Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 140.

Nr 140.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående överlåtande
å staden Falun av kronans rätt till vissa områden
invid nämnda stad; given Stockholms slott den
24 mars 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att kronans rätt till de i punkten l:o) av det i statsrådsprotokollet
intagna kontraktsförslag mellan staden Falun och Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag omförmälda områden dels väster om Faluån med
en areal av 351.233 hektar och dels öster om Faluån och sjön Tisken
med en areal av 2.7 98 hektar må överlåtas å staden Falun mot en
köpeskilling av 118,470 kronor samt under de av departementschefen
enligt statsrådsprotokollet föreslagna villkor och förbehåll.

De till ärendet hörande handlingar och kartor skola tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand 119 höft. (Nr 140.)

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 140.

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WallenBERG,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

Med anledning av en utav enskild person verkställd inmutning av
två nära intill Stora Kopparbergs gruva vid Falun men utom gruvans
utmål belägna kopparmalmsskärpningar uppkom inemot mitten av 1800-talet tvist mellan Stora Kopparbergs bergslag och Falu stad angående
äganderätten till den mark, som vore belägen utom gruvans utmål men
inom stadens domsområde och ej ägdes av annan person. I denna tvist
uppträdde kronan såsom mellankommande part och yrkade, att jordäganderätten
till de malmskärpningar, som blivit eller kunde bliva å
marken uppfunna, matte förklaras tillkomma kronan. Genom dom den
21 december 1847 ogillade rådstuvurätten i Falun bergslagets anspråk,
i vad anginge det distrikt, som läge inom stadens vall, vilket område

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

funnes utmärkt med bokstäverna A—B—C—D å en av lantmätaren Thomas
Christersson år 1664 författad karta, och tillerkände staden äganderätt till
detta område, samt förklarade, beträffande det utanför vallen och bergslagets
gruveutmål, men inom området för stadens domsrättighet belägna
området, vilket funnes utstakat i Kungl. Maj:ts resolution den 15 maj
1652 samt liksom den mark, varå gruvan och staden vore belägna, i äldre
tider tillhört kronan, av närmare angivna skäl och med ogillande av bergslagets
talan även i denna del, att kronan borde anses såsom rätt ägare
till samma mark. Genom dom den 17 april 1850 gjorde Svea hovrätt
icke ändring i det slut, vari rådstuvurätten stannat, varefter hovrättens
dom fastställdes av Kungl. Maj:t i högsta domstolen den 24 februari 1857.

Sedan uppmätning och kartläggning av kronan sålunda tillhörig
mark ävensom av vissa enskildas ägor Härinom med mera verkställts
år 1879 av kommissionslantmätaren Daniel Kjellin, hemställde domänstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 augusti 1883 om försäljning
av kronomarken i skilda lotter och under de villkor i övrigt, nådiga
brevet den 29 maj 1874 bestämde. Bergslaget bestred, att dylik försäljning
finge äga rum, under anförande bland annat, dels att vissa
deiar av den sålunda till försäljning ifrågasatta marken tillhörde bergslaget,
och dels att vad anginge samma mark i övrigt bergslaget, även
om marken vore kronans, i allt fall ägde rätt att för gruvdriften i mån av
behov disponera densamma, varjämte bergslaget, för den händelse någon
förändring i det bestående ansåges böra åstadkommas, anhöll i^tt få lösa
området till skatte. I detta ärende avgavs utlåtande av kammar- och
kommerskollegierna, som i fråga om bergslagets rätt till ifrågavarande
mark anförde bland annat, att kollegierna hölle före, att genom Kungl.
Maj:ts resolution den 10 januari 1769, angående sättet för Störa Kopparbergslagets
och Falu städs åtskiljande, det uppmätta området, i den mån
det tillhörde kronan, redan blivit disponerat på sådant sätt, att någon
ny eller annan användning därav icke skäligen då borde ifrågasättas;
att berörda resolution innehölle dels i tredje punkten, att dispositionen
över strömmar och vattendrag vid Stora Kopparberget enskilt tillhörde
bergslaget, dels i tionde punkten att stadfästelse lämnades å bergslagets
gjorda förbehåll, att bergsmännen icke måtte bliva stängda ifrån
ler- och sandtäkter på vanliga ställen, evad de läge närmare eller längre
från hyttorna, samt att alla hyttor så inom stadens vall som stadens
territorium finge, utan hinder av magistraten, betjäna sig av de bekvämligaste
ställen till slaggst jäsning, vändrosthus och kallrostmurar; samt
att den rätt, som därigenom tillerkänts bergslaget, visserligen vore inskränkt
så till vida, som den endast avsåge användning av marken i

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

man av behov för vissa särskilda ändamål, men å andra sidan vore
obegränsad så till vida, som den sträckte sig över hela området, så att
bergslaget kunde för sina ifrågavarande ändamål anlita på bekvämligaste
ställen de delar, som funnes vara lämpligast. Därjämte framställde
kollegierna åtskilliga anmärkningar mot Kjellins uppmätning och hemställde
även, då det syntes ovisst, huruvida alla för enskilda personer
meddelade lagfarter å mark inom området grundade sig på förvärv av
verklig äganderätt, att undersökning härom skulle verkställas samt eventuellt
åtgärder vidtagas för att få kronans äganderätt till sådana områden
lagligen erkänd.

Störa Kopparbergs bergslags aktiebolag, såsom innehavare av
Stora Kopparbergs bergslags rätt, anhöll sedermera att för en sammanlagd
köpeskilling av 2,700 kronor få tillösa sig kronans rätt till en
huvudsaklig del av den å Kjellins karta inlagda marken. Jämväl staden
Falun gjorde framställning att få övertaga visst område dels mot skatteköpeskilling
och dels utan ersättning.

Genom beslut den 7 februari 1896 fann Kungl. Maj:t de gjorda
framställningarna för det dåvarande icke föranleda annan åtgärd än att
Kung). Maj:ts befallningshavande i Kopparbergs län anmodades att, förutom
verkställande av utredning i ett speciellt hänseende, låta undersöka,
huruvida de lagfarter, som beviljats å områden mellan stadens vall och
gränsen för stadens domsområde, ytterst vilade på behörig upplåtelse
under äganderätt från kronan såsom ursprunglig ägare till jordeu, samt
att, i den mån förhållandet befunnes icke vara sådant, vidtaga erforderliga
åtgärder i syfte att kronans äganderätt till samma områden bleve
lagligen erkänd.

Sedan därefter Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kopparbergs
län i skrivelse den 26 november 1903 till domänstyrelsen gjort framställning
därom, att den kronan genom ovanberörda dom den 24 februari
1857 tillerkända mark måtte varda för kronans räkning tagen i
besittning och förvaltad, överlämnade domänstyrelsen skrivelsen till
Kungl. Maj:t, som, efter kammarkollegiets hörande, den 30 september
1904 anbefallde befallningshavanden att låta genom lantmätare uppmäta,
kartlägga och beskriva hela ifrågavarande markområde med angivande
om och i vilken mån delar av detsamma disponerades av enskilda personer
eller på annat sätt samt att sedermera till Kungl. Maj:t inkomma
med den sålunda vunna utredningen och därvid tillika föreslå de vidare
åtgärder, vartill befallningshavanden funne omständigheterna föranleda.

Den sålunda anbefallda uppmätningen och kartläggningen verkställdes
efter erhållet förordnande åren 1905 —1908 av kommissionslant -

5

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 140.

mätaren 0. Bergström med gode män. Bergström har därvid i betänkandet
framhållit, att gränserna för såväl stadens domsområdo och stadens
vall som bergslagets gruveutmål tinge anses på grund av befintliga
kartor behörigen bestämda. Däremot förelåge osäkerhet angående gränserna
för den mark, som vid tiden för ovan omförmälda domslut behörigen
innehades av enskilda ägare, och vartill kronan alltså icke vore
ägare. Den närmast tidigare, befintliga kartan vore av år 1815 och denna
hade nu lagts till grund för förrättningen så till vida, som de å denna
karta såsom enskilda betecknade ägor insatts å kartan. Beträffande
mark, som möjligen mellan åren 1815 och 1857 kommit i enskild ägo,
borde åtgärder för varje fall företagas och åtskilliga uppgifter lämnades
till ledning härför. Av dessa framgår, att även efter år 1857 intagor
inom detta område i rätt stor utsträckning gjorts av enskilda personer.

Kungl. Maj:ts befallningshavande överlämnade med skrivelse den
3 maj 1909 till Ivungl. Maj:t ärendet tillhörande handlingar och kartor,
därvid befallningshavanden — under framhållande att, såvitt befallningshavanden
hade sig bekant, kronan icke hade någon direkt användning
för ifrågavarande, staten tillhörande område samt att befallningshavanden
trodde sig veta, att Fall! stad önskade förvärva området — ifrågasatte,
huruvida icke Kungl. Maj: t kunde finna lämpligt bemyndiga befallningshavanden
att träda i underhandling med staden rörande områdets överlåtande
till staden mot lämplig köpeskilling och sådana villkor i övrigt,
att de, som kunde visa sig äga laglig rätt till vissa delar av området,
kunde vara i denna sin rätt gent emot staden tryggade och de, som
av marken utan laga rätt men i god tro förvärvat delar till bostadsplatser
och dylikt, skulle till dessa delar mot skälig ersättning kunna
vinna äganderätt.

Domänstyrelsen anförde i infordrat utlåtande häröver bland annat,
att en försäljning av ifrågavarande marker, däremot styrelsen i sak ej
hade något att erinra, borde föregås av en särskild värdering, varvid
tillika syntes böra utredas, huruvida dessa marker borde i sin helhet nu
avyttras eller om det ej vore för kronan lämpligare att tillsvidare behålla
vissa delar av områdena och för det dåvarande försälja dels de
delar av dem, som med hänsyn till Falu stads utveckling under närmaste
framtiden kunde i första rummet behöva disponeras av staden,
och dels de områden av kronans marker, som redan intagits av enskilda
till bostadsplatser och dylikt.

Därefter fann Kungl. Maj:t genom beslut den 1 oktober 1909 gott
anbefalla domänstyrelsen att låta i den i fråga om försäljning av mindre
kronoegendomar stadgade ordning verkställa uppskattning av saluvärdet

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

å ifrågavarande marker, därvid ej mindre de områden, som då redan
intagits av enskilda till bostadsplatser och dylikt, än även de områden,
som med hänsyn till Fall! stads utveckling under den närmaste framtiden
i första rummet kunde anses erforderliga för staden, skulle särskilt för
sig värderas.

Den 2 december 1909 anmodade domänstyrelsen Kungl. Maj:ts befallningshavande
att föranstalta om den sålunda föreskrivna värderingen.

Innan denna värdering ägt rum, ingick Falu stad i skrivelse den
14 april 1910 till Kungl. Maj:t med framställning, att Kungl. Maj:t
och kronan måtte å staden överlåta sin rätt till ett område om 347.72 13
hektar, vars belägenhet och gränser närmare visades av en utav distriktslantmätaren
Teodor Andersson i anslutning till Bergströms karta upprättad
karta jämte utdrag av Bergströms beskrivning. Staden upplyste,
att densamma av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag erhållit medgivande,
att bolaget icke på grund av sin dispositionsrätt motsatte sig
markens förvärvande åt staden, mot skyldighet för staden att till
bolaget lämna visst vederlag. Området utgjordes till större delen av
synnerligen stenbunden eller försumpad mark, vars växtlighet blivit
genom e. k. roströk och av andra orsaker i det närmaste tillintetgjord.
1 och för sig vore därför marken av ringa värde. Staden hade förutsatt,
att den rättvisligen borde utan särskild ersättning få marken på
sig överlåten. Att förvärvet vore av vikt icke blott för staden såsom
sådan utan även från allmän ordningssynpunkt framginge därav, att
behovet av s. k. egna hem föranlett uppkomsten av eller förberedelser
till en oreglerad och olaglig byggnadsverksamhet på flera ställen inom
området. I händelse av bifall till stadens framställning ämnade staden
i avsevärd omfattning upplåta området för uppförande av egna hem
under äganderätt eller tomträtt. Därest staden icke kunde erhålla marken
kostnadsfritt, vore staden villig erlägga köpeskilling enligt samma grunder,
som bolaget erbjudit enligt uppgift i 1896 års nådiga brev.

Över denna framställning infordrades yttrande från domänstyrelsen.

Arealen av det av Falu stad sålunda begärda området har sedermera
befunnits så tillvida vara felaktigt uppgiven, att den rätteligen
utgör 351.2 33 hektar. Härförutom har staden numera begärt att få
ytterligare förvärva ett område öster om Faluån om 2.7 98 hektar.

Den av Kungl. Maj:t den 1 oktober 1909 anbefallda värderingen
verkställdes enligt erhållet förordnande av överjägmästaren W. Teden
jämte uppskattningsmän.

De värderade områdena upptagas i värderingsinstrumentet under
tre huvudavdelningar, nämligen: I, innefattande kronan tillhörig mark

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 14G.

vid Stennäset och väster om Faluån enligt 1815 års karta av A. Ehrenström
och 18G9—1870 års karta av I). Kjellin; II, omfattande mark
öster om sjön Tisken och Faluån, som enligt 1907—1908 års karta av
O. Bergström eventuellt äges av kronan; samt III, upptagande kronan
enligt 1815 års karta tillhörig mark vid Stennäset och väster om Faluån,
som å Kjellins karta av åren 1869—1870 jämte beskrivning upptagits
såsom varande i enskild ägo. Totalarealen och uppskattningsvärdet av
de särskilda avdelningarna utvisas av följande sammanställning.

Avdelning

Areal

hektar

Uppskattningsvärde,

kronor

Markvärde

Skogsvärde

Svimma

I

273.08 7

103,894.53

16,972.18

120,866.71

II

22.769

106,674.7 2

12,087.45

118,762.17

in

115.079

83,845.4 5

1,853.48

85.698.93

410.88 5

294,414.7 0

30,913.11

325,327.81

Över värderingen avgåvos yttranden av stadsfullmäktige och magistraten
i Falun, Kopparbergs stads- och landsförsamlingars kyrkostämma
samt ett stort antal enskilda personer.

Stadsfullmäktige i Falun tillsatte i ärendet särskilda kommitterade,
vilka i avgivet yttrande anförde, att stadens ovanberörda framställning
i april 1910 om markinköp icke avsåge någon del av de områden, som
inginge i Tedens avdelning II, men däremot nästan all den mark, som
upptoges under avdelningarna I och III, nämligen 351.233 hektar med
ett sammanlagt värde enligt Tedens uppskattning av 159,712 kronor
8 öre för marken och 18,825 kronor 66 öre för ståndskogen, tillhopa
178,537 kronor 74 öre. Denna summa syntes kommitterade redan i och
för sig med hänsyn till markens beskaffenhet och läge oskäligt hög och
hade erhållits därigenom, att å större delar därav satts ett markvärde av
icke mindre än 2,270 kronor för hektar. Därtill komme, att äganderättens
beräknade värde icke kunde utgöra utgångspunkt för bestämmande
av försäljningspriset, emedan kronans äganderätt vore i högst väsentlig
grad inskränkt dels av de rättigheter till hela området, som vore tillförsäkrade
Stora Kopparbergs bergslag, och dels därjämte av bergslagets
rätt till utmål för slaggvarp m. m. å en del av samma område. Om
kronan icke kunde eller ville till staden överlåta området med full dispositionsrätt
till detsamma, måste givetvis vid prisets bestämmande avsevärd
hänsyn tagas till berörda förhållande. I enlighet med kommitterades

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

hemställan beslöto stadsfullmäktige den 10 april 1913 att i anledning
av den verkställda värderingen förklara sig dels finna de enligt densamma
erhållna siffrorna vara alltför höga för att kunna läggas till
grund för en blivande köpeskilling dels ock villiga att genom kommitterade
upptaga underhandlingar med kronan om köpeavtals träffande
samt att avsluta överenskommelse med Stora Kopparbergs bergslags
aktiebolag.

Magistraten yttrade sig på samma sätt.

Av de enskilda personerna godkände ett rätt stort antal de föreslagna
värdena, under det andra förklarade sig ej kunna av handlingarna
bedöma det uppskattade värdet å deras tomter samt andra, under åberopande
av erhållen lagfart eller andra skäl, förklarade sig ej hava anledning
att avgiva yttrande i frågan.

Kungl. Majrts befallningshavande överlämnade med skrivelse den
15 oktober 1913 handlingarna i ärendet till domänstyrelsen och bifogade
då även en genom magistraten i Falun införskaffad utredning angående
lagfartsförhållandena å kronans ifrågavarande mark. Kungl. Maj:ts befallningshavande
anförde för egen del, att enligt inhämtade upplysningar
hade vid upplåtelser av lägenheter från enskild, inom eller i omedelbar
närhet av kronans ifrågavarande område belägen och därmed likartad
mark betingats och erlagts belopp, som vida överstege de jämlikt Tedens
uppskattning å intagorna belöpande värden. Utan hänsyn till en del i
ärendet hörda personers förklaring, att de å föreliggande värderingsinstrument
icke kunnat grunda något omdöme om det beräknade saluvärdet
å av dem intagna områden, syntes därför, då värderingen av
närliggande likartade områden blivit godkänd av vederbörande innehavare,
i allt fall Tedens uppskattning, såsom ingalunda för hög, böra läggas
till grund för intagornas prissättning vid försäljning.

Domänstyrelsen har med skrivelse den 4 maj 1915 överlämnat
samtliga ovanberörda handlingar ävensom styrkt utdrag av stadsfullmäktiges
i Falun protokoll den 26 mars 1915, utvisande att stadsfullmäktige
dels beslutat att hos Kungl. Maj:t göra ansökning om förvärvande av
mark åt staden på de villkor och i den omfattning, som angåves i mom.
1 av ett efter förda underhandlingar mellan staden och Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag upprättat förslag till kontrakt, dels ock för
sin del godkänt berörda kontraktsförslag.

Någon sådan direkt framställning till Kungl. Maj:t, som stadsfullmäktige
sålunda beslutat avlåta, har emellertid icke gjorts.

Det av stadsfullmäktige godkända kontraktsförslaget var av följande
lydelse:

9

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

»Emellan Falu stad, här nedan benämnd staden, ocli Störa Kopparbergs
bergslags aktiebolag, bär nedan benämnt bergslaget, har träffats följande avtal att
gälla i stället för ett mellan staden och bergslaget den 5 mars 1910 upprättat,
sedermera genom beslut av Falu stadsfullmäktige den 14 april 1910 kompletterat
kontrakt angående förvärvande frän Kungl. Maj:t och kronan av viss mark inom
Falu stad:

l:o) Staden förbinder sig att dels fullfölja sin ansökning om förvärvande från
kronan av den mark väster om Faluån, som i ovannämnda kontrakt avses, vilken
mark är å bifogade, med kontrahenternas underskrift försedda karta utmärkt med
dels grön och dels röd färg och innehåller i areal rätteligen 351 hektar 23 ar 30
kvadratmeter, dels ock till Kungl. Maj:t ingå med ansökning om förvärvande av de
ägofigurer öster om Faluån, vilka å kommissionslantmätaren O. Bergströms karta
av åren 1907 och 1908 över mark, som eventuellt äges av kronan och är belägen
utom stadens vall, men inom dess domvärjo samt öster om sjön Tisken och Faluån,
varav utdrag likaledes är detta kontrakt bifogat, äro betecknade med n:ris 93, 92,
91, 88, 86, 85, 84, 83, 82, 81, 81 a och 81b och innehålla i areal sammanlagt 2
hektar 79 ar 80 kvadratmeter.

Detta stadens åtagande gäller under förutsättning dels att köpeskillingen
icke kommer att överstiga etthundraadertontusen fyrahundrasjuttio (118,470) kronor,
dels ock att kronan i övrigt vid överlåtelsen icke fäster andra villkor än följande:

a) Staden anskaffar åt kronan bergslagets medgivande att avstå de enligt
innehållit i 1769 års resolution tillförsäkrade särskilda rättigheter, i vad dessa avse
dels öster om Faluån belägen mark, dels ock sådan väster om an belägen mark,
som enligt 1815 års karta innehaves av enskild ägare, dock med bibehållande av
bergslagets rätt till strömmar och vattendrag.

b) I fråga om den rätt bergslaget kan äga till det område, som staden förvärvar
från kronan, har staden att med bergslaget träffa överenskommelse.

c) Staden ikläder sig skyldighet att till de personer, som för närvarande
såsom kronans arrendatorer innehava mark inom det till förvärvande ifrågasätta
området, med äganderätt till skäligt pris överlata eller med tomträtt pa betryggande
villkor upplåta för bebyggande fullt tillräckliga tomter inom området, allt under
förutsättning att ansökning därom göres av vederbörande arrendatorer inom ett ar
från stadens förvärv av kronan.

2:o) Bergslaget förbinder sig att mot stadens ifrågavarande underdåniga ansökning
icke gorå någon som helst invändning samt att lämna kronan det här ovan
under mom. 1 punkt a) omförmälda medgivande, vilket anses hava förfallit, därest
stadens ansökning icke vinner nådigt bifall.

3:o) Så snart staden på de i mom. 1 angivna villkor förvärvat området, är
staden pliktig att till bergslaget mot en köpeskilling av 38,470 kronor överlåta dels
den mark väster om ån, som å den bifogade kartan är utlagd med röd färg och
enligt beskrivning innehåller i areal 103 hektar 51 ar 45 kvadratmeter, dels ock ovanuppräknade
ägofigurer öster om ån om sammanlagt 2.7980 hektar i areal, dock med
staden bibehållen rätt enligt de tidigare överlåtelseavtal, vilka träffats mellan staden
och bergslaget.

Denna köpeskilling jämte ränta därå efter 5 procent om året från den dag,
köpeskillingen av staden utgives till kronan, skall erläggas kontant.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 119 höft. (Nr 140.) 2

10

Kungl. Maj.ts Nåd■ Proposition Nr 140.

4:o) Bergslaget avstår med det i mom. 8 här nedan gjorda förbehåll från
all rätt till det å bifogade karta med grön färg utmärkta område, vilket alltså, i
den mån bergslaget kan vara ägare till detsamma, anses vara av bergslaget till
staden överlåtet, därest detta avtal i övrigt träder i tillämpning.

5:o) Av den mark bergslaget enligt mom. 3) här ovan förvärvar skall bergslaget
vara skyldigt att utan ersättning tillhandahålla staden vad i mån av kvarterens
bebyggande kan vara behövligt för gators och allmänna platsers utläggande
enligt nu gällande stadsplan. Vidare medgiver bergslaget såsom ägare av berörda
mark och det s. k. Krondiket, att staden såsom ägare av ovanför Krondiket belägen
mark skall äga för all framtid gällande rätt att anlägga och hålla öppen
utfartsväg från sistberörda mark till allmän väg inom Falu stads område, dock att
denna utfartsväg ej får skära Krondiket på mindre avstånd från dess sydöstra slutpunkt
än 400 meter samt att skada icke förorsakas å vare sig Krondiket eller
Drottning Margaretas dike.

(ko) Bergslaget skall, därest annan överenskommelse icke med vederbörande
träffas, vara skyldigt att mot skäligt pris, vilket i händelse av tvist bestämmes av
skiljemän, enligt lagen om skiljemän, dels överlåta den å extra jägmästaren Geetes
karta med 1 a betecknade tomten till ägaren av därå uppförda byggnader, dels ock
till andra personer, vilka enligt samma karta intagit tomter å det område, som
bergslaget enligt detta avtal kommer att förvärva, utgiva ersättning för å sådan
tomt uppförd byggnad och för den ökning i tomtens värde, som inträtt på grund av
det av tomtinnehavaren å tomten nedlagda arbete.

7:o) Bergslaget medgiver staden rätt att för ett blivande renhållningsverks
behov anknyta stickspår till den mellan Falu ättiksfabrik och Falu gruva belägna
delen av bergslagets till Tiskens mötesplats anslutna järnväg samt att för transporter
från och till renhållningsverket använda järnvägen, i den mån därigenom icke
inkräktas på bergslagets eget behov av järnvägens användande.

Renhållningsverk må icke av staden anläggas å den del av ifrågavarande
område, som är beläget mellan sjön Tisken och Bergslagernas järnväg.

8:o) Staden och bergslaget såsom fastighetsägare förbehålla sig å ömse sidor
för all framtid rätt att använda de vägar och andra trafikleder, som för närvarande
finnas å de i detta avtal omförmälda områden, varjämte bergslaget såsom ägare av
del i dessa områden samt ägare av Falu gruva jämte de till Falu kopparverk
hörande fastigheter förbehåller sig dels enahanda rätt till de kanaler, vattenledningar
och dammar, som finnas och för närvarande av bergslaget disponeras å de
delar av områdena, vilka icke bliva av staden till bergslaget överlåtna, dels ock rätt
att bortföra därå befintliga slaggvarp, därest bortförandet sker inom ett år efter
det staden meddelat bergslaget, att marken skall för något särskilt ändamål av
staden disponeras.

9:o) Bergslaget skall vara skyldigt att vidkännas alla de kostnader, som med
lagfart å dess eventuella fång bliva förenade, samt att ersätta staden en tredjedel
av stämpelavgiften å stadens fång från kronan.»

För egen del har domänstyrelsen i ovan berörda skrivelse den 4
maj 1915 anfört följande:

»Det måste, med hänsyn till Falu stads utveckling och särskilt det oefterrättlighetstillstånd,
som rått och fortfarande råder med avseende å intagande och

11

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

bebyggande av ifrågavarande områden, beträffande vilka dispositionsrätten i långt
ifrån alla fall kan sägas utan vidare vara ostridig, framstå såsom en angelägenhet
av stor vikt för staden att bliva satt i tillfälle att råda bot för missförhållandena;
och klart är, att snart ordnande av frågan är av nöden, på det att ej ökade svårigheter
skola uppkomma. En omständighet, som hittills mer än allt annat statt
hindrande i vägen för en förnuftig disposition av ifrågavarande kronomarker, är
tillvaron av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolags på 1769 års nådiga resolution
grundade rätt till slaggvarpsutmål, lertäkt med mera. Domänstyrelsen har därför
ansett sig böra utröna, huruvida ej i samband med ifrågasatt överlåtande till staden
av vissa delar av kronomarkerna eu uppgörelse skulle kunna träffas, varigenom
kronan åtminstone huvudsakligen skulle för de delar, som ej av denna överlåtelse
berördes, befrias från det hinder bolagets omförmälda rätt innebure; och har staden
åtagit sig att i händelse av godkännande av överlåtelse till staden anskaffa bolagets
medgivande att avstå de enligt innehållet i 1769 års resolution tillförsäkrade särskilda
rättigheter i vad dessa avse dels öster om Faluån belägen mark, dels cck
sådan väster om ån belägen mark, som enligt 1815 års karta innehaves av enskild
ägare, dock med bibehållande av bolagets rätt till strömmar och vattendrag. Visserligen
hade det varit önskligt, att medgivandet jämväl kommit att omfatta kronans
övriga mark väster om Faluån, men, då bolaget bestämt motsatt sig en sådan
begäran, har styrelsen måst låta den falla. Olägenheten härav synes dock vara av
skäligen underordnad betydelse i jämförelse med vad det lämnade medgivandet skulle
innebära. Nödvändigheten av att frågan om kronans ställning till bolaget först
ordnas och den ovisshet rörande äganderätten, som i åtskilliga fall föreligger beträffande
de av stadens framställning ej omfattade områdena, hava föranlett styrelsen
att nu avgiva förslag endast i den del av dispositionsfrågan, som beröres av stadens
framställning, sådan densamma numera, efter förda underhandlingar, föreligger i
huvudsak bestämd genom stadsfullmäktiges i Falun beslut den 26 mars 1915; och
är det styrelsens avsikt att framdeles, sedan nu föreliggande ärende vunnit sin
lösning och efter vidare utredning i äganderättshänseende, till Eders Kungl. Maj:t
avgiva yttrande och förslag rörande dispositionen av återstående områden.

Ågofigurerna å karta, arealer och vid värderingen åsätta markvärden för de
områden, stadens framställning avser, visas av vid denna skrivelse fogad tablå. I
denna har, med föranledande av uttalande från stadens ombud, icke intagits den
till 199 kronor 76 öre värderade ägofiguren nr 4 om 8.8 ar av området väster om
Faluån.

Av denna tablå, sammanställd med den verkställda värderingen av befintlig
ståndskog, framgår bland annat

att området väster om Faluån, innehållande en beräknad areal av 351.14S
hektar, åsatts ett saluvärde av sammanlagt 178,337 kronor 98 öre;

samt att ifrågavarande området öster om Faluån, innehållande en beräknad
areal av 2.798 hektar, åsatts ett saluvärde av sammanlagt 8,470 kronor.

I fråga om värdet å sistberörda område har erinran icke gjorts. Däremot
uttalade stadsfullmäktige i Falun å sammanträde den 10 april 1913, att de funne
saluvärdet å området väster om Faluån alltför högt för att kunna läggas till grund
för en blivande köpeskilling. Denna mening delades ock av magistraten i Falun.
Däremot har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande funnit prissättningen i fråga
skälig. Under förhandlingarna med domänstyrelsen har från stadens sida fram -

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr HO.

hållits att, även om det samma område åsätta saluvärdet kunde anses skäligt för
den oinskränkta äganderätten till området, avdrag därå borde ske med hänsyn till
dels — och huvudsakligen — det sätt, varpå Stora Kopparbergs bergslag utnyttjat
avsevärda delar av området, och dels även bergslagets på 1769 års nådiga resolution
grundade rätt i övrigt, vilka båda omständigheter syntes böra verka eu nedsättning
av saluvärdet till högst 100,000 kronor, på sätt närmare framginge av en avlämnad
promemoria med bilagor. Domänstyrelsen har ansett de av staden sålunda åberopade
omständigheterna, till vilka hänsyn icke torde hava tagits vid värderingen, böra
föranleda viss minskning av saluvärdet, dock ej till lägre belopp än 110,000 kronor.
Stadens representanter ställde sig väl till en början mindre villiga att hos staden
förorda en sålunda bestämd köpeskilling, men numera har staden gått med på eu
köpeskilling för området, bestämd i enlighet med vad nyss angivits.

Såsom underlag för förhandlingarna med staden har domänstyrelsen jämväl
uppställt kravet på skäligt tillgodoseende av hittillsvarande bebyggares på området
intressen i huvudsaklig överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
i skrivelsen den 3 maj 1909 därutinnan uttalade önskemål; och har staden
därvidlag förbundit sig att till de personer, som för närvarande såsom kronans
arrendatorer innehava mark inom området, med äganderätt till skäligt pris överlåta
eller med tomträtt på betryggande villkor upplåta för bebyggande fullt tillräckliga
tomter inom området, allt under förutsättning att ansökning därom göres av vederbörande
arrendatorer inom ett år från stadens förvärv från kronan. Denna förbindelses
ordalydelse synes icke medföra full trygghet för vederbörande arrendatorer
att få kvarbliva vid de platser, där de slagit sig ned; och torde i vissa fall en
ovillkorlig rätt till kvarboende omöjliggöra eller åtminstone avsevärt försvåra en
lämplig stadsplaneordning. Styrelsen anser dock, att arrendatorerna böra få sina
tomter företrädesvis förlagda till nuvarande platser. Att så skall ske i händelse
av ett förvärv från stadens sida lärer kunna förväntas, men torde jämväl böra
uttryckligen utsägas.

Mot stadens ifrågasatta förvärv av ett mindre område öster om Faluån har
domänstyrelsen icke heller något att erinra.

Domänstyrelsen får följaktligen i underdånighet — under framhållande av
angelägenheten, med hänsyn ej mindre till fördelarna av att nu föreliggande fråga
snarast möjligt bringas till avgörande än även till att under nuvarande förhållanden
en definitiv disposition av återstående kronomarkerna knappast kan åvägabringas
utan särskild överenskommelse med Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, av att
frågan om stadens förvärv av kronans rätt till ansökta områdena om möjligt avgöres
under innevarande år — hemställa, att Eders Kungl. Maj:ts och kronans rätt
till dels ifrågavarande område väster om Faluån om 351.145 hektar och dels ifrågavarande
område öster om Faluån om 2.7 9 8 hektar måtte å Falu stad överlåtas
mot en köpeskilling av 118,470 kronor och under följande villkor och förbehåll,
nämligen :

att områdena tillträdas omedelbart vid köpeavtalets träffande, då ock köpeskillingen
erlägges;

att staden ikläder sig kronans rättigheter och skyldigheter gent emot nuvarande
arrendatorer inom områdena;

att Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag genom skriftlig avhandling, för
egen del och för gruvorna vid Falun, avstår de enligt innehållet i 1769 års nådiga

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

resolution tillförsäkrade särskilda rättigheter, i vad dessa avse dels öster om Fal lian
belägen mark, dels ock sådan väster om ån belägen mark, som enligt 1815 års
karta innehaves av enskild ägare, dock med bibehållande av bolagets rätt till
strömmar och vattendrag;

alt staden ikläder sig skyldighet att till de personer, som för närvarande
såsom kronans arrendatorer innehava mark inom de till förvärvande ifrågasatta
områden, med äganderätt till skäligt pris överlåta eller med tomträtt på betryggande
villkor upplåta för bebyggande fullt tillräckliga tomter inom området företrädesvis
på platser, som för närvarande av dem innehavas, allt under förutsättning att
ansökning därom göres av vederbörande arrendatorer inom ett år från stadens
förvärv från kronan;

samt att staden skall vara pliktig ensam bestrida alla med köpet förenade
kostnader.»

Med anledning av vad domänstyrelsen sålunda anfört, anbefalles
Kungl. Maj :ts befallningshavande att infordra stadsfullmäktiges yttrande.
Sedan utsedda kommitterade upplyst, att den av domänstyrelsen uteslutna
ägofiguren nr 4 om 8.8 ar av området väster om Faluån visserligen
en gång antagits tillhöra Bergslagernas järnverksaktiebolag och icke
kronan, men att det sedermera utrönts, att den icke tillhörde nämnda
bolag utan vore likställd med övrig i stadens ansökning avsedd mark,
vadan detta missförstånd nu borde rättas och ägofiguren ingå i försäljningen
till staden, beslöto stadsfullmäktige den 28 februari 1916 att
dels hemställa, att stadens markförvärv måtte, på sätt stadsfullmäktige
åsyftat, få omfatta den i domänstyrelsens skrivelse den 4 maj 1915
omförmälda ägofiguren nr 4 och att det av domänstyrelsen ifrågasatta tilllägget
i Stora Kopparbergs bergslags utfästelse rörande dess rättigheter
enligt 1769 års resolution måtte, om ett tillägg ansåges nödvändigt,
erhålla följande lydelse: »för egen del och för de till Stora Kopparberget
hörande koppargruvorna vid Falun», dels ock förklara sig i
övrigt icke hava något att erinra mot de villkor och förbehåll, som av
domänstyrelsen med avseende å det ifrågasatta markförvärvet blivit uppställda
i styrelsens nämnda skrivelse.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet har i utlåtande den 6
mars 1916 med överlämnande av protokoll angående stadsfullmäktiges
sistnämnda beslut för egen del anfört följande:

»Ehuru Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande på grund av de skäl, som
Eders Kungl. Majrts befallningshavande andragit uti sin den 15 oktober 1913 till
Eders Kungl. Maj:ts domänstyrelse avlåtna skrivelse, fortfarande, även med hänsyn
till vad som till stöd för en motsatt åsikt åberopats, anser de av överjägmästaren
W. Teden kronans ifrågavarande markområden åsätta värden icke vara för högt
beräknade, vill Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, med beaktande av den stora
betydelse,5 som denna frågas snara lösande äger såväl för ett stort antal enskilda
personer som staden Ealun, icke vidare motsätta sig, att de till förvärv av Falu

Departements chefen.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

stad ifrågasatta områden, utgörande väster om Faluån — inberäknad ägofiguren
nr 4 om 8.s ar — sammanlagt 351.2 3 3 heklar och öster om samma vattendrag
2.7 9 8 hektar, upplåtas för den emellan Eders Kungl. Maj:ts domänstyrelse och Falu
stad avtalade köpeskilling 118,470 kronor.

Vad angår de av Eders Kungl. Maj:ts domänstyrelse för försäljningen i
övrigt ifrågasatta villkor och förbehåll tillåter sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
underdånigst erinra:

Enligt moment 6:o i det mellan Falu stad och Stora Kopparbergs bergslags
aktiebolag föreliggande kontraktsförslag skall det åligga bolaget att, därest annan
överenskommelse icke med vederbörande kan träffas, mot skäligt pris, vilket i
händelse av tvist bestämmes av skiljemän, enligt lagen om skiljemän, dels överlåta
den å extra jägmästaren E. Geetes karta med 1 a betecknade tomten till ägaren
av därå uppförda byggnader, dels och till andra personer, vilka enligt samma karta
intagit tomter å det område, som bergslaget enligt detta avtal kommer att förvärva,
utgiva ersättning för å sådan tomt uppförd byggnad och för den ökning i
tomtens värde, som inträtt på grund av det av tomtinnehavaren å tomten nedlagda
arbete.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts domänstyrelses förslag skall Falu stad ikläda sig
skyldighet att till de personer, som för närvarande såsom kronans arrendatorer
innehava mark inom de till förvärvande ifrågasatta områdena, med äganderätt till
skäligt pris överlåta eller med tomträtt på betryggande villkor upplåta för bebyggande
fullt tillräckliga tomter inom området företrädesvis på platser, som av
dem för närvarande innehavas, allt under förutsättning att ansökning därom göres
av vederbörande arrendator inom ett år från stadens förvärv från kronan.

Utan att vilja draga i tvivelsmål, att Falu stad gent emot de personer,
vilka komma att direkt från staden förvärva områden å ifrågavarande mark, skall,
därest vid en blivande reglering av området en innehavd tomt måste utbytas mot
annan plats, i avseende å ersättning till vederbörande för å gamla tomten uppförd
byggnad och nedlagt arbete ikläda sig enahanda förpliktelse, som bolaget enligt
föreliggande kontraktsförslag åtagit sig, tillåter sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
ifrågasätta, huruvida icke till undvikande av skenet att vissa arrendatorer
komma att beredas särskilda fördelar, i blivande köpeavtal med Falu stad lämpligen
borde intagas en kontraktsförslagets 6:o moment andra punkt motsvarande
bestämmelse.

Vad slutligen angår det till förmån för Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag
gjorda förbehåll om bibehållen rätt till strömmar och vattendrag, torde i ett
blivande avtal böra uttryckligen framhållas, att förbehållet avser den rätt, som
bolaget uti ifrågavarande hänseenden för det närvarande lagligen äger.»

I likhet med samtliga myndigheter anser jag det särdeles önskligt,
att frågan om dispositionen av den kronan genom högsta domstolens
dom den 24 februari 1857 tillerkända mark invid staden Falun blir så
snart som möjligt avgjord. Det nuvarande tillståndet är i hög grad
ofördelaktigt för alla av frågan intresserade parter. Ehuru fullständig
utredning ännu ej kunnat åstadkommas beträffande vissa delar av området,
om vilka domänstyrelsen förmält sig framdeles ämna göra framställning,
vill jag därför tillstyrka, att frågan i den omfattning densamma
nu föreligger underställes riksdagens prövning.

15

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 140.

Genom de underhandlingar, som förts mellan domänstyrelsen, staden
Falun och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, synes mig en fullt
antaglig lösning av frågan hava ställts i utsikt. Jag kan icke finna,
att något bärande skäl föreligger att behålla dessa områden i kronans
ägo, men för staden och nämnda bolag är förvärvandet av desamma
påtagligen av stor betydelse. Det synes mig även vara en lämplig
anordning, att kronan överlåter sin rätt till området i dess helhet till
staden, som sedermera får enligt förslagskontraktet ordna sitt mellanhavande
med bolaget.

Vad arealen av området beträffar, bör påtagligen enligt numera
vunna upplysningar däri ingå även ägofiguren nr 4 å västra området,
så att hela detta försäljningsområde kommer att uppgå till 351.2 3 3 hektar.

Det mellan domänstyrelsen och staden överenskomna priset synes
mig visserligen ganska lågt. Åven om i Tedens värdering vissa delar
av området åsatts ett värde av 2,270 kronor för hektar — vilket i allt
fall för tomter strax utanför en i utveckling varande stad icke kan anses
högt, då det utgör blott 22.7 öre för kvadratmeter och omkring 2 öre för
kvadratfot — hava andra mycket stora delar knappast upptagits till
något värde. Det må vara sant, att genom förekomsten av slaggvarp
samt genom roströkens dödande inverkan på växtligheten med flera
omständigheter markvärdet måste för stora delar av området sättas lågt,
men jag kan knappast undgå att finna, att dessa omständigheter blivit
vid värderingen tillbörligen beaktade. Ätt jag icke desto mindre finner
mig nu böra tillstyrka antagandet av det av staden erbjudna priset, beror,
utom därpå att det synes mig vara av högsta vikt, att denna fråga snart
blir ordnad, på den omständigheten att de rättigheter, bolaget såsom
innehavare av det gamla bergslagets rätt har till visst begagnande av
området enligt 1769 års resolution, skäligen böra verka till sänkning
av värderingssumman. Jag biträder alltså förslaget att bestämma köpeskillingen
till 118,470 kronor.

Försäljningsvillkoren torde böra avfattas i enlighet med domänstyrelsens
förslag med det av stadsfullmäktige begärda förtydligandet
samt med tillägg och förtydligande i huvudsaklig överensstämmelse med
vad Kungl. Maj:ts befallningshavande förordat i sitt senaste utlåtande.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till de i punkten l:o) av ovanintagna kontraktsförslag
mellan staden Falun och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag
om förmälda områden dels väster om Faluån med en areal av 351.233
hektar och dels öster om Faluån och sjön Tisken med en areal av 2.798

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

hektar må överlåtas å staden Falun mot en köpeskilling- av 118,470
kronor samt under följande villkor och förbehåll, nämligen:

att områdena tillträdas omedelbart vid köpeavtalets träffande, då
ock köpeskillingen erlägges;

att staden ikläder sig kronans rättigheter och skyldigheter gent
emot nuvarande arrendatorer inom områdena;

att Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag genom skriftlig avhandling,
för egen del och för de till Stora Kopparberget hörande koppargruvorna
vid Falun, avstår de enligt Kungl. Maj:ts resolution den
10 januari 1769 tillförsäkrade särskilda rättigheter, i vad dessa avse
dels öster om Faluån belägen mark, dels ock sådan väster om ån
belägen mark, som enligt 1815 års karta innehaves av enskild ägare,
dock med bibehållande av den rätt till strömmar och vattendrag, som
bolaget för närvarande lagligen äger;

att staden ikläder sig skyldighet ej mindre att till de personer, som
för närvarande såsom kronans arrendatorer innehava mark inom de till förvärvande
ifrågasatta områdena, med äganderätt till skäligt pris överlåta
eller med tomträtt på betryggande villkor upplåta för bebyggande fullt
tillräckliga tomter inom områdena företrädesvis på platser, som för närvarande
av dem innehavas, allt under förutsättning att ansökning därom
göres av vederbörarde arrendatorer inom ett år från stadens förvärv
från kronan, än även att, därest vid blivande reglering av områdena
tomtinnehavare måste lämna av honom innehavd tomt och annan överenskommelse
med honom icke kan träffas, till honom utgiva ersättning med
belopp, som i händelse av tvist bestämmes av skiljemän, enligt lagen
om skiljemän, för å tomten uppförd, honom tillhörig byggnad och för
den ökuing i tomtens värde, som inträtt på grund av det av tomtinnehavaren
å tomten nedlagda arbete;

samt att staden skall ensam bestrida alla med köpet och lagfart å
fånget förenade kostnader.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga. . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Schlytern.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.