Kungl. Maj:t.‘i Nåd. Proposition Nr 124.
1
Nr 124.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående understöd
åt avlidne kronojägaren L. F. Engelmarks minderåriga
barn; giren Stockholms slott den 24 mars 191(1.
Under åberopande av Inlagd a utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att avlidne kronojägaren Lars Fredrik Engelmarks minderåriga
söner Uno Vilhelm, Ragnar Emanuel, Fritiof Alexander och Sixten Algot
må från allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd, envar till
belopp av 50 kronor, att utgå från och med år 1916 intill uppnådda 18
års ålder, med iakttagande att dessa understöd jämte den från civilstatens
änke- och pupillkassa till Engelmarks efterlämnade familj utgående pensionen
icke må tillsammans överstiga 270 kronor för år.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Jolian Beck-Friis.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 103 höft. (Nr 124.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
mars 1916.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde:
Med eget tillstyrkande yttrande har överjägmästaren i dåvarande
Luleå distrikt, Gustaf Cassel, den 27 oktober 1915 till domän styrelsen
överlämnat en framställning från jägmästaren i Gällivare revir, E. I.
Hammarberg, om önskvärdheten av att avlidne kronojägaren Lars Fredrik
Engelmarks änka, Maria Karolina Engelmark, född Johansdotter, vilken
ansåges leva under ekonomiskt betryck, måtte beredas någon förhöjning
i den pension av 100 kronor, som hon åtnjöte från civilstatens änkeoch
pupillkassa.
Domänstyrelsen har underställt detta ärende Kungl. Maj:ts prövning
och därvid anfört bland annat följande.
3
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
Krono]ägaren Engelmark, född den 9 juli 1837, hade antagits till
ordinarie kronojägare den 17 mars 1802, från vilken befattning han
jämlikt Kung! Maj ds beslut den 20 juli 1897 angående rätt till pension
och domänstyrelsens beslut den 23 augusti 1897 erhållit avsked med eu
årlig pension å allmänna indragningsstaten av 400 kronor och från och
med år 1911 en fyllnadspension av 100 kronor från det av riksdagen
beviljade förslagsanslaget till sådan fyllnadspension åt pensionerade kronojägare,
samt avlidit den 14 januari 1914, efterlämnande i sitt andra
gifte änka och 6 omyndiga barn. Pension till änkan hade därefter
utgått ur civilstatens änke- och pupillkassa med 100 kronor årligen.
I fråga om familjens levnadsomständigheter hade jägmästaren anfört
följande: »Engelmark har efter avskedstagandet såsom åbo brukat
en Baltiska trävaruaktiebolaget tillhörig mindre hemmansdel, bestående
huvudsakligen av mer eller mindre avlägsna ströängar i Juoikoma eller
Sjungbergets by, belägen 7 kilometer på sidan om landsvägen till Vittangi
och 22 kilometer från Gällivare kyrkoby. Han har därvid biträtts av,
förutom hustrun, en son från sitt första gifte.
Ankan har därefter tillåtits bruka hemmanet, på vilket hon nödtorftigt
underhållit sig och familjen, och har nämnde hennes styvson
varit henne behjälplig, till dess han sistliden vår avflyttade för att annorstädes
söka sig en bättre utkomst.
Ankan Engelmark är nu ställd inför utsikten att nödgas lämna sitt
hittillsvarande hem, då hon — ehuru en ovanligt arbetsam och duktig
kvinna — näppeligen lärer kunna ensam sköta hemmet, och då avkastningen
av jordbruket, som beräknas vinterföda 3 kor och några småkreatur,
ej heller är tillräcklig — ens med tillskott av pensionen å 100
kronor — att både föda familjen och avlöna en dräng.
I varje fall synes mig pensionen vara absolut otillräcklig att därpå
basera hennes och barnens uppehälle.
Då änkan Engelmark, efter allt att döma, går nöd till mötes under
nuvarande omständigheter, och då pensionsbeloppet icke torde stå i rimligt
förhållande till nu gällande levnadsomkostnader, får jag vördsamt
hemställa och föreslå, att kungl. styrelsen ville utverka en skälig förhöjning
i änkan Maria Karolina Engelmarks pension.»
Vederbörande överjägmästare hade framhållit, att Baltiska trävaruaktiebolaget,
vars hemman änkan Engelmark nu brukade, förklarat sig
icke hava något att anmärka mot det sätt, varpå egendomen av henne
hittills handhafts, och att förty intet hinder mötte för henne att där få
kvarbo, och hade överjägmästaren tillstyrkt jägmästarens hemställan om
förhöjning i änkan Engelmarks pension till samma pensionsbelopp, som
4 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 124.
enligt nuvarande bestämmelser utginge till änka med oförsörjda barn
efter kronojägare, som åtnjutit till sådan tjänstinnehavare nu utgående
avlö ni n gs form å n er.
Av ett av ordförandena i vederbörande fångvårdsstyrelse, kommunalstämma
och kommunalnämnd utfärdat intyg framginge, att änkan
Engelmark vore medellös och saknade möjlighet att själv försörja sig
och sina minderåriga barn samt att hon i sin hemort vore känd för en
i allo hederlig vandel.
Den pension, som enligt nu gällande bestämmelser utginge till
änka med ett eller flera pensionsberättigade barn efter en avliden krono-''
jägare, som i sin livstid åtnjutit till sådan tjänstinnehavare nu utgående
avlöningsförmåner, utgjorde jämlikt §§ 4 och 9 i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa den 21 december 1907 sammanlagt 270
kronor (180 kr. + 90 kronor för barnen). Den pension å 100 kronor,
som änkan Engelmark för närvarande uppbure, måste med hänsyn till
det nuvarande låga penningvärdet och de nu rådande dyra levnadsomkostnaderna
betecknas såsom alltför otillräcklig för att ens kunna
fylla de rimligaste krav på ett existensminimum. Domänstyrelsen har
därför med hänsyn till de ömmande omständigheter, vari familjen syntes
befinna sig, hemställt om beviljande till änkan Engelmark, så länge hon
levde ogift, av ett årligt understöd å 170 kronor intill dess det yngsta
barnet uppnått myndig ålder samt därefter av 80 kronor att utgå av
anslag under 10:de huvudtiteln eller, om hinder härför skulle möta, av
avkastningen från statens domäners fond.
Enligt ett av vedei-börande kyrkoherde utfärdat intyg efterlämnade
Engelmark vid sin död följande i andra giftet födda barn: Linnea Maria,
född den 25 maj 1895, Laura Amanda, född den 9 januari 1897, Uno
Vilhelm, född den 24 april 1900, Eagnar Emanuel, född den 26 juni
1902, Fritiof Alexander, född den 6 november 1904 och Sixten Algot,
född den 2 april 1910.
Till följd av remiss har statskontoret den 11 februari 1916 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid huvudsakligen anfört följande.
Enligt vad handlingarna gåve vid handen vore Engelmarks änka
och minderåriga barn i åtnjutande av pension från civilstatens änke- och
pupillkassa till belopp av 100 kronor. Pensionens låga belopp berodde
på att, då Engelmark redan år 1897 avgått från sin kronojägarbefattning,
pensionen författningsenligt skulle utgå enligt bestämmelserna för nionde
klassen i då gällande reglemente för kassan. Samma låga pensionsbelopp
gällde emellertid för efterlevande efter alla kronojägare och med
dem i detta avseende likställda, som från tjänsten avgått före början
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124. 5
av år 1908. Först genom nu gällande reglemente för kassan av den
21 december 1907 både nämligen borttagits den gamla klassindelningen,
ocJi änke- och barnpensionen avpassades numera efter ett delaktighetsbelopp,
som stode i förhållande till delägarens pensionsunderlag och för
kronojägares änka med minderåriga barn utgjorde 270 kronor.
Då det med hänsyn till nu nämnda omständigheter vore sannolikt,
att åtskilliga andra från nämnda kassa pensionsberättigade änkor
icke vore med avseende å pensionens belopp bättre ställda än Engelmarks
änka, syntes det kunna medföra betänkliga konsekvenser att bereda
Engelmarks änka av statsmedel någon ytterligare pension. Men
då det vore uppenbart, att änkan Engelmark icke kunde utan väsentligt
tillskott till den från förenämnda kassa utgående pensionen försörja den
stora familjen och bereda uppfostran åt de minderåriga barnen, ansåge
statskontoret, med hänsyn till de i detta fall föreliggande, synnerligen
ömmande förhållanden med billighet överensstämmande, att någon hjälp
av statsmedel bereddes. Under åberopande av 1908 års riksdags beslut
om understöd under liknande omständigheter åt avlidne seminarieläraren
Z. Grapes oförsörjda barn ville statskontoret förorda, att sådan hjälp
även i nu förevarande fall lämnades i form av understöd för de minderåriga
barnens uppfostran. Sammanlagda beloppet av sådant understöd
och nu utgående pension syntes icke lämpligen böra överstiga det belopp
av 270 kronor, som enligt nu gällande reglemente för civilstatens änkeoch
pupillkassa tillkomme kronojägares änka och minderåriga barn.
Med iakttagande av sådan begränsning ansåge statskontoret understödet,
som syntes böra utgå för vart barn, till dess det uppnått 18 års ålder,
kunna bestämmas till 50 kronor för en var av de fyra minderåriga
sönerna. Sådant understöd syntes lämpligen böra utgå från allmänna
indragningsstaten.
Visserligen synes det mig i allmänhet vara betänkligt att höja en Departementspension,
som fastställts enligt bestämmelserna vid den tid, då pensione- chefen''
ringen skedde. I förevarande fall synas dock omständigheterna giva stöd
för ett undantag från denna regel. Det är icke antagligt, att många
kronojägaränkor finnas, för vilka liknande skäl kunna anföras. Då den
äldsta av de fyra ännu minderåriga sönerna föddes, var Engelmark nära
63 år gammal, och det yngsta barnet föddes, då han nästan uppnått 73
års ålder. Då nu änkan Engelmark, oaktat hon vitsordats vara ovanligt
arbetsam och duktig, synes icke kunna utan ytterligare hjälp sköta
hemmet och underhålla barnen samt befinner sig i stort ekonomiskt
betryck, anser jag i likhet med myndigheterna billigheten fordra, att
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 103 höft. (Nr 124.) 2
6
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 124.
Engelmarks familj utöver den nu utgående pensionen erhåller särskilt
understöd av allmänna medel. På sätt statskontoret framhållit, synes
understödet lämpligast böra utgå i form av hjälp till de minderåriga
barnens uppfostran med iakttagande av att det sammanlagda belopjfet
av sådant understöd och nu utgående pension icke får överstiga det belopp
av 270 kronor för år, som enligt numera gällande bestämmelser utgår
till kronojägares änka och minderåriga barn.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att avlidne kronojägaren Lars Fredrik Engelmarks minderåriga söner
Uno Vilhelm, Ragnar Emanuel, Fritiof Alexander och Sixten Algot må
från allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd, envar till
belopp av 50 kronor, att utgå från och med år 1916 intill uppnådda
18 års ålder med iakttagande, att dessa understöd jämte den från civilstatens
änke- och pupillkassa till Engelmarks efterlämnade familj utgående
pensionen icke må tillsammans överstiga 270 kronor för år.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Sclilytern.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.