Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 150.

1

Nr 159.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
särskild ersättning till vissa flottan tilldelade värnpliktiga
under mohiliseringstjänstgöring; given Stockholms
slott den 14 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärendon för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

dels att flottan tilldelad värnpliktig, som efter den 31 juli 1915
konstituerats till underofficerskorpral eller korpral i flottans reserv, ävensom
flottan tilldelad menig värnpliktig må, därest han efter inkallelse till
tjänstgöring under nu pågående mobilisering med gott vitsord fullgjort
eller kommer att fullgöra tjänst minst sex månader, erhålla särskild
ersättning:

underofficerskorpral med 25 kronor i månaden för den tid, han
tjänstgjort i denna egenskap;

korpral med 20 kronor i månaden för den tid, han tjänstgjort i
denna egenskap, i den mån särskild ersättning ej redan på grund av
nådigt brev den 18 juni 1915 till honom utgått; samt

menig värnpliktig med 10 kronor i månaden för tjänstgöringstid
efter den 31 december 1915;

dels och att de kostnader,'' som föranledas av bifall härtill, må av
marinförvaltoingen förskottsvis bestridas av omliänderhavande medel för
att framdeles anmälas till ersättande.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Dan. Broström.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 137 häjt. (Nr 159.)

1

2

Kung1. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 159.

Proposition
nr 1G2 till
1915 års
riksdag.

Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj\t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Broström anförde härefter:

I proposition (n:r 162) den 10 april 1915 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, dels att flottan tilldelad värDpliktig av klass A,
som under sin stamanställningstid ‘uppnått korpralsgrad eller l:a eller
2:a klass sjömans tjänstbarhetsklass, ävensom flottan tilldelad värnpliktig
av klass B Ange, därest han efter inkallelse till tjänstgöring under pågående
mobilisering fullgjort eller komme att fullgöra tjänst minst sex
månader i följd och därunder minst fyra månader med gott vitsord bestritt
korprals- eller därmed likställd befattning, erhålla särskild ersättning med
ett belopp av 20 kronor i månaden för den del av tjänstgöringstiden,
som översköte två månader, dels ock att de kostnader, som föranleddes
av bifall härtill, finge av marinförvaltningen förskottsvis bestridas av
omhänderhavande medel för att framdeles anmälas till ersättande.

3

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 159.

Av den motivering, som av mig anfördes till det vid nämnda proposition
fo<>ado statsrådsprotokollet över sjöförsvar särenden, framgår, att
det vid den i början av augusti 1914 anbefallda partiella mobiliseringen
av flottan framstått såsom eu angelägenhet av största vikt, att inkallelsen
av värnpliktiga ordnades på sådant sätt, att åt flottans krigsberedskap
bereddes den största möjliga grad av effektivitet. A andra sidan sokte
man av naturliga skid så långt möjligt begränsa inkallandet av äldre
årsklasser värnpliktiga. Genom nådigt beslut den 3 augusti 1914 inkallades
sålunda dels, oberoende av ålder, värnpliktiga, tillhörande klass A (sadana,
som förut haft viss tids fast anställning vid flottan) och klass B (studenter
och med dem likställda samt de, sola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen
eller vissa examina å navigationsskolas maskinistavdelning), dels
ock förutom vissa andra värnpliktiga, de flottan i allmän tjänst eller
sjötjänst tilldelade värnpliktiga, som tillhörde 3:dje och 4:de årsklasserna
(1912 och 1911 års klasser). Sedermera hade efter hand och i den man
så med hänsyn till flottans krigsberedskap kunnat ske hemförlovning
äo-t rum av nämnda värnpliktiga, vilka därvid blivit ersatta genom inkallelse
av sådana värnpliktiga av sagda eller andra klasser, som törn t
ej varit i tjänst under mobiliseringen, samt genom inryckning av 1914
års klass. På grund av det förefintliga stora antalet vakanser inom
sjömanskåren hade det emellertid icke kunnat undgås, att inkallade värnpliktiga
särskilt av klass A och bland dem företrädesvis vid flottan förut
stamanställda korpraler och l:a klass sjömän jämte ett mindre antal av
de dugligaste bland f. d. 2:a klass sjömän måst kvarhållas i tjänstgöring
under en jämförelsevis lång tidrymd. Dessa f. d. korpraler samt l:a
och 2:a klass sjömän hade nämligen genom sm föregående utbildning
vid flottan varit särskilt lämpade att utfylla de förefintliga vakanserna
bland förhandsmännen ombord och giva erforderlig stadga åt fartygens
bemanning. Då ifrågavarande personal i regel tillhört äldre årsklasser
samt vid inryckningen till tjänstgöring väl i flertalet fall innehaft mera
stadigvarande civil sysselsättning och haft familj att försörja, hade härav
blivit en följd, att dessa kategorier av värnpliktiga på ett särskilt kännbart
sätt drabbats av mobiliseringen. Det syntes därför endast vara
en gärd av rättvisa och billighet, att dessa f. å. korpraler samt f. d.
1-a och 2:a klass sjömän, som under mobiliseringen bestritt korpralseiler
därmed likställda befattningar, under vissa villkor tillerkändes en
särskild ersättning med hänsyn till såväl den mera ansvarsfulla tjänst,
de under mobiliseringen fullgjort, som de ekonomiska uppoffringar, vilka
de under sin jämförelsevis långa mobiliseriiigstjänstgörmg mast underkasta
sig. Nämnda ersättning ansågs böra, för att den skulle komma

4

Riksdagens
skrivelse nr 5
vid 1915 års
riksdag.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.

att utgöra ett verkligt vederlag för de ekonomiska uppoffringar, ifrågavarande
personal till följd av mobiliseringstjänstgöringen måst underkasta
sig, sättas till 20 kronor för månad. Beträffande villkoren för
denna ersättnings åtnjutande ansågs lämpligt att uppställa fordran på
en tjänstgöring av minst sex månader i följd — d. v. s. utan annat
avbrott an tillfällig permission. Då emellertid två månaders tjänst
kunde anses behövlig, innan en värnpliktig av ifrågavarande kategorier
återförvärvat sådan yrkesskicklighet, att lian kunde bestrida korpralsbefattmng,
syntes den ifrågasatta ersättningen icke böra utgå för de
två första månaderna av tjänstgöringen.

Förutom nu nämnda kategorier av värnpliktiga av klass A både
under längre tid måst i mobiliseringstjänstgöring kvarhållas ett förhållandevis
stort antal värnpliktiga av klass B, vilka avlagt sjökaptens-,
styrmans- eller maskinistexamen. Flertalet av dem hade konstituerats
till underofficerskorpraler och därigenom erhållit en mot deras tjänstgöring
svarande avlöning. Endast ett ringa fåtal hade tjänstgjort i korpralsbefattningar.
I den mån så skett, hade emellertid dessa ansetts böra
i förevarande avseende likställas med förut omnämnda kategorier värnpliktiga
av klass A.

Slutligen bär i omförmälda statsrådsprotokoll erinrats därom att
värnpliktigs familj ägde att, jämlikt förordningen den 13 augusti
1?14’ ,.1mder den den värnpliktige fullgjorde tjänstgöring till

rikets, försvar, åtnjuta visst understöd, därest familjen för sitt uppehälle
vore '' behov av sådant understöd, som i förordningen avsåges. Då
emellertid, med anledning av riksdagens därom fattade beslut, enligt
nådigt brev den 14 oktober 1914 föreskrivits, att jämväl till fast anställt
manskap vid marinen finge under tid, då detsamma tjänstgjorde vid mobiliserad
del av marinen eller. eljest fullgjorde tjänstgöring, för vilken
detsamma ° på grund av särskilda bestämmelser ägde åtnjuta krigsavlönmg,
utgå familjeunderstöd efter enahanda grunder, som stadgades i
nyssnämnda förordning, syntes vid bedömandet av förevarande fråga
kunna bortses från det understöd av nu nämnt slag, som kunde
hava utgått till här ifrågavarande kategori av värnpliktiga. Dock måste
naturligen iakttagas, att den särskilda gottgörelse, varom här vore fråga
icke finge verka på sådant sätt, att värnpliktig, som bildat familj, härigenom
skulle i något fall erhålla en förmån utöver dem, som tillkomme
den fast anställde med familj.

I skrivelse den 27 maj 1915 (nr 5, punkt 28) uttalade riksdagen,
att riksdagen, med hänsyn till långvarigheten av ifrågavarande värnpliktigas
tjänstgöring, som i huvudsak varit föranledd av de många

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159. •>

vakanserna inom sjömauskåren, ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, i vad den avsåg ersättning åt bemäld;! värnpliktiga.
Riksdagen ville dock därvid betona att, såsom departementschefen
framhållit, den särskilda gottgörelse, varom här vore fråga, icke
Unge verka på sådant sätt, att värnpliktig, som bildat familj, härigenom
skulle i något fall erhålla cn förmån utöver dem, som tillkomme den
fast anställde med familj.

Departementschefen hade — yttrade riksdagen vidare ansett,
att ifrågavarande ersättningsbelopp borde bestridas under förskottstitel.

Riksdagen bulle emellertid före, att det vore lämpligare, att ett förslagsanslag
för ändamålet uppfördes å riksstaten under femte huvudtiteln.

Det erforderliga anslaget syntes på grund av gjorda beräkningar kunna
bestämmas till 75,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under
år 1915 förskjuta för ändamålet erforderligt belopp.

I anslutning till riksdagens i överensstämmelse härmed fattade beslut Kungi. Majas
föreskrev Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 18 juni 1915, att flottan -uni j^15
tilldelad, värnpliktig av klass A, som under sin stamanställningstid uppnått
korpralsgrad eller l:a eller 2:a klass sjömans tjänstbarhetsklass,
ävensom flottan tilldelad värnpliktig av klass B finge, därest han efter
inkallelse till tjänstgöring under pågående mobilisering fullgjort eller
komme att fullgöra tjänst minst sex månader i följd utan annat avbrott
än tillfällig permission och därunder minst fyra månader med gott vitsord
bestritt korprals- eller därmed likställd befattning, erhålla särskild
ersättning med ett belopp av 20 kronor i månaden för den del av
tjänstgöringstiden, som översköte två månader; dock att den särskilda
ersättningen jämte av den värnpliktige åtnjuten krigsavlöning ej finge
för månad överstiga ett belopp av 51 kronor, motsvarande lön, dagavlöning
och inkvarteringsbidrag, allt för månad om SO dagar, för stamanställd
korpral i 2:a lönegraden vid Karlskrona station.

Då Kungl. Maj:t sålunda föreskrev, att ifrågavarande ersättning jämte
av den värnpliktige åtnjuten krigsavlöning ej finge för månad överstiga
ett belopp av 51 kronor, var detta föranlett därav att, enligt vad såväl
i det vid förutnämnda proposition fogade statsrådsprotokollet som ock i
riksdagens skrivelse betonats, ersättningen ej finge verka på sådant sätt,
att värnpliktig, som bildat familj, därigenom skulle i något fall erhålla
en förmån utöver dem, som tillkomme den fast anställde med familj.

Nämnda belopp av 51 kronor motsvarar nämligen, på sätt förut sagts,
i gällande stat för flottans sjömanskår upptagen lön (23 kronor), dag -

6

Xungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.

avlöning (18 kronor) och inkvarteringsbidrag (10 kronor), allt för månad
om 30 dagar, för stamanställd korpral i 2:a lönegraden vid Karlskrona
station. Att därvid tagits hänsjm till avlöningsförhållandena vid Karlskrona
och icke vid Stockholms station, där inkvarteringsbidraget för
korpral utgör 15 kronor i månaden och således är 5 kronor högre än
vid Karlskrona station, har sin förklaring däri, att värnpliktiga, varom
här är fråga, eljest skulle hava kommit i åtnjutande av avlöningsförmåner,
överstigande dem, som utgå till stamanställda korpraler vid
Karlskrona station1). Visserligen har genom omförmälda bestämmelse
vållats, att under den tid, 1914 års krigsavlöningsreglemente var gällande,
värnpliktiga av här ifrågavarande kategorier vid tjänstgöring av
angiven art erhållit ersättning med icke oväsentligt lägre belopp än 20
kronor, för månad räknat. Men det synes uppenbart att, därest vid bestämmandet
av ersättningens maximibelopp tagits i beräkning det vid
Stockholms station utgående högre inkvarteringsbidraget, nyss omförmälda,
av riksdagen särskilt betonade önskemål icke kunde anses hava
blivit behörigen tillgodosett, liksom ock att ett sådant tillvägagångssätt
varit ägnat att väcka berättigat missnöje hos de fast anställda korpralerna
vid Karlskrona station.

I det följande kommer jag att till behandling upptaga särskilda
till Kungl. Maj:t inkomna eller överlämnade framställningar beträffande
avlöningsförmånerna för vissa grupper av värnpliktiga. Dessförinnan
torde jag emellertid få erinra om några ytterligare omständigheter, som
stå i samband med nämnda framställningar. Förut är nämnt, att flertalet
till mobiliseringstjänst inkallade värnpliktiga av klass B, vilka avlagt
sjökaptens-, styrmans- eller maskinistexamen, konstituerats till underofficerskorpraler
i flottans reserv och därigenom erhållit eu mot deras
tjänstgöring svarande avlöning. Enahanda är ock förhållandet med en
del under mobiliseringen inkallade värnpliktiga av klass A. Sålunda
konstituerade underofficerskorpraler åtnjöto efter mobiliseringsinkallelse
jämlikt § 3, mom. 3, och § 8, mom. i, i reglemente för marinens avlöning
under krigstjänstgöringstid (krigsavlöningsreglemente) den 25
september 1914 dels fredsavlöning i likhet med motsvarande stampersonal
— uppgående till 84 resp. 89 kronor i månaden för underofficerskorpral
med inkvarteringsbidrag vid Karlskrona, resp. Stockholms station
— dels ock, med undantag av dem, som kommo i åtnjutande av familje '')

Enligt krigsavlöningsreglementet för marinen av den 25 september 1914, som
var gällande till den 1 augusti 1915, utgick krigslön till värnpliktig korpral med 12
kronor 50 öre för lönetermin eller med 37 kronor 50 öre i månaden.

Ktmgl. Maj:t.i Nåd. Proposition Nr t ä 9. ‘

understöd, under all tjänstgöring krig savlöning stillägg med 5 kronor lör
lönetermin (= 15 kronor i månaden). Vid sjötjänstgöring tillkom dessutom
den avlönings förhöj ning, som uppbars av stamanställda underofficerskorpraler
under motsvarande tjänstgöring.

Den efter riksdagens hörande den 11 juni 1915 utfärdade förordningen
med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. in.
vid marinen på krigsfot, vilken förordning trädde i kraft den 1 augusti
samma ar och var avsedd att ersätta nyssnämnda kiigsavlöningsregle
mente för marinen av den 25 september 1914, upptager för värnpliktig,
som blivit konstituerad till underofficerskorpral, krig slån med
ett i förhållande till tidigare utgående avlöningsförmåner väsentligt
reducerat belopp. Denna krigslön utgår enligt den i § 11 av förordningen
upptagna krigslönetariff med 12 kronor 50 öre i lönetermin
(—*37 kronor 50 öre i månaden). Då emellertid i § 1, mom. 2, av
förordningen stadgats, att Kungl. Maj:t vid partiell mobilisering av
marinen i varje fall lämnar föreskrift, beträffande vilka delai avT mannen
och i vilken omfattning förordningen skall äga tilllämpning,
förordnade Kungl. Maj:t, med stöd av nämnda stadgande, genom
nådigt brev den 30 juli 1915, bland annat, att från förordningens
tillämpning tills vidare skulle undantagas värnpliktiga, som före den
1 augusti samma år konstituerats till militär tjänstegrad.. Anledningen
till nyssnämnda bestämmelse i nådiga brevet den 30 juli 1915
var, att det icke ansågs med billighet överensstämmande, att värnpliktiga,
som före förordningens av den 11 juni 1915 trädande i kraft inkallats
till mobiliseringstjänstgöring och på grund, av innehavda kvalifikationer
konstituerats till militär tjänstegrad, skulle i följd av nämnda
förordnings bestämmelser i avlöningshänseende komma att intaga en
väsentligen ofördelaktigare ställning än tillförene. Å andra sidan
befanns det, med hänsyn till angelägenheten därav att i sagda, förordning
upptagna bestämmelser rörande lägre avlöning för konstituerade
värnpliktiga i största möjliga omfattning skulle komma att tillämpas
under pågående mobilisering, icke vara lämpligt att i vidare män än
som nyss angivits göra undantag från förordningens bestämmelser beträffande
nämnda värnpliktiga. Emellertid har härav blivit en följd,
att värnpliktiga, som konstituerats till underofficerskorpraler efter den
31 juli 1915, kommit att i avlöningshänseende bliva sämre ställda än
sådana värnpliktiga, som under mobiliseringen fullgjort korpralstjänst
och därvid uppfyllt villkoren för åtnjutande av den utav 1915 års riksdag
beviljade särskilda ersättningen.

B

Framställ ningar rörande

särskild
ersättning
till värnpliktiga,
vilka
efter den
31 juli 1915
konstituerats
till nnderofficerskorpraler
i flottans
reserv.

Kungl, Maj:t Nåd. Proposition Nr 159.

I berörda förordning av den 11 juni 1915 finnes även intagen bestämmelse
rörande krigslön — utgående med 10 kronor för lönetermin eller
30 kronor i månaden — för konstituerad korpral. Tidigare bär konstituering
av värnpliktiga till korpraler i flottans reserv icke förekommit,
men i samband med nämnda bestämmelses införande i sagda förordning
bar i kungörelse den 30 juli 1915 angående vissa ändringar i förordningen
den 7 augusti 1914 angående konstruering och anställning av personal
vid marinens stam och reserv vid mobilisering, vilken kungörelse trätt i
kraft den 1 augusti 1915, stadgats, att chef för underofficers- och sjömanskårerna
äger, jämlikt de närmare föreskrifter, som meddelas av
Konungen i kommandoväg, konstituera värnpliktiga till korpraler i
flottans reserv.

Slutligen torde jag få erinra, huruledes enligt krigsavlöningsreglementet
för marinen av den 2o september 1914 till menig värnpliktig
utgick krigslön med 8 kronor 10 öre för lönetermin (= 24 kronor 30
öre i månaden). I förordningen av den 11 juni 1915 nedsattes krigslönen
för menig värnpliktig till 5 kronor för lönetermin (= 15 kronor
i månaden). Jämlikt en i sagda förordning intagen övergångsbestämmelse
gäller emellertid, att krigslönen till menig värnpliktig, vilken under återstoden
av år 1915 fullgör krigstjänstgöring, skall, oberoende av förordningens
föreskrifter, under den tid av sagda år inkallelsen omfattar
utgå med 8 kronor 10 öre för termin, men att, därest allmän mobilisering
varder anbefalld, förordningen skall i sin helhet lända till efterrättelse.
I

I underdånig skrivelse den 22 november 1915 har chefen för underofficers-
och sjömanskårerna vid flottans station i Stockholm gjort framställning
om särskild ersättning till sådana värnpliktiga av klass Ä eller B, som
efter den 1 augusti 1915 blivit konstituerade till underofficerskorpraler i
flottans reserv. Bemälde kårchef har därvid hänvisat till det förut anmärkta
förhållandet, att sådan underofficerskorpral enligt förordningen den 11 juni
1915 uppbure krigslön med endast 12 kronor 50 öre för lönetermin
(== 37 kronor 50 öre i månaden), under det konstituerad korpral av
klass A eller B, som uppfyllde de i berörda nådiga brev den 18 juni
1915 angivna villkor, åtnjöte, utöver krigslön enligt nämnda förordning
med 10 kronor för lönetermin (= 30 kronor i månaden), den av riksdagen
medgivna särskilda ersättningen av 20 kronor för månad och
sålunda erhölle avlöningsförmåner med tillhopa 50 kronor i månaden. En
till underofficerskorpral befordrad korpral bleve sålunda efter sin befordran,
vilken kunde anses erforderlig för fyllande av vakans inom underofficers -

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 159. 9

korpralsgraden, ekonomiskt sämre lottad äu före densamma. Den ifrågasatta
särskilda ersättningen till omförmälda underofficerskorpraler bordo
enligt bemälde chefs mening lämpligen bestämmas till 45 kronor i månaden,
därvid samma beräkningsprinciper använts som de, vilka legat
till grund för bestämmandet av ersättningen till korpral. Lön, dagavlöning
och inkvarteringsbidrag lör månad om SO dagar lör stamanställd
underofticerskorpral i l:a lönegraden vid Karlskrona station belöpte sig
nämligen till 84 kronor, under det att konstituerad värnpliktig underoflicerskorpral
enligt nyssnämnda förslag skulle erhålla 37 kronor SO öre
+ 45 kronor — 82 kronor 50 öre.

Vidare har stationsbefälhavaren vid Hottans station i Karlskrona den
9 december 1915 till marinförvaltningen överlämnat en framställning i
nyss angivet syfte från chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid
sistnämnda station samt därvid hemställt om utverkande, att flottan
tilldelad värnpliktig av klass A eller B, vilken efter den 1 augusti 1915
konstituerats till underofficerskorpral, måtte tillerkännas sådan särskild
ersättning av 20 kronor i månaden, som enligt nådiga brevet den 18 juni

1915 utginge till vissa värnpliktiga under mobiliseringstjänstgöring.

Stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm har den 16
december 1915 till marinförvaltningen med tillstyrkan överlämnat en ansökning
från vissa värnpliktiga av klass A (korpraler), vilka efter hemförlovning
från krigs tjänstgöring under nu pågående mobilisering ånyo
blivit inkallade till sådan tjänstgöring, i vilken ansökning anhållits, att
sökandena för rätt att åtnjuta särskild ersättning enligt nådiga brevet
den 18 juni 1915 måtte få tillgodoräkna sig den tid, under vilken de
före hemförlovningen fullgjort krigstjänstgöring.

Mot denna framställning har chefen för marinstaben i den 5 januari

1916 avgivet yttrande förklarat sig icke hava något att erinra. I

I en till Kungl. Maj:t ställd, av stationsbefälhavaren vid flottans
station i Karlskrona med utlåtande den 28 januari 1916, jämte yttrande
av chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid nämnda station, insänd
ansökning hava åtskilliga värnpliktiga, bland annat, anhållit, att
krigslön måtte jämväl efter den 1 januari 1916 få till dem utgå i enlighet
med tidigare gällande bestämmelser.

Bemälde kårchef har därvid föreslagit, att meniga värnpliktiga efter
två månaders tjänstgöring med gott vitsord måtte erhålla särskild ersättning
med ett belopp av 10 kronor i månaden, därest tjänstgöringen
varat under minst halva månaden. Härigenom skulle dessa värnpliktiga

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 137 höft. (Nr 159.) 2

Framställning
rörande tillgodoräknande

av tidigare
fullgjord
krigstjänstgöring
för rätt
att åtnjuta
särskild ersättning.

Framställning
rörande ökade
avlöningsförmåner
för
menig värnpliktig.

Framställning
rörande ökade
avlöningsförmåner
till
under mobiliseringen
inkallade
maskinister.

10 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 159.

komma att uppbära sammanlagt 25 kronor i månaden — krigslönen
för menig värnpliktig utgör numera, såsom förut nämnts, 15
kronor för månad — eller i det närmaste samma belopp, 24 kronor 30
öre, vartill krigslönen för menig värnpliktig uppgått enligt krigsavlöningsreglementet
för marinen den 25 september 1914.

Detta kårchefens förslag har tillstyrkts av stationsbefälhavaren.

Chefen för marinstaben har i häröver avgivet utlåtande av den 7
februari 1916, i likhet med nyssbemälde kårchef och stationsbefälhavare,
ansett rättvist, att någon förbättring i avlöningen tillerkändes jämväl
meniga värnpliktiga, som inkallats till krigstjänstgöring, och anslutit
sig till dessa myndigheters uppfattning beträffande det belopp, med
vilket sagda löneförbättring lämpligen borde utgå. Däremot ansåge
marinstabschefen, att i fråga om löneförbättringens tillgodonjutande
samma villkor borde uppställas, som angivits i nådiga brevet den 18
juni 1915, d. v. s. att fordran på en längre tids oavbruten krigstjänstgöring
borde bibehållas. Särskild ersättning utöver den av riksdagen
fastställda krigslönen syntes nämligen marinstabschefen böra utgå endast
till sådana värnpliktiga, som särskilt tungt drabbats av krigsinkallelsen,
och ett annat tillvägagångssätt skulle även kunna leda till ersättningsanspråk
från andra håll av oöverskådlig räckvidd. För att i möjligaste
män tillgodose de värnpliktigas intressen syntes dock böra tagas under
övervägande, huruvida icke de bestämmelser i detta hänseende, som framdeles
eventuellt komme att utfärdas, borde tillämpas retroaktivt från 1916
års början, därvid även under år 1915 infallande del av nu pågående
krigstjänstgöring borde få tillgodoräknas för den särskilda ersättningens
åtnjiitande.

Slutligen har svenska maskinbefälsförbundet i en till chefen för
sjöförsvarsdepartementet ställd ansökning anhållit, bland annat, att
»tjänstgöringspenningarna» för maskinister, som inkallats till tjänstgöring
under pågående mobilisering, måtte ställas i lämpligt förhållande till de
mobiliserades kvalifikationer och tjänsteutövning.

Häröver har chefen för marinstaben den 14 februari 1916 avgivit
utlåtande och därvid hemställt, att till underofficerskorpral konstituerad
värnpliktig, som uppbure krigslön enligt förordningen den 11 juni 1915,
måtte tillerkännas den i nådiga brevet den 18 i samma månad omförmälda
särskilda ersättningen av 20 kronor i månaden under de i berörda nådiga
brev angivna villkor, samt att åt den bestämmelse, som eventuellt
komme att utfärdas i sådant hänseende, måtte givas retroaktiv verkan. Vidare
har chefen för marinstaben anfört, att det kunde ifrågasättas, huruvida

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.

icke värnpliktiga av klass A och B, som inkallats till krigstjänstgöring
under pågående mobilisering, rättvisligen borde med hänsyn till de
tunga offer för landets säkerhet, som av dessa värnpliktiga fordrades, beredas
avlöningsförmåner, som gjorde det möjligt för dem att under den langa
tjänstgöringstiden försörja sina familjer, och sålunda komma i åtnjutande
av en avlöning, lika hög eller helst något högre än den, som utginge
till stammanskap av motsvarande tjänstegrad eller tjänstbarlietsklass.

Samtliga i nu nämnda framställningar väckta frågor hava av marinförvaltningen
upptagits till behandling i utlåtande av den 2 innevarande
mars, varjämte ämbetsverket i särskilda yttranden samma dag över de
två sist omförmälda framställningarna hänvisat till nyssnämnda utlåtande.
I detta utlåtande har ämbetsverket anfört, bland annat, föl jande.

. .

För att tillerkänna sådana till krigstjänstgöring inkallade värnpliktiga,
som efter den 1 augusti 1915 konstituerats till underofficerskorpraler,
en särskild ersättning i likhet med vissa värnpliktiga, som bestritt
korpralstjänst, funne marinförvaltningen under ovan angivna omständigheter
numera samma skäl tala, som i förberörda proposition nr 162 till
1915 års riksdag anförts till stöd för sådan ersättning åt sistnämnda
värnpliktiga. Med avseende å det belopp, varmed den särskilda ersättningen
för underofficerskorpral borde utgå, ansåge ämbetsverket detta
höra bestämmas så, att proportionen mellan underofficerskorprals och
korprals krigslön enligt förordningen den 11 juni 1915 med särskilda
föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot
bibehölles även efter det särskild ersättning tillagts såväl i framställningarna
avsedda underofficerskorpraler som i nådiga brevet den 18
juni 1915 avsedda värnpliktiga, eller sålunda till 25 kronor i månaden.

Sedan numera, enligt § 1 i förutberörda kungörelse den 30 juli
1915 angående vissa ändringar i förordningen den 7 augusti 1914 angående
konstituering och anställning av personal vid marinens stam och
reserv vid mobilisering, värnpliktig kunde konstitueras även till korpral
i den ordning, nämnda förordning närmare föreskreve, syntes det ämbetsverket,
som om stadgandet i nådiga brevet den 18 juni 1915 borde i hithörande
del givas en något ändrad lydelse.

Efter ingången av år 1916 åtnjöte menig värnpliktig, såsom förut
nämnts, krigslön med endast 5 kronor i lönetermin. Da emellertid
tjänstgöringstiden jämväl för dessa värnpliktiga blivit jämförelsevis lång,
ansåge marinförvaitningen, att den särskilda ersättningen icke borde be -

Marinförvaltningens
utlåtande
den
2 mars 1916.

12

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.

gränsas att gälla blott underofficerskorpraler och korpraler, utan torde
sådan ersättning böra utsträckas även till meniga. Denna särskilda
ersättning syntes lämpligen kunna sättas till 10 kronor i månaden. Därmed
skulle nämligen värnpliktigas avlöning uppnå ett belopp, ungefär
motsvarande det förut utgående. Jämväl ur synpunkten, att proportionen
mellan krigslönebeloppen för underofficerskorpraler, korpraler och
meniga enligt förordningen den 11 juni 1915 bibehölles, sedan såväl
underofficerskorpraler som korpraler och meniga erhållit sålunda föreslagen
särskild ersättning, vore detta belopp att förorda.

Då det visat sig, att vissa värnpliktiga efter hemförlovning från en
relativt lång krigstjänstgöring ånyo inkallats till sådan tjänstgöring, och
det icke torde vara avsett, att vid den långa tjänstgöringen, som med
inkallelse vid marinen avsåges, värnpliktig skulle gå miste om den särskilda
ersättningen under två månader för varje inkallelse, syntes icke
längre böra fordras för den särskilda ersättningen, att tjänstgöringen
fullgjordes i en följd.

Med ledning av tillgängliga uppgifter från flottans stationer kunde
antagas, att till den föreslagna ersättningen bleve berättigade under år

1915 29 underofficerskorpraler för fem månader (= 3,625 kronor) och
120 ånyo inkallade korpraler för två månader (= 4,800 kronor) samt
under år 1916 80 underofficerskorpraler, 330 korpraler och 300 meniga
värnpliktiga (= 139,200 kronor), vadan kostnaderna för åren 1915 och

1916 kunde beräknas till sammanlagt omkring 147,625 kronor. Då av
det utav 1915 års riksdag beviljade anslaget, 75,000 kronor, vid årsskiftet
allenast återstått ett belopp av 11,811 kronor, torde ytterligare
behöva anvisas för kostnadernas bestridande under åren 1915 och 1916
136,000 kronor.

På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå innevarande års riksdag att ej mindre medgiva, att flottan
tilldelad värnpliktig, som efter den 1 augusti 1915 konstituerats till underofficerskorpral
eller korpral i flottans reserv, ävensom flottan tilldelad
menig värnpliktig, därest han efter inkallelse till tjänstgöring Tunder nu
pågående mobilisering med gott vitsord fullgjort eller komme att fullgöra
tjänst minst sex månader, måtte för den del av tjänstgöringstiden,
som översköte två månader, få uppbära särskild ersättning, att utgå till
underofficerskorpral med 25 kronor, till korpral med 20 kronor, i den
män särskild ersättning ej redan till sådan värnpliktig utbetalts, och
till menig värnpliktig för krigstjänstgöringstid, som infölle efter den 31
december 1915, med 10 kronor, allt för månad räknat, dock med iakttagande
av att den särskilda ersättningen jämte av den värnpliktige

Kungl. Maj:ts Nåd. Proportion Nr 150.

13

åtnjuten krigsavlöning icke finge för månad överstiga för underofficerskorpral
84 kronor, för korpral 51 kronor och för menig 25 kronor i
månaden, än även till bestridande av kostnaderna för utbetalande av
ifrågavarande ersättning för år 1916 anvisa ett förslagsanslag av
136,000 kronor på extra stat för år 1917, med rätt för Kung!. Maj:t
att redan år 1916 disponera nämnda belopp.

I samband härmed har marinförvaltningen erinrat därom att, vid
bifall till det av ämbetsverket sålunda framlagda förslaget, till underofficerskorpral
eller korpral konstituerad värnpliktigs kontanta avlöningsförmåner
icke längre komme att stå i proportion till de avlöningsförmåner,
till underofficerare konstituerade värnpliktiga ägde uppbära enligt
den lägre tariffen i förordningen den 11 juni 1915.

Innan jag går att yttra mig över de i ärendet föreliggande förslagen,
torde det tillåtas mig att i korthet redogöra för det sätt, på vilket
inkallelserna av värnpliktiga under den pågående mobiliseringen av
flottan ordnats.

Såsom förut nämnts, inkallades vid mobiliseringens början genom
nådigt beslut den 3 augusti 1914 dels samtliga värnpliktiga av klass
A och B, dels ock, förutom vissa andra värnpliktiga, de flottan i allmän
tjänst eller sjötjänst tilldelade värnpliktiga, som tillhörde 1911 och
1912 års klasser. Härvid inställde sig av klass A ett större antal än
som motsvarade behovet, varför en del av dem hemförlovades omedelbart
och andra efter 3 å 4 månaders tjänstgöring. Då förhållandena
nödvändiggjorde, att flottan alltjämt bibehölls mobiliserad i ungefär
samma omfattning som förut, inkallades de sålunda hemförlovade av
klass A ävensom sådana värnpliktiga av denna klass, som ej förut inställt
sig, i mars och april 1915 för att avlösa dem, som varit i tjänst
sedan augusti 1914 eller under en period av omkring 8 månader. För avlösning
efter omkring 8 månaders tjänstgöring av de i mars och april 1915
inryckta värnpliktiga av klass A inkallades under oktober och november
samma år de, som tidigare hemförlovats efter 3 å 4 månaders tjänstgöring,
och är det avsett, att dessa efter 8 månaders tjänst skola hemförlovas
i juni 1916. De komma därvid att avlösas av sådana förut inkallade
av klass A, som av en eller annan anledning ännu icke inställt
sig till krigstjänstgöring; dessa senare skulle då i sin ordning, om så
anses behövligt, vara i tjänst under en period av 8 månader. Skulle
ny avlösning av värnpliktiga utav ifrågavarande klass därefter erfordras
eller antalet av inkallade sådana, som ännu ej inställt sig till krigstjänstgöring,
bliva otillräckligt för avlösningen i juni 1916, torde de,

Departements chefens yttrande.

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 159.

vilka varit i tjänstgöring under tiden augusti 1914—mars (april) 1915,
ånyo komma att, åtminstone till en del, behöva inkallas.

Vad beträffar de i augusti 1914 inkallade värnpliktiga av klass B,
hemförlovades jämväl av dessa en del omedelbart samt andra efter 2 å
4 månaders tjänstgöring. 1 maj och juni 1915 — således efter omkring
10 månaders tjänstgöring — avlöstes de värnpliktiga av denna
klass, som fullgjort tjänst sedan augusti 1914, av sådana, vilka vid
förstnämnda tidpunkter (maj och juni 1915) avslutat navigationsskola
eller icke förut varit i tjänst längre tid än 2 månader. Dessa senare
hava från och med år 1916 ersatts av andra värnpliktiga utav klass B,
vilka i sin ordning beräknas vara i tjänst under 10 månader eller till
november 1916.

De inkallade värnpliktiga av 1911 och 1912 års klasser kvarblevo
i tjänst, i den mån de ej hemförlovades redan under augusti 1914, under
en tid av 3 å 6 månader. Under april 1915 inkallades samtliga förut ej
inryckta värnpliktiga av dessa klasser, och hemförlovades dessa i början
av augusti 1915 efter 31/* månaders tjänstgöring. Vid sistnämnda tidpunkt
inkallades i sjötjänst inskrivna värnpliktiga, tillhörande årsklassen
1910, vilka hemförlovades efter 3 månaders tjänst.

I övrigt hava, i ändamål att i möjligaste mån inskränka inkallelserna
av värnpliktiga av klass A och B samt äldre årsklasser, under
olika tidsperioder kvarhållits värnpliktiga av 1913 och 1914 års klasser
efter avslutad fredstjänstgöring.

Den nu lämnade redogörelsen har endast avsett att angiva den allmänna
gången av de gjorda inkallelserna av värnpliktiga. Under mobiliseringen
hava därjämte för ordnandet av flottans krigsberedskap även
vid andra än förut omförmälda tillfällen inryckning och hemförlovning
ägt rum av värnpliktiga, tillhörande förenämnda klasser.

De i ärendet föreliggande förslagen avse väsentligen,

dels att sådana värnpliktiga av klass A eller B, som efter den 31
juli 1915 konstituerats till underofficerskorpraler eller korpraler i flottans
reserv, må under vissa villkor tillerkännas särskild ersättning utöver den
krigslön, som tillkommer dem enligt förordningen den 11 juni 1915;

dels och att till meniga värnpliktiga må under vissa villkor utgå
särskild ersättning utöver dem jämlikt nämnda förordning tillkommande
krigslön.

Vad då först beträffar framställningen om särskild ersättning till
sådana värnpliktiga av klass A eller B, som efter den 31 juli 1915
konstituerats till underofjicerskorpraler i flottans reserv, har i det före -

15

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 159.

gående (sid. 7) omnämnts, hurusom ifrågavarande värnpliktiga kommit
att i avlöningshänseende bliva sämre ställda än sådana värnpliktiga, ^
som under den pågående mobiliseringen av flottan fullgjort korpralstjänst
och därvid uppfyllt villkoren för åtnjutande av den i nådiga
brevet den 18 juni 1915 omförmälda särskilda ersättningen av 20 kronor
för månad. Jag har ock redan tidigare angivit, att orsaken till, att
endast de underofficerskorpraler, som konstituerats före förordningens av
den 11 juni 1915 trädande i kraft (den 1 augusti samma år), bibehöllos
vid stamanställd underofficerskorprals avlöningsförmåner, var den, att
man — icke minst ur besparingssynpunkt — ansåg sig böra bringa de
i nämnda förordning upptagna bestämmelserna rörande lägre avlöning
för konstituerade värnpliktiga i största möjliga omfattning i tillämpning
under den pågående mobiliseringen. Därest flottans mobilisering blivit av
kortare varaktighet, hade den sålunda uppkomna ojämnheten i avlöningsförmåner
mellan nu nämnda underofficerskorpraler och korpraler saknat
vidare betydelse. Då emellertid mobiliseringen med hänsyn till de utrikespolitiska
förhållandena alltjämt måst fortgå, synes mig rättvisan
kräva, att en ändring i avlöningshänseende åvägabringas beträffande förhållandet
mellan dessa båda kategorier av värnpliktiga. Det lärer därvid
icke kunna ifrågasättas att minska beloppet av den vid 1915 års riksdag
medgivna ersättningen till sådana värnpliktiga, som bestritt korpralsbefattning,
utan torde frågan icke kunna lösas på annat sätt än att, såsom
myndigheterna föreslagit, en särskild ersättning under vissa villkor tiller -kännes jämväl ifrågavarande konstituerade underofficerskorpraler. Denna
ersättning synes mig i enlighet med marinförvaltningens hemställan och
på det av ämbetsverket angivna skäl, att proportionen mellan underofficerskorprals
och korprals krigslön enligt förordningen den 11 juni 1915
borde bibehållas även efter det särskild gottgörelse tillagts såväl sådana
värnpliktiga underofficerskorpraler, varom nu är fråga, som i nådiga
brevet den 18 i samma månad omförmälda värnpliktiga, höra bestämmas
till 25 kronor, för månad räknat. Härigenom skulle här avsedd värnpliktig
underofficerskorprals avlöningsförmåner kunna uppgå till 37
kronor 50 öre (krigslön) + 25 kronor = 02 kronor 50 öre för månad,
under det värnpliktig korprals förmåner numera kunna belöpa sig till
30 kronor (krigslön) + 20 kronor = 50 kronor i månaden. Den av
chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Stockholm uti ifrågavarande
avseende föreslagna ersättningen av 45 kronor i månaden finner
jag alltför högt tilltagen, liksom jag å andra sidan anser, att den av
chefen för marinstaben och stationsbefälhavaren i Karlskrona gjorda
framställningen om ersättningens bestämmande till samma belopp som

16

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 15,0.

för korpraler eller till 20 kronor för månad icke i erforderlig mån
tager hänsyn till underofficerskorpralens berättigade krav på högre avlöning
än korpralen.

För åtnjutande av den sålunda föreslagna ersättningen av 25 kronor
i månaden torde, på sätt marinförvaltningen föreslagit, böra fordras, att
värnpliktig underofficerskorpral, varom här är fråga, efter inkallelse till
tjänstgöring under nu pågående mobilisering med gott vitsord fullgjort
eller kommer att fullgöra tjänst minst sex månader. Jag finner mig
ock böra ansluta mig till ämbetsverkets mening därom, att denna tjänstgöring
om minst sex månader icke behöver omfatta en sådan tidsperiod
i en följd. Då här ifrågavarande — liksom andra — värnpliktiga,
såsom av den förut lämnade redogörelsen för de värnpliktigas inkallelser
under mobiliseringen framgår, i flera fall inryckt till krigstjänstgöring
i olika omgångar, av vilka en eller flera kan hava avsett kortare tid än
sex månader, synes mig rätten att komma i åtnjutande av den särskilda
gottgörelsen bliva alltför snäft begränsad, därest icke en sammanläggning
får äga rum av de särskilda tidrymder inkallelserna omfattat.
Däremot kan jag icke biträda marinförvaltningens uppfattning, att från
krigstjänstgöringstiden böra avdragas två månader, under vilka ifrågavarande
underofficerskorpraler icke skulle få uppbära omförmälda gottgörelse.
I och med den värnpliktiges konstituering till underofficerskorpral
lärer han nämligen, oberoende av den tid, han dessförinnan
varit i krigstjänstgöring, böra komma i åtnjutande av den särskilda
ersättningen under hela tjänstgöringstiden i denna sin egenskap, då hans
konstituering till underofficerskorpral ju innebär, att han anses besitta
de erforderliga kvalifikationerna för att fullgöra underofficerskorprals
tjänst.

Med avseende å ifrågasatt särskild ersättning till värnpliktiga av
klass A eller B, vilka efter den 31 juli 1915 konstituerats till korpraler i
flottans reserv, torde jag få erinra därom att, på sätt redan i det föregående
(sid. 8) omnämnts, genom kungörelse av den 30 juli 1915, som
trätt i kraft den 1 augusti samma år, stadgats, att chef för underofficersoch
sjömanskårerna äger konstituera värnpliktiga till korpraler i nämnda
reserv. Den rätt att komma i åtnjutande av särskild ersättning av 20
kronor i månaden, som genom förut omförmälda nådiga brev den 18
juni 1915 tillerkänts värnpliktiga, vilka bestritt korprals befattning,
bör givetvis tillgodokomma jämväl sådana värnpliktiga, som i enlighet med
nyssnämnda stadgande efter den 31 juli 1915 konstituerats till korpraler,
helst sådan konstituering numera i allmänhet skett av värnpliktiga,
vilka fullgöra korpralstjänst. Ehuru bestämmelserna i berörda nådiga

IT

Kung!. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 159.

brev den 18 juni 1915, enligt vad jag- erfarit, redan tillämpas även pa
konstituerade '' korpraler, torde dock ett uttryckligt medgivande i sådan
riktning nu böra av riksdagen inhämtas. Beträffande villkoren för att
dessa till korpraler konstituerade värnpliktiga må erhålla nämnda ersättning
torde jag få hänvisa till vad jag nyss anfört beträffande värnpliktiga,
som efter den 31 juli 1915 konstituerats till underofficerskorpraler i
flottans reserv, då förhållandena beträffande båda dessa kategorier av
värnpliktiga i nämnda hänseende äro fullständigt likartade.

Då jag nu övergår till frågan om ersättning i vissa fall till meniga
värnpliktiga utöver dem enligt förordningen den 11 juni 1915 tillkommande
krigslön, anhåller jag till en början få fästa uppmärksamheten
därå, att man vid bestämmandet av denna krigslön lagt till grund
beloppet av det penningbidrag, som enligt 1914 års senare riksdags
beslut i allmänhet tillkommer värnpliktig under fredstjänstgöring eller
50 öre för dag, samt'' att med hänsyn härtill krigslönen för menig värnpliktig
i nämnda förordning upptagits till 5 kronor för lönetermin. Jag
utgår från, att den sålunda fastslagna principen om menig värnpliktigs
krigslön icke bör rubbas. Däremot synes det enligt min mening äga
goda skäl för sig, att sådana meniga värnpliktiga, som fullgöra krigstjänstgöring
under en avsevärt längre tidsperiod än flertalet övriga värnpliktiga
och vilka sålunda måste underkasta sig väsentliga uppoffringar
av ekonomisk och annan art samt därigenom på samma gång åt flottan
giva ett ökat mått av krigsberedskap, beredes särskild ersättning, att
utgå från och med år 1916.

I fråga om nämnda tidsperiods längd anser jag mig, i likhet med
marinförvaltningen, böra förorda en tidrymd av minst sex månader eller
samma tid, som enligt nådiga brevet den 18 juni 1915 redan nu
fordras för åtnjutande av den värnpliktig, som bestritt korpralsbefattning,
tillerkända ersättningen och som i det föregående föreslagits beträffande
efter den 31 juli 1915 konstituerade underofficerskorpraler och
korpraler. Av samma anledning, som nyss angivits beträffande nämnda
underofficerskorpraler och korpraler, torde fordran på, att krigstjänstgöringen
skall omfatta minst sex månader i en följd, icke höra uppställas.
Icke heller synas skäl föreligga för att, såsom marinförvaltningen
föreslagit, med avseende a meniga värnpliktiga bestämma, att
den ifrågasatta ersättningen skall utgå endast för den del av tjänstgöringstiden,
som överskjuter två månader. Går man nämligen ut från,
att meniga värnpliktiga bör med hänsyn till förhandenvarande förhållanden
tillerkännas en särskild gottgörelse under förutsättning av en längre

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 137 hult. (År 159.) ;>

18 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 159.

tids val vitsordad krigstjänstgöring, lärer ock ett sådant betraktelsesätt
följdriktigt leda till, att denna gottgörelse bör utgå för tjänstgöringstiden
i dess helhet.

Beträffande storleken av den ifrågasatta ersättningen till meniga
värnpliktiga under den pågående mobiliseringen har jag icke något att
erinra mot myndigheternas förslag om bestämmandet av denna gottgörelse
till 10 kronor för månad. Härigenom skulle den menige värnpliktiges
månatliga avlöningsförmåner under den angivna förutsättningen
av minst sex månaders väl vitsordad krigstjänstgöring från och med
år 1916 uppgå till 15 kronor (krigslön) + 10 kronor = 25 kronor eller
ett belopp, ungefärligen motsvarande menig värnpliktigs krigslön enligt
tidigare gällande bestämmelser (24 kronor 30 öre). Jämväl den av marinförvaltningen
framhållna omständigheten, att proportionen mellan krigslönebeloppen
för underofficerskorpraler, korpraler och meniga enligt förordningen
den 11 juni 1915 komme att bibehållas, sedan såväl underofficerskorpraler
som korpraler och meniga erhållit sålunda föreslagen
särskild ersättning, talar för ersättningens fastställande till detta belopp.
Till åskådliggörande härav torde tjäna följande sammanställning:

Krigslön per
månad enligt
förordnin-gen den 11
juni 1915.

Föreslagen sär-skild ersättning,
att under vissa
villkor utgå
per månad.

Summa

avlönings-

förmåner

per

månad.

Efter den 31 juli 1915 konstituerad underofficers-

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

korpral.........................................................

37

50

25

—

62

50

Efter deri 31 juli 1915 konstituerad korpral .........

30

—

20

_

50

__

Menig värnpliktig för tid efter den 31 december 1915

15

—

10

—

25

—

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 2 innevarande mars
föreslagit, att såsom villkor för åtnjutande av den sålunda till värnpliktiga
underofficerskorpraler, korpraler och meniga ifrågasatta ersättningen
skulle föreskrivas, att denna ersättning jämte av de värnpliktiga
åtnjuten krigsavlöning icke finge för månad överstiga de belopp, som
utginge till stamanställd personal av motsvarande tjänstegrad vid Karlskrona
station.. Dessa belopp utgöra resp. 84, 51 och 40 kronor för
månad. Härvid hava de meniga värnpliktiga med hänsyn till den utbildning,
de under sin fredstjänstgöring såsom värnpliktiga erhållit,
ansetts böra jämnställas med stamanställt manskap i 3:e lönegraden. Då

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr låt). 19

emellertid på grund av do i förordningen den 11 juni 1915 väsentligt
reducerade krigslönebeloppen för här ifrågavarande värnpliktiga ett sådant
överskridande numera icke i något fall kan äga rum, torde den ifrågasatta
bestämmelsen såsom överflödig kunna utelämnas.

Vidare bär marinförvaltningen erinrat att, vid bifall till ämbetsverkets
förslag, till underofficerskorpral eller korpral konstituerad värnpliktigs
kontanta avlöningsförmåner icke längre komme att stå i proportion
till de avlöningsförmåner, till underofficer konstituerad värnpliktigäger
uppbära enligt den i § 11 av förordningen den 11 juni 1915 intagna
lägre tariffen. Jämlikt denna tariff utgår krigslön till konstituerad
flaggunderofficer med 60 kronor och till konstituerad underofficer av. 2:a
graden med 45 kronor, allt för månad räknad. Enligt vad jag inhämtat,
bär emellertid av anledning, att underofficerskorpraler i allmänhet
fullgöra samma tjänst som underofficer, under den nu pågående
mobiliseringen endast i sällsynta undantagsfall (vid Karlskrona station
2, vid Stockholms station 1 fall) inträffat, att värnpliktiga konstituerats
till underofficerare, och när detta skett, har den sålunda konstituerade
endast kortare tid fullgjort krigstjänstgöring. Då följaktligen den påpekade
omständigheten icke äger någon nämnvärd praktisk betydelse,
torde man i detta sammanhang kunna bortse från densamma.

Vad slutligen beträffar de kostnader, som föranledas av de utav mig
i det föregående gjorda framställningarna, har jag icke något att erinra
mot grunderna för de av marinförvaltningen i sådant hänseende verkställda
beräkningarna. Enligt dessa beräkningar skulle kostnaderna under åren
1915 och 1916 uppgå till ett belopp av 136,000 kronor utöver den av
1915 års riksdag anvisade summan av 75,000 kronor. Då marinförvaltningens
beräkningar äro uppgjorda under förutsättning att det angivna
antalet värnpliktiga komme att åtnjuta särskild ersättning för hela den
tid under åren 1915 och 1916, då de äro inkallade till mobiliseragstjänstgöring,
torde anledning icke föreligga att beräkna kostnaderna till
högre belopp på grund därav, att jag, i olikhet med marinförvaltningen,
ansett ersättningen till ifrågavarande värnpliktiga böra utgå även för
de två första månaderna av tjänstgöringstiden.

Då den här ifrågasatta särskilda ersättningen till vissa värnpliktiga
innebär en av flottans mobilisering förorsakad avlöningsförbättring, lärer
det vara principiellt riktigast, att de därmed förbundna kostnaderna, i
likhet med andra utgifter för upprätthållandet av neutralitetsvakten, av
marinförvaltningen förskottsvis bestridas för att sedermera anmälas till
ersättande.

20

Katigt. May.ts Nåd. Proposition Nr 159.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

dels att flottan tilldelad värnpliktig, som efter den 31 juli 1915
konstituerats till underoflicerskorpral eller korpral i flottans reserv, ävenspm
flottan tilldelad menig värnpliktig må, därest han efter inkallelse
till tjänstgöring under nu pågående mobilisering med gott vitsord fullgjort
eller kommer att fullgöra tjänst minst sex månader, erhålla särskild
ersättning:

underoflicerskorpral med 25 kronor i månaden för den tid, han
tjänstgjort i denna egenskap;

. korpral med 20 kronor i månaden för den tid, han tjänstgjort i
denna egenskap, i den män särskild ersättning ej redan på grund av
nådiga brevet den 18 juni 1915 till honom utgått; samt

menig värnpliktig med 10 kronor i månaden för tjänstgöringstid
efter den 31 december 1915;

_ dels ock att de kostnader, som föranledas av bifall härtill, må av
marinförvaltningen förskottsvis bestridas av omhänderhavande medel för
att framdeles anmälas till ersättande.

Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid
detta protokoll fogad bilaga utvisade.

Ur protokollet:

Gustaf Norblad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.