led i skolans fostrande och allmänbildande uppgift, att dess
plats där kan anses fullt erkänd. De, som 1906 höllo på 16-årsåldern såsom den
lämpliga, avsågo med denna undervisning något annat än vad skolan kan giva, nämligen
verklig yrkesutbildning till husmödrar, d. v. s. den skoltyp, som i här föreliggande
förslag avses. Förlägges inträdesåldern till fyllda 16 år, så skulle elev vid
inträdet redan hunnit genomgå en skolkökskurs i folkskola eller fortsättningsskola,
i bästa fall en dylik kurs i vardera, varför förutsättningarna att tillgodogöra sig
undervisningen bliva större.

Möjligheten för yngre flickor att få komma in i yrkeshusmodersskolan synes dock
böra hållas öppen, till dess att den föreslagna fortsättningsskolan kommit till stånd.
Dispens i förevarande avseende torde lämpligen i det särskilda fallet kunna meddelas
av tillsynsmyndigheten, dock endast försåvitt den unga flickans förutbildning från
skolan eller hemmet kan anses innefatta garanti för att hon är i stånd tillgodogöra
sig undervisningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Socialstyrelsen finner vidare, att genomgången fortsättningsskola eller därmed
jämställd utbildning sedermera efter fortsättningsskolans tillkomst bör utgöra villkor
för inträde. Till dess synes man i förevarande avseende böra nöja sig med genomgången
folkskola.

Då, såsom styrelsen upprepade gånger framhållit, här avses en verklig yrkes- c) Kursernas
utbildning, lärer det icke vara tillrådligt att låta kursernas varaktighet understiga ett längd.
år (11 månaders effektiv undervisning). Erfarenheten har nämligen givit vid handen,
att för flickor med endast folkskolebildning en kurs av sådan varaktighet är nödvändig
för bibringande av en allsidig utbildning, något som jämväl framhålles i skolkökslärarinnornas
förslag i ämnet.

Därest emellertid husmodersskola uteslutande är avsedd för elever, som genomgått
högre flickskola, samskola eller högre folkskola eller fått annan därmed jämställd
utbildning, så torde lärotiden möjligen kunna i någon mån reduceras. Dels
torde man nämligen kunna beräkna, att elever av denna kategori genomgå skolan
först vid 17 eller 18 års åldern, dels har deras föregående utbildning givit dem större
förutsättningar för att kunna snabbare tillgodogöra sig undervisningen.

Lärotiden, vars längd i det särskilda fallet skall vara beroende av tillsynsmyndighetens
prövning, bör dock under inga omständigheter understiga åtta månaders
effektiv undervisning. Den omständigheten, att kursernas varaktighet vid lanthushållsskolorna
är fastställd till endast 3 månader, får icke i och för sig anses lämna
något som helst stöd för den åsikten, att en ungefär motsvarande tid jämväl vore
tillräcklig i här ifrågavarande fall. Dels synes man nämligen i allmänhet kunna förutsätta
mera praktisk förutbildning å området hos landsbygdens kvinnliga ungdom,
dels torde det ock vara en allmän uppfattning, att lanthushållskurserna äro för korta,

Vid varje skola bör vara anställd en i skolan boende föreståndarinna, som leder S)Föreståndaoch
deltager i undervisningen, varjämte övriga lärarkrafter anställas till det antal, rinna och
undervisningens behöriga upprätthållande kräver. styrelse.

En särskild styrelse bör enligt socialstyrelsens åsikt jämväl finnas vid varje
skola. Lämpligen bör minst halva antalet styrelseledamöter utgöras av på orten
bosatta, för denna verksamhet intresserade kvinnor, vilka på det sättet skulle bliva
i tillfälle att utöva inflytande på skolans ledning och uppsikt över dess arbete.

Mot socialstyrelsens förslag till husmodersskolornas organisation liar Departementsjag
i huvudsak ingenting att invända, utan vill det synas, som om skolor chefen,
anordnade efter de av styrelsen angivna principer böra äga stora förutsättningar
att på önskvärt sätt fylla sin viktiga uppgift.

Såsom socialstyrelsen erinrat, lärer det icke vara lämpligt att i detalj
nu meddela bestämmelser angående undervisningsplanen, utan torde
denna kunna få jämkas med hänsyn till lokala förhållanden och behov.

Särskilt synes i vissa fall böra kunna lämnas något mindre utrymme
för den praktiska undervisningen i barnavård.

Vad beträffar inträdesåldern, vilken socialstyrelsen i likhet med
vad som gäller i fråga om lanthushållskurserna föreslagit till fyllda 16
år, bör man givetvis uppställa sådana fordringar, att garantier finnas
för att elev nått den mognad, att hon kan tillgodogöra sig en verklig

Kostnader.

Socialstyrel sen.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

yrkesutbildning. Vidare synes man böra tillse, att husmodersskolans
åldersklasser icke sammanfalla med vare sig folkskolans eller fortsättningsskolans.
Å andra sidan får icke inträdesåldern för husmodersskolan
sättas allt för högt, då ju den kvinnliga ungdomen inom de befolkningslager,
man bär framför allt vill gagna, som regel tvingas ut i
förvärvsarbete vid mycket unga år. Ur dessa synpunkter synes inträdesåldern
lämpligen kunna sättas till lägst 16 år. Till dess den föreslagna
fortsättningsskolan kommit till stånd, torde emellertid, på sätt styrelsen
ifrågasatt, tillsynsmyndigheten böra medgivas rätt att under av styrelsen
angivna förutsättningar meddela dispens i förevarande avseende.

Någon maximiåldersgräns för inträde i husmodersskolan bör icke
förekomma, då densamma självfallet bör vara tillgänglig för så många
som möjligt.

I fråga om kursernas varaktighet kan man måhända vilja göra den
anmärkningen, att lärotiden är väl drygt tilltagen. Med avseende härå
vill jag emellertid framhålla, att, enligt vad jag inhämtat, erfarenheten
av de s. k. gula spårvagnskortens skolor här i Stockholm, där lärotiden
jämväl är ettårig, bestämt visar, att någon inknappning häri icke
kan ske, försåvitt man fasthåller vid kravet på en verklig yrkesutbildning.

I övrigt vill jag i detta sammanhang endast tillägga, att skolornas
lärarkrafter måste, på grund av de stora krav, som undervisningen ovillkorligen
kommer att lägga på dem, vara för ändamålet särskilt utbildade.

Socialstyrelsen bär därefter verkställt en beräkning över de kostnader
en husmodersskola av angivna typ kunde anses draga, och har
styrelsen i detta avseende anfört följande.

För en husmoderskurs av bär ifrågavarande slag med 11 månaders effektiv
undervisning samt med 16 å 20 elever — till elevantalet återkommer styrelsen vidare
längre fram — har styrelsen beräknat de utgiftsposter, vilka äro upptagna i följande
tablå, där för jämförelse de av skolkökslärarinnornas förening och faekskolan för
huslig ekonomi beräknade utgiftsstaterna jämväl äro inlagda.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

	Social- styrelsens förslag.	Skolköks-lärarinnor-nas förslag.	Fackskolans förslag. (lG elever.)
	(l 0u20elever.)	(l2å 24elever.)
	Kr.	Kr.	Kr.
Hyra ..............•......................................................	_	1,500	800
Hyra med bränsle och belysning ..............................	1,800	—	—
Bränsle och belysning .............................................	—	G00 å 800	—
Förbrukningsartiklar, inberäknat bränsle och belysning,	—	—	500
Föreståndarinnans kontanta lön.................................	>) 1.200	>)1,200	—
Arvode till extra lärarkrafter....................................	1,500	1,800	—
Lärarinnans kontanta lön jämte bostad och bränsle....	—	—	1,750
Inventarier och underhäll..........................................	300	300	—
Amortering, nyanskaffning och reparationer...............	—	—	500
Förbrukningsartiklar...............................................	300	300	—
	100	100	_
Läkararvode och medicin för barnavärdsavdelningen...	300	300	—
	—	—	520
Diverse utgifter ..................................................7.	500	500	350
	_	_	100
I Matvaror ................................................................	—	2,000	—
Summa	6,000	18,600 ä 8,800	4,520

I såväl socialstyrelsens som skolkökslärarinnornas förslag förutsattes därjämte, att lärarinnorna
skola erhålla fri kost.

Med avseende å tablån må anmärkas följande. Socialstyrelsens och skolkökslärarinnornas
förslag är beräknat för 11 månaders effektiv undervisning, då däremot
fackskolans för huslig ekonomi förslag endast avser 8 månaders dylik undervisning.
Då vidare den i skolkökslärarinnornas förslag upptagna posten till matvaror icke lämpligen
bör räknas med i detta sammanhang — den ifrågavarande utgiften synes nämligen
icke kunna räknas såsom en direkt kostnad för själva undervisningen —
komma i själva verket de olika utgiftsstaternas slutsummor att ganska nära överensstämma
sins emellan.

Vad särskilt skolkökslärarinnornas förslag beträffar, synas utgifterna för hyra
jämte bränsle och belysning vara väl drygt beräknade såsom genomsnittskostnad för
hela landet.

Fackskolan för huslig ekonomi har, som synes, endast räknat med en lärarkraft.
Med avseende härå må emellertid anmärkas, att det lärer vara omöjligt för endast
en lärarinna att hinna till för så omfattande praktisk och teoretisk undervisning,
som här avses, varför åtminstone någon extra lärarkraft med nödvändighet är erforderlig.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 169 käft. (Nr 191.)

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Departements chefen.

Den sammanlagda kostnaden för en liusmoderskurs med praktisk barnavård
skulle sålunda enligt styrelsens mening kunna anslås till ungefär 6,000 kronor eller
per elev i genomsnitt något över 300 kronor.

Till ytterligare jämförelse må bär meddelas kostnadsuppgifter från några i verksamhet
varande kusmodersskolor.

Infordrade uppgifter från en husmodersskola med barnavård i Gävle visa en årskostnad,
hyran ej inräknad, av cirka 5,500 kronor. I nämnda belopp ingå utgifterna
för tvenne kurser på 4 månader vardera. Elevernas antal per kurs utgör 20. Driftkostnaderna
vid liusmodersskolor här i Stockholm utgöra för en skola med 30 elever
6,029 kronor, med barnavårdsavdelning inräknad 10,200 kronor. Barnavårdsavdelningen
omfattar tillsammans 45 späd- och krubbarn. För eu annan skola med 34 elever
uppgår kostnaden till 7,450 kronor, med barnavårdsavdelningen på 50 barn till 11,675
kronor. Vad särskilt barnavårdsavdelningarna beträffar, så uppgå kostnaderna för
dessa sålunda i förra fallet till 139 kronor och i senare fallet till 124 kronor för
varje elev.

Kostnaderna ställa sig visserligen något högre i Stockholm än i landsorten, och
barnantalet i späd- och krubbarnsavdelningarna äro ock på grund av de lokala förhållandena
högre, än skolan för undervisningen behöver, men det torde dock av anförda
uppgifter med ganska stor tydlighet framgå, att den av styrelsen beräknade
genomsnittskostnaden för kurs, 6,000 kronor, knappast kan anses vara för hög.

De av socialstyrelsen gjorda kostnadsberäkningarna avse en husmoderskurs
av här ifrågavarande slag med 11 månaders effektiv undervisning
samt med 16 å 20 elever.

I utgifter för lokaler — vari ingå kök med källare och andra förrådsrum,
matsal, rum för handarbete och teoretiska lektioner, rum för barnavård,
tvättstuga och bostad åt föreståndarinnan — jämte bränsle och belysning
har socialstyrelsen beräknat 1,800,kronor. Nämnda siffra synes mig
emellertid väl hög. Visserligen måste man antaga, att ifrågavarande
utgiftspost i några få fall å särskilt dyra orter kommer att överskrida
nyss angivna belopp, men man synes dock i flertalet fall kunna räkna
med något lägre kostnad. A vissa orter torde utgifterna för hyra
jämte bränsle och belysning måhända till och med kunna stanna vid
1,300 å 1,400 kronor.

Enligt vad jag inhämtat, har socialstyrelsen för varje husmodersskola
av angiven storlek räknat med — förutom en föreståndarinna —
ännu eu hel lärarkraft samt därjämte ytterligare någon extra lärarhjälp.
Med avseende härå vill jag till en början framhålla, att det sannolikt
som regel kommer att bliva omöjligt att kunna erhålla en föreståndarinna,
som är fullt kompetent att själv undervisa i alla olika ämnesgrupper.
Redan ur denna synpunkt måste man sålunda räkna med mer
än en lärarkraft. Därjämte måste tagas i betraktande, att en enda
lärarinnas tid och krafter ej kunna räcka till för hela undervisningen,
därest man fasthåller vid, att denna skall bedrivas med önskvärd effek -

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 191.

tivitet. Arbetet är ju avsett att pågå dag ut och dag in under så gott
som hela året och måste oftast, åtminstone vad det praktiska arbetet
beträffar, uppdelas i olika avdelningar. I sådant avseende vill jag särskilt
anmärka, att barnavården, där den kan förekomma, alltid måste bliva
en sak för sig, som i allmänhet för ogen del tager eu hel lärarkraft i
anspråk. Jag håller oek före, att de av socialstyrelsen beräknade lärarkrafterna
som regel bliva nödvändiga för undervisningens rätta bedrivande.
Å andra sidan tror jag dock, att i vissa fall en reducering av
lärarkrafterna skall kunna bliva möjlig, särskilt å orter, där undervisning
i huslig ekonomi jämväl förekommer i skolorna. Jag föreställer
mig nämligen, att å sådana platser ett utbyte av lärarkrafter skall kunna
ske, så att därigenom möjligen någon sänkning av lmsmodersskolans
utgifter i sådant avseende skall låta sig göra.

Vad angår avlöningen till lärarkrafterna, har socialstyrelsen beräknat
i kontant avlöning till föreståndarinnan 1,200 kronor samt till extra
lärarkrafter 1,500 kronor eller" tillsammans 2,700 kronor. Därtill komma
emellertid fri bostad med bränsle samt fri kost till såväl föreståndarinnan
som eu extra lärarinna. I själva verket belöper sig i följd härav en
skolas utgifter för lärarpersonal till omkring 3,800 kronor. Enligt vad
jag inhämtat, har socialstyrelsen vid beräknande av föreståndarinnans löneförmåner
utgått därifrån, att hon genast bör komma i åtnjutande av en
avlöning, som motsvarar 3:dje lönegraden i lärarlönenämndens förslag till
löner för lärarinnor i huslig ekonomi vid folkskolor, eller sålunda av en
kontant lön av 1,550 kronor — i detta fall ett kontant belopp av 1,200
kronor samt fri kost, uppskattad till 350 kronor — jämte fri bostad
och bränsle. För en biträdande lärarinna bär styrelsen tänkt sig en
kontant lön av 1,000 kronor jämte samma naturaförmåner som för föreståndarinnan''.

Ehuru nämnda löneförmåner visserligen kunna synas väl stora, torde
de dock, med hänsyn till dessa lärarinnors stora undervisningsskyldighet,
såväl den dagliga som för år räknat, icke vara oskäliga, utan anser jag
mig böra förorda desamma.

Ej heller i övrigt har jag något att erinra mot de av styrelsen
gjorda kostnadsberäkningarna.

Vad vidare angår grunderna för beräknande av statsbidragets belopp
samt villkoren för dess tillgodonjutande, har socialstyrelsen anfört
följande.

Enär det givetvis möter svårigheter att på förhand bedöma vilka krav på statskassan
ett godtagande av styrelsens här framlagda förslag till understödjande från

Grunderoch
•villkor för
statsbidrag-.

Socialstyrel sen.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

statens sida av vissa husmodersskolor kommer att medföra, synes det styrelsen nödvändigt
att till en början iakttaga stor försiktighet i fråga om statsbidragets storlek.
Det är ock med hänsyn härtill som styrelsen i de’ här nedan föreslagna grunder och
villkor för statsbidragets utgående ansett sig böra såväl i något högre grad stöda
kursernas ekonomi på det lokala intresset som ock uppställa väsentligt strängare
fordringar beträffande elevantal och antal frielever, än vad som är föreskrivet för
lanthushållsskolorna.

Enligt nådiga kungörelserna angående anslag till lanthushållsskolorna den 29
juni 1912 och 18 juni 1915 utgår statsbidrag till dylik skola med ett belopp av högst
1,800 kronor, därav 1,000 kronor såsom grundanslag, under villkor, bland annat:

att antalet elever vid kursen uppgår till minst 12,

att inom orten tillskjutes ett belopp, som, med inberäknande av elevavgifterna,
uppgår till minst det belopp, varmed statsunderstödet till skolan överstiger grundanslaget,
samt

att för varje 500 kronor av statsunderstödet minst en frielev eller dubbla antalet
elever mot halv undervisningsavgift äga åtnjuta undervisning vid kursen.

Som synes, utgår statsbidraget till nyssnämnda kurser dels med ett belopp motsvarande
det, som tillskjutes från orten och av elever, dock högst 800 kronor, dels
ock därutöver med 1,000 kronor. Ifråga åter om de husmodersskolor, som styrelsens
framställning närmast gäller, har styrelsen icke ansett sig böra ifrågasätta högre
totalbelopp i statsbidrag än vad som tillskjutes från orten, med inberäknande av
elevavgifter och eventuellt krubbavgifter till skolas barnhem. Denna skärpning i
kravet på det lokala bidraget synes — förutom av nödig omtanke om statens medel,
särskilt under det försöksstadium., på vilket frågan tillsvidare måste anses befinna
sig — åtminstone i någon mån hava sitt berättigande däri, att de städer och andra
kommuner, på vilka man i främsta rummet ställt sina förhoppningar om lokalt tillskott,
i allmänhet torde hava större möjligheter i detta hänseende än vad fallet
som regel är på den egentliga landsbygden. A andra sidan har det synts styrelsen
skäligt, att statsbidraget uppgår till ungefär hälften av hela kostnaden.

Vidare har socialstyrelsen i sitt förslag ansett sig böra utgå därifrån, att det icke
skall bliva möjligt att anordna undervisning i praktisk barnavård vid alla skolor
ävensom att statsbidraget till skolor med praktisk barnavård bör vara avsevärt större
än till skolor utan detta ämne, enär utgifterna för den förra skolan måste som regel
ställa sig betydligt högre än för den senare. Möjligen torde man kunna göra gällande,
att olikheten i de nedan föreslagna statsbidragens belopp till dessa båda skoltyper är
större än vad de faktiska förhållandena betinga, men denna omständighet kommer i så
fall att medföra den enligt styrelsens mening synnerligen önskvärda effekten, att skolorna
låta sig angeläget vara att i största möjliga utsträckning införliva ifrågavarande ämne
med sin undervisning. På grund av vad nu anförts samt jämväl med hänsyn till
de med en husmodersskolas anordnande förenade kostnader finner styrelsen sig böra
förorda, att det årliga statsbidraget (grundanslaget) fastställes till 2,000 kronor för
skola utan praktisk barnavård samt till 2,800 kronor till skola, i vars undervisning
även nyssnämnda ämne ingår. Med ett minimiantal av 16 elever skulle sålunda
den särskilda del av statsbidraget, som avsåge praktisk barnavård, uppgå till 50
kronor per elev och kurs.

Såsom villkor för statsbidragets tillgodonjutande har socialstyrelsen funnit skäligt
föreslå:

att antalet elever vid varje kurs uppgår till minst 16,

att inom orten — av vederbörande landsting, hushållningssällskap, kommun

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

eller av enskilda — tillskjutes ett belopp, som, med inberäknande av elev- och
krubbavgifter, uppgår till minst samma belopp som grundanslaget, samt

att av nämnda elevantal minst 12 äro frielevor.

För övriga elever skulle skola givetvis vara berättigad upptaga elevavgifter,
men synas dessa med hänsyn till skolornas allmännyttiga karaktär icke gärna böra
överstiga 50 kronor för varje elev, eventuell avgift för kosthållet dock ej inberäknad.

Enär det ju icke är otänkbart, att de lokala förhållandena understundom kunna
vara sådana, att de icke påkalla skola av sådan storlek som den av styrelsen här
föreslagna standardtypen, synes det vara ändamålsenligt att lämna möjlighet till statsbidrag
även för mindre skolor.

Vid dylika mindre skolor bör emellertid rätten till statsbidrag vara beroende på
prövning i varje särskilt fall, varförutom bidragets belopp och det obligatoriska antalet
frielever fastställas i förhållande till elevernas totalantal. ,

För att uppmuntra till ett fullt utnyttjande av skolas undervisningsmöjligheter
vill socialstyrelsen vidare föreslå, att ytterligare statsbidrag utgår med 100 kronor
per elev och kurs i skola utan barnavård samt med 150 kronor per elev och kurs i
skola med barnavård för varje elev utöver 20 elever, dock fortfarande under förutsättning
att samma belopp tillskjutes från orten. Detta tilläggsstatsbidrag bör dock
icke överstiga i förra fallet 600 kronor och i senare fallet 900 kronor per skola.
Av de elever, för vilkas undervisning tilläggsstatsbidrag utgår, bör minst hälften
vara frielever.

Statsanslaget till här ifrågavarande skolor skulle sålunda kunna uppgå till högst
3,700 kronor per kurs, vilket bidrag, jämfört med anslaget till lanthushållskurser, som
utgår med högst 1,800 kronor för en tre månaders kurs med 12 elever, varav endast
3 frielever, ej torde kunna anses oskäligt i betraktande av att det här gäller ettårig
kurs med 26 elever, varav 15 frielever.

Såsom ofta sker vid de nuvarande husmodersskolorna, synes det icke böra anses
föreligga något hinder för de statsunderstödda skolorna att mottaga matgäster.
Tvärtom kan mottagandet av dylika i viss omfattning bidraga till att giva eleverna
nödig övning och färdighet i matlagning. Att i likhet med vad som skett i fråga
om folkskolor m. in. fixera ett maximiantal matgäster torde i detta fall ej vara lämpligt,
utan bör det kunna överlämnas åt tillsynsmyndigheten att tillse, att antalet
matgäster ej överskrider, vad som är förenligt med och ändamålsenligt för undervisningen.

Såsom ovan anmärkts, hava kostnaderna för elevernas bespisning icke inberäknats
i de direkta utgifterna för undervisningen, utan synes man böra utgå ifrån, att
eleverna betala sin mat själva.

Dock torde det vara av behovet påkallat, att obemedlade och mindre bemedlade
elever kunna erhålla någon hjälp härtill av statsmedel. Det utgör för denna kategori
av elever redan en så stor uppoffring att under ett helt år avstå från föfvärvsarbete, att
det för dem är förenat med de största svårigheter att dessutom skaffa sig medel att
bekosta sitt uppehälle vid skolan ävensom kläder, böcker m. m. Dylikt understöd
utgår redan till elever vid lanthushållsskolor för att, såsom det framhålles i nådiga
propositionen om inrättande av dylika, den genom dessa skolor öppnade utvägen till
vinnande av nödiga och nyttiga kunskaper skall komma att begagnas även av dem,
som varken själva äga tillgångar att bekosta sitt uppehälle vid''skolan eller kunna
påräkna tillräckliga bidrag härtill från hemmet, vilket uttalande givetvis har sin fulla
tillämpning även i här ifrågavarande fall.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Departements chefen.

Jämlikt nådig kungörelse åen 29 juni 1912 utgår dylikt understöd till obemedlad
elev vid lanthushållsskola med 25 kronor samt till mindre bemedlad med 15
kronor per månad. Då emellertid eleverna,vid här ifrågavarande skolor som regel
äro från orten och sålunda ej behöva bekosta sig särskild bostad under lärotiden, vill
styrelsen för dessa föreslå ett lägre belopp eller 10 kronor resp. 5 kronor per månad.
I sammanhang härmed vill styrelsen uttala önskvärdheten av att, där dessa understöd
visa sig otillräckliga för sitt ändamål, de ytterligare erforderliga medlen tillskjutas
från vederbörande kommun eller från annat håll.

Såsom av ovan föreslagna villkor torde framgå, kan statsbidrag jämlikt ovanstående
grunder givetvis icke utgå till skolor, vilka i likhet med fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala stöda sin ekonomi till någon väsentligare del på elevavgifter. Då
det emellertid redan nu finnes ett ganska stort antal skolor av sistnämnda slag, vilka
under namn av husmodersskolor och hushållsskolor meddela undervisning å här
ifrågavarande område — understundom i samband med en större matservering —
har styrelsen ansett sig böra taga under övervägande, huruvida icke statsbidrag, om
ock med mindre belopp, jämväl må kunna utgå till dessa. Sistnämnda skolor få som
regel sina elever från mera välbärgade hem, vilka utan allt för stora uppoffringar själva
kunna bekosta sina flickors utbildning till husmödrar. Ur statsnyttans synpunkt är
det emellertid synnerligen viktigt, att även kvinnor ur dessa folkklasser lära sig att
sköta sina hem. Deras förvärvsarbete ställer dem ofta lika främmande för allt, som
har med hemvård att gorå, som någonsin en fabriksarbeterska och deras okunnighet
kan hava lika svåra följder för hemmets ekonomi. Vidare synes man med visst fog
kunna göra gällande, att tillvaron och uppkomsten av skolor med betalande elever,
men med mindre statsbidrag, komma att åtminstone i någon mån hindra, att flickor
från välbärgade hem konkurrera med obemedlade eller mindre bemedlade om
tillträde till skolor av förstnämnda slag, d. v. s. sådana med större statsbidrag men
med inga eller ringa elevavgifter. Då det slutligen torde vara synnerligen önskvärt,
att även dessa andra skolor komma under statens kontroll och tillika med övriga
husmodersskolor inordnas under ett enhetligt undervisningssystem, har stj^relsen ansett
sig böra tillstyrka statsbidrag, ehuru med nedsatt belopp, jämväl till skolor med
betalande elever, under förutsättning dock att de uppfylla de av styrelsen ovan föreslagna
villkor i fråga om undervisningsplan, lärotid, elevantal m. m., undantagandes
villkoren beträffande frielever, elevavgifternas storlek och lokala tillskott. Styrelsen vill
därför föreslå, att till husmodersskolor med betalande elever må kunna utgå statsbidrag
(grundanslag) med hälften så stort belopp som till ovannämnda skolor, d. v. s. med
1,000 kronor till sådan skola utan praktisk barnavård samt 1,400 kronor till skola,
som medtagit nyssnämnda ämne på undervisningsplanen.

Några ytterligare villkor för statsbidrags tillgodonjutande i detta fall har socialstyrelsen
icke ansett lämpligt föreslå i annan mån än att elevavgifterna icke skäligen
böra överstiga 200 kronor.

Det torde ligga i sakens natur, att något tilläggsbidrag av statsmedel icke bör utgå
till skolor med betalande elever, enär det lärer ligga i vederbörande anordnares eget
intresse att tillse, att dylik skolas undervisningsmöjligheter så långt möjligt utnyttjas.

Ej heller kunna understöd till dessa skolors elever ifrågasättas.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle till husmodersskola av den utav
styrelsen förordade normaltypen utgå ett statsbidrag av 2,800 kronor,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

därest skolan jämväl meddelade undervisning i praktisk barnavård, eljest
2,000 kronor. Med ett lika stort tillskott från orten — av kommun,
landsting, hushållningssällskap eller enskilda donatorer samt med inberäknande
jämväl av elev- och krubbavgifter — skulle vid sådant förhållande
skolans inkomster uppgå till 5,600 kronor respektive 4,000 kronor.

\ illkoren för statsbidrag skulle vara, att elevantalet vid värjo kurs
uppgår till minst 10, därav minst 12 frielever. För övriga elever borde
avgiften för undervisningen i allmänhet ej överstiga 50 kronor. Ersättning
för kosthåll skulle givetvis även frielever betala.

I huvudsak anser jag mig böra förorda detta förslag. Styrelsen
har emellertid tydligen utgått från den ståndpunkten, att en hustnodersskola,
avsedd för det beräknade antalet elever, d. v. s. minst 16, icke
kan på ett tillfredsställande sätt anordnas för en kostnad, som understiger
sålunda angivna belopp. Då jag, såsom tidigare närmare utvecklats,
hyser den uppfattningen, att utsikter finnas för att de av socialstyrelsen
beräknade kostnaderna kunna för vissa fall i rätt avsevärd grad
reduceras, synes man böra hålla möjligheterna öppna, så att även de
skolor, vilkas årliga driftkostnader icke uppgå till fullt de angivna beloppen,
kunna komma i åtnjutande av statsunderstöd.

Förutsättning härför måste dock givetvis vara, att planen för skolas
anordnande lämnar betryggande garantier för att undervisningen
uppfyller de fordringar, man med hänsyn till de föreslagna skolornas
uppgift måste ställa å densamma. Det torde därför vara lämpligt, att
rätten till statsbidrag för skolor, vilkas driftkostnader icke uppgå till
meranämnda belopp, i varje särskilt fall göres beroende utav Kungl.
Maj:ts godkännande av planen för skolas anordnande.

Statsbidragen böra för dessa fall i överenstämmelse med den princip,
som genomgående tillämpats i ifrågavarande avseende, utgå med
högst hälften av kostnaderna samt under de villkor i övrigt, som av
socialstyrelsen föreslagits.

Socialstyrelsen har vidare tänkt sig, att, därest antalet elever överstiger
20, ytterligare statsbidrag skulle utgå för vai^e elev därutöver med
150 kronor i skola med • undervisning i barnavård och 100 kronor i skola
utan sådan undervisning, dock högst med 900 kronor i förra och 600
kronor i senare fallet, allt under förutsättning av motsvarande tillskott
från orten. Av de elever, för vilka tilläggsbidrag utgår, skulle minst
hälften vara frielever. Mot detta förslag bär jag icke funnit anledning
till erinran.

Lika med socialstyrelsen anser jag lämpligt, att möjlighet förefinnes
för Kungl. Maj:t att efter särskild prövning lämna statsbidrag högst till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

samma belopp, som tillskjutes från orten, även till mindre skolor än
den nyss angivna standardtypen.

Såsom av de föreslagna grunderna för statsbidragets utgående torde
framgå, kan bidrag enligt dessa grunder endast erhållas till skolas driftkostnader.
Det ankommer sålunda på vederbörande anordnare att utan
understöd av statsmedel svara för de kostnader, som äro förenade med
den första uppsättningen av en husmodersskola.

I fråga om villkoren för statsbidrags åtnjutande bär styrelsen för
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala i en till mig ställd skrivelse av
den 28 mars 1916 framställt vissa anmärkningar mot socialstyrelsens
förslag. Sålunda bär fackskolans styrelse, bland annat, i fråga om elevantalet
framhållit, att proportionen mellan antalet frielever och sammanlagda
antalet elever — minst 12 frielever på sammanlagt 16 elever —
vore mindre lämplig. Det torde nämligen, anmärker fackskolestyrelsen,
vara ett välkänt faktum, att folk i allmänhet sätter mindre värde på
det, som erhålles gratis, varför antalet frielever borde inskränkas och
istället kursavgifterna sänkas till exempelvis 25 eller 30 kronor. Denna
anmärkning synes mig emellertid knappast kunna anses befogad. Det
torde nämligen vara nödvändigt, att själva undervisningen så långt
möjligt är fullt kostnadsfri, för såvitt man överhuvud skall kunna
hoppas, att den mindre bemedlade befolkningens unga kvinnor skola
kunna begagna sig av densamma. Såsom av socialstyrelsen framhållits,
innebär för dem den omständigheten, att de under ett helt år måste
avstå från förvärvsarbete, redan i och för sig en kännbar uppoffring.
Jag vill därjämte påpeka, att eleverna som regel själva få betala sin
mat vid skolan.

Socialstyrelsen har vidare föreslagit, att jämväl husmodersskolor,
som mottaga elever från något mera välbärgade hem och sålunda basera
sin ekonomi väsentligen på elevavgifter, skulle hava möjlighet till understöd
av statsmedel. Styrelsen har tänkt sig, att statsbidraget skulle kunna
utgå med 1,400 kronor till skola, som medtagit praktisk barnavård i
undervisningsplanen,1* och 1,000 kronor till skola utan sådan undervisning,
detta under förutsättning att skolan anordnats i överensstämmelse med
den allmänna plan och med det elevantal, som angivits för skolorna av
normaltypen. Såsom ytterligare villkor har ifrågasatts, att elevavgiften
icke skulle överstiga 200 kronor. Däremot har icke förutsatts, att skolan
skulle behöva mottaga frielever eller att tillskott skulle lämnas från
orten.

Fackskolans styrelse har i sin nyssnämnda skrivelse framfört starka
betänkligheter mot att elevavgifterna vid dessa skolor med i huvudsak

Kungi. Maj:In Nåd. Proposition Nr 191. . 33

betalande elever skulle begränsas till 200 kronor per kurs, och anför
fackskolestyrelson i sådant hänseende, att avgifterna vid de nuvarande
skolorna i regel växla mellan 250 och 400 kronor och allmännast tordo
kunna uppskattas till 300 kronor.

För ogen del linnor jag de av socialstyrelsen anförda skäl för att
staten skulle ekonomiskt stödja jämväl liusmodersskolor av nu angiven
art synnerligen beaktansvärda. Givet är, att det ur allmänna synpunkter
är av synnerlig vikt, att unga kvinnor ur alla samhällslager
erhålla en så vitt möjligt fullgod utbildning för husmoderskallet, och det
torde icke sakna betydelse, att ett gott exempel i strävan att tillägna
sig en sådan utbildning givcs av döttrarna från do mera burgna hemmen.
Utan tvivel lärer man dock kunna ställa sig tveksam, huruvida skolor
med elevavgifter, överstigande 200 kronor, kunna anses vara i behov
av statsunderstöd. Såsom framgår av fackskolestyrelsens skrivelse, torde
lägsta avgiften för närvarande i allmänhet uppgå till 250 kronor,
under det medelavgiften stiger till 300 kronor. Därest genom statsbidrag
bercdes möjlighet att sänka dessa avgifter, skulle skolorna kunna
läggas på något bredare bas och sålunda öppnas för elever, som under
nuvarande förhållanden måhända icke äga tillfälle att genomgå skolkursen.
För att mottagande av statsbidrag icke skall ställa sig ekonomiskt
ofördelaktigt, bör dock icke alltför låg elevavgift stadgas såsom
villkor därför. Efter närmare övervägande, särskilt av innehållet i fackskolestyrelsens
skrivelse, har jag funnit det lämpliga maximibeloppet
för elevavgift i skola, som skall komma i åtnjutande av statsunderstöd,
böra bestämmas till 225 kronor.

I detta sammanhang vill jag slutligen omnämna, att lackskolestyrelsen
i sin skrivelse av den 28 mars 1916 uttalat som önskvärt, att
bestämmelserna rörande skolornas organisation och undervisningens anordning
måtte göras i hög grad elastiska, så att de icke träda hindrande
i vägen för styrelsens eller föreståndarinnans egna initiativ eller minska
deras ansvarskänsla och intresse. I detta uttalande vill jag desto hellre
instämma, som det med hänsyn till det försöksstadium, vari hela frågan
tillsvidare måste anses vara, enligt min mening vore synnerligen oklokt
att genast från början utfärda mera detaljerade föreskrifter i omförmälda
hänseenden. En dylik uppfattning synes ock vara i full överensstämmelse
med socialstyrelsens uttalanden i ämnet.

I likhet med socialstyrelsen anser jag det vara synnerligen önskvärt,
att tillträdet till husmodersskolorna av normaltypen underlättas för obemedlade
och mindre bemedlade genom studieunderstöd av statsmedel,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 169 käft. (Nr 191.) 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

och har jag ingenting att erinra mot de av socialstyrelsen för sådant
ändamål föreslagna beloppen eller 10 kronor för obemedlad och 5 kronor
för mindre bemedlad per månad. För att de ifrågavarande understöden
skola kunna bliva till avsedd nytta, synes det vara nödvändigt, att
besked kan på förhand erhållas, huruvida dylikt understöd kan påräknas
eller ej. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke även dessa statsbidrag
borde göras beroende av tillskott från orten. Jag har dock icke
ansett mig böra förorda ett dylikt villkor, enär det är att befara, att
detsamma kunde försvåra uppkomsten av husmodersskolor. Liksom
socialstyrelsen vill jag emellertid uttala den. förhoppningen att, där
nämnda understöd visa sig otillräckliga för sitt ändamål, de ytterligare
erforderliga medlen tillskjutas från vederbörande kommun eller från
annat håll. I detta sammanhang vill jag tillägga, att det givetvis forutsättes,
att anordnare av skola icke betingar sig någon vinst av elevernas
matavgifter, utan att dessa fastställas till sådana belopp, att de endast
täcka kostnaderna för inköp av de för elevernas bespisning behövliga
matvarorna.

och^ndra Socialstyrelsen har i sitt meranämnda utlåtande jämväl framställt förkurser.
slag därom, att husmodersskolorna skulle, förutom sin huvuduppgift att
meddela eu allsidig husmodersutbildning, kunna tjäna som underlag för
anordnande av mera tillfälliga kurser för utbildning å det husliga arbetets
område, och har styrelsen i sådant hänseende anfört följande.

styrelsen Genom upprättande av lanthushållsskolor hava möjligheter tidigare öppnats

s yre sen. f;;r en landsflicka att få en — om ock ännu så länge för kortvarig och därigenom
ofullständig — utbildning, som på samma gång utbildar henne för hennes husmoderliga
kall och hennes förvärvsarbete. Med ett system av yrkeshusmodersskolor i
enlighet med här avgivna förslag, med låga eller ingå avgifter och möjlighet för
mindre bemedlade elever att erhålla studieunderstöd, skulle nu möjlighet givas
den kvinnliga ungdomen inom städer, köpingar och industrisamhällen att få en
verkligt effektiv yrkesutbildning. Dessa skolor skulle emellertid icke blott giva
tillfälle för ett stort antal kvinnor att erhålla eu praktisk och allsidig husmodersutbildning,
utan de skulle dessutom kunna bliva en sorts centraler, vid vilka specialkurser
för fortsatt yrkesutbildning på det husliga området lätteligen kunde anordnas
ävensom aftonkurser för fabriksarbeterskor och sådana kontors- och affärsbiträden
m. in., för vilka det är en ekonomisk omöjlighet att avstå ett år till sådan
utbildning. Den här föreslagna ettåriga utbildningen representerar det mått av
kunskap, som behöves för en något så när allsidig husmodersutbildning för den
blivande husmodern eller för den, som skall förtjäna sitt uppehälle som tjänarinna
eller hushållsbiträde. Men det bör på detta område liksom i de flesta andra yrken
finnas möjligheter till specialisering, som giver sina utövare större möjligheter till
bättre förtjänst, men som också fordrar större yrkesskicklighet. En kokerska, en
kammarjungfru, en strykerska, en bagerska, en barnsköterska o. s. v. behöver specialutbildning
utöver vad den allmänna husmodersutbildningen giver. Vid yrkes -

Kun

husmodersskolor i andra länder har man också anordnat dylika specialkurser för
längre eller kortare tid såsom dags- eller aftonkurser allt efter behovet på platsen.
Elev kan genomgå den allmänna kursen, komma ut i arbete och komma tillbaka
både en och två gånger för genomgående av specialkurser. Dylika kurser kunna
anordnas så, att de kunna genomgås under kort sammanhängande tid eller utsträckas på
längre tid med arbete en dag, en afton eller några timmar per vecka. Det är intet
tvivel om, att en praktiskt ordnad specialutbildning skall bliva till stor nytta samt
jämväl verka höjande på det husliga arbetets sociala anseende och därmed också
locka in eu hel del goda krafter på detta område, som nu i stället anse sig hava en
bättre social ställning som telefonister, bodbiträden, kontorister o. s. v.

Det skulle vidare vara av stor betydelse, om även de obemedlade och mindre
bemedlade unga kvinnor, som utbildat sig till ett annat yrke eller som omedelbart efter
skolan inträtt i fabriksarbete, kunde erhålla tillfälle till husmodersutbildning. Detta kan
åven lämpligen låta sig göra vid husmodersskolorna genom anordnande av afton- eller
endagskurser av olika slag, ett system, som med fördel prövats vid de större yrkeshusmodersskolorna
i utlandet. Härvidlag torde man ock kunna räkna med intresse
och ekonomiskt understöd från en del arbetsgivare, vilka inse betydelsen av, att deras
kvinnliga arbetspersonal såväl som arbetarnas hustrur få möjligheter till utbildning
på det husliga området, men för vilka det skulle ställa sig för kostsamt och besvärligt
att ordna en särskild skola vid den egna fabriken.

Enär de ifrågavarande kurserna med all säkerhet böra bliva till verklig nytta
och det vidare bör ligga i statens intresse, att de statsunderstödda husmodersskolorna
så långt möjligt utnyttjas, böra, framhåller socialstyrelsen vidare, även dessa kurser
kunna räkna med understöd från staten. Hur anslagen i detta fall böra beräknas,
torde för närvarande vara svårt att avgöra, då tillräcklig erfarenhet ej föreligger, men
synes man dock kunna med avseende å afton- och endagskurserna för vanlig husmodersutbildning
lämpligen kunna räkna med samma anslag, som nu utgår till flyttande
skolkök, d. v. s. 100 kronor för 30 undervisningsdagar, under förutsättning
dock att motsvarande belopp — med inberäknande av eventuella elevavgifter — tillskjutes
från orten.

Som särskilda villkor synes skäligen kunna föreskrivas, att i varje sådan kurs
minst 12 elever deltaga samt att den dagliga undervisningstiden utgör minst 3 timmar.

Yad slutligen angår specialkurserna, lärer det på grund av dessa kursers växlande
art och omfattning åtminstone tills vidare, innan någon närmare erfarenhet
därom vunnits, vara omöjligt att på förhand fastställa några generella grunder för
statsbidragets utgående, utan synes detta, framhåller socialstyrelsen slutligen, böra
bestämmas efter prövning i varje särskilt fall. Statsbidraget torde emellertid under
inga förhållanden böra överstiga halva kostnaden för varje kurs.

Do av socialstyrelsen sålunda ifrågasatta mera tillfälliga kurserna
lära utan tvivel kunna bliva av gagn för utbildningen i det husliga
arbetet. Särskilt gäller detta förslaget om anordnande av afton- eller
endagskurser för fabriksarbelerskor och andra kvinnor, som icke äro i
tillfälle att för ändamålet under någon längre tid avslå från sitt förvärvsarbete.
Emellertid synes mig lämpligt, att husmodersskolorna till
en början organiseras för sitt egentliga ändamål, och att dylika mera
tillfälliga kurser upptagas på arbetsprogrammet först sedan någon när -

Departements chefen.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Tillsyn och
ledning.

Social styrelsen.

mare erfarenhet vunnits huruvida detta kan ske utan inkräktning på
huvuduppgiften. Jag anser mig därför icke för närvarande böra förorda
statsunderstöd för tillfälliga kurser.

Såsom av det anförda framgår, har förutsatts, att ifrågavarande
yrkesskolor» skola ställas under tillsyn och kontroll av en central statlig
ledning. Det måste nämligen anses självfallet, att endast därigenom
garantier kunna vinnas för att skolornas verksamhet utvecklas i önskvärd
riktning och att statens understöd kommer till sådan användning
och nytta som därmed avses, ävensom för att skolorna skola mötas med
förtroende från dem, det vederbör.

Med avseende å dessa husmodersskolors ställning inom hela systemet
av allmänna utbildningsanstalter i landet har socialstyrelsen anfört
följande.

Kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande har, som nämnts,
ej upptagit denna typ av yrkesskolor i sitt förslag, utan endast framhållit önskvärdheten
av att de kvinnliga elever, som gå i yrkes- och lärlingsskolor, jämväl erhålla
någon utbildning i husligt arbete, och föreslår kommittén såsom lämpligt, att undervisningen
i denna del överföres till fortsättningsskolan och sålunda förlägges under
folkskolöverstyrelsen. De skäl, som tala för denna anordning i fråga om husmodersutbildningen
å ett stadium, motsvarande den allmänna folkskolans och fortsättningsskolans
åldersklasser, kunna givetvis icke, framhåller socialstyrelsen, tillmätas vitsord
i fråga om den nu av styrelsen föreslagna yrkesskolan.

Den verkliga yrkeshusmodersskolan bör enligt socialstyrelsens åsikt i likhet
med andra yrkesskolor läggas under annan myndighet än den allmänna undervisningens,
såsom redan skett i fråga om lanthushållsskolorna. Dessa lyda under lantbruksstyrelsen
och hava därigenom angivits såsom ingående i den fackliga lantbruksutbildningen.

Kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande upptager, såsom
ovan nämnts, i sitt förslag jämväl kvinnliga yrkesskolor, men har man därmed
endast avsett de rent industriella yrkena, men däremot icke husmodersutbildningen,
utan tvivel på den grund att man här hade att göra med eu utbildning, som icke i
vanlig mening brukar kallas yrkesutbildning. Socialstyrelsen, som anser, att ett
framhållande av yrkessynpunkten i denna utbildning är av största betydelse för att
i det allmänna medvetandet inskärpa uppfattningen av dennas likvärdighet med annan
yrkesutbildning, vill emellertid framhålla vikten av, att de nu planerade yrkeshusmodersskolorna
i detta hänseende behandlas på samma sätt som lanthushållsskolorna.

Då frågan om de övriga yrkesskolornas förläggning icke ännu är slutbehandlad,
kan det måhända vara olämpligt att nu träffa något definitivt avgörande i fråga om
tillsynens över liusmodersskolorna förläggning, vid vilket förhållande man sålunda
för närvarande torde böra inskränka sig till att söka få till stånd en mera provisorisk
anordning i detta avseende. Därest det härvid på grund därav, att dessa skolor
otvivelaktigt hava en mera utpräglad social karaktär än yrkesskolor i allmänhet
och närmast åsyfta en förbättring av arbetarnas levnadsförhållanden, skulle befinnas
ändamålsenligt att tillsvidare förlägga tillsynen över desamma till socialstyrelsen, så

Knngl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 1.01.

har styrelsen ingenting att däremot erinra. För en sådan anordning talar även den
omständigheten, att styrelsen vid handläggningen av hithörande ärenden skulle hava att
tillgå den gedigna sakkunskap, som den nuvarande yrkesinspektrisen, fröken Kerstin
Hesselgren, under sin föregående verksamhet förvärvat på ifrågavarande område.

I avvaktan på det slutliga ordnandet av yrkesundervisningen i landet
torde tillsynen över de ifrågavarande skolorna provisoriskt kunna
förläggas till socialstyrelsen, särskilt med hänsyn till den nuvarande
yrkesinspektriselis ingående sakkunskap på området.

På grund av den arbetsbörda, som redan påvilar yrkesinspektrisen,
lärer det emellertid vara uteslutet, att denna skall bliva i tillfälle att
verkställa lokala inspektioner av skolorna i annan mån än då sådant
lämpligen kan ske i samband med resor i yrkesinspektionens tjänst.
Det synes därför vara nödvändigt, att socialstyrelsen beredes möjlighet
att för nyssnämnda inspektionstjänst anlita sakkunnigt biträde. Då
jag förutsätter, att rese- och traktamentsersättning för erforderliga inspektionsresor
må kunna utgå av förslagsanslaget under sjätte huvudtiteln
till rese- och traktamentspenningar, torde till en början ett belopp av
högst 1,500 kronor vara för ändamålet tillräckligt. Jag vill därför förorda,
att nämnda belopp ställes till socialstyrelsens förfogande. Beloppet
torde tillsvidare lämpligen kunna utgå av det anslag, som kan komma
att anvisas för husmodersskolornas understödjande.

I fråga om storleken av det statsanslag, som kan bliva erforderligt
för husmodersskolornas understödjande jämlikt förut angivna grunder
samt för studieunderstöd till obemedlade och mindre bemedlade elever
vid dessa skolor, har socialstyrelsen anfört följande.

Då det givetvis är omöjligt att nu bedöma i vilken utsträckning dels redan
existerande husmodersskolor komma att inordna sig under här föreslagna system, dels
ock nya skolor komma att anordnas, låter det sig icke göra att mera exakt beräkna,
huru stort statsanslag kan för ändamålet bliva erforderligt. Med hänsyn till det
ringa antalet av nu i verksamhet varande dylika skolor synes det emellertid icke
vara sannolikt, att skolornas antal under det första året kommer att överstiga 20 å
25. Då vidare en del av dessa kunna förväntas bliva skolor med betalande elever
och med statsbidrag sålunda, som icke överstiger 1,000 å 1,400 kronor, torde ett
anslag av 50,000 kronor åtminstone under det första året vara tillräckligt, däri även
inberäknat kostnaden för statens tillsyn. Anslaget torde dock böra givas karaktären
av förslagsanslag.

Mot vad socialstyrelsen anfört beträffande det erforderliga statsanslagets
storlek har jag icke något att erinra. Med hänsyn till att statens
utgifter för här ifrågavarande ändamål ej låta sig med säkerhet nu beBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 169 käft. (Nr 191.) 6

Departements

chefen.

Statsan slagets storlek.

Social styrelsen.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

räkna samt då grunderna för de föreslagna statsunderstödens utgående
underställas riksdagens prövning, torde anslaget böra upptagas såsom
förslagsanslag.

Under åberopande av jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å extra stat för år 1917 anvisa ett förslagsanslag
av 50,000 kronor att, i huvudsaklig överensstämmelse
med ovan angivna grunder, utgå såsom understöd
dels till yrkesskolor för husmodersutbildning i
städer, köpingar, industri- och andra liknande samhällen,
dels ock till obemedlade och mindre bemedlade elever
vid nämnda skolor,

samt att medgiva, att av omförmälda anslag ett
belopp av högst 1,500 kronor må användas för bestridande
av kostnaderna för statens tillsyn av samma
skolor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.