Kutigl. Maj:tx Nåd, Proposition Nr 135.
1
Nr 135.
Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen angående inköp av
övre och nedre klosterträdgården i Vadstena; given Stockholms
slott den 10 mars 1016.
Under åberopande av Iblanda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att för inköp av gårdarna och tomterna litt. OR och UR av
Munketrädgården inom Klosterkvarteret i Vadstena jämte byggnaderna å
dessa gårdar och tomter må av allmänna besparingarna å anslagen under
riksstatens åttonde huvudtitel användas ett belopp av 50,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 114 käft. (Nr 135.)
1
2
Kutig!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 135.
Inköp av övre
och nedre
klosterträdgården
i
Vadstena.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den I0
mars 1916.
Närvarande:
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Föredragande departementschefen, statsrådet Westman yttrade:
Av det gamla Birgittinerklostrets i Vadstena forna område med där
nu befintliga byggnader äger staten nunneklostret och tillhörande trädgård,
klosterkyrkan med klosterkyr kogården samt munkklostret jämte en mindre
del av den därtill hörande trädgården. Ifrågavarande byo-^nader hava av
staten upplåtits till användning för olika praktiska ändamål. Större delen
av vad som fordom bildade munkarnas trädgård är däremot i enskild ägo
och utgör två bebyggda fastigheter, kallade övre och nedre klosterträdgården.
I underdånig skrivelse den 2 november 1915 har vitterhets-, historieoch
antikvitetsakademien, med anledning av ett utav riksantikvarien väckt
förslag,. gjort framställning därom, att dessa nu i enskild hand befintliga
fastigheter, gårdarna och tomterna litt. OR och UR av Munketräd
-
lunigl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 135.
3
gärden inom Klosterkvarterct i Vadstena stad, måtte inköpas för statens
räkning; och har akademien tillika hemställt, att, i händelse köpet komnie
till stånd, föreskrift måtte lämnas, att ändringar inom det gamla klosterområdet.
, vare sig de gällde byggnaden eller trädgården, ej finge ske utan
akademiens hörande.
Riksantikvariens förslag i ämnet innchalles i eu till akademien avlåten
promemoria, varvid fogats, jämte andra handlingar, dels ett utdrag ur Vadstena
stadsplan, upptagande klosterområdet, dels ock kopia av en utav vice
koramissionslantmätaren G. W. Mtinning år 1897 upprättad »Karta över eu
del av f. d. Munketrä,dgården Lätt. OR och UR uti Wadstena stad» jämte till
kartan hörande beskrivning. Berörda utdrag ur stadsplanen torde för att underlätta
uppfattningen av det följande få såsom bilaga åtfölja detta protokoll.
1 sin nämnda promemoria har riksantikvarien anfört följande.
Det vore ej ofta, som enskilda svenska mäns och kvinnors verksamhet varit av
den betydelse, att de även utanför Sveriges gränser under århundraden påverkat
sinnena.'' Så vore likväl förhållandet med den heliga Birgitta. Desto mer vore därför
allt, som stode i samband med hennes verksamhet, väl värt att med pietet bevaras
och omsorgsfullt vårdas. Visserligen folie hennes livsgärning såsom stiftariuna av
klostersamfund inom etc område, som nutiden vore benägen att underskatta, men för
sin tid hade klostren varit av utomordentlig betydelse, och vår moderna kultur stode
i stor tacksamhetsskuld till dem. Birgittinerklostren utgjorde ingalunda något undantag
härifrån. Utom det i Vadstena av Birgitta grundade moderklostret hade dylika
till Brigittinerorden hörande institutioner funnits i följande länder: Norge, Danmark,
Finland, Tyskland, Holland, England, Belgien, Frankrike, Spanien, Portugal, Österrike
och Polen.'' Vad nu särskilt Vadstena kloster beträffade hade det utgjort en centralpunkt
för dåtidens andliga liv i Sverige. Dess bibliotek både omfattat omkring 4,000
volymer, vilket ju för medeltiden maste anses vara ett högst betydande antal; bär
hade. för så vitt riksantikvarien hade sig bekant, anlagts det första tryckeriet i Sverige,
bär hade delar av bibeln för första gången översatts på svenska, härifrån hade utgått
flera andliga upphyggelseskrifter avfattade pa vart modersmål. Munkarna och nunnorna
hade varit föregångare i allehanda konstfärdigheter och slöjd. Huru högt klostret
skattats av samtiden framginge bland annat såväl av de vallfärder, som under dess
blomstra)gstid dit företagits från nar och fjärran, som ock därav, att förnäma män
och kvinnor sökt sina gravplatser inom klostrets helgade murar; de hade väl ansett,
att ett heligare rum än detta ej funnes inom Sveriges gränser.
Att under senare delen av medeltiden de mäktige här i landet hållit flera möten
i Vadstena, torde hava berott icke på staden» betydelse utan fastmer på Birgittinerklostrets
stora anseende, ty dessa möten hade sammanfallit med klostrets blomstringstid.
Kloster verksamheten vore inom vårt land ett minne blott; desto angelägnare vore
det då, att ej alla minnen av denna verksamhet utplånades. I främsta rummet gällde
det därför att rädda vad som numera återstode av Birgittinerklostret i Vadstena, den
främsta klosteranläggningen i Sverige.
Det område, som den gamla minnesrika klosteranläggningen omfattat, funnes än
i dag markerat genom en till största delen kvarstående medeltida mur, den sa kallade
klostermuren. Av det forna klosterområdet ägde staten nunneklostret och den därtill
4
Knngl. Maj ds A ad. Proposition Nr 135.
börande trädgarden, klosterkyrkan med klosterkyrkogården samt munkklostret med en
mindre del av den därtill hörande trädgården. Av dessa byggnader vore för närvarande
nunneklostret med tillhörande trädgård upplåtet till Vadstena hospital såsom
sjukhus för kvinnliga patienter; klosterkyrkan disponerades, mot underhållsskyldighet
av Vadstena städs och S:t Pers församlingar; munkklostret användes av ÖstergötfandJ
lans landsting till vardanstalt för obotligt sjuka. Av munkarnas trädgård hade större
delen tidigare avsondrats till enskild man, och funnes å denna del flera boningshus
m in. Klostermuren kvarstode ännu till största delen kring detta område, fastän
delvis inbyggd såsom vägg mot gatan i en del där uppförda byggnader. Detta senare
område tillhörde nu E. O. Rengstrands stamhus.
Från kulturhistorisk synpunkt sett vore det i hög grad önskvärt, att det »anda
muromslutna klosteromradet i dess helhet komme i statens ägo, ty dä fornnnnnesvarden
vore ett erkänt statsintresse, borde ju deu omständigheten, att staten vore
ägare till klosteranlaggnmgarna, vara en garanti för att dessa ej ytterligare vandaliserades.
Komme däremot det Kengstrandska området att fortfarande vara i enskild
ago, innebure detta en synnerligen stor risk. Enligt uppgift av ordföranden i Vadstena
städs byggnadsnämnd både under de senare åren hyrorna i Vadstena visat tendens
otydlig grad stiga, och eu dylik hyresstegring följdes i regel av ökad
byggnadsverksamhet, basom av den bitogade planskissen framginge, sträckte si»- den
Kengstrandska tomten intill klosterkyrkogården och så nära intill kyrkan, att enskild
byggnadsverksamhet mycket väl kunde bliva utövad på ett sådant sätt, att både intrycket
av kyrkan och den historiska platsen i övrigt kunde tänkas taga väsentlig
skada darav. I händelse av stegrad byggnadsverksamhet inom samhället'' borde onektigen
de Kengstrandska tomterna med sina stora trädgårdsområden bliva ganska
begärligt Nar de nu i, följd av dödsfall skulle byta ägare, förelåge därför obestridiiöen
möjligheten, att enskild person kunde förvärva dem i spekulationssyfte för att
ur egendomarna draga högsta möjliga inkomst, och fara vore för handen, att detta
kunde ske pa ett satt, som skulle lända klosteranläggningen såsom historiskt minnesmarke
EU obotlig . skada. Denna anläggning vore dock ett av våra allra märkligaste
medeltida minnesmärken.
Da Birgittmerklostret i Vadstena varit av största betvdelse för vårt lands utveckling,
da gynnsamma omständigheter gjort, att det väsentligaste av denna klosteran
aggning ännu tunnes hvar, munkklostret visserligen påbyggt och nunneklostret
med till större delen andrad inredning, och då slutligen fara förelåge, att själva
klosteromradet kunde bliva ytterligare vandaliserat och därigenom eventuellt verka
storande pa omgivningarna, hade det synts riksantikvarien vara hans ämbetsplikt att
söka förekomma^ detta, vilket på ett fullt tryggande sätt torde kunna ske endast
genom statens återförvärvande av den nu i enskild ägo befintliga delen av klosteomradet.
Riksantikvarien meddelar vidare, att han i nu angivna syfte tratt i
förbindelse med innehavarna av den staten ej tillhöriga delen av klosterområdet,
nämligen E. O. Rengstrands stamhus, och i övrigt sökt att för
ett eventuellt köp utreda frågan. Resultatet av denna utredning vore
följande:
t-. Munkträdgården avsöndrade området hade av en Kengstrand år 1851
forvarvats genom ett med krigskollegiet verkställt byte mot stadsjord vid Tvcklinge
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 135.
till samma värde, llengstrand hade samma år erhållit lagfart på området. Detta utgjordes
enligt den av Miintzing upprättade kartan av fastigheterna gården och tomten
litt. Ull samt gården och tomten litt. OR av Munketrädgården inom klosterkvarteret,
kallade övre och nedre klosterträdgården.
Övre klostergården hade en areal av 7,172,4 g kvm. och vore med byggnader
senast taxerad till ett belopp av 29,000 kronor samt intecknad till 12,500 kronor, varav
belånats 9,000 kronor. Nedre klostergården hade en areal av 5,111,33 kvm. och vore
med byggnader senast taxerad till 22,000 kronor. Eu nu obelånad inteckning å 5,500
kronor vilade på fastigheten. Sammanlagda taxeringsvärdet utgjorde alltså 51,000
kronor. Stärbhuset hade, sedan det lyckats riksantikvarien att nedbringa anspråken,
förklarat sig vilja sälja hela området med byggnader och allt för ett pris av 65,000
kronor, och stode dess anbud intill den 1 juni 1916.
Att under nuvarande tryckta tider komma med ett förslag, att staten skulle inköpa
sagda område för det begärda priset, syntes riksantikvarien mindre lämpligt, men
om saken kunde bedrivas så, att det för staten endast bleve en penningplacering, där
staten åtnjöte minst 5 procent på de medel, staten nedlagt, vore ju frågan bragt i
ett sådant läge, att det väl ej ens under dessa tider kunde anses vara någon uppoffring
från statens sida. Riksantikvarien hade därför genom antikvarien Janse vänt
sig till personer, som kunde av en eller annan anledning vara intresserade för denna
fråga, och på sådant sätt lyckats åvägabringa, att tre personer med sällspord offervillighet
åtagit sig att av köpeskillingen betala ett belopp av tillhopa 15,000 kronor,
vadan staten skulle erhålla området med byggnader för 50,000 kronor, alltså för ett
pris, som något understege taxeringsvärdet. Den nettoinkomst i medeltal per år, som
egendomarna under senare år givit, utgjorde enligt stärbhusets i utdrag bifogade
räkenskaper 2,927 kronor 66 öre, vilken summa närmade sig 6 procent på den av
staten eventuellt betalade köpeskillingen.
För den händelse egendomarna skulle anses behöva genomgå reparation, hade
riksantikvarien anmodat en byggmästare i Vadstena att utreda kostnaderna för en
dylik. Byggmästaren i fråga, som vore nära förtrogen med förhållandena på orten
och där åtnjöte ett gott anseende, vadan hans beräkningar borde vara fullt tillförlitliga,
hade för reparation av båda egendomarna, på sätt framginge av en jämväl
bifogad handling, kommit till en summa av 12,783 kronor eller i runt tal 13,000
kronor.
Att den på egendomarna nedlagda kostnaden väl förräntade sig, framginge av
en vid riksantikvariens promemoria fogad, av byggmästaren uppsatt beräkning av
hyrornas storlek efter reparationen, vilken beräkning genomgåtts av ordföranden i
Vadstena stads byggnadsnämnd och blivit av honom bestyrkt. Den upptoge bruttoinkomsten
till 5,690 kronor, under det att den med nuvarande hyror beräknade inkomsten
utgjorde 4,050 kronor, under förutsättning att alla lägenheterna vore uthyrda,
vilket de på sista åren dock ej varit, förmodligen på grund av bristande underhåll.
Skatterna och brandstodsavgifterna för de båda gårdarna hade, i medeltal för
de tre sista åren, utgått med sammanlagt 327 kronor 62 öre. Då staten varken
betalade skatt för eller brandförsäkrade sin egendom, borde denna summa fråndragas
omkostnaderna, vilka för de tre sista åren uppgått till i medeltal 811 kronor 50 öre,
vadan statens årliga omkostnader bleve ej fullt 500 kronor. Lädes härtill hyran för
två rum åt en vicevärd och två rum åt gårdskarlar, en för övre och en för nedre
gården, vilken hyra efter 100 kronor för varje rum utgjorde 400 kronor, skulle alltså
av den beräknade bruttoinkomsten, 5,690 kronor, uppstå en nettovinst av 4,790 kronor
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 135.
Detta gjorde 7,6 procent på sammanlagda beloppet av inköpssumman och reparationskostnaderna,
63,000 kronor.
Då således enligt förestående utredning erbjöde sig ett tillfälle att till ett pris,
som understege taxeringsvärdet och i övrigt vore'' så lågt, att den köpeskilling, staten
eventuellt nedlade, väl förräntade sig, för statens räkning förvärva det enda av Birgittinerklostrets
gamla muromslutua område, som befunne sig i enskild ägo, föresloo-e
riksantikvarien, till förekommande av att detsamma utnyttjades i spekulationssyfte till
fördärv för det gamla minnesmärket och de omgivande minnesrika byggnaderna,
att vitterhetsakademien måtte ingå till Kungl. Maj:t med underdånig anhållan, att
Kungl. Maj:t ville i nådig proposition av 1916 år riksdag äska ett anslag å 50,000
kronor för inköpandet av ifrågavarande fastigheter.
Sedan akademien, såsom jag redan nämnt, överlämnat ärendet till
Kungl. Maj:t, har riksantikvarien i en till ecklesiastikdepartementet ingiven
skrift meddelat, att den del av köpeskillingen, 15,000 kronor, som skulle
tillskjutas av enskilda personer, funnes tillgänglig att av vitterhetsakademien
lyftas, så snart ifrågavarande inköp beslutits.
På grund av nådig remiss har kammarkollegium i ärendet låtit höra
magistraten i Vadstena samt inhämtat underdåniga, respektive den 15 och
den 20 december 1915 dagtecknade utlåtanden av domkapitlet i Linköping
och Kungl. Ma j ris befallningshavande i Östergötlands län, varjämte kollegium
den 30 december 1915 avgivit eget utlåtande i ärendet.
Magistraten har vid sitt yttrande fogat ett av två sakkunniga personer
den 8 december 1915 avgivet intyg, utvisande att dessa sakkunniga
uppskattat ifrågavarande fastigheter till ett sammanlagt värde av 70,000
kronor, och har magistraten för egen del förordat det ifrågasatta inköpet.
Aven domkapitlet och Kungl. Maj:ts befallningshavande hava tillstyrkt
bifall till den gjorda framställningen.
Kammarkollegium har beträffande det av riksantikvarien i hans förenämnda
promemoria uppgivna, av krigskollegium på sin tid föranstaltade
jordbyte, varigenom ifrågavarande del av munkträdgården avhänts Kungl.
Maj:t och kronan, anfört följande:
Detta jordbyte grundade sig på av Kungl. Maj:t i nådigt brev den 26 januari
1849 lämnat tillstånd. Åtgärden hade föranletts därav, att kurhusinrättningen i Vadstena
gjort hemställan om att inrättningen måtte få till promenadplats för däri intagna
patienter åt sig upplåten berörda till kurhuset angränsande trädgård, vilken i förening
med åtskilliga andra Vadstena krigsmaushuskassa tillhöriga lägenheter då innehades
å arrende av radmannen O. U. Rengstrand. Till vinnande av det med ansökningen
avsedda ändamalet hade det förslaget underställts Kungl. Maj:t, att Rengstrand skulle
av den utav honom arrenderade munkträdgården, vars sammanlagda areal uppgivits
utgöra 4 tunnland 2 kappland, utan nedsättning i arrendebeloppet i övrigt till inrättningen
avstå viss del av trädgården om en sammanlagd ytvidd av 1 tunnland 201/2
kappland mot det att han, å ena sidan, erhölle full ägande- och dispositionsrätt till den
återstående delen av trädgarden, innehållande 2 tunnland 13 */0 kappland, varå Reng
-
7
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 135.
strand, ehuru utan vederbörligt tillstånd, låtit uppföra byggnader av sten, men, å andra
sidan, skulle såsom ytterligare vederlag härför till krigsmanshuskassau avlämna till
värde, efter av lantmätare verkställd uppmätning och gradering, fullt motsvarande åkerjord,
belägen intill Tycklingen. Enligt uttrycklig bestämmelse skulle ock Rengstrand
genom det föreslagna bytet bekomma full ägande- och dispositionsrätt till den gamla
stenmuren, som lydde till den del av trädgården, han genom bytet erhöll, och på tre
sidor omslöte densamma.
Vad sålunda föreslagits hade blivit av Kungl. Maj:t genom berörda nådiga brev
godkänt.
Vidkommande själva saken finge kollegium, som funne starka skäl tala för önskvärdheten
av att ifrågavarande fastigheter av kronau återförvärvades, i underdånighet
hemställa, att därest den förevarande framställningen vunne Kungl. Maj:ts och riksdagens
bifall, köpets avslutande måtte uppdragas åt Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som torde höra tillika ombesörja fångets lagfarande för kronans räkning ävensom i
sinom tid för Kungl. Maj:ts övervägande anmäla frågan om fastigheternas framtida
förvaltning.
Slutligen har överintendentsämbetet uti infordrat underdånigt utlåtande
den 1 februari 1916 anfört, att ämbetet ansåge det högeligen önskvärt,
att ifrågavarande område återförvärvades åt statsverket, varjämte ämbetet
beträffande kostnaderna härför yttrat:
Ämbetet hade — efter att hava genom hos ämbetet tjänstgörande arkitekt på
platsen vunnit närmare kännedom om detta ärende — funnit de av riksantikvarien i
ämnet uppgjorda beräkningarna riktiga. Ifrågasättas1 kunde dock, huruvida man vid
beräknandet av de årliga utgifterna borde räkna med anställandet av mer än en gårdskarl.
Å andra sidan torde emellertid den gamla klostermuren fordra mer årligt underhåll,
än den under de senare åren fått. Till förverkligandet i sin helhet av riksantikvariens
förslag och beräkningar erfordrades emellertid, att hos riksdagen äskades
medel såväl till inköp av ifrågavarande område, 50,000 kronor, som till reparationer,
13,000 kronor. Om mindre avseende fästes vid att den ifrågasatta statsutgiften skulle
bliva en ur ekonomisk synpunkt fördelaktig penningplacering, torde anslaget kunna
inskränkas till allenast inköpskostnaden, 50,000 kronor, alldenstund de föreslagna reparationsåtgärderna
icke kunde betraktas såsom omedelbart behövliga för byggnadernas
bestånd, åtminstone icke beträffande byggnaderna å nedre klosterträdgården.
Såsom riksantikvarien i sin promemoria på ett övertygande sätt ådagalagt,
är det ett kulturhistoriskt intresse av största vikt, att den del av det
gamla Birgittinerklostrets område, som år 1851 kom i enskild ägo, nu återförvärvas
av staten. Det kan eljest befaras, att ifrågavarande fastigheter,
övre och nedre klosterträdgården, komma att utnyttjas på ett sätt, som
kan störande inverka på omgivande byggnader, framför allt på klosterkyrkan.
Därjämte bör särskilt beaktas, att till dessa fastigheter hör en
rätt stor del av den medeltida mur, som omslöt den minnesrika klosteranläggningen.
De ekonomiska förhållandena äro för närvarande visserligen icke Så -
ll epartementsehefen.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 135.
dana, att de medgiva utgifter, som skulle kunna undanskjutas. Jag skulle
därför, huru behj är tans värt syftet med det ifrågasatta inköpet än måste
anses vara, hava tvekat att nu göra någon framställning i ärendet, därest
detta icke förelåge i sådant skick, att förvärvet synes kunna ske utan
uppoffring från statens sida.
Genom enskilda personers offervillighet har en del av köpeskillingen
redan blivit täckt; för det återstående beloppet, 50,000 kronor, vilket är
något lägre än fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde, kräves anvisande
av statsmedel. Enligt vad den verkställda utredningen giver vid
handen, torde emellertid fastigheterna i sitt nuvarande skick kunna beräknas
lämna en inkomst av omkring 3,000 kronor för år, d. v. s. 6 procent
av de för inköpet erforderliga statsmedlen. Efter vidtagande av en del
reparationer till en beräknad kostnad av omkring 13,000 kronor anses
fastigheterna kunna lämna en årlig behållning av omkring 4,800 kronor,
motsvarande 7,6 procent av sammanlagda inköps- och reparationskostnaderna,
63,000 kronor. I ena liksom i andra fallet skulle sålunda det
kapital, som staten komme att nedlägga i fastigheterna, lämna en fullt tillfredsställande
avkastning.
Ehuru jag sålunda är beredd att förorda, att de för inköpet erforderliga
medlen ställas till förfogande, synes det mig dock böra undvikasatt
för ändamålet kräva anslag å riksstaten. Ifrågavarande belopp, 50,000
kronor, torde i stället böra med riksdagens medgivande få utgå från allmänna
besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde huvudtitel. Dessa
besparingar uppgingo vid 1914 års slut enligt rikshuvudboken till ett sammanlagt
belopp av 111,813 kronor 8 öre och hava sedermera enligt approximativ
uppgift ökats till 127,715 kronor 66 öre vid 1915 års slut.
Till bestridande av kostnaden för de ifrågasatta reparationerna, vilka,
såsom nämnt, beräknats kräva ett belopp av omkring 13,000 kronor,
torde inflytande hyresinkomster lämpligen böra användas. Skulle det på
grund av särskilda omständigheter visa sig önskvärt, att vissa reparationsarbeten
komma till utförande, innan ännu hyresmedlen därtill lämna tillgång,
torde det erforderliga beloppet kunna tills vidare förskjutas av tillgängliga
medel.
De vid fastigheterna häftande inteckningarna böra givetvis, därest
köpet kommer till stånd, snarast möjligt dödas.
I händelse av riksdagens bifall till det föreslagna inköpet torde jag
få vid ett kommande tillfälle yttra mig om fastigheternas framtida användning
och förvaltning samt sättet för deras bevarande.
Då det avgivna försäljningsanbudet icke är bindande längre än till
den 1 juni 1916, är det angeläget, att ärendet dessförinnan bringas till
slutligt avgörande.
9
Kungl. Maj As Nåd. Proposition Nr 135.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva.
att för inköp av gårdarna och tomterna litt. OR
och UR av Munketrädgården inom Klosterkvarteret i Vadstena
jämte byggnaderna å dessa gårdar och tomter ma
av allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens
åttonde huvudtitel användas ett belopp av 50,000
kronor.
Till denna departementschefens av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
i nåder lämna bifall; och skulle proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
C. Wilh. Hagman.
Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 1 sand. 111 höft. (Nr 135.)
o
Utdrag ur
Vadstena stadsplan
visande klosterområdet.
Det med. grönt vrarkeradr vig är
WL inköp föreslaget område.
Det vnö/i, utmärker medeltida,
klostermur.
Nunne -
klostret
Klosterkyrkan
Munlckl
t \\$L
Litt. OR.
om. STAB. LIT. ANST. STOCKH.