Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 176.

Nr 176.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående byggnad
för en statens pr övning sanstalt m. m.; given Stockholms
slott den 31 mars 1916.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att till uppförande av byggnad för en statens provningsanstalt å
i berörda protokoll angiven plats å Djurgården invid Stockholms östra
station samt för utrustning av nämnda anstalt bevilja ett anslag av

800,000 kronor och därav på extra stat för år 19i 7 under sjunde
huvudtiteln anvisa ett belopp av 250,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 154 höft. (Nr 176.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars
1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, följande:

I punkt 53 under sjunde huvudtiteln i statsverkspropositionen till
innevarande års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda till riksdagen avlåten,
för uppförande av byggnad för en statens provningsanstalt bland de
extra anslagen under nämnda huvudtitel för år 1917 beräkna ett belopp
av 250,000 kronor.

Detta ärende anhåller jag att nu ånyo få anmäla; och torde det
därvid tillåtas mig, att, då berörda byggnadsfråga på det närmaste

Kumjl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 170.

sammanhänger med frågan om sagda anstalts organisation, få rätt utförligt
redogöra även för sistnämnda fråga.

Till li nansdepartementet inkom deri 8 januari 1914 från styrelsen
för tekniska högskolan en den 7 i samma månad dagtecknad skrivelse,
däri i huvudsak anfördes följande:

»Styrelsen för tekniska högskolan får härmed hos Eders Kungl. Maj:t i
underdånighet anmäla, att högskolans materialprovningsanstalt den 23 sistlidne
december hemsökts av en eldsvåda, vilken ödelagt de av anstaltens lokaler, i vilka
de kemiska laboratorierna voro inrymda.

Då dessa laboratorier för anstaltens verksamhet äro av en särskild stor betydelse,
står styrelsen omedelbart inför den frågan, huru förhållandena på bästa sätt
skola kunna ordnas, på det av avbrottet i anstaltens för den svenska industrien
synnerligen viktiga arbete må bliva så litet störande som möjligt. Materialprovningsanstaltens
byggnader äro försäkrade för ett belopp av 35,000 kronor samt
inventarierna till ett belopp av 70,000 kronor, allt i försäkringsbolaget Skandia.
Enligt bilagda utredning - — - —, som genom styrelsens försorg verkställts av
civilingenjören H. Kreuger skulle den skada, som å byggnaderna åstadkommits genom
branden kunna uppskattas till cirka 14,000 kronor, varjämte inventarier förstörts till
ett värde, som styrelsen nu ej kan uppgiva. Vid återuppbyggande av de nu förstörda
delarne av byggnaden torde det emellertid ej vara möjligt att erhålla tillstånd
att detta finge ske på samma sätt som förut, något som ej heller vore lämpligt att
ifrågasätta, utan måste en eventuell ombyggnad ske med användande av mindre
eldfarlig! material. Enligt ovan åberopade utredning av civilingenjör Kreuger skulle
härför erfordras ett belopp av cirka 20,000 kronor eller i runt tal 6,000 kronor
mera, än den ersättning för skada å byggnaden, som kan väntas av brandstodsbolaget.

Materialprovningsanstaltens lokaler hava sedan lång tid tillbaka varit i högsta
grad otillräckliga för anstaltens alltjämt växande verksamhet. Redan år 1903
överlämnade styrelsen med tillstyrkande till Eders Kungl. Maj:t ett av dåvarande
föreståndaren för anstalten A. Wahlberg uppgjort nybyggnadsförslag. Då detta
förslag icke vann Eders Kungl. Maj:ts nådiga bifall, uppdrog styrelsen den 31 december
1908 åt anstaltens inspektor och dess föreståndare att utarbeta ett nytt förslag.
I avvaktan på detta förslag har styrelsen icke hitintills kunnat inkomma till Eders
Kungl. Maj:t med underdånig anhållan om de antydda olägenheternas avhjälpande.
Då emellertid det ifrågavarande uppdraget nu blivit slutfört och ett den 23 december
1913 dagtecknat förslag, vars utförande är beräknat att draga en kostnad av 695,000
kronor, varav för byggnaderna 465,000 kronor föreligger — — — —, är det
styrelsens mening att omedelbart underkasta detta förslag vederbörlig prövning.
En dylik prövning hinner icke verkställas före statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag. Då emellertid materialprovningsanstaltens inspektor och föreståndare
den 5 dennes inkommit med anhållan — — — — att styrelsen måtte hos Eders
Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla att nödiga medel för den föreslagna nybyggnaden
till en statens provningsanstalt äskas redan innevarande år, och då styrelsen
finner det mindre välbetänkt att nedlägga en så pass betydande summa som 20,000
kronor på lokaler, som i alla händelser endast kunna tillgodose de mest trängande
behoven och även detta under en helt kort tid, får styrelsen härmed i underdånighet
hemställa

Omorganisationi9-
och nybyggnads
förslaget.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

att Eders Kungl. Maj:t täcktes i enlighet med nyssnämnda skrivelse från
herrar Brinell och Roos redan i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
upptaga ett anslag till påbörjande av en statens provningsanstalt.

Styrelsen vill i detta sammanhang erinra därom, att styrelsen redan vid överlämnandet
av 1903 års förslag till statsprovningsanstalt uttalade sig för materialprovningsanstaltens
skiljande från tekniska högskolan. Sedan dess har ytterligare
tillkommit, att i de nu under uppförande varande nya byggnader för högskolan finnas
upptagna laboratorier för materialprovning tillräckliga för undervisningens behov,
på grund varav styrelsen finner ytterligare skäl att tillstyrka att materialprovningsanstalten
gives en fullt självständig ställning, i likhet med vad förhållandet redan
sedan lång tid tillbaka är inom flera stora kulturländer, under förutsättning likväl,
att lämpligt samband mellan en dylik anstalt och högskolan i ingenjörsutbildningens
intresse uppehälles.»

Åberopande en av arkitekten Ludvig Peterson gjord utredning,
som utvisade, att byggnadsarbetena för den i herrar Brinells och Roos
af Hjelmsäters förslag avsedda statens provningsanstalt skulle första
byggnadsåret erfordra ett belopp av 240,000 kronor, hemställde styrelsen,
att redan i 1914 års statsverksproposition måtte upptagas ett anslag av
nämnda storlek till påbörjande av nybyggnad för en statens provningsanstalt.

Omorganisationsförslaget innehålles i en den 23 december 1913
dagtecknad handling, med titeln »Betänkande och förslag till ny statens
materialprovningsanstalt, på uppdrag av kung!, tekniska högskolans
styrelse utarbetat av J. A. Brinell och J. O. Roos al Hjelmsäter»; och
tillåter jag mig därur anföra följande.

“Materialprovningens betydelse och allmänna utveckling.

Den tekniska materialprovningen har framväxt ur behovet att för byggnaders
och maskiners konstruktion känna de därför använda materialiernas hållfasthet.

Redan under 1700-talet utfördes av enstaka forskare tillfälliga undersökningar
över materialiers hållfasthet, men det är först under 1800-talet, som desamma
började systematiskt och rationellt utföras antingen av vetenskapsmän eller av
teknici i anslutning till vissa större byggnadsföretag. Maskinteknikens snabba utveckling
efter 1850-talet, järnvägarnas byggande och järnets och stålets användning
till broar och byggnader ökade nödvändigheten av noggranna materialundersölmingar;
enskilda industriföretag och järnvägsförvaltningar inrättade särskilda materialprovningslaboratorier,
undervisning i ämnet infördes vid tekniska högskolor, och ifrån
att vara en kunskap eller verksamhet, beroende av privat initiativ, uppfattades
materialprovningen mer och mer som en angelägenhet av vittgående allmänt intresse
och publik nytta.

Kung!.. Majit.s Nåd. Proposition Nr 170. 5

Under 1870-talet inrättades i Miinchen den första officiella materialprovningsanstalten
i verklig mening, och sedermera hava sådana anstalter inrättats i alla
länder med modern industri av någon betydelse.

Det är från denna tid, som den moderna utvecklingen av det offentliga
materialprovningsväsendet kan sägas taga sin början.

Såsom varande frukten av en relativt ny vetenskap, för vilken sakkunskapen
var mycket begränsad, och med huvudsakligt ändamål att gagna den tekniska
undervisningen, förlädes i regel de första provningsanstalterna till vissa tekniska
högskolor, av vilka de fingo utgöra en del, såsom t. ex. i Miinchen, Wien, Berlin,
Ziirich m. fl.

Deras ursprungliga arbetsområde var i allmänhet detsamma, nämligen provning
av metallers, byggnadsmaterials och liknande ämnens hållfasthetsegenskaper, men
då det visade sig, att även samhöriga kemiska undersökningar av materialen voro
nödvändiga, utrustades de flesta provningsanstalter med mer eller mindre fullständiga
kemiska laboratorier.

Ändamålet med verksamheten var från början såväl att höja elevernas undervisning
i materialprovning som även att bereda industrien och allmänheten tillfälle
att mot betalning få materialprovningar utförda.

I detta senare avseende visade sig provningsanstalterna fylla ett starkt känt
behov, och de anlitades i ökad grad av statens och kommuners myndigheter och
institutioner, av den enskilda industrien och av övriga förbrukare av tekniska
produkter.

Så småningom hava dessa materialprovningsanstalter med sin verksamhet
utåt erhållit mer eller mindre självständig och avskild ställning i förhållande till
moderinstitutionen, och fristående provningsanstalter och undersökningslaboratorier
hava upprättats som statsinstitutioner för att tillgodose myndigheternas, industriens
och den tillämpade teknikens behov, varvid högskolorna fått egna provningslaboratorier
uteslutande för att tillgodose undervisningsändamålet.

De officiella materialprovningsanstalterna hava i de olika länderna alltefter
lokala förhållanden och rådande behov erhållit olika organisation, verksamhetsområden
och omfattning.

Dessa provningsanstalters verksamhet har varit av mycket stor betydelse och
gagn, såväl för industri och teknik, vilka däri funnit ett viktigt hjälpmedel att höja
sina alster i fulländning och effektivitet, som även för officiella myndigheter och
allmänheten, som vid dessa anstalter kunnat kontrollera och undersöka material och
produkter för olika behov.

Aven vad beträffar Sveriges industri hava dessa erfarenheter sin tillämpning.

För att kunna framgångsrikt bestå i den allt mer stegrade och skärpta
konkurrensen såväl på den inhemska marknaden som på världsmarknaden måste
industrien sträva efter att på bästa möjliga sätt hos sina alster förena hög kvalité
och billighet i tillverkning.

De använda materialiemas beskaffenhet ingår härvid som en huvudfaktor,
och en ingående kunskap om desammas egenskaper vid olika behandlingsmetoder
är numera oundgänglig för de industrier, som vilja fortfarande bestå och framgångsrikt
utvecklas. Många av teknikens framsteg under de senaste åren hava möjlig -

Kungl. Maj:t''■* Nåd. Proposition Nr 176.

gjorts endast på grund av ökad kunskap om sätten att förbättra materialiernas
egenskaper och att åstadkomma nya sådana av särskilt hög kvalité.

För våra på export arbetande industrier är det absolut nödvändigt att även
på materialområdet kunna åstadkomma resultat, som äro minst lika goda eller bättre,
än vad som kan presteras av den utländska industrien. I särskilt hög grad gäller
detta för vår järn- och ståltillverkning och vår allt mer växande maskinindustri.

Detta inses även i allt högre grad av industrien själv, och större industriella
verk söka genom inrättande av egna laboratorier för materialundersökningar kontrollera
och höja sina tillverkningar. Sådana laboratorier måste dock av kostnadshänsyn
inskränkas till det nödvändigaste, och i de fall då nya problem uppstå och
även för att kontrollera sina egna resultat och apparater, måste dessa verk anlita
den samlade sakkunskap, som förefinnes vid en väl utrustad central materialprovningsanstalt.
I ännu högre grad framträder detta behov för det stora flertalet verk
av mindre omfattning ävensom hantverksidkare, som icke kunna bära kostnaderna
för ett eget materialprovningslaboratorium.

Jämsides med materialprovningsanstalternas betydelse för industrien framstår
deras gagn för staten själv och för allmänheten. Med de fordringar på kontroll
och ekonomi, som i allt högre grad ställas på statens och kommunala institutioner
likaväl som på privata affärsföretag, är det för dessa parter av stor ekonomisk
vikt att kunna vid officiell materialprovningsanstalt få olika slags material vid
leveranser och andra tillfällen kontrollerade och opartiskt bedömda.

De svenska materialprovningsanstalternas tillkomst och utveckling.

Den industri inom Sverige, som av naturliga skäl tidigast kände behovet
av systematisk materialprovning och som även ägde förutsättningar att på eget
initiativ och bekostnad inrätta en central materialprovningsanstalt, var vår järnhantering.

A. Jernkontorets provningsanstalt.

Jernkontoret inrättade sålunda redan år 1875 en mekanisk provningsanstalt
vid Liljeholmen utanför Stockholm. Denna anstalt var i främsta rummet avsedd
för jernkontorets delägare, men kunde även anlitas av utomstående.

Vid inrättandet av materialprovningsanstalten vid tekniska högskolan i Stockholm
upphörde jernkontorets provningsanstalt med sin verksamhet år 1896.

B. Materialprovningsanstalten i samband med Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg.

Behovet av en officiell provningsanstalt avsedd för även andra industrier än
järnhanteringen gav anledning till upprättande av en materialprovningsanstalt i
samband med Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg år 1888.

Erforderliga medel härtill erhölls genom ett anslag å 35,000 kronor ur den
s. k. Renströmska fonden.

K umjl. Maj ds Nåd. Proposition. A r 17ti.

Materialprovningsanstalten står under ledning av en nämnd av 5 personer,
i vilken Chalmerska institutets rektor är ordförande. Den närmare ledningen handhaves
av provningsanstaltens föreståndare, som är ordinarie lärare vid institutet och
medlem av nämnden.

Verksamheten är uppdelad på två avdelningar; nämligen
mekaniska avdelningen — •— — — — och
elektriska avdelningen — — — — —

Chalmerska materialprovningsanstalten utför provningar för uppdragsgivare
mot betalning enligt taxa, soin årligen fastställes av kungl. kommerskollegium, och
som i flertalet fall nära överensstämmer med den som är gällande för kungl. tekniska
högskolans material pro vningsanstalt.

Chalmerska materialprovningsanstalten åtnjuter för sin rörelse alltsedan år
1895 ett årligt statsanslag ur manufakturförlagsfonden av 1,500 kronor.

C. Kung!, tekniska högskolans materia] pro vningsanstalt.

Sedan erfarenheten från utländska tekniska högskolor visat nyttan och betydelsen
av vid dessa högskolor inrättade mekaniskt-tekniska provningsanstalter
med det dubbla syftet att giva de studerande tillfälle till praktiska övningar i ett
ämne, som visat sig vara av genomgripande betydelse för industrien, och bereda
allmänheten ökade möjligheter att få rationella materialundersökningar utförda av
kompetenta, opartiska personer, upptogs frågan om en materialprovningsanstalts
inrättande vid kungl. tekniska högskolan i Stockholm.

En kommitté tillsattes år 1894 med uppdrag att utreda lämpligheten av att
vid kungl. tekniska högskolan inrätta en officiell materialprovningsanstalt, som skulle
tjäna nyssnämnda tvenne syften.

Den tillsatta kommittén framhöll i sitt utlåtande önskvärdheten av att en
sådan provningsaustalt komme till stånd samt lämnade förslag om sättet för detta
önskemåls realiserande. Som ett medel att underlätta tillkomsten av och verksamheten
vid en materialprovningsanstalt vid kung], tekniska högskolan föreslogs härvid,
att jernkontorets provningsanstalt skulle upphöra med sin verksamhet, och att
jernkontoret måtte till den nya anstalten överlåta sin stora Werder-maskin.

Sedan jernkontoret för sin del uttalat sig för lämpligheten av det gjorda
iörslaget samt förklarat sig villig att på vissa villkor överlämna nyttjanderätten
till Werder-maskinen med tillhörande apparater, ingick styrelsen för tekniska högskolan
till Kungl. Maj:t med anhållan om ett anslag å 23,000 kronor för upprättande
av en materialprovningsanstalt vid tekniska högskolan enligt de gjorda utredningarna.

Det begärda anslaget beviljades, och kungl. tekniska högskolans materialprovningsanstalt
började sin verksamhet den 1 juli 1896.

För det av Kungl. Maj:t beviljade anslaget uppfördes invid tekniska högskolans
huvudbyggnad en flygelbyggnad, innehållande en maskinsal om 18 x 12 meters golvyta
med däröver liggande vindsutrymme.

I denna maskinsal avdelades sedermera dels ett rum om 4x4 meter såsom
föreståndarens rum, dels ett rum om 4x3 meter såsom kontorsrum.

Genom överenskommelse med tekniska högskolan erhöll anstalten nyttjanderätt
mot viss beräknad hyressumma till följande lokaler:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Mekanisk verkstad om 12 x 8 meter.

Källarlokal för cementprovningar m. m.

» » frysningsprov å tegel in. in.

och smedja.

När anstalten började sin verksamhet, saknade den egna provningsmaskiner
och apparater, och hade blott nyttjanderätt till vissa maskiner, som tillhörde jemkontoret
och tekniska högskolan.

Enligt Kungl. Maj:ts reglemente av den 25 februari 1897, Bihang till Svensk
författningssamling nr 18, 1897, är anstaltens ändamål att för det allmännas och
för enskildas räkning utföra materialprovningar och att däröver utfärda intyg.
Dessutom bör anstalten genom serier av undersökningar och utgivandet av tryckta
arbeten utöva en vetenskapligt-teknisk verksamhet.

Anstaltens förvaltning ledes av tekniska högskolans styrelse, som tillsätter
anstaltens tjänstemän m. m., samt beslutar om inkomsternas användning i enlighet
med i reglementet närmare angivna grunder.

Anstalten står under inspektion av en inspektör, som äger att till styrelsen
göra de framställningar, som han finner ändamålsenliga.

Närmaste ledningen av anstaltens verksamhet tillhör föreståndaren, vilken
det åligger att med vissa undantag utföra provningarna och att efter reglementet
och utfärdade bestämmelser sköta och ansvara för anstaltens ekonomiska angelägenheter
jämte bokföringen samt underhandlingarna med anstaltens kunder. Därjämte
skall föreståndaren vaka över anstaltens vidmakthållande och tidsenliga utveckling.

Som ställföreträdande för föreståndaren och som dennes biträde anställes en
ingenjör. För vissa undersökningar, såsom kemiska analyser, elektriska undersökningar
m. m. äger föreståndaren att anlita sakkunniga personer.

Med avseende på provningsmetoder och förfaranden skola iakttagas de av
föreningen »Internationaler Verband för die Materialpriifungen der Technik» godkända
grunderna för materialprovning i den mån de äro tillämpliga.

Enligt kungl. reglementets § 10 må resultaten av verkställd provning icke
utan inlämnarens av provämnet samtycke för någon annan än denne yppas.

Angående provningsanstaltens ekonomi stadgades, att denna är fullständigt
skild från tekniska högskolans. För utförda provningar erläggas avgifter i enlighet
med av Kungl. Maj:t fastställd taxa för de viktigare provningskategonerna, och för
provningar, som ej innefattas i taxan, utgår betalningen enligt överenskommelse.
Dessa avgifter erläggas av alla uppdragsgivare, även statens institutioner..

De inkomster, som tillfalla provningsanstalten, användas till avlönande av
anstaltens tjänstemän, för anstaltens övriga omkostnader, till inköp av nya apparater
m. m. och för anstaltens tidsenliga utveckling i övrigt.

Något statsbidrag eller statsgaranti för täckande av anstaltens löpande kostnader,
såsom avlöningar m. m. förutsattes icke, och har ej heller under någon
period åtnjutits av anstalten.

Enär det sålunda avsågs, att anstalten utan garanterade inkomster och med
i huvudsak fixerad taxa skulle täcka sina löpande utgifter med intäkterna för utförda
provningar, är tydligt, att någon avlöningsstat för anstaltens tjänstemän ej
kunde fastställas.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 176.

Det enda för styrelsen möjliga förfaringssättet för ordnande av tjänstemännens
löner var att låta dessa utgå i form av vissa procent av nettobehållningen. Med
nettobehållning förstås den behållning, som återstår, när från anstaltens bruttointäkter
fråndrages anstaltens löpande omkostnader samt arvoden och avlöningar
för av föreståndaren anlitade biträden.

I princip måste visserligen anses som det enda riktiga, att tjänstemännen
vid en statens anstalt åtnjuta fast avlöning, men då detta av anförda skäl ej kunde
genomföras, torde den av styrelsen vidtagna anordningen få anses som den mest
lämpliga. Procentfördelningen har sedermera upprepade gånger ändrats för att
anpassas efter nya inträdande förhållanden, men provningsanstalten har dock på
detta sätt under de gångna åren kunnat bära sig utan andra statsbidrag än för
nyanskaffningar.

För att i någon mån säkerställa anstaltens tvenne huvud tjänstemän i ekonomiskt
avseende, träffades den anordningen att föreståndaren erhöll befattningen som
extra lärare i läroämnet »Metallernas egenskaper» vid tekniska högskolan med
årlig lön av 2,000 kronor, och till ingenjör utsågs en dåvarande lärare, som för
sina befattningar vid högskolan uppbar 3,600 kronor per år.

Som biträden anställdes av föreståndaren 1 skrivbiträde och 2 arbetare, så
att anstaltens personal vid början av dess verksamhet utgjordes av:

Föreståndare, ingenjör och 3 biträden: summa 5 personer.

För de förmåner, som anstalten erhöll av högskolan, såsom dispositionsrätt
till vissa lokaler, provningsmaskiner m. m., beräknades en viss hyresersättning att
gäldas av anstalten; för de förmåner åter, som högskolan erhöll av anstalten,
nämligen biträde och assistentlijälp vid undervisningen av personal avlönad av
provningsanstalten m. m. beräknades en viss ersättning, som delvis tjänade till utjämning
av den förra. Dessa ersättningsberäkningar hava alltefter anstaltens utveckling
undergått förändringar, men provningsanstalten har dock alltid årligen haft
att till högskolan avlämna en kontant utjämningsersättning för de ovannämnda
förmånerna.

Provningsanstaltens räkenskaper, för vilka föreståndaren är ansvarig, granskas
av högskolans styrelse och revideras av kung], kammarrätten.

Tekniska högskolans materialprovningsanstalts utveckling och nuvarande ställning.

Anstaltens ena huvuduppgift, nämligen att tjäna tekniska högskolans undervisning
genom att bereda dess elever tillfälle till praktiska övningar i olika slags
materialprovning, tillgodoses sålunda, att eleverna i vissa årskurser enligt av styrelsen
fastställd timplan och undervisningsprogram deltaga i övningar i praktisk
provning av metallers och byggnadsmaterialiers hållfasthetsegenskaper i anstaltens
maskinsal.

Dessa elevövningar hava för vissa fackskolor stått under ledning av anstaltens
föreståndare och för vissa fackskolor av annan lärare vid högskolan. Desamma
hava naturligtvis under de gångna åren såväl kvalitativt som även kvantitativt i
den mån undervisningsprogram och timplan medgivit förändrats i enlighet med
materialprovningsteknikens utveckling på de berörda områdena.

Enär antalet fackskolor under denna tid ej väsentligt ökats, och materialprovningsundervisningen
vid sidan av alla andra läroämnens tillgodoseende endast
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 154 käft. (Nr 176.) 2

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

kunde givas begränsad tid, har dock timantalet för materialprovningsundervisningen
under den gångna tiden ej erfarit väsentlig ökning.

Under de tider, som övningarna varat, har mekaniska avdelningens personal
därmed haft sysselsättning, varför annan provning på denna avdelning då till största
delen fått skjutas åt sidan. Vid undervisningen hava inga till anstalten inkomna
provningsuppdrag gjorts till föremål för elevövningar, utan dessa hava omfattat
speciella övningsarbeten, vilka dock gjorts så likartade som möjligt med de för
industrien avsedda provningarna.

Provningsanstaltens andra huvuduppgift, nämligen den i kungl. reglementet
§ 1 framhållna, att för det allmännas och enskildas räkning utföra noggranna
materialprovningar, har emellertid under de gångna åren erfarit en synnerligen
snabb och fortgående utveckling, och då det huvudsakligen är denna verksamhetsuppgift,
som framtvingat behovet av en ny materialprovningsanstalt, skall denna utveckling
närmare skildras.

Mekaniska och byqgnadstelcniska laboratoriet. Materialprovningsanstalten inrättades
ursprungligen för mekaniska provningar av järn, stål och andra metaller;
trä, linor, remmar m. fl. material samt därav gjorda konstruktionsdelar och för
mekaniska provningar av byggnadsmaterial, såsom naturlig och konstgjord sten,
tegel, cement, betong m. fl. material.

För dessa uppgifter togs anstalten omedelbart i anspråk av industri och
myndigheter, och redan andra verksamhetsåret, år 1897, visade anstalten en bruttointäkt
av 9,170 kronor, under det att cirka 6,000 kronor beräknats. Tack vare
insiktsfull och sakkunnig skötsel erhöll anstalten stort förtroende inom industrien,
och uppdragens antal och omfattning ökades snabbt.

Under de gångna åren hava de maskinella hjälpmedlen om även i otillräcklig
mån ökats så väl med tillhjälp av anslag från Kungl. Maj:t som även med anlitande
av anstaltens egna överskottsmedel.

Någon tillökning i lokaler för dessa provningsområden har dock ej kunnat
åstadkommas, utan det ursprungliga utrymmet måste fortfarande tjänstgöra, fastän
verksamheten endast på dessa provningsområden år 1912 motsvarade en bruttointäkt
av 36,000 kronor.

För utförande av mikroskopiska undersökningar erhölls instrument med tillhjälp
av Kungl. Maj:ts anslag av år 1902.

Bergskemiskt laboratorium. Sedan under de första verksamhetsåren visade
sig att för det rationella utforskandet av materialers egenskaper och för nöjaktigt
utförande av många av uppdragen hållfasthetsproven ensamt ej vore tillfyllest, utan
måste kompletteras med kemisk analys. För utförandet av sådana analyser, särskilt
å metaller och malmer, anlitade anstalten utomstående specialister med laboratorieresurser,
men då undersökningarnas antal på det metall- och bergskemiska området
alltmer växte, blev det nödvändigt att vid anstalten inrätta ett bergskemiskt laboratorium,
vid vilket sådana undersökningar kunde utföras av anstaltens egen personal.

Genom provisorisk inredning av anstaltens vindslokal inrättades därför med
hjälp av anstaltens överskottsmedel ett kemiskt laboratorium, där arbetet tog sin
början år 1899.

Snart blev en utvidgning av detta laboratorium nödvändig. Inom bergshanteringen
hade behovet av ett officiellt kemiskt laboratorium, vilket snabbt och

Kiuk/1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 176.

noggrant Kunde utföra analyser av malmer, järn och stål, blivit allt mer kännbart,
vilket ledde till att jernkontoret år 1901 uttalade som önskemål, att ett bergskemiskt
laboratorium måtte inredas i samband med materialprovningsanstalten.
Sedan högskolans styrelse beslutat, att det förefintliga laboratoriet skulle utvidgas
till ett bergskemiskt laboratorium, som skulle motsvara det anförda behovet, beviljade
jernkontoret år 1902 dels ett belopp av 2,000 kronor som bidrag till laboratoriets
inredning, dels ock sedermera varje år 4,400 kronor som lönebidrag till vid
laboratoriet anställda sakkunniga. Detta bidrag bar även varit nödvändigt för uppehållande
av laboratoriets ekonomi, enär dels under den gångna tiden de av jernkontoret
förutsatta taxorna i huvudsak förblivit oförändrade, dels anspråken på
undersökningarnas noggrannhetsgrad stegrats med därmed följande kvalitativ och
kvantitativ ökning av på analyserna nedlagt arbete. Sålunda må framhållas, att
för varje analysresultat utföras minst dubbla analyser för ernående av kontroll och
noggrannhet.

Pappcrslaboratorium. För utförandet av hållfasthets- och mikroskopiska
undersökningar å papper, textilvaror och fibermaterial, för vilka undersökningar anstalten
i småningom ökad grad började tagas i anspråk, anlitades även till en början
utomstående sakkunnig.

År 1902 erhöll anstalten av Kung!. Maj:t ett penninganslag av 12,675 kronor,
vilket belopp delvis togs i anspråk för att i maskinsalen uppföra en läktare och
där inrätta ett mindre utrymme för hållfasthetsundersökningar av papper.

Efter tillkomsten av kungl. förordningen av den 12 juli 1907 angående
normalpapper erhöll anstalten i uppdrag av kungl. kontroll- och justeringsstyrelsen
att utföra de i samband med den förordnade kontrollen nödvändiga tekniska provningarna
av normalpapperet. För mötande av detta ökade arbete lät anstalten för
egna medel vidtaga provisorisk utvidgning av den förut inrättade läktaren och år
1909 med nytt anslag från Kungl. Maj:t en ytterligare utbyggning och inrättande
av ett specialrum för de papperstekniska undersökningarna.

Elektriskt laboratorium. De elektriska undersökningarna vid anstalten hava
genomgått liknande utveckling som de nyssnämnda provningskategorierna. De under
anstaltens* första verksamhetstid relativt sällan inkommande uppdragen överlämnades
till utom anstalten stående specialister, men då undersökningsuppdragen blevo talrikare,
framstod behovet att närmare kunna behandla dem under anstaltens kontroll.

Med tillhjälp av anslag från Kungl. Maj:t av år 1905 kunde några av de
nödvändigaste instrumentella hjälpmedlen anskaffas. Enär inom anstaltens egna
murar behövlig lokal ej kunde åstadkommas, förhyrdes ett laboratorium i elektricitetsverkets
lokal vid Regeringsgatan, vilken lokal snart måste utökas.

Då såväl från industrien som från statens och kommunala myndigheter framkom
allt större anspråk på att erhålla noggranna elektriska undersökningar och
instrumentkontroll utförda, måste ny utvidgning av detta laboratorium med avseende
på lokala och instrumentella resurser åstadkommas. Med tillhjälp av anslaget från
Kungl. Maj:t av år 1909 erhöll avdelningen ett värdefullt om även otillräckligt tillskott
i apparater och instrument, och sedan år 1910 är anstaltens elektriska avdelning
inrymd i förhyrda lokaler i huset nr 54 Malmskillnadsgatan, där den disponerar
3 rum om sammanlagt cirka 110 kvadratmeters golvyta.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Kolning st eknislct och lcemiskt-tékniskt laboratorium. År 1906 inrättades på
jernkontorets initiativ och med ekonomiskt stöd från jernkontoret ett s. k. kolningslaboratorium,
som avsåg att tillgodose det vid denna tid starkt framträdande behovet
för järnhanteringen av kolningstekniska undersökningar och provningar. Detta laboratorium
ställdes som särskild avdelning under materialprovningsanstaltens ekonomiska
och administrativa ledning, och för detsamma förhyrdes lokaler på annat ställe i
Stockholm.

Enär emellertid uppehållandet av detta laboratoriums verksamhet blev alltför
ekonomiskt betungande för anstalten, och industriens utveckling på dithörande områden
ej fortskred så som från initiativtagarna förväntats, upphörde detta laboratorium
med sin verksamhet år 1909.

Under dessa år hade anstalten i allt mer ökad utsträckning anlitats för andra
analyser och provningar av organisk-kemisk natur, vilka därvid dels utfördes på det
bergskemiska och dels på kolningslaboratoriet. Särskilt böra nämnas de för industrien
viktiga analyserna och värmevärdebestämningarna av stenkol, oljor och andra bränslen,
vilkas antal undergått snabb och fortsatt ökning. Andra sådana ämnesgrupper hava
varit elektriska isolationsmaterial, smörjoljor, asfalt, ävensom kemiska undersökningar
av papper och fibermaterial.

Med tillhjälp av anslaget från Kungl. Maj:t av år 1909, för vilket nedan
närmare skall redogöras, utvidgades anstaltens vindslokaler, och erhölls ett nödtorftigt
utrymme för ett laboratorium för sådana undersökningar.

Från och med år 1911 sammanfördes alla undersökningar av organiskkemisk
natur, bränsleprovningar och undersökningar av papper och textilvaror under
en avdelning, nämligen anstaltens kemisk-tekniska avdelning.

Härmed är i korthet skisserad utvecklingsgången av materialprovningsanstaltens
olika avdelningar. Såsom tydligt framgår, har anstaltens organisation
fått undergå talrika ändringar betingade av dess allt mer växande verksamhet och
för att kunna följa med de industriella behoven.

Anstaltens verksamhet är för närvarande (1913) uppdelad på följande fem
avdelningar:

Mekaniska avdelningen — — — — -

Byggnadslekniska avdelningen — — — — — *

Bergskemiska avdelningen — — — — —

Kemisk-tekniska avdelningen — — — — —

Elektriska avdelningen — — —--

Därtill kommer kontorsavdelning för skötsel av kassa och räkenskaper, utskrivning
av intyg, registrering, korrespondens m. m.

Anstaltens tjänstemän, vilka tillsättas av tekniska högskolans styrelse, äro:

Anstaltens föreståndare,

» ingenjör, vilken även fungerar som bergskemiska laboratoriets
föreståndare.

Vidare föreståndarens närmaste man på mekaniska avdelningen,

» » » » byggnadstekniska avdelningen,

» » » » kemisk-tekniska » ,

» » » » elektriska » ,

samt ingenjörens » » » bergskemiska »

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 176.

Dessutom äro på de olika avdelningarna anställda assistenter, vilka antagas
och entledigas av anstaltens föreståndare efter samråd med inspektören, ävensom
kontorspersonal, arbetare och andra biträden.

Anstaltens ekonomi. För ekonomien gäller fortfarande kungl. reglementets
§ 5, enligt vilken det åligger föreståndaren att sköta och ansvara för anstaltens
ekonomiska angelägenheter.

Inspektörens och föreståndarens avlöning utgår helt och hållet och ingenjörens
avlöning delvis i form av tantiéme av anstaltens s. k. nettobehållning. Med
nettobehållning i detta sammanhang har förståtts bruttointäkten av utförda undersökningar
och provningar minus alla löpande utgifter, allmänna omkostnader och
avlöningar till anställda tjänstemän och biträden, med undantag av inspektörens,
föreståndarens och ingenjörens ovannämnda tantiéme.

För avlöning av vissa tjänstemän på bergskemiska avdelningen har jernkontoret
alltsedan år 1902 lämnat anstalten ett årligt bidrag av 4,400 kronor, i
gengäld härför hållas avgifterna för bergskemiska analyser så låga, att ifrågavarande
tillskott är nödvändigt för undvikande av direkt ekonomisk förlust på
denna avdelning.

Nedanstående tabell visar dels bruttointäkten av utförda provningar alltifrån
anstaltens första verksamhetsår, dels även personalens antal och antalet angivna
intyg under åren från och med 1902.

Å r	Bruttointäkt av prov-ningar Kr.	Antal personal (utom inspektör)	Antal avgivna intyg, och : utlåtanden j
1897................................	12.500	_
1898................................	16,800	—	_
1899...............................	20,700	—	_
1900................................	26,600	—	_
1901...............................	26,700	—	__
1902................................	30,700	10	1,025
1903................................	31,260	13	1.112
1904................................	40,630	14	1,354
1905................................	42,730	14	1,127
1906................................	43.870	15	1.366
1907.................................	51,880	16	1.390
1908..............................	60.580	17	1,716
1909...............................	66,550	18	1.643 l
1910................................	71,350	20	1,931 3
1911................................	80,980	21	2.069
1912................................	82.840	23	• 2,338 ]
1913.......................över	90,000 »)	24	—

1) Beräknad ur resultatet för de 10 första månaderna av 1913.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Inkomster och utgifter. För att belysa anstaltens ställning i ekonomiskt
avseende meddelas följande sammanställning av anstaltens räkenskaper för åren
1911 och 1912.

	1911		1912
Inkomster.
Disponibel behållning från föregående år ................	3,913	58	3,293	17
Bruttointäkt av utförda provningar...........................	80.977	46	82,843	62
Jernkontorets anslag ....................................................	4.400	—	4,400	—
Räntor ...........................................................................	278	96	230	75
Summa kronor	89,570	—	90.767	54
Utgifter.
Avlöningar och tantiémer............................................	57.456	07	60.282	75
Hyror ...........................................................................	1.133	33	1,600	—
Löpande utgifter...........................................................	19,245	07	16,957	61
Gas och elektrisk ström ...........................................	3,6U8	82	3,156	32
Värme (förmån från högskolan) ..............................		—	—	—
Inköp av nya apparater, inventarier och bibliotek	4,589	28	4,038	15
Tillbyggnad ...................................................................	244	26	—	—
Summa kronor	86.276	83	86,034	83
\| Behållning till nästa år................................................	3.293	1 7	4,732	71
Summa kronor	89,570		90,767	54

Posten »löpande utgifter» innefattar kostnader för förbrukningsartiklar på de
olika avdelningarna, allmänna och lokala omkostnader, underhåll av utrustning och
inventarier m. m.

Anstalten har inga skulder i egentlig mening, som ej är o täckta av kontant
tillgång. _

Föreståndarens avlöningsförmåner. Föreståndarens avlöning utgör enligt
styrelsens beslut av år 1910:

Av nettobehållningen intill 10,000 kronor.................... 60 %.

mellan 10,000 och 15,000 » 50 %.

» 15,000 » 20,000 » 35 %.

över 20,000 kronor ........................................ 25 %.

Föreståndarens avlöning enligt ovanstående tantiémeheräkning har under de
sista 3 åren utgjort:

år 1910 ................................................................................ kronor 9,234

» 1911 ................................................................................ » 9,183

» 1912 ................................................................................ »_10,050

Medelavlöning kronor 9,489

Dessutom har föreståndaren varit extra lärare vid kungl. tekniska högskolan
i läroämnet metallernas egenskaper (materialprovning) och i denna egenskap sedan
år 1908 uppburit ett årligt arvode av 1,000 kronor.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 176. 15

Penninganslag från Kungl. Maj:t ävensom från jcrnkontoret hava, såsom
förut framhållits, vid olika tillfällen erhållits för vissa angivna behov utanför den
löpande driften, såsom för ombyggnader, anskaffande av vissa utensilier för nyinrättade
avdelningar m. m.

Nedanstående sammanställning ånger sålunda erhallna tillfälliga penninganslag
ävensom det totalbelopp, som av anstaltens överskottsmedel t. o. m. år 1912 använts
för inköp av nya inventarier och maskiner.

Kungl. Maj:ts anslag
år 1896 (vid anstaltens inrättande)

* 1898 ...................................

» 1902 ................................

» 1905 ...................................

» 1909 .....................................

............. kronor 23,000

10,250

............. » 12,675

............. » 9,396

............ > 25,940

Summa kronor 81,261

Jernkontorets anslag (förutom dess

1903 .................................

1906 ........................................

årliga understöd av 4,400 kronor).

...................... kronor 2,000

...................... »___3,800

Summa kronor 5,800

-^v anstaltens överskottsmedel inköpta maskiner och inventarier under åren
1897—1912 29,952 kronor 82 öre.

Meddelanden från knngl. tekniska högskolans materialprovningsanstalt.

®ali§^ kungl. reglementets § 1 bör anstalten genom serier av undersökningar
beträffande materialiers egenskaper samt utgivande av tryckta arbeten häröver
utöva en vetenskapligt-teknisk verksamhet.

Resultaten av dessa arbeten hava publicerats i form av meddelanden från
kungl. tekniska högskolans materialprovningsanstalt och tryckts i de ledande tekniska
tidskrifterna.

Behovet av ny statens materialprovningsanstalt.

Föregående utredning och förslag.

Den i det föregående visade snabba tillväxten av verksamheten vid tekniska
högskolans materialprovningsanstalt gjorde att otillräckligheten i. anstaltens lokaler
och maskinella resurser snart blev kännbar.

Till följd härav utarbetade år 1903 dåvarande föreståndaren, bergsingenjören
Axel Wahlberg, på uppdrag av tekniska högskolans styrelse ett förslag till ny
statsprovmngsanstalt.

• j.-ii »förslag, som är byggt på erfarenheterna av anstaltens verksamhet
intill är 1903, har lagts till grund för det föreliggande förslaget och givit värde -

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 176.

full ledning, även om detsamma måst modifieras eller frångås för att tillgodose de
erfarenheter, som samlats under de därefter gångna 10 åren, och de behov, som
numera ställas av både äldre och nya industrigrenar.

I motiveringen till 1903 års förslag framhåller Wahlberg (sid. 32): »I själva
verket ligger denna lokalfråga så, att provningsanstaltens verksamhet f. n. (1903)
endast med svårighet kan nöjaktigt upprätthållas, men att detta mom ett par är

icke längre låter sig göra.» , , , ...... ,

Wahlbergs förslag till den nya anstalten slutade på följande siflror:

Uppförande och utrustning av anstalten kronor 540,000:

Beräknade årliga utgifter.................................... » 75,400

Beräknade intäkter av provningar » 59,000

Behövligt årligt statsbidrag................................ » 16,400

Tekniska högskolans styrelse godkände förslaget i alla delar och överlämnade
detsamma i november 1903 till Kungl. Maj:t under framhållande av att frågan
om inrättandet av en tidsenlig materialprovningsanstalt vore av den allra största

betydelse för landets industri. ,, j • _____

Kungl. kommerskollegium avgav därefter i mars 1904 yttrande i ärendet,
varvid förslaget ävenledes kraftigt tillstyrktes; slutligen har kommerskollegnkommittén
och departementalkommitterade i sitt betänkande av den 5 juli 1913 agnat
frågan ingående uppmärksamhet och förordat att den blivande provmngsanstalten
gives en mera fristående och självständig ställning mom statsförvaltningen och
såsom en anstalt ställes under vederbörande departement.

Tillbyggnaden år 1909.

Under åren 1907 och 1908 blev stockningen i arbetet och omöjligheten för
anstalten att fullgöra sina uppgifter så kännbar, att en tillbyggnad av anstaltens
lokaler skyndsammast måste företagas, vartill medel erhölls genom anslag trän
Kungl. Maj:t år 1909 (14,245 kronor).

Denna tillbyggnad omfattade: ... . , .

dels tillbyggnad av bergskemiska laboratoriet genom yttertakets höjning, dels
komplettering av den i maskinsalen befintliga läktaren för erhållande av ett rum
för papperstekniska undersökningar.

Genom dessa tillbyggnader, som kunde utföras för relativt låg kostnad, tillfredsställdes
för tillfället anstaltens mest trängande behov på ökat utrymme.

Däremot erhöll varken den mekaniska eller den byggnadstekmska avdelningen
något ökat utrymme, utan har måst fortsätta att arbeta under allt mer

betungande förhållanden. , ,;11

Vad den elektriska avdelningen beträffar, är den helt och hållet lorlagd till

förhyrd lägenhet på annat ställe i staden.

Tekniska högskolans nybyggnad och materlalprovnlngsanstaltens verksamhet.

I det föregående är framhållet, att materialprovningsanstalten haft en tvåfaldig
uppgift för sin verksamhet, nämligen dels att bereda högskolans elever tillfälle
till praktiska övningar i materialprovning, dels den i kungl. reglementets g 1

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 176. 17

framhållna, att för det allmännas och enskildas räkning utföra noggranna materialprovningar.

Allt eftersom anstaltens verksamhet utåt ökats, har det visat sig vara förenat
med vissa allvarliga svårigheter att i allo tillfredsställande förena denna dubbla
verksamhet.

För ett gott resultat av elevövningarna är det tydligen av stort värde att
eleverna även lära, sig att personligen handhava provningsmaskinerna, och att de i
tillräcklig omfattning hava tillfälle att på egen hand utföra någon undersökningseller
provningsserie. Vid de tillfällen, då eleverna på sådant sätt själva fått handhava
maskinerna på anstalten, har det visat sig, att, oaktat noga övervakande,
maskinerna dock ofta i mindre grad råkat i olag. Denna omständighet är för ett
övningslaboratorium fullt naturlig och, om laboratoriet endast är avsett för övningar,
fordrar den visserligen sitt beaktande, men är utan större betydelse.

Det stora ansvar däremot, som är förenat med den nuvarande anstaltens
yttre verksamhet och den berättigade fordran på största möjliga noggrannhet hos
de på intygen angivna resultaten förorsakar emellertid, att de av eleverna handhavna
maskinerna måste kontrolleras och justeras efter varje sådan övning för upptäckande
och avhjälpande av eventuella störningar. Sådan kontroll är i vissa fall
synnerligen tidsödande, och vid åtskilliga tillfällen hava uppkomna dylika felaktigheter
verkat mycket hindrande och försvårande på anstaltens arbete. Till följd
härav har elevernas personliga handhavande av maskiner och apparater måst
inskränkas, och deras deltagande i övningarna har väsentligen bestått i åskådande
av maskinernas funktion och deltagande i därmed förenade observationer och
mätningar.

För ernående av bästa resultat av elevundervisningen är därför av största
vikt, att för densamma disponeras provningslaboratorium och maskiner, endast avsedda
för undervisningsändamålet, och vilka av eleverna kunna personligen handhavas.
Denna synpunkt är även beaktad vid den nu påbörjade nybyggnaden till
ny teknisk högskola. För undervisningen äro där anslagna utrymmen och utrustning
för hållfasthets- och provningslaboratorier, som visserligen på ändamålsenligt
sätt kommer att bereda tillfälle till dess övningar, men som dock endast motsvarar
själva undervisningsbehovet. För någon nämnvärd provningsverksamhet på uppdrag
utifrån äro däremot dessa laboratorier ej avsedda, och med det inskränkta utrymme
och utrustning dessa laboratorier komma att erhålla, blir, om undervisningen skall
rätt kunna skötas, sådan verksamhet ej möjlig.

Till denna högskolans nybyggnad komma självfallet att överflyttas de maskiner
och apparater, som tillhöra tekniska högskolan, och som tillsvidare med
nyttjanderätt disponeras av materialprovningsanstalten.

Dessa maskiner äro: 46-ton dragprovningsmaskin och 160-ton tryckpress,
vilka båda maskiner äro de, som flitigast användas, och i vilka de viktigaste liållfasthetsprovningarna
på mekaniska och byggnadstekniska avdelningarna utföras;
vidare avnötningsmaskinen samt maskinuppsättning för cementprovning in. fl. apparater.
Härtill kommer även utrustningen på mekaniska verkstaden, där nästan alla
bearbetningsmaskinerna tillhöra högskolan.

Högskolans nybyggnad med de ifrågavarande provningslaboratorierna väntas
att med stor sannolikhet vara färdig för sin verksamhet på hösten 1916; överflyttas
då även dess provningsmaskiner, kommer materialprovningsanstalten att efter denna
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 154 höft. (Nr 176.) 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

tid vara i avsaknad av sina mest anlitade maskiner och sålunda se sin verksamhet
på mekaniska och byggnadstekniska avdelningarna omöjliggjord, såvida ej dessförinnan
åtgärder för fortsättande av verksamheten blivit vidtagna.

Fordringar som ställas på en statens materialprovnlngsanstalt.

De gångna årens erfarenheter och den växande arbetsbördan hos den nuvarande
provningsanstalten har till fullo bevisat behovet och nödvändigheten, att
inom landet finnes en statens materialprovningsanstalt, och har även givit kunskap
om de ändamål och syften, för vilka en sådan provningsans tält anlitas av olika uppdragsgivare.

Dessa kunna i huvudsak sammanställas i följande grupper.

A. Tillverkare av tekniska produkter, såväl industri som hantverk:

1) för att utröna orsaken till felaktigheter i den tillverkade produkten, att
finna tillvägagångssätt att avhjälpa dessa och för att i olika avseenden höja tillverkningens
kvalité,

2) för att vid leveranser såväl inom landet som på export kunna medelst
officiellt provningsintyg bevisa den levererade varans beskaffenhet,

3) för att genom kontrollundersökningar förvissa sig om noggrannhet i arbetet
vid egna provningslaboratorier och noggrannheten hos egna apparater och instrument.

B. Förbrukare av tekniska produkter, såväl statens och kommunala verk
som allmänheten:

1) för att vid leveranser av tekniska produkter och material lata opartiskt
kontrollera den levererade varans beskaffenhet och överensstämmelse med uppställda

fordringar, . ,

2) för att undersöka och jämföra olika material och fabrikat med avseende

på deras lämplighet för olika ändamål,

3) för att erhålla tekniska apparater och instrument kontrollerade och

provade,^ ^ att yi(j inträffade skador å materialier få utrönt orsaken därtill och
medel för desammas avhjälpande.

C. Övervakande och dömande institutioner och myndigheter:

för att hos opartiskt och sakkunnigt provningslaboratorium få utförda materialundersökningar
m. m., som kunna vara nödvändiga för deras övervakande ellei
dömande verksamhet.

D. Olika intressenter, såväl myndigheter som allmänheten:

1) för att genom undersökningar och med biträdande av anstaltens erfarenhet
och sakkunskap överenskomma om och uppställa lämpliga kvalitéfordringai och
leveransvillkor för material till olika ändamål,

2) för att i samband med nya uppfinningar och tillverkningsmetoder kunna

hos opartiskt och sakkunnigt provningslaboratorium få utförda förberedande mekaniska,
fysiska och kemiska laboratorieprovningar för bedömande av uppfinningens eller tillverkningens
möjliga utförbarhet och värde. _ . .

Dessutom bör provningsanstalten av eget initiativ bidraga till materialprovningsteknikens
utveckling och förbättring samt genom systematiska undersökningar
och publicerande av resultaten bidraga till kännedomen om särskilt svenska
materialiers egenskaper.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

Provningsanstalten måste vara organiserad så, att den kan hos sig samla
och bevara tillräcklig sakkunskap på de olika områden, som höra till dess verksamhet,
och den bör vara så utrustad med moderna anordningar, att dess undersökningar
kunna göras med den noggrannhet och tillförlitlighet, som teknikens nuvarande ståndpunkt
möjliggör, och med tillräckligt stor snabbhet för att gagna ändamålet och
syftet med undersökningarna.

Den nuvarande provningsanstaltens otillräcklighet.

Undersökes nu i vad mån den nuvarande anstalten motsvarar de anspråk,
som sålunda ställas på en officiell materialprovningsanstalt, så framträda densammas
bristfälligheter och otillräcklighet i följande avseenden.

Organisation och ekonomi.

Rörande organisationen har redan anförts, att provningsanstaltens förvaltning
ledes av Tekniska Högskolans styrelse, och att den närmaste ledningen av provningsanstaltens
verksamhet tillhör dess föreståndare.

Föreståndaren, ingenjören, föreståndarens närmaste man på vardera av 4
avdelningar samt en tjänsteman på bergskemiska avdelningen äro alla av styrelsen
förordnade tillsvidare. All övrig personal är av anstaltens föreståndare efter samråd
med inspektören anställd eller anlitad tillsvidare.

Ansvaret för riktigheten av alla från anstalten utgående expeditioner vilar
på föreståndaren ensam.

Anstalten arbetar utan statens ekonomiska understöd för sina löpande utgifter,
och skiljer sig i detta avseende från de officiella provningsanstalterna i alla andra länder.

Anstaltens föreståndare saknar som sådan varje fast avlöning, ingenjören har
endast delvis fast avlöning. Avlöningen för all övrig personal utom den av jernkontoret
avlönade assistenten utgår efter överenskommelse med föreståndaren. Den
ekonomiska risken för anstaltens verksamhet vilar sålunda på föreståndaren personligen.
Enär anstaltens väsentliga taxor äro av Kungl. Maj:t fastställda, och då i
realiteten endast höjningar i personalens avlöningar kunna ifrågakomma, framgår
klart svårigheten för föreståndaren att bära de ekonomiska riskerna för anstaltens
vidare verksamhet.

Personalens avlöningar äro relativt låga, och stå ej i proportion till de fordringar,
som måste ställas på dess sakkunskap och duglighet. På grund härav kvarstanna
tjänstemännen alltför kort tid vid anstalten, och kontinuitet i arbetet och
arbetsmetoder kan endast med största svårighet uppehållas.

Denna sålunda skisserade organisation kunde vara tillfyllest på anstaltens
tidigare stadium, då den ägde ett fåtal funktionärer, men är numera ohållbar, då
anstalteri äger en personal av cirka 25 personer och en utgiftsstat, som hastigt
närmar sig 100,000 kronor per år, och då allt mer ökade fordringar ställas på
anstaltens sakkunskap och auktoritet.

Provningslokaler och utrustning.

Administrations- och kontorsavdelningen.

Dessa utgöras av föreståndarens rum och ett skrivrum, som båda äro avdelade
i maskinsalen och av 2.6 meters höjd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Det förra med 4. o x 3.9 kvadratmeters golvarea förenar användningen som föreståndarens
arbetsrum, mottagningsrum för besökande, konferensrum, bibliotek och
delvis arkiv.

Skrivrummet bar efter sista utvidgningen 4.3 x 3.5 kvadratmeters golvarea.
I detta rum äro ständigt under arbetstiden sysselsatta två skrivbiträden. Här utskrivas
anstaltens cirka 2,400 intyg per år, samma antal räkningar och all övrig
korrespondens, föras anstaltens kassaböcker, in tygsjournaler, förvaras skriv- och
pappersmaterial och största delen av arkivet, sker utbetalningar och inbetalningar och
förvaras kassan.

På grund av båda dessa rums mångfaldiga användningsändamål och för erhållande
av nödig luftväxling måste dörrarna ständigt vara öppna till maskinsalen
med allt dess buller och damm.

Tillräckliga administrationslokaler med kontors- och skrivrum, mottagningsrum
för inkommande provföremål och för besökande, bibliotek och arkivrum äro
för anstaltens verksamhet i högsta grad behövliga.

Mekaniska och byggnadstekniska avdelningarna.

Det förnämsta arbetet på dessa avdelningar utföres i stora maskinsalen.

Här skola nästan samtliga mekaniska provningar å järn, stål och andra
metaller och konstruktionsdelar därav, trä m. in. samt cement, betong och byggnads•
sten utföras.

Många av dessa provningar måste utföras med utomordentlig precision, och
nästan dagligen skall här ske uppmätningar av längdförändringar på belastade provföremål
med noggrannhet av en tiotusendels millimeter.

Alla maskiner och instrument bliva omedelbart betäckta med damm från
krossade cement-, betong- och tegelprovstycken. Maskiner och apparater av olikartade
slag äro hopträngda intill varandra, och endast ett fåtal kunna hållas i
konstant beredskap för arbete. Provföremålen, som ju alltid någon tid måste
förvaras, måste uppstaplas på bord eller på golvet mellan maskinerna.

I maskinsalen sker även all mottagning av provföremål, uppackning etc., och
golvet mellan maskinerna är långa tider fullkomligt belamrat med lådor, betongkroppar,
tegelprover, metallstänger, kättingar, ankare in. fl. provföremål, för vilkas
noggranna behandling anstalten måste ansvara. De här sysselsatta ingenjörernas
hela skrivarbete, beräkningar, registrering m. m. måste utföras vid det fåtal skrivplatser,
som utrymmet medgivit; ofta hava de att i tur och ordning använda samma
skrivplats.

För beredning av provstycken av cement, betong och tegel och för utförande
av frysningsförsök disponerar anstalten av högskolan två mindre källarrum med
dagbelysning genom gluggar av vanligt källarformat.

Intet provningsområde har utvecklats så snabbt som provningen av byggnadsmaterial,
betong och betongkonstruktioner, men av de stora anspråk, som i detta
avseende ställas på anstalten, kunna endast de enklaste fyllas och detta med allt
större svårighet, under det att de flesta större provningsuppdrag måste avböjas.

Med avseende på den maskinella utrustningen må framhållas, att anstaltens
förnämsta och värdefullaste provningsmaskin, varav jernkontoret överlämnat nyttjanderätten,
är byggd år 1875 och alltså är nära 40 år gammal.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

De därnäst värdefulla, nämligen 46-ton dragprovningsmaskin och 160-ton
tryckpress, äro ehuru 15 å 20 år gamla fortfarande användbara, men tillhöra i
likhet med avnötningsmaskinen och ett antal andra maskiner Tekniska högskolan
och komma att flyttas till dess nybyggnad.

I verkstadsrummet, som anstalten disponerar av högskolan, utföres i malmkross
krossning av de i allt större mängd inkommande malm- och stenkolsproven,
och därjämte finberedning av analysprov samt avnötningsprov å sten och tegel,
i detta dammfyllda rum äro anstaltens två mekaniska arbetare ständigt sysselsatta
med finmekaniskt arbete, såsom svarvning och hyvling av metallprovstycken, polering
av provstycken för mikroskopiska undersökningar och justering och tillverkning av
instrument.

t ör vinnande av nödtorftigt utrymme för diverse mekaniska undersökningar
uppbyggdes vid skilda tillfällen en läktare utefter ena kort- och långsidan av
maskinsalen. De ursprungliga fönsterna på denna långsida ha att lämna ljus åt
både maskinsal och läktare, så att maskinsalens långsida, där allt finare mätningsarbete
och bänkarbete måste företagas, numera förses med otillräckligt dagsljus
från 3 fönster av cirka 1 meter effektiv höjd.

På läktarens kortsida utföras hållfasthetsprov å cement, utvittringsprov å
tegel, mikroskopiska undersökningar å järn och stål och fotograferingar, värmebehandlingsprov
upp till 1,200 C. å järn och stål, termometerkontroll, torkningsoch
inaskningsprov å bränslen och dessutom andra undersökningar av mest olikartade
slag. På långsidan äro uppförda 3 rum, nämligen rum för kalorimeterbestämningar
å bränslen, mörkrum för fotografi och rum för pappersprovningslaboratorium.

Det för alla dessa undersökningar disponerade i utrymmet är ytterligt otillräckligt,
och vad beträffar de för järn- och stålhanteringen samt verkstadsindustrien
så viktiga värmebehandlings- och mikroskopiska undersökningarna, så kunna dessa
på grund av bristande utrymme och otillräckliga anordningar endast ofullständigt
utföras.

För en fortsatt verksamhet på dessa provningsområden är nödvändigt, att
den mekaniska avdelningen och avdelningen för byggnadsmaterial erhålla skilda
lokaler av tillräcklig storlek, vilka äro på ändamålsenligt sätt indelade för de olika
provningskategorierna.

Maskinsalen erfordrar ökat utrymme, särskilda mindre rum erfordras för
ingenjörspersonal, förvaring av provföremål, instrument m. m. I synnerhet behövs
tillräckligt utrymme och utrustning för de mikroskopiska undersökningarna och för
värmebehandlingar m. m. å stål. Därtill kommer behov av mindre verkstad och
smedja.

På byggnadstekniska avdelningen behövas tillräckliga och lämpligt indelade
utrymmen för cementprovningarna, behandling av byggnadssten och för frysprovningar,
för lerundersökningar och tillräckligt stor lokal och utrustning för beredning
och provning av betong och armerade betongkonstruktioner, såsom balkar, pelare
m. in., av vilka undersökningar byggnadsindustrien är i största behov.

För utförande av vissa undersökningar i fria luften erfordras även yttre
markareal av tillräcklig storlek under anstaltens omedelbara uppsikt. Detta är i
synnerhet fallet för undersökningar över frysningens och atmosfärens inverkan på
olika byggnadsmaterial. Dessa undersökningar äro så mycket mer nödvändiga, då
de av naturliga skäl endast i begränsad utsträckning utföras vid utländska prov -

Kuvgl. Majds Nåd. Proposition Nr 176.

ningsanstalter, varför vårt land med dess strängare klimat är hänvisat till egna

erfarenhetsrön. „ . , , ,

Den nuvarande provningsanstalten förfogar icke over något sådant utrymme,

varför föreslagna undersökningar i berörda syfte hittills måst avböjas.

Bergskemiska avdelningen.

Med avseende på arbetskvantiteten är den bergskemiska avdelningen numera
den största, och arbetet på densamma är statt i snabb ökning.

Avdelningens huvudsakliga arbetsuppgift är analyser och kemiska undersökningar
av industriens oorganiska råmaterial och produkter.

Bergs- och järnhanteringen inom landet jämte den mekaniska verkstadsindustrien
och dessas avnämare lämnar härvid den största delen av det på avdelningen
kommande arbetet. Uppdragen omfatta analyser av järn- och andra malmer,
av järn, stål och andra metaller, såsom koppar, tenn, zink, bly samt legeringar därav.

För cement-, porslins- och tegelindustrien utföras analyser å cement, kalksten,
leror, fältspat m. m., för cellulosaindustrien å svavel, kalk, lutar m. m., varjämte
för skilda industrier, statens institutioner och allmänheten analyser i stort antal

Fordringarna på analysernas noggrannhet ha under de senaste 10 åren i
hög grad blivit skärpta, och allt oftare äro leveranskontrakt och prisregleringar
beroende av de vid anstaltens laboratorium erhållna resultaten, såsom bland annat i
stor utsträckning för tackjärn och malmer vid export och för stenkol vid import.

Av de många omständigheter, som försvåra arbetet på denna avdelning, må
först och främst framhållas det bristfälliga skick, i vilket provberedningsanordnmgarna
på grund av bristande utrymme befinna sig. De vid provtagningarna erhållna proven
av malmer, stenkol etc. måste nedkrossas och finbehandlas i mekaniska verkstaden
i en och samma malmkross, varvid svårigheterna att erhålla pålitliga generalprov
utan föroreningar från andra samtidigt under behandling varande prover äro
mycket stora.

Inredningen och utrustningen på bergskemiska laboratoriet ar i hog grad
bristfällig; den väsentliga delen, som anskaffades vid laboratoriets upprättande år
1899, måste då av ekonomiska skäl köpas i gammalt skick från annat laboratorium;
ventilationsmöjlighetema äro otillräckliga, och exempelvis sådan provbehandlmg som
vätesvavlefällning måste utföras i samma laboratoriesal, där analyser av svavelrena
malmer och järnprov utföras.

Omöjligheten att i olika lokaler fördela analyser och anordningar, som borde
hållas strängt åtskilda, har även i vissa fall lett till felaktiga resultat, som orsakat
såväl anstalten som uppdragsgivare obehag och svårigheter.

För en tillfredsställande verksamhet av bergskemiska avdelningen erfordras
särskilda nedkrossnings- och provberedningsrum, där malmer och bergarter kunna
nedkrossas och provtagas; utom den stora laboratonesalen fordras därjämte aven
mindre specialrum, såsom vätesvavelrum, elektrolysrum m. in. för olika operationer,
som böra försiggå avskilda från arbetet i stora laboratoriesalen. Dessa rum böra
även vara så inredda och ventilerade, att laboranterna ej såsom hittills skett lidit
men till hälsan av giftiga gaser.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171).

Aven bör utrustningen vara sådan, att laboranterna verkligen hava möjlighet
att utföra analyserna med den stora noggrannhet, som numera fordras av industri
och handel.

Kemiskt-tekniska avdelningen.

Denna avdelnings arbetsområde omfattar följande viktiga ämnesgrupper:

Bränslen, såsom stenkol, koks och torv, brännoljor, fotogen och bensin samt
gasformiga bränslen, såsom generatorgas, lysgas m. m. Dessa underkastas kemisk
analys och värmevärdebestämning, vartill ofta kommer provtagning i synnerhet
av stenkol.

Material och produkter från pappers- och cellulosaindustrien. Till de viktigaste
arbetena inom denna grupp höra kontrollprovningarna av svenska statens
normalpapper, vilken kontroll även i hög grad stegrat behovet av rationell provning
från fabrikanternas sida å såväl papper som cellulosa och trämassa. Dessa provningar,
för vilka anstaltens sakkunskap måste anlitas, äro stadda i snabb ökning.

Textilvaror, varå utföres undersökning å hållfasthetsegenskaper, sammansättning
och färgäkthet.

Bland den mångfald material, som i övrigt undersökes på denna avdelning,
kunna följande nämnas:

Oljor och andra smörjmedel, transformator oljor och andra elektriska isolationsmaterial,
oljefärger och andra bestrykningsmaterial, asfalt, tjäror, träkolningsprodukter,
harts och hartstvål, stearin och paraffin, kautschukvaror, ben, benmjöl
och lim. Härtill komma arsenikundersökningar i färger, tyger och tapeter.

Under den korta tid, som kemisk-tekniska avdelningen varit i verksamhet
(från och med 1911), har arbetsmängden inom densamma i hög grad ökats, och behovet
av dylika undersökningar från såväl officiella myndigheter som från privat
sida är statt i snabb tillväxt.

Avdelningen arbetar emellertid för närvarande under mycket'' ogynnsamma
förhållanden. Lokalerna bestå av tre små rum, personalen är för liten och utrustningen
bristfällig. På grund av otillräckligheten av såväl utrymme som resurser
måste även viktiga provningsuppdrag avböjas i allt större omfattning.

Garvämnes- och läderundersökningar kunna sålunda icke utföras, oaktat från
garvämnesindustrien upprepade gånger framhållits behovet av att få sådana undersökningar
utförda vid svensk officiell anstalt. För närvarande måste denna industri
i stor utsträckning vid leveranskontroll m. m. anlita utländska laboratorier.

Sprängämnesundersökningar kunna icke heller utföras vid anstalten, oaktat
från olika såväl officiellt som privat håll stort behov av sådana föreligger.

För en tillfredsställande verksamhet på den kemisk-tekniska avdelningen
fordras liksom för bergskemiska avdelningen särskilda nedkrossnings- och provberedningsrum,
rum för bränsleprovningar, för pappers- och textilprovningar och
tillräckliga laboratorielokaler för alla de nämnda organiskt-kemiska provningarna
och för det vetenskapligt-tekniska arbetet. Utrustningen måste även göras tillräcklig
i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Elektriska avdelningen.

Denna avdelnings verksamhet omfattar följande huvudsakliga provningsområden: Ledningsmaterial,

isolationsmaterial, galvaniska element och ackumulatorer,
kontroll, systemundersökningar och justering av elektriska instrument och mätare
för likström och växelström, magnetiska undersökningar å järn och stål, fotometriska
och effektundersökningar å ljuskällor samt diverse provningar av elektriska
anordningar och material.

Den elektriska avdelningens arbete är i vida högre grad än de övriga provningsområdena
beroende av fullständigheten hos dess utrustning såväl med avseende
på instrumentens och apparaternas antal som även med avseende på deras modernitet
och noggrannhet. Detta sammanhänger väsentligen med de växlande former,
i vilka den elektriska energien i praktiken utnyttjas, nämligen såsom likström eller
växelström med mycket låg upp till mycket hög strömstyrka, såsom högspänd, lågspänd
eller svagström, och varvid för undersökningarna i allmänhet erfordras i hög
grad olikartade inrättningar och apparater av största noggrannhet.

För vårt land i synnerhet är av största vikt såväl för närvarande som än
mer för den närmaste framtiden att äga ett officiellt elektriskt laboratorium.

Detta sammanhänger dels med den oerhört stegrade användningen elektriciteten
fått och kommer att få till följd av de redan färdiga eller under byggnad
varande stora elektriska anläggningarna av statlig, kommunal eller privat natur,
dels ock med den synnerligen viktiga roll, som materialens beskaffenhet och instrumentens
noggrannhet och kontroll spelar för både anläggningens och distributionens
ekonomi.

För såväl den byggande parten som för leverantören är därför av största
betydelse att kunna få materialen sakkunnigt och opartiskt undersökt med avseende
på sina elektriska egenskaper. Icke minst från statens vattenfallsbyggande verk
har anstalten hittills i sådant syfte flitigt tagits i anspråk. Likaledes är för såväl
statens och de kommunala verken som även för den elektricitetsförbrukande industrien
och allmänheten nödvändigt att vid behov få noggrann och opartisk kontroll
av den stora mångfald av olika elektriska instrument, som bestämma kraftförbrukning
och strömkostnader.

De berörda olikartade verksamhetsområdena för ett sådant elektriskt laboratorium
medföra emellertid behovet av stort lokalutrymme och god apparatutrustning,
under det att personalantalet kan vara relativt litet.

Apparater och utrustning för högspänning fordra dels på grund av faror vid
arbetet, dels av tekniska skäl relativt stora avskilda utrymmen. Likströmsmätningar
böra så vitt möjligt avskiljas från växelströmsmätningar, svagströmsmätningar
böra försiggå ostörda av övriga mätningar, så att galvanometrarna icke röna inflytande
av i omgivningen förefintliga magnetiska fält.

Dessa önskemål hava i blott ringa grad kunnat förverkligas vid materialprovningsanstaltens
nuvarande elektriska laboratorium, och detta kan därför endast*
i mycket begränsad grad motsvara moderna krav.

Denna avdelning har såsom förut nämnts helt och hållet måst förläggas till
förhyrda lokaler på annat ställe i staden. Av brist på utrymme måste likström,
växelström och högspänningsmätningar försiggå i samma rum, medförande stora

K ung l. Maj:ts Säd. Proposition Nr 176.

svårigheter och rent personliga faror vid arbetet. Både svagströms- och magnetiska
mätningar försiggå under ytterst knappt utrymme i ingenjörens arbets- och
skrivrum.

Till följd av kostnaderna för lokalhyra m. in. bliva de elektriska undersökningarna
för närvarande förhållandevis ganska dyrbara, vilket även i många fall
försvårar ett önskat anlitande av laboratoriets arbeten.

Vad beträffar utrustningen är densamma, oaktat den beredvillighet Kungl.
Maj.t vid upprepade tillfällen visat för avhjälpande av de mest påtagliga bristerna,
mycket otillräcklig, och såväl på grund härav som på grund av bristande utrymme
måste många provningsuppdrag avböjas.

Vid sidan av de rent elektriska undersökningarna bör till denna avdelning
även förläggas en del andra fysikaliska undersökningar, för vilka stort behov från
industrien och allmänhetens sida föreligga, men vilka för närvarande icke alls kunna
upptagas av anstalten. Hit höra provning av termometrar och pyrometrar, undersökning
av materialiers värmeutvidgning och värmeledning m. m. ävensom provning
av åtskilliga slag av maskiner med avseende på effektivitet och verkningsgrad.

Av denna kortfattade framställning torde med tydlighet framgå, att nuvarande
materialprovningsanstalten på grund av olämplig organisation, bristande utrymme och
otillräcklig utrustning icke kan nöjaktigt fullgöra sin verksamhet och fylla de
berättigade fordringdr, som ställas på densamma av myndigheter, allmänheten och
av den snabbt framåtskridande industrien. Ännu mindre kan den i tillräcklig omfattning
utöva sin tekniskt-vetenskapliga verksamhet, som dock är en av dess
huvuduppgifter.

För alla avdelningarna gäller, att provningsuppdrag i allt mer ökad utsträckning
antingen måste avböjas eller också endast ofullständigt kunna utföras. Även
blir utförandet av uppdragen på grund av arbetets anhopning allt mer försenat, och
härmed förlorar provningarna ofta sitt värde för det avsedda ändamålet. Få de
flesta avdelningarna kan numera personalantalet ej vidare ökas, utan i växande grad
måste övertidsarbete till långt in på nätterna tillgripas.

Att materialprovningsanstalten detta oaktat åtnjuter förtroende, och att nu
framhållna bristfälligheter ej alltför mycket komma till synes i anstaltens arbete
utåt, är främst att tillskriva personalens arbetsvillighet och hängivenhet för sina
uppgifter, vilka egenskapers utnyttjande dock numera nått gränsen för det möjliga.

Folkslag till ny materialprovningsanstalt.

Anstaltens uppgift och omfattning.

Provningsanstalten bör vara en statens anstalt, avsedd för provningar och
undersökningar av materialier, konstruktionsdelar, instrument och apparater, vilka
finna användning inom industrien, med avseende på deras mekaniska, kemiska,
elektriska och andra fysiska egenskaper och beskaffenhet.

Undersökningarna utföras:

a) emot betalning enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa på uppdrag av offentliga
ämbetsverk, enskilda firmor och personer;

b) i det allmännas eller vetenskapens intresse så långt därtill erforderliga

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 154 höft. (Nr 176.) 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition År 176.

medel kunna erhållas av staten, offentliga eller enskilda institutioner, och i den mån
provningsanstaltens löpande arbeten det medgiva.

Resultaten av under mom. a) hörande undersökningar må endast publiceras,
om uppdragsgivaren på särskild gjord förfrågan därtill lämnar sitt skriftliga medgivande.

Resultaten av under mom. b) hörande undersökningar böra däremot så fort
ske kan publiceras.

Anstaltens namn. I likhet med Wahlberg i hans förslag av år 1903 föreslå
vi som namn för den nya anstalten »Statens provningsanstalt», vilket namn även
upptagits av kommerskollegii-kommittén i dess betänkande av år 1913. .

Anstaltens arbete uppdelas på 5 tekniska avdelningar och 1 kontorsavdelning,
nämligen:

A) Mekaniska avdelningen, vid vilken utföras:

a) Hållfasthets- och andra mekaniska undersökningar å metaller, trä, läder
m. m. och konstruktionsdelar därav.

h) Yärmebehandlingsundersökningar å järn, stål och andra metaller.

c) Mikroskopiska och mikrografiska undersökningar å metaller och bergarter.

d) Mekaniska undersökningar å smörjmedel in. m.

Till denna avdelning hör även mekaniska verkstaden.

B) Byggnads-tekniska avdelningen, vid vilken utföras:

a) Mekaniska och fysikaliska undersökningar å naturlig och konstgjord
byggnadssten, cement, betong och andra byggnadsmaterialier.

b) Eldsäkerhets- och värmetekniska undersökningar å byggnadsmaterialier
och konstruktioner.

• C) Elektriskt-fysikaliska avdelningen, vid vilken utföras:

a) Elektriska, magnetiska och andra fysikaliska undersökningar å materialier.

b) Undersökningar av elektriska instrument, apparater och maskiner.

c) Fotometriska undersökningar.

d) Termometriska och andra fysikaliska undersökningar.

D) Bergskemiska avdelningen, vid vilken utföras:

a) Analyser och kemiska undersökningar av metaller, malmer, bergarter,
cement, jordarter etc.

b) Undersökningar av diverse tekniska produkter av oorganisk natur.

E) Kemiskt-tekniska avdelningen, vid vilken utföras:

a) Analyser och kemiska undersökningar av brännmaterialier, oljor och trädestillationsprodukter.

b) Undersökningar av kemiskt-tekniska produkter av organisk natur såsom
trämassa, hartser, kautschuk, garvämnen m. fl.

c) Kemiska och mekaniska undersökningar av papper och textilvaror.

Organisationsplan.

Den nya materialprovningsanstalten bör arbeta enligt av Kungl. Maj:t fastställt
reglemente och under högsta ledning av en av Kungl. Maj :t utsedd styrelse.

Den omedelbara ledningen utövas av en av Kungl. Maj:t tillsatt chef, som
bör hava säte i styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

I styrelsen för den nya anstalten förutsattes, att bland medlemmarna finnes,
utom anstaltens föreståndare, en eller flere personer med speciell sakkunskap på
materialprovningsområdet. En av dessa medlemmar bör lämpligen erhålla uppdraget
att vara anstaltens inspektör, vilket uppdrag bör vara förenat med arvode, förslagsvis
500 kronor per år.

Yad beträffar de provningsmetoder och förfaranden för undersökningarnas utförande,
som skola användas, bör det åligga anstaltens styrelse och närmast dess
chef att tillse, att desamma äro tidsenliga och rationella och i överensstämmelse
med materialprovningsteknikens framsteg.

Anstaltens personal.

Vid beräkning av behövlig personal för den nya anstalten har förutsatts, att
anstalten endast avser att nätt och jämnt fylla de behov, som med ledning av
hittills vunnen erfarenhet beräknas föreligga vid början av dess verksamhet, och att
tidpunkten härför kommer att vara år 1917.

Den personal, som provningsanstalten sålunda skulle behöva för sin verksamhet
under år 1917 är sammanställd i nedanstående tabell. Som jämförelse är
angiven personalbesättningen på den nuvarande anstalten vid tekniska högskolan

år 1913.	Föreslagen	Nuvarande
	personal	personal
	1917.	1913.
Chefen ...............................................................................	................. 1	1
Avdelningsföreståndare ..................................................	................. 5	4.5 J)
Assistenter...........................................................................	................. 13	10
Kontorspersonal ...............................................................	................. 3	2.5 !)
Arbetarpersonal...................................................................	................. 7	4
Vaktmästare och laboratoriebiträden m. m................	................. 4	2
	33	24

Plats och tomtutrymme för den nya provningsanstalten.

Vid val av läge för anstalten torde endast plats inom Stockholm eller i dess
omedelbara närhet kunna på allvar ifrågakomma.

Dels är Stockholm centrum för ett distrikt med mycket stor industri och
byggnadsverksamhet, som därvid utan onödig tidsutdräkt skulle kunna tillgodoses,
dels skulle anstalten komma att stå i omedelbarare kontakt med alla de statens
förvaltningsverk, som där äro förlagda och anlita desamma, slutligen och icke minst
viktigt är det i Stockholm lättast för anstalten att bibehålla sina tjänstemän på
en hög teknisk och vetenskaplig bildningsnivå och följa med den vetenskapliga utvecklingen
på dess olika arbetsområden.

De praktiska synpunkter, som i övrigt böra tillgodoses äro:

att anstalten bör ligga nära invid bredspårig järnvägsstation med il- och
fraktgodsexpedition,

att anstalten bör vara lätt tillgänglig för besökande uppdragsgivare.

*) 0.5 angiver att en befattningshavare delar sitt arbete mellan provningsanstalten och
annan tjänst.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Båda dessa önskemål äro betingade av nuvarande anstaltens erfarenhet och
torde endast behöva kortfattad motivering.

Redan från början måste anstalten systematiskt inriktas på att vara sina
uppdragsgivare till största möjliga gagn, och därför bör läget vara sadant, att
såväl alla godsförsändelser av provföremål med minsta möjliga tidsutdrägt och
kostnad nå anstalten, som även att de talrika personliga besöken av uppdragsgivarna
underlättas. Enär antalet uppdrag redan under de första åren kan beräknas till
cirka 3,000 per år, omfattande cirka 8,000 ä 10,000 provföremål, av vilka ett stort
antal äro tunga och besvärliga för längre lokaltransport, inses att dessa synpunkter
böra tillmätas stor betydelse.

Som ett slutligt önskemål kan framhållas, att det för utbyte av sakkunskap
är av stort värde, om den nya provningsanstalten kunde komma att ligga i närheten
av den nya tekniska högskolan.

Utan att på frågans nuvarande stadium kunna framställa något förslag, önska
vi dock såsom för ändamålet i högsta grad lämplig framhålla området vid Albano
station, söder om och gränsande till veterinärinstitutet.

Med avseende på behövligt tomtutrymme må framhållas dels markutrymmet
för de närmaste verksamhetsåren, dels ock för den framtida utveckling, anstalten
kan väntas gå till mötes.

För sin verksamhet behöver anstalten utrymme dels för de föreslagna byggnaderna,
dels utrymme för fältarbeten.

För dessa senare arbeten, som under den gångna tiden endast kunnat mycket
ofullständigt utföras, har ett stort behov gjort sig gällande.

De arbeten, som närmast avses, äro byggnadsarbeten, speciellt för bedömande
av olika byggnadsmaterials och konstruktioners beständighet mot fuktighet och frost,
vilka undersökningar måste utsträckas under lång tid. Sålunda höra uppföras smärre
konstruktioner av olika naturliga och konstgjorda material, ..som avses att fa tjäna
till åskådningsmaterial för framtida byggnadsverksamhet. Aven behöva tillfälhga
smärre byggnadskonstruktioner uppföras för undersökning av konstruktionens hållfasthet,
materialens värmeisolation m. m.

För den egentliga nu föreslagna byggnaden, som tänkes fritt liggande, bör
inklusive fasadremsa och sidovägar beräknas 80 x 70 meter och för fältarbeten
ytterligare 80 x 50 meter, alltså för närmaste behovet 80 x 120 = 9,600 kvadratmeter.

Rörande det tomtutrymme, som redan från början bör reserveras^ för framtida
behov, är svårt att för närvarande fastställa någon siffra. Dock må redan nu
framhållas, att vissa nya byggnader inom en relativt snar framtid sannolikt bliva
erforderliga. Sålunda är behovet framträdande av en modern anordning för provning
av störa ankare och kättingar, men torde därmed tillsvidare kunna anstå.
Den byggnad, som måste beräknas härför, erfordrar en golvyta av cirka 8 x 25
meter.

Huvudsaken är emellertid, att denna omständighet beaktas, och att möjligheten
till sådana nödvändiga tillbyggnader icke från början avskäres.

Nybyggnadens plan och indelning.

Vid utarbetandet av planen till den nya byggnaden hava följande synpunkter
varit de bestämmande:

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 176.

att de enskilda lokalerna och laboratorierna så nära som möjligt avpassats
för det avsedda ändamålet och det arbete, som inom lokalen skall utföras, och att
därvid golvytan inskränkts så långt, som varit förenligt med lokalens ändamålsenlighet
;

att grupperingen av de olika lokalerna så naturligt som möjligt anslutit sig
till arbetsgången för de olika grupperna av provföremål, så att transporterna och
godsfördelningen inom byggnaden måtte så mycket som möjligt underlättas och
förenklas;

att byggnaderna i olika riktningar hava goda utvidgningsmöjligheter, så att
härigenom nybyggnadens storlek kunnat inskränkas att motsvara de inom den närmaste
framtiden beräknade behoven;

att byggnaden utföres med största enkelhet och utan onödiga arkitektoniska
anordningar, så att kostnaden måtte bliva så låg som möjligt i förhållande till
byggnadens ändamålsenlighet.

Byggnadsförslaget är efter av oss uppgjorda planer utarbetat av arkitekten
m. m. Ludvig Peterson och återfinnes i bilaga--— —

Den föreslagna nybyggnaden omfattar:

Huvudbyggnad med jordvåning, två över-liggande våningar och vind samt

två flygelbyggnader, till största delen i en våning, delvis i två våningar.

Huvudbyggnadens plan utgöres av en rektangel av 49 meters längd och 15.5
meters bredd och inrymmer administrations- och kontorslokaler, bergskemiska och
kemiskt-tekniska avdelningarna ävensom vissa delar av elektriskt-fysikaliska avdelningen.

Flygelbyggnaderna äro med korridorer förenade med huvudbyggnaden och
utgöras av:

Flygelbyggnaden för mekaniska och byggnadstekniska avdelningarna av cirka
48 meters längd och 24 meters bredd;

flygelbyggnaden för elektriskt-fysikaliska avdelningen av 19 meters längd
och 21.5 meters bredd.

Rumsfördelning och inredning av byggnadens olika delar är i detalj angiven
å sid. — —.

De olika avdelningarnas anordning.

1. Administrations- och kontor savdelning en.

Dessa lokaler äro förlagda i huvudbyggnaden, l:sta våningen, högra delen,
och utgöras av:

A. Arkiv.

B och C. Kontors- och skrivrum.

D. Kassavalv.

E. Skrivrum.

F. Chefens rum.

G. Bibliotek.

H. Mottagningsrum och väntrum.

I. Expeditionsrum för inkommande provföremål, telefonväxel m. m.

S. Mottagningsrum för större provföremål, uppacknings- och för varingsrum

m. m.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Expeditionsrummet I mottager inkommande försändelser och mindre provföremål
och står i nära förbindelse till godsemottagningsrummet S för granskning
och registrering av dit inkommande tyngre försändelser och provföremål.

Från rummen I och S distribueras provföremålen därefter till respektive
avdelningar. Mycket tunga föremål anmälas i rummet I, men köras direkt till
arbetslaboratorierna i flygelbyggnaderna.

2. Mekaniska och byggnadstekniska avdelningarna.

Den högra flygelbyggnaden är helt och hållet avsedd för dessa avdelningar.

Enär de hydrauliska maskinerna på dessa båda avdelningar drivas från samma
hydrauliska central, och vissa maskiner på ena avdelningen stundom kunna tagas i
anspråk för arbeten på den andra avdelningen, och slutligen för att förenkla och
underlätta transporten av de olika provföremålen och materialierna, äro dessa båda
avdelningar lagda intill varandra, mekaniska avdelningen på yttre, byggnadstekniska
avdelningen på inre sidan.

Genom hela denna senare avdelning utefter skiljeväggen löper ett transportspår,
på vilket föremålen kunna föras mellan de olika verkstäderna och maskinsalarna.
Båda avdelningarna stå i nära samband med godsemottagningsrummet S
och genom korridorer med kontorsavdelningen.

Den mekaniska avdelningen omfattar i markens plan:

A. Stora maskinsalen, där de större hållfasthetsprovningsmaskinerna äro
uppställda.

Den förutnämnda stora Werdermaskinen är avsedd att här hava sin plats i
salens vänstra del. De tunga provföremål, såsom ankare och andra konstruktioner,
som provas i denna maskin, inköras på trallvagn på det centrala spåret och införas
över vändskiva i maskinsalen. Över Werdermaskinen är liksom i den nuvarande
maskinsalen anordnad en travers, som lyfter föremålen in till maskinen och i övrigt
tjänstgör vid flyttning av de till denna maskin hörande tunga hjälpmaskindelarna.

I denna maskinsal är även uppställd den hydrauliska kraftcentralen, som
lämnar kraft till samtliga hydrauliska maskinerna.

I ett mindre från maskinsalen avdelat rum äro anbragta en del specialmaskiner,
som lämpligen på grund av arbetets natur böra hava avskilt utrymme.

B. Avdelningsföreståndarens rum och instrumentrum.

C. Assistentrum och samlingar.

Det har ansetts olämpligt att sammanföra de provföremål, som böra för en
längre framtid förvaras, från alla avdelningarna till ett enda rum. För att dessa
provföremål av särskilt intresse och instruktiv beskaffenhet skola komma till största
möjliga nytta och erhålla bästa övervakande böra de hellre behallas pa särskild
förvaringsplats inom den avdelning, de tillhöra.

D. Provförvaringsrum.

Alla provföremål måste en viss tid, 3 å 6 månader, förvaras på provningsanstalten
för att kunna vara till förfogande i händelse av fortsatta provningar eller
kontrollundersökningar.

E. Mekanisk verkstad.

Den föreslagna verkstaden är till sin storlek obetydligt större än den, som
för närvarande av anstalten disponeras, vilken senare dock även tages i anspråk för
andra ändamål. Den är förlagd intill maskinsalen, och på den förutnämnda räls -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

banan kunna tunga föremål, såsom axlar och andra maskindelar, som skola undergå
förberedande bearbetning, över vändskivan införas direkt i verkstaden.

F. Smältrum och värmebehandlingsrum.

Såsom förut framhållits, är metallernas värmebehandling av avgörande betydelse
för deras hållfasthetsegenskaper, varför även undersökningar över värmebehandlingens
inflytande är av största vikt inom den moderna materialprovningen. I
det härför avsedda rummet äro dessutom anordnade ugnar för provbränning av leror
och bedömande av deras lämplighet för tegeltillverkning, ävensom för andra liknande
ändamål.

6. Smedja.

H. Betongverkstad.

Med erhållande av denna verkstad blir anstalten iståndsatt att på ett effektivt
sätt biträda byggnadsindustrien på olika områden med rationella provningar av betongkonstruktioner,
murpelare och liknande. Enär dessa provningar i regel omfatta ett
stort antal provföremål av ofta stora dimensioner, såsom balkar, bjälklag m. m.,
vilka skola beredas i betongverkstaden och där förvaras under ganska lång tid,
fordra dessa arbeten relativt stort utrymme.

Genom hela lokalen löper rälsbana och travers. Db fårdigberedda provföremålen
föras efter vederbörlig härdningstid på trallvagn in till den närliggande
maskinsalen.

I. Maskinsal för byggnadsmaterial.

I denna sal äro uppställda de hydrauliska maskinerna för hållfasthetsprovningar
av de till avdelningen hörande byggnadstekniska provföremålen. Genom att
hava denna maskinsal avskild från den mekaniska avdelningens undvikes, att de för
metallprovning avsedda maskinerna bliva neddammade och arbetet i övrigt försvårat
av dammet från krossade betong- och tegelprover.

K. Stenverkstad.

Här beredas bl. a. den stora mängd provstycken av tegel, som höra till
anstaltens löpande provningar.

L. Frysningsrum.

Detta rum är avsett för de viktigare provningarna av byggnadsmaterialiers
frostbeständighet.

M. Avdelningsföreståndarens rum och instrumentrum.

N. O och P. Cementlaboratorium.

I rummet O sker beredning av cementprovstyckena ävensom vissa provningar
enligt normerna för cementundersökningar, N är vattenlagringsrum för de så beredda
provkropparna, P är förrådsrum och provförvaringsrum.

Den mekaniska flygelbyggnadens främre del över rummen B, C, D och L,
M, N, O och P är byggd i två våningar.

I övre våningen inrymmas:

Laboratorium för metallografi (metallmikroskopi), nämligen:

A. Arbetsrum för mindre värmebehandlingar.

B. Preparerings- och etsningsrum.

C. Rum för mikroskopering och fotografering.

D. Fotografiskt mörkrum.

Rummen E, F och G äro avsedda för byggnadstekniska avdelningen, nämligen:

E. Ritrum.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 176.

F. Rum för samlingar in. in.

G. Arbetsrum för lerprovningar.

I bottenvåningen disponerar ovannämnda avdelningar rummen A och B som
förrådsrum och källarlokaler.

3. Elektriskt-fysikaliska avdelningen.

De på denna avdelning förekommande provningarna kunna med avseende på
sitt lokalbehov delas i två grupper, nämligen, dels elektriska provningar med lågspänd
ström, såsom fotometriska, magnetiska och instrumentkontroll, ävensom diverse
fysiska undersökningar, såsom termometer- och pyrometerkontroll m. fl., och dels
elektriska provningar med högspänd ström.

Den första gruppens provningar äro förlagda till följande lokaler i huvudbyggnadens
bottenvåning och jordvåning, vänstra sidan:

M. Rum för kontroll av elektriska instrument för likström.

N. Rum för svagströmsmätningar, såsom undersökningar av ledningsmotstånd,
magnetiska mätningar in. fl.

O. Rum för mätarejusteringar.

I samband med justering och kontrollering av elektricitetsmätare är här även
anordnad en liten instrumentverkstad för reparation av desamma. De mindre elektricitetsverken
insända ofta sina mätare för tillsyn och kontrollering, och det är da
nödvändigt att på anstalten kunna utföra de därvid behövliga smärre reparationerna.

P. Rum för avdelningsföreståndare.

Q. Rum för lampundersökningar, undersökning av primär- och sekundärelement
m. m.

R. Fotometerrum.

För de ofta förekommande och viktiga fotometriska undersökmngarna av
ljuskällor föreslås ett ändamålsenligt inrättat mörkrum.

För att även starka ljuskällor av olika slag skola kunna tillfredsställande
mätas, måste rummet vara av avsevärd längd och även djup. Det föreslås därför
att gå ned till källarvåningens plan. Utefter rummets ena långsida och kortsida
går i lista våningens golvplan en läktare för möjliggörande av mätningar i detta

golvplan. . .

Den andra gruppens provningar, nämligen elektriska undersökningar med högspänd
ström, såsom provning av isolationsmaterial och instrument för höga volttal,
kunna däremot ej lämpligen utföras i huvudbyggnaden, dels emedan de verka alltför
störande på svagströmsmätningar och dels emedan de erfordra stora utrymmen.
Dessa provningar äro därför förlagda till den elektriska flygelbyggnaden, som av
nämnda orsak bör ligga på något avstånd från huvudbyggnaden, med vilken den
är förenad genom korridor.

I denna flygelbyggnad äro föreslagna följande lokaler:

V. Mindre verkstadsrum för reparationer och tillverkning av provmngsanordningar
för elektriska avdelningens behov.

X. Maskinrum avsett för de olika elektriska aggregaten för växelström.

Y. Sal för växelströmsmätningar.

I denna lokal utföres huvudparten av växelströmsmätnmgarna, nämligen dels
direkta undersökningar å instrument, maskiner m. m., dels avläsningarna vid isola -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

tionsprovningarna i transformatorrummet. Även är avsett att här kunna utföra
elektriska provningar å större och tyngre provföremål.

Z. Transformatorrum för höga spänningar.

Här äro de olika transformatorerna uppställda. Salen bör givas det föreslagna
utrymmet för att bereda tillfälle till provningar med de höga volttal, som
redan nu och ännu mer inom den närmaste framtiden erfordras av den elektriska
industrien och kraftanläggningarna. Apparaterna och utrustningen för högspänning
fordra nämligen dels på grund av farorna vid arbetet, dels på grund av tekniska
skäl (elektrisk kapacitet i omgivande väggar och tak) relativt stort avskilt utrymme.

I jordvåningen disponeras av elektriskt-fysikaliska avdelningen:

D. Ackumulatorrum.

E och F. Källarlokaler.

G och H. Rum för termometerkontroll och andra fysikaliska undersökningar.

4. Bergskemiska och kemiskt-tekniska avdelningarna.

Dessa avdelningar äro i huvudsak förlagda till huvudbyggnadens 2:dra våning.

Ett par lokaler äro emellertid anordnade i lista våningen (bottenvåningen),
nämligen:

T. Rum för nedkrossning och provberedning.

I detta rum, som ligger bredvid godsemottagningsrummet S, utföres krossning
och neddelning av malm-, bergarts- och stenkolsprover i särskilda härför av- •
sedda beredningsmaskiner.

Såsom redan är framhållet, är vid den moderna export- och importhandeln
av malmer och stenkol värdebestämningen allt oftare baserad på av materialprovningsanstalten
utförd provtagning och analys av varan. Ett oundgängligt villkor
för tillförlitlig): resultat är att anstalten disponerar tillräckligt utrymme för den
viktiga krossnings- och neddelningsbehandlingen av de inkommande provpartien.

L och K. Rum för bränsleundersökningar.

Dessa två rum, i vilka skola utföras alla de vanliga undersökningarna av
bränslen, nämligen bestämning av fukt, aska och värmevärde m. m. i stenkol, torv
o. d. ligga i nära grannskap till provberedningsrummet.

Sedan de inkommande proven av metaller, malmer m. in. antingen på verkstaden
eller i nedkrossningsrummet blivit beredda till generalprov, uppföras dessa
för vidare analys till 2:dra våningen (1 tr. upp).

På grund av de bergskemiska undersökningarnas starkt specialiserade karaktär
bör det därför avsedda laboratoriet vara skilt från de för de organiskt-kemiska
undersökningarna avsedda lokalerna.

Den bergskemiska avdelningen omfattar högra halvan av våningen och utgöres
av:

A. Laboratoriesal för bergskemiska analyser.

I denna sal utföras huvudparten av de talrika bergskemiska analyserna.
Intill densamma ligga direkt:

B. Vågrum.

Här utföras vägningarna ävensom assistenternas räkne- och skrivgöromål.

C. Avdelningsföreståndarens rum och bibliotek.

D. Rum för specialanalyser.

E. Rum för elektrolys och analyser med elektrisk ugn.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 154 käft. (Nr 176.) 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

F. Yätesvavlerum.

Gr. Provberednings- och förvaringsrum för svavel- och fosforrena prover.

H. Provberednings- och förvaringsrum för övriga prover.

Sedan malm- och bergartsproven i nedkrossningsrummet undergått den grövre
neddelningen, måste de vidare finrivas och beredas för analysen. De ovannämnda
två kategorierna av prover böra härför hava särskilda platser för undvikande av
förorening.

Den kemiskt-tekniska avdelningen disponerar våningens vänstra del med
följande lokaler:

M och N. Organiskt-kemiska laboratorier.

p> dessa utföras de talrika organiskt-kemiska undersökningarna å olika slag
av råmaterial och produkter, som närmare i annat sammanhang specificerats.

O. Avdelningsföreståndarens rum och vågrum.

P och R. Pappers- och textillaboratorium.

Här utföras de mekaniska, mikroskopiska m. fl. undersökningarna å papper
och textilvaror. Särskilt bör nämnas de ganska omfattande provningarna i samband
med kontrollen av statens normalpapper.

S och G. Provförvarings- och provberedningsrum.

K och L. Förrådsrum för syror, reagenser och glas.

Å byggnadens vind är ett utrymme avsett för solbelysnings- och ljusexponeringsprovningar
å företrädesvis papper- och textilvaror.

Övriga lokaler och bostäder.

Centralvärmeledningens pannrum är föreslaget att förläggas till källarvåningens
högra del, rummen K och L.

Anordningen av frukostrum, toaletter m. m. torde framgå av ritningarna.

Bostäder inom anstalten hava ansetts önskvärda för förste vaktmästaren och
en verkmästare. Vaktmästarebostaden om 2 rum och kök är förlagd till jordvåningens
vänstra hörn; verkmästarbostaden likaledes om 2 rum och kök är föreslagen
till den mekaniska avdelningens flygelbyggnad, ovanpå smältrummet och
smedjan.

Anstaltens utrustning och inredning.

Vatten, gas och elektrisk ström är tänkt att erhållas direkt från Stockholms
stads respektive nät.

Vad beträffar de olika avdelningarnas tekniska utrustning, så framgår av
redogörelsen över den nuvarande provningsanstaltens utveckling, att anstalten under
årens lopp såväl genom anslag från staten och jernkontoret som även för egna
medel har förvärvat vissa egna maskiner, instrument och inredningsartiklar. Av
denna utrustning, som är specificerad i anstaltens inventariebok, är en stor del av
modem och god beskaffenhet och största delen fortfarande användbar, och det förutsättes,
att dessa inventarier skola överlåtas till den nya anstalten. Aven förutsättes,
att den flera gånger omnämnda universalmaskinen, system Werder, till vilken anstalten
av jernkontoret fått nyttjanderätten sig överlåten, får disponeras av den
nya anstalten.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 176.

De förutnämnda provningsmaskinerna däremot, som tillhöra tekniska högskolan,
äro beräknade att överflyttas till högskolans blivande undervisningslaboratorier,
varför ersättningsmaskiner för desamma måste nyanskaffas för den föreslagna
anstalten.

Behovet av nyanskaffning av andra maskiner, instrumenter och redskap är
emellertid, såsom av den föregående redogörelsen framgår, mycket stort, och skall
i en del viktigare avseenden närmare beröras.

Den fullständiga förteckningen av behövlig ny utrustning och inredning framgår
dels av detalj uppgifterna under rubriken rumsindelning och inredning, sid. 65,
dels av kostnadsförslagen, bilagor 2 t. o. m. 6.

På mekaniska avdelningen äro föreslagna två dragprovningsmaskiner, den ena
på 75 ton maximibelastning, den andra på 50 ton.

Den nuvarande 46-ton maskinen, som tillhör Tekniska högskolan, har nämligen
alltför ofta visat sig otillräckligt stark vid provning av stål med hög hållfasthet
och måste därför ersättas med väsentligt starkare maskin. Även har hållfasthetsproven
under flera år vissa tider varit så talrika, att arbetet ej medhunnits vid
denna enda maskin under ordinarie arbetstiden, utan har endast kunnat fullgöras
genom att medelst övertids- och nattarbete utsträcka maskinens funktionstid.

Vridnings- och torsionsprov å axlar, metallstänger in. m. har hittills endast
kunnat ofullständigt utföras, varför en mindre maskin föreslagits för fyllande av
detta behov.

Mekanisk provning av smörjmedel och antifriktionsmetaller har likaledes
endast kunnat utföras med otillfredsställande apparater, varför lämplig maskin härför
föreslagits.

Driften av alla de hydrauliska maskinerna sker från en central tryckackumulator,
automatiskt driven med elektrisk motor och trippelpump, varigenom dels
motorer och pumpar för varje enskild maskin inbesparas, dels ett betydligt mer
ekonomiskt driftsförhållande erhåll es.

Verkstadsutrustningen är ej i detalj specificerad, men avser endast att innehålla
de nödvändigaste maskinerna för provberedningsarbetet.

Smältrummet är försett med mindre gasugnar för värmebehandlingar upp till
1,200° C och med elektrisk utrustning för alstrande av högre ugnstemperaturer.

För provning av större ankare har den för sådant ändamål hittills använda
Werdermaskinen endast kapacitet till viss gräns, varför mycket stora ankare, som
numera inom landet tillverkas, ej kunna underkastas provning vid anstalten. En
tillräckligt stark maskin för sådant ändamål fordrar emellertid särskild lokal och
skulle även draga mycket avsevärda kostnader, varför den icke föreslagits att ingå
i anstaltens nyutrustning.

På byggnadslaboratoriet gör det starkt växande antalet provningar av betong,
cement och tegel det nödvändigt att hava speciella tryckpressar för dessa olika
provföremål. För tryckning av betongkuber och betongpelare ävensom för provning
av murpelares hållfasthet, varav största behov föreligger, föreslås anskaffandet av
en tryckpress om 500 tons belastning och 3 meters fri höjd.

För frostbeständighetsproven å byggnadssten är nödvändigt att inrätta en
mindre frysningsanläggning med frysmaskin av ammoniak- eller kolsyretyp för erhållande
av tillräckligt låga temperaturer.

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Cementprovningslaboratoriet är i behov av en del nya maskiner för olika
cementprovningar.

Den elektriskt fysikaliska avdelningens stora behov av instrument och apparater
är redan förut utförligt motiverat. Beträffande de viktigaste detaljerna av
den föreslagna utrustningen må följande framhållas. För att fylla det trängande
behovet av ett ackumulatorbatteri med tillräckligt energibelopp för möjliggörandet
av olika slags likströms- och växelströmsmätningar vid konstant volttal föreslås ett
batteri om 110 volt och 126 amp. under 3 timmar. Önskvärt skulle vara att
erhålla samma ström med 220 volt, men tillsvidare måste av kostnadsskäl därmed
anstå.

För vissa mätändamål behöves emellertid ackumulatorström av högre spänning;
för dessa ändamål föreslås ett litet extra batteri på 300 volt och 2.5 amp. 5 timmar.
Batteriernas laddning förutsattes tillsvidare för undvikande av anskaffningskostnaderna
för omformare att ske direkt från nätet med förkopplade motstånd.

För producerandet av mycket höga strömstyrkor för kontroll av alla härför
avsedda instrument och mätare föreslås anskaffandet av 4 stycken järnnickelackumulatorer
om 1,000 amp. under 2 timmar. För laddning av dessa fordras särskild
omformare. Högspänningsmätning med likström erfordrar en generator om 3,000
volt och 2 amp. driven med motor.

Magnetiska och kapacitetsmätningar erfordra en god ballistisk galvanometer
jämte tillbehör. För andra svagströmsmätningar, speciellt motståndsmätningar, äro
föreslagna särskilda instrumentella anordningar.

För fotometerundersökningar äro föreslagna härför behövliga anordningar.

För växelströmsmätningar äro närmast behövliga ett omformareaggregat, bestående
av motor samt en ström- och en spänningsgenerator, den senare vridbar för
åstadkommande av olika fasförskjutningar. Därtill kommer ett antal nödvändiga
moderna specialinstrument för olika slags växelströmsmätningar, bland vilka må
nämnas en oscillograf för upptagande av växelströmkurvor.

Kostnadsförslaget för den på elektriskt fysikaliska avdelningen närmast nödvändiga
utrustningen slutar på en summa av 52,000 kronor.

Härvid har emellertid ej kunnat beaktas behovet av ett särskilt viktigt maskinaggregat,
vilket redan nu och inom en nära framtid i ökad grad blir behövligt,
nämligen för alstrande av höga spänningar över 100,000 volt.

För isolationsmätningar av elektriska isolatorer erhöll nuvarande anstalten år
1905 en motorgenerator om 7 kw. samt två transformatorer om vardera 50,000 volt.
Under de gångna åren har detta aggregat gjort stor nytta och skulle bliva den nya
anstaltens enda aggregat för alstring av höga spänningar.

Tekniken på högspänningsområdet har emellertid snabbt utvecklats, och numera
äro i Sverige anläggningar av upp till 80,000 volt under arbete. Enär de
elektriska materialen för sådana anläggningar måste provas för motsvarande högre
(i allmänhet 3 gånger högre) spänning, förutsätter sådana undersökningar en provspänning
av 250,000 volt mot jord.

Anstaltens båda elektriska sakkunnige, civilingenjörerna fil. lic. Axel Enström
och fil. dr Birger Lindgren hava i sitt förslag till utrustning vidhållit behovet av
ett maskinaggregat för sådant provningsändamål. Detta aggregat omfattar dels en
större omformare för leverans av större energibelopp, dels en ny enfastransformator
om sekundärt 500,000 volt mellan uttagen och 250,000 volt mot jord, 100 k. v. a.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 176.

Omformaren skulle i första hand användas för denna transformator, men även kunna
vid behov leverera ett större energibelopp för växelström, något som ofta är behövligt,
i synnerhet vid provning av växelströmsapparater, och vartill anstalten annars
saknar alla möjligheter. Till aggregatet är föreslagen en trefasgenerator om
150 k. v. a.

Även hava samma sakkunniga ansett behövlig en högfrekvensgenerator, driven
av ackumulatordriven motor.

Kostnaden för dessa senast anförda aggregat slutar på en summa av 43,300

kronor.

Enär det synts oss som om de ifrågavarande maskinerna i förhållande till
kostnadernas storlek icke för närvarande äro av samma stora nödvändighet som
den övriga föreslagna utrustningen, anse vi, att med anskaffandet därav måtte anstå,
varför denna post å 43,300 kronor icke medtagits i det sammanförda kostnadsförslaget.

A de båda kemiska avdelningarna omfattar den föreslagna apparatutrustningen
de för de många olikartade kemiska operationerna nödvändiga utensilierna, för vilka
kostnadssumman dock slutar på relativt mindre belopp. Såsom dragande avsevärdare
kostnad må påpekas en del mindre maskiner och apparater för provning av
pappers- och textilprodukter ävensom den nödvändiga utrustningen av nedkrossningsrummet.

Inredningen av dessa avdelningar med laboratoriebord, dragkapell o. s. v. är
dock i förhållande till övriga avdelningar av mera kostsam beskaffenhet.

_ Inredningen i allmänhet, bestående av arbetsbord, bänkar, skåp m. in. är i
samtliga fall beräknad vara av möjligast enkla beskaffenhet, som kan vara förenlig
med ändamålsenlighet och varaktighet.»

Efter att härefter hava gjort en detaljbeskrivning av rumsfördelning
och inredning lämna de sakkunniga följande

‘•Kostnadsförslag: för den nya anstalten.

Kostnadsberäkningen för den föreslagna byggnaden är uppgjord av arkitekten
m. m. Ludvig Peterson, bilaga 1.

Härvid bör särskilt påpekas, att i beräkningarna förutsatts, dels att byggnaden
skall förläggas på plan mark med vanlig byggnadsgrund, dels att rör och kablar
för gas, vatten, avlopp och elektrisk ström äro nedlagda till tomtgränsen.

Komma dessa förhållanden ej att äga rum på den plats, som eventuellt anvisas
åt den nya anstalten, måste vederbörlig hänsyn härtill göras vid den slutliga
kostnadsbestämningen.

Kostnadsberäkningarna av de olika avdelningarnas utrustning och anstaltens
inredning äro gjorda av nuvarande anstaltens föreståndare i samarbete med de sakkunniga
tjänstemännen på de olika avdelningarna efter infordrade kostnadsförslag från
de på området ledande svenska och utländska firmorna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Sammanställning av kostnaderna för byggnad, ntrnstning och inredning
av ny materialprovnlngsanstalt.

Byggnadsarbete jämte gas, vatten, avlopp, värmeledning Kr m.

........................................................................................ bilaga 1 465,000: —

Utrustning av

mekaniska avdelningen ....................................................... bilaga 2 68,200: —

byggnadstekniska avdelningen ............................................ bilaga 2 40,500: —

elektriskt fysikaliska avdelningen....................................... bilaga 3 52,000:

bergskemiska avdelningen ................................................... bilaga 4 12,900: —

kemiskt tekniska avdelningen ............................................ bilaga 5 11,400: —

Inredning av alla lokaler ....................................................... bilaga 6 43,000:

Reparation och uppsättning av vid nuvarande anstalten befintliga

maskiner m. ...........................................................................................2,000: —

Summa kronor 695,000: — »

De åberopade bilagorna torde jag ej behöva återgiva, däremot ber
jag att ur förslaget få vidare anföra följande:

“Beräknad budget för den nya anstalten.

Inkomster.

Vid beräkning av inkomster för den föreslagna anstalten kan som tillförlitligaste
beräkningsgrund läggas den utveckling, som den nuvarande materialprovningsanstalten
genomgått.

Anstaltens årliga bruttoinkomster av utförda provningar hava under de senaste
5 åren ökats från 51,880 kronor under år 1907 till 82,840 kronor under år 1912
eller i medeltal ökats med cirka 6,200 kronor per år.

För de 10 första månaderna av år 1913 motsvarar bruttoinkomsten för provningar
över 90,000 kronor per år.

Under de senaste åren har provningsanstalten emellertid på grund av sina
lokalers otillräcklighet varit nödsakad avböja ett flertal ifrågasatta stora undersökningsserier,
för vilka avsevärda inkomster skulle hava influtit. Med den utrustning,
den föreslagna anstalten är avsedd erhålla, skulle sådana undersökningar, av vilka
åtskilliga fortfarande äro att påräkna, kunna utföras.

Rörande de taxor, som komma att fastställas för den nya anstalten, förutsattes
att de ej komma att understiga de taxor, som varit fastställda för den nuvarande,
eller de beräkningsgrunder, som där tillämpats.

Antages den nya anstalten kunna fullt börja sin verksamhet år 1917, och
antages för de. närmaste åren samma årliga stegring av bruttointäkten som under
den gångna 5-års perioden 1908—1912, så skulle bruttointäkten under år 1917
uppgå till cirka 113,000 kronor.

Med ledning härav och efter granskning i detalj av de olika avdelningarnas
hittillsvarande utveckling och verksamhetsområden, finna vi för den nya anstaltens
första verksamhetsår följande inkomster vara sannolika:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Bruttointäkt för utförda provningar.

Mekaniska avd

Byggnadstekniska
Elektriskt fysikaliska
Bergskemiska
Kemiskt-tekniska

avdelningen

kronor 20,000
» 24,000

» 15,000

» 28,000

23,000

Summa kronor 110,000

.Med en föreslagen personal av 33 personer motsvarar denna summa en årlig
bruttointäkt av cirka 3,300 kronor per person.

Den nuvarande anstalten «Jiar under de senaste 5 åren haft en bruttointäkt
av i medeltal cirka 3,500 kronor per person.

Att intäkten vid den nya anstalten per person måste beräknas mindre beror
huvudsakligen på det myckna övertidsarbete, som den nuvarande personalen underkastat
sig (visserligen mot särskild ersättning), dels ock på det ökade arbete, som
på den nya anstalten måste nedläggas på tekniskt-vetenskapliga arbeten, rationell
statistik m. m.

Utgifterna för den nya anstaltens verksamhet komma att utgöras av dels
avlöningar, dels övriga omkostnader för driften.

Avlöningar.

Vid avvägandet av det förslag till avlöningsstat, som nedan anföres, har den
synpunkten varit avgörande, att avlöningarna icke må sättas högre än som är oundgängligt
för att erhålla tillräckligt sakkunnig personal för de olika arbetsuppgifterna.

Det framgår tillfyllest av vad som är meddelat rörande provningsanstaltens
arbete och uppgifter, att mycket stora fordringar i avseende på sakkunskap och
arbetsförmåga måste ställas på dess personal. Anstalten måste vara högsta instans
inom landet i vad som rör materialprovning, och dess arbeten måste sålunda vara
gjorda med största sakkunskap på dessa områden, samtidigt som därmed måste förenas
största möjliga snabbhet i utförandet.

I nedanstående förslag hava vi angivit de minsta avlöningar, för vilka vi
anse ett sådant mål kunna nås, och med vilka det kan vara någon utsikt att erhålla
den väsentliga delen av personalen bunden vid anstalten så lång tid, att kontinuitet
i arbetet skall kunna påräknas.

Härvid må påpekas, att chefens avlöning är föreslagen lägre än de inkomster,
som den nuvarande anstaltens föreståndare uppburit såsom sådan under de senare åren.

De angivna avlöningarna avse summan av begynnelselön, tjänstgöringspengar
och ortstillägg.

Utgifter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Ordinarie tjänstemän.

			Avlöning. Kronor.
Chefen...........................			....... 9,000	— 9,000: —
5 avdelningsföreståndare (2	ålderstillägg å 500 kr.)........	....... 5,800	— 29,000: —
3 assistenter	(3	» å 500 kr.)........	....... 4,000	— 12,000: —
2 2:dreassistenter,kvinnl.	(2	» å 300 kr.)........	....... 2,400	— 4,800: —
1 kamrerare	(3	» å 500 kr.)........	....... 4,000	— 4,000: —
1 registrator, kvinnlig	(2	» å 200 kr.)........	....... 2,000	— 2,000: —
1 verkmästare	(2	» å 300 kr.)........	....... 2,400	— 2,400: —
	(jämte fri bostad)
1 vaktmästare	(1 ålderstillägg å 100 kr.)........	....... 1,400:— 1,400: —

15 (jämte fri bostad) kronor 64,600: —

Extra ordinarie tjänstemän och biträden.

3 assistenter ...........................................	.................................... 3,000	— 9,000	—
3 » ...........................................	.................................... 2,400	— 7,200	—
2 » kvinnl................................	................................... 1,800	— 3,600	—
1 skrivbiträde, kvinnl............................	................................... 1,600	— 1,600	—
1 verkmästare...........................................	.................................... 2,400	— 2,400	—
1 instrumentmakare ................................	................................... 2,400	— 2,400	—
1 arbetare ...............................................	.................................... 1,800	— 1,800	—
4 arbetare och laboratoriebiträden.......	.................................... 1,500	— 6,000	—
2 laboratoriebiträden (gossar) ...............	.................................... 900	— 1,800	—
18	kronor 35,800	—
Summa 33 personer.	Summa avlöningar	» ‘ 100,400

Övriga omkostnader för driften.

Löpande utgifter................................................................	................... kronor 24,000: —
Gas och elektrisk ström....................................................	................... » 6,500: —
Värme ................................................................................	................... » 6,000: —
Inköp av nya apparater, inventarier och bibliotek ....	................... » 1,500: —
	Summa kronor 38,000: —

Posten »löpande utgifter» innefattar kostnader för förbrukningsartiklar på de
olika avdelningarna, allmänna omkostnader, underhåll av utrustning och inventarier
m. m.

De föreslagna siffrorna äro erhållna med ledning av erfarenheterna från den
nuvarande verksamheten; —---

Totalsumman av »övriga omkostnader för driften» uppgår till 33.2 procent
av de beräknade inkomsterna; motsvarande kostnader vid den nuvarande anstalten
har i medeltal under de senaste 2 åren uppgått till cirka 33 procent.

Posten »inköp av nya apparater, inventarier m. m.» är beräknad bliva mindre
än för närvarande, under det att väsentligt ökade kostnader äro beräknade för belysning,
värme och underhåll.

Kungl. Maj:ts NAd. Proposition Nr 176.

Utgifter utöver inkomster.

Den beräknade budgetstablån för den föreslagna anstalten skulle enligt förestående
ställa sig sålunda:

Inkomster:

Bruttointäkt för utförda provningar ................................................ kronor 110,000:_

Utgifter:

Inspektörens arvode ........................................ kronor 500:_

Avlöningar ...................................................... » 100,40oi —

Övriga omkostnader ........................................ » 38,000: — kronor 138,900: —

Underskott............................................................................ kronor 28,900: —.

Den .föreslagna . provningsanstaltens verksamhet under de första åren skulle
alltså medföra en årlig utgift utöver inkomsterna av 28,900 kronor, motsvarande
20.8 procent av totala utgifterna.

Detta belopp föreslås att täckas av statsanslag enligt grunder och på sätt,
som torde bliva beroende av vidare utredning.

I den händelse att jernkontoret skulle vara villigt att även till den nya
anstalten bidraga med samma belopp, 4,400 kronor, som utgår till den nuvarande
anstalten, så skulle det behövliga statsbidraget kunna minskas med enahanda belopp
och sålunda komma att uppgå till 24,500 kronor.»

Sammanfattning''.

Den gjorda utredningen kan i korthet sammanfattas i följande punkter:

Den nuvarande materialprovningsanstalten vid Tekniska högskolan, som av
staten inrättades år 1906, har varit till synnerligen stort gagn för industri och handel
och har i ständigt växande grad anlitats av statens och kommunala myndigheter,
av den enskilda industrien och av övriga förbrukare av tekniska produkter.

Arbetsmängden vid anstalten har undergått oavbruten stegring; år 1897 var
den anställda personalens antal 5 personer, och bruttointäkten av utförda provningar
cirka .12,500 kronor; år 1913 var den anställda personalens antal 24 personer, och
bruttointäkten motsvarade över 90,000 kronor per år.

Under hela sin verksamhetstid och fortfarande har anstalten saknat statsbidrag
eller statsgaranterade inkomster för avlöningar och löpande omkostnader.

Anstaltens nuvarande resurser med avseende på lokaler, hjälpmedel och personal
äro i högsta grad otillräckliga för den växande arbetsbördan.

• ?n statens provningsanstalt» med ändamålsenlig utrustning och organisation
bör inrättas för övertagande av den nuvarande anstaltens arbetsuppgifter.

+■11 t- u^,ar''je^a<^e förslaget till en sådan anstalt ansluter sig på det närmaste

till förefintliga, starkt kända behov, och har av sparsamhetsskäl begränsats till det
nödvändigaste för vinnande av tillräcklig ändamålsenlighet;

förslaget slutar på följande siffror:

Byggnads- och utrustningskostnad ........................................................ kronor 695,000

Beräknade årliga utgifter ........................................................................ » I3s''900

Beräknade intäkter av provningar ........................................................ » 110000

Behövligt årligt statsbidrag .................................................................... » 28,''900.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 154 käft. (Nr 176) 6

Tekniska högskolans
lärarkollegium.

Styrelsen
för tekniska
högskolan
år 1914.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 176.

Med hänsyn till verksamhetens nytta och betydelse och den nuvarande anstaltens
stora svårigheter att fullgöra de hopade arbetsuppgifterna är det. nödvändigt
att förslaget till den nya anstalten med det allra snaraste kommer att förverkligas.

Över nu refererade förslag har tekniska högskolans lärarkollegium,
på anmodan av högskolans styrelse, den 25 februari 1914 avgivit
yttrande.

Lärarkollegiet vitsordar däri de stora svårigheterna för anstalten att med
nuvarande lokaler och laboratorier tillfredsställande fullgöra sina åligganden samt
uttalar, utan att ingå på någon detaljgranskning av nybyggnadsförslaget, att det
föreslagna utrymmet i alla händelser icke är för stort tilltaget. Emot materialprovningsanstaltens
omorganisation till en statens provningsanstalt har lärarkollegiet
i princip intet att invända, och anför, att en statsanstalt av föreslagen
art borde både från den vetenskapliga forskningens synpunkt och med hänsyn till
de löpande praktiska provningsarbetena bättre vara i stånd att främja utvecklingen
på materialprovningens för teknikens framtid så viktiga område^ än den nuvarande
anstalten, vilken, enär dess inkomster uteslutande berodde på mängden utförda
undersökningar, hade karaktären av ett privat företag. I den stora omfattning,
i vilken statens verk anlitade provningsanstalten, ser lärarkollegium ytterligare ett
viktigt skäl för att anstalten borde vara en statsinstitution. Då i tekniska högskolans
nybyggnader utrymmen vore avsedda för laboratorier för materialprovning
för varje av högskolans fackriktningar, som därav hade behov, samt i högskolans
läroplaner, i den mån pågående omorganisation hunne genomföras, särskild undervisning
i materialprovning upptoges, avsedd att meddelas utan att materialprovningsanstalten
därför toges i anspråk, utgjorde enligt lärarkollegiets åsikt den nuvarande
undervisningen för högskolans elever vid provningsanstalten intet hinder för anstaltens
skiljande från högskolan, under förutsättning att laboratorierna inom de nya högskolebyggnaderna
dessförinnan bleve färdiga att tagas i bruk. Ett visst samband
anser lärarkollegium emellertid fortfarande höra bestå mellan högskolan och provningsanstalten
dels genom studiebesök dels ock i så måtto, att ett begränsat antal av
högskolans studerande, vilka genomgått vederbörande kurs i materialprovning vid
högskolan, kunde under ferier eller omedelbart efter avlagd ingenjörsexamen såsom
auskultant tjänstgöra vid materialprovningsanstalten, till gagn för såväl elevernas
utbildning som anstaltens rekrytering av tjänstemän. En representant för högskolan
borde, såsom uttryck för ett bibehållet samband med materialprovningsanstalten,
beredas plats i den nya anstaltens styrelse. Beträffande organisationen av den nya
materialprovningsanstalten biträder lärarkollegiet i huvudsak förslaget, dock under
uttalande av önskemålet att i bestämmelserna rörande föreståndarens och avdelningsföreståndarnes
kompetens kravet på vetenskaplig utbildning borde kraftigare framhållas
än som i förslaget skett.

Sedan styrelsen för tekniska högskolan vid sammanträde den 19
januari 1914 beträffande den ifrågasatta byggnadsplatsen vid Albano
uttalat sitt gillande av de synpunkter, som i förslaget framhållits i avseende
å anstaltens förläggning, samt därjämte framhållit att det vore

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

till fördel för samarbetet med högskolan om anstalten förlädes i närheten
av högskolans nya byggnader, har styrelsen, efter verkställd
granskning av förslaget i dess helhet, i skrivelse den 26 mars 1914
förklarat sig instämma i lärarkollegiets berörda yttrande.

över ifrågavarande förslag ha utlåtanden sedermera avgivits av
såväl de, enligt nådiga bemyndigande!! den 29 juni 1912 och den 31
oktober 1913, av chefen för finansdepartementet tillkallade sakkunniga
för uppgörande av förslag till en allmän plan för statens byggnadsverksamhet
i Stockholm m. m. samt för utredning av frågan om Kungl.
Djurgårdens bevarande i största möjliga utsträckning såsom naturlig
park som ock av överintendentsämbetet, kommerskollegium och riksmarskalksämbetet,
varjämte kommerskollegium överlämnat särskilda yttranden
från järnkontoret och överingenjören därstädes A. Wahlberg, svenska
teknojogföreningen, Sveriges industriförbund och svenska pappersbruksföreningen.
Dessutom har styrelsen för tekniska högskolan efter hörande
av högskolans byggnadskommitté ånyo yttrat sig i ärendet.

Ovannämnda sakkunniga, som utgöras av förste intendenten I. G.
Clason, vice häradshövdingen Emil Kinander och professoren Einar
Lönnberg, hava på grund av sitt uppdrag icke yttrat sig över förslaget
i annan mån än beträffande platsen för den ifrågasatta byggnaden och
anföra i skrivelse den 4 maj 1914 i huvudsak följande:

»Beträffande platsen för byggnaden hänvisas i förslaget till det triangelformiga
område — södra delen av det s. k. Kräftriket — som i norr begränsas av
veterinärinstitutets tomt och i övrigt omfattas av landsvägen i öster och sjön
Brunnsviken i väster, och avses tydligen den del av nämnda område, som är beläget
närmast utefter institutets södra gräns. Av byggnadsplatsen, som i förslaget tänkes
80 meter bred, bestar den östra hälften av odlad mark, under det den västra delen
utgöres av ett kuperat, synnerligen naturskönt skogs- och strandparti.

.De sakkunniga, som tagit området i dess helhet i betraktande, hava därvid
kommit till den uppfattningen, att den öppna, närmast landsvägen belägna hälften
av det från anstaltens sida ifrågasatta området är synnerligen lämplig för bebyggande,
under det däremot den andra mot sjön liggande delen på grund av sin starka kupering
mindre väl lämpar sig att bebyggas med större byggnader. Det nämnda öppna området
är till arealen fullt tillräckligt för anstaltens behov av utrymme under en
rätt avsevärd följd av år framåt. Eventuellt behövlig utvidgning skulle sedermera
kunna ske antingen åt väster genom användandet av nämnda skogsparti eller åt
söder utefter landsvägen. Frånsett skogsområdets nyss påpekade olämplighet för
bebyggande annat än möjligen med fristående mindre boningshus, synes det de sakkunniga,
som om detsamma på grund av sin naturskönhet borde om möjligt i sitt
naturliga tillstånd, eventuellt såsom parkområde bevaras.

Kung!. Maj;ts Råd. Proposition Nr 176.

Emellertid liar veterinärinstitutets direktion på de sakkunnigas förfrågan,
huruvida från institutets sida något vore att erinra mot ett upplåtande för ifrågavarande
ändamål av berörda, närmast intill institutet belägna område, uppgivit,
att institutet för blivande utvidgningar vore i behov av detsamma.

Till de från institutet bestämt framställda behoven av utvidgning måste
givetvis all hänsyn tagas i så måtto, att densamma icke försvåras eller avskäres
genom andra byggnadsföretag. Vid besök å veterinärinstitutet med kringliggande
områden hava de sakkunniga kunnat övertyga sig om, att den naturliga för att
icke säga enda riktningen för en utveckling av institutets område går åt söder,
alltså in på den mark, varom här är fråga.

Skulle materialprovningsanstalten förläggas å området söder om veterinärinstitutet,
måste alltså först tillräckligt utrymme för dettas närmaste utvidgningsbehov
reserveras intill institutets sydgräns. Åven om anstalten skulle kunna rymmas
å den därefter återstående delen av ovanberörda triangelformiga område söder om
veterinärinstitutet, så måste dock vidare avseende fästas vid det av institutets
direktion antydda önskemålet, att statens veterinärbakteriologiska anstalt, som för
närvarande är inrymd i institutets lokaler utflyttas därifrån; och då det framställts
som önskvärt, att denna anstalt därvid förlägges i veterinärinstitutets närhet, har
det synts de sakkunniga, som om nämnda område härför skulle komma att bäst
lämpa sig, och att detsamma alltså icke nu borde tagas i anspråk för en annan
institutions räkning.

Även sedan den veterinärbakteriologiska anstalten erhållit vad den skulle
behöva av utrymme, torde av det triangelformiga området bliva övrigt ett rätt
avsevärt område, beläget mellan Albano station och den ifrågasatta hamnen vid
Norra Brunnsviken. De sakkunniga anse emellertid, ätt så stor del av detta område
tillsvidare borde reserveras för sådana behov, som kunna komma att gorå sig
gällande i samband med ökad trafik vid stationen och hamnen, att tillräckligt utrymme
för en materialprovningsanstalt icke lärer bliva övrigt.

På grund av nu anförda omständigheter och då slutligen de sakkunniga finna
det särdeles önskvärt, att institutioner med närbesläktade verksamhetsområden om
möjligt förläggas i varandras grannskap, föreligga för de sakkunniga tillräckliga
skäl att icke förorda materialprovningsanstaltens förläggande till området närmast
söder om veterinärinstitutet.

Med anledning härav hava de sakkunniga sett sig om efter andra platser,
som med hänsyn till framställda fordringar kunde lämpa sig för ifrågavarande ändamål.

De sakkunniga hava fäst sin uppmärksamhet vid två olika platser, belägna
den ena inom gränserna för Kungl. Djurgården strax norr om den s. k. Ostra station,
den andra norr om statens järnvägars kontorsbyggnad vid Tomteboda station å
mark, tillhörig Karlbergs kungsgård.

Vid av de sakkunniga företagna undersökningar för bedömande av de båda
tomternas lämplighet för bebyggande har framgått följande.

Området vid östra station, vilket med bokstäverna a, b, c, d, f angivits å här

bifogad situationsplan —--, upptager en yta av omkring 10,100 kvadratmeter,

samt består av ett huvudsakligen mot söder ojämnt sluttande bergsparti. Vid
detsammas användande i nu ifrågasatt syfte måste iakttagas, dels att Rimbobanans
stationsområde behöver utvidgas åt öster, samt att det nyligen flyttade hovjägarebostället
strax norr om området om möjligt bör kvarstå, dels ock att byggnaden

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 176.

framdrages så långt som möjligt mot söder för att undvika vidlyftigare sprängningsarbeten.
Huru än tomtens form bestämmes, torde för värjo fall valet av densamma
till byggnadsplats medföra en omläggning av Drottning Kristinas väg på
en mindre sträcka såsom på situationsplanen angivits. Avloppsledning för området
torde lämpligast framdragas i denna väg och anslutas till den från tekniska högskola^
till Valhallavägen dragna rörledningen.

A — — situationsplan över området vid Tomteboda har inlagts en tomtfigur
om 11,100 kvadratmeter. Marken utgöres även här till största delen av berg
i dagen, bevuxet med gles skog, nivåförhållandena äro fördelaktiga, i det att ytan
är tämligen plan, endast sakta sluttande i sydvästlig riktning. Lämplig uppfartsväg
från den bredvid ledande landsvägen finnes redan, varjämte vatten- och avloppsledningar
synas böra sammanbindas med de ledningar, som statens järnvägar låtit
utföra för sin i närheten liggande kontorsbyggnad.

För båda alternativen har å situationsplanerna inritats en byggnad, i storlek
och gruppering i huvudsak motsvarande det föreliggande förslagets, men förutsätta
naturligen de sakkunniga, att vid ärendets slutliga avgörande ändringar kunna komma
att ske beträffande såväl storlek som läge.

Förslagsställarne hava uppgjort sitt kostnadsförslag under förutsättning att
byggnaden komme att uppföras ''på plan mark med vanlig byggnadsgrund’ och
hava således icke beräknat några som helst extra kostnader för planering, sprängning
och yttre ledningar. Givet är, att vilken byggnadsplats, som komme att
väljas, om än så fördelaktig, kostnader för dylika arbeten äro att påräkna. Vid
ovannämnda tomt å Kräftriket, till vilken i förslaget hänvisas, bleve emellertid
troligen dessa kostnader ganska små, ehuru dock de sakkunniga icke ansett sig
behöva uppgöra några beräkningar härom, då platsen väl näppeligen lärer komma
i fråga för detta ändamål. Däremot hava de sakkunniga beträffande de båda av
dem nu tilltänkta tomterna approximativt beräknat de kostnader, som torde vara
att förutse utöver det i förslaget angivna totala kostnadsbeloppet, sålunda:

För området vid Ostra station:

sprängning och planering............................................................................ kronor 35,000

omläggning av en del av Drottning Kristinas väg................................ » 10,000

avloppsledning till tekniska högskolans avloppsledning ........................ » 30,000

Summa kronor 75,000

............ kronor 22,000

''........... » 18,000

Summa kronor 40,000

Då det gällt att angiva vilkendera av de båda tomterna vore lämpligast för
just det byggnadsföretag, varom nu är fråga, hava de sakkunniga i främsta rummet
haft att taga hänsyn till de fordringar med avseende å tomtens läge, som från
materialprovningsanstaltens sida framställts och som här ovan återgivits. Härvid
hava emellertid de sakkunniga stannat i olika meningar, så ..till vida att undertecknade
Clason och Kinander företrädesvis förorda platsen vid Östra station, medan
undertecknade Lönnberg ställer Tomtebodaområdet i första rummet.

Såsom skäl för de olika meningarna må här anföras.

För området vid Tomteboda:

sprängning och planering..............................

avloppsledning till Stora kontorets ledning

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

I) av undertecknade Clason och Kinander:

Ehuru båda platserna ligga nära med bredspår försedda järnvägsstationer,
respektive Östra station och Tomteboda station, och härigenom således den första
av de från anstaltens sida framställda fordringarna å båda ställena uppfylles, så
synes området vid Tomteboda likväl kunna möjliggöra något bekvämare varutransporter.
Om således i detta avseende det senare området kan tänkas bliva det
lämpligaste, så är dock tomten vid strå station att föredraga, då hänsyn tages
till fordringarna, att platsen bör vara lätt tillgänglig för besökande samt ligga i
närheten av tekniska högskolans nybyggnad. Det torde icke kunna förnekas, att
anstalten vid Östra station skulle hava ett för den besökande allmänheten synnerligen
fördelaktigt läge. Yad slutligen det sistnämnda önskemålet beträffar, har
detsamma i en av materialprovningsanstaltens föreståndare till undertecknad Clason
ställd — — — skrivelse på anförda skäl ytterligare framhållits såsom »synnerligen
vägande». Styrelsen för tekniska högskolan har dessutom yttrat sig i samma riktning.
Ett bättre läge med hänsyn till detta krav kan näppeligen tänkas.

Det synes därför som av de båda ifrågakomna tomterna den vid Östra station
bäst uppfyllde de uppställda fordringarna, och att dess fördelar framför Tomtebodaområdet
väl uppväga de större kostnader, som dess bebyggande skulle medföra.

Vidare vore det ur estetisk synpunkt synnerligen lyckligt, om det kala och
föga natursköna bergsparti, som nu avses, bleve bebyggt med just en anläggning
av de måttliga höj ddimensioner, varom nu är fråga. Exempelvis större bostadshus
på denna plats skulle däremot helt visst inverka i hög grad ofördelaktigt på intrycket
av den blivande högskoleanläggningen. Ett förgripande på »Djurgårdsnatur»
skulle i varje fall genom platsens bebyggande icke komma att ske, och kan i sammanhang
härmed framhållas, att riksmarskalksämbetet i sitt svar på nådig remiss
med anledning av riksdagens skrivelse den 3 maj 1913 angående Kungl. Djurgårdens
bevarande i största möjliga utsträckning såsom naturlig park anfört ett av intendenten
för Djurgården i ärendet avgivet utlåtande, däri denne till de delar av Djurgården,
som kunde anses lämpliga att upplåtas för bebyggande, hänför, bland andra,
»områden vid Östra station, Albano och Kräftriket».

II) av undertecknad Lönnberg:

Kravet på att materialprovningsanstalten såsom ett affärsdrivande verk framför
allt bör äga goda kommunikationer, skulle på bästa sätt tillgodoses, om anstalten
förlädes till området vid Tomteboda. Den komme där i närmaste grannskap
till station vid själva stambanan, och kunde alltså anstalten på denna plats fortast
möjligt och med största lätthet erhålla sitt gods. Gåves dessutom möjlighet, vilket
torde kunna antagas, att draga ett stickspår från stationen ända intill anstalten,
skulle härigenom bekvämligheten i varutransporterna än ytterligare ökas. Vid
Östra station däremot skulle dessa komma att försiggå med betydligt större svårighet
och tidsutdräkt. Värtabanan är att betrakta såsom ett sidospår från den
stora trafikleden, stambanan, varför anstaltens godsförsändelser alltid bleve mer
eller mindre försenade. Då enligt vad uppgivits, bredspårets läge inom Östra stationsområdet
lärer komma att flyttas åt väster, så att övriga spår ligga mellan
bredspåret och det ifrågasatta byggnadsområdet, så kommer den från Drottning
Kristinas väg ned mot stationen ledande väg näppeligen att kunna användas för
anstaltens varutransporter, då ju godset icke utan dyrbara särskilda anordningar
kan fopslas över spåren. Detta måste alltså i stället föras utefter Valhallavägen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

fram till Drottning Kristinas väg och å denna upp till anstalten, vilket ju skulle
förorsaka ökat besvär och omgång.

Byggnadsplatsen vid Tomteboda är till utrymmet vidare samt medgiver så
gott som obegränsade utvidgningsmöjligheter, under det att tomten vid Östra station
begränsas av stationsområdet å ena sidan samt å den andra av landsväg och
oländig terräng.

Det har dessutom visat sig att bebyggandet av tomten vid Östra station
skulle ställa sig avsevärt dyrare såväl på grund av större sprängningsarbeten som
av nödvändigheten att omlägga Drottning Kristinas väg och eventuell flyttning av
hovjägarebostället. Härtill må läggas att det torde vara tvivel underkastat, huruvida
en anläggning av ifrågavarande beskaffenhet lämpligen bör förläggas på en i
och för sig så värdefull tomt som den vid Östra station. Även ur kostnadssynpunkt
ställer sig alltså Tomtebodaområdet fördelaktigare.

Tomten vid Östra station ligger visserligen i tekniska högskolans omedelbara
närhet. Då man emellertid avser att fullständigt skilja anstalten från högskolan
torde det framställda önskemålet om närbelägenhet de båda institutionerna emellan
icke vara att anse såsom särdeles tungt vägande.»

Jämväl överintendentsämbetets den 7 juli 1914 avgivna utlåtande
avser endast platsen för den tillämnade anläggningen, och anför ämbetet
härom följande:

»Rörande platsen för förläggandet av ifrågavarande anstalt föreligga, enligt
remisshandlingarna, tre olika förslag, nämligen

1) invid Albano station söder om den veterinärinstitutet tillagda tomtplats;

2) invid .och väster om den för tekniska högskolans nybyggnader upplåtna tomtplats
norr om Östra stationen å Norra Djurgården;

3) invid Tomteboda station, norr om statens järnvägars kontorsbyggnad
därstädes.

Beträffande den första av de sålunda föreslagna tomtplatserna, vilken av
provningsanstaltens inspektor och föreståndare betecknas såsom »för ändamålet i
högsta grad lämpligt», anse de sakkunniga — — — att denna plats bör reserveras
för framtida utvidgning av veterinärinstitutet, och torde för ett dylikt yrkande tungt
vägande skäl kunna anföras.

Av övriga båda tomtplatser, vilka av förbemälde sakkunniga föreslagits,

sättes den invid Östra stationen belägna främst av två av dem —---medan

åter tomten invid Tomteboda station föredrages av den tredje — — —.

Såsom huvudskäl för tomtens vid Östra stationen företräde framhålla de förstnämnda
sakkunniga, att densamma ligger närmare tekniska högskolans nybyggnader
än tomten vid Tomteboda station. För den händelse denna omständighet icke må
anses hava avgörande betydelse för tomtfrågans lösning — vilket icke heller synes
vara fallet, enär dels provningsanstaltens föreståndare ansett sig kunna beteckna
det vid Albano belägna området såsom »i högsta grad lämpligt», dels ock tekniska
högskolans lärarkollegium, med hänsyn till att högskolan bleve försedd med en
egen provningsanstalt för undervisningen, förklarat sig icke hava anledning att i
detta avseende framställa enahanda fordran på byggnaden för statens materialprovningsanstalt
— kunna, vill det synas, de båda sistberörda tomterna anses vara
synnerligen lämpliga för den ifrågasatta byggnaden.

Overintenclentsämbetet

år 1914.

Kurtgl. Alaj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Yad tomten vid Östra stationen angår håller överintendentsämbetet före, att,
med hänsyn till principen, att byggnader, avsedda för närstående ändamål böra,
såvitt möjligt, förläggas till samma trakt, sagda tomt givetvis är att föredraga.
Emellertid torde det i förevarande fall tilläventyrs böra övervägas, huruvida icke
försiktigheten bjuder att reservera tomten i fråga för tekniska högskolans eget
framtida utvidgningsbehov eller för annat, högskolan än mer intimt berörande byggnadskrav.
Högskolans blivande utvidgande kan nämligen ej gärna ske åt anläggningens
framsida, söder, och icke heller åt öster, där anläggningen gränsar till
Sofiahemmets område: återstår alltså åt norr och åt väster, varvid dock är att
märka, att högskoleområdet är i norr begränsat av ett vackert skogsområde, som
synes med största fördel böra såsom sådant bibehållas och förty någon utvidgning
åt detta håll icke vara att förorda, vid vilket förhållande den för provningsanstalten
å tomten i fråga föreslagna byggnadsplatsen torde vara den enda, på
vilken högskolan själv lämpligen kan vinna framdeles behövlig utvidgning.

Mot denna tomt torde jämväl kunna invändas, att det är mindre förutseende
att, såsom här skulle bliva fallet, å en jämförelsevis inskränkt byggnadsplats förlägga
två institutioner med så pass stor benägenhet till utveckling som de här
omhandlade.

Vidkommande slutligen tomten vid Tomteboda har denna såsom byggnadstomt
betraktad den fördelen framför området vid Östra stationen, att den — förutom
att den är minst lika vackert belägen som sistnämnda tomtplats — erbjuder
en jämförelsevis plan terräng i en vacker skogspark ävensom att den, enligt de
sakkunnigas beräkning, medför en något lägre byggnadskostnad än tomten vid
Östra stationen, även om den ifrågavarande skillnaden i kostnader, 35,000 kronor,
icke lärer kunna anses vara av större betydelse. I betraktande av att statens järnvägar
lärer hava för avsikt att uppföra ett nytt stationshus vid Tomteboda station
i närheten av det nu för materialprovningsanstalten ifrågasatta området, tillåter sig
ämbetet underdånigst erinra, att Eders Kungl. Maj:ts järnvägsstyrelse torde böra
sättas i tillfälle att yttra sig i ärendet.

De nu till förslaget hörande ritningarna finner ämbetet sig i ärendets närvarande
skick icke hava anledning i detalj granska, enär, sedan byggnadsplatsen
blivit i nåder bestämd, ämbetet torde bliva satt i tillfälle att verkställa granskning
av de just för denna plats avsedda byggnadsritningar, som framdeles lära komma
att upprättas.

Kostnadsförslagen äro uppgjorda utan angivande av å-priser, varför de ej
kunnat på ett tillfyllestgörande sätt av ämbetet granskas. Emellertid har en av
ämbetets tjänstgörande arkitekter, professor Erik Lallerstedt, verkställt beräkning
av kostnaden enligt kub-metoden, varvid framgått, att den utnyttjade byggnadskuben
är 21,631 kubikmeter, vilket med en byggnadskostnad av 465,000 kronor
motsvarar en kostnad per kubikmeter av cirka kronor 21.5 0, vilket, ehuru mycket
knappt, möjligen kan anses tillfyllest. Framhållas bör dock, att enligt den utredning,
som genom de sakkunniga för utarbetande av en allmän plan för statens
byggnadsverksamhet i huvudstaden m. m. förebragts rörande kostnader för sprängning,
avloppsledningar in. m., nödvändiga å de av dem föreslagna tomterna, för
tomten vid Östra stationen tillkommer 75,000 kronor samt för tomten vid Tomteboda
40,000 kronor utöver den angivna byggnadssumman.»

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 176.

Körenämnda av kominerskoilegiuni överlämnade utlåtanden hava i
huvudsak följande innehåll.

Järnkontorets styrelse liar i sitt den 27 maj 191ö dagtecknade yttrande i
huvudsak anslutit sig till det av överingenjören vid järnkontoret Axel Wahlberg
avgivna utlåtandet.

Överingenjören Wahlberg, som åren 1896—1903 varit föreståndare för materialprovningsanstalten
och numera är anstaltens inspektor, framhåller i detta utlåtande
med skärpa, att den nuvarande provningsanstalten vid tekniska högskolan
»icke i något avseende längre är tillräcklig eller nöjaktigt kan anses motsvara och
fylla de berättigade krav, som från statens verk och inrättningar, ävensom från den
enskilda industrien och företagsamheten ställas på densamma». Beträffande lokalfrågan
påpekar lian, att trots provisoriska utvidgningar, förhyrning av extra lokaler
m. in. anstalten måste frånsåga sig många inkommande uppdrag, enär utrymme,
anordningar eller personal felas. Även i hygieniskt avseende vore de nuvarande
arbetslokalerna otillfredsställande och åberopas härom ett av yrkesinspektören i
forsta distriktet Arvid Rosengren den 19 april 1915 avgivet utlåtande, vilket giver
Wahlberg anledning beteckna de rådande lokalförhållandena såsom »olidliga». Efter
att hava erinrat om tekniska högskolans nybyggnad och hithörande omständigheters
inflytande på materialprovningsanstaltens verksamhet uttalar Wahlberg, att
behovet av en ny provningsanstalt vore oavvisligt såväl i och för sig som med
anledning av tekniska högskolans förflyttning samt att det vore nödvändigt, att
ifrågavarande nybyggnad av provningsanstalten med det allra snaraste ägde rum.

Beträffande val av byggnadsplats, förordar Wahlberg den av de byggnadssakkunniga
föreslagna tomten vid Östra stationen, och utvecklar de ömsesidiga fördelarna
för anstalten och tekniska högskolan av en viss kontinuerlig förbindelse
genom elevernas kontakt med materialprovning i stor skala, möjligheten att kombinera
assistentbefattningar vid högskolan och provningsanstalten, gemensam tillgång
till båda institutionernas bibliotek och dylikt.

\ad angår den projekterade anstaltens omfattning och maskinella utrustning,
biträder Wahlberg förslaget i hela dess omfattning, men har därutöver anfört
tvenne speciella önskemål, som han tillägger alldeles särskild vikt. Han anser, att
ytterligare utrustning bör anskaffas dels för elektriska undersökningars verkställande
vid över 100,000 volts spänning, vilken provningsmöjlighet angives vara för industrien
såväl som med hänsyn till den allmänna säkerheten synnerligen eftersträvansvärt
att disponera, dels för provning av större ankaren och grövre kätting. Den enda
maskin, som för detta slags provning kunde ifrågakomma, den ursprungligen av
järnkontoret införskrivna störa werdermaskinen, hade eu högsta dragkraft av

100.000 kilogram, vilket numera i eu mängd fall på långt när ej vore tillfyllest.
För den svenska örlogsmarinens såväl som handelsflottans behov erfordrades numera
provningsmaskineri med omkring 250,000 kilograms dragkraft. Ett sådant maskineri
medgåve även undersökningar å armerad betong i färdiga konstrnktioner och utförda
i avsevärd storlek, ävensom å fackverkskonstruktioner av skilda slag. Wahlberg
beräknar merkostnaden för dessa båda kompletterande anordningar till, för den förra

75.000 kronor, därav 30,000 för en särskild provningspaviljong, och för den senare
anordningen 71,000 kronor, därav för nödiga hus 30,000 kronor, eller sålunda sam Bihang

till riksdagens: protokoll 1016. 1 sand. 154 höft. (Sr 176.) 7

Överingenjören

A. Wahlberg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

manlagt 146,000 kronor och uppskattar alltså det totala anslagsbehovet för nybyggnad,
utrustning och inredning av ny materialprovningsanstalt till 841,000 kronor.

Efter att hava uppehållit sig vid frågorna om den nya anstaltens namn och
ställning inom statsförvaltningen, samt i förra avseendet vidhållit sitt förslag om
»statens provningsanstalt» gentemot ett av svenska teknologföreningen framfört förslag,
och beträffande det senare spörsmålet anslutit sig till det uttalande i saken,
som gjorts i kommerskollegiikommitténs och departementalkommitterades betänkande
(handelsdepartementet: sid. 625 och följande), övergår Wahlberg till den nya anstaltens
organisation och personal. Han gör därvid gentemot huvudförslaget gällande,
att anstaltens styrelse icke bolde påläggas ansvar för de använda materialprovningsmetoderna,
vilket skulle inskränka valet av ledamöter till materialprovningsspecialister,
hos vilka icke kunde påräknas en bredare uppfattning av industriens
och det allmännas berättigade krav. I styrelsen borde beredas plats för en eller
två chefer för statens industriella verk, några framstående industriidkare, som visat
intresse och förståelse för materialprovningens betydelse, samt eventuellt en representant
för tekniska högskolan. Wahlberg stannar för sin del vid sju, såsom lämpligt
antal styrelseledamöter och föreslår, att två platser besättas av representanter
för statens industridrivande verk, av vilka den ene borde erhålla uppdraget att fungera
såsom ordförande. Den andre skulle eventuellt kunna utbytas mot en representant för
tekniska högskolan. Tre platser borde reserveras för industriens målsmän, av vilka
järnkontoret lämpligen finge utse en och de två övriga tillsättas av Kungl. Maj:t
efter inhämtat förslag av svenska teknologföreningen eller, om den upphörde, annan
därmed likställd korporation. De två återstående platserna skulle upptagas av anstaltens
inspektör och dess chef såsom självskrivna ledamöter.

Beträffande inspektören och chefen uttalar Wahlberg att båda böra utses
av Kungl. Maj:t och den förre vara en tekniker, vilken på grund av sin verksamhet
antingen själv arbetat med materialprovning i större omfattning eller på annat sätt
kommit i intim beröring med materialprovningstekniken. Han biträder huvudförslaget
i fråga om ändrade kompetensfordringar på innehavaren av chefsbefattningen
och tillstyrker sålunda, att till anstaltens chef utses en i materialprovning teoretiskt
och praktiskt erfaren tekniker. Den i 1897 års kungl. reglemente för provningsanstalten
ursprungligen intagna föreskriften, att föreståndaren skall vara en i järnhantering
kunnig och erfaren person, förklarar Wahlberg knappast kunna upprätthållas
och i alla händelser icke längre vara sakligt befogad redan av den anledning,
att de förr till antal och betydelse alldeles övervägande undersökningarna på järnoch
stålområdet numera endast representera omkring 14 procent av hela anstaltens
bruttoinkomster.

Rörande arbetsfördelningen på olika tekniska avdelningar och behovet av
föreståndare med specialkompetens för dessa avdelningar ingår Wahlberg på en
undersökning av möjligheten att omgruppera och sammanföra pr övningsmaterialet
till färre huvudgrupper än de fem, som huvudförslaget upptager, nämligen mekaniska,
byggnadstekniska, elektriskt-fysikaliska, bergskemiska och kemiskt-tekniska avdelningarna.
Resultatet av denna undersökning har övertygat Wahlberg, att, om
anstalten skulle fylla sitt ändamål, antalet avdelningar med egna föreståndare icke
kunde sättas lägre än de fem föreslagna. Han anser omöjligt att erhålla en avdelningsföreståndare,
som tekniskt fullständigt behärskar någon kombination av
nämnda fem ämnesområden, och framhåller bland annat såsom belysande för nöd -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 176. 61

vändiglieten av fordran på full realkompetens lios en avdelningsföreståndare, att
provningsanstalten blott då fyller sin uppgift, om kunderna ej endast få nöja sig
med nakna provningsresultat, utan även vid anstalten hava tillfälle och möjlighet
att diskutera frågan om bästa sättet att frånkomma ett påvisat fabrikationsfel eller
ernå ett visst tekniskt resultat. Mot de i huvudförslaget upptagna kompetensfordringarna
på de respektive avdelningsföreståndarna har Wahlberg intet att erinra.

Beträffande övriga tjänstemän och biträden, som av förslagsställarna ansetts
erforderliga, biträder Wahlberg förslaget, utom i en punkt, där han anser en förstärkning
av personalen önsklig. Arbetet med mikroskopiska och mikrografiska
undersökningar å metaller och bergarter är förlagt till den mekaniska avdelningen,
utan att dock i personalförslaget är upptagen någon assistent, som speciellt skulle
ägna sig åt dessa arbeten. Emellertid anser Wahlberg ett så stort praktiskt
behov av provningar på metallmikroskopiens område föreligga inom industrien, att.
så snart provningsanstalten anställt en verkligt sakkunnig person härför, en synnerligen
omfattande verksamhet på detta detalj område komme att vid anstalten utvecklas.
Därför anser Wahlberg, att redan från början en specialist bör anställas
med uteslutande uppgift att sköta den metallografiska underavdelningen av den
mekaniska avdelningen vid anstalten och föreslår i sådant syfte uppförande i budgetsförslaget
av ytterligare en assistent, varigenom en ökning i budgeten av 4,000
kronor skulle förorsakas.

I fråga om den föreslagna lönestaten och budgeten i övrigt anser Wahlberg
vissa poster, såsom för löpande utgifter och för inköp av nya apparater, inventarier
och bibliotek väl knappt tilltagna, men framställer ej något ändringsförslag,
under hänvisning till vanskligheten av en exaktare förhandsberäkning av ifrågavarande
utgifter.

Beträffande behovet av ett årligt statsunderstöd för upprätthållande av anstaltens
verksamhet finner Wahlberg förslagsställarnas slutledningar fullständigt
uttömmande och vitsordar, att alla offentliga provningsanstalter i andra länder än
Sverige städse från verksamhetens början åtnjutit avsevärda årsanslag till driftens
upprätthållande.

Järnkontorets styrelse har för egen del, bland annat, anfört följande:

Styrelsen anser behovet av en ny provningsanstalt oavvisligt och finner det
särdeles önskvärt, att en sådan snarast möjligt kommer till stånd. I allt väsentligt
instämmande med, vad överingenjör Wahlberg uttalat om förslaget, betonar styrelsen
särskilt, att de av honom föreslagna utvidgningar för elektriska provningar och
provning av större ankaren och grövre kätting samt för personalökning till de
metallografiska undersökningarnas bedrivande äro av behovet påkallade. Rörande
järnkontorets egen ställning till materialprovningsanstalten, vilket förhållande, såsom
av referat över huvudförslaget framgår, varit av ingripande betydelse för anstaltens
tillkomst och utveckling, meddelar styrelsen, att brukssocieteten redan år 1914 beslutat
medgiva ändring i de år 1894 i samband med överenskommelsen om nedläggande
av järnkontorets provningsanstalt vid Liljeholmen och överlämnande av dess
stora provningsmaskin till materialprovningsanstalten vid tekniska högskolan stadgade
kompetensvillkor å föreståndaren för den vid högskolan nyinrättade anstalten,
enligt vilka villkor till föreståndare skulle utses »en i järnhantering kunnig och
erfaren person, vilken det i nämnda egenskap skall åligga att verkställa för statens

Järnkontorets

styrelse.

Svenska

teknolog föreningcn -

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

och den enskilda industriens behov erforderliga materialprovningar samt däröver
meddela intyg». Förutsättningen för detta ändringsbeslut var, att för anstaltens
mekaniska avdelningsföreståndare i stället stadgades, att denne skulle vara en uti
järnhantering och speciellt provning av järn och stål teoretiskt och praktiskt erfaren
tekniker. Styrelsen har därför intet att erinra mot huvudförslagets bestämmelser i
fråga om kompetensvillkoren å föreståndaren för anstalten och avdelningsföreståndaren
vid den mekaniska avdelningen.

Beträlfande det årliga bidrag å 4,400 kronor järnkontoret från och med år
1903 lämnat materialprovningsanstalten för dess bergstekniska laboratorium, under
villkor att laboratoriets verksamhet bedrevs under av järnkontorets styrelse godkända
former, anför styrelsen, att den i princip icke finner särskild anledning, varför
järnhanteringen mer än övriga industrier skulle lämna anslag till en statsanstalt,
vilkens behövlighet för landets industri i dess helhet måste anses otvivelaktig. För
att medverka till anstaltens utveckling enligt nutida fordringar förklarar sig likväl
styrelsen villig tillstyrka brukssocieteten att förbinda sig att låta hittillsvarande
bidrag, 4,400 kronor årligen, utgå till den ifrågasatta nya statens provningsanstalt
för en tid av fem år från och med anstaltens trädande i verksamhet, under förutsättning att

anstalten erhölle huvudsakligen den omfattning, som av överingenjören
Wahlberg föreslagits och att särskilt behovet av sakkunnig arbetskraft för de metallografiska
undersökningarna tillgodosåges,

att det bergskemiska laboratoriet upprätthölles och sköttes på ett i allo tillfredsställande
sätt,

att om den brist i driftkostnaderna, som enligt förslaget avsåges att fyllas
med anslagna medel, nedginge under beräknat belopp, järnkontorets årsanslag
minskades i samma proportion som statens, samt

att järnkontoret berättigades utse en ledamot i anstaltens styrelse.

Svenska teknologi öreningens styrelse har i en den 14 april 1915 dagteckna
skrivelse meddelat, att föreningen låtit granska det remitterade förslaget till en
statens materialprovningsanstalt genom en kommitté, bestående av direktören i
Lessebo A.-B. Elis W. Bosseus, överingenjören vid Sandvikens jämverksaktiebolag
K. Arvid Johansson, överingenjören hos Nitroglycerinaktiebolaget Sigurd Nauckhoff,
konsulterande ingenjören Carl Rossander '' och professorn vid tekniska högskolan
Henrik Kreuger. Vid årsmöte den 27 mars 1915 hade föreningen till behandling
förehaft ett av dessa kommitterade utarbetat betänkande och därvid beslutat instämma
i detta kommittéutlåtande. Föreningen uttalade sig i överensstämmelse
härmed för snarast möjliga förverkligande av en ny provningsanstalt i enlighet med
det uppgjorda förslaget samt för denna anstalts förläggande till föreslagen tomt vid
Östra stationen.

Teknologföreningens kommitterade hava bland annat anfört, att den för den
nya anstaltens behövlighet i det remitterade förslaget givna motiveringen enligt
deras mening till fullo ådagalade behovet av en ny provningsanstalt och nödvändigheten,
att denna snarast komme till stånd med “bibehållet ändamål, men utrustad
på ett sätt, som medgåve utförande av mera ingående tekniskt vetenskapliga
undersökningar inom materialprovningens olika områden. De nuvarande lokalernas
otillräcklighet och olämplighet hade kommitterade genom personliga besök

Kuntjl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr Hd. 53

konstaterat. Beträffande anstaltens läge förordas den föreslagna tomten vid Östra
stationen. Kommitterade framhålla med skärpa, att provningsanstalten och tekniska
högskolan, även om de i administrativt hänseende bleve åtskilda, borde förläggas i
varandras närhet. De två institutionerna kunde i så många avseenden komplettera
varandra, att ett samarbete till båda institutionernas gagn allt framgent borde
komma till stånd. Lärarnes vid högskolan sakkunskap kunde exempelvis utnyttjas
för anstalten, liksom anstaltens tjänstemäns lämplighet till assistenter och speciallärare
för högskolan m. in. En viktig roll för en fortsatt utveckling av anstalten
spelade även ett för allmänheten bekvämt tillgängligt läge, så att uppdragsgivare
utan större svårighet kunde personligen besöka anstalten för att rådgöra med dess
tjänstemän om provningars utförande och erhållna undersökningsresultat. Ett mera
centralt läge skulle även bidraga att göra anstalten mer allmänt bekant. Tomten
vid Östra stationen anse kommitterade ur sistnämnda synpunkt vara att föredraga
framför det mera avsides belägna området vid Tomteboda. Kommitterade hava
undersökt transportförhållandena och utvidgningsmöjligheterna för tomten vid Östra
stationen och funnit dem i alla avseenden tillfredssf^llande.

Den föreslagna benämningen »statens provningsanstalt» anse kommitterade
mindre lämplig och föreslå i stället »statens materialprovningsanstalt», varigenom
förväxling med andra statens provningsanstalter, t. ex. under lantbruksstyrelsen
sorterande provningsanstalter för maskiner och redskap, undvekes.

Beträffande anstaltens styrelse borde den sammansättas med särskild hänsyn
till de fem olika tekniska huvudriktningar anstalten genom sina avdelningar skulle
representera. Kommitterade hava tänkt sig, att järnkontoret borde hos Kungl.
Maj:t få föreslå representanter för mekanik och järnhantering, samt teknologföreningen
för kemisk industri, elektroteknik och byggnadsteknik.

De med nuvarande organisation förbundna osäkra anställnings- och avlöningsförhållanden
vore enligt kommitterades mening av synnerligen ogynnsam inverkan
på rekryteringen av anstaltens personal, särskilt på grund av konkurrens med den
enskilda industrien, som från anstalten ofta förvärvat tjänstemän, just då dessa
hunnit så långt i sin utbildning som materialprovare, att deras kunskaper och
erfarenhet kunnat fullt utnyttjas av anstalten. Kommitterade framhålla därför nödvändigheten,
att provningsanstalten bleve en statsanstalt och att ett tillräckligt antal
tjänstemän försäkrades fäst anställning genom att antagas på ordinarie stat.

Med avseende på huvudförslagets uppdelning av arbetsområdet på fem avdelningar
med var sin föreståndare innehåller kommittébetänkandet en längre utredning
av möjligheten att inskränka antalet avdelningsföreståndare. Kommitterade hava
därvid kommit till den uppfattning, att var och eu av dessa avdelningar med nödvändighet
krävde ledning av speciellt utbildad fackman. Anstalten skulle, enär
dess uppdrag ofta hade den största tekniska och ekonomiska betydelse, komma att
i hög grad lida på att ej tillföras tillräckligt kvalificerad och specialiserad sakkunskap.
Kommitterade förorda förstärkning av arbetskrafterna med en assistent,
speciellt till ökande av de meta!lografiska provningsmöjligheterna. Beträffande
tjänstemännens antal och löneförmåner hava de kommitterade funnit personalen och
lönestaten knappt tilltagna och anställt en jämförelse med exempelvis den nya
staten för patent- och registreringsverket, vars löner förklaras vara ur kvalifikationssynpunkt
betydligt högre än de i förslaget till provningsanstalt uppförda. Kommit -

Sveriges industriförbund.

Svenska
p appers bru ks -föreningen.

Kommers kollegium.

54 Kungl. Maj:ts Nåd.- Proposition Nr 176.

terade uttala därför, att de senare under alla förhållanden måste betraktas som
minimilöner.

Den föreslagna byggnaden anse kommitterade vara tilltagen i minsta laget
och påpeka, att den sålunda ej i något fall tillåter utförandet av undersökningar i
s. k. halvstor skala. Ett önskemål vore därför, att utrymmena kunde åtminstone
i någon mån ökas.

Till belysning av i vilken grad utvecklingen medfört provningsbehov, som
överstege den nuvarande anstaltens kapacitet, anföra kommitterade vissa provningar
av cellulosa- och textilvaror, sprängämnen, garvämnen, undersökningar av byggnadsmaterial
å väderbeständighet, knäckprov på större provlängder, tryckhållfast.hetsprov
på hela murpelare, värmeisolationsprov och värmebehandling i större skala
av stål och andra metaller. Dylika provningar kunde icke för närvarande utföras
vid anstalten, och vore man för en del av desamma uteslutande hänvisad till utlandets
mera tidsenliga provningsanstalter.

Sveriges industriförbund ^onstaterar i ett den 12 juni 1915 avgivet yttrande,
att från industriens sida ett verkligt behov av en ny statens materialprovningsanstalt
föreligger. Emot det remitterade förslaget till den nya anstalten har förbundet
i allmänhet intet att erinra. Förbundet framhåller önskvärdheten av att
industriens män få säte och stämma i den styrelse, som är avsedd att utgöra högsta
ledningen för materialprovningsanstalten, samt framhåller, att det krävande arbete
en sådan institutions verksamhet medför endast kan åstadkommas av den mes
kvalificerade personal, varför de föreslagna avlöningarna borde höjas i sådan utsträckning,
att anstalten bleve i tillfälle att i konkurrens med den enskilda ingenjörsverksamheten
förvärva personal av erforderliga kvalifikationer. I detta syfte borde
alla i avlöningsstaten uppförda tjänstemannabefattningar utan undantag efter genomförd
reglering av lönerna anslås lediga till ansökan.

Svenska pappersbruksföreningen har i en den 28 mars 1915 dagtecknad
skrivelse till kommerskollegium vitsordat, att för den svenska pappersindustrien
och pappershandeln erfordrades en fullt utrustad inhemsk provningsanstalt. Den
underavdelning av materialprovningsanstalten, som för närvarande omhänderhade
dylika prövningar, vore enligt föreningens åsikt varken med avseende på utrymme
eller apparatutrustning tillfredsställande. Det upprättade omorganisationsförslaget
anser sig föreningen böra i huvudsak biträda, ehuru detsamma vad pappersavdelningen
beträffar förklaras vara väl knappt tilltaget. Föreningen tillägger, att den
anser frågan om ny materialprovningsanstalt böra skyndsammast få sin lösning.

Efter att i utlåtande den 5 oktober 1915 hava lämnat en redogörelse
för materialprovningsanstaltens utveckling, det föreliggande förslaget
m. in. anför kommerskollegium följande:

»Kollegium anser sig även i detta sammanhang böra erinra om vad kommerskollegiikommittén
och departementalkommitterade anfört om ''statens provningsanstalt’
i sitt den 5 juli 1913 avgivna gemensamma förslag angående inrättande och
organiserande av ett handelsdepartement. Kommittéerna uttalade däri (del II, Handelsdepartementet,
sid. 625 o. f.), att den nuvarande ordningen, då tekniska högskolans
styrelse fungerar såsom ledning för jämväl den officiella provningsanstalten icke

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 176. 55

borde för framtiden bibehållas. Med hänsyn till de omfattande och i väsentliga delar
olikartade uppgifter, som ålåge å ena sidan högskolan och å andra sidan anstalten,
kunde det icke av styrelsen rimligtvis förväntas, att den skulle i lika män ägna
intresse åt dem båda. Med provningsanstaltens växande verksamhet hade också
behovet av styrelsens omedelbara och snabba medverkan vid ledningen av dess
angelägenheter kommit att starkt framträda. Kommittéerna ansågo sålunda i
överensstämmelse med vad tekniska högskolans styrelse och kommerskollegium i
anslutning till 190:! års omorganisationsförslag var för sig tidigare uttalat, att
anstalten icke 1 fortsättningen borde vara sammankopplad med tekniska högskolan
utan erhålla en mera fristående och självständig ställning inom statsförvaltningen
och lämpligen såsom en anstalt underställas det av kommittéerna föreslagna nya
departementet för handel, industri och sjöfart samt närmast till den avdelning därmom
som skulle motsvara kommerskollegium. Kommitterade påpeka, hurusom det
för kollegium vore av vikt att stå i nära förbindelse med anstalten för att kunna
med minsta omgång draga nytta av de speciella tekniska insikter, som inom densamma
funnes representerade. De utveckla i sådant hänseende särskilt betydelsen
av att vid omorganisation av tekniska högskolans materialprovningsanstalt lämpligt
laboratorium inrättades för utförande av sprängämnestekniska undersökningar, vilka
bleve lör statsförvaltningens behov erforderliga bland annat för att kunna fullt sakkunnigt
upprätta förteckning över samt efter farlighetsgrad klassificera explosiva
varor (del II, handelsdepartementet, sid. 168). Beträffande anstaltens ledning anslöto
sig kommittéerna i huvudsak till kommerskollegii yttrande över 1903 års förslag,
med tillägg av att de funno även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfalls^

• styrelsen och tekniska högskolan böra ifrågakomma bland de statsinstitutioner, som
borde vara företrädda inom anstaltens styrelse.

För egen del får kollegium rörande föreliggande förslag till ny materialprovningsanstalt
anföra följande.

Den ställning av föregångare inom vissa grenar av materialprovningstekniken
som vårt land intagit och som bland annat tog sig uttryck i inrättandet av järnkontorets
provmngsanstalt så tidigt som år 1875, har Sverige redan övergivit. Inom
ne flesta länder _ stå numera genom statens försorg storartade materialprovningslaboratorier
till industriens tjänst för utförande av alla de olika slag av undersökningar,
för vilka den enskilde näringsidkaren icke äger maskinella resurser eller
skolad personal. En ansats i samma riktning har gjorts genom inrättandet år 1896
av tekniska högskolans materialprovningsanstalt, vid vars grundande och utvidgande
anslag av statsmedel vid flere tillfällen lämnats. Det stöd, som härigenom från
statens sida lämnats industrien, har otvivelaktigt varit av väsentlig betydelse. Härom
vittnar bland annat den utveckling, som materialprovningsanstalten under sin snart
tjugoåriga verksamhet tagit, och varom bilagda tabell över antalet provningar och
bruttoinkomst för varje av anstaltens avdelningar vittnar. Ursprungligen anlagd
endast för mekaniska provningar av järti och stål samt byggnadsmaterialier, utvidgades
anstalten år 1899 med ett bergskemiskt laboratorium, avsett att utföra
kemiska analyser för gruv- och järnhanteringen. År 1902 anskaffades fullständig
utrustning för provning av papper ; snart tillkom utrustning för kolningstekniska och
andra kemisk-tekniska undersökningar, tills att samtliga dessa provningar år 1911
sammanfördes till ett särskilt kemiskt-tekniskt laboratorium. Samtidigt hade från
den elektriska industriens sida allt talrikare framställningar framkommit om prov -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

ningar av elektriska maskiner, ledningsmaterial och dylikt och år 1905 måste i
särskild, förhyrd lokal ett elektriskt laboratorium upprättas.

Utgående från provningar för järnhanteringens räkning har sålunda materialprovningsanstalten
utvidgats till att utgöra ett centralställe för provningar av råvaror
och produkter för de flesta av våra viktigare industrigrenar och kan i detta avseende
jämställas med utlandets motsvarande institutioner. Denna raska tillväxt i verkningsområde
och arbetsmängd har däremot icke motsvarats av tillväxt i lokaler och
maskinell utrustning, i vilka avseenden förhållandena numera äro sådana, att enligt
kollega åsikt icke blott någon ytterligare utvidgning av anstaltens verksamhet är
otänkbar, utan man även kan befara, att noggrannheten av anstaltens viktiga arbeten
riskeras

Betydelsen av att icke genom bristande stöd från det allmännas sida arbetet
inom vår enda materialprovningsanstalt av betydenhet hämmas eller äventyras torde
vara uppenbar. För varje land med en framåtgående industri är det av vikt att
hava ett officiellt centralställe, som med tillhjälp av de mest tidsenliga apparater
och provningsmetoder kan undersöka industriens produkter, såväl till ledning för
fabrikantens eget arbete som i ändamål att för eventuella köpare ostridigt framlägga
produkternas kvalitet. Vid sidan av detta direkta provningsarbete bör en tidsenlig
provningsanstalt självständigt arbeta för ökandet av kännedomen om olika materialiers
egenskaper och för utarbetandet av nya eller mera noggranna provningsmetoder.
Dessutom bör en provningsanstalt kunna tjänstgöra såsom utbildningsskola för sådana
tekniker, som sedermera vid fabrikerna skola leda de provningar, som utgöra en del
av driftskontrollen.

Med den utrustning, som materialprovningsanstalten nu besitter, är det endast
med största svårighet, som den fortfarande kan motsvara de krav på direkt provningsarbete,
som från de olika industriernas sida ställas på densamma. För vetenskapliga
undersökningar eller utbildningsarbete finnes numera varken utrymme eller
resurser. Enligt kollega åsikt måste den sålunda inträffande stagnationen i provningsanstaltens
arbete giva så mycket mera anledning till betänkligheter, som vår
industri i särskild grad är i behov av tillförlitliga materialprovningar. Många av
våra industrigrenar, och särskilt de, som i huvudsak äro baserade på export, bygga
sin avsättning icke på varans billiga pris, utan på dess överlägsna kvalitet. För
alla dessa är en högt utvecklad materialprovning av den största betydelse.

Emellertid har erfarenheten visat, att de större industriella kvalitéverken
endast under sin uppväxttid i större utsträckning använda sig av en officiell provningsanstalt
för sina löpande undersökningar. Sådana verk inrätta snart sin egen
provningsanstalt och anlita den officiella institutionen endast för svårare undersökningar
eller i fall, då ett officiellt bevis över provningsresultaten är erforderligt.
För de mindre fabrikerna och hantverkarna blir däremot anskaffandet av egna provningsanordningar
allt för dyrbart och är för dessa näringsidkare en officiell provningsanstalt
av stor vikt. Även för ålla köpare av industriella produkter är en
officiell provningsanstalt ofta erforderlig, som är i stånd att på anfordran noggrant
kontrollera, att den levererade varan äger kontraktsenlig kvalitet. I detta avseende
kan en utvidgad provningsanstalt bliva av stort gagn för de upphandlande statsmyndigheter,
vilka icke, i likhet med telegrafstyrelsen och i vissa avseenden järnvägsstyrelsen,
förfoga över egna laboratorier. En väl inrättad statsprovningsanstalt
skulle utan tvivel på ett billigare och ofta mera sakkunnigt sätt övertaga dessa

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

statens egna materialundersökningar, så att någon ytterligare decentralisation med
åtföljande kostnader på detta område icke behövde förekomma.

Även i andra avseenden kan tillvaron av en statsprovningsanstalt vara från
allmän synpunkt sett nödvändig.

Genom åtskilliga organ ingriper staten till skyddande av viktiga medborgareintressen
mot skada eller intrång till följd av viss näringsverksamhet. Sålunda har
yrkesinspektionen att övervaka efterlevnaden av författningarna om arbetareskydd
i industriella yrken, därvid ofta föreskrifter lämnas till ernående av för arbetarne
betryggande tekniska anordningar. Frågor rörande beskaffenheten av i sådana använt
eller användbart material lära i stor utsträckning för sitt avgörande erfordra
materialprovning. Inspektionen över elektriska anläggningar har att författningsenligt
kontrollera och lämna föreskrifter rörande bl. a. beskaffenheten av elektrisk
material av olika slag. Härvid erfordras möjlighet att få materialen sakkunnigt
provad å dess elektriska egenskaper. Den nyinrättade fartygsinspektionen
är ävenledes verksam på ett område, där provning av förekommande material
lärer vara en i många fall oundviklig förutsättning för kontrollens utövande. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens kontrollutövning, sprängämnesinspektionen och den
föreslagna inspektionen över vatten- och luftförorenande anläggningar äro exempel
på andra områden, där en effektiv statskontroll förutsätter tillgång till officiella
provningslaboratorier. Behovet att få opartiska materialprovningar verkställda är i
alla dessa fall för handen såväl hos vederbörande inspektionsmyndighet, som hos
den kontroll underkastade företagaren, som ålägges att följa tekniska bestämmelser
om viss materialbeskaffenhet.

På grund av det anförda anser sig kollegium kunna uttala, att varken statsverket
eller näringslivet numera torde kunna undvara en tidsenligt utrustad officiell
materialprovningsanstalt.

Den i ärendet förebragta utredningen finner kollegium emellertid hava till
fullo ådagalagt, att den nuvarande anstalten icke längre kan motsvara de berättigade
krav, som ställas på densamma. Förhållandena torde i detta hänseende numera
hava kommit i det läge, att snara och genomgripande åtgärder äro oundgängligen
nödvändiga för att anstaltens verksamhet skall kunna i fortsättningen på
ett tillfredsställande sätt uppehållas. Dess organisation, lokaler och utrustning hava
nätt gränsen för sin tjänstbarhet. Kollegium får därför för sin del i princip på det
kraftigaste understödja framställningen från tekniska högskolans styrelse om åtgärder
för omorganisation av materialprovningsanstalten vid tekniska högskolan
till en statens provningsanstalt och beredande för densamma av nya lokaler med
fullt tidsenlig utrustning.

Beträffande det av styrelsen framlagda förslaget har detsamma i allt väsentligt
vunnit gillande hos de sakkunniga korporationer, som haft förslaget under behandling.
De få anmärkningar, som gjorts mot detsamma, avse egentligen, att förslaget
vore i vissa delar något knappt tilltaget, och hava en del önskemål blivit i
sådan riktning uttalade. Kollegium kan för egen del jämväl i huvudsak biträda
ifrågavarande förslag, som kollegium finner väl motiverat och i sina detaljer omsorgsfullt
utarbetat. Rörande dess enskilda delar får kollegium uttala följande.

Beträffande organisationsformen bör anstalten enligt kollegii mening ställas
under en av Eders Kungl. Maj:t utsedd styrelse, i vilken böra vara representerade
dels statsinstitutioner, som i större utsträckning betjäna sig av anstalten, dels bergsBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 151 höft. (Nr 176.) 8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

bruket och den övriga industrien. Kollegium föreställer sig, att antalet styrelseledamöter
lämpligen borde vara sju och föreslår, att två platser reserveras för statens
industridrivande verk, en för kommerskollegium, två för industriens målsmän
samt två för anstaltens inspektör och chef. Kommerskollegii representation i denna
styrelse synes motiverad från synpunkten av de näringars intressen, som kollegium
är satt att bevaka. I övrigt ansluter sig kollegium till vad från järnkontorets
sida rörande organisationsfrågorna anförts. Av de två industrirepresentanterna borde
sålunda en utses av järnkontoret och en efter förslag av svenska teknologföreningen.
Rörande inspektörens, chefens och personalens ställning enligt förslaget
har kollegium icke något att erinra.

Angående nybyggnadsförslaget hyser kollegium den uppfattningen, att någon
annan acceptabel lösning av anstaltens lokalfråga icke finnes än uppförande av helt
nya laboratorier. Anstaltens speciella verksamhet betingar alldeles säregna lokalbehov
och dessa torde icke för rimliga kostnader varaktigt kunna tillgodoses annat
än genom en nybyggnad. I fråga om de uppgjorda byggnadsritningarna och därpå
grundade kostnadsberäkningar, har kollegium, särskilt på grund av innehållet i de
yttranden i ärendet, som avgivits av järnkontorets styrelse och av svenska teknologföreningen,
anledning antaga, att byggnadsförslaget är ändamålsenligt uppgjort
och de kalkylerade kostnaderna åtminstone icke för höga. Det lärer dock icke tillkomma
kollegium att anställa en byggnadsteknisk prövning av förslaget i dessa
delar. Emellertid har kollegium att uttala sig beträffande valet av byggnadsplats,
då det yttrande, som härom avgivits av de byggnadssakkunniga inom finansdepartementet,
till kollegium i och för utlåtande remitterats.

De byggnadssakkunniga hava bragt på förslag dels en tomt å Kungl. Djurgården
nära Östra stationen och tekniska högskolans nybyggnader, dels en tomt å
Karlbergs kungsgårds mark nära Tomteboda station. Beträffande sistnämnda område,
som förordats av professorn Lönnberg, har kollegium inhämtat, dels att en
mindre del därav redan torde med vederbörligt tillstånd ha tagits i anspråk för
statens järnvägars spårutvidgningar vid Tomteboda, dels att av Lönnberg förutsatt
stickspåranslutning från denna station till tomtområdet i fråga av järn vägstekniska
skäl icke lärer kunna utföras. Lönnbergs uttalande om de förmånliga transportförhållandena
vid Tomteboda för till anstalten ankommande provningsgods lärer
även sakna grund av den anledningen, att någon godsexpedition överhuvudtaget
icke äger rum vid Tomteboda station, som är reserverad för helt andra trafikändamål.
Ankommande gods till en institution vid Tomteboda skulle behöva avhämtas
vid Norra eller eventuellt vid Norrtulls station. På grund härav synes detta
tomtområde böra lämnas ur räkningen.

Det återstående av förste., intendenten Clason och direktören Kinander förordade
alternativet, en tomt vid Östra stationen, har understötts såväl av anstaltens
nuvarande föreståndare som av tekniska högskolans styrelse, järnkontoret och
svenska teknologföreningen. Kollegium, som saknar anledning uttala sig om tomtens
byggnadstekniska egenskaper, finner för sin del det ifrågasatta området vid
Östra stationen hava ett ur flera synpunkter synnerligen gynnsamt läge. för en niaterialprovningsanstalt.
Särskilt vill kollegium betona, att närheten till tekniska
högskolan skulle innebära verkliga fördelar för såväl anstalten som högskolan. Den
växelverkan, varom de berörda institutionernas företrädare i sina yttranden flerstädes
tala, är enligt kollega förmenande av stor reell betydelse, icke minst på

Kuncjl. Maj ds Nåd. Proposition AV 170. 59

grund av do begränsade rekryteringsmöjligheter, man för bådas personal måste i
vårt land beräkna. Denna omständighet torde enbart för sig böra anses som ett
tungt vägande skäl mot en ny materialprovningsanstalts förläggande på längre avstånd
frän tekniska högskolan. Att den tänkta platsen är relativt lätt tillgänglig
för den uppdragsgivande allmänheten, lärer även böra tilläggas en icke ringa vikt.

I fråga om anstaltens utrustning med apparater och provningsanordningar,
har förslaget i de inkomna yttrandena betecknats som ett minimum. Järnkontorets
styrelse har såsom villkor för fortsatt anslag till anstalten av 4,400 kronor årligen
bl. a. uppställt krav på vissa utvidgningar av den ursprungliga planen till vinnande
av ökade resurser vid en del elektriska och mekaniska provningar. Då dessa krav
redan i och för sig synas kollegium särdeles behjär tans värda och deras uppfyllande
är förenat med ett avsevärt ekonomiskt stöd för en ny anstalts drift, har kollegium
ansett sig böra föreslå motsvarande tillägg till förslaget. Beträffande laboratorieutrustningen
i övrigt har kollegium intet att erinra av beskaffenhet att inverka på
omfattningen av eller kostnaden för de föreslagna nyanskaffningarna.

Den för en ny statens provningsanstalt kalkylerade budgeten utgår från en
beräknad årlig arvodesstat av 100,900 kronor samt allmänna driftskostnader av

38,000 kronor, eller tillsammans 138.900 kronor i utgifter mot beräknad bruttointäkt
å provningar av 110,000 kronor, och visar således en skillnad mellan utgifter och
inkomster av 28,900 kronor, som skulle behöva täckas genom årligt bidrag av statsmedel.
Sedermera har järnkontorets styrelse uppställt fordran på förstärkning av
arbetskrafterna för en kostnad av 4,000 kronor årligen och i gengäld för bl. a.
denna personalökning ställt i utsikt ett årligt understöd av 4,400 kronor. Man
torde kunna förutsätta, att den av järnkontoret önskade befattningshavarens arbete
skulle medföra en inkomsttillökning för anstalten minst lika stor som den föreslagna
årslönen. Ett sådant antagande synes väl förenligt med de kvalifikationer, som
skulle innehavas av en sådan tjänsteman, och de utsikter till omfattande verksamhet,
vilka anförts som motiv för hans anställande, i synnerhet vid jämförelse med
den beräknade totala årsmedelinkomsten per person i nuvarande och föreslagna
organisation, resp. 3,500 och 3,300 kronor. Det erforderliga statsbidraget skulle
med hänsyn härtill utgöra 24,500 kronor årligen vid en anstalt, anordnad på ovan
föreslaget sätt.

Yad beträffar beräkningen av utgifterna, torde först och främst de i arvodesstaten
tillmätta lönerna icke kunna anses för höga. En jämförelse med de nyreglerade
lönerna i patent- och registreringsverket skulle, som svenska teknologföreningens
kommitterade påpeka, utfalla till nackdel för den nya anstalten, och dock
torde den kompetens, som måste fordras av den tekniska personalen inom materialprovningsväsendet,
vara minst lika hög som den för tjänsten inom nämnda verk
erforderliga. Därtill kommer, att anstaltens vetenskapligt bildade personal just
genom sin träning i materialprovningsteknik bibringas kunskaper och erfarenheter
av en art, som högt värderas inom industrien. Det ligger därför nära till hands,
att en konkurrens kommer till stånd mellan anstalten och enskilda industriella verk
om skickliga förmågor på hithörande område, och som industrien ofta kan erbjuda
betydligt bättre löneförmåner än en statens anstalt, måste anstalten beredas möjlighet
att åtminstone erbjuda säkra löner av någorlunda tillfredsställande storlek.
Vid den nuvarande anstalten lärer, enligt vad kollegium inhämtat icke sällan personalombyten
på grund av tjänstemäns övergång till industrien vållat anstalten störa

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

svårigheter. Visserligen har anstalten icke enbart olägenhet av att industrien för
en del ändamål rekryterar sina tjänstemän från anstalten, men en längre tids erfarenhet
och fördjupade kunskaper representerar alltid hos en anstaltens tjänsteman
ett för densamma svårersättligt värde. Löneförhållandena vid anstalten måste därför
vara sådana, att sammansättningen av dess tjänstemannakår ej blir alltför
växlande.

Om sålunda de avsedda löneförmånerna knappast tåla någon jämkning, torde
en inskränkning lika litet kunna ske i fråga om det föreslagna antalet befattningshavare
av olika grader. Vad i sådant avseende i de sakkunniga korporationernas
yttranden anförts, finner kollegium fullt övertygande. Antalet torde icke vara större
än verksamheten kräver.

Kollegium har därvid icke förbisett, att personalens prestation, sådan den
uttryckes i förhållandet mellan bruttointäkt å provningar samt antal anställde,
enligt det nya förslaget skulle ställa sig något oförmånligare än under nuvarande
förhållanden, eller i medeltal 3,300 kronor per person mot 3,500 kronor nu. Detta
angives emellertid av förslagsställame vara nödvändigt, i syfte att anstaltens personal
må i större utsträckning än för närvarande är möjligt ägna sig åt vetenskapligt
forskningsarbete, vilket icke kan lämna samma direkta ekonomiska avkastning,
som det löpande arbetet på beställda prov.

Det är i själva verket bekant, att anstalten sedan åtskilliga år i ökad grad
måst eftersätta sitt föreskrivna åliggande att verkställa vetenskapliga undersökningar
inom materialprovningsområdet. Befintlig personal och utrustning hava
nästan helt och hållet tagits i anspråk för det löpande arbetet, utan att anstalten
ändock kunnat i full utsträckning betjäna alla, som önskat anlita densamma. Denna
situation är emellertid i längden ohållbar, om anstalten skall kunna upprätthålla sin
ställning som landets högsta instans inom materialprovningsväsendet och undgå att
nedsjunka till handelslaboratoriernas nivå. En fortsatt tillbakagång i anstaltens
vetenskapliga produktion skulle enligt kollega mening hämma hela materialprovningsväsendets
utveckling i vårt land till allvarlig skada för näringslivet och det allmänna.
Anstaltens vetenskapliga nivå måste hålla jämna steg med teknikens utveckling
och för detta ändamål torde det vara oundgängligt, att i arbetsplanen lämna
vederbörligt utrymme för personalens tekniskt-vetenskapliga forskningsarbete.

På grund härav får kollegium biträda förslaget till lönestat, med det tilllägg,
som av järnkontoret påkallats för anställande av en särskild assistent för
metallografiska provningar.

Vad de återstående såsom allmänna driftkostnader betecknade och till

38.000 kronor beräknade utgifterna beträffar, saknar kollegium möjlighet att därom
bilda sig ett exakt omdöme. På grund av ett i järnkontorets yttrande gjort uttalande
torde de emellertid få anses beräknade med all nödig sparsamhet, varför
kollegium ej finner anledning påyrka ändring av den anförda totalsumman å dessa
kostnader.

Bruttointäkten av verkställda provningar har i förslaget beräknats till

110.000 kronor första året med ledning av de under en följd av år bokförda inkomstsiffrorna.
En jämförelse med dessa siffror, över vilka det lämnade referatet
av förslaget innehåller en översiktstabell, visar, att det beräknade beloppet under
förutsättning av lika höga taxor och normal utveckling av arbetskvantiteten, borde
kunna påräknas till år 1917. Siffrorna för åren 1912—1914 äro i detta avseende be -

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

lysande. Bruttointäkten för krisåret 1914, kronor 88,140, understeg visserligen
något inkomsten för det normala året 1913, kronor 95,890, men översteg i alla
händelser intäkten för år 1912, kronor 82,840, vilket häntyder på att man oberoende
av konjunkturerna har att räkna med en viss kontinuerlig stegring i behovet att
tilldela anstalten provningsuppdrag. Kollegium linner därför denna inkomstberäkning
skälig. Enligt ovanstående bör därtill läggas 4,000 kronor utgörande beräknad
ytterligare inkomst av metallografiska provningar.

Den så beräknade totala bruttointäkten är emellertid icke tillräcklig för att
betäcka anstaltens kalkylerade utgifter efter omorganisationen. Det vore under
sådana förhållanden givetvis önskligt, om intäkterna kunde uppdrivas till högre belopp.
Såsom direkta medel härför torde egentligen endast kunna tänkas taxeförhöjning,
inskränkning av det vetenskapliga arbetet samt en mera privatekonomisk
drift efter mönster av vissa enskilda laboratorier. En taxeförhöjning skulle emellertid
enligt samstämmiga uttalanden av med anstaltens verksamhet förtrogna personer
genom minskad arbetstillgång nedsätta inkomsterna. En inskränkning i det
vetenskapliga arbetet bör, av skäl, som ovan utvecklats, vara utesluten redan av
hänsyn till anstaltens kapacitet, ehuruväl å andra sidan sådana arbeten icke få till
överdrift betunga anstaltens ekonomi. En mera privatekonomisk drift efter mönster
av enskilda laboratorier skulle förutsätta mycket stor frihet vid tillämpning av
taxan jämte rättigheter att inrikta verksamheten på sådana uppdrag, som gåve god
ekonomisk ersättning med åsidosättande av provningsområden och uppdragsgivare,
som icke kunde bereda anstalten högsta möjliga betalning för undersökningsarbetet.
Detta vore emellertid helt och hållet oförenligt med anstaltens karaktär av en
officiell inrättning, avsedd att bereda så vida kretsar som möjligt tillgång till sakkunniga
materialundersökningar på olika områden. Anstaltens forskningsarbete bleve
även under ett sådant system säkerligen ytterst inskränkt.

Däremot torde man ha anledning förvänta, att en ny statsanstalt med modern
utrustning och tillräcklig personal skall under upprätthållande av en hög vetenskaplig
ståndpunkt och i intimt samarbete med näringslivet kunna så småningom
öka sina intäkter icke oväsentligt.

Med stöd av den förebragta utredningen anser kollegium emellertid, att ett
årligt understöd av statsmedel åtminstone tillsvidare är nödvändigt för upprätthållande
av verksamheten vid en enligt ovanstående förslag organiserad ny materialprovningsanstalt.
Detta anslag synes till en början icke böra understiga 24,500
kronor och såsom villkor för dess utgående torde förutsättas, att järnkontoret med
det i utsikt ställda beloppet av 4,400 kronor bidrager till bestridande av anstaltens
årliga driftkostnader.

Anstaltens årsbudget borde enligt kollegii förslag sålunda innehålla följande
poster för det första verksamhetsåret:

Inkomster:

Bruttointäkt för utförda provningar.............................. 110,000 + 4,000 114,000

Anslag: Statens ............................................................................... 24,500

Järnkontorets ....................................................................... 4,400 28,900

Kronor 142,900

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 176.
Utgifter:

Inspektörens arvode

Avlöningar .............

Övriga omkostnader

500

104,400

38,000 142,900

Kronor 142,900

I samband med sitt utlåtande över det remitterade förslaget till ny materialprovningsanstalt
vill kollegium icke underlåta att fästa uppmärksamheten vid ett
faktiskt förhållande av beskaffenhet att synas påkalla ett snart avgörande beträffande
materialprovningsanstaltens lokalfråga. Den å tekniska högskolans nuvarande
tomt befintliga byggnad, som inrymmer huvuddelen av materialprovningsanstaltens
lokaler, är nämligen uppförd med anslag, som för ändamålet av Eders Kungl. Maj:t
särskilt beviljats ur manufakturförlagslånefonden. Efter tekniska högskolans förestående
inflyttning i den nya byggnad, som för densamma är under uppförande,
kommer alltså materialprovningsanstalten att kvarstanna på platsen och där fortfarande
disponera de åt densamma anvisade lokaler, till dess Eders Kungl. Maj:t
annorlunda beslutar. Med hänsyn till behovet, att, sedan tekniska högskolans gamla
byggnader ej längre erfordras för högskolans ändamål, disponera över desamma och
tillhörande dyrbara tomtareal för annat statsverkets syfte, lärer det även bliva behövligt
att till sagda tidpunkt träffa ett avgörande rörande materialprovningsanstalten.
Dess kvarblivande på platsen torde nämligen, särskilt i betraktande av byggnadens
läge i centrum av tomtarealen, komma att utgöra ett högst väsentligt hinder
för varje förändring av tomtarealens disposition.

Såsom i det föregående framhållits, har materialprovningsanstalten vid flera
tillfällen erhållit anslag till sin verksamhet ur manufakturförlagslånefonden. Det
har med hänsyn härtill och på grund av arten av materialprovningsanstaltens verksamhet
synts kollegium kunna ifrågasättas, huruvida icke en del av de nu erforderliga
beloppen skulle kunna täckas genom anslag från nämnda fond. Därvid torde
dock endast kunna ifrågakomma nämnda fonds räntemedel. Sedan anslagen till
Baltiska utställningen, utgörande 37,500 kronor om året, upphört från och med
innevarande år, torde motsvarande belopp finnas disponibelt för de närmaste åren.
Även torde något mindre belopp därutöver finnas disponibelt. De sålunda tillgängliga
medlen synas kunna användas till täckande av anslagsbehovet på följande sätt.
Uppförandet av materialprovningsanstaltens byggnad torde kunna beräknas taga två
år i anspråk. Genom användande under denna tid ävensom under innevarande år
av ovan angivna disponibla medel, uppgående till omkring 40,000 kronor per år,
skulle cirka 120,000 kronor av byggnadskostnaderna kunna täckas av manufakturförlagslånefonden.
Även kostnaderna för omorganisationen torde åtminstone tillsvidare
kunna täckas av ifrågavarande räntemedel. Någon ökning i organisationskostnaderna
skulle nämligen icke erfordras, förr än den nya byggnaden är färdig
och samtidigt således räntemedel från manufakturförlagslånefonden ånyo bliva disponibla.
Statsanslaget till de ökade organisationskostnaderna skulle uppgå till 24,500
kronor och skulle således kunna helt täckas av dessa räntemedel. Såsom i föregående
anmärkts, torde det vara att förvänta, att materialprovningsanstalten skall
så småningom kunna öka sina intäkter icke oväsentligt. Härigenom skulle anslaget
ur manufakturförlagslånefonden kunna så småningom nedbringas och torde man hava

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 176. 63

anledning hysa förhoppning, att detta anslag inom eu icke avlägsen framtid skall
kunna upphöra. På så sätt skulle även inaterialprovningsanstaltens anslagsbehov
för omorganisationen kunna tillgodoses, utan att man därvid behöver frångå principen
om att manufakturförlagslånefondens räntemedel icke böra bindas vid permanenta
anslag.

Kollegium får därför, under reservation för den ändring av anslagsbehovet
till nedannämnda nybyggnad, som en närmare byggnadsteknisk utredning kan visa
behövlig, för sin del tillstyrka, att materialprovningsanstalten vid tekniska högskolan
omorganiseras till en statens provningsanstalt i huvudsaklig överensstämmelse med
det av tekniska högskolans styrelse framlagda, till kollegium remitterade förslaget
med de ändringar och enligt de närmare grunder, kollegium här ovan förordat.
Kollegium hemställer vidare, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för anvisande
av medel för denna omorganisations genomförande, nämligen

dels till uppförande på föreslagen tomt å Kungl. Djurgården av ny byggnad
för en statens provningsanstalt ''samt till dess utrustning ett anslag för en gångav
.................-............................................................................................. 841,000 kronor,

dels till upprätthållande av verksamheten vid denna nya anstalt ett årligt
understöd av högst.................................................................................... 24,500 kronor.»

Med hänsyn till att fråga vore om upplåtande för ändamålet av
Djurgårdsmark har riksmarskalksämbetets utlåtande infordrats, och har
ämbetet i skrivelse den 30 november 1915 inkommit med dylikt utlåtande,
varvid jämväl överlämnats yttrande av intendenten för Kungl. Djurgården
C. Ad. Öhrström.

Intendenten för Kungl. Djurgården har anfört huvudsakligen
följande.

För egen del finge Kungl. Djurgårdens förvaltning uttala sina stora betänkligheter
mot att den ifrågasatta tomtplatsen vid Östra stationen upplåtes till materialprovningsanstalt.
Djurgårdens början åt detta håll skulle komma att trängas tillbaka
och skulle trakten här helt och hållet komma att förändra karaktär.

I betraktande av att i avgivna utlåtanden framhållits, dels anstaltens alltjämt
växande verksamhet, dels att utrymmet borde medgiva anstaltens utveckling för en
snart sagt obegränsad framtid, måste nog även räknas med områdets utvidgning
och ytterligare markupplåtelse från Kungl. Djurgården. Djurgårdsförvaltningen kunde
på intet vis instämma i byggnadssakkunniges, herrar Clason och Kinander, yttrande
att det ur estetisk synpunkt vore synnerligen lyckligt om det kala och föga natursköna
bergsparti, som nu avsåges, bleve bebyggt med just en anläggning av de
måttliga höjddimensioner, varom nu vore fråga och, vad beträffade deras anförande,
att intendenten för Kungl. Djurgården, i avgivet utlåtande, till de delar av Djurgården,
som kunde anses lämpliga för bebyggande, hänfört bland annat områden
vid Östra station, avsåges därvid de kala berg, som vore belägna sydväst om
Drottning Kristinas väg mot Rimbobanans gräns och ingalunda det nu ifrågasatta
området. Detta hade i stället varit förvaltningens avsikt och tanke att få bibehållet,
och sedan stenkolsröken från Rimbobanans tåg dödat den här förut växande barrskogen,
hade inplantering av björk m. m. företagits dels ur skönhetssynpunkt, dels
för att verka såsom skyddsbestånd för den österut växande barrskogen.

Intendenten
för Djurgården.

Rtknmarska
Ek värnbzt e. t.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

Inom det område, som ifrågasatts för material pro vningsanstalten och som
skulle erfordras för vägomläggningar, funnes sålunda för närvarande växande tillsammans
888 st. träd och buskar; inom den till hovjägarbostället hörande trädgårdstäppan,
som även skulle falla inom området, hade under de senaste åren utplanterats
tillsammans 838 träd, buskar och perenna växter.

Den uppväxande lövskogen komme säkerligen att fördelaktigt bryta emot
deri stora stenmassa, som inrymde tekniska högskolan, och bleve entréen till Djurgården
åt detta håll synnerligen vacker och tilltalande, något som icke skulle
bliva fallet, om hit skulle förläggas en materialprovningsanstalt med allt vad som
åtföljde densamma.

Då såsom för ändamålet i högsta grad lämpligt framhållits ett ifrågasatt
område vid Albano, har djurgårdsintendenten föreslagit det härintill omedelbart angränsande
området norr om statens järnvägars område vid Albano mellan Rimbobanan
och Veterinärhögskolan. Å detta område förekomme en reveterad träbyggnad
och en uthusbyggnad, tillhöriga enskild person, som skulle behöva lösas, men vore
området i övrigt odisponerat. Närhet till bredspårig järnvägsstation med il- och fraktgodsförbindelse
gåves här, något som beträffande val av läge för anstalten i förslaget
till nybyggnad anfördes såsom de synpunkter, vilka framför allt borde tillgodoses.
Stickspår torde kunna erhållas direkt till anstalten, och förefunnes här utvidgningsmöjligheter.
Någon vägomläggning liksom flyttning av kungl. Djurgården tillhörande
avlopps-, vatten- och elektriska ledningar, som måste ske för byggnad vid
Östra station, behövdes icke här, och för anordningar av kloak-, vatten-, gas- och
elektriska ledningar torde något hinder eller större kostnad icke möta.

Djurgårdsintendenten har vidare i detta sammanhang meddelat, dels att
blivande kloakledning för materialprovningsanstalten, förlagd till tomtplatsen vid
Östra station, icke, såsom de sakkunniga tänkt sig, kunde anslutas till den från
Tekniska högskolan till Valk alla vägen dragna rörledningen, utan måste, om tillstånd
härtill komme att lämnas, anslutas till kloakledning i Valhallavägen, dels ock att
styrelsens för Stockholms —Roslagens järnvägar önskemål vore, att framdeles statens
järnvägars till Östra station nu ledande bredspår skulle bortflyttas, och skulle under
sådana" förhållanden en av de väsentligaste synpunkterna, som i förslaget framhållits,
nämligen att anstalten borde ligga nära invid bredspårig järnvägsstation,
icke kunna tillgodoses.

På grund av vad sålunda anförts, har djurgårdsintendenten hemställt, att
riksmarskalksämbetet icke måtte biträda förslaget att norr om Östra station tomtplats
upplätes till byggnad för ny statens materialprovningsanstalt, utan att denna
i stället måtte förläggas till av kungl. djurgårdsförvaltningen föreslagen tomtplats.

Riksmarskalksämbetet bär för egen del yttrat sig sålunda:

»För egen del tillåter sig riksmarskalksämbetet till eu början meddela, att
ämbetet, på grund av nådig remiss, till kungl. civildepartementet denna dag avlåtit
särskilt underdånigt utlåtande i ärende rörande, bland annat, ifrågasatt upplåtande
för en statsmedicinsk anstalt av just den del av det så kallade Kräftriket å kungl.
Djurgården, som i nu föreliggande ärende föreslagits som plats för en materialprovningsanstalt.
I detta underdåniga utlåtande framhöll riksmarskalksämbetet,
bland annat, att riksmarskalksämbetet, som enligt nådigt uppdrag handhar vården
av den till Eders Maj:ts disposition ställda kungl. Djurgården och på grund härav

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition Nr 170.

städse söker i möjligaste mån bevara och om möjligt vidare utveckla kungl. Djurgården,
i sådant sytte tänkt sig att framdeles kunna lämpligen ordna nu ifrågavarande
del av Kräftriket och sammanslå densamma med ett angränsande skogsparti
för att därigenom bilda ett naturskönt parkområde, som torde kunna bliva av
stor betydelse för huvudstadens invånare som en välbehövlig och närbelägen
friluftsplats.

Med hänsyn härtill och med avseende å jämväl i ärendet rörande statsmedicinska
anstalten av ovanbemälde sakkunniga samt intendenten för kungl. Djurgården
avgivna avstyrkande uttalanden och påvisade allvarliga betänkligheter för
områdets upplåtande för det ifrågasatta ändamålet, fann riksmarskalksämbetet sig
böra i underdånighet avstyrka nådigt bifall till det framställda förslaget att upplåta
nämnda markområde för en statsmedicinsk anstalt.

Av samma skäl och med hänsyn därjämte till vad i nu föreliggande ärende
anförts rörande den föreslagna platsen inom Kräftriket för en statens materialprovningsanstalt,
tillåter sig riksmarskalksämbetet i underdånighet avstyrka nådigt bifall
till upplåtande av denna plats å kungl. Djurgården för nu ifrågavarande anstalt.

Beträffande den andra av de båda å kungl. Djurgården föreslagna platserna
för en materialprovningsanstalt, eller området vid Östra station, finner riksmarskalksämbetet,
med avseende fästat därå, att en av ovanbemälde sakkunniga ävensom
kungl. överintendentsämbetet icke ansett sig kunna förorda denna plats, samt
under åberopande av vad intendenten för kungl. Djurgården i ärendet anfört mot
detta förslag, det synnerligen betänkligt att på denna plats, som från kringliggande
delar av huvudstaden utgör en av de mest anlitade och genom sitt läge mera bemärkt
infartsväg till kungl. Djurgården, förlägga ett byggnadskomplex av den storlek,
som här är i fråga, och med de skrymmande upplag och föga tilltalande anordningar
i övrigt, som på grund av den tillämnade anstaltens verksamhet icke
torde kunna undvikas i dess omedelbara närhet.

Då det emellertid synes vara av stor vikt — vilket även i remisshandlingarna
framhålles — att vid bestämmandet av plats för materialprovningsanstalten
hänsyn tages även därtill, att denna anstalt kommer att förläggas på icke allt för
långt avstånd från tekniska högskolans nya byggnader, skulle, enligt riksmarskalksämbetets
förmenande, det av intendenten för kungl. Djurgården framställda förslaget
om upplåtande av plats för anstalten å området norr om statens järnvägars område
vid Albano mellan Rimbobanan och Veterinärhögskolan, kunna innebära en lämplig
lösning av nu föreliggande fråga.

Området--— — — — — — — — — — — — — — — — utgöres

av en glest skogbevuxen bergsplatå och torde förutom de av djurgårdsintendenten
framhållna fördelar erbjuda även fördelen av god byggnadsgrund. Området i fråga
är för närvarande icke i annan mån för kungl. Djurgårdens räkning disponerat, än
att inom detsamma finnes en mindre lägenhet, benämnd Hjortberget, enligt kontrakt
upplåten till framlidne hovjägaren O. Åbrinks stärbhus tillsvidare med ett års
ömsesidig uppsägning från den 1 april och med en årlig avgäld till djurgårdskassan
av 100 kronor. A lägenheten äro uppförda ett boningshus av reveterat trä och
två uthus, samtliga byggnader tillhörande stärbhuset.

Under åberopande av de olika skäl och synpunkter, som här ovan anförts
och som tala mot ett förläggande av en statens materialprovningsanstalt till vare
sig det föreslagna området inom det så kallade Kräftriket eller den ifrågasatta
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 154 höft. (Nr 176.) 9

Tekniska

högskolans

arkitekt.

G6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 176.

tomten vid Östra stationen, samt med hänsyn särskilt till djurgårdsintendentens
uttalande i ärendet, tillåter sig riksmarskalksämbetet i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t icke måtte pröva skäligt besluta att någotdera av dessa
båda ifrågasatta områden skall för nu ifrågavarande ändamål upplåtas.

För den händelse däremot, att Eders Kungl. Maj:t skulle finna skäl fästa
avseende vid det av djurgårdsintendenten i ärendet framställda förslag om upplåtande
av mark för materialprovningsanstalten å område norr om statens järnvägars
område vid Albano, får riksmarskalksämbetet för sin del i underdånighet
uttala, att ämbetet icke finner något att däremot erinra, allrahelst som därigenom
skulle för en allmännyttig institution upplåtas ett område av Kungl. Djurgården,
varav Kungl. Djurgården för närvarande -- med undantag av förberörda mindre
lägenhet Hjortberget — icke njuter någon direkt inkomst och vilket område icke
torde vara för något Kungl. Djurgårdens ändamål erforderligt.

Riksmarskalksämbetet tillåter sig dock i underdånighet ifrågasätta, huruvida
icke, därest en upplåtelse för ändamålet av nu ifrågavarande område kommer till
stånd, för upplåtelsen borde, till skyddande av såväl Kungl. Djurgårdens som även
nuvarande innehavarens av lägenheten Hjortberget intressen, såsom förutsättningar
och villkor föreskrivas,

att djurgårdskassan, som icke skulle för framtiden äga uppbära någon avgäld
för det till en materialprovningsanstalt upplåtna området, dock erhåller ersättning för
den nuvarande, för lägenheten Hjortberget utgående årliga arrendeavgiften med ett
belopp, motsvarande arrendeavgiften kapitaliserad efter 4 procent eller en summa
av 2,500 kronor,

att nuvarande ägaren av åbyggnaderna erhåller ersättning för byggnaderna
efter värdering,

att ståndskog, som å området behöver fällas, skall tillvaratagas av djurgårdsförvaltningen,
varjämte kvarvarande skog å området torde böra förbliva Kungl.
Djurgårdens tillhörighet,

att bestämmandet av gränserna för området och dessas utstakande på marken
företages i samråd med kungl. djurgårdsförvaltningen, samt

att, innan byggnader å området uppföras, riksmarskalksämbetet måtte sättas
i tillfälle däröver avgiva yttrande.»

Härefter hava, såsom redan antytts, tekniska högskolans styrelse
och byggnadskommitté yttrat sig i ärendet, därvid kommittén överlämnat
följande utlåtande från högskolans arkitekt, professorn Erik Lallerstedt:

»I riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående omorganisationen av tekniska högskolan m. m. yttras, sedan riksdagen
först förklarat sig finna den av Kungl. Maj:t föreslagna, nu för högskolebyggnaderna
upplåtna tomten lämplig, följande. ''Härvid har dock riksdagen, med beaktande av
de av en motionär i andra kammaren framförda synpunkter, velat framhålla önskvärdheten
därav att all möjlig hänsyn till bibehållandet av platsens och angränsande
områdens av kungl. Djurgården karaktär av park bör tagas vid uppgörandet av
ritningar till de föreslagna nybyggnaderna samt planeringen av _ den ifrågasatta
byggnadsplatsen’. (Riksdagens skrivelse nr 167 av 24 maj 1911, sid. 9.)

Såsom i överintendentsämbetets underdåniga skrivelse av den 7 juli 1914

Kurujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

rörande materialprovningsanstaltens byggnadsfråga framhålla, skulle emellertid, om
anstalten förlädes å nu omhandlade tomtplats norr om Ostra stationen, tekniska
högskolans framtida utvidgningsmöjligheter vara begränsade till platsen norr om
nuvarande högskoletomten, vilken utgöres av ett vackert skogsområde, ’som synes
med största fördel böra såsom sådant bibehållas och förty någon utvidgning åt detta
håll icke vara att förorda’.

Således skulle, om materialprovningsanstalten förlädes å nu omhandlade plats,
tydligen antingen riksdagens uttalade önskan om hänsyntagande till områdenas av
kungl. Djurgården kring högskolebyggnaderna karaktär av park icke respekteras,
eller högskolans utvidgningsmöjligheter hämmas.

1 sin ovan nämnda skrivelse framhåller även överintendentsämbetet, ’att det
är mindre förutseende att såsom här skulle bliva fallet å eu jämförelsevis inskränkt
byggnadsplats, förlägga två institutioner med så pass stor benägenhet till utveckling
som de här omhandlade’. Undertecknad anser sig härtill blott böra foga ett påpekande
av huru på förhand oberäkneliga de båda institutionernas utvecklingsbehov
även äro.

Undertecknad anser sig även böra framhålla de vådor från trafiksynpunkt
och av estetisk art, som måste uppkomma om å norra Djurgården helt nära de
genom stadsplanen fastställda kvarteren än flera stora byggnadskomplex uppföras
utan att någon enhetlig stads- eller byggnadsplan för dessa områden å Djurgården
fastställes, och vill även i detta sammanhang påpeka att inom överintendentsämbetet
lärer planer vara dryftade att över högskolans entréområde samt över eller invid
det område som nu påtänkes för materialprovningsanstalten draga en större trafikled
till de vetenskapliga institutioner som förlagts vid Frescati; planer som naturligen,
om anstalten avses att förläggas å detta område, kunna tänkas komplicera och fördröja
materialprovningsanstaltens byggnadsfråga.

Undertecknad vill även påpeka huru litet en hel del, med en omfattande
materialprovning förenade arbeten i det fria, såsom uppförande av byggnadsdelar
för eldfasthetsprov m. m., harmoniera med ett område som man dock hoppas i en
framtid skall bliva med trevnad och konstnärlighet ordnat.

I omedelbar närhet av de utländska tekniska högskolor, undertecknad besökt,
har icke enligt undertecknads vetskap förefunnits några offentliga materialprovningsanstalter.
Skulle emellertid så tungt vägande skäl för nödvändigheten av svenska
statens materialprovningsanstalts omedelbara grannskap till tekniska högskolan kunna
företes, att ovan påpekade betänkligheter mot ett upplåtande av den ifrågasatta
tomten vid Ostra station icke kan vinna beaktande, anser undertecknad sig böra
framhålla såsom ett oavvisligt villkor för ett sådant upplåtande nödvändigheten av
att provningsanstalten så uppföres, att densamma åtminstone i någon mån ur såväl
stadsplanesynpunkt som i arkitektoniskt avseende kommer att harmoniera med högskolebyggnaderna.
De inlämnade ritningarna äro i detta fall icke i något avseende
tillfredsställande, vilket ju även är ganska naturligt, då desamma upprättats utan
tanke på nu ifrågavarande tomt, och avser undertecknad då ej huvudsakligen
byggnadens arkitektur, som ju jämförelsevis lätt kan omarbetas, utan än mer hela
byggnadens totalgruppering och planform.

I underdånig skrivelse till Konungen av den 30 november 1915 föreslår riksmarskalksämbetet
under vissa angivna villkor att tomtplats måtte upplåtas för
materialprovningsanstalten norr om statens järnvägars område vid Albano. Denna

Tekniska

högskolans

byggnads kommitté.

68 Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

tomtplats är belägen alldeles i närheten av den tomt i Kräftriket, som ursprungligen
önskades av materialprovningsanstaltens föreståndare och betecknades såsom ''särskilt
lämplig’ och torde enligt undertecknads åsikt på intet sätt vara denna underlägsen,
densamma är belägen på ett avstånd av cirka 1,300 meter från högskolebyggnaderna
och ligger väl lika nära dessa som den ursprungligen avsedda tomten. På nu senast
omnämnda tomtplats är materialprovningsanstaltens yttre formbildning helt obunden
av hänsyn till närliggande byggnader, och torde därföre även de uppgjorda ritningame
i detta fall bättre kunna användas som utgångspunkt för en kostnadsberäkning
än vad fallet bleve om anstalten skulle placerats norr om Ostra station, och således
byggnadsfrågan kunna anses vara mera utredd om anstalten förlägges vid Albano
än om densamma förlägges vid Ostra station.»

Tekniska högskolans byggnadskommitté yttrar sig i huvudsak
sålunda:

»Frågan om materialprovningsanstaltens förläggande till området mellan Ostra
stationen och högskolans nya byggnader torde böra bedömas med avseende på dels
den framtida utvecklingen, dels nyttan av att materialprovningsanstalten förlägges i
närheten av högskolan och dels estetiska hänsyn.

Vad närbelägenheten beträffar har redan högskolans styrelse därom uttalat
sig och vad de estetiska hänsynen beträffar har byggnadskommittén överlåtit åt
högskolebyggnadens arkitekt att därom yttra sig.

Med överlämnande av professor Lallerstedts yttrande får byggnadskommittén
för egen del anföra, att då det är ett önskemål såväl för materialprovningsanstalten
som för högskolan att avståndet dem emellan ej blir för stort och då det väl icke
får anses uteslutet att de estetiska hänsynen kunna bliva nöjaktigt tillgodosedda,
intet hinder , bör finnas att förlägga materialprovningsanstalten på den föreslagna
platsen vid Östra stationen om denna plats kan anses tillräckligt stor för anstaltens
framtida behov av utvidgning, något som byggnadskommittén icke tilltror sig
att bedöma.

Byggnadskommittén vill dock påpeka, att den nu ifrågavarande tomten även
måste anses såsom lämplig för högskolans framtida utvidgning och att densamma
torde vara en av de delar av det för dylik utvidgning enda möjliga området norr
om högskoletomten, som kan utnyttjas till byggnadsplats utan svårare ingrepp i
äldre skogsbestånd.

Visserligen är den nu åt Tekniska högskolan upplåtna tomten så stor, att
hela högskolan med de anspråk, som för det närvarande ställas på denna läroanstalt,
där kan utbyggas, men enligt byggnadskommitténs mening är det givet, att i
en framtid ytterligare behov av byggnadsutrymme för högskolan kunna bliva
oavvisliga.

Härför vore det enligt byggnadskommitténs mening lämpligt, att styrelsen,
vid ett eventuellt underdånigt tillstyrkande av den ifrågasatta markupplåtelsen, framhölle
önskvärdheten av att upplåtelser av mark åt andra institutioner än Tekniska
högskolan icke måtte ske å området norr om högskolans tomt i sådan utsträckning,
att därigenom hinder uppstår för högskolans framtida utvidgning.

På grund av vad sålunda anförts vill byggnadskommittén tillstyrka den ifrågasatta
markupplåtelsen åt materialprovningsanstalten invid Östra stationen under

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

förutsättning dels att byggnadens placering och utformning sker med hänsyn tagen
till Tekniska högskolans byggnad och enligt av Kungl. Maj:t fastställd stadsplan för
den nu ifrågavarande trakten, dels att denna upplåtelse icke må lägga hinder i vägen
för framtida utvidgningar av Tekniska högskolan i dess omedelbara närhet.»

Tekniska högskolans styrelses den 22 januari 1916 avgivna utlåtande
lyder i huvudsak sålunda:

»Rörande anstaltens omorganisation har styrelsen redan i underdånig skrivelse
den 7 januari 1914 uttalat, att styrelsen linner sig böra tillstyrka, att anstalten
gives en självständig ställning under förutsättning likväl, att lämpligt samband mellan
anstalten och högskolan i ingenjörutbildningens intresse uppehälles. Beträffande
byggnadsplats^! har styrelsen genom beslut den 19 januari 1914 uttalat, att det
vore till fördel för samarbetet med tekniska högskolan, om anstalten kunde förläggas
i närheten av högskolans nya byggnader. Slutligen har styrelsen uti underdånig
skrivelse den 26 mars 1914, efter ärendets behandling i högskolans lärarekollegium,
uttalat att ''styrelsen finner sig böra instämma uti kollegiets yttrande rörande förslaget i
fråga samt för sin del i underdånighet förorda, att tekniska högskolans materialprovningsanstalt
under iakttagande av vad kollegiet föreslagit omorganiseras till en
statens materialprovningsanstalt i huvudsaklig överensstämmelse med det av Brinell
och Roos av Hjelmsäter uppgjorda förslaget av den 23 december 1913’.

De av lärarekollegiet framställda önskemål, som särskilt här avses, äro, enligt
kollegiets skrivelse den 25 februari 1914, dels att tillfälle skulle beredas de studerande
vid högskolan att vid anstalten idka studier, dels kravet på föreståndarens
och avdelningsföreståndarnes vetenskapliga utbildning.

Vad sammansättningen av anstaltens styrelse beträffar, ansluter sig styrelsen
till den av järnkontoret uttalade uppfattningen, nämligen att anstaltens inspektör,
som givetvis bör vara en i materialprovning förfaren man, skall vara ledamot avstyrelsen
och att övriga ledamöter böra vara dels representanter för sådana statens
och enskilda verk, som företrädesvis använda sig av materialprovningsanstalten och
dels, med hänsyn till det samarbete, som bör äga rum mellan anstalten och högskolan,
en representant för tekniska högskolan.

Vad byggnadsfrågan beträffar, anser sig styrelsen böra på det livligaste
vitsorda behovet av större och lämpligare lokaler för materialprovningsanstalten än
de nuvarande och vill därjämte uttala, att de nu föreslagna lokalerna varken
vad storlek eller anordning beträffar giva anledning till någon erinran från styrelsens
sida.

Rörande byggnadsplatsen vill styrelsen med hänsyn dels till anstaltens närbelägenhet
till staden dels därtill, att det önskvärda samarbetet mellan anstalten
och högskolan ställer sig bekvämare ju närmare de båda institutionerna kunna förläggas
till varandra, uttala sig för den föreslagna platsen å norra delen av bergplatån
mellan Östra stationen och Drottning Kristinas väg å norra Djurgården, dock
under den förutsättningen, att därigenom icke något hinder måtte resas för högskolans
framtida utvidgning.

Den södra delen av nämnda bergplatå är enligt vad styrelsen har sig bekant,
föreslagen såsom byggnadsplats för den blivande kårbyggnaden för högskolans
studentkår.

Tekniska
högskolans
styrelse
år 1916.

överinte ndentsämbetet.

Departementschefen.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 176.

Styrelsen anser sig sålunda i underdånighet böra uttala sig för, att norra
delen av nämnda bergplatå må upplåtas såsom byggnadsplats för en statens materialprovningsanstalt
samt därvid i underdånighet hemställa, att vid sådan upplåtelse
måtte fästas de villkor, som av högskolans byggnadskommitté föreslagits.»

Slutligen har överintendentsämbetet den 15 februari 1916 avgivit
förnyat utlåtande rörande kostnaderna för uppförande av en byggnad
för en materialprovningsanstalt n under förutsättning, att denna förlädes
till den föreslagna platsen vid Östra stationen; och har ämbetet därvid
överlämnat en på grundval av arkitekten Petersons förslagsritningar
uppgjord, av vissa bilagor åtföljd kostnadsberäkning av i huvudsak följande
innehåll:

Kostnader för enbart byggnadsarbeten:

Huvudbyggnaden ......................................................................

Terrassbyggnaden ....................................................................

Mekaniska laboratorieflygeln ...................................................

Elektriska » ...................................................

Värme- och ventilationsanläggning .................................

Gas-, vatten- och avloppsledningar inom byggnaderna,

med armatur ..........................................................................

Yttre gas-, vatten- och avloppsledningar till tomtgränsen,

inklusive grävning och sprängning m. m.....................

Gas-, vatten- och avloppsledningar från tomtgränsen, i

anslutning till stadens ledningsnät ...............................

Elektriska belysnings- och kraftledningar med armatur,

jämte serviskostnad ...........................................................

Terrasseringsarbeten, inhägnad och dränering ..................

Ritningar, arbetsledning, kontrollarvode samt administrationskostnad
...........................................................................

Omläggning av en del av Drottning Kristinas väg..

kronor 189,820
27,550
159,315
51,015
50,000

35.000

24.000

33.000

35.000

45.000

35,300

10.000

Summa kronor 695,000

Inrättandet av en ändamålsenlig och arbetskraftig statens provningsanstalt
framstår för mig som ett rationellt och verksamt medel för
att göra den svenska produktionen konkurrenskraftig såväl på inhemsk
som på främmande marknad.

Att ändamålsenligt utnyttja landets egna råmaterial, att iakttaga
sparsamhet i användningen av desamma på grund av noggrann kännedom
om och kontroll av deras egenskaper samt att genom förbättringar
och nya rön ersätta importerade alster med sådana, som kunna fram -

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

bringas inom landet, äro några av de arbetsm&l, vilka skola tjänas och
befordras av en sådan anstalt.

Det bör ej förbises, att en stor del av den svenska industrien bär
att kämpa med de svårigheter, som följa av en relativt liten inhemsk
marknad samt dyra omkostnader för bränsle och åtskilliga råvaror.
Under sådana förhållanden torde denna industri i stor utsträckning få
inrikta sig på kvalitetstillverkning, för vilken också beskaffenheten av
vissa inhemska materialier och folkets medfödda tekniska begåvning
skapa särskilda förutsättningar. Genom en sådan tillverkning i förening
med billigast möjliga pris underlättas produkternas användning inom
landet och avsättningen på utländska marknader i tävlan med andra
länders fabrikat.

Det bör jämväl framhållas, att med de fordringar på kontroll och
ekonomi, som i allt högre grad ställas på statens och kommunala institutioner
likaväl som på privata företag, det är för dessa av stor ekonomisk
nytta att kunna vid en offentlig materialprovningsanstalt få olika slags
material vid leveranser och även eljes kontrollerade och opartiskt
bedömda.

Bland de uppgifter, som i nu berörda avseenden äro föremål för
en materialprovningsanstalts verksamhet förtjäna att framhållas utom
materialprovningar och kontroll av leveranser, undersökningar av allehanda
materials och produkters lämplighet för olika ändamål, utrönandet
av orsaken till fel och bristfälligheter hos industriella material och
angivandet av åtgärder att höja dessas kvalitet samt att särskilt vid
export genom opartisk analys bereda säljaren möjlighet att bevisa varans
kontraktsenliga beskaffenhet.

Det må visserligen framhållas, att några av våra största industriella
verk funnit fördelaktigt att upprätta egna materialprovningslaboratorier,
ofta med användning av personer, som på den offentliga anstalten vunnit
erfarenhet och sakkunskap. Men den övriga industrien, hantverket och
de flesta av statens verk äro hänvisade till de offentliga materialprovningsanstalterna.

Av landets två offentliga materialprovningsanstalter erhöll den i
samband med Chalmers tekniska institut i Göteborg inrättade anstalten,
vilken är relativt liten, välbehövlig förbättring av lokaler och laboratorieutrustning
i sammanhang med den av 1911 års riksdag beslutade
ökningen av läroanstalten i dess helhet.

Vad beträffar tekniska högskolans materialprovningsanstalt, som
inrättades år 1896, och vars arbetsmängd numera är mångfaldigt större
än den förra anstaltens, har riksdagen hittills icke haft anledning ägna

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

densammas verksamhet närmare uppmärksamhet. För anstaltens inrättande
och för sedermera vid olika tillfällen behövliga nyanskaffningar
hava nämligen erforderliga anslag utanordnats av medel, som för
dylika ändamål stått till Kungl. Maj:ts förfogande från manufakturförlagslånefonden;
och hittills har anstalten ej erhållit något bidrag från
statsverket för sina löpande omkostnader, utan hava dessa kunnat bestridas
av anstaltens inkomster för utförda provningar.

Sedan anstaltens verksamhetsområde vid olika tillfällen utvidgats,
är den för närvarande organisatoriskt anordnad på fem arbetsavdelningar
för undersökningar och provningar på de metallurgiska och
mekaniska, de byggnadstekniska, bergarts- och gruvhanteringens, de
kemiskt-tekniska samt de elektriska arbetsområdena.

Den vid anstaltens inrättande avsedda provningsverksamheten för
det allmännas och enskildas räkning har under de gångna åren vuxit
till eu beaktansvärt stor omfattning. Belysande härför är, att anstalten
ursprungligen beräknades få en bruttointäkt av provningar på 6,000
kronor och sysselsätta ett fåtal personer, och att dess verksamhet
år 1915 medförde en bruttointäkt av mera än 130,000 kronor med en
personal av 32 personer.

Denna anstaltens utveckling är så mycket mer märklig, som densamma
med avseende på materiella resurser haft och alltjämt har att
kämpa med stora svårigheter. Visserligen har genom upprepade gånger
gjorda tillbyggnader till den ursprungliga laboratoriebyggnaden och
genom förhyrande av lägenheter utom anstalten och desammas inredande
till laboratorier ävensom i några andra avseenden åtgärder vidtagits för
ökande av anstaltens resurser, men de hava icke på långt när motsvarat
den alltjämt stegrade arbetsökningen.

Anstaltens hjälpmedel med avseende på lokaler, laboratorier och
utrustning å dess olika avdelningar äro numera så otillräckliga och anstaltens
läge i detta avseende så kritiskt, att jag icke tvekar att uttala,
att det är för anstalten omöjligt att tillfredsställande fullgöra sina
åligganden.

Sålunda måste i allt större utsträckning viktiga uppdrag för statens
och industriens räkning avvisas; och anhopningen av de uppdrag, som
på grund av leveransavtal och andra omständigheter måste utföras, leder
därtill, att resultatens noggrannhet äventyras och deras värde minskas
genom oundviklig försening.

Ett hinder för arbetets behöriga bedrivande torde även vara att
söka i anstaltens nuvarande i så måtto lösa organisation, att fastställd

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176. 73

lönestat saknas för anstaltens hela personal och denna endast har tillfällig
anställning.

Det synes sålunda vara till fullo ådagalagt, att en genomgripande
omdaning av tekniska högskolans materialprovningsanstalt måste vidtagas.

Såsom jag redan erinrat och av utredningen klarligen framgår
sönderfaller denna fråga i en organisationsfråga och en byggnadsfråga.
Innan jag slutligen ingår på den senare frågan, torde jag ännu något
få uppehålla mig vid den förra.

På sätt av utredningen framgår, torde tiden nu vara inne att i
organisatoriskt avseende skilja materialprovningsanstalten från tekniska
högskolan. Erfarenheten har visat, att den dubbla uppgift, som vid
anstaltens inrättande tilldelades densamma, nämligen att vara en institution,
där dels tillfälle bereddes högskolans elever till övningar i materialprovningar
dels ock sådana provningar verkställdes för det allmännas
och enskildas räkning, icke har med den utveckling anstalten numera
tagit kunnat på ett tillfredsställande sätt fyllas. För att icke kravet på
noggrannhet i provningarna skulle eftersättas, har undervisningens tillgodoseende
fått träda i andra rummet. Då nu genom den laboratorieutrustning,
som tilldelas tekniska högskolan i samband med dess inflyttande
i nya lokaler, undervisningen i materialprovning därstädes
lärer kunna på ett rationellt sätt bedrivas, men å andra sidan högskolans
nya laboratorier varken äro tillräckliga eller av nyss antytt skäl i regeln
ägna sig för verkställande i dem av materialprovningar för utomståendes
räkning, torde materialprovningsanstalten böra helt organiseras för fyllande
av den uppgift, som åtminstone under senare tid faktiskt varit dess
huvudsakliga.

Det synes mig då vara riktigt, att nu ifrågavarande anstalt under
namn av statens provningsaustalt erhåller en fristående ställning med
egen, under finansdepartementet lydande styrelse. Vidare finner jag det
vara önskvärt, om åt anstalten kunde givas den omfattning, som från
järnkontorets sida och av kommerskollegium föreslagits. Och att så
inom en närmare framtid blir nödvändigt, synes mig vara mycket
sannolikt. Hänsynen till nu rådande tider med dess starka påkänningar
på statsverkets ekonomi torde dock kräva, att provningsanstaltens nydanade
organisation till en början begränsas till den omfattning, som
av de sakkunniga föreslagits. Enligt min mening bör man alltså avvakta
något gynnsammare tider för realiserande av de utav överingenjören
Wahlberg förordade anordningarna för elektriska undersökningar
vid mer än 100,000 volts spänning och för provning av grövre järneffekter.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 154 käft. (Nr 176.)

Kungk Maj.ts Nåd. Proposition Nr 176.

Genom den av mig förordade begränsningen skulle kostnaden för
provningsanstaltens nybyggnad och utrustning kunna nedbringas med
åtminstone 146,000 kronor. Visserligen torde en dylik åtgärd kunna
medföra, att järnkontorets årliga bidrag till anstalten å 4,400 kronor
bleve tillsvidare helt eller delvis indraget, men i betraktande av berörda
engångskostnads storlek torde den befarade påföljden icke få verka avgörande,
helst jag icke är övertygad därom, att icke de av överingenjören
Wahlberg angivna byggnadskostnaderna å 60,000 kronor kunde
komma att visa sig på grund av nu rådande höga pris vara väl lågt
beräknade*

I fråga om den av de sakkunniga föreslagna organisationen har
jag i huvudsak icke någon erinran att göra, utan anser, att man kan,
såsom under utredningen även gjorts, utgå ifrån densamma vid byggnadsfrågans
bedömande* Det definitiva fastställande av organisationen
torde emellertid böra något anstå, enär den icke kan träda i tillämpning,
förrän den nya byggnaden kan tagas i bruk. Vidare torde det
vara önskvärt, att löneregleringskommittén får i uppdrag att granska
de föreslagna lönebestämmelserna för anstaltens personal. Vid organisationens
fastställande bör givetvis även tagas i övervägande, huruvida
statens bidrag till de årliga utgifterna för anstalten bör anvisas å riksstaten
eller, på sätt kommerskollegium föreslagit, tagas ur manufakturförlagslånefonden.

Vad angår provningsanstaltens byggnadsfråga torde med avseende
å densamma delade meningar råda allenast om platsen för den nya
byggnaden.

Av de olika byggnadsplatser, som föreslagits, synes mig numera
allenast två kunna komma under allvarligt övervägande, nämligen den
av riksmarskalksämbetet ifrågasatta norr om statens järnvägsstation vid
Albano och den av flertalet övriga myndigheter förordade vid Ostra stationen.

För egen del ansluter jag mig till det senare förslaget. För detsamma
talar jämte dess närbelägenhet till tekniska högskolan den
omständigheten, att det förordats av såväl de myndigheter, vilka hava
att tillvarataga provningsanstaltens intressen, som med undantag av
högskolebyggets arkitekt jämväl de myndigheter, som företräda högskolan.
Vad som invänts mot ifrågavarande plats har huvudsakligen
haft sin grund i estetiska hänsyn, nämligen farhåga för att anstalten
dels i och för sig skulle i arkitektoniskt avseende verka störande å
platsen i fråga, dels ock genom att hindra en framtida utbyggnad av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

tekniska högskolan åt detta håll föranleda ett spolierande av de vackra
skogspartierna norr om högskolan. Dessa farhågor torde emellertid vara
obefogade. Å ena sidan lära hinder ej möta att på ett arkitektoniskt
tilltalande sätt anpassa den nya byggnaden för provningsanstalten efter
de här förefintliga omgivningarna, och å andra sidan torde det för
överskådlig tid finnas utvecklingsmöjligheter för tekniska högskolan
utan att kollision med provningsanstalten behöver inträda eller något
svårare ingrepp göras i Djurgårdens parkkaraktär. Vad beträffar ett
par i övrigt framförda invändningar mot att förlägga provningsanstalten
till platsen vid Ostra stationen vill jag framhålla, att enligt vad jag
inhämtat det icke lärer ifrågakomma att vare sig borttaga bredspåret å
Ostra stationen eller utvidga samma station över nu omliandlade område.

Ett ytterligare skäl att föredraga platsen vid Östra station framför
den norr om Albano ifrågasatta är, att sistberörda område, enligt av riksmarskalksämbetet
tidigare framställt förslag, avsetts till tomt för en
nybyggnad för farmaceutiska institutet, för vilket ändamål uppgjorts
byggnadsritningar, som för närvarande äro under granskning i överintendentsämbetet.

Av vad jag nyss yttrat torde framgå, att jag finner de av tekniska
högskolans byggnadskommitté och styrelse förordade villkoren för förläggning
av provningsanstaltens byggnad till platsen vid Östra stationen
böra godkännas. Likaså torde de av riksmarskalksämbetet föreslagna
villkoren för markupplåtelse vid Albano böra i tillämpliga delar bliva
gällande vid dylik upplåtelse vid Östra stationen.

Vad härefter beträffar själva byggnadsförslaget ävensom förslaget
till utrustning av anstalten bär jag icke funnit anledning till erinran
mot samma förslag sådana de av de sakkunniga förordats. Visserligen
äro förslagen ganska omfattande, men det torde få erinras, att tekniska
högskolans materialprovningsanstalt med hänsyn till arbetsmängden är
en av de största i Europa. Och förslagen synas vara uppgjorda i närmaste
anslutning till vad för anstalten för närvarande och under den
närmaste tiden är oundgängligen nödigt.

Ej heller mot de senast uppgjorda kostnadsberäkningarna för de
sakkunnigas förslag har jag någon anmärkning att göra.

Enligt nyssnämnda beräkningar uppgå byggnadskostnaderna till

695.000 kronor och kostnaderna för provningsanstaltens utrustning till

230.000 kronor eller sålunda sammanlagt för anstalten i fullbordat skick
till 925,000 kronor. Av sistnämnda summa torde, på sätt kommerskollegium
föreslagit, en del böra till nedbringande av det från riksstaten

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 176.

erforderliga anslaget anvisas ur manufakturförlagslånefonden. Jag vill
härvidlag förorda ett belopp av 125,000 kronor och torde i sinom tid
få därom framställa förslag. Den återstående delen av kostnaden, för
vilken anslag skulle äskas av riksdagen, utgör sålunda 800,000 kronor.
Anslaget ifråga torde böra fördelas på tre år.

Den i ärendet åberopade kartskissen över den föreslagna byggnadsplatsen
vid Östra stationen med närmaste omgivningar torde få fogas
som bilaga vid detta protokoll.

Med åberopande av vad i detta ärende blivit anfört hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till uppförande av byggnad för en statens
provningsanstalt å i ärendet angiven plats å Djurgården
invid Stockholms Östra station samt för utrustning
av nämnda anstalt bevilja ett anslag av 800,000 kronor
och därav på extra stat för år 1917 under sjunde
huvudtiteln anvisa ett belopp av 250,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle proposition i ärendet till riksdagen avlåtas av
den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.

Av Sakkunnige föreslagen plats för Statens
Materialprovningsanstalt (Alternativ I) vid Östra station

^Betecknar ärt FöreeUu/na. området

kringliggande byggnader

/'' Jdungl. Teka.. Högskdlarrs

byggnad, tOr Maierialprov -

Omr&dets storlek, cirka. 10100m.*
Betecknar Tjurande, bcdansplan.

Östra, stadion

Skalal: 2000

Gen Stad. Lit. An st. Stockh