Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 148.
1
Nr 148.
Kung!. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående gottgörelse
till aktuarien i Svea hovrätt Gustaf Liliequist och
aktuarien i Göta hovrätt Edouard Klinghammer för
minskade inkomster; given Stockholms slott den 25
februari 1916.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå riksdagen
medgiva, att till en var av aktuarien i Svea hovrätt Gustaf Liliequist
och aktuarien i Göta hovrätt Edouard Klinghammer må såsom gottgörelse
för den minskning i med tjänsten förenade inkomster, som tillskyndas
honom genom införandet av den nya lagen om rätt domstol i
vissa mål och ärenden angående frälsemän, årligen från och med år 1917,
så länge han kvarstår i sin befattning som aktuarie, av statsmedel utgå
ett belopp, beräknat efter medeltalet av den inkomst han visar sig hava
under åren 1912—1916 åtnjutit i provision å stämplar till bouppteckningar
och testamenten efter frälsemän och ofrälse ledamöter i Svenska
akademien. .
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Berndt Hasselnöt.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 127 käft. (Nr 148.)
1
2
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 148.
t
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 25 februari 1916.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anförde:
»Enligt hittills gällande föreskrifter skola bouppteckningar och
testamenten efter frälsemän och ofrälse ledamöter i Svenska akademien
för inregistrering eller bevakning ingivas till vederbörande hovrätt, där
ock föreskriven stämpelbeläggning verkställes.
I enlighet med nådig proposition (nr 28) till innevarande års
riksdag har emellertid riksdagen numera antagit lag om rätt domstol i
vissa mål och ärenden angående frälsemän. Enligt denna lag, som är
avsedd att träda i kraft den 1 januari 1917, komma bouppteckningar och testamenten
efter frälsemän och Svenska akademiens ofrälse ledamöter att från
och med år 1917 icke längre ingivas till hovrätt utan till vederbörande
underrätt.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 148.
Eu följd härav blir, att de tjänstemän i hovrätterna, som äro
stämpelförsäljare, komma att gå miste om dem enligt stämpelförordningen
tillkommande provision å de belopp, för vilka stämplar till nu ifrågavarande
handlingar av dem försålts. Med anledning härav meddelade
jag, när jag den 2 juli 1915 inför Eders Kungl. Maj:t anmälde ovanberörda
lagförslag, att aktuarien i Göta hovrätt Edouard Klinghammer
i egenskap av stämpelförsäljare väckt fråga om ersättning för den
minskning i stämpelprovision, som han komme att få vidkännas i nu
nämnt avseende. Jag framhöll därvid jämväl, att eu liknande fråga
uppstode i avseende å en aktuarie i Svea hovrätt och seki eteraren i
hovrätten över Skåne och Blekinge, samt anhöll att framdeles fa underställa
Eders Kungl. Maj:t förslag till de åtgärder, som härav kunde påkallas.
Efter verkställd'' utredning får jag nu ånyo anmäla denna fråga
inför Eders Kungl. Maj:t.
Förutom från Klinghammer har framställning om ersättning för
mistad provision inkommit jämväl från aktuarien i Svea hovrätt Gustaf
Liliequist, varemot sekreteraren i hovrätten över Skåne och Blekinge
Louis Ljungberg under hand förklarat sig ej göra anspråk på dylik
ersättning, enär han hade för avsikt att inom en snar framtid begära avsked
från sin befattning.
Då den från och med år 1910 gällande nya aylöningsstaten för Ang. er,
hovrätterna fastställdes av Kungl. Maj:t, förklarades tillika, att de förut- ariett Q.
varande innehavare av befattningar i hovrätterna — frånsett notarie- Liliequist.
befattningarna — vilka, oaktat därtill berättigade, icke före viss numera
förfluten dag anmälde, att de ville underkasta sig den nya staten med
därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunde
därtill förbindas, skulle bibehållas vid dem dittills tillkommande avlöningsförmåner.
Bland de tjänstemän, som förklarade sig icke vilja ingå på den
nya lönestaten, var Liliequist. Denne har nu i en till Svea hovrätt
ingiven skrift meddelat, att stämpelavgiften för bouppteckningar och
testamenten efter frälsemän och med dem likställda uppgått till i medeltal
omkring en halv million kronor för år, att han enligt gällande författning
härför uppburit provision, som enligt företedd uträkning i
medeltal för vart och ett av åren 1911—1915 belöpt sig till 2,456
kronor 69 öre, samt att, då det torde vara överensstämmande med
billighet, att gottgörelse av allmänna medel tillerkändes honom för den
förlust, som genom förändrad lagstiftning kunde honom tillskyndas,
4 Käng!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 148.
Liljequist anhölle, att hovrätten ville utverka sådan ersättning åt honom
med ett årligt belopp av 2,456 kronor 69 öre för- den tid han komme
att kvarstå i tjänsten.
I underdånig skrivelse den 31 december 1915 har Svea hovrätt, under
förmälan att hovrätten ansåge det vara av billighet påkallat att ersättberecmes
Liliequist för nu ifrågavarande minskning i inkomst,
emställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder i
sadant syfte.
ning till e. . ^ ovan nämnts har ersättning uti förevarande hänséende
Kling- payrkats jämväl av aktuarien i Göta hovrätt Klinghammer Denne
w™, vilken i motsats till Liliequist förklarat sig vilja underkasta sig den
nya lonestatens villkor och bestämmelser, har i en till Göta hovrätt
redan den 16 november 1912 ingiven skrift — under framhållande att
det syntes honom vara med rättvisa och billighet oförenligt att han
kort tid efter skedd lönereglering skulle lida en så betydlig minskning i
sina löneförmåner som den, vilken skulle bliva en följd av förevarande
forandrade lagstiftning — yrkat, att, i händelse berörda lagstiftning
komme till stånd, honom måtye tillerkännas ersättning för den förlust i
löneinkomster, som därigenom komme att tillskyndas honom.
Glöta hovrätt har i avgivet utlåtande tillstyrkt, att ersättning
måtte beredas Klinghammer för den minskning i löneinkomster, som
av nu nämnd anledning skulle komma att för honom uppstå.
Säj.'' 1ni. Därefter har Klinghammer med underdånig skrivelse den 3 januari
hammer. tyio overlamnat bevis därom, att honom tillkommande provision för stamplar
till bouppteckningar och testamenten under åren 1911—1915 upprätt i
medeltal för ar till. 862 kronor 76 öre; och har Klinghammer under
åberopande härav i sin berörda skrivelse yrkat, att honom måtte årligen,
till dess han inträder i pensionsåldern, tillerkännas 860 kronor
såsom ersättning för mistad stämpelprovision.
Statskontoret.
Statskontoret har i infordrat utlåtande av den 8 januari 1916 anfört:
Do tjänstinnehavare hos hovrätterna, vilka hade till åliggande att verkställa
beläggning med stampelpapper, komme givetvis att genom antagande av ifrågavarande
lag drabbas av en icke obetydlig minskning i inkomster av tjänsten, motsvarande
den provision, de för ifrågavarande stämpelförsäljning åtnjutit. Dessa
tjänstemän vore i Svea hovrätt ovannämnde Liliequist och i Göta hovrätt förutan
\^Dgh^er- > Liliequist hade icke ingått på den nya, från och med år
1910 gällande staten tor Svea hovrätt. Då han således kvarstode å äldre stat,
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 148. 5
syntes för honom icko förefinnas något uttryckligt stadgande om skyldighet att
underkasta sig förändring i avseende å avlöningsförmåner. Däremot hade Klinghammer
ingått på den nya staten för Göta hovrätt. Bland de villkor och bestämmelser,
som genom nådig kungörelse den 18 september 1909 stadgats för åtnjutande
av avlöningsförmåner enligt do nya staterna, föreskreves bland annat, att
den, som tillträdde ny avlöningsstat, skulle vara skyldig underkasta sig, efter Kung!.
Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunde
åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. På grund
härav syntes visserligen Klinghammer icko rättsligen kunna hava anspråk på ersättning
av statsmedel för vad genom ifrågavarande ändring kunde frångå honom i
extra inkomster, men det syntes dock statskontoret, som om sådan ersättning
billigtvis borde beredas även honom.
Ersättningarna, som syntes böra bestämmas att motsvara medeltalet av
sådan inkomst under de fem år, som komme att hava förflutit närmast före ändringens
ikraftträdande, eller — då den blivande lagen enligt förslaget förutsattes, träda
i kraft med ingången av år 1917 — sålunda för åren 1912 —1916, torde alltså icke
kunna nu till beloppen slutligen fastställas. Av sådan anledning syntes ej heller
lämpligen böra för ändamålet äskas något anslag. Med erinran om Kungl. Maj:ts
i sammanhang med framläggande för 1909 års riksdag av förslag till nya stater
för hovrätterna gjorda framställning om ersättning för vissa indragna sportler, ville
statskontoret därför hemställa, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att, under
förutsättning att omförmälda lagförslag bleve lag, medgiva, att till en var av Liliequist
och Klinghammer finge från och med år 1917, så länge en var av dem kvarstode
i sin nuvarande befattning, av statsmedel utgå gottgörelse, beräknad efter
medeltalet av den inkomst, en var av dem visades hava under femårsperioden 1912
—1916 åtnjutit i provision å stämplar till bouppteckningar och testamenten, som
till hovrätt ingivits på grund av nu gällande bestämmelser; och torde vad sålunda
kunde komma att bestämmas i ersättning få, på sätt i nådiga brev den 8 april 1910
föreskrivits i fråga om nyssberörda ersättningar för indragna sportler, av statskontoret
utanordnas av tillgängliga medel under förskottstitel för att sedermera
anmälas till ersättande.
Då förslag'' till deu från och med år 1910 gällande avlöningsstaten
för rikets hovrätter anmäldes inför Kungl. Maj:t, hemställde dåvarande
föredragande departementschefen, att Kungl. Maj:t täcktes beträffande
den sportelinkomst, som tillkom andra befattningshavare i hovrätterna än
notarierna, föreslå riksdagen, att i stället för sportler, som i sammanhang
med löneregleringen komme att indragas, skulle till tjänstinnehavare, som
ej ingått på nya lönestaten och ej lagligen kunde därtill förbindas, utgå
gottgörelse, beräknad efter medeltalet av den inkomst, tjänstinnehavaren
kunde anses hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast
förflutna tid, så vitt möjligt ej understigande fem år, därför denna inkomst
kunde utrönas. Sedan riksdagen bifallit det av Kungl. Maj:t i enlighet härmed
för riksdagen framlagda förslaget, fastställde Kungl. Maj:t i nådiga
brev den 8 april 1910 dylika ersättningsbelopp för aktuarien Liliequist
Föredragande
departementschefens
yttrande.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 148.
och sekreteraren Ljungberg, vilken senare även blivit kvarstående å
den äldre staten, samt meddelade föreskrifter därom, att nämnda sportelersättning
skulle utanordnas av tillgängliga medel under förskottstitel
för att sedermera anmälas till ersättande ävensom att ersättningen för
varje månad skulle vid månadens slut utbetalas till vederbörande hovrätt
på dess rekvisition. Kungl. Maj:t bär sedermera årligen till ersättande
av riksdagen anmält dessa förskott.
Genom Kungl. Maj:ts berörda beslut erhöll emellertid Liliequist,
såsom nämnt, ersättning allenast för de sportler, som i sammanhang med
löneregleringen frångingo honom, och bland dem ingick icke provisionen
å försålda stämplar. Då nu till följd av ändrad lagstiftning denna provision
till väsentlig del kommer att bortfalla, synes det mig, som om
Liliequist skulle äga berättigade anspråk på att erhålla gottgörelse även
för den förlust, han härigenom skulle lida. Med hänsyn till att riksdagens
medgivande inhämtades beträffande ersättning för de vid löneregleringen
indragna sportlerna, torde riksdagens samtycke nu böra
begäras i fråga om den ersättning, som bör tillkomma Liliequist för
ifrågavarande stämpelprovision.
Klinghammer befinner sig i en annan ställning än Liliequist. Han
torde på grund av gällande föreskrifter vara pliktig att utan ersättning
tåla inkomstminskningen. Emellertid synes det mig, som om — på sätt
statskontoret framhållit — starka billighetsskäl tala för att även Klinghammer
beredes ersättning i nu ifrågavarande hänseende.
Beträffande gottgörelsernas belopp torde vad statskontoret härutinnan
föreslagit lämpligen böra följas.
Den gottgörelse i nti förevarande avseende, som må bliva tillerkänd
ifrågavarande tjänstemän, torde, såsom fallet, är nied de likartade ersättningar
som redan utgå, kunna få av statskontoret utbetalas av tillgängliga
medel under förskottstitel för att sedermera anmälas till ersättande.
Vid meddelandet av de närmare föreskrifterna för gottgörelsens
utbetalande torde Kungl. Maj:t böra, i likhet med vad i förutberörda
nådiga brev den 8 april 1910 föreskrivits i fråga om däri omförmäld
ersättning, stadga skyldighet för Liliequist och Klinghammer att vid
semester eller annan tjänstledighet till vikarien avstå viss andel av nu
ifrågavarande gottgörelse.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att till en var av
aktuarien i Svea hovrätt Gustaf Liliequist och aktuarien i Göta hovrätt
Edouard Klinghammer må såsom gottgörelse för den minskning i med
tjänsten förenade inkomster, som tillskyndas honom genom införandet
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 148.
av den nya lagen om rätt domstol i vissa mål och ärenden angående
frälsemän, årligen från och med år 1917, så länge han kvarstår i sin
befattning som aktuarie, av statsmedel utgå ett belopp, beräknat ''efter
medeltalet av den inkomst, han visar sig hava under åren 1912—1916
åtnjutit i provision å stämplar till bouppteckningar och testamenten efter
frälsemän eller ofrälse ledamöter i Svenska akademien.»
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas nådig proposition i
ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
N. Beite.