Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till lag
om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med
svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lag om utsträckt
tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa
fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri
samt mot tidsbefraktning av fartyg; given Stockholms
slott tisdagen den 25 april 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt 87 § regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om förbud i vissa fall mot
fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lag om
utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall
mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning
av fartyg.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 164 käft. (Nr 186.)

1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i
den mån sa prövas nödigt, förordna, för viss tid eller tills vidare, att med
svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra
registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.
Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods
jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i
sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja
av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes
än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som
inlastats å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock
må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som
inlastats å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar
och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes
orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpas, då denna lag
tråder i kraft; samt

b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för
fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda
personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

3

Kungl. Maj:ta nåd. proposition, Nr 186.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall
eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffa gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som
enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter, högst tjugutusen
kronor, eller fängelse i högst ett år.

Ilar redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med
fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren
till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap
om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra
dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal
tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva, fraktens belopp. År
den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan
sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för
honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, må icke slutas
avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg av beskaffenhet,
som med förordnandet avses, eller om sådant fartygs tidsbefraktning
av utlänning. Undantag från detta förbud må för särskilda fall
eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar. Utländsk innehavare av nyttjanderätt till
fartyg, som ovan sägs, eller utländsk tidsbefraktare av sådant fartyg må,
utan hinder av förbudet, överlåta sin rätt till annan utlänning.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,
vare avtalet ogillt och varde den, som med nyttjanderätt upplåtit eller på
tid bortfraktat fartyget eller överlåtit sin nyttjanderätt eller rätt såsom
tidsbefraktare, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad utgiva
avtalat vederlag; dock att, där avtalet slutits i strid mot förordnande,
som meddelats enligt lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall
mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning
av fartyg eller lagen om utsträckt tillämpning av nämnda lag, endast påföljd,
som där stadgas, må tillämpas.

4

Kungl. Maj:ts nåd. propvsition, Nr 186.

4 §•

Böter, sond ådöraas enligt denna lag, så ock vad den brottslige eller
annan jämlikt denna lag förpliktats utgiva tillfälle kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag
givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda
dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har, då förordnande, som enligt i 1 § meddelats, bliver gällande,
fartyg avgått från utrikes ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,
godset fortskaffas till utom riket belägen ort.

Varder förordnande, varom i denna lag stadgas, vid lagens utfärdande
meddelat, må Konungen jämväl föreskriva, att där avtal, som enligt 3 §
är under där nämnd tid förbjudet, slutits före lagens ikraftträdande men
efter den 14 april 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera
parten inom trettio dagar, efter det lagen trätt i kraft, söker Konungens
godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. *Har
sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal, som slutits under
nyss nämnda tid före lagens ikraftträdande samt ej av Konungen godkännes,
fartyg efter lagens ikraftträdande ställt till utlännings förfogande,
äge vad i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet
motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 § av lagen är stadgat i
tillämpliga delar gälla.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

5

Förslag

till

Lag

om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall
mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg är
stadgat angående avtal om svenskt fartygs tidsbefraktning av utlänning
skall ock gälla avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt
fartyg.

Sluter någon i strid mot förordnande, som jämlikt detta stadgande meddelats,
avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg,
skall vad i 2 och 3 §§ av nämnda lag*stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag
givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda
dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Varder förordnande enligt denna lag vid lagens utfärdande meddelat,
och är sådant förordnande, som avses i 1 § andra stycket av lagen
den 6 mars 1916 och vid nämnda lags utfärdande meddelats, gällande, då
nu ifrågavarande lag utfärdas, må Konungen jämväl föreskriva, att där
avtal, som i sistnämnda lag avses, slutits före samma lags ikraftträdande

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

men efter den 8 januari 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera
parten inom trettio dagar, efter det denna lag trätt i kraft, söker
Konungens godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen
beviljat. Har sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal,
som slutits under nyss nämnda tid före denna lags ikraftträdande samt
ej av Konungen godkännes, fartyg efter denna lags ikraftträdande avlämnat
till utlänning, äge vad i 2 § av lagen den 6 mars 1916 stadgas
om annan påföljd än avtals ogiltighet motsvarande tillämpning, och skall
vad i 3 § av samma lag är stadgat i tillämpliga delar gälla.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Utdrag av protokollet över finans ärenden, lxållet inför Hans Mafit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den
14 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot, *
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet:

»Anskaffandet av erforderligt tonnage för import och export har
med den utveckling förhållandena å fraktmarknaden tagit blivit en alltmera
brännande fråga. I allt större utsträckning har i krigförande och
även i neutrala länder det enskilda tonnaget tagits i anspråk för statsändamål
eller eljest för fraktfart uteslutande på det egna landet. I vissa krigförande
länder har därjämte på grund av sjökriget det för enskild fraktfart
fritt tillgängliga tonnaget kunnat endast i jämförelsevis ringa omfattning
komma till användning. Fartygsförluster hava dessutom inträffat i
långt större antal än under fredstid och ersättandet av sålunda förlorat
tonnage har ej kunnat ske i tillnärmelsevis erforderlig omfattning.

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Direkt och indirekt har allt detta bidragit att skapa knapphet på
tonnage även för vårt land. Ej endast har den fraktfart med utländska fartyg,
som omedelbart eller medelbart bidragit till våra sjöfartsförbindelsers upprätthållande,
i tilltagande grad minskats, utan även den svenska handelsflottan
har, både i fråga om bestånd och verksamhetsområde, rönt stark påverkan
av nyss berörda förhållanden. Försäljningarna av svenska fartyg till
utlandet stego, såsom jag förut erinrat i yttrande till statsrådsprotokollet den
28 januari innevarande år, inemot årsskiftet på ett oroväckande sätt. För
att hindra handelsflottans ytterligare försvagande tillkom lagen den 6 mars
1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel
däri samt mot tidsbefraktning av fartyg. Emellertid kunde härförutom
befaras, att under inflytande av den utländska fraktmarknaden det tonnage,
som vore i svensk ägo, komme att i ökad omfattning användas till fraktfart
å trader, som icke eller endast i otillräcklig mån berörde Sverige.
Samtidigt var därför under övervägande, huruvida icke, sedan genom nyssnämnda
lag förebyggts, att fartyg kunde genom försäljning till utlandet
undandragas svensk statsmyndighets förfogande, tiden vore inne att åt staten
i viss utsträckning inrymma ett bestämmande inflytande å själva fraktfarten.

De farhågor, som sålunda hyste^ hava ingalunda jävats av utvecklingen
under den sista tiden. Tvärtom synes dragningskraften gå, ej blott för
det utländska utan även för det svenska tonnaget, åtminstone vad trampångarna
beträffar, i betänklig grad i riktning bort från Sverige till utländska
trader. Lockelserna äro ju också ingalunda små. De tonnageförskjutningar,
som på en del utländska trader ägt rum tillföljd därav, att
en stor del av det därstädes använda främmande tonnaget bortgått och i
stället bundits vid det egna landet, hava ägt rum under högst betydande
fraktstegringar. Där dessa fraktstegringar medfört frakter större eller lika
stora som dem, vilka betalats för fraktfart på Sverige, samt inträffat på
trader, varest risker eller andra olägenheter varit mindre än vid fraktfart
på ett land med Sveriges belägenhet, är det givet att småningom en betänklig
förskjutning till Sveriges nackdel kan bliva följden, om ej effektiva

åtgärder till motarbetande av denna tendens vidtagas.

De åtgärder, som sålunda erfordras, torde i första hand bestå i ett
bindande genom lagbestämmelser av landets tonnage vid fraktfart på det
egna landet. Givetvis kan ett sådant band på rederirörelsen medföra, att
densamma går miste om en del särskilt lönande fraktfart. Denna begränsning
av fraktmarknaden är närmast att jämföra med de inskränkningar,
som drabbat andra näringsgrenars avsättningsmöjligheter genom
exportförbuden. I det ena som det andra fallet måste landets välfärd

främst beaktas och enskildas intressen, i den mån det är behövligt, vika.

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Detta synes ock vara en uppfattning, som i nu förevarande fråga
tåmligen allmänt trängt igenom i utlandet. Såväl krigförande som neutrala
makter hava nämligen, såsom förut nämnts, utfärdat mer eller mindre
inskränkande bestämmelser i fråga om fraktande av gods på trader, som
icke beröra det egna landet.

I England togs ett sådant steg redan under år 1915. Genom order
in council den 10 november nämnda år förordnades, att intet brittiskt
ångfartyg, som ägde en bruttodräktighet utöver 500 ton, finge föra gods
från någon utländsk hamn till någon annan utländsk hamn, utan att ägaren
eller befraktaren beviljats licens av en för licensers prövning och
meddelande särskilt tillsatt kommission. I februari 1916 skärptes dessa
bestämmelser ytterligare därhän, att ingen resa med sådant fartyg finge
påbörjas, utan att licens meddelats. Dock äro därvid undantagna fartyg,
som användas i kustfart på Storbritannien och Irland.

Några dagar därefter utfärdade tyska förbundsrådet en kungörelse
av följande innehåll: alla hyres- eller fraktavtal, som avse befordran av
gods å fartyg med en bruttodräktighet över 500 registerton, förbjudas, i
den mån därigenom tages i anspråk mer än en tredjedel av fartygets
nettodräktighet eller lastförmåga. Förbudet avser dock ej de fall, då forslandet
äger rum uteslutande till eller från tysk hamn. Undantag kan
därjämte medgivas av rikskansleren.

Den 28 februari i år förordnade den italienska regeringen, att italienska
ångfartyg, som mäta mer än 1,000 ton, icke må utan tillstånd av
marinministern frakta gods från italiensk hamn till ort utanför Medelhavet
eller mellan utländska hamnar.

Den 18 mars i år utfärdades i Nederländerna en lag i liknande
syfte. Enligt denna får fartygs avresa från nederländska farvatten
äga rum endast med regeringens tillstånd. Detta har hittills beviljats under
förutsättning, att bankgaranti ställes för att fartyget skall återvända
inom viss tid.

Jämväl i Spanien hava nyligen vidtagits anordningar, som innebära
bestämmande från offentlig myndighets sida över enskilda handelsfartygs
resor för att bereda tillgång till erforderligt tonnage för det egna landet.

Slutligen har den 4 innevarande månad franska regeringen föreskrivit,
att fartyg över 500 ton ej må utan särskilt tillstånd utklarera
från fransk hamn till utländsk hamn eller göra resa mellan utländska
hamnar.

Den 6 innevarande april har därjämte den ändring vidtagits i fråga om
italienska fartygs användande till sjöfart, att ångfartyg över 250 nettoton
och segelfartyg över 500 ton icke må nyttjas till transport av människor
Bihang till Riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 164 käft. (Nr 186.) 2

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

eller gods mellan utländska hamnar eller ens gå utan last mellan sådana
hamnar. Marinministern äger dessutom att i särskilda fall utfärda förbud
mot sådana resor även ifråga om italienska fartyg, som ej äro underkastade
nyssnämnda föreskrift. Ej heller få ångfartyg eller sådana segelfartyg, som
äro över 500 ton, gå från italiensk till utländsk hamn, utan att marinministern
därtill lämnat samtycke. Därvid äro dock undantagna passagerarefartyg,
som tillhöra subventionerad fartygslinje eller reguliär transatlantisk
linje, i fråga om reguliära resor, som utföras enligt av marinministern godkänd
plan. Vid resa, som ångfartyg eller sådana segelfartyg, vilka äro över
500 ton, företaga från utländsk till italiensk hamn, är förbjudet att forsla
last, som icke har italiensk hamn till bestämmelseort. Aven från detta
förbud kan undantag meddelas av marinministern.

Då av skäl, som förut angivits, liknande anordningar synas jämväl
för vårt land erforderliga, har jag låtit inom departementet utarbeta ett
förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med
svenskt fartyg mellan utrikes orter.

Förslaget avser endast maskindrivna fartyg, som äga en bruttod räktighet
av tvåhundra registerton eller därutöver. Segelfartyg samt mindre
maskindrivna fartyg hava icke medtagits, då nyttan av deras medtagande
ej torde motsvara därmed förenade olägenheter.

Att gods fraktas eller eljest fortskaffas mellan utrikes orter innebär
en verksamhet, som avslutas med godsets lossning å utrikes ort. I sjölagen
finnas emellertid eu del fall, såsom exempelvis befälhavares försäljning
av last för att anskaffa nödiga medel till resans utförande eller befraktares
hävande av befraktningsavtalet på grund av hinder för eller uppehåll
i godsets fraktande, då, oavsett det förbud, som lagförslaget avser
att genomföra, en lossning å utrikes ort av utomlands inlastat gods icke
torde böra förbjudas.

I överensstämmelse härmed har i förslaget intagits bestämmelse, som
uttryckligen undantager dylika i sjölagen berörda fall, därvid dock utösande
av gods av anledning, som omförmäles i 128 och 129 §§ sjölagen,
såsom innebärande allt för stor möjlighet att motverka lagförslagets
syfte, icke ansetts kunna ställas utanför förbudet.

Vidare har föreslagits dels att jämväl i övrigt från förbudet göra
vissa i lagen angivna undantag, som skola inträda, utan att därom särskilt
förordnats, dels ock att möjliggöra för Konungen eller den Konungen
därtill bemyndigar att medgiva undantag för särskilda fall eller i därom
utfärdade kungörelser.

Till de föreslagna reguljära undantagen hör främst linjefarten. En
inarbetad fartygslinje utgör en tillgång för rederiet av så stort värde, att

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

endast i nödfall kan ifrågasättas att förhindra fraktfart på eu sådan trade,
även där verksamheten till övervägande del består i fraktande av gods
mellan utrikes orter. Sådana tider kunna emellertid komma, då ett dylikt
linjerederi måste i landets intresse förflytta tyngdpunkten för sin fraktfart
till större överensstämmelse med det egna landets ofrånkomliga behov.
Med tanke på sådana fåll har föreslagits, att inskränkningar i det
sålunda stadgade undantaget skall kunna meddelas av Konungen.

Det andra i lagförslaget särskilt angivna undantaget är av mindre
betydelse. Det avser skeppsproviant och ekeppsförnödenheter för fartyget
ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda personer
samt gods, som bärgats ombord å fartyget. Någon olägenhet av att
undantaga sådant gods från förbudet synes ej föreligga. Skulle missbruk
visa sig, finnes ju dessutom möjlighet att göra inskränkningar eller meddela
kontrollbestämmelser.

Emellertid torde tillstånd att i viss utsträckning fortskaffa gods
mellan utrikes orter kunna meddelas jämväl i andra fall än de i förslaget
uttryckligen angivna, utan att det med förslaget åsyftade ändamålet förfelas.
Så torde t. ex. möjlighet böra finnas att ordna så, att fartyg,
som förer gods från och till Sverige, ej förhindras att från utländsk lossningsort
föra där inlastat gods till ort, där hemfrakt skall erhållas, ellei,
om^en del av den från Sverige förda lasten lossats i utrikes ort, därstädes
komplettera lasten och även lossa sålunda erhållen last under resan till
den återstående svenska lastens slutliga destinationsort. Vidare finnas
hamnar, som, ehuru de äro belägna utomlands, likväl måste anses för
Sveriges export eller import helt och hållet eller i det närmaste jämställda
med svensk hamn t. ex. Narvik i fråga om malmexporten. Aven
för sådana fall är givetvis nödvändigt, att undantag kunna göras. Med
hänsyn därtill har, såsom förut är nämnt, föreslagits, att ytterligare undantag
från förbudet må för särskilda fall eller i därom utfärdade kungörelser
medgivas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

Prövning av de fall, då sådana undantag böra medgivas, torde, såsom
flerstädes0 i utlandet skett, böra överlämnas åt en kommission, sammansatt
av därför särskilt kvalificerade personer.

Då, såsom förut påpekats, betydande ekonomiska fördelar kunna
vara förenade med en fraktfart sådan som den lagförslaget avser att förebygga,
är det givet, att påföljden av överträdelse av förbudet måste vara
av allvarlig beskaffenhet.

Jag har ansett lämpligast att föreslå samma straffbestämmelse, som
givits i lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse a\
svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg. Straff -

12

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 1H6.

hotet har i första hand riktats mot befälhavaren, som utövar den omedelbara
kontrollen över fartygets resor och last, men har jämväl, efter mönster
av 292 § sjölagen, utsträckts till redare eller annan, som i redares ställe
haft. befattning med fartyget. För att betaga dem, som kunna vara ekonomiskt
intresserade av överträdelsens begående, i främsta rummet redare
och ^befraktare, den anledning att befordra eller underlåta att förhindra
överträdelsen, som kan ligga i berörda ekonomiska fördel, har tillika föreskrivits,
att sådan person skall, där han gjort sig förfallen till sträft'',
jämväl utgiva beloppet av frakt, som för det olovliga fortskaffandet
betingats. Det har tillika ansetts lämpligt, att, även om den sålunda ekonomiskt
intresserade ej kan dömas till straff, han dock ej skall få behålla
vinst, som kan hava uppkommit på grund av det olovliga fraktandet. Ett
särskilt stadgande därom har därför intagits i förslaget.

I vissa fall är emellertid en straffbestämmelse sådan som den nu
föreslagna ej tillräcklig för att förläna erforderlig effektivitet åt förbudet.
Har fartyget blivit ställt till utlännings förfogande på grund av avtal om
tidsbefraktning eller uthyrande, är straffhotet föga verksamt. Visserligen
skall enligt kungl. förordningen den 29 mars 1912 angående befäl å
svenska handelsfartyg in. in. befälhavaren å fartyget vara svensk undersåte,
men att ställa denne till ansvar kan på grund av hans vistelse utomlands
vara törenat med dröjsmål och svårigheter. Ej heller torde det
vara skäligt att i den utsträckning, som skulle vara erforderlig för straffhotets
effektivitet, rikta påföljden mot den svenske redaren eller ägaren.
Detta skulle förutsätta åläggande för honom att följa fartygets användande
på ett helt annat sätt, än för närvarande torde vara det vanliga.

Under sådana omständigheter har jag ansett lämpligast, att svenska
fartygs ställande till utlännings förfogande skall kunna förhindras. Det
i lagen den 6 mars 1916 stadgade förbudet mot svenskt fartygs tidsbefraktning
av utlänning för längre tid än sex månader är från ovan nämnda
synpunkt, icke tillfyllest. För att ernå det angivna ändamålet måste det
givas möjlighet att i fråga om maskindrivna fartyg om tvåhundra registerton
eller däröver förbjuda varje tidsbefraktning av utlänning. Då sådan
upplåtelse av fartyg till utlänning, som avses i 275 § sjölagen, d. v. s.
upplåtelse till annan att nyttja fartyget till sjöfart för egen räkning, ej
torde komma in under begreppet tidsbefraktning, hava båda avtalsformerna
i förslaget särskilt omnämnts. I likhet med vad motsvarande
stadgande i lagen den 6 mars 1916 innehåller, har möjlighet beretts
Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar att medgiva undantaofrån
förbudet.»

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Föredraganden yttrade härefter vidare:

»Den nu föreslagna lagstiftningen torde nödvändiggöra en utsträckt
tillämpning av den nyligen antagna lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa
fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning
av fartyg. Det i nämnda lag stadgade förbudet mot upplåtelse till
utlänning av svenskt fartyg omfattar enligt orden endast tidsbefraktning
men icke upplåtelse, som avses i 275 § sjölagen. Visserligen torde det
vara uppenbart, att riksdagen med den av riksdagen införda bestämmelsen
mot tidsbefraktning velat träffa jämväl upplåtelse av sistnämnda slag och
följaktligen tänkt sig, att stadgandet om tidsbefraktning borde tolkas såsom
omfattande även upplåtelse enligt 275 § sjölagen. Ett godtagande av
denna uppfattning jämväl vid en fortsatt lagstiftning å detta område skulle
emellertid leda till en betänklig sammanblandning av ifrågavarande båda
rättsinstitut. I förut berörda förslag har därför, såsom nyss nämnts,
upptagits jämte tidsbefraktning även upplåtelse, som avses i 275 § sjölagen.
Detta medför åter, att den förefintliga luckan i lagen den 6 mars
1916 framträder så skarpt, att den ej kan förbigås. Jag har därför låtit
inom departementet utarbeta ett förslag till lag om utsträckt tillämpning
av lagen den 6 mars 1916, innebärande att vad däri är stadgat om tidsbefraktning
jämväl skall gälla upplåtelse av svenskt fartyg till utlänning
att av denne nyttjas till sjöfart för egen räkning.»

Sedan föredraganden härefter närmare redogjort för de utarbetade
förslagen, vilka voro av den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, hemställde
han, att ärendet måtte för vidare behandling överlämnas till justitiedepartementet.

Härutinnan instämde statsrådets övriga ledamöter
och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lämna bifall.

Ur protokollet:
G. Hultman.

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i
den mån så prövas nödigt, förordna, för viss tid eller tills vidare, att med
svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra
registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.
Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods
jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i
sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja
av redarens gods eller av lasten eller utlossning av gods annorstädes än
i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som inlastats
å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock
må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som
inlastats å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar
och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes
orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpas, då denna lag
träder i kraft; samt

b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för
fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda
personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

15

Kungl. Majxta nåd. proposition nr 186.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall
eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som
enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter, högst tjugutusen
kronor, eller fängelse i högst ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med
fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren
till överträdelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med
vetskap om överträdelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra
dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal
tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp. År
den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan
sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för
honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, vare ock förbjudet
att till utlänning på tid bortfrakta fartyg av beskaffenhet, som med
förordnandet avses, eller till utlänning upplåta sådant fartyg att av denne
nyttjas till sjöfart för egen räkning. Undantag från detta förbud må för
särskilda fall eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen
eller den Konungen därtill bemyndigar.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,
vare avtalet ogillt och varde bortfraktaren eller upplåtaren, där icke åtgärden
för honom medför ansvar enligt lagen den 6 mars 1916 om förbud
i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot
tidsbefraktning av fartyg eller lagen den maj 1916 om utsträckt tilllämpning
av nämnda lag, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt
förpliktad utgiva för fraktandet eller upplåtelsen betingat vederlag.

4 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, så ock vad den brottslige eller
annan jämlikt denna lag förpliktats utgiva tillfälle kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

16

Kurujl. Mupts nåd. proposition nr 186.

« §•

Om domstol i mål rörande överträdelse, varom i denna lag sägs,
skall vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i .Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag
givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda
dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången överträdelse,
som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har, då förordnande, som enligt 1 § meddelats, bliver gällande,
fartyg avgått från utrikes ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,
godset fortskaffa jämväl till utom riket belägen ort.

Varder förordnande, varom i denna lag stadgas, vid lagens utfärdande
meddelat, må Konungen jämväl föreskriva, att där sådant avtal om bortfraktande
eller upplåtelse, som i 3 § avses, slutits före lagens ikraftträdande
men efter den 14 april 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera
parten inom trettio dagar, efter det lagen trätt i kraft, söker Konungens
godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. Har
sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal, som slutits under
nyss nämnda tid före lagens ikraftträdande samt ej av Konungen godkännes,
fartyg efter lagens ikraftträdande ställt till utlännings förfogande, äge
vad i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet
motsvarande tillämpning, och skäll vad i 4 och 5 §§ av lagen är stadgat
i tillämpliga delar gälla.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

17

Förslag

till

Lag

om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall
mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg är
stadgat angående svenskt fartygs tidsbefraktning av utlänning skall ock
gälla upplåtelse av svenskt fartyg till utlänning att av denne nyttjas till
sjöfart för egen räkning.

Sluter någon i strid mot förbud, som jämlikt detta stadgande meddelats,
avtal om fartygs upplåtelse till utlänning, skall vad i 2 och 3 §§
av nämnda lag stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars 1917.

Är förordnande, varom stadgas i lagen den 6 mars 1916 och som
meddelats vid nämnda lags utfärdande, gällande, då nu ifrågavarande
lag utfärdas, må Konungen jämväl föreskriva, att där avtal, som i sistnämnda
lag avses, slutits före samma lags ikraftträdande men efter den
8 januari 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera parten
inom trettio dagar, efter det denna lag trätt i kraft, söker Konungens
godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. Har
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 164 käft. (Nr 186.) 3

18

Kungl. Majds nåd. proposition nr 186.

sådan föreskrift meddelats och varder på grund av sådant avtal, som slutits
under nyss nämnda tid före denna lags ikraftträdande samt ej av
Konungen godkännes, fartyg efter denna lags ikraftträdande avlämnat till
utlänning, äge vad i 2 § av lagen den 6 mars 1916 stadgas om annan
påföljd än avtals ogiltighet motsvarande tillämpning, och skall vad i 3 §
av samma lag är stadgat i tillämpliga delar gälla.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartements ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 14 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenrerg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde förslag
till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg
mellan utrikes orter samt till lag om utsträckt tillämpning av lagen den
6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg
eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg, vilka förslag utarbetats
inom finansdepartementet och enligt Kungl. Maj:ts beslut för vidare
behandling överlämnats till justitiedepartementet; och hemställde departementschefen,
att lagrådets utlåtande över nämnda förslag, som voro av
den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, måtte för det i § 87 regeringsformen
angivna ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet samt
att°utdrag av finansdepartementets i ärendet hållna protokoll måtte få åtfölja
remissen till lagrådet.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:
Israel Myrberg.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

21

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordna» som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i
den mån så prövas nödigt, förordna, för viss tid eller tills vidare, att med
svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra
registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.
Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods
jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i
sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja
av redarens gods eller av lasten eller utlossning av gods annorstädes än i
bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som inlastats
å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock må
i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som inlastats
å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 inom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar
och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes
orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpas, då denna lag
träder i kraft; samt

bjTgods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter
för fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget
anställda personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

22

Kungl. May.ta nåd. proposition nr 186.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall
eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som enligt
1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter, högst tjugutusen kronor,
eller fängelse i högst ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med
fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren till
överträdelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap
om överträdelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra
dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket säga.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal
tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp. Är
den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan
sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för honom
uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, vare ock förbjudet
att till utlänning på tid bortfrakta fartyg av beskaffenhet, som med
förordnandet avses, eller till utlänning upplåta sådant fartyg att av denne
nyttjas till sjöfart för egen räkning. Undantag från detta förbud må för
särskilda fall eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen
eller den Konungen därtill bemyndigar.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,
vare avtalet ogillt och varde bortfraktaren eller upplåtaren, där icke åtgärden
för honom medför ansvar enligt lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa
fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning
av fartyg eller lagen den maj 1916 om utytyäckt tillämpning
av nämnda lag, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad
utgiva för fraktandet eller upplåtelsen betingat vederlag.

4 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, så ock vad den brottslige eller
annan jämlikt denna lag förpliktats utgiva tillfälle kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 186.

23

5 §•

Om domstol i mål rörande överträdelse, varom i denna lag sägs,
skall vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag
givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda
dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången överträdelse,
som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har,* då förordnande, som enligt 1 § meddelats, bliver gällande,
fartyg avgått från utrikes ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,
godset fortskaffas jämväl till utom riket belägen ort.

Varder förordnande, varom i denna lag stadgas, vid lagens utfärdande
meddelat, må Konungen jämväl föreskriva, att där sådant avtal om bortfraktande
eller upplåtelse, som i 3 § avses, slutits före lagens ikraftträdande men
efter den 14 april 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera
parten inom trettio dagar, efter det lagen trätt i kraft, söker Konungens
godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. Har
sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal, som slutits under
nyss nämnda tid före lagens ikraftträdande samt ej av Konungen godkännes,
fartyg efter lagens ikraftträdande ställt till utlännings förfogande, äge
vad i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet
motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 och 5 §§ av lagen är stadgat
i tillämpliga delar gälla.

24

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 186.

Förslag

till

Lag

om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall
mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg är
stadgat angående svenskt fartygs tidsbefraktning av utlänning skall ock
gälla upplåtelse av svenskt fartyg till utlänning att av denne nyttjas till
sjöfart för egen räkning.

Sluter någon i strid mot förbud, som jämlikt detta stadgande meddelats,
avtal om fartygs upplåtelse till utlänning, skall vad i 2 och 3 §§
av nämnda lag stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars 1917.

Är förordnande, varom stadgas i lagen den 6 mars 1916 och som
meddelats vid nämnda lags utfärdande, gällande, då nu ifrågavarande
lag utfärdas, må Konungen jämväl föreskriva, att där avtal, som i sistnämnda
lag avses, slutits före samma lags ikraftträdande men efter den
8 januari 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera parten
inom trettio dagar, efter det denna lag trätt i kraft, söker Konungens godkännande
samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. Har sådan
föreskrift meddelats och varder på grund av sådant avtal, som slutits under
nyss nämnda tid före denna lags ikraftträdande samt ej av Konungen godkännes,
fartyg efter denna lags ikraftträdande avlämnat till utlänning,
äge vad i 2 § av lagen den 6 mars 1916 stadgas om annan påföljd än
avtals ogiltighet motsvarande tillämpning, och skall vad i 3 § av samma
lag är stadgat i tillämpliga delar gälla.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 186.

25

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen
den 20 april 1916.

N Svarande:

Justi tieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

J ustitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakominet utdrag av protokollet över justitiedeparteinentsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
14 april 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade
förslag till lag om förhud i vissa fall mot fortskaffande av gods
med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt till lag om utsträckt tillämpning
av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av
svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg.

Tillika hade till lagrådet överlämnats utdrag av protokollet över
finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet berörda den
14 april uti ifrågavarande ärende.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av revisionssekreteraren Algot Bagge.

Lagrådet anförde:

Förslaget till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med
svenskt fartyg mellan utrikes orter.

3 §•

Då stadgandet i första punkten av första stycket lärer avse, förutom
bortfraktning på tid, varje avtal om nyttjanderätt till fartyg, som i för Bihang

till Riksdagens protokoll 1916. 1 saml. höft. 164. (Nr 186.)

4

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

ordnandet avses, men med hänsyn härtill stadgandets avfattning icke synes
vara tillräckligt vidsträckt, och i anledning därav missförstånd tilläventyrs
kan befaras, hemställes, att till vinnande av tydlighet avfattningen av bestämmelsen
i nämnda punkt må jämkas så, att stadgandet uttryckligen
kommer att omfatta varje avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt
till fartyg av beskaffenhet,, som med förordnandet avses.

Från det sålunda uppställda förbudet torde böra i lagen stadgas
undantag, motsvarande bestämmelsen i sista punkten av 1 § i lagen den
6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg
eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg.

Slutligen synes affattningen av andra stycket böra undergå någon
jämkning i anledning av vad nu anförts.

5 §■

Då lagen den 6 mars 1916 icke innehåller något stadgande angående
laga domstol i mål rörande brott, som i nämnda lag sägs, samt tillräckliga
skäl att i förevarande lagförslag intaga sådant stadgande icke torde
förefinnas, hemställes, att 5 § måtte uteslutas.

Övergångsbestämmelserna.

Om vad ovan anförts vinner avseende, torde därav påkallas någon
ändring i avfattningen av övergångsbestämmelserna.

Förslaget till lag om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om
förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt

mot tidsbefraktning av fartyg.

Av skäl, som vid 3 § av det först granskade lagförslaget anförts,
hemställes, att affattningen av stadgandet i första stycket av nu förevarande
lagförslag må ''jämkas så, att detsamma tydligt kommer att omfatta varje
avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg, samt
att avfattningen av andra stycket må på motsvarande sätt ändras.

In fidem.

Erik Öländer.

Kung!. MajUs nåd. proposition nr 186.

27

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 25 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, lagrådets den
20 innevarande månad avgivna utlåtande över de den 14 i samma månad
till lagrådet remitterade förslagen till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande
av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt till lag
om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa
fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning
av fartyg.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen följande.

»Lydelsen av 3 § i förslaget till lag om förbud i vissa fall mot
fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter torde i huvudsaklig
överensstämmelse med lagrådets hemställan böra så jämkas, att
därigenom uttryckligen utsäges, att under bestämmelserna i detta lagrum

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

faller varje avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt
fartyg av beskaffenhet, som avses med i 1 § omförmält förordnande, ävensom
varje avtal om sådant fartygs tidsbefraktning av utlänning, och följaktligen
även sådana avtal, som innebära överlåtelse av nyttjanderätt eller
rätt enligt tidsbefraktningsavtal. Lagrådet har vidare ansett, att från det
i 3 § uppställda förbudet borde i lagen stadgas undantag, motsvarande
bestämmelsen i sista punkten av 1 § i lagen den 6 mars 1916. Även
denna ändring finner jag böra iakttagas, liksom ock av nu förordade ändringar
påkallad jämkning av övergångsbestämmelserna. Jämväl torde, på
sätt lagrådet hemställt, 5 § uteslutas ur förslaget.

I förslaget till lag om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars
1916 synes, i överensstämmelse med av lagrådet gjord hemställan, böra
vidtagas en jämkning motsvarande den, som jag förordat i fråga om bestämmelserna
rörande nyttjanderättsavtal i 3 § av förutnämnda lagförslag.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit omarbeta ifrågavarande
lagförslag, därvid även några redaktionella jämkningar vidtagits i
desamma.»

Sedan föredraganden härefter uppläst de omarbetade lagförslagen,
hemställde föredraganden, att de båda lagförslagen måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall, och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet
AT. Beite.

Stockholm 1916. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

181344