Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Nr 121.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tilläggspension
åt förre föreståndaren vid läroanstalten i Skara
för överåriga dövstumma P. A. Borg; given Stockholms
slott den 17 mars 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att förre föreståndaren och förste läraren vid statens numera indragna
läroanstalt i Skara för överåriga dövstumma Per Aron Borg må från och
med månaden näst efter den, i vilken han entledigas från sin anställning
i riksförsäkringsanstalten, dock ej tidigare än från och med år 1917, under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten, utöver honom
redan tillkommande pension å 1,500 kronor, en årlig tilläggspension
av 500 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

(xUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 102 käft. (Nr 121—123.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 121.

Tilläggspension
åt
förre föreståndaren
vid
läroanstalten
i Skara för
överåriga
dörstnmma
P. A. Borg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

LiNNÉR,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter:

Hos Kungl. Maj:t har förre föreståndaren och förste läraren vid statens
läroanstalt i Skara för överåriga dövstumma Per Aron Borg i underdånighet
anhållit om vidtagande av åtgärder i syfte att den till honom från allmänna
indragningsstaten utgående pension av 1,500 kronor måtte från
och med år 1917 förhöjas med 500 kronor till 2,000 kronor.

Innan jag redogör för handlingarna i det föreliggande ärendet, anhåller
jag att till belysande av detsamma få erinra om följande omständigheter.

Genom nådigt beslut den 7 oktober 1898 förordnades, att läroanstalten
i Skara för överåriga dövstumma skulle indragas vid slutet av vårterminen
1899. Sedan Borg i anledning härav hos Kungl. Maj:t anhållit om bere -

Kung!. Maj.i.s Nåd. Proposition ATr 121.

dande åt honom av pension ocli riksdagen år 1899 bifallit en av Kung]. Maj:t
i ämnet gjord framställning, förklarades genom nådigt beslut den 22 juni
samma år, att Borg ägde att från och med månaden näst efter den, under
vilken han entledigades från sin befattning, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,500 kronor, med
villkor dock att, därest Borg framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning
av statsmedel eller vid någon av de med statsbidrag understödda
läroanstalter för dövstumma, hans pensionsbelopp skulle för den tid, sålunda
vunnen anställning varade, minskas, i den män den nya avlöningen
tillhopa med pensionen översköte det till honom då utgående årsarvodet.
Detta årsarvode uppgick till ett belopp av 3,000 kronor.

Till stöd för sin nu gjorda framställning har Borg anfört:

Då Borg ofrivilligt genom nämnda läroanstalts indragning överflyttats på indragningsstaten,
hade han varit anställd dels vid statens institut för dövstumma å Manilla såsom
biträdande och därefter såsom ordinarie lärare under vissa delar av åren 1872 och
1873 samt åren 1875—1878, dels från och med den 1 januari 1879 såsom andre lärare
vid statens läroanstalt i Vadstena för överåriga dövstumma, varjämte han under vårterminen
1891 under den ordinarie föreståndarens tjänstledighet såsom riksdagsman
förordnats att handhava föreståndar- och förste lärarbefattningen, dels ock såsom t. t.
föreståndare och förste lärare vid statens läroanstalt i Skara för överåriga dövstumma
under höstterminen 1891 och därefter såsom dess ordinarie föreståndare och förste
lärare samt såsom sekreterare och kassaförvaltare hos direktionen över sistnämnda anstalt
till dess indragning vid slutet av vårterminen 1899. Borgs sammanlagda tjänstgöring
vid ovannämnda statsanstalter utgjorde 24 år 4 månader.

Sedermera hade även statens båda återstående läroanstalter för överåriga dövstumma,
nämligen i Vadstena och Bollnäs, indragits, och hade av 1902 och 1906 årens
riksdagar åt vardera föreståndaren beviljats en pension av 2,000 kronor eller 662/s
procent av den innehavda lönen.

Då Borg efter sitt ofrivilliga entledigande vid mera framskriden ålder på annat
håll sedermera sökt sig något inkomstbringande arbete, hade det visat sig, att inom
dövstumskolan ingå utsikter härför förefunnits, enär dels ej någon föreståndar- eller
lärarplats varit vakant, dels från seminariet å Manilla utexaminerade yngre^ krafter,
om så varit av nöden, funnits att tillgå. Ingen annan utväg hade sålunda stått Borg
öppen än att inom ett annat för honom främmande verksamhetsområde söka erhålla
någon anställning, och blott för eu eller annan månad hade det lyckats honom att
få ett tillfälligt arbete, varigenom han i någon mån kunnat förbättra sin ställning,
till dess han år 1905 erhållit anställning såsom extra tjänsteman vid riksförsäkringsanstalten,
vilken befattning han ännu innehade. Han hade vid 1915 års utgång där tjänstgjort
tillhopa 7 år 5 månader 11 dagar.

Under de senaste åren hade Borgs krafter dels på grund av genomgångna operationer,
dels ock på grund av ålder börjat avtaga, så att Borg snart såge sig urståndsatt
att utföra sina åligganden inom riksförsäkringsanstalten och att sålunda genom
arbete förvärva sådant tillskott till pensionen, som till följd av levnadskostnadernas
förhöjning sedan år 1899 vore för honom oundgängligen nödvändigt.

Då Borg sålunda innehaft anställning i statens tjänst dels inom dövstumskolan

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 121.

— där även hans farfader och fader verkat — 24 år och 4 månader, dels i riksförsäkringsanstalten
inemot ll/2 år, anhölle han om förhöjning av sin nuvarande pension,
så^ att densamma komme att uppgå till samma belopp, som i pension tillerkänts föreståndarna
för de indragna läroanstalterna för överåriga dövstumma i Vadstena och
Bollnäs, eller till 2,000 kronor för år, att utgå från och med januari 1917, under
vilken månad han fyllde 65 år.

Av ansökningen bilagda handlingar inhämtas, att Borg är född den
19 januari 1852 samt att han för sin tjänstgöring vid de olika läroanstalterna
och hos riksförsäkringsanstalten erhållit goda vitsord. Enligt företett
läkarintyg lider Borg av kronisk muskelreumatism, som i hög grad nedsätter
hans i följd av mera framskriden ålder numera ganska svaga krafter.
Från riksförsäkringsanstalten har han, enligt inhämtade uppgifter, under
de fem senaste åren uppburit arvode med följande belopp: år 1911 916
kronor 12 öre, år 1912 821 kronor 85 öre, år 1913 821 kronor 50 öre,
år 1914 1,504 kronor 83 öre och år 1915 1,472 kronor 88 öre, eller i medeltal
omkring 1,107 kronor för år.

_ Över ifrågavarande ansökning hava infordrade underdåniga utlåtanden
avgivits dels den 27 januari 1916 av direktionen över dövstumlärarnas
pensionsanstalt, dels ock den 9 februari 1916 av statskontoret.

Direktionen har anfört, att Borg, som ej vore eller varit delägare i
nämnda pensionsanstalt, ej åtnjöte eller kunde komma i åtnjutande av
pension från densamma.

Statskontoret har i ärendet yttrat följande:

o I sammanhang med indragning under år 1899 av statens läroanstalt i Skara för
överåriga dövstumma hade Borg såsom anstaltens föreståndare och förste lärare erhållit
rätt till pension a 1,500 kronor, motsvarande hälften av den kontanta avlöningen,
3,000 kronor. När° sedermera även övriga två dylika läroanstalter indrogos, fingo
vederbörande föreståndare pensioner å 2,000 kronor, motsvarande två tredjedelar av
den kontanta avlöningen, som för en var av dem motsvarade sökandens avlöning för
hans befattning vid läroanstalten i Skara.

De olika pensionsbeloppen torde få anses hava avpassats med hänsyn till vederbörandes
levnads- och tjänstålder vid respektive läroanstalters indragning. Sedermera
hade emellertid sökanden ytterligare tjänat staten, i det att han, såsom handlingarna
utvisade, varit anställd såsom biträde hos riksförsäkringsanstalten alltsedan den 31 maj
1905. På grund härav och då sökanden till följd av framskriden ålder och nedsatta
krafter torde snart bliva nödsakad att lämna nämnda anställning, ansåge statskontoret
starka billighetsskäl föreligga för beredande åt sökanden av en tilläggspension å 500
kronor, så att han i pensionsavseende bleve jämställd med övriga förutvarande föreståndare
för statens läroanstalter för överåriga dövstumma. Den sålunda föreslagna
tilläggspensionen syntes lämpligen böra komma sökanden till godo från och med månaden
näst efter den, då han avgått från sin biträdesbefattning hos riksförsäkringsanstalten.

Knugl. Maj:ts Nåd. Proposition 1Xr 121.

Av skäl, som statskontoret anfört, och då Borg under omkring 32 år
varit anställd i det allmännas tjänst, synes mig en tilläggspension åt honom
vara väl motiverad. Emot det av sökanden ifrågasatta och av statskontoret
tillstyrkta beloppet har jag intet att erinra. Tilläggspensionen
torde böra utgå från och med månaden näst efter den, då Borg entledigas
från sm anställning hos riksförsäkringsanstalten, dock ej tidigare än, såsom
han begärt, från och med januari månad 1917.

Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
medgiva,

att förre föreståndaren och förste läraren vid statens
numera indragna läroanstalt i Skara för överåriga
dövstumma Per Aron Borg må från och med månaden
näst efter den, i vilken han entledigas från sin anställning
i riksförsäkringsanstalten, dock ej tidigare än från
och med år 1917, under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten, utöver honom redan tillkommande
pension å 1,500 kronor, en årlig tilläggspension
av 500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Departe mentschefen.

Ur protokollet:
Nils Löwheer.