Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Nr 173.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag
för undersökning av staten tillhöriga mossar; given Stockholms
slott den 11 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

för undersökning av staten tillhöriga mossar i huvudsaklig
överensstämmelse med av lantbruksstyrelsen tillstyrkt plan under nionde
huvudtiteln å extra stat för år 1917 anvisa ett anslag av 10,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1316. 1 saml. 151 höft. (Nr 173.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
april 1916.

N arv arande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t i punkten 49 under nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i
avbidan på den proposition i fråga om utredning angående landets torvtillgångar,
som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen,
för detta ändamål å extra stat för år 1917 beräkna ett anslag av

30,000 kronor.

Vid motiverandet av min hemställan härom anförde jag allenast,
att det vore min avsikt att, sedan vissa utlåtanden inkommit, underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan om verkställande av dylik utredning.
Sedan de sålunda avsedda utlåtandena numera ingivits, anhåller jag att
få upptaga denna fråga.

Kungi. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 178.

Statsrevisorerna hava i sin år 1915 avgivna berättelse erinrat om
vad överrevisorerna vid statens järnvägar i berättelsen för år 1914 anfört
angående vikten av ökad användning av torv till bränsle samt om
deras förslag om anordnande av en försöksanläggning för beredande av
torv härtill och för sin del uttalat sin anslutning till vad överrevisorerna
härom anfört. Sedan statsrevisorerna vidare framhållit, att torvfrågan
hade betydelse icke blott för statens järnvägar utan även vore av stort
allmänt intresse, hava de fortsatt sålunda.

■■Spörsmålet angående de lämpligaste metoderna för framställningen av
torvbränsle kan visserligen ännu ej anses löst, ehuruväl på grund av de under
senaste tid gjorda framsteg utsikter för dess snara lösning lära förefinnas.
Utan att behöva avvakta resultaten av de utav enskilda bedrivna arbetena för
detta problems tekniska lösning synas emellertid vissa åtgärder från det allmännas
sida böra vidtagas för att möjliggöra ett rationellt utnyttjande av
torvtillgångarna..

Av stor betydelse synes sålunda vara, att en inventering av torvmossarna
i vårt land oförtövat kommer till stånd. Kännedom om torvtillgångarnas omattning
samt deras fördelning på olika trakter är givetvis den främsta förutsättningen
för ett planmässigt tillgodogörande av samma tillgångar. För närvarande
saknas emellertid tillförlitliga uppgifter i förevarande hänseende. Redan
kännedomen om torvmossarnas areal är sålunda i hög grad otillfredsställande,
och än mindre föreligga säkra beräkningar angående mossarnas utsträckning
på djupet och om deras olika beskaffenhet. De detaljundersökningar av mossar,
vilka hittills utförts, hava väsentligen inskränkt sig till de förhållandevis mycket
små mossarealer, beträffande vilka vederbörande markägare särskilt begärt
undersökning genom statens torvingenjörers försorg.“

Sedan statsrevisorerna därefter berört frågorna om fraktsatserna
för transport av torvprodukter och om eldning med torv i statens verk
och inrättningar samt i övrigt och särskilt omförmält upprättandet av
reservkraftstationer för statens vattenfallsverk, hava de slutligen yttrat,
att de av dem ifrågasatta undersökningarna och utredningarna syntes
böra omedelbart igångsättas, på det att vid den tidpunkt, då den tekniska
lösningen av problemet om torvbränslets framställande förelåge,
bästa möjliga förutsättningar för detta bränsles tillgodogörande måtte
förefinnas.

I gemensamt utlåtande den 13 december 1915 över vad statsrevisorerna
sålunda anfört erinrade lantbruksstyrelsen och Sveriges
geologiska undersökning, hurusom ämbetsverken förut framhållit önskvärdheten
av en dylik inventering och att Kungl. Maj:t med anledning
av ämbetsverkens framställningar i ämnet hos 1913 års riksdag gjort
framställning om beredande av medel härför, vilken framställning riks -

Stats -revisorerna
1915.

Lantbruksstyrelsen
och
Sveriges geologiska
undersökning
19 fn
1915.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

dagen dock avslagit. Sedan den tiden hade Sveriges geologiska undersökning
bedrivit försöksinventeringar i bältet inom södra Sverige ävensom
utfört beräkningar av torvarealerna inom största delarna av södra
och mellersta Sverige i syfte att inkomma till Kungl. Maj:t med förslag,
att ärendet måtte ånyo upptagas. Ämbetsverken komme därför att till
Kungl. Maj:t inlämna dels en ny plan till allmän inventering av landets
torvtillgångar dels ock en ny plan till undersökning av statens mossar
med hemställan om avlåtande till 1916 års riksdag av proposition om
beviljande för år 1917 av medel för dessa ändamål.

Med skrivelse den 1 april 1916 hava nu förenämnda bägge ämbetsverk
överlämnat ett av t. f. chefen för Sveriges geologiska undersökning
uppgjort, den 24 mars 1916 dagtecknat förslag rörande en förrådsstatistisk
undersökning av torvmarkerna inom Götaland och Svealand,
utom Dalarna. Detta förslag är av följande lydelse.

__________ _ “Med anledning därav, att inom torvbränsleindustrien vissa tekniska uppför^
» 1916. att väcka förhoppningar, att torvproblemet möjligen inom en jämförelsevis nära
liggande framtid kunde vinna sin lösning och att ett tillgodogörande i stor skala
av Sveriges torvtillgångar kunde begynna, ansåg sig Sveriges geologiska undersökning,
som sedan flera år haft sin uppmärksamhet riktad på frågan, huru en
förrådsstatistisk undersökning på detta område lämpligast skulle åvägabringas,
på hösten 1912 böra inför Eders Kungl. Maj:t framlägga ett underdånigt förslag
till en utredning rörande storleken och beskaffenheten av Sveriges torvtillgångar,
i första hand i de delar av landet, inom vilka dessa kunde väntas först bliva föremål
för ett mera omfattande tillgodogörande.

Förslaget, som atarbetats i samförstånd med statens förste torvingenjör, avsåg
att genom en linjeinventering, analog med den som kommit till användning
vid den då i fältet avslutade försökstaxeringen av Värmlands skogar, skaffa ett
tillförlitligt material för beräkning av torvmängdernas totala belopp inom Sverige
söder om 61 breddgraden samt dessas fördelning på skilda landsdelar och förslag.
Med anledning av Sveriges geologiska undersöknings underdåniga skrivelse
och sedan lantbruksstyrelsen i infordrat underdånigt yttrande tillstyrkt det däld
framlagda förslaget, avläts nådig proposition till 1913 års riksdag om beviljande
av för ändamålet nödigt anslag. Dettas beviljande tillstyrktes av jordbruksutskottets
majoritet, men propositionen blev av riksdagens båda kamrar avslagen.

Genom det pågående världskriget har vårt lands bränslefråga kommit i
ett särdeles kritiskt läge, och frågan om utnyttjandet av våra inhemska bränsleoch
energikällor har blivit mer än vanligt aktuell. Riksdagens revisorer funno
sig också fördenskull föranlåtna att i sin berättelse av den 30 november 1915
kraftigt understryka önskvärdheten av omedelbara åtgärder för torvtillgångarnas
rationella tillgodogörande. — — —

Det har från början av de förberedande utredningarna för en inventering
av landets torvbränsletillgångar stått som en grundprincip, att dessa utred -

Förrådsstatistisk

undersökning
av torvmarker.

T., f. chefens
för Sveriges
geologiska

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 173.

ningar, för att kunna erhålla bestående värde, dels icke finge inskränka sig till
en utredning av enbart “bränntorv", utan måste omfatta all torv, jämväl sådan
som för närvarande lämpligast utnyttjas genom ströberedning eller odling,
dels att principerna för dess planläggning och utförande icke finge dikteras
uteslutande av den nuvarande uppfattningen av de olika torvslagens lämpligaste
användningssätt. Den totala torvmängden måste uppdelas icke på vad som
med nuvarande exploateringsmöjligheter kan betecknas såsom bränntorv, strötorv
och odlingstorv utan på naturliga torvslag med angivna biologiska, kemiska
och fysikaliska egenskaper. Bleve en dylik förutsättningslös utredning genomförd,
vore en fast och av de tillfälligt rådande exploateringsmöjligheterna oberoende
grundval vunnen, på vilken sedermera kalkyler kunde baseras, allteftersom
de skilda exploateringsmöjligheternas utveckling fortskrede.

Vid en förrådsstatistisk undersökning sådan som den nu ifrågavarande är
det tvenne spörsmål, vilka uppställa sig till besvarande. Dels gäller det att
möjligast noga fixera totaltiligången samt dennas allmänna fördelning på skilda
trakter, torvslag och mosstyper. Dels bör inventeringen kunna utpeka de för
tillgodogörande ur olika synpunkter lämpliga förekomsterna. Det är uppenbart,
att båda dessa spörsmål bäst och fullständigast besvaras genom en undersökning
av var och en av landets samtliga torvmossar. Eu dylik utredning måste
emellertid betecknas såsom praktiskt omöjlig att genomföra. Ty såsom det i
Sveriges geologiska undersöknings tidigare underdåniga skrivelser (av den 8/u
1912 och 3/i2 1912) påpekats, skulle en undersökning av landets sammanlagt
mer än 5,600,000 har omfattande torvmarker kräva en till millioner kronor uppgående
kostnad. Även om det vore möjligt att anskaffa 100 kompetenta förrättningsmän,
skulle undersökningen kräva en tid av minst 20 år och enbart
för fältarbetena draga en kostnad av mer än 100,000 kronor per år.

Skall en torvinventering kunna genomföras på rimlig tid och för rimlig
kostnad, måste densamma begränsas, så att endast en del av landets torvmarker
bliva undersökta. Men i så fall blir det icke möjligt att efter en och samma
undersökningsplan behandla de ovan angivna huvudspörsmålen. En undersökning
av ett urval av de med hänsyn till läge, storlek: o. s. v. för exploatering
lämpligaste mossarna kommer att giva ett alltför ensidigt och ojämnt material
för beräknande av de totala torvmängderna, medan å andra sidan en urvalslös
undersökning icke med tillfredsställande effektivitet kan väntas anvisa exploateringsvärda
mossar. Inventeringens båda huvudsyften bliva fördenskull bäst
tillgodosedda, om inventeringen uppdelas . i tvenne från varandra i viss mån
fristående utredningar, av vilka den ena finge till uppgift att skaffa en allsidig
och möjligast detaljerad förrådsstatistisk överblick över landets torvtillgångar,
den andra hade att uppsöka de i första hand exploateringsvärda mossarna.

Sedan båda dessa förslag, likväl under framhållande av önskvärdheten
att en torvinventering komme till stånd, av riksdagen avslagits, har Sveriges
geologiska undersökning tagit frågan om en översiktsundersökning av Sveriges
torvtillgångar under förnyad prövning. De ytterligare försöksarbeten och utredningar,
som utförts, hava emellertid än mer stärkt undersökningen i dess uppfattning,
såväl att en utredning av denna art är ur det allmännas synpunkt

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

behövlig, som att den av Sveriges geologiska undersökning föreslagna metoden
effektivt men utan alltför stora kostnader leder till målet.

Det nya förslag till plan för en utredning av storleken och beskaffenheten
av Sveriges torvtillgångar, Sveriges geologiska undersökning nu går att i underdånighet
framlägga, är också såväl till syfte som metod byggt på samma principer,
som lågo" till grund för inventeringsförslaget av den 9 november 1912.
Med hänsyn särskilt till vissa under riksdagsdebatterna framkomna önskemål
har planen emellertid icke obetydligt utvidgats utöver vad som tidigare föreslagits.
Huvudsakligen på grund härav men även i någon mån till följd av
arbetskostnadernas stegring sedan år 1912 ställer sig kostnaden för inventeringen
enligt det här nedan ■»framställda förslaget väsentligen högre än enligt
det äldre förslaget.

Innan jag i detalj framlägger det nya inventeringsförslaget, torde det vara
lämpligt att lämna en översikt av 1912 års inventeringsförslags motivering och
innebörd samt av de anmärkningar mot detta förslag, som från olika håll framställts,
synnerligast som jag härigenom erhåller tillfälle att ytterligare belysa
de principer, som ligga till grund jämväl för det förslag, som nu kommer att
framläggas.

1912 års inventeringsförslag avsåg att inom inventeringsområdet — Sverige
söder om 61 breddgraden — fastställa totalmängden torv med en säkerhet av
10 % samt att angiva denna torvmängds fördelning på de olika länen och på
de naturliga torvslagen med den noggrannhet, det genom inventeringen insamlade
materialet tillät. Detaljuppgifternas säkerhet bleve naturligtvis mindre än
totalsummans, men läte sig i varje fall matematiskt bestämmas. Materialets
insamling och registrering skulle ske enligt följande metod: Landet skulle genomdragas
av ett system av inventeringslinjer av erforderlig längd. För varje på
inventeringslinjerna fallande snitt genom torvmark skulle uppmätas en noggrann,
på avvägda borrningar grundad profil, å vilken de olika torvslagen vart för sig
angåves. Avståndet mellan borrhålen finge bero av mossarnas byggnad, så att
detsamma gjordes allt mindre, ju mera invecklad och växlande denna vore. I
enkelt och regelbundet uppbyggda mossar kunde borravståndet uppgå till 100
meter eller mera, dock i regel icke till mer än 150 meter; i mosskanter och
mossar av mera växlande sammansättning kunde borrpunktsavståndet sjunka
till 25 meter, någon gång t. o. m. till mindre belopp. Moss-snitten skulle uppritas
i kvarteret, medan ännu bekväm möjlighet till kompletterande borrningar
förefunnes. Emedan moss-snitten på grund av linjesystemets byggnad jämnt
fördelades över trakten, och de undersökta mossarna skuros av undersökningslinjen
på alla tänkbara sätt, komme det sammanförda profilmaterialet att bilda
en så att säga matematiskt konstruerad genomsnittsmosse, i vilken de förefintliga
mosstyperna bleve representerade proportionellt. Denna “genomsnittsmosses“
mäktighet och sammansättning skulle erhållas därigenom, att såväl
hela moss-snittens som de enskilda torvslagens sammanlagda profilarea uppmättes
och dividerades med sammanlagda snittlängden. På grundvalen av de
kemiska, biologiska och fysikaliska analyser, vilka de under arbetet insamlade
proven skulle underkastas, skulle en utförlig statistisk karakteristik av torvslagen
utarbetas, varvid hänsyn skulle tagas ej minst till dessas olika utbildningsformer
i olika landsdelar. Det torde vara uppenbart, att en på detta sätt

Kunrjl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 173.

(''jord undersökning vid sidan av torvkvantiteten skulle giva eu ganska nyanserad
bild av de allmänna dragen i mossarnas byggnad och sammansättning. Däremot
finge man naturligtvis av eu sådan undersökning icke vänta annat än rent tillfälliga
detaljupp gifter rörande enstaka mossar.

Ingen torde kunna bestrida, att det vetande om våra torvmarker och
deras sammansättning, denna utredning avsåg att skapa, är nödvändigt såväl
för angivande av de riktlinjer, efter vilka torvmossarnas planmässiga utnyttjande
ur industriellt och agrikulturellt syfte och metoderna härför böra utvecklas,
som, än mer, för att i framtiden lösa de allmänna intressekonflikter mellan
mosskulturen och de skilda torvindustrierna, vilka med hög grad av sannolikhet
komma att uppstå, då en på torvmossarna grundad lönande storindustri av
nationalekonomisk betydelse framarbetats.

Det kan då frågas: Är en utredning med detta syfte verkligen behövlig?
År icke vår kännedom om landets torvmarker ur de angivna synpunkterna nu
tillräcklig ?

Redan vår kännedom om de svenska torvmarkernas areal är ännu i
denna stund i hög grad otillfredsställ^de. De siffror, som vanligen plägat anföras,
äro H. Steinmetz’ år 1897 offentliggjorda arealuppgifter för vattensjuk
mark inom Sveriges olika län. Dessa uppgifter kunna emellertid icke ens anses
approximativt riktiga. — — —

För de landsdelar, där geologiska kartor föreligga, låter sig torvmarksarealen
rätt exakt bestämmas genom uppmätning å dessa kartor. Däremot
giva såväl de topografiska kartorna som de ekonomiska på grund av principerna
för deras klassifikation av marken föga tillfredsställande värden. Geologiska
kartor föreligga nu i olika skalor, utgivna eller i koncept, för så gott som hela
Göta- och Svealand, med undantag av Dalarna och Värmland. För det senare
landskapet har emellertid försökstaxeringen av skogarna givit en mossarealsiffra,
vars absoluta säkerhet kunnat fixeras till ± 5.7 6 procent, men vars sannolika
fel är endast ± 1.2 9 procent. För Dalarna och Norrland däremot finnes
för närvarande ingen möjlighet att med något anspråk på precision angiva torvmarkernas
utsträckning.

Medan sålunda torvmarksarealerna inom hela Götaland och större delen
av Svealand numera låta sig någorlunda säkert bestämmas, kunna torvkvantiteterna
på grund av frånvaron av allmängiltiga siffror för torvens medelmäktighet
icke ens inom någon del av landet fixeras.

Den för landets torvtillgång oftast anförda siffran är 4 miljarder ton lufttorr
bränntorv inom Göta- och Svealand. Denna siffra baserar sig på en den
23 december 1868 till Eders Kungl. Maj:t av dåvarande chefen för Sveriges
geologiska undersökning, professor Axel Erdmann, ingiven beräkning av bränntorvstillgångarna
inom sagda landsdelar. Varje vid ifrågavarande tidpunkt geologisk
karterad kvadratmil av landet innehöll nämligen i medeltal ungefär 2,670
tunnland (= 11.52 kvadratkilometer per kvadratnymil land) mossar, varav 2,118
tunnland (=9.14 kvadratkilometer per kvadratnymil land) voro kartlagda som
torvdy, d. v. s. kunde betraktas såsom “innehållande god och tjänlig bränntorv".
Då vidare de vid de geologiska undersökningarna verkställda borrningarna givit
en medelmäktighet hos bränntorvmossarna av minst 6 fot (= cirka 2 meter),
kunde varje kvadratmil anses innehålla i medeltal ungefär 711.648.000 kubikfot

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

(= I6.3 miljoner kubikmeter per kvadratnymil land) rå bränntorv. Enligt Erdmanns
beräkning borde härav efter 75 procent avdrag för intorkning och avfall
erhållas 177,912,000 kubikfot (=4.1 miljoner kubikmeter per kvadratnymil land)
lufttorkad vara.

Med a vridning av den Erdmannska arealsiffran till 10 procent bränntorvareal
samt under antagande, att varje bränntorvmosse av 2 meters djup
giver 2,250 ton lufttorkad bränntorv per hektar, erhålla Alfr. Larson och E. Wallgren
för Göta- och Svealand den nyss angivna siffran, 4 miljarder ton, motsvarande
36 miljarder kubikmeter, rå torv.

En på likartade grunder av chefen för Sveriges geologiska undersökning,
professor A. E. Törnebohm år 1900 utförd beräkning, som dock innefattade
allenast mossar med mer än 100 hektar ytvidd, gav omkring 300 miljoner ton
lufttorr bränntorv i Sverige söder om Dalälven. Professor Törnebohm utgår här
från ett antaget medeldjup hos mossarna av 2 meter (varav dock endast 1.4
meter vore bränntorv) och antager 2,800 ton utbyte per hektar mosse samt en
för bränntorvtäkt tillgänglig mossareal av 108,000 hektar. Efter Larssons och
Wallgrens beräkning av bränntorvutbyÄt finge emellertid den Törnebohmska
siffran ändras till 160 miljoner ton bränntorv. Då emellertid enligt all erfarenhet
de bästa bränntorvarealerna under nutida exploateringsbetingelser justera
de större bland de av Törnebohm undantagna, är det tydligt, att hans siffra
icke ger en riktig bild av bränntorvtillgången i södra och mellersta Sverige.
Den på den Erdmannska beräkningen grundade uppgiften, cirka 36 miljarder kubikmeter
råtorv i Svea- och Götaland, angiver måhända storleksordningen av den
totala torvmassan i dessa landsdelar. Emellertid hava i dessa kalkyler ingen
hänsyn kunnat tagas till de skilda torvslagens olika användbarhet, än mindre
till dessas fördelning på olika trakter. Ej heller torde de vid den geologiska
karteringen särskilda slagen av torvmark, “torvdy“ och “mosstorv“, i verkligheten
korrekt angiva mossarnas användbarhet för bränntorvberedning. Dessa
bestämningar hänföra sig nämligen huvudsakligen till ytlagrens beskaffenhet,
och alla de mossar, i vilka torvdy förekommer täckt av “mosstorv“, komma
alltså att betecknas som icke dugliga för bränntorvberedning.

Om alltså icke ens försöken att på grundvalen av vår nuvarande kännedom
om landets torvmossar bestämma den i allt förefintliga torvmängden kunna
anses leda till närmelsevis tillfredsställande resultat, måste det betecknas som
fullständigt outförbart att utan omfattande undersökningar i fältet framlägga
kvantitetsuppgifter för de skilda torvslagen, vare sig för landet i dess helhet
eller för dess skilda delar. Visserligen har svenska mosskulturföreningen genom
sina länsundersökningar lämnat värdefulla bidrag till den kvalitativa kännedomen
om våra torvslag och deras utbredning i skilda landsdelar. Men föreningens
torvgeologiska verksamhet har endast avsett att utreda, huru enskilda
mossar i de undersökta distrikten kunna och böra tillgodogöras efter nuvarande
torvindustriella metoder och efter nuvarande exploateringsmöjligheter, samt i
vilken mån och för vilka ändamål desamma redan tagits i anspråk. Däremot
låter sig föreningens material icke användas vid en beräkning av landets torvtillgångar
enligt den av Sveriges geologiska undersökning hävdade principen.

Vid Sveriges geologiska undersöknings rekognosceringsarbeten hava borr -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

ningar i de karterade distriktens torvmossar i under olika tider växlande utsträckning
företagits. Då emellertid vid de vanliga kartarbetena ingen ingående
och systematisk bestämning av torvslagen kunnat ifrågakomma, och borrningarna
icke heller kunnat tillräckligt likformigt fördelas över mossarna, kan ej
heller detta material läggas till grund för en beräkning av de förefintliga kvantiteterna
av olika torvslag. För vissa områden, Bohuslän, Halland, Blekinge,
Småland samt Gävleborgs län, hava genom undersökningens försorg under 1870-och 80-talen samt början av 1890-talet utförts systematiska torvundersökningar.
Men dessa undersökningar hålla icke heller de, särskilt vad torvslagsbestämningarna
angår, måttet inför nutidens väsentligt skärpta krav på precision och
detaljering. Ej heller torde de för exakta kvantitetsberäkningar nödvändiga
mäktighetstalen kunna erhållas ur detta material.

Kvantitativa undersökningar hava utförts av statens torvingenjörer och
andra torvexperter över ett betydande antal enskilda mossar, vilka dock tillsammans
utgöra endast en mycket ringa del av landets totala areal torvmark.
Men dessa undersökningar hava dessutom föranletts av enskilda torvindustriidkares
mer eller mindre tillfälliga krav och äro av denna orsak alltför ojämnt
fördelade över landet för att kunna brukas som underlag för en generell kvantitetsberäkning.
Vidare äro torvingenjörerna av lätt insedda skäl förhindrade
att betunga rekvirenterna med andra undersökningar än dem, som för tillfället
krävas, och deras för allmänhetens räkning företagna mossundersökningar måste
därför till planläggning, omfattning och metod helt och hållet anpassas efter
torvindustriens nuvarande ställning. Såsom också, bland annat av svenska
mosskulturföreningen, framhållits, är det möjligt att, åtminstone vad torvbränslet
beträffar, vid de industriella metodernas utveckling en väsentligt ny frågeställning
för den praktiska torvundersökningen kan framkomma, mot vars skärpta
och mera nyanserade krav undersökningsdokument av den hittills vanliga typen
icke komma att svara. Vid en allmän och av industriens tillfälliga behov oberoende
inventering måste väsentligt djupare synpunkter göras gällande och
undersökningen drivas avsevärt mera allsidigt, än vad som vanligen kan ske
vid expertutredningar med på förhand bestämt praktiskt syftemål. Detta har
'' också av statens förste torvingenjör vid upprepade tillfällen uttalats.

Utan överdrift kan alltså sägas, att det för närvarande icke är möjligt att
på grundvalen av vare sig facklitteraturen eller offentliga och andra tillgängliga
arkiv ens approximativt beräkna vårt lands totala torvtillgång, än mindre att fördela
denna på olika landsdelar och torvslag.

Då framställer sig frågan: År den av Sveriges geologiska undersökning framförda
planen den för ändamålet lämpliga? Vid frågans behandling före framläggandet
av den nådiga propositionen till 1913 års riksdag anfördes av svenska
mosskulturföreningen en del invändningar emot den då föreslagna inventeringen
liksom ock senare av några talare vid ärendets handläggning i riksdagen.

Mosskulturföreningens anmärkningar voro dels av principiell natur, dels
uttryckte de tvivelsmål angående den föreslagna metodens effektivitet. Enligt
mosskulturföreningens mening, uttryckt i dess styrelses den 28 november 1912
till Eders Kungl. Maj:t ingivna underdåniga skrivelse, borde vid inventeringen
vissa mossar på förhand kunna uteslutas, nämligen dels de, som äro odlade,
eller som vid mosskulturföreningens snart över hela södra delen av landet
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt 151 höft. (Nr 173.) 2

KuykjI. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 173.

utförda länsundersökningar befunnits hålla hög kvävehalt och därför utpekats
såsom odlingsvärdä, dels alla torvmossar med mindre ytvidd än 20 har. Den
förra gruppen borde enligt föreningens uppfattning reserveras för mossodlingen
och, även om deras torvlager vore av större mäktighet, icke få räknas som
bränntorvsjordar. Å mossar av den senare gruppen kunde fabriksdrift i större
skala icke komma i fråga, då nämligen “arbetslinjens i allmänhet ringa längd,
mossens hastiga utgrävning och torkfältens snabbt minskade storlek icke medger
nedläggande av större kostnader i företaget", och fördenskull dessa mossar
väl “till en tid kunde vara av betydelse för den närmaste orten men icke spelade
någon roll för landet i dess helhet".

Om dessa inskränkningar gjordes, bleve antalet sådana mossar, som
kunde komma i fråga för bränsleberedning, icke större, än att det vore möjligt
att i detalj undersöka dem alla på ungefär samma tid, som den Sveriges
geologiska undersökning beräknat för linjeinventeringen, och erhålla en fullt
bestämd uppgift rörande bränsleförrådet i syd- och mellan-Sveriges torvmarker.

Såsom Sveriges geologiska undersökning inför Eders Kungl. Maj:t i underdånighet
tidigare framhållit, kan undersökningen för sin del icke ansluta sig till
den åskådning, som framträder i svenska mosskulturföreningens nu antydda
förslag. Val måste det betecknas som en upprörande misshushållning, om stora
mängder kväve spolieras genom en på kväverika torvslag baserad bränntorvstillverkning,
och väl är det obestridligt, att den nutida fabriksmässiga bränntorvindustrien
icke kan ekonomiskt utnyttja de minsta torvmarkerna. Men om
också de torvbränsletekniska metoder, vilka avse att vid sidan av bränslet tillvarataga
torvens kvävehalt, ännu icke förmått arbeta sig fram till ekonomisk
lösning, torde möjligheten icke kunna förnekas, att en dylik lösning inom en
mer eller mindre nära liggande framtid kan uppnås. Och när så skett, kommer
det med säkerhet att befinnas lämpligt att å mäktigare och lättare dränerbara
kväverika torvmarker, även sådana som nu ligga under kultur, industriellt utnyttja
en större eller mindre del av torven för att sedermera odla de kvarlämnade
bottenlagren. Att det inom vårt land finnes torvmarker, där detta är
möjligt, har redan framgått av Sveriges geologiska undersöknings förundersökningar
för en torvinventering och skall längre fram i denna skrivelse ytterligare''
visas. Vad åter de små mossarna angår, ligger den väsentligaste svårigheten
för deras ekonomiska utnyttjande, torkfältens snabbt minskade storlek, just i
det moment i den nuvarande bränntorvtillverkningen, som utgör det största
hindret för dennas utveckling till storindustri, nämligen nödvändigheten att. lufttorka
torven. Om detta hinder undanröjes genom en förädlingsmetod, som gör
lufttorkningen överflödig — den under utexperimenterande varande våtkolningsmetoden
arbetar på denna linje — böra också småmossarna kunna ekonomiskt
utnyttjas av storindustrien, helst då de, såsom ofta är fallet, ligga i grupper
och deras torv lätt kan transporteras till en centralt anlagd fabrik. Vidare får
den nationalekonomiska betydelsen av en omfattande, på dessa torvmarker
grundad hemindustri, vilken väl genom lämpligt upplysningsarbete borde kunna
framkallas, icke förbises.

Det skulle innebära ett betänkligt avsteg från den förutsättningslöshet,
som enligt Sveriges geologiska undersöknings mening bör vara grundprincipen
vid alla statens förrådsstatistiska utredningar, att på det sätt, som mosskultur -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

föreningen antytt, begränsa utredningen rörande vårt lands torvtillgångar med
hänsyn till exploateringskonjunkturer, om vilkas fortvara det icke är möjligt afyttra
sig, men vilka, åtminstone delvis, äro betingade av de nutida torvbränsleindustriella
metodernas jämförelsevis låga utvecklingsgrad.

I en till lantbruksstyrelsen den 11 december 1912 ingiven P. M. sammanfattar
mosskulturföreningens föreståndare föreningens förslag i torvinventeringsfrågan
sålunda:

: “1) Det gäller att se till, vad som kan göras av de för kultur mindrevärdiga
och således nu för det mesta ödeliggande torvmarkerna. För att vinna
tid uteslutas de smärre.

2) De större undersökas var för sig, varvid man tar reda på de olika
mossarnas kvantiteter av olika torvslag och därmed också deras bruksvärde.

Härigenom skulle man få veta, vad vi i första hand hade av för industri
användbar torv och vad som med anledning härav borde vidtagas av statens

Grundtanken i detta förslag år just den, som erhållit uttryck i den jämsides
med Sveriges geologiska undersöknings plan för en översiktlig utredning
framlagda planen för den detaljundersökning av större, i första hand staten tillhöriga
mossar, vilken är avsedd att i samarbete med Sveriges geologiska undersökning
utföras av statens torvingenjörer.

De principiella anmärkningar, vilka under frågans fortsatta behandling
framkommo, gällde huvudsakligen den planerade undersökningens omfattning.
Vissa talare i riksdagen förmenade den föreslagna inventeringen bliva utan
betydelse, då allenast klumpsumman för hela det undersökta området erhölle
önskvärd noggrannhet, medan länssiffrorna i allmänhet bleve behäftade med
osäkerhet, större än 10 procent, och i de mossfattigaste länen till och med
bleve mycket osäkra. Under förutsättning att linjeinventeringsmetoden över
huvud taget är användbar, ligger det i öppen dag, att man, såsom också tidigare
framhållits, genom förtätning av linjesystemet kan erhålla vilken noggrannhet
man önskar. Vill man uppställa som generell fordran, att länssiffrorna skulle
erhålla en säkerhet av ungefär 10 procent, får undersökningens omfattning för
varje län avvägas därefter. Härmed följer också automatiskt en väsentlig ökning
av säkerheten hos områdets totalsiffra. Det mera omfattande förslag, Sveriges
geologiska undersökning nu går att framlägga, är så avpassat efter denna
fordran, att säkerheten hos siffran för den totala kvantiteten råtorv i de mossrikare
länen väl kan bliva större än 10 procent, men icke, om de allra fattigaste
länen undantagas, bär nämnvärt understiga detta värde. Ehuruväl de enskilda
torvslagen, särskild! de kvantitativt mindre betydande, självfallet bliva bestämda
med mindre noggrannhet än totalmängden torv, är enligt Sveriges geologiska
undersöknings förmenande härmed gränsen nådd för vad som rimligen kan
fordras beträffande precision hos en förrådsstatistisk undersökning av detta
slag. Det arbete och den kostnad, som statsmakterna möjligen kunna finna
lämpligt att därutöver nedlägga på utredning av våra torvtillgångar, anser
undersökningen böra inriktas på det andra av den allmänna inventeringsplanens
huvudmoment, nämligen på detaljundersökningar av enskilda mossar. A
andra sidan finner undersökningen den nu föreslagna utvidgningen av den
först planerade förrådsstatistiska översiktsundersökningen, utöver vad densamma

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

tidigare vågat sätta i fråga, givetvis komma att medföra en högst väsentlig
och synnerligen önskvärd höjning av utredningens värde.

Frågan om linjeinventeringsmetodens effektivitet och den grad av noggrannhet,
som med den föreslagna linjetätheten kan uppnås, låter sig häst diskuteras
i samband med en redogörelse för de erfarenheter, undersökningens försöksarbeten
medfört.

Den av Sveriges geologiska undersökning under loppet av åren 1912,
1913, 1914 och 1915 företagna försöksundersökningen omfattar hela Kronobergs
och Kristianstads län samt delar av Malmöhus, Hallands och Kalmar län.
lakttagelsematerialet är registrerat dels i fullständiga och minutiösa bormingsprotokoll
med tillhörande avvägnings- och läugdmätningsanteckningar, allt sammanfört
i dagböcker av den typ, som föres vid Sveriges geologiska undersöknings
övriga arbeten, dels å profiler över samtliga undersökta moss-snitt samt
å rekognosceringskartor, på vilka dessas läge noggrant angivits. Bearbetningen
av detta fältmaterial, vilken i saknad av för ändamålet disponibla arbetskrafter
icke kunde igångsättas systematiskt förrän i slutet av år 1915 men nu under
cirka 3 månader oavbrutet fortgått, har emellertid kunnat preliminärt slutföras
endast för en del av detta material, nämligen det som faller inom Kronobergs
län. Ej heller för detta län har materialet hunnit genomarbetas ur alla de synpunkter,
vilka äro avsedda att beaktas vid det slutliga utarbetandet av torvinventeringens
resultat. Emellertid torde det föreliggande materialet vara tillräckligt
såväl för att belysa undersökningens syfte och innebörd som för att
fastlägga graden av noggrannhet hos de sökta huvudsiffrorna. Ställd i belysning
av de för regionala linjeinventeringar grundläggande fakta, vilka genom
Värmlandstaxeringen fastslagits, ger undersökningens försöksinventering ett
enligt undersökningens mening fullt tillfredsställande underlag åt planen för den
södra och mellersta Sverige omfattande förrådsstatistiska torvutredningen.

Det undersökta linjesystemet genom Kronobergs län förlöper i riktning
O-W på latituderna 56° 34'', 56° 46'', 56° 58'' och 57° 10'' N. br., det vill säga med
ett avstånd mellan linjerna av 22.2 kilometer. Det omfattar i sin helhet från
länsgräns till länsgräns i runt tal 431 kilometer, varav 59.6 kilometer enligt
den i fältet utförda mätningen gå över torvmark. Enligt denna skulle länets
torvmarks areal, räknad i procent av hela ytan (inbegripet sjöar), utgöra 13.8
procent (eller 137,000 hektar). En uppmätning å rekognosceringskartoma (i
skala 1:100,000) till de i skalan 1:200,000 utgivna geologiska kartbladen för
länet har givit 131,273 hektar eller 13.2 procent. Skillnaden utgör 5,727 hektar
eller 4.4 procent av kartans värde. På grund av den lilla skalan är emellertid
kartans mossareal i detta fall icke fullt säker. En antydan om dess felaktighet
ger skillnaden mellan de av linjesystemet skurna mossarnas i fältet uppmätta
linjesumma 59,648 meter och den för samma system å kartan avlästa, 56,400
meter, en skillnad motsvarande 0.8 procent av länets hela areal och 5.8 procent
av kartans torvareal. Emedan fältundersökningarna i förening med i det följande
anförda linjeuppmätningar å kartorna visat, att den genom linjemetoden i fältet
erhållna arealsiffran i detta fall är riktigare än den, som framgått genom planimetrering
av kartorna, lägges den förstnämnda till grund för kvantitetsberäkningarna,
och arealen torvmark i Kronobergs län antages därför till 137,000
hektar eller 13.s procent av länets hela areal.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

De uppborrade torvmarksprolilernas medelmäktighet (totala profilarean
146,852 in* dividerad med totala profillängden 59,648 jneter) bär befunnits vara
2.40 meter. Av detta värde och länets torvareal, 13.8 procent av hela arealen
eller 137,000 hektar, erhålles för länets totala råtorvmassa värdet 3.3 7 milliarder
kubikmeter.

Vid fältundersökningen, som utförts med den noggrannhet, ett verkligt
fastställande av profilernas utseende i de använda skalorna (längd 1 :2,000,
höjd 1:200) fordrat, hava de torvslag särskilts, vilka man vid vetenskapliga
torvmosseundersökningar numera plägar urskilja, nämligen i detta fall lergyttja,
alggyttja och detritusgyttja, bladvasstorv, fräken torv och agtorv, högstarrtorv,
lågstarrtorv, brunmosstorv och kärrdy, alkärrtorv, björkkärrtorv, björkmosstorv
och tallmosstorv, starrmosstorv, vitmosstorv och tuvdunstorv samt övergångsformer
mellan dessa. Då det emellertid knappast ur praktisk synpunkt kan
väntas bliva behövligt att uppdela torven i alla dessa torvslag, hava dessa vid
bearbetningen tills vidare sammanförts i 5 klasser, nämligen vitmosstorv, skogstorp,
dytorv, rotflttorv och gyttja. Skulle det emellertid i framtiden ur en eller
annan synpunkt befinnas önskligt, kan en annan begränsning av klasserna eller
ytterligare uppdelning utan svårighet företagas å det förefintliga materialet.
Brunmosstorven, som inom länet spelar en synnerligen oväsentlig roll, har förts
samman till rotftlttorvklassen. Det är självfallet, att för andra områden, där
nya torvklasser uppträda, dessa kunna i mån av behov särskiljas. Så böra
till exempel''givetvis kalkgyttja, brunmosstorv, agtorv och så vidare redovisas i
egna klasser, så snart de uppträda i större omfattning.

De respektive klassernas mäktighetstal för torvslagen i fråga, tänkta utbredda
som jämntjocka lager över hela torvarealen, hava uträknats på enahanda
sätt som totalmäktigheten och befunnits vara:

för vitmosstorven........................................ I.37 meter

„ skogstorven............................................ 0.6 6 „

„ dytorven ................................................ O.12 „

„ rotfilttorven............................................ O.20 „

„ gyttjan.................................................... O.11 ,,

Respektive klassers avrundade kvantitetstal bliva, om länets torvareal
sättes till 137,000 hektar eller 13.8 procent av hela arealen:

för vitmosstorven........................... 1.88 milliarder kubikmeter

„ skogstorven............................... O.90 „ „

„ dytorven.................................... 0.16 „ „

„ rotfilttorven................................ O.27 „ ”,

,, gyttjan........................................ O.ie „ „

Av dessa 5 torvklasser har gyttjan för närvarande ingen industriell användning
och kommer, då den i regel bildar mossarnas bottenlager, sällan i
fråga för odling. Rotfilttorven och dytorven, till vilken den förmultnade starrtorven
räknats, hava vanligen hög kvävehalt och giva sålunda, när de bilda
mossytan — i vilken utsträckning detta är fallet, låter sig lätt å profilmaterialet
avgöras — god odlingsjord, men hava, särskilt dytorven, dessutom god användning
för bränsleberedning. Skogstorven är i växlande grad kvävehaltig, men

Kungl. Maj is Nåd. Proposition Nr 173.

bildar mera sällan mossytan. Den kan odlas, men ger god bränntorv, ehuru
den på grund av sin otillräckliga sammanhållning mindre väl lämpar sig för
beredning medelst maskinformmetoden. Då den emellertid vanligen överlagras
av vitmosstorv, kan den genom uppblandning med denna dock oftast användas
jämväl för detta ändamål. Inom det geologiska begreppet vitmosstorv falla
tvenne ur industriell synpunkt vitt skilda torvslag. År denna torv nämligen
föga förmultnad, erhålles torvströ, är den starkt förmultnad, ger den på grund
av sin låga askhalt den förnämsta bränntorven. Ofta förekomma dessa utbildningsformer
tillsammans, så att strötorven, den så kallade yngre vitmosstorven,
täcker bränntorven, den så kallade äldre vitmosstorven, och skiljes från denna
genom en skarpt markerad gräns. Detta är fallet i 40 bland de 104 av linjesystemet
berörda mossar, i vilka vitmosstorv iakttagits. I de övriga 64 vitmosstorvförande
torvmarkerna finnes ingen sådan gräns, utan torv av olika förmultningsgrad
förekommer mera regellöst blandad, om ej, såsom någon gång
är fallet, hela torvmassan har bränntorvs- eller strötorvskaraktär. Denna så
att säga blandade vitmosstorv utgör cirka s/5 av hela klassen eller cirka 0.75
milliarder kubikmeter. Resten, a/5 eller omkring l.i milliarder kubikmeter, förekommer
alltså uppdelad i skilda lager av strötorv och bränntorv, den förra
uppgående till cirka 0.4 milliarder kubikmeter, den senare till c:a 0.7 milliarder
kubikmeter.

Om såsom bränntorv efter nuvarande exploateringsmöjligheter räknas den
äldre vitmosstorven, skogstorven och dytorven, erhålles som totalsumma för
länets bränntorvsförråd omkring 1.8 milliarder kubikmeter. Det är därvid att
märka, att ytterligare en mindre, icke närmare fixerad mängd för bränsleberedning
användbar torv finnes inom rotfilttorvklassen och i de oregelbundet sammansatta
vitmosstorvlagren, vilka tillhopa innehålla cirka 1 milliard kubikmeter
råtorv. Av för torvströberedning duglig torv förefinnes 0.4 milliarder kubikmeter,
den i de odelade vitmosslagren befintliga reserven oräknad. Av hela torvmassan
förekommer ungefär 1/.i0 eller omkring 0.2 milliarder kubikmeter i mossar eller
mossdelar med mindre" djup än 1 meter. Denna torvmängd bör efter nutida
möjlighet för fabriksmässigt ekonomiskt tillgodogörande avdragas från den totala
torvmängden. Givetvis låter sig detta avdrag fördelas på de skilda torvklassema,
men en dylik fördelning har för närvarande icke medhunnit,s.

Angående de uppställda torvklassernas fördelning på olika djup under
mossytan giver bifogade tabell 1J) en statistisk överblick.---En uppdel ning

av materialet på torvmarker av olika storleksordning är med ledning av
kartan jämväl möjlig att erhålla.

Den föreliggande torvmassans egenskaper låta sig, var för sig eller på
olika sätt kombinerade, statistiskt diskuteras genom behandling av fältiakttagelser
eller av undersökningar å de hemförda proven. Som exempel må anföras,
vad som hittills framkommit genom dylik behandling av vitmosstorvens förmultningsgrad
och förekomsten av för torvupptagningen hinderlig fast ved
(stubbar) i de olika torvklassema.

Torvens förmultningsgrad har i fältet bestämts efter en metod, analog
med de av statens torvingenjörer för ändamålet brukade, och angivits medelst
en 10-gradig skala, i vilken 1 betecknar fullständigt oförmultnad torv, 5—6 halv -

*) Bilagorna hava har uteslutits.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

förmultnad och 10 helt destruerad sådan. Vid den sistnämnda förmultningsgradén
låta sig av de torvbildande växterna endast enstaka frön okulärt igenkännas;
under mikroskopet visar sig massan innehålla endast helt enstaka igenkänliga
fragment av torvbildarens vegetativa delar. Vad vitmosstorven angår, beteckna
förmultningsgraderna 1 — 5 praktiskt sett torvströ, 6—10 bränntorv. Utexperimenterandet
av eu metod att å hemförda torvprov exakt bestämma torvens
förmultningsgrad utan den subjektivitet, som i viss mån vidlåder den använda
fältmetoden, har av Sveriges geologiska undersöknings torvgeolog påbörjats.

För att fastställa den relativa frekvensen av torv, tillhörande de båda nu
angivna grupperna, har med ledning av fältanteckningarna en statistik utarbetats.
— — — Resultatet av den utförda beräkningen framgår av bifogade tabell 2.

Det har alltså visat sig, dels att något mer än hälften av den odelade
vitmosstorven lämpar sig för bränntorvberedning, dels ock att den yngre vitmosstorven
i de tvådelade mossarna i avgjort övervägande grad verkligen har
den låga förmultningsgrad, som kräves för framställning av torvströ och torvmull,
samt att den äldre vitmosstorven i lika övervägande grad ägnar sig för
beredning av torvbränsle. Det är givetvis av vikt att lära känna den detaljerade
fördelningen av strötorv och bränntorv inom de odelade vitmosstorvlagren för
att verkligen kunna avgöra, i huru stor utsträckning denna torvgrupp låter sig
för det ena och det andra syftet utnyttjas. En dylik utredning har icke medhunnits,
men kan med det föreliggande materialet när som helst företagas.

Förmultningsgradens fördelning på de 10 graderna inom äldre och yngre
vitmosstorv visas av bifogade tabell 3. En sammanräkning av grundsiffrorna i
denna tabell ger för yngre vitmosstorven den genomsnittliga förmultningsgradén
4.2 och för den äldre 7.6.

För att erhålla ett mått på talrikheten av stubbar, vilkas närvaro, som
bekant, väsentligt försvårar torvupptagningen och bland annat i hög grad inskränker
möjligheten att använda grävmaskiner för torvens upptagande, har en
sammanställning av förekomsten av fast ved företagits i de respektive torvklasserna
utom gyttjan, i vilken förekomsten av stubbar på grund av jordartens
bildningssätt är utesluten, efter enahanda metod som vid behandlingen av vitmosstorvens
förmultningsgrad. Materialet, som omfattar 2,652 observationer,
fördelar sig på de 4 behandlade torvklasserna enligt bifogade tabell 4, som jämväl
åskådliggör den fasta vedens frekvens i olika fall. Den “fasta ved“, som
behandlats, är endast sådan, som märkbart hindrat eller omöjliggjort torvborrens
nedförande. De helt murkna stubbarna av al och björk, som massvis förekomma
i vissa slag av skogstorv, men som icke hindra torvens uppgrävning, äro sålunda
icke här medtagna. Detta förklarar det i förstone överraskande låga frekvenstalet
för stubbar i skogstorven, i vilken inom länet den övervägande mängden
stubbar tillhöra denna sistnämnda kategori. Det är vidare att märka, att
verkliga stubblager på grund av torvmarkernas byggnad åro väsentligen mindre
vanliga inom Kronobergs län än inom vissa andra delar av vårt land, där dylika
mer eller mindre regelbundet ingå i mossarnas lagerföljd. Angående reglerna
för stubbarnas förekomst inom randpartier respektive centraldelar av torvmarkerna
kan ur iakttagelsematerialet behövlig kännedom vinnas.

Det nu anförda må vara tillräckligt för att belysa den grad av detaljering,
det genom den tilltänkta förrådsstatistiska torvundersökningen sammanförda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

iakttagelsematerialet medgiver. På enahanda sätt som det, på vilket härovan
förmultningsgrad och stubbfrekvens behandlats, låter sig givetvis varje egenskap
hos torven statistiskt bearbetas, till exempel torvens askhalt, kolhalt, kvävehalt,
kalkhalt, vattenhalt, kalorital, koherens, absorbtionsförmåga, halt av sega fibrer,
mossbottnarnas beskaffenhet o. s. v.

Ehuru den nu antydda kvalitativa undersökningen av våra torvslag i vissa
delar kommer att utgöra ett upprepande av det omfattande och betydelsefulla
arbete av denna art, svenska mosskulturföreningen under årens lopp utfört, är
det likväl i och för den statistiska behandlingen önskvärt, att en dylik, låt vara
av begränsad omfattning, kommer till stånd i direkt anslutning till den kvantitativa
torvmarksundersökningen. Svenska mosskulturföreningens rika analysmaterial,
liksom övrigt tillgängligt material, bör givetvis jämväl i största möjliga
utsträckning sammanarbetas med det, som genom torvinventeringen kommer
till stånd. Torvmarkerna inom Kronobergs län visa ingen bestämd skillnad i
sin genomsnittliga sammansättning inom olika delar av länet. Sedan ett större,
av olikartade delar sammansatt område genomforskats, kan och bör emellertid
torvmarkernas typväxling ävensom de regionala växlingarna i torvlagrens frekvens
och deras genom fältbestämningar eller analyser fastställda egenskaper kartografiskt
åskådliggöras på ett sätt, som fullt naturtroget avspeglar de verkliga
förhållandena.

Jämte den i numeriska uttryck formulerade kunskap om torvmarkerna,
som genom statistiska sammanställningar av olika slag framarbetas, stå givetvis
en rad icke oviktiga upplysningar att erhålla direkt ur primärmaterialet. Bland
annat kan det för att planmässigt organisera torvmarkernäs tillgodogörande ur
skilda synpunkter bliva av vikt att känna de olika, med avseende på torvmassans
lagerbyggnad urskiljbara typer av torvförekomster, landet har att uppvisa. Den
planerade översiktsutredningen kommer att innebära ett betydande steg framåt
även i detta hänseende. Ett exempel på vad redan de utförda försöksarbetena
härvidlag givit må anföras.

Som bekant hava särskilt i Tyskland och Holland storartade kolonisationer
av vissa av vitmosstorv uppbyggda torvmarker kommit till stånd. Dessa
torvmarker, som hava en betydande ytvidd, innehålla både yngre och äldre
vitmosstorv och äro i regel lätta att torrlägga. Man har då efter en på förhand
noga uppgjord plan av den yngre torven tillverkat torvströ, av den äldre bränntorv,
samt kvarlämnat ett jämförelsevis tunt skikt av torv (vanligen skogstorv)
å den eljest avtorvade och torrlagda mossbottnen. Härigenom hava ypperliga
åkermarker skapats av land. som förr varit rent impediment. Genom att kolonisterna
garanterats avsättning för den av dem själva årligen uppgrävda torven
vid de å mossarna anlagda torvströ- och bränntorvfabrikerna, har mossområdenas
uppodling kunnat gå hand i hand med avtorvningen. Systemet, som ju kräver
stor fasthet i organisationen och i vissa fall givit rent av glänsande resultat,
har givetvis avsevärt större utsikter att kunna med framgång genomföras i de
delvis överbefolkade länder, där det hittills praktiserats, än i vårt glest befolkade
fädernesland. I många fall borde det emellertid även här kunna tillämpas för
vinnande av ny åkermark. Man har visserligen förmenat, att för detta system
lämpliga torvmarker icke förefunnos hos oss. De mer eller mindre direkta förarbeten
för eu förrådsstatistisk torvmarksundersökning, vilka Sveriges geologiska

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

undersökning utfört, hava emellertid givit vid handen, att dylika torvmarker
verkligen, och till och med i icke ringa utsträckning, förekomma. Dagsmosse
vid Omberg är en dylik, å vilken inom en nu av oväxtlig vitmosstorv intagen
areal av cirka 300 har intill minst 4 meter torv kan på detta sätt tillgodogöras,
cirka 2 meter som torvströ och 2 meter som bränntorv. Den härigenom blottlagda
torvytan komme att ligga ungefär på samma höjd över den angränsande
sjön Tåkern som de nu med framgång odlade torvmarkerna omkring själva
högmossen och komme att helt bestå av lika god odlingstorv som dessa. Rönneholms
mosse vid Ringsjön (mer än 400 har) är en annan. Här kan genom
avschaktande av yngre och äldre vitmosstorv till en sammanlagd mäktighet av
intill 4 ä 5 meter en kalk- och kväverik torvyta på betryggande höjd över
Ringsjön och Rönneå friläggas för åkerbruket. Den så kallade Flomossen vid
Dättern, öster om Hunneberg, är ännu ett exempel, och genom försöksinventeringen
hava flera dylika mossar påvisats inom de av detta arbete berörda områdena.
Det kan med visshet förväntas, att en efter samma princip genomförd
undersökning av hela södra och mellersta Sverige skulle väsentligen öka listan
å torvmarker, vilkas byggnad och avdikningsmöjligheter gjorde dem tjänliga för
kombinerat tillgodogörande efter det tysk-holländska systemet. Över huvud
taget måste den fördjupade och preciserade kännedom om de svenska torvmarkerna,
som en dylik undersökning skulle medföra, giva betydelsefulla uppslag
för exploatering efter kombinerade metoder av den mängd av torvmarker, om
vilka å ena sidan olika industrier, å den andra mossodlingen redan för närvarande
konkurrera eller hindrande gå i vägen för varandra.

Jag vågar med hänvisning till de nu gjorda antydningarna rörande innehållet
i den förrådsstatistiska torvutredningens avsedda resultat anse, att en
dylik utredning skulle bliva, av stor betydelse för torvsakens vidare utveckling och
genom den fasta grund, den skulle komma att giva åt det fortsatta arbetet, jämna
vägen för våra torvmossars planmässiga tillgodogörande. Jag kan icke heller
underlåta att framhålla, att vårt land därjämte i det arkiv av exakta mossprofiler
med tillhörande systematiskt insamlade provserier, som genom undersökningen
komme att sammanföras, skulle komma att äga ett enastående medel
att jämväl i framtiden hävda den rangställning såsom ett av föregångslanden
på den vetenskapliga torvmossforskningens område, detsamma sedan mer än
två årtionden innehar.

Det återstår nu att avgöra, med vilken grad av noggrannhet de anförda
siffrorna angiva torvtillgångarna, inom Kronobergs län.

Vid första påseendet kan man tycka, att en bestämning enligt den använda
linjemetoden av torvmarksarealerna och av de olika torvslagens genomsnittsmäktigheter
skulle bliva behäftad med mycket stora och okontrollerbara
fel. Så är emellertid icke förhållandet. Under de två sista årtiondena har
man inom olika naturvetenskapliga forskningsgrenar i allt större utsträckning
använt principiellt samma metod för bestämningar av ytor och volymer och
därvid genomgående kommit till det resultat, att metoden giver överraskande
goda resultat. Särskilt föreligger från undersökningar i såväl teoretiskt som
praktiskt syfte rörande sammansättningen av bergarter och malmer ett mycket
stort material, belysande metodens ändamålsenlighet och noggrannhetsgrad.

På ett sätt, som mycket liknar det vid torvinventeringen av Kronobergs

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 151 käft. (Nr 173.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

län använda förfaringssättet, har linjemetoden funnit användning vid den försökstaxering
av Värmlands skogar, som utförts av den för detta ändamål av Eders
Kungl. Maj:t tillsatta kommissionen och för vilken redogörelse i ett utförligt
betänkande avgivits den 5 maj 1914. De föreliggande resultaten av Värmlandstaxeringen
äro av ett visst värde vid bedömandet av den noggrannhet, som
tillkommer de av Sveriges geologiska undersökning utförda inventeringsförsöken
av torvtillgångarna inom Kronobergs län. Framför allt lämna emellertid åtskilliga
av resultaten från Värmlandstaxeringen, jämförda med undersökningens inventeringsförsök,
god ledning för planläggandet av en hela landet omfattande
torvinventering.

Den omständigheten, att den genom Sveriges geologiska undersöknings
linjeinventering funna torvarealen inom Kronobergs län uppgår till 13.8 procent
av hela arealen, medan uppmätningen å kartorna anger torvarealen till 13.2
procent, bevisar visserligen, att bestämningen av arealen enligt linjemetoden i
föreliggande fall fungerat fullt tillfredsställande, desto mera som genom fältundersökningarna
utrönts, att vid de för utgivning i liten skala avsedda kartrekognosceringarna
inom detta län åtskilliga smärre mossar utelämnats, varigenom
den verkliga torvarealen bör vara något litet större, än den kartorna
angiva. Den goda överensstämmelsen skulle emellertid kunna tänkas bero på
en tillfällig, gynnsam placering av linjesystemet. För att utröna i vad mån så
varit förhållandet, har på de planimetrerade kartorna uppdragits och uppmätts
såväl det i fältet undersökta linjesystemets torvlängder och totala längder som
ej mindre än 11 andra med detta parallellt anordnade linjesystem genom länet
med noggrant samma avstånd (22.2 kilometer) mellan linjerna. Hela länet har
sålunda på kartorna undersökts genom ej mindre än 12 av varandra fullständigt
oberoende linjesystem, vart och ett med samma avstånd mellan linjerna som
det i fältet undersökta och därför med ungefär samma utsikt som detta att
träffa det rätta värdet. Då i dessa fall såväl den planimetriska uppmätningen
av torvarealerna som uppmätningen av linjerna ägt rum på samma kartor, äro
de värden på torvarealen, vilka ernåtts genom linjemetoden, direkt jämförbara
med och kontrollerbara genom det planimetriskt erhållna värdet. — — —

Det genom planimetrering erhållna värdet 13.2 procent avviker blott — 0.3
procent ifrån medeltalet enligt de 12 olika bestämningarna, 13.5. I betraktande
av att en del smärre mätningsfel oundvikligen måste hava förekommit, framför
allt vid torvmarkslinjernas uppmätning på kartan, men även, fastän sannolikt i
mindre grad, vid planimetreringen, synes denna överensstämmelse vara så god,
som man rimligen kan begära, samt lämna ett nytt bevis till de många förut
kända på att man verkligen genom uppmätning av linjelängder genom en serie
ytelement kan bestämma sammanlagda ytan av dessa element i förhållande
till summan av en annan serie ytelement (i detta fall totalarealen), som skäres
av samma linjesystem.

Det sannolika felet blir 0.45 procent eller 3.3 procent av torvarealen, och
praktiskt taget absoluta säkerheten (389 mot 1) faller inom värdet 2 procent
av totalarealen, respektive 14.8 8 procent av torvarealen.

Det visar sig alltså, att man genom en bestämning enbart efter linjemetoden
med det av geologiska undersökningen använda avståndet (22.2 kilometer)
mellan linjerna ernått ett värde på torvarealen, vars sannolika fel uppgått

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

till 3.s procent av torvarealcn, som med hög grad av sannolikhet haft mindre
fel än 10 procent och som med praktiskt taget full visshet varit mindre än 15
procent. 1 verkligheten kan emellertid torvarealcn sägas vara bestämd med
betydligt större säkerhet. Av de i fältet gjorda rekognosceringarna och uppmätningarna,
jämförda med mätningar av samma linjer på kartan samt planimetreringen,
framgår å ena sidan, att kartorna, å vilka planimetreringen utförts,
visserligen utan mera avsevärda fel angiva den verkliga torvarealen, men att
denna dock enligt kartorna är något för låg, och att i detta fall den genom
linjemätning i fältet erhållna större mossarealen måste vara den riktigare. Om
man tager det genom linjemetoden erhållna värdet 137,000 har (eller 13.8 procent
av hela arealen), kan man nog påstå, att fölet vid bestämningen av tonmarksarealen
inom Kronobergs län understiger 5 procent.

Diskussionen av felamplituderna och säkerheten vid bestämmandet av
torvarealen medelst linjemetoden har förts något vidlyftigare, än vad som varit
nödvändigt för att fastställa den noggrannhet, varmed torvarealen inom Kronobergs
län blivit bestämd. Det har emellertid synts önskligt att praktiskt belysa
linjemetodens noggrannhetsgrad vid arealbestämningar av detta slag, i synnerhet
som kunskapen härom är nödig för inventeringens planläggning och utförande
i trakter (norra Sverige), över vilka användbara geologiska kartor ännu saknas
och komma att saknas under den tid, som den föreslagna inventeringen skulle
komma att omfatta.

För hela Götaland och Svealand utom Dalarna bör man, genom kritisk,
kombinerad användning av såväl kartmaterialet som fältundersökningsresultaten
enligt linjemetoden kunna erhålla synnerligen säkra värden för torvmarksarealerna
inom de olika länen och andra områden av dessas storleksordning. Beträffande
norra Sverige förhåller det sig åter så, att detta på grund av sin mera regelbundna
geografiska beskaffenhet i högre grad lämpar sig för undersökning enligt
linjemetoden än södra och mellersta Sverige. Ett bevis för att så är förhållandet
lämnar redan Värmlandstaxeringens resultat, i det att för norra Värmland, som
i flera hänseenden mera liknar Norrland, medelst linjemetoden ernåtts betydligt
mindre sannolikt fel (per mil mossmark) vid bestämningarna av mossmarksarealen,
än som skulle varit möjligt att ernå genom enbart linjemetoden inom
Kronobergs län.

Beträffande den noggrannhet, varmed mossarnas medeldjup samt medelrnäktigheten
av de olika torvslagen kunnat bestämmas, må först erinras därom,
att, såsom i det föregående framhållits, borrningarna efter undersökningslinjerna
företagits så tätt, att man kan anse sig känna de olika profilareorna med den
noggrannhet, de använda skalorna medgiva.

En omsorgsfullt utförd och kontrollerad planimetrering av de genom linjeinventeringen
undersökta moss-snitten giver (efter division av moss-snittens
sammanlagda area med sammanlagda mosslängden) ett medeldjup för mossarna
inom Kronobergs län av 2.46 meter. För att erhålla praktiska mått på den
noggrannhetsgrad, som kan tilläggas detta tal, hava följande förfaringssätt
tillämpats. (Härefter följer redogörelse för sju olika kontrollmetoder) — — —

Det anförda synes mig ådagalägga, att det ur hela inventeringsmaterialet
framgående medeldjupet, 2.4 6 meter, är att betrakta såsom fullt tillförlitligt.
Särskilt övertygande måste det ju verka, att man redan med ofantligt mycket

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

färre (men likformigt fördelade) bestämningar av mossarnas djup än de faktiskt
föreliggande kan ernå ett värde på medeldjupet efter undersökningslinjerna, som
antingen fullständigt överensstämmer med eller blott med en eller annan centimeter
avviker ifrån det verkliga medeldjupet. Av det sätt, på vilket mosssnitten
framgå genom området, synes man då med hög grad av visshet kunna
sluta, att värdet 2.46 meter bör vara ett tillräckligt tillförlitligt värde på mossarnas
medeldjup inom Kronobergs län.

I betraktande av de för varje undersökningsmetod av torvmossarna gemensamma
oundvikliga fel, som uppstå vid själva uppmätningarna av borrprofilerna
i fältet, och vilka nog kunna uppgå till 5 centimeter, vill det synas, som om
man nästan skulle kunna negligera ett fel av några centimeter i det tal, som
anger mossarnas medeldjup inom ett visst område. Yill man emellertid, för att
hålla hela beräkningen på säkra sidan, i kalkylen inrycka även det fel med
avseende på medelmäktighetens bestämmande, som rimligtvis skulle kunna
tänkas, så hava utförda beräkningar övertygat mig om, att felet i bestämningen
av medeldjupet på grund av den använda linjemetoden med stor sannolikhet ej
uppgår till mer än 2 procent och med säkerhet icke överstiger 5 procent.

Om emellertid felet i arealbestämningen icke kan uppgå till mer än högst
5 procent, och felet vid bestämningen av torvens medelmäktighet ej heller överstiger
5 procent, så föreligger ännu högre grad av säkerhet för att felet i bestämningen
av tor vkvantiteten skall understiga eller uppgå till högst 10 procent.
(I själva verket är sannolikheten lika stor för att vid bestämningen av torvkvantiteterna
felen i arealbestämningarna och i mäktighetsbestämningarna skola
gå åt olika håll och därigenom upphäva eller förminska varandra, som att de
skola gå åt samma håll och därigenom adderas.)

De möjliga felen vid bestämningarna av de olika torvslagens inbördes
mängder bliva naturligtvis, uttryckta i procent av varje enskilt torvslag, relativt
större än det procentiska felet vid bestämningen av hela torvkvantiteten, och
de bliva relativt taget större, ju mindre del ett visst torvslag utgör av hela
torvmängden, d. v. s. ju mindre betydelse det har inom området. Av det föregående
framgår, att inom Kronobergs län vitmosstorven och skogstorven äro
de ojämförligt viktigaste torvslagen, utgörande den förra cirka 56 procent, den
senare cirka 27 procent eller tillsammantagna 83 procent av länets hela torvkvantitet.
Dessa båda torvslag förekomma tydligen spridda över området med
ungefär samma grad av likformighet som torvmarkerna i det hela. Utförda
sannolikhetsberäkningar synas då ådagalägga, att de i den använda linjemetoden
grundade felen vid bestämningen av vitmosstorvens och skogstorvens mängder
ej kunna uppgå till mer än 10 — 15 procent av den förras och 15 — 20 procent
av den senares. Sannolikt äro felen för dessa torvslag mindre.

Dytorven, rotfilttorven och gyttjan utgöra blott respektive cirka 5 procent,-8 procent och 4 procent av totala torvmängden. Det inses därav lätteligen, att
felen i kvantitetsbestämningarna av dessa torvslag måste bliva stora, när de
uttryckas i procent av respektive torvarter. Med hänsyn till den relativt ringa
betydelse, som dessa torvslag just på grund av de små mängder, med vilka de
ingå i områdets mossar, hava inom länet, synes man dock böra kunna nöja sig
med de funna värdena såsom i alla händelser angivande den riktiga storleksordningen
och i praktiskt hänseende tillräckligt upplysande. Det torde få tagas

Kuntjl. Maj ds Råd. Proposition Nr 173.

för givet, att man även vid inventering efter mycket mera detaljerade och kostsamma
metoder än den av Sveriges geologiska undersökning föreslagna icke
skulle Unna det löna omkostnaderna att med särskilt stor precision bestämma
procenttalen för torvslag, som utgöra så ringa delar av hela torvmängden, som
de sistnämnda tre torvarterna bilda i Kronobergs län.

Enligt geologiska undersökningens förmenande har genom inventeringsförsöket
i Kronobergs län den totala torvkvantiteten och de olika torvslagen
blivit bestämda med den noggrannhetsgrad, som man torde kunna begära av
en dylik regional översiktsinventering för ett enskilt län. I det föregående bär
dessutom genom exempel visats, hurusom genom denna undersökning även de
relativa mängderna av torv med olika humifleringsgrad, olika frekvens av fast
ved etc. kunnat bestämmas, samt framhållits, att det insamlade materialet medgiver
ernåendet av liknande, för området i stort giltiga värden beträffande eu
hel rad viktiga egenskaper hos torvslagen och mossmarkerna inom länet. Vid
uppgörandet av föreliggande plan till en hela södra och mellersta Sverige omfattande
torvinventering har undersökningen letts av den principen, att för
samtliga större länen böra erhållas värden av ungefär samma noggrannhetsgrad
som de genom inventeringsförsöken inom Kronobergs län erhållna. För större,
naturligt avgränsade områden bliva de erhållna värdena mycket säkrare. Sålunda
kommer t. ex. framförandet av inventeringen med samma linjetäthet som inom
Kronobergs län över hela det småländska höglandet inklusive därmed samhörande
delar av angränsande landskap att för detta naturliga område giva ännu
mycket säkrare värden än de för Kronobergs län erhållna på totala torvmängden.
kvantiteterna av de olika torvslagen och övriga statistiska data beträffande
torvmarkerna och deras beskaffenhet.

För detaljplanläggning och kostnadsberäkning för en hela landet omfattande
torvinventering enligt den av Sveriges geologiska undersökning föreslagna metoden
lämna vissa av resultaten av den utförda taxeringen av Värmlands skogar
mycket goda hållpunkter. Av Värmlandstaxeringen har framgått, att medelfelet
i bestämningen av en längdenhet av ett visst slags mark är till storleken beroende
av den större eller mindre likformighet, varmed ifrågavarande markslag är utbrett
inom det taxerade området, men att detta fel är oberoende av marlislagets större
eller mindre täthet och det taxerade områdets absoluta storlek.

Detta dock under den naturliga förutsättning, att taxeringslinjerna fördelas
symmetriskt över området. Tillämpat på torvinventeringen betyder detta, att
om man förvissat sig om, att inom ett område torvmarkerna förekomma med
ungefär samma grad av likformighet som inom det undersökta Kronobergs län,
så bör man för att inom det förstnämnda området ernå samma noggrannhet
undersöka en lika stor sammanlagd torvmarkslängd som inom Kronobergs län.
Om förstnämnda området är lika stort som Kronobergs län, men torvmarkerna
ligga mycket glesare än inom det sistnämnda, måste därför inventeringslinjerna
dragas i motsvarande grad tätare. Vore åter området under i övrigt likartade
omständigheter mycket rikare på torvmark än Kronobergs län, kunde man taga
ännu längre avstånd mellan linjerna ån de 22.2 kilometer, som utgöra avstånden
inom Kronobergs län. Då Kronobergs län tillhör våra mossrikaste län i södra
och mellersta Sverige, och flertalet andra län är betydligt mossfattigare, inses,
att man som regel behöver förlägga inventeringslinjerna tätare, än som skett

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

inom Kronobergs län, för att för ett område av motsvarande areal erhålla samma
noggrannhet som inom detta län. Ville man åter för ett mindre område av
samma beskaffenhet som Kronobergs län ernå i procent uttryckt samma noggrannhet,
finge man med hänsyn till områdets ringa areal framgå med större
linjetäthet, oaktat torvfrekvensen och likformigheten i övrigt vore densamma.

Härav skulle kunna följa, att inventeringskostnaden för de minsta och
mossfattigaste länen bleve oproportionerligt stor i förhållande till deras verkliga
torvinnehåll och i förhållande till inventeringskostnaderna för de större och
torvrikare områdena. Utan höjning av kostnaden skulle emellertid en större
likformighet i bestämningarnas fördelning och säkerhet uppnås, om man i stället
för den administrativa indelningen valde en uppdelning av landet i naturligt
begränsade områden, som i allmänhet erhölle länens storleksordning och
möjligast nära sammanfölle med dessa men i vissa fall kunde bestå av flera
små län eller länsdelar tillsammantagna. Frågan om lämpligheten av ett dylikt
förfarande och i vilken utsträckning det eventuellt skall tillämpas synes emellertid
tills vidare böra lämnas öppen.

I torvinventeringsförslaget av år 1912 föreslog Sveriges geologiska undersökning,
att inventeringen till en början skulle inskränka sig till Sverige söder
om 61° N. br. Nu liksom då anser undersökningen, att den allmänna utredningen
rörande norra Sveriges torvtillgångar bör anstå, till dess genom arbetet
i södra och mellersta Sverige ytterligare erfarenhet vunnits, på vilken en detaljerad
plan för norra Sverige kan uppbyggas med större säkerhet, än vad som
nu är fallet. Dels emedan större delen av Dalarna med hänsyn till naturbeskaffenheten
är att räkna till Norrland, dels emedan geologiska kartor alldeles
saknas för detta landskap, synes det lämpligt att uppskjuta utredningen
av torvtillgångarna även inom Kopparbergs län, till dess man är färdig att
behandla övriga delar av norra Sverige. Redan nu torde visserligen kunna
sägas, att större delarna av norra Sverige i följd av sin mera enhetliga geografiska
beskaffenhet i väsentligt högre grad lämpa sig för behandling medelst
linjemetoden än södra och mellersta Sverige. Sålunda kan man t. ex. med
visshet påräkna, att även ett mycket glest linjesystem för den norrländska
skogsregionen skall komma att giva fullt tillfredsställande värden för såväl
torvmarkernas areal som torvens mäktighet. Huru linjesystemet skall anbringas
inom olika delar av Norrland, låter sig emellertid säkrare avgöras, då erfarenheterna
från inventeringar i södra och mellersta Sverige föreligga. På grund
av gjorda överslagsberäkningar anser sig dock undersökningen kunna uttala den
uppfattningen, att utredningen av norra Sveriges torvtillgångar skall komma att
kräva ungefär samma tid och draga en kostnad av samma storleksordning som
inventeringen i södra och mellersta Sverige.

Genom att beakta i det föregående anförda förhållanden samt med tagen
hänsyn till de medelfel i arealbestämningen per mil mossmark, som funnits
genom Värmlandstaxeringen, genom Sveriges geologiska undersöknings torvinventeringsförsök
i Kronobergs län och genom prövning (på planimetriskt uppmätta
kartor) av linjemetoden på med hänsyn till torvmarkernas fördelning
olika beskaffade områden har Sveriges geologiska undersökning kommit till den
uppfattningen, att den, genom att vid sidan av linjemetoden även använda
planimetreringen på de geologiska kartorna, kan genomföra inventeringen av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

södra och mellersta Sveriges utom Dalarna torvtillgångar genom att i fältet undersöka
en sammanlagd torvlängd av cirka 900 kilometer.

I inventeringsförslaget av den 9 november 1912 föreslogs för Sverige
söder om 61° N. br. ett linjesystem om sammanlagt 4,140 kilometer traktprofil,
motsvarande ungefär 400 ä 500 kilometer torvmarksprofil. Såsom redan nämnts,
var detta system till sin omfattning så avvägt, att det för hela området i fråga
borde giva siffran för hela torvkvantiteten med en säkerhet av ungefär 10
procent. I det nu framlagda förslaget hava fordringarna så till vida skärpts,
att siffrorna för varje län eller därmed jämförligt område erhålla samma säkerhet
som den förut för hela inventeringsområdet eftersträvade. Den nyss anförda
siffran, 900 kilometer torvmarksprofil eller en ungefär dubbelt så lång torvmarkslinje,
som den, som 1912 års förslag avsåg att undersöka, motsvarar
denna skärpta fordran.

Då det för inventeringsarbetets noggranna utförande erfordras förrätt -ningsmän med vetenskaplig skolning, och lämpliga sådana endast i begränsad
utsträckning torde kunna för ändamålet förvärvas, har det ansetts lämpligt att
icke utöka antalet årligen arbetande rekognoscörer utan att i stället, med bibehållande
av det tidigare avsedda personantalet, utsträcka arbetet i 5 år i
stället för 3, såsom förra gången föreslogs. Detta är jämväl så till vida ändamålsenligt,
som ett forcerande av arbetet skulle göra det nödvändigt att öka
den för bearbetningen fast anställda personalen, ävensom minska möjligheten
för ledaren att effektivt övervaka fältarbetet.

Sveriges geologiska undersöknings härmed framlagda underdåniga förslag
rörande en förrådsstatistisk utredning av storleken och beskaffenheten av södra och
mellersta Sveriges torvtillgångar kan sammanfattas sålunda:

Undersökningsområdet begränsas till en början till Göta- och Svealand utom
Kopparbergs län och planlägges sedermera för norra Sverige.

Genom undersökning av ett linjesystem av innehåll av sammanlagt 900 kilometer
torvmarksprofil samt genom användande av befintliga geologiska kartor fastställes
områdets totala kvantitet av råtorv ävensom mängderna av var och en av
de huvudklasser, i vilka torven kan befinnas böra uppdelas. Linjesystemets täthet
avgöres inom varje undersökningsområde av torvmarksfrekvensen ävensom områdets
storlek. Av undersökningslinjerna skola endast moss-snitten i detalj uppmätas,
medan fastmarksdelarna blott sä till vida rekognosceras, att man övertygar sig,
att inga större torvmarker utelämnats å kartan.

Linjesystemets totala längd är så avvägd, att för varje undersökningsområde,
synnerligast om i stället för länsindelningen väljes en mot denna möjligast
nära svarande uppdelning av landet i naturligt begränsade områden, siffran för
totala mängden råtorv erhåller en säkerhet av omkring 10 procent. För de enskilda
torvklasserna blir säkerheten mindre, i den mån den absoluta mängden av torvklassen
i fråga minskas, d. v. s. ju mindre roll samma torvklass spelar i områdets
torvmarker. Till fältundersökningen fogas undersökningar å laboratoriet ur alla
behövliga synpunkter av hemförda torvprov, vilka uttagas så, att de möjligast jämnt
fördela sig över hela undersökningsmaterialet. Detta bearbetas statistiskt såväl i
sin helhet som uppdelat på undersökningsområden. Härvid tillgodogöres i största
möjliga utsträckning redan förefintligt undersökningsmaterial. Till redogörelsen
för torvmarkernas torvinnehåll bär fogas möjligast exakta uppgifter, i vilken grad

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

och för vilka ändamål tonmarkerna redan tagits i anspråk. Dessa uppgifter
böra kunna erhållas från svenska mosskulturföreningen, vars torvgeologiska verksamhet
varit inriktad bland annat just på denna sak, samt beträffande torvindustrierna
dessutom från statens torvingenjörer. Undersökningen fördelas på åren
1917, 1918, 1919, 1920 och 1921.

Dagböckerna med borrningsprotokoll, avvägningar, torvmarksprofder och
rekognosceringskartor ävensom de hemförda proven m. m. sammanföras till ett
förrådsstatistiskt torvarkiv, vilket förvaras hos Sveriges geologiska undersökning,
och å vilket i framtiden, allt eftersom nya frågeställningar uppkomma, vilka icke
vid den första bearbetningen kunnat förutses, nya, undersökningar kunna utföras.

I närmaste anslutning till Sveriges geologiska undersöknings allmänt
hållna förrådsstatistiska utredning företagas genom statens torvingenjörers försorg
efter en jämsides med Sveriges geologiska undersöknings förslag av lantbruksstyrelsen
till Eders Kungl. Maj:t ingiven plan detaljundersökningar av
enskilda mossar i direkt syfte att anvisa för bränsleberedning efter olika metoder
lämpliga förekomster.

Sveriges geologiska undersöknings försöksinventering omfattar i allt 99
kilometer torvmarksprofil och har enligt reseräkningarna (inklusive hantlangning)
dragit en kostnad av 4,295 kronor 92 öre, vartill för mera försigkomna rekognoscörer
kommit ett extra fältarvode av 2 kronor per dag, utgörande sammanlagt
554 kronor, eller tillhopa 4,849 kronor 92 öre. Beräknas dagkostnaden efter
reseräkningarnas totalsumma, erhålles 11 kronor 10 öre. Arbetstiden omfattar,
om tiden för övning och inspektion samt helg- och regndagar medräknas, 387
dagar. Vid fastställandet av dagkostnaden för den föreslagna torvinventeringen
bör till den nyssnämnda summan, som motsvarar resereglementets femte
klass, läggas ett extra fältarvode, som utgår från och med andra arbetssommaren
och gradvis höjes, så att det fjärde och femte året kan uppgå till 4 kronor
per dag. I medeltal blir fältarvodet 2.5o kronor per dag. Dagkostnaden blir
alltså 13.6 0 kronor eller, om den med hänsyn till stigande skjutstaxor och
hantlangarkostnader avrundas uppåt, 14 kronor per dag och rekognoscor.

Under försöksinventeringen har i medeltal 0.2 5 kilometer mossprofil av
varje rekognoscor medhunnits per dag, motsvarande 2.3 kilometer traktprofil
per reseräkningsdag eller något mer än 3 kilometer per effektiv arbetsdag.
Kostnaden per kilometer torvmarksprofil blir efter denna beräkningsgrund 56
kronor. Då utöver det redan rekognoscerade för Göta- och Svealand utom
Dalarna kräves omkring 800 kilometer torvmarksprofil, kostar linjesystemets
upprekognoscering 44,800 kronor. På ovan anförda skäl synes arbetet böra utsträckas
över 5 år, under vilka i medeltal 7 förrättningsmän årligen arbeta
ungefär 100 dagar vardera. För ledarens inspektionsresor kräves 2,000 kronor
per år eller 10,000 kronor, för utrustning, expenser m. m. 1,500 kronor per år
eller 7,500 kronor. För komplettering av eventuellt mindre tillfredsställande
utförda linjepartier in. m. beräknas cirka 10 procent av sammanlagda fältarbetskostnaden
eller 6,000 kronor.

För bearbetningen behöves vid ledarens sida en under hela tiden för inventeringen
fast anställd assistent, vars arvode torde böra sättas till 2,400
kronor per år, och för tillfälliga biträden och expenser för bearbetning beräknas

2,000 kronor per år. För utförande av analyser å de insamlade proven behöves

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 173.

eu laborant med ett arvode av 2,400 kronor per år och till expenser för laboratoriet
1,000 kronor per år. Totala kostnaden blir 107,300 kronor eller avrundat

108,000 kronor, vilken summa lämpligen torde böra fördelas på de fem undersökningsåren
så, att den i statsverkspropositionen äskade summan, 20,000 kronor,
utgår för 1917 samt 22,000 kronor för vart och ett av åren 1918—1921.

Efterföljande kostnadsplan utvisar de beräknade kostnaderna för en förrådsstatistisk
undersökning av torvmarkerna i Götaland och Svealand utom Dalarna.

Rekognoscering av 800 km. torvmarksprofil å 56 kr. per km......... kr. 44,800

Rese- och traktamentsersättning för ledarens resor under 5 år

ä 2,000 kr. per år ................................................................................ „ 10,000

Expenser för utrustning samt underhåll och förnyelse av denna åt
7 rekognoscörer under 5 år, för arbetskartor, rit- och skrivmaterial
för fältarbetet, för glaskärl till torvprov, frakter m. m.

ä 1,500 kr. per år ................................................................................ „ 7,500

Reserv för oförutsedda kompletteringar av fältundersökningen ........ „ 6,000

Arvode för en byråassistent under 5 år å 2,400 kr. per år ........... „ 12,000

Arvode för en laborant under 5 år å 2,400 kr. per år........................ „ 12,000

Expenser för bearbetning av fältmaterialet å 2,000 kr. per år ........ ,, 10,000

Expenser för laboratoriet å 1,000 kr. per år ........................................ „ 5,000

Summa kr. 107,300.

I omkostnaderna för torvinventeringen har intet belopp upptagits för
tryckning av undersökningens resultat, då kostnaderna härför icke kunna närmare
fixeras, förrän materialet åtminstone till större delen kan överblickas, och
sättet för dess överskådliga återgivande i tryck låter sig avgöras. Det härför
behövliga anslaget torde lämpligast kunna bestämmas, sedan fältarbetet och
den första bearbetningen blivit i det närmaste slutförda."

Lantbruksstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning hava i
sin förenämnda skrivelse den 1 april 1916 åberopat t. f. chefens för
undersökningen ovan intagna förslag och förklarat sig finna den
föreslagna undersökningen synnerligen önskvärd och för en rationell
lösning av åtskilliga viktiga torvspörsmål av behovet påkallad samt
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till innevarande års riksdag avlåta
proposition om beviljandet av ett anslag av 108,000 kronor för en förrådsstatistisk
undersökning av torvmarkerna i Götaland och Svealand
utom Dalarna i enlighet med förberörda förslag, att utföras under åren
1917—1921, samt att av detta anslag ett belopp av 20,000 kronor måtte
anvisas för arbetenas bedrivande under år 1917.

I anledning av detta förslag har svenska mosskulturföreningen
inkommit till Kungl. Maj:t med en i huvudsak så lydande skrift:

“Till 1913 års riksdag framlade Sveriges geologiska undersökning ett
förslag till inventering av torvtillgångarna i södra och mellersta Sverige, grundat
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 151 käft. (Nr 173.) 4

L ant bni kust
yrel sen och
Sveriges geologiska
undersökning
l/i.
1916.

Svenska mösskulturföreningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

på samma princip, som använts vid försökstaxeringen av Värmlands skogar.
Således skulle den del av landet, som berördes av inventeringen, indelas i
parallella linjer med ett visst inbördes avstånd, något varierande efter torvmarkernas
frekvens.

Alla mossar, som därvid påträffas, skulle profilborras efter skärningslinjen,
och därvid varje torvslags mäktighet fastställas, och slutligen skulle med ledning
av dessa undersökningar samt de ur de geologiska kartbladen beräknade torvmarksarealerna
uträknas för varje län eller motsvarande område av samma
storleksordning dels den totala mängden av olika torvslag och dels det procentiska
förhållandet dem emellan.

Som endast en mycket liten bråkdel av torvmarkerna träffas av dessa
linjer, skulle beskaffenheten av de andra uträknas enligt sannolikhetskalkyl, och
ansåg geologiska undersökningen, att felet här skulle komma att röra sig om
endast 10 procent, varför metoden skulle kunna anses för ändamålet tillräckligt
noggrann.

Sveriges geologiska undersökning medgav dock, att man av en sådan
undersökning “naturligtvis icke finge vänta sig annat än rent tillfälliga detaljuppgifter
rörande enstaka mossar1.

I underdånig skrivelse till Eders Kungl. Maj:t påpekade svenska mosskulturföreningen,
att den föreslagna undersökningsmetoden icke kunde för det
avsedda ändamålet anses tillfredsställande, då just den sista synpunkten, nämligen
de enskilda mossarnas beskaffenhet, ej därav framginge, och det dock vore
detta man i och för torvmarkernas tillgodogörande i ena eller andra riktningen
obetingat behövde veta.

Staten eller den enskilde, som önskar verkställa mossodlingar, tillverka
torvströ eller bränntorv, är ej tillräckligt betjänad därav, att man får veta, att
t. ex. inom Kronobergs län, det, för att nämna en siffra ur Sveriges geologiska
undersöknings försöksinventering, finnes 3.3 7 milliarder kubikmeter torv, och att
därav 1.8 8 milliarder kubikmeter utgöras av vitmosstorv, 0.9 o milliarder av
skogstorv etc.

Yad man vill veta är, huru den eller den mossen är beskaffad, vad .slags
torv den innehåller, huru mäktiga de olika lagren äro etc.

Förslaget föll som bekant i riksdagens båda kamrar, men till innevarande
års riksdag bär nu ett förnyat förslag av alldeles lika beskaffenhet som det
förra av Sveriges geologiska undersökning och lantbruksstyrelsen gemensamt
inlämnats till Eders Kungl. Maj:t.

Däri föreslås en summa av 108,000 kronor fördelade på 5 år för en dylik
linjeinventering i Svealand och Götaland.

Under tiden mellan de båda riksdagsskrivelserna har av Sveriges geologiska
undersökning Kronobergs län samt delar av Malmöhus, Hallands och
Kalmar län varit föremål för sådan försökslinjeinventering, och med stöd av de
erhållna siffrorna anser Sveriges geologiska undersökning metoden nu ha blivit
ytterligare skärpt.

Emellertid får man fortfarande icke veta de enskilda mossarnas beskaffenhet
och torvinnehåll, utan erhåller blott en klumpsumma för varje län eller ungefär
motsvarande stort område, samt i lyckligaste fall hurudana de av linjerna skurna
mossarna äro beskaffade, och huru Sveriges geologiska undersökning tror, att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

de övriga mellan dessa linjer befintliga torvmarkerna förhålla sig. Man får, som
Sveriges geologiska undersökning framhåller, en “så att säga matematiskt
konstruerad genomsnittsmosse“ för varje län eller särskilt större område och får
veta denna genomsnittsmosses mäktighet och innehåll av olika torvslag, varjämte
man erhåller upplysning om, huru stor procenthalten av vitmosstorv, skogstorv,
gyttja etc. är inom detta område samt de beräknade mängderna av dessa
torvslag.

Då de så erhållna siffrorna, eftersom de icke kunna direkt tillämpas på
bestämda mossar, ej kunna användas i praktiken, när man vill erhålla kännedom
om, huru varje enskild torvmark skall kunna användas i ena eller andra avseendet,
torde det vara väl dyrbart, att staten offrar över 100,000 kronor på
att endast få sådana ungefära totalsiffror för större områden, utan närmare
specificering än som ovan antytts.

Som det, vilket också Sveriges geologiska undersökning framhåller, skulle
bli alltför dyrbart att på en gång undersöka varje mosse särskilt i hela landet,
hade svenska mosskulturföreningen föreslagit, att vid inventeringen skulle fråntagas,
dels odlade och odlingsbara mossar, dels också småmossar under 20
hektar. Detta har Sveriges geologiska undersökning ej velat godtaga, då den
anser, att man bör gå förutsättningslöst tillväga, eftersom även de redan odlade
och odlingsbara markerna skulle kunna möjligen komma ifråga till exploatering
i torvindustriellt syfte, såvida nödiga anstalter vidtoges för att efter avtorvningen
återställa marken i odlingsbart skick, och rörande småmossarna skulle
också dessa kunna, särskilt där de ligga tillsammans i komplex, med fördel
utnyttjas.

- Denna åsikt om torvbottnarnas återställande i odlingsbart skick finner
mosskulturföreningen beaktansvärd, men syftet torde endast kunna vinnas genom
en lagstiftning för detta ändamål av ungefär liknande beskaffenhet som den, vilken
är införd i vissa andra länder. Bleve så fallet, så föreligga inga särskilda hinder
för, att även odlingsbara marker och till och med redan odlade mossar delvis
avverkas till vinnande av torvbränsle och således kunde medtagas i den föreslagna
inventeringen.

Yad småmossarna beträffar, kan man också sätta gränsen något lägre,
än vad vi förut föreslagit eller t. ex. till 10 hektar. Mossar av än mindre
storlek kunna i torvindustriellt hänseende ej få betydelse annat än för småtillverkning.

Så tillvida kunna vi således delvis gå med på Sveriges geologiska undersöknings
tankegång, men däremot måste vi strängt fasthålla vid, att de enskilda
mossarna skola undersökas.

För att då ej utsträcka inventeringen över en alltför lång tidrymd få vi
föreslå, att den verkställes på så sätt, att alla utmed järnvägslinjerna på t. ex.
10 kilometers avstånd belägna torvmarker eller sådana, som skåras av en linje
dragen på detta parallella avstånd från järnvägen, undersökas var för sig, och
att mossar mindre än 10 hektar antingen ej medtagas eller att man blott genom- ett
par tre borrningar söker skaffa sig en orienterande bild av deras beskaffenhet.

I fall denna metod följes, skulle man ganska snabbt medhinna att undersöka
det beräknade området, och kunde då även odlingsbara och eventuellt
odlade marker medtagas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Till betydlig underlättnad för arbetet borde dock nödig hänsyn tagas till
redan befintligt material enligt äldre undersökningar, som utförts av olika institutioner
och enskilda, emedan, om detta inarbetas i undersökningen, mycket
onödigt arbete kunde besparas.

Sedan dessa närmast kommunikationsled befintliga torvmarker, vilka i första
hand kunde komma att tillgodogöras i industriellt syfte, inventerats, kunde man
utsträcka undersökningen till längre bort liggande rayoner för att på så sätt slutligen
få hela landet undersökt.

Undersökningen borde enligt de grundprinciper, som svenska mosskulturföreningen
vid sina mångåriga torvmarksundersökningar utarbetat, och som
sedermera av Sveriges geologiska undersökning upptagits, verkställas på så
sätt, att de olika torvslagen, deras mäktighet och utbredning i mossarna fastställdes,
emedan man endast på så sätt finge en säker grundval vid bedömande
av mossens beskaffenhet, och sedan för varje olika ändamål, vartill den skulle
kunna användas, hade samma bestämda utgångspunkt.

Utföres inventeringen så som här skisserats, skulle man kunna direkt praktiskt
använda det erhållna undersökningsmaterialet, något som med Sveriges geologiska
undersöknings statistiska metod icke är möjligt.

Nu har visserligen Sveriges geologiska undersökning tänkt sig en kombination
på så sätt, att den så kallade förrådsstatistiska utredningen verkställdes
av dem, och därefter statens mossar var för sig detaljundersöktes av statens
torvingenjörer, och därom har redan ett särskilt förslag inkommit till Eders
Kungl. Maj:t från lantbruksstyrelsen, slutande på en summa av 48,000 kronor.

Dessa statens torvmossar utgöra emellertid en så ringa bråkdel av totalarealen
torvmarker, att man ej är mycket hjälpt därmed, och rörande privatmossarna
kommer man dock fortfarande att vara i okunnighet om varje särskild
mosse, såvida linjeinventeringen kommer till utförande.

I detta sammanhang skall slutligen rättas en missuppfattning, som förekommer
i Sveriges geologiska undersöknings skrivelse rörande svenska mosskulturföreningens
torvmarksundersökningar. Däri nämnes nämligen, att “föreningens
torvgeologiska verksamhet endast avsett att utreda, huru enskilda
mossar i de undersökta distrikten kunna och böra tillgodogöras efter nuvarande
torvindustriella metoder och efter nuvarande exploateringsmöjligheter, samt i
vilken mån och för vilket ändamål desamma redan tagits i anspråk''''.

Detta är icke riktigt, vilket var och en lätt kan övertyga sig om, som
genomläser de årliga redogörelserna för torvmarksundersökningar i respektive
län i mosskulturföreningens tidskrift. Avsikten med föreningens torvgeologiska
undersökningar, vilka nu årligen fortgått sedan början av 1890-talet, har varit
att få en kvalitativ kännedom om torvmarkemas beskaffenhet i olika delar av
landet. Dessa undersökningar ha utförts av föreningens botanister och torvgeologer
och ha verkställts systematiskt så till vida, att varje år ett särskilt område
(län eller länsdel) varit föremål för rekognoscering, varvid de flesta viktigare torvmarker
undersökts med avseende på ytvegetation, olika torvslag och deras fördelning,
torvlagrets mäktighet, alv in. m. och prov tagits till kemisk och mikroskopisk
analys. De undersökta torvmarkerna ha inlagts på- kartor och numrerats,
och sedan har i rapporten lämnats redogörelse för undersökningsresultatet i

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

sammandrag, varvid dock samtidigt för praktiskt syfte angivits, om torven
lilmpar sig till odling, till torvströ- eller bränntorvberedning.

Avsikten har emellertid visst icke varit att endast utröna exploateringsmöjligketer
med nuvarande metoder, utan kan var och en efter den återgivna
mossbeskrivningen bilda sig en föreställning om, huru torven skall kunna användas,
till vilket ändamål det vara må, och efter vilka metoder man än önskar.

Vi anse således den av oss använda metoden, utökad med något talrikare
borrningar, där sig så göra låter, samt därefter med uträkning av arealerna
efter bästa tillgängliga kartmaterial, vara fullt tillfyllest för ändamålet.

På grund av vad här ovan anförts, får svenska mosskulturföreningen i
underdånighet hemställa, det den inventering av landets torvmossar, som av
Eders Kungl. Maj:t föreslagits, utföres på så sätt, att därav vinnes den direkt
praktiska nytta, som med undersökningen avses. Detta anser svenska mosskulturföreningen
bäst skola nås med den av föreningen här ovan föreslagna
inventeringsmetoden."

I en till mig ingiven P. M. har därefter t. f. chefen för Sveriges
geologiska undersökning riktat ett bemötande av svenska mosskulturföreningens
inlaga. T. f. chefen anför, att geologiska undersökningens
bägge förslag av år 1912 och år 1916 visserligen bygga på samma
principer beträffande såväl syfte som metod, men framhåller, att det nya
förslaget är grundat på den väsentligt vidgade erfarenhet angående linjemetodens
verkningssätt, som de under mellantiden bedrivna försöksarbetena
givit.

Mot invändningen att man genom linjemetoden icke finge veta de
enskilda mossarnas beskaffenhet och torvinnehåll, anföres, att torvinventeringsfrågan
innehölle två väsentligt skilda moment, som måste behandlas
vart för sig, nämligen dels det rent förrådsstatistiska spörsmålet
rörande storleken och beskaffenheten av torvtillgångarna inom landet i
dess helhet och i dess skilda delar och dels frågorna, hur de enskilda
torvmarkerna bäst borde tillgodogöras och varest förekomster funnes,
som lämpade sig för skilda industriella ändamål. Det finge visserligen
villigt medgivas, att det under nuvarande bränslenödtider vore av största
vikt, att från det allmännas sida åtgärder företoges i syfte att finna för
oförtövat tillgodogörande lämpliga torvmarker. Men det borde icke heller
förbises, att såväl statsmakterna som torvteknici skulle vid sitt arbete
på torvbränsleindustriens utveckling hava synnerlig nytta av det vetande,
den förrådsstatistiska undersökningen avsåge att skapa. Att uppdraga
riktlinjerna för en nationalekonomiskt riktig arbetsfördelning mellan olika
förädlingssystem vid torvindustrien skulle säkerligen visa sig vara ett
nödvändigt led i statsmakternas organiserande av våra torvtillgångars
planmässiga tillgodogörande. Detta måste ske genom lagstiftning, meu

T. f. chefens
för Sveriges
geologiska under
sökning
P. M.

Undersökning
av statens
nossar.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

denna förutsatte verklig kunskap om de för olika ändamål lämpliga
torvslagens och torvmarkstypernas absoluta och relativa mängd samt
deras fördelning inom landet. Frågan hade dock en ännu större räckvidd,
i det att den inginge som ett led i bemödandena att genom anlitande
av landets naturtillgångar av skilda slag motverka den pågående
stegringen av bränsleimporten från utlandet. Ett organiserat samarbete
borde äga rum mellan de på dessa naturtillgångar grundade industrierna.
I vad mån torvindustrien vore i stånd att medverka till uppnåendet av
detta mål, vore nu alltför osäkert. Kunskap härom vore oundgänglig.

Jämte denna allmänna förrådsstatistiska undersökning borde en
mera detaljerad undersökning av statsmossarna ske, väl främst för att
xitreda, i vad mån dessa kunde fylla statens eget behov av torvbränsle.
Det syntes däremot kunna ifrågasättas, om statsmakterna verkligen,
såsom mosskulturföreningen syntes vilja förorda, borde kostnadsfritt utföra
en allmän detaljundersökning av de i enskild ägo varande torvmarkernas
bruksvärde. Det vore att hoppas, att de privata torvmarksägarna
skulle själva sörja härför. Redan den av föreningen
föreslagna undersökningen inom 10-kilometerdistansen skulle bli ett
synnerligen omfattande företag, som enligt utförd överslagsberäkning
skulle inbegripa drygt 4/s av de ifrågavarande landsdelarnas hela areal.
Föreningen hade icke framlagt någon kalkyl över tiden och kostnaden
för en dylik undersökning, men det vore uppenbart, att den skulle draga
både mycket längre tid och mycket drygare kostnader, än den av Sveriges
geologiska undersökning föreslagna. I

I skrivelse den 31 mars 1916 har Iantbruksstyrelsen hemställt om
utförande av en särskild iindersökning av staten tillhöriga mossar söder
om 61° nordlig bredd. Dessa marker syntes nämligen på grund av sitt
läge i första hand komma att utnyttjas. Styrelsen har för att erhålla
en utgångspunkt för beräknande av kostnaderna för en dylik undersökning
genom min förmedling erhållit från domänstyrelsen en förteckning
å i statens ägo befintliga mossmarker inom ifrågavarande del av landet,
upptagande för varje egendom dels. totalarealen, dels ock arealen av
mossar, särskilt för dem mellan 20 och 50 hektar och särskilt för dem
över 50 hektar. Domänstyrelsen har framhållit, att denna förteckning
tyvärr ej kunnat bliva fullständig, enär skogshushållningsplaner ännu
icke kunnat upprättas för samtliga nu ifrågavarande domäner och krono -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

parker samt hithörande uppgifter icke funnits i andra hos styrelsen
förvarade handlingar.

Lantbruksstyrelsen har med sin skrivelse överlämnat ett av statens
förste torvingenjör, kaptenen E. Wallgren upprättat, den 2(i mars 1910
dagtecknat förslag, ur vilket följande må här anföras.

“Kungl. domänstyrelsens distriktsvis upprättade “utredning över mossar
och kärr söder om 61° nordlig breddgrad" synes upptaga omkring 1,825 kronoparker
och domäner. För omkring 100 av dessa statsegendomar angivas handlingar
saknas eller vara ofullständiga. Omkring 90 därutöver synas sakna mossar
och 50 sakna impediment (till vilka mossar bruka räknas). För omkring 35
finnas inga som helst uppgifter mer än statsegendomens benämning. Ofta finnas
inga uppgifter på närmaste station eller lastageplats eller avstånd dit från
egendomen, o. s. v.. Men av de uppgifter, som finnas antecknade, har jag sökt
göra en del sammanställningar och uträkningar, i och för upprättande av förslag
till plan för och kostnaderna för statsmossarnas undersökning. Innan jag redogör
för denna planläggning för inventering av statsmossarna, böra en del av motiven
för, att denna inventering omsider må komma till stånd, framläggas. Och får
jag då i största korthet söka sammanföra dels de före 1913 års statsverksproposition
framlagda motiven, dels de som sedermera tillkommit för denna
inventerings nödvändighet.

Då järnvägsstyrelsen omkring år 1902 utförde utredning angående lämpliga
platser för kraftstationer för dess järnvägars elektrifiering, önskades uppgift
om mosskomplex för 5 kraftstationer mellan Stockholm—Malmö. Någon
kännedom om statsmossarnas lämplighet härför förefanns icke, och den 3 veckors
rekognoscering av privata mossar längs respektive järnvägslinjer, som utfördes,
var för ofullständig för att kunna lämna tillräckligt material för föreslåendet av
de lämpliga platserna för torvkraftcentraler.

Hösten 1915 begärde kungl. järnvägsstyrelsen av kungl. lantbruksstyrelsen
uppgift på undersökningsresultaten från statens torvingenjörers undersökningar
över statens mossar inom respektive distrikt, men måste meddelande lämnas,
att statsmossarna ännu icke varit föremål för inventering. Det är nu fråga om
lämpliga mossar för föreslagen torvpulverberedning till järnvägsdrift, och hava
representanterna för de tvenne olika system för torvpulverfabrikation, det Ekelundska
och det von Poratska, vilka finnas utarbetade, erhållit i uppdrag att
till kungl. järnvägsstyrelsen framlägga respektive kostnadsförslag för sådan
fabrikation å tre privatmossar.

I skrivelse av den 14 juli 1910 begärde kungl. vattenfallsstyrelsen uppgift
från förste torvingenjören å förefintliga torvmossar, framförallt i de södra och
västra delarna av landet och särskilt å dem, som äro i statens hand, rörande
den ekonomiska möjligheten av att använda torv för alstrande av elektrisk
energi för industriellt ändamål. På grund av att inventering av landets torvtillgångar
ännu icke börjat och statens mossar ej förefunnos undersökta, kunde
begärda upplysningar icke lämnas. Den undersökning av privatpersoners mossar,
som här och var i landet på rekvisition från allmänheten kommit till stånd för
utrönande av dessa mossars torvindustriella egenskaper efter nuvarande tillverkningsmetoder,
är alldeles för ofullständig för ett mer allmänt bedömande

Förste torvingenjörens

förslag ae/s
1916.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 173.

av torvförekomsternas kvalitet, kvantitet och ekonomiska avverkningsmöjligheter
inom respektive områden. Den av Sveriges geologiska undersökning föreslagna
inventeringsmetoden skulle inom få år hinna vara utförd över Svea och
Göta lands torvtillgångar, då svar på sådana frågor, som de av kungl. järnvägsoch
vattenfallsstyrelserna framställda, erhölles beträffande torvförekomsten i
allmänhet inom respektive områden. Och då vid torvindustriella anläggningar
för statsinstitutioners räkning väl i första hand böra användas de mossar, som
tillhöra staten, böra dessa var för sig vara inventerade, så att lämpligt urval
kan göras för respektive statsbehov.

I skrivelse av den 5 maj 1913, alltså efter sedan statsverkspropositionen
om inventering av landets torvtillgångar fallit i riksdagen, gjorde kungl. vattenfallsstyrelsen
•framställning till förste torvingenjören i följande ärende: kungl.
vattenfallsstyrelsen var sysselsatt. med “den första utläggningen av en ångcentral,
som skall samarbeta med Älvkarleby kraftverk och under lågvattentid
utjämna krafttillgången. Ångcentralen skall förläggas till*Uppland eller Västmanland.
Om kol skall användas uteslutande eller företrädesvis som bränsle,
torde ångcentralen komma att förläggas till Västerås eller Stockholm. Kan man
däremot påräkna torv för eldning, torde det icke vara omöjligt välja en annan
med hänsyn till torvfyndigheternas läge mera lämplig plats, t, ex. Uppsala". —
Sedan vattenfallstyrelsen anfört bränslebehovet (motsvarande 10,000 ä 15,000
ton stenkol, men allt efter vattentillgången varierande mellan 7i till gissningsvis
3 gånger denna årskvantitet, med tänkbar ytterligare ökning), framställdes
önskemålen av en utredning i torvbränslefrågan, nämligen bland annat: l:o)
sammanställning av läget, storleken och kvaliteten av de torvfyndigheter, som
kunna ifrågakomma för bränsleleverans till ångcentralen — därvid böra endast
fyndigheter i Mälarlandskapen medtagas i räkningen; 2:o) utredning av kostnaden
för framställning av bränntorv ur dessa fyndigheter samt utredning av fraktoch
lagringskostnadernas storlek; 3:o) utredning av den framställda torvens
bränslevärde och beräkning av de extra kostnader, som behöva nedläggas å

ångpanneanläggningen för eldande med torv." —--Slutligen begärdes

“en del orienterande uppgifter rörande möjligheterna att använda torv" —--.

På denna skrivelse från kungl. vattenfallsstyrelsen kunde förste torvingenjören,
med hänvisande till att riksdagen avslagit Kungl. Maj:ts proposition
om såväl torvinventering som om större statsmossars undersökning, ej lämna
den begärda utredningen om Mälarlandskapens torvtillgångar, men gjorde den
framställningen till kungl. vattenfallstyrelsen, att hos kungl. lantbruksstyrelsen
begära biträde av statens torvingenjörer för den torvinventering, som borde
ligga till grund för frågans vidare utredning. — Hade den av Sveriges geologiska
undersökning föreslagna allmänna torvinventeringen varit utförd, skulle redan
ett synnerligen värdefullt material förelegat till besvarande av ovannämnda
fråga nr l:o) och även visst material vid besvarandet av delar av frågorna nr
2:o) och 3:o) i kungl. vattenfallsstyrelsen ovan citerade skrivelse.

Jämväl enligt förste torvingenjörens mening ligger stor vikt uppå, att
vattenkraftcentraler äga med bränsle, helst inhemskt, drivna reservcentraler,
detta även ur strategisk synpunkt. Exempelvis skulle en så nära kusten belägen
kraftcentral som den vid Älvkarleöfallen för en eventuell fiende utgöra
ett mycket eftersträvansvärt första operationsmål, då fienden genom denna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

centrals intagande kunde, om icke längre inne i landet reservcentral funnes,
helt avskära en på kraft från vattenfallscentralen byggd järnvägsdrift (som ju
är ett framtidsförslag), och därigenom kunde vår mobilisering och den strategiska
uppmarschen av våra trupper betydligt förhindras. Kungl. vattenfallsstyrelsens
huvudmotiv för anläggandet av en bränsle-kraftcentral i reserv var, som nämnt,
ett samarbete mellan Älvkarleby kraftverk och utjämning av krafttillgången
under lågvattentid.

Under år 1915 har kungl. vattenfallsstyrelsen inkommit till kungl. lantbruksstyrelsen
med framställning om uppgift å staten tillhöriga mossars torvinnehåll,
men har ännu sådan uppgift icke kunnat lämnas, då deras inventering
ej påbörjat.

Bland annat omkring åren 1906—07 och jämväl under innevarande år
hava framställningar gjorts till statsinköp av i enskild ägo varande vissa torvmossar.
Men ägde staten förut kännedom om sina egna torvmarkers torvinnehåll,
vore statsinköp av de utbjudna mossarna kanske obehövligt.

* '' Då staten tager kännedom om sina malmfyndigheter, skogar och vattenfall
genom särskilda undersökningar, borde så ske jämväl med statsmossarna.
Statens mark skulle stiga i värde, om mossarna därå vore kända till sitt innehåll.
Kanske genom en ofta lätt åstadkommen avdikning en del mossar kunde
befinnas lämpliga för bland annat skogsodling, vissa bliva begärliga för torvindustrien.
Om en del av statens mossar, de som befinnas vara bäst ägnade för
ekonomisk bränntorvberedning, avdikades och till respektive delar planerades
(— ännu med tanke på enbart lufttorkningsmetoden för torvfabrikation —), så
kunde i sådana bränslekritiska tider som de nuvarande resurser förefinnas till
ett rätt hastigt igångsättande av torvindustri å mossarna, till lindrande av en
befarad bränslenöd. Om tillräckligt med maskinella anordningar icke, vid sådana
tillfällen, kunna nog hastigt åstadkommas, så kunde dock torvuppskärning eller
torvältning med handredskap anordnas å de mindre statsmossarna eller i kanterna
av de större, där bränntorv ofta är att finna, Statsmossar under 20 hektar
upptaga sammanlagt mer än dubbelt så stor areal som statsmossar med större
areal. Statsmossamas undersökning, även de mindre mossarnas under 20 hektar,
kunde hava betydelse jämväl för kronoarrendatorerna härutinnan, att denna
undersökning föranledde, att de kunde bereda sig billigt torvströ och bränsle ur
mossarna, varigenom arrendena kunde stiga och skog sparas. Liksom staten
säljer skogsprodukter, kunde, särskilt i bränslenödtider, delar av respektive
statsmossar säljas per uppskuren kubikmeter torvmassa eller utarrenderas. Men
för realiserandet av dessa med flera förslag måste en inventering av statsmossarna
först hava företagits.

Till framförandet av torvpulvermetoden — efter tvenne olika linjer, den
Ekelundska och den von Poratska — hava stora torvlån av staten beviljats och
till framförandet av den utav lufttorkning helt oberoende de Lavalska våtkolningsmetoden
har ett stort statsanslag anvisats. Skulle statsintressena av här
ovan berörd eller annan art kräva, att dessa eller andra metoder tiilämpades
vid bränntorvframställning jämväl ur statsmossar, skulle det efter en mer fullständig
inventering av statsmossarna vara lättare att utvälja de för respektive
torvtillverkningsmetod mest lämpliga torvmarkerna, så att största möjliga
ekonomi framkomme med torvberedningen. Beträffande landets övriga torvtill Bihang

till riksdagens •protokoll 1916. 1 samt. 151 käft. (Nr 173.) 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

gångar, utöver dem i statsmossarna, bleve den av Sveriges geologiska undersökning
föreslagna inventeringsmetoden till ingående nytta för utväljandet av de
län eller andra områden inom landet, där förutsättningar förefinnas för god
ekonomi med vederbörande torvtillverkningsmetoder, såväl efter torvindustriens
nuvarande utvecklingsgrad som med dess utvecklingsmöjligheter. — Innan vi
kunna uppdraga riktlinjerna för utsträckning av vår torvindustri i stort, måste
de naturtillgångar vara kända, på vilka denna industri grundar sig. —

Då Sveriges geologiska undersöknings inventeringsförslag nu ungefär samtidigt
inlämnas, av vilket jag har fått taga del under mitt samarbete i dagarna
med nii inrida ämbetsverks tjänstemän, och detta förslag innehåller en ingående
motivering för torvinventeringsbehovet, jämväl beträffande statsmossarna, så får
jag, utöver vad här anförts, vördsamt hänvisa till nämnda undersöknings utredningar
i ämnet.

Jämväl beträffande undersökningsmetod vid torvinventeringen behöver jag
här ej närmare ingå, utan bör endast nämna, att statsmossinventeringen kommer
att ske efter alldeles samma undersökningssystem, som Sveriges geologiska
undersökning använder vid profillinjernas uppgående genom respektive mossmarker,
utom det att vid detaljinventeringen torvingenjörerna inruta mossarna
med profillinjer, under det att Sveriges geologiska undersöknings profillinjer
komma att skära samma mosse i regeln endast i en riktning. Samma faktorer
för bedömning av torvens i allmänhet och de olika torvlagrens mäktighet,
beskaffenhet och ekonomiska avverkbarhet efter olika system (nuvarande och
framtida), som framläggas till bedömning och beräkning efter Sveriges geologiska
undersöknings inventering av respektive områden (mindre och större), samma
faktorer framläggas mer i detalj för varje mosse och dennas olika delar genom
för vingenjörernas detaljundersökningssystem medels inrutningsmetoden. Mossens
och dess olika delars inrutning, med ingående detaljundersökning i varje rutpunkt,
göres tätare eller glesare (med i medeltal antagligen omkring 100 meter
mellan rutpunkterna men förövrigt varierande mellan 25—50 upp till högst
omkring 150 meter) allt efter mossens olika storlek och varierande beskaffenhet
m. m. —

Under lugnare tidsläge än det närvarande börda inventeringen av statsmossarna
helt följa samma landområden, där Sveriges geologiska undersökning
föreslagit bedrivandet av sin torvinventering. Men för att statsmossarnas detaljundersöknings
resultat snarast möjligt må kunna bliva till största möjliga nytta
för vår bränntorvindustris höjande, i vad det kan komma att gälla statsmossarnas
användande, bör nu denna undersökning utföras å delvis även andra landområden,
än där Sveriges geologiska undersökning för tillfället kommer att bedriva sin
inventering. Dessutom bör, för att under närmaste 5-års period de statsmossar
skola hinna bliva detaljinventerade, där bränntorvtillverkning i större eller mindre
skala i första hand och efter förefintliga metoder för bränntorvframställning kan
ifrågakomma, en rekognoscering av statsmossarna föregå själva detaljundersökningen,
efter vilken mer hastiga rekognosceringsundersökning, med endast ett
fåtal borrställen per mosse eller efter förutvarande uppgifter om respektive
mossar etc., de för året “undersökningsvärda“ mossarna utväljas. Då ifrågasatt
detaljundersökning av statsmossarna avser vinnande av kännedom om deras
bränn torvin nehåll, skulle alltså kunna frånskiljas mossar med huvudsakligen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

strötorv, odlade mossar (utom möjligen sådana av betydande utsträckning och
med över 2 — 3 meters torvdjup), grunda mossar samt mossar av allt för obetydlig
areal. Dessa vid första undersökningen frånskilda mossar skulle framdeles
kunna bliva föremål för detalj inventering. — Jag antager, att enligt nämnda
principer omkring */s av mossarealen å mossar större än 5 hektar bör frånskiljas
vid de första 5 årens undersökningar och således omkring 1/3 av statsmossarnas
totalareal (mossar under 5 hektar frånräknade) söder om 61° nordlig bredd
skulle detaljundersökas. Sedan respektive mossar utvalts för denna detaljundersökning,
skulle emellertid denna företagas såsom en fullständig torvinventering,
•således icke endast på vad man nu menar kunna karakteriseras såsom bränntorv
utan till samtliga torvlager. Det går nämligen dels lika fort att göra en
sådan fullständig inventering som att särskilt därvid lägga an på att frånskilja
en del torvlager etc. Och enhetlighet vinnes med Sveriges geologiska undersöknings
torvinventering, som också kommer att ske “förutsättningslöst1'', så
att alla behövliga faktorer för torvförekomsternas bedömning i ena eller andra
hänseendet vid mossarnas exploatering komma att framläggas. — Denna “förutsättningslösa"
detaljinventering av statsmossarna är nödvändig även ur den
synpunkten, att med torvindustriens fortgående utveckling och eldstadskonstruktionernas
förbättrande definitionen på bränntorv helt säkert kommer att ändras
så, att mossarnas torvinnehåll så att säga “växer" både kvantitativt och kvalitativt
därigenom, att vi såsom bränntorvmossar få räkna ej blott dem med mer
genomgående, välhumifierad, askfattig och väl sammanhållande torv med gott
kalorital, utan även mossar med ett ej för mäktigt strötorvlager över den bättre
humifierade torven, vilka torvlager då kunna sammanblandas vid torvtillverkningen,
samt även (såsom till torvgas och torvpulver) askrikare och mer osammanhängande
torv, så länge ej kulturen gör anspråk på dessa mossars yta. Har
vitmosstorven i de övre lagren avverkats till strömedel, bliva ofta därigenom
goda bränntorvlager bragta i dagen, och jämväl den oförmult.nade vitmossan är
i torkat och komprimerat skick ett gott bränsle. Med de Lavals-metoden skulle
jämväl den bränntorv, som lämnas i schakten efter strötorvupptagningen, kunna
avverkas, under det att torkfälten å mossytan användes för strötorvtorkningen
efter lufttorkningsmetoden.

De mossar skulle alltså kunna komma att betraktas såsom bränntorvmossar,
där nog ekonomisk metod kan tillämpas för beredande av billiga, i därför
lämpliga eldstäder ekonomiskt användbara torvbränslen.

Då här förslag skall framläggas för statsmossarnas tillgång på bränntorv,
bör alltså, bland annat av förenämnda skäl, de mossar, som detaljundersökas,
erhålla en “förutsättningslös" sådan undersökning, efter samma grunder som
Sveriges geologiska undersöknings inventering kommer att bedrivas “förutsättningslös",
till nytta ej blott för vår nuvarande torvindustri, med dess utvecklingsgrad
och ekonomiska läge, utan även för dess utvecklingsmöjligheter, förutom
att även mossarnas bedömning ur odlingssynpunkt kan utföras av fackmännen
på detta område utav de vid undersökningen gjorda anteckningarna
över mossytans växtbestånd och beskaffenhet för övrigt samt av analyseringsresultaten
av torvproven från mossens ytlager och bottenlager, om mossen först
kommer att tillgodogöras för torvindustrien, med kvarlämnande av respektive
bottenlager för dess odling efter vederbörlig avdikning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Liksom man med resultatet av Sveriges geologiska undersöknings inventering
inför ögonen vet, inom vilka län eller delar därav man har att uppsöka
de för respektive torrindustriella metoder eller för agrikulturella syften i första
hand exploateringsvärda mosskomplexen, kan man efter detaljinventeringen av
mossarna, nu i första hand av statens mossar, utvälja den eller de mossar,
som bäst lämpa sig för det vid tillfället uppställda ändamålet med exploateringen.
— — —

Liksom Sveriges geologiska undersöknings arbeten komma att giva faktorer
för uppkonstruerandet för de olika länen eller delarna därav så att säga
matematiskt av en “genomsnittsmosse", i vilken de förefintliga typerna blivaproportionellt
representerade, liksom de olika torvlagren, så har man genom
detaljundersökningen av respektive mossar erhållit material för uppdragande av
de skilda torvlagrens profiler i vilken riktning som helst, eller av så att säga hela
mossens torvinnehåll, som ju vid industriellt utnyttjande skall uppgrävas “spadvis"
eller vid respektive grävmaskins tillfälliga plats, lagt till bedömning från
vilken plats eller vilket lager av mossen man önskar, och därav kan bedömas
mossens lämplighet för den ena eller andra exploateringsmetoden.

Innan statsmossarna skulle börja undersökas efter det förslag, som kommer
att framläggas, har av Sveriges geologiska undersökning och förste torvingenjören
överenskommits om, att samarbete vid detaljundersökning av ett par
större mossar med växlande torvtyper skulle ske mellan nämnda undersöknings
torvgeolog och torringenjörerna, så att enhetlighet inövades vid bedömning och
benämning i undersökningsprotokollen av de respektive undersökta faktorerna,
provtagningen skedde efter samma plan, de undersökta mossprofilerna med de
särskilda torvslagen etc. uppritades efter samma norm, och så vidare, så att
bearbetningen av undersökningsmaterialet sedan framdeles kunde ske efter likformig
värdesättning av undersökningsresultaten.

Då Sveriges geologiska undersökning framlagt en del detaljer av torvslagsbenämningar
och -bedömningar, etc., ingår jag här ej närmare därpå. Så
mycket kan sägas, att det bästa samförstånd för ett blivande samarbete rid
mossinventeringen förefinnes mellan de två statsinstitutionerna, Sveriges geologiska
undersökning och de under kung!, lantbruksstyrelsen lydande torringenjörerna.

Innan detaljerna av planläggningen för statsmossarnas undersökning framläggas,
anföras följande sammanställningar och sammanföringar utur de från
kungl. domänstyrelsen erhållna utredningarna distriktsvis för statsmossarnas
areal och läge m. m. eftersom planläggningsförslaget till stor del är byggt på dessa
utredningar, eller så långt som uppgifter därur kunnat hämtas. I samband med
den vidare planläggningen av en del detaljer vid undersökningarna, om de genom
statsanslag möjliggöras, böra de torvingenjörer, som eventuellt få i uppdrag att
verkställa statsmossarnas undersökning, uti respektive överjägmästar- eller jägmästarexpeditioner
införskaffa de ytterligare uppgifter om statsmossarna, som
erfordras, samt avkalkera förefintliga kartor över respektive mossar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173. 37

Distriktets benämning	M o	ssar och kärr	Ej areal -särskilda mossar, hektar	Oredo- visade impedi- ment, hektar	Uti för-tecknin-garna, men ej i slut-summorna upptaget, hektar
Intill 20 hektar	20—50 hektar	Över 50 hektar	Summa hektar
Södra.....................	5,397.50	1,073.6 0	1,086.12	7,557.2 2	561.30	889.8 7 h	l) + 153.07:
Smålands ...............	9,608.si	2,696.43	5,161.12	17,466.3 6	974.5 5*)	1,116.66	!) + 400.00;
Västra ..................	5,000.33	541.88	1,452.02	6,994.23	1,389.6i8)	1,492.3 9	3) + 9.52''
Östra.....................	5,739.17	859.7 2	515.50	7,114.48	—	87.21
Bergslags...............	6,083.15	1,237.60	1,558.83	8,879.53	264.0 0	4.40
Gävle—Dala............	5,427.6 8	870.5 7	617.42	6,915.67	700.oo	59.41
Summa	37,256.04	7,279.so	10,391.10	54,927.54	3,889.46	3,629.94	_
					-f 400. o o	—
					+ 9.52	+ 153.0 7
				Summa	4,298.98	3,783.01

I ovanstående arealgrupper särskild areal = 54,927.54 + ej särskild areal
4,298.9 8 utgör alltså 59,226.5 2 hektar mossmarker.

Mycket ofullständiga äro uppgifterna för ungefärliga, närmaste avstånden
till närmaste station (eller lastageplats). Där uppgifter därom finnas, har här
nedan antecknats arealen för de mossar och kärr, som tillhöra egendomar med
sin närmaste del belägen omkring 5 kilometer eller därunder (för Bergslags
distrikt egendomens mitt inom 7 kilometer från närmaste station eller lastageplats). I

Distriktets benämning	Mo 20—50 hektar	ssar och kärr hektar0 Summa hektar
Södra ....................................................	459.15	141.01	600.16
Smålands...................................................	622.59	2,485.01	3,107.60
Västra ......................................................	219.ll	612.66	831.7 7
Ostra..............................................................	309.9 5	316.81	626.76
Bergslags.........................................................	557.41	908. s 3	1,466.24
Gävle—Dala ...................................................	228.12	306.70	534.82
Summa hektar mossar oeh kärr	2,396.33	4,771.02	7,167.35

I det följande benämnas dessa sistnämnda statsegendomar: “nära station
belägna“. —--

Av mossarna över 20 hektar utgöra de nära station belägna: 102 och
de övriga 194. Inom de respektive distrikten är medelarealen för mossarna
över 50 hektar följande: Södra distriktet 109 hektar, Smålands 110 hektar,
Västra 161 hektar, ./strå 103 hektar, Bergslags 142 hektar och Gävle-Dala 103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

hektar. För alla distrikten blir medelarealen per mosse över 50 hektar omkring
118 hektar. Räknas endast de nära station belägna 31 mossarna över 50 hektar,
så blir deras medelareal 154 hektar per mosse.---

Med befintliga uppgifter å mossarealer och viss proportionering för de
’ ofullständiga uppgifterna skulle mossarealen å alla upptagna statsegendomar
söder om 61° N. br. kunna redovisas sålunda:

De arealsärskilda mossarna upptaga en sammanlagd areal av.... 54,927 hektar
De ej arealsärskilda mossarna „ „ „ „ „ •••• 4,299 „

3,783 hektar oredovisade impediment antagas hava en sammanlagd
mossareal av omkring................................................................ 1,000 „

De 100 statsegendomarna, för vilka handlingar saknas eller äro

ofullständiga, kunna antagas hava en mossareal av omkring.... 3,000 „

Summa 63,226 hektar

I avrundat tal kan anses, att statens egendomar söder om 61° N. br.
hava omkring 63,000 hektar mossar och kärr."

Sedan förste torvingenjören på grund av närmare utförda beräkningar
ansett sig kunna antaga, att härav tillhörde omkring 20,200 hektar
mossar över 20 hektar, omkring 32,000 hektar mossar mellan 5 och 20
hektar samt 10,800 hektar ännu mindre mossar, och sedan han genast
avskilt de sistnämnda samt antagit, att av de övriga mosskategorierna
omkring 2/s skulle avskiljas vid den förberedande rekognosceringen, har
han kommit till det resultat, att ungefär 17,400 hektar statsmossar i
denna del av landet borde detaljundersökas. Han har därefter framlagt
följande plan för undersökningarna.

"Rekognosceringarna och detaljundersökningarna böra pågå under april —
september månader. Tvenne torvtjänstemån med 176 dagar per torvtj änsteman
(sammanlagt för de två tjänstemännen således 352 dagar = omkring 1 års
tjänstgöring).

Förste torvingenjören leder det hela under kungl. lantbruksstyrelsens överinseende.
För rekognosceringarna beräknas 80 dagars fältarbeten + 13 mellanliggande
helgdagar + 42 extra resdagar (även delvis arbetsdagar) mellan mossundersökningarna,
summa 135 dagar. För detaljundersökningarna beräknas 160
dagar för fältarbetena + 27 mellanliggande helgdagar + 30 extra resdagar (även
delvis arbetsdagar) mellan mossundersökningarna, summa 217 dagar. Tillhopa
352 dagar.

Före och i samband med rekognosceringarna genomgås och göras anteckningar
ur det undersökningsmaterial, som förut förefinnes angående statsmossar.
I största möjliga utsträckning begagnas sålunda de uppgifter, som kunna inhämtas
av svenska mosskulturföreningens och andra torvexperters möjliga
rekognosceringar av statsmossar, förutom, såsom redan nämnt, vad som kan
finnas antecknat i respektive överjägmästar- eller jägmästarexpeditioner.

Detaljundersökningarna kunna delvis utföras i samband med resorna för
rekognosceringarna, då därunder påträffas mossar, som säkert förutses böra
detaljundersökas. Men i allmänhet böra nog detaljundersökningarna utföras

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

först efter sedan hela rekognosceringsmaterialet föreligger. I kostnadsförslaget
upptagas de båda undersökningsgrupperna därför var för sig.

Vid undersökning av de större mossarna beräknas medhinnas vid detaljundersökningarna
omkring 25 hektar per undersökningsdag, men vid de mindre
mossarna, som ofta böra inrutas tätare och där per dag flera förflyttningar
mellan skilda mossar förekomma, beräknas något mindre areal per dag medhinnas.

Vid undersökning av de större mossarna bör således på 160 dagar för
detaljundersökningarna medhinnas omkring (25 x 160) = 4,000 hektar per år.
Vid de mindre mossarnas undersökning beräknas medhinnas omkring 3,200
hektar per år.

På vintern mellan undersökningsperioderna bearbetas det vid undersökningarna
erhållna materialet för respektive utredningar. Detta arbete, för vilket
per år beräknas en tid av omkring 9 veckor (= 2 1/i månad), kan utföras av
ett torvbiträde (under uppsikt av förste torvingenjören), varför vissa expensmedel
(efter 166.6 7 kronor per månad) bör härför anvisas, om ej en torvassistent,
med samma avlöning (2,000 kronor per år = 166.6 7 per månad) härvid bör
användas.

Tidsläget torde motivera, att undersökningarna av statens mossar söder
om 61° N. br. utföras i följande ordning:

Först undersökas de nära stationer belägna mossarna över 20 hektar
inom alla sex distrikten, med början å södra distriktet. Därpå undersökas
återstående större mossar (= mossar över 20 hektar), med början inom södra
och Smålands distrikt, där Sveriges geologiska undersökning utfört eller närmast
kommer att utföra sina förrådsinventeringar, och sedan inom västra och östra
samt Bergslags- och G-ävle-Dala distrikten. Redan under andra undersökningsåret
skulle av alla större statsmossar hinna vara detaljundersökta den tredjedel
därav, som uttagits för detaljundersökning vid rekognosceringen.

Genom att under andra året undersökningen fortsättes med mindre mossar
under 20 hektar men över 5 hektar i södra distriktet, antagas omkring 4,000
hektar mossar medhinna undersökas jämväl under andra undersökningsåret.
Under tredje och fjärde undersökningsåren beräknas, såsom nämnt, av de mindre
mossarna i medeltal 3,200 hektar medhinnas per år; 3,000 hektar under femte
året, då hela den förenämnda arealen av 17,400 hektar skulle vara detaljundersökt.
— — —

Orsakerna till att följande kostnadsförslag för undersökningarna upptager
högre belopp per år, än förslaget uti 1913 års statsverksproposition, äro följande:

Uti det 1913 framlagda förslaget beräknades rese- och traktamentsersättningen
till torvingenjörerna att utgå av de för dessa tjänstemän anvisade reseanslagen.
Dessa anslag utgå efter 4 resklass vid torvtekniska uppdrag, med
vilken kategori av förrättningar statsmossinventeringen bör jämställas. I nu
avgivna förslag beräknas dessa kostnader utgå av särskilt statsanslag för mossinventeringar.

Vid uppgörandet av 1913 års förslag antogs, att torvingenjörerna skulle
använda de undersökningsinstrument, som äro deras egna, Nu bör, för att
vinna jämställighet med Sveriges geologiska undersöknings beräkningar, särskilda
undersökningsinstrument av vissa, från nämnda undersökning utlämnade modeller

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

eller efter därifrån givna anvisningar användas, och då bör staten bekosta
jämväl torvingenjöremas undersökningsinstrument, då ju undersökningarna avse
en följd av år---.

Med dessa erinringar får jag alltså vördsamt framlägga kostnadsförslaget
för undersökningarna av statens mossar söder om 61° n. br.

Första undersökningsårets kostnader.

I. Kostnader, motsvarande dem, som upptogos uti 1913 års förslag.

a) Hantlangare vid undersökningen, 80 rekognoscerings- och 160 detalj undersökningsdagar

= 240 dagar å 4 kr........................ kr. 960

b) Diverse materialier, såsom kartor, kalker-, rit- och

konceptpapper, undersökningsprotokollsböcker m. m..... „ 170

c) Analyskostnader för torvproven (inberäknat lådor och

provrör för’ torvprovens förvaring).................................... » 1,200

d) Frakter för undersökningsinstrument, reparationskostnader
för sådana instrument, m. m., oförutsett............ „ 270 2,600

II. Tvenne fullständiga uppsättningar av undersökningsinstrument.

2 torvborr å 120 = 240 kr. 2 Tesdorphs avvägningsinstrument
ä 120 kr. = 240 kr. 2 avvägningsstänger ä 25 kr. = 50 kr.

2 dioptrar å 25 kr. = 50 kr. 2 yxor (med fodral) ä 10 kr. =

20 kr. 2 väskor av tyg å 15 kr. = 30 kr. 2 spadar å I.50 =

3 kr. Summa 633 kr. + 17 kr. i tillägg....................................kr. 650

III. Utgifter för rekognosceringen, 135 dagar å 8 kr................. kr. 1,080

Biljett- och skjutskostnader m. m. under resdagarna samt

under förflyttningarna mellan resp. mossar...................• „ 520 1,600

IV. Kostnader för detaljundersökningarna, 217 dagar å 8 kr. kr. 1,736
Biljett- och skjutskostnader m. m. under resdagarna samt

förflyttningarna mellan resp. mossar...............................■ „ 464 2,200

Y. Bearbetning av undersökningsmaterialet.

Expensmedel därtill (till ett torvbiträde å 166.6 7 per månad)

under 2 V4 månad ............................................................................kr. 375

VI. Årslön för nyanställd statens torvassistent........................................ „ 2,000

YH. Extra resor vid kartkopiering, för samarbete med Sveriges geologiska
undersöknings tjänstemän samt förste torvingenjörens
resor för ledandet av undersökningarna m. m. samt oförutsett „ 575

Summa kr. 10,000.

Undersökningskostnader alltså kronor 2.50 per hektar.

Under andra året kunna kostnaderna antagas minskas med omkring 500
kronor genom att hela instrumentsutrustningen upptagits på första året.

Under tredje, fjärde och femte åren,_ då endast mindre mossar (mellan 20
ned till 5 hektar) undersökas distriktsvis, kanske rekognosceringskostnaderna
något stiga, men reskostnaderna mellan de tätare hopade mossarna minskas

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

antagligen med motsvarande belopp, så att jämväl för dessa år kan kalkyleras
med 500 kronors mindre kostnader per år ån för första året.

De fem årens kostnader skulle härigenom kunna beräknas till 10,000 +
9,500 + 9,500 + 9,500 + 9,500 = 48,000 kronor."

Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse den 31 mars 1916 erinrat,
hurusom, då styrelsen i skrivelse den 20 december 1912 underställde
Kungl. Majrts prövning frågan om detaljundersökning av staten tillhöriga
mossar, styrelsen framhållit den stora vikten av att en dylik undersökning
snarast möjligt komme till stånd. Styrelsen har vidare anfört,
att behovet för staten att närmare lära känna omfattningen och beskaffenheten
av i dess ägo befintliga mossmarker på senaste tiden i allt högre
grad gjort sig gällande. Ett ytterligare uppskov med den härför erforderliga
undersökningen syntes lantbruksstyrelsen kunna verka synnerligen
ofördelaktigt och kunde, enligt styrelsens mening, komma att medföra
kännbara olägenheter för staten.

Mot det av förste torvingenjören framlagda förslaget till ifrågavarande
undersökning hade lantbruksstyrelsen icke något att erinra.
Det angivna sättet för själva detaljundersökningens utförande, därvid
jämnsides med uppskattningen av den totala tor vmängden en uppdelning
skulle äga rum av de naturliga torvslagen med hänsyn till vissa för
deras praktiska användbarhet och värde avgörande biologiska, kemiska
och fysikaliska egenskaper, syntes lantbruksstyrelsen innebära trygghet
för att man skulle vinna en i avsevärd grad allsidig kännedom om arten
och beskaffenheten av statens torvtillgångar, vilken kännedom vore ett
nödvändigt och första villkor för dessa tillgångars planmässiga utnyttjande
för industriella • och agrikulturella ändamål. Aven planen för detaljundersökningens
omfattning funne lantbruksstyrelsen lämplig och väl
avvägd. Hur önskvärd en undersökning även av statens smärre mossar
än torde vara, syntes likväl uppmärksamheten nu i främsta rummet
böra riktas på de större välbelägna mossarna, vilka vore de, som, med
största utsikt till uppnående av gynnsamma resultat, under närmaste
tiden borde kunna till gagn för det allmänna tagas under bearbetning.
Att till en början koncentrera undersökningsarbetet på dem syntes lantbruksstyrelsen
vara så mycket mera att förorda, som tillgången på för
här ifrågavarande ändamål skolad arbetskraft, särskilt under den tid
den stora torvinventeringen påginge, torde bliva jämförelsevis begränsad.

Mot den av förste torvingenjören uppgjorda kostnadsberäkningen
hade lantbruksstyrelsen icke funnit anledning till erinran. Då det svårligen
läte sig göra att på förhand beräkna, i vilken utsträckning statens
torvtjänstemän utan åsidosättande av sin egentliga uppgift kunde tagas
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 151 käft. (Nr 173.) 6

Lantbruksstyrelsen

«/« 1916.

Departements chefen.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

förordna torvtjänstemännen att deltaga i omordade undersökning, motsvarande
besparing komme att uppstå i de till torvtjänstemännen redan
anvisade reseanslagen.

I detta sammanhang ansåge sig lantbruksstyrelsen jämväl böra
framhålla, att större eller mindre jämkningar i de för de olika ändamålen
upptagna utgiftsposterna inom den angivna slutsummans ram säkerligen
komme att under arbetets gång visa sig erforderliga.

På grund av det sålunda anförda har lantbruksstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes ställa till lantbruksstyrelsens förfogande för
i anspråk för den ifrågasatta undersökningen, syntes det lantbruksstyrelsen
riktigt att, såsom förste tor vingenjören även gjort, i kostnadsförslaget
upptaga dels avlöning till en torvassistent, vars anställande med ganska
stor säkerhet torde komma att visa sig nödvändigt, dels ock särskilt
anslag till täckande av undersökarnas resekostnader. Härvid borde
emellertid anmärkas, att, i den mån lantbruksstyrelsen funne sig kunna
utförande av en undersökning av staten tillhöriga mossar i huvudsaklig
överensstämmelse med den av förste torvingenjören framlagda planen
ett anslag av sammanlagt 48,000 kronor, därav för år 1917 10,000 kronor.

I fråga om den stora betydelsen av att en inventering av vårt
lands torvtillgångar kommer till stånd, kan jag fullständigt ansluta mig
till de uttalanden, statsrevisorerna 1915 därom haft. Beträffande det
sätt, varpå en dylik inventering bör ske, torde däremot saken vara mera
tvivelaktig.

Lantbruksstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning hava nu
förordat en allmän förrådsstatistisk utredning om landets torvtillgångar
i Göta- och Svealand utom Dalarna enligt ett av t. f. chefen för nämnda
undersökning framlagt, utförligt motiverat förslag. Denna utredning
skulle liksom den av Kungl. Maj:t år 1913 föreslagna men då icke av
riksdagen beslutade, verkställas genom undersökning av marken utefter
ett antal på visst avstånd från varandra framgående parallella linjer.
1913 års förslag har i det nu föreliggande blivit ytterligare utvecklat
och detaljerat i syfte att göra resultaten säkrare och mångsidigare. Jag
vill också gärna erkänna, att t. f. chefens för geologiska undersökningen
framställning synes mig på ett övertygande sätt ådagalägga, att de
resultat, som kunna väntas framgå av en dylik linjeinventering, bliva
så noggranna, säkra och mångsidiga, som man av en dylik undersökning
rimligtvis kan begära, helst som det insamlade undersöknings -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

materialet skulle samlas i ett kallat torvarkiv och därigenom bereda
möjlighet till ytterligare bearbetningar i skilda riktningar, om sådana
i framtiden skulle visa sig önskvärda.

Jag anser sålunda, att en linjeinventering enligt den nu framlagda
planen skulle på ett tillfredsställande sätt lämna alla de upplysningar
om våra torvtillgångar, som överhuvud av eu på sådant sätt utförd
inventering utan alltför stora kostnader skäligen kunna förväntas.

Men jag kan ej undgå att hysa tvekan, huruvida den torvinventering,
varav vi nu i Sverige hava behov, kan inskränka sig till att
söka vinna allenast sådana upplysningar, som en linjeinventering är i
stånd att lämna. Denna inventeringsmetod har sin givna begränsning.
Den lämnar, såsom den i det nu föreliggande förslaget begagnade benämningen
angiver, en förrådsstatistisk utredning. Den ger upplysning
medelst absoluta och procentiska siffror om torvarealer, torvkvantiteter,
olika torvslags mäktighet och beskaffenhet, torvens värde i olika hänseenden
m. m. men allt blott såsom tal, gällande för visst undersökningsområde
i dess helhet. Detta område kan göras större eller mindre, men
resultatet är i allt fall en »genomsnittsmosse» för undersökningsområdet.
Svaren äro förvisso av stort statistiskt och även vetenskapligt värde
och de kunna även hava betydelse för statens bränslepolitik, men i
egentlig mening praktiskt vägledande synas de mig knappast kunna
bliva. Aven dem förutan kan man nog åtminstone någorlunda bedöma,
inom vilken landsdel de för varje särskilt ändamål lämpligaste mossarna
äro att söka. Någon omedelbart värdefull praktisk grundval för speciellt
bränntorvindustriens utvecklande torde linjeinventeringen blott i ringa
grad kunna utgöra. Den ger nämligen icke för någon enda konkret
mosse de upplysningar, som tarvas, för att just denna mosses användbarhet
skall kunna tillförlitligen bedömas. Detta synes mig emellertid vara
av stor vikt.

Jag anser mig därför åtminstone för närvarande icke kunna tillstyrka,
att en i allt fall ganska kostsam inventering igångsattes enligt
det föreslagna linjesystemet. Huruvida i stället en allmän inventering
bör företagas i närmare anslutning till det av svenska mosskulturföreningen
framlagda förslaget, kan jag, då denna fråga icke hunnit erhålla
någon vidare utredning, icke nu yttra mig om. Att en enligt detta
förslag företagen undersökning skulle bli särdeles vittutseende och kostsam,
synes mig i varje fall sannolikt. Jag håller före, att frågan om
verkställande av en allmän inventering av landets torvtillgångar bör
för skärskådande i hela sin vidd överlämnas till den av Kung!. Maj:t
tillsatta torvkommittén, varvid de här ovan återgivna förslagen böra för

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 173.

den fortsatta behandlingen bliva av största värde. Visserligen vållas
härigenom ett uppskov, vilket är desto mera beklagligt, som det är angeläget,
att landets torvtillgångar bliva så snart som möjligt tagna i anspråk,
men då frågan är så pass tveksam och riksdagen år 1913 ställt
sig avvisande mot det då framlagda linjeinventerings förslaget, anser jag
detta uppskov icke kunna undvikas.

Vad därefter vidkommer frågan om en mera detaljerad undersökning
av de staten tillhöriga mossarna söder om 61° N. bredd, anser jag
en dylik undersökning synnerligen viktig. Här bar staten intresse både
såsom samhällsorgan och såsom jordägare, och det är påtagligt, att
liknande skäl, som talat för en undersökning av andra, staten tillhöriga
naturtillgångar, göra sig gällande här. Denna undersökning har direkt
praktiskt syfte och dess resultat bliva omedelbart användbara.

Den av förste torvingenjören framlagda och av lantbruksstyrelsen
i huvudsak tillstyrkta planen för en dylik undersökning synes mig vara
ägnad att i allt väsentligt läggas till grund för arbetena. Det är naturligt,
att efter närmare prövning samt under arbetenas gång vissa jämkningar
kunna visa sig önskvärda. Att fördela undersökningen på fem
år, synes mig lämpligt, även om den sannolikt åsyftade samtidigheten
med den ifrågasatta, men nu undanskjutna linjeinventeringen icke kan
ernås. Vad kostnadsberäkningen angår, anser jag visserligen dess detaljer
böra undergå närmare granskning men finner mig dock kunna av densamma
hämta stöd för att nu tillstyrka ett anslagsbelopp för år 1917
av 10,000 kronor. Särskilt vill jag framhålla, att då statens nuvarande
torvtjänstemän torde bliva ganska strängt upptagna av enskilda rekvisitioner
och andra uppdrag, det icke gärna kan påräknas, att de skola
kunna, utan åsidosättande av andra för torvindustriens utveckling betydelsefulla
uppgifter, ägna sig åt nu ifrågavarande undersökning i
större omfattning än förslaget angiver. Det synes därför troligen bliva
behövligt att anställa en särskild person, motsvarande den i förslaget
upptagne nye torvassistenten. Härigenom åsyftas dock icke någon
stadigvarande tillökning av statens torvtjänstemannapersonal, utan är
detta påtagligen beroende på framtidens normala behov.

Att nu på en gång av riksdagen äska anslag för undersökningens
utförande i dess helhet synes mig däremot icke böra ske. Det torde
vara lämpligare att, sedan närmare erfarenhet vunnits o.m de verkliga
kostnaderna och det visat sig, i vad mån statens nuvarande torvtjänstemän
kunna biträda vid arbetet, i mån därav framdeles bestämma följande
års anslag. Naturligtvis bör en tilläventyrs uppkommande behållning å
ett års anslag få användas till samma ändamål under senare år.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Magt måtte i proposition föreslå riksdagen

att för undersökning av staten tillhöriga mossar i huvudsaklig
överensstämmelse med den av lantbruksstyrelsen tillstyrkta plan under
nionde huvudtiteln å extra stat för år 1917 anvisa ett anslag av 10,000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
skulle med den lydelse, bilaga ... vid detta protokoll

utvisar, avlåtas till riksdagen.

'' «

Ur protokollet:
Herman Schlytern.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 151 höft. (Nr 173.)