Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

Nr 146.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om inskränkning i inmutning sr ätten; given Stockholms
* *

slott den 7 april 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om inskränkning i
inmutningsrätten.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 125 höft. (Nr 146.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i inmutningsrätten.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län må under tiden
intill den 1 oktober 1917 endast för kronans räkning inmutning ske å
kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehaves eller är till
boställe anslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1916.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 4 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anförde:

»Genom en under år 1902 utfärdad lag stadgades, att, intill viss
Jag under år 1903, inom Norrbottens län inmutning endast för kronans
räkning finge ske å kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehades
eller vore till boställe anslagen. Ifrågavarande provisoriska lagstiftning,
år efter år förnyad, utsträcktes år 1907 att avse även Västerbottens
och Jämtlands län. För närvarande gäller härutinnan lagen den
11 juni 1915 om inskränkning i inmutningsrätten, vilken lag avser tiden
intill den 1 oktober innevarande år.

Frågan om lämpligheten av ett upphävande av inmutningsrätten å
kronojord upptogs av Kungl. Maj:t år 1909, då för riksdagen framlades
propositioner, innefattande förslag till förändrade bestämmelser

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

beträffande tillgodogörandet av mineralfyndigheter å sådan jord. Sagda
förslag åsyftade ett definitivt upphävande av enskildas inmutningsrätt å
kronojord, icke blott inom de nämnda tre länen, utan i hela riket. Förslagen
innefattade vidare särskilda regler, avsedda att — sedan kronan,
efter inmutningsrättens bortfallande, blivit såsom jordägare berättigad
att fritt förfoga över fyndigheterna på sin mark — tillämpas beträffande
grunderna för förvaltningen av dessa fyndigheter. I fråga om gruvdrift
å kronojord skildes mellan rätten till undersökning (skärpning) och rätten
till tillgodogörande av fyndighet. Skärpningstillstånd skulle av en var
under vissa förutsättningar kunna vinnas genom anmälan hos vederbörande
bergmästare. Den, som erhållit skärpningstillstånd och vid
undersökning funnit fyndighet brytvärd, skulle vara berättigad att på
vissa villkor erhålla tillstånd att tillgodogöra sig fyndigheten (gruvdriftstillstånd).
Sådant gruvdriftstillstånd skulle gälla utan begränsning i
tiden, men med rätt för kronan att efter vissa år mot lösen återtaga
den upplåtna gruvan. För upplåtelsen skulle tillståndshavaren till staten
erlägga avgäld (royalty). Inom vissa, särskilt bestämda områden (statsgruvefält)
skulle rätt till skärpning eller gruvdrift icke kunna av enskilda
vinnas.

Omförmälda förslag, vilka vid 1909 års riksdag icke erhöllo någon
realitetsbehandling, blevo, efter ändring av vissa detaljer, ånyo framlagda
för 1910 års riksdag. Sammansatta lag- och jordbruksutskottet,
till vilket frågorna hänskötos, yttrade i avgivet utlåtande, att det syntes
utskottet, som om de principer, vilka kommit till uttryck i de nämnda
förslagen, vore i det hela tillfredsställande, och att utskottet alltså kunde
i huvudsak ansluta sig till det i förslagen innefattade nya systemet.
Emellertid ansåg utskottet en omarbetning av de framlagda förslagen ur
åtskilliga synpunkter erforderlig; och då en sådan omarbetning, av
såväl formell som materiell art, icke lämpligen kunde av utskottet verkställas,
avstyrktes bifall till de framlagda propositionerna i deras föreliggande
skick.

Sedan inom riksdagen uttalats den mening, att de föreslagna
bestämmelserna om statsgruvefält måtte, oaktat propositionerna i övrigt
ej kunde bifallas, vinna beaktande på det sätt, att statsgruvefält definitivt
undantoges från möjlighet att inmutas, samt frågan därför blivit
till utskottet återremitterad, blevo vid den slutliga behandlingen i kamrarna
bestämmelser i sådant hänseende antagna, men avslogos förslagen
i övrigt. — I den skrivelse, varmed riksdagens beslut i ärendet anmäldes,
var motiveringen avfattad i enlighet med utskottets hemställan.

Ifrågavarande lagstiftningsärende har under innevarande år ånyo

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 140.

upptagits till behandling, i det att Kungl. Maj:t, på min hemställan,
den 10 nästlidne mars uppdragit åt en kommitté att enligt vissa av
mig närmare angivna grunder verkställa dels en förnyad allsidig granskning
samt omarbetning av de för riksdagen år 1910 framlagda förslagen
till ordnande av frågan om tillgodogörande av mineralfyndigheter
å kronojord dels ock en revision av gruvestadgan. Då sagda
ärende sistnämnda dag av mig inför Kungl. Maj:t anmäldes, yttrade
jag i fråga om den blivande kommitténs uppdrag, att den skrivelse,
som av 1910 års riksdag till Kungl. Magt avläts med anledning av
förutnämnda för riksdagen framlagda propositioner, syntes innefatta en
förväntan, att Kungl. Maj:t ville dels låta företaga en förnyad allsidig
saklig granskning av de senast framlagda förslagen och dels låta förslagen
undergå en formell omarbetning i den av riksdagen angivna
riktning. Då alltså de grunder, på vilka de för 1910 års riksdag framlagda
förslagen vore byggda, synts riksdagen i huvudsak riktiga, och
någon anledning att övergiva dessa grunder sedermera icke tillkommit,
ansåge jag mig böra tillstyrka företagande av en granskning och omarbetning
av förslagen i enlighet med riksdagens mening. På grund
av vad vid ärendets behandling såväl i riksdagen som tidigare förekommit,
torde denna granskning särskilt böra omfatta frågan om den
nya lagstiftningens begränsning till vissa delar av landet, bestämmelserna
om royalty, inlösningsbestämmelserna samt de bestämmelser, som, för
möjliggörande av malmernas förädling inom landet i vidsträcktare mån
än förut, kunde vara av betydelse. Att vid nu antydda arbete gruve‘
stadgan skulle kunna helt lämnas å sido syntes mig omöjligt. Förut
berörda formella omarbetning skulle säkerligen visa sig nödvändiggöra
åtskilliga ingrepp i nämnda stadga. För övrigt hade under förevarande
ärendes behandling från många håll gjorts gällande, att gruvestadgan
vore i hög grad bristfällig och dess föreskrifter i synnerligt behov av
revidering. Att vid sidan av de nya bestämmelserna beträffande tillgodogörande
av fyndigheter å kronojord, vilka bestämmelser till stor del
kopierats efter gruvestadgans, ehuru med vissa modifikationer och förbättringar,
låta gruvestadgans bestämmelser kvarstå i sitt gamla bristfälliga
skick borde icke utan nödtvång komma i fråga. I samband med
förutnämnda granskning och omarbetning av ifrågavarande förslag torde
fördenskull böra företagas en revision av gruvestadgans bestämmelser
i syfte att, utan rubbande av de grunder, på vilka stadgan vilade, bringa
samma bestämmelser i närmast möjliga överensstämmelse med de stadgande^
som komme att upptagas i de omarbetade förslagen angående
fyndigheter å kronojord, samt i övrigt få till stånd de ändringar av

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

gruvestadgans bestämmelser, som efter utredning kunde finnas av behovet
påkallade.

Om vad sålunda i ärendet förekommit har jag i detta sammanhang
velat erinra. — Att vid en tidpunkt, då den nu tillsatta kommittén
står i begrepp att börja sitt arbete, lösgiva rätten till inmutning å
kronans ifrågavarande jord bör uppenbarligen icke ifrågakomma. Skulle
kommittén under sitt sysslande med hithörande frågor komma till den
uppfattningen, att inmutingsrätt å kronojord lämpligen bör, i någon
form, tills vidare upplåtas för enskilda, torde kommittén icke underlåta
att därom göra framställning, vilken då lärer bliva föremål för särskild
prövning.

I enlighet med vad jag nu anfört, torde det bestående provisoriska
förbudet mot inmutning, vilket, såsom förut nämnts, är gällande intill
den 1 nästkommande oktober, böra ånyo förlängas, och har jag fördenskull
låtit inom justitiedepartementet upprätta förslag till lag om inskränkning
i inmutningsrätten, enligt vilket lagförslag det nuvarande förbudet
mot inmutning utsträckes att gälla intill den 1 oktober 1917.»

Departementschefen uppläste därefter ifrågavarande lagförslag, av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande över
förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:
N. Beite.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i inmutningsrätten.

Härigenom förordnas som följer:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1916.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den
6 april 1916.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,
Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,
Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
4 april 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om inskränkning i inmutning srätten.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden Hjalmar Himmelstrand.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 146.

Utdrag av protokollet över justitiedepar temen tsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 7 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis.

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets
den 6 innevarande april avgivna utlåtande över det den 4 i samma
månad till lagrådet remitterade förslag till lag om inskränkning i inmutningsrätten;
och hemställde departementschefen, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes, med bifall därtill, Hans Magt Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 125 höft. (Nr 146.) 2