Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 117.

Nr 117.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående
inköp av ett område vid karantänsanstalten å Fejan;
given Stockholms slott den 31 mars 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
medgiva,

att hemmanet V12 mantal Tjockö nr 1 litt. B i Rådmansö socken må
för utvidgning av karantänsanstaltens å Fejan område inköpas för en
köpeskilling, ej överstigande 7,000 kronor, att utgå av sjätte huvudtitelns
allmänna besparingar.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 99 käft. (Nr 117.)

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 117.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 6 mars 1916 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om inköp av mark för utvidgning av karantänsanstalten å Fejan.

Innan jag ingår på den sålunda föreliggande framställningen, ber
jag få lämna några inledande upplysningar.

Karantänsanstaltens område utgjordes ursprungligen av ett invid
ön Fejans nordöstra strand beläget, hemmanet Tjockö nr 1 i Rådmansö
socken tillhörigt jordstycke, som enligt kontrakt den 27 juli 1892 för
nu ifrågavarande ändamål av medicinalstyrelsen arrenderades.

Emellertid ansågs önskligt, att området för Fejans karantänsanstalt
bleve utvidgat och att staten förvärvade äganderätt ej allenast till den
mark, vilken, såsom nämnts, disponerades på arrende av anstalten, utan
även till mark, som för utvidgning av anstalten möjligen vore behövlig.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 117.

Kungl. Maj:t uppdrog därför genom nådigt brev den 24 augusti 1894
åt medicinalstyrelsen att med vederbörande träffa förberedande avtal
om inköp av mark för ifrågavarande ändamål.

Sedan sådant förberedande avtal blivit träffat och Kungl. Maj:t
genom nådigt brev den 12 oktober 1894 förordnat, att visst område å
nordöstra delen av ön Fejan skulle inköpas, förvärvade statsverket
genom köpekontrakt och köpebrev den 4 juni 1895 för en köpeskilling
av 2,000 kronor det i sistnämnda nådiga brev avsedda området, utgörande
en från Vis mantal Tjockö nr 1 i Rådmansö socken avsöndrad
lägenhet om 8 hektar 9 ar 81 kvadratmeter. Ifrågavarande lägenhet
har alltsedan dess utgjort karantänsanstaltens område.

Genom nådigt brev den 22 juni 1906 uppdrog Kungl. Maj:t åt
medicinalstyrelsen att för ett av riksdagen samma år för ändamålet anvisat
belopp av 128,100 kronor låta vid anstalten uppföra en för 42 patienter
beräknad ny sjukhusbyggnad. Vid anstalten har ytterligare anlagts
ett för framställande av generatorgas avsett gasverk med tillhörande
kaj och övriga anordningar. De förut befintliga sjukhusbyggnaderna hava
reserverats för friska, karantänspliktiga personer.

I förutnämnda skrivelse den 6 mars 1916 har medicinalstyrelsen
framhållit, bland annat, följande. Vid den tid, då ifrågavarande år 1895
förvärvade område inköptes, hade detsamma ansetts vara för karantänsanstaltens
behov tillräckligt. På senare tid hade det emellertid på grund
av åtskilliga omständigheter blivit alltmera önskvärt att åstadkomma eu
utvidgning av karantänsanstaltens område. Redan till följd av de verkställda
nybyggnaderna hade området blivit relativt mindre rymligt än vad
förut varit" förhållandet. Ett ytterligare skäl för utvidgning av området
vore att finna i den omständigheten, att kärantänsanstalten, som
ännu år 1895 varit avsedd uteslutande för kolera, sedermera anordnats
jämväl för pest.

Därest det skulle inträffa, att besättningarna å flera större fartyg på
eu gång måste isoleras å anstalten och baracker härför måste uppföras,
skulle, enligt medicinalstyrelsens uppfattning, det nuvarande anstaltsområdet
otvivelaktigt icke räcka till för detta ändamål. För övrigt
syntes det styrelsen vara uppenbart, att för anstalt, som avsåge isolering
vid farsoter, det under alla förhållanden vore av vikt att disponera så
stort område, att grannar och trafikanter hölles på någorlunda behörigt
avstånd.

Till de sålunda anförda skälen för en utvidgning av karantänsanstaltensj.
område komrrm emellertid ytterligare ett, nämligen önske -

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 117.

målet att anordna anstaltens lokaler så, att de ständigt kunde användas
för sjukvårdsändamål — detta med anledning av klimatets förstörande
inverkan å byggnaderna, då dessa stode obegagnade.

Medicinalstyrelsen bar därom anfört följande:

»Under de senare åren liar medicinalstyrelsen liaft tillfälle konstatera, att anstaltens
byggnader i flera avseenden lidit av klimatets inflytande, vilket uppenbarligen
härrört därav, att byggnaderna i fråga stått obegagnade, ouppvärmda och utan
ventilation. Särskilt den jämlikt nådiga brevet den 22 juni 1906 uppförda nya sjukhusbyggnaden
har genom inverkan av fukt åsamkats eu del skador, vilka kraft icke
så obetydliga reparations- och skyddsåtgärder, utan att man dock kan räkna på att
liknande skador skola för framtiden vara förebyggda. Denna olägenhet, som anstalten
naturligen delar med övriga i nordligt klimat belägna anstalter av samma art, har
föranlett den tanken, att det för anstaltsbyggnadernas och övriga anläggningars bevarande
och behöriga skötsel skulle vara av värde, om anstalten under de tider, då
den icke toges i anspråk såsom karantänsanstalt, kunde användas för något annat
sjukvårdsändamål och på detta sätt så att säga hållas i gång året om. Härigenom
skulle man även vinna den fördelen, att en dyrbar sjukhus anläggning icke behövde,
såsom för närvarande är fallet, stå tom och obegagnad, under det platstillgången å
andra sjukvårdsanstalter icke är tillräcklig för behovet. Vid övervägande av de olika
sjukvårdsändamål, som härvidlag kunna komma i fråga, har medicinalstyrelsen särskilt
fäst sig vid möjligheten att använda anstalten såsom vårdanstalt för ett antal
kroniska och jämförelsevis lättskötta sinnessjuka från något av statens hospital.
Därest man med omsorg utvalde lämpliga patienter, företrädesvis sådana som hade
sin hemort i skärgård, samt vidtoge sådana anordningar, att, då anstalten behövdes
för karantänsändamål, patienterna omedelbart kunde överföras till vederbörande
hospital, skulle en anordning av ifrågasatt art sannolikt kunna genomföras utan
olägenhet ur karantänssynpunkt. Tvärtom skulle det säkerligen vara till avsevärd
fördel att vid anstaltens tagande i bruk för karantänsändamål omedelbart kunna på
platsen förfoga över därstädes hemmastadd samt med kök, tvättinrättning, maskiner
och övriga anläggningar förtrogen personal. Härtill skulle då komma den ovanberörda
betydande fördelen att hava anstaltens byggnader uppvärmda och ventilerade
året om.

Medicinalstyrelsen är icke beredd att nu framlägga något förslag till genomförande
av åtgärder i nyssberörda riktning, utan torde frågan härom böra bliva beroende
av en framtida utredning angående med den antydda planen förenade fördelar
och olägenheter. Ett genomförande av planen i fråga skulle emellertid göra
en utvidgning av det nuvarande anstaltsområdet önskvärt, och det synes medicinalstyrelsen
då lämpligt att redan nu genom fastighetsförvärv försäkra sig om möjlighet
till sådan utvidgning.»

Det enda ägoområde, som för utvidgning av anstaltens område
lämpligen kan komma i fråga, utgöres enligt styrelsens mening av hemmanet
x/i2 mantal Tjockö nr 1 litt. B i Rådmansö socken, från vilket
hemman karantänsanstaltens nuvarande område år 1895 blivit avsöndrat.
Det för karantänsanstaltens räkning redan avsöndrade området har, såsom
förut sagts, en areal av 8 hektar 9 ar 81 kvadratmeter. Det till inköp

KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 117.

nu ifrågasatta stamhemmanets areal uppgår, enligt vad medicinalstyrelsen
meddelar, till 24 hektar 95 ar.

Efter vad medicinalstyrelsen vidare upplyser, äro hemmanets ägor
belägna dels å ön Fejans nordvästra del, omedelbart väster om karantänsanstaltens
nuvarande område, dels ock till någon mindre del å ön
Fejans södra udde, varförutom några mindre holmar och skär tillhöra
hemmanet. Å det ägoskifte, som är beläget invid karantänsanstaltens
område, befinna sig hemmanets åbyggnader, vilka utgöras av en större
och en mindre stugubyggnad, en bryggstuga, en sjöbod och en ladugård.
Ifrågavarande byggnader äro samtliga i gott stånd. Medicinalstyrelsen
anser dem komma väl till pass, därest den ovan berörda planen
att inreda anstalten för vård av sinnessjuka skulle komma till utförande.
Ifråga om åbyggnadernas beskaffenhet samt hemmanets jämte byggnadernas
värde har medicinalstyrelsen i övrigt hänvisat till ett handlingarna
bifogat, av hemmansägarna K. Norman och S. A. Jansson
den 18 januari 1916 upprättat värderingsinstrument. Enligt detta instrument
uppgår hemmanets jämte byggnadernas sammanlagda värde till
7,475 kronor.

Hemmanets naturbeskaffenhet framgår av en handlingarna likaledes bifogad,
av Norman och Jansson den 4 februari 1916 upprättad beskrivning,
som emellertid här icke torde behöva återgivas. Medicinalstyrelsen har
särskilt framhållit, att av det å ön Fejans södra udde belägna ägoskiftet en
areal av omkring 2 1 a tunnland är beväxt med barrskog, som dels är
halvmogen, dels nära mogen, och vars värde torde vara icke så obetydligt.
Därjämte har betonats, att det till hemmanet hörande fisket har
avsevärd betydelse, och att det möjligen skulle kunna genom utarrendering
nyttiggöras.

Enligt företett gravationsbevis är hemmanet fritt från inteckningar.

Då den för hemmanet begärda köpeskillingen, 7,000 kronor, synts
medicinalstyrelsen i förhållande till hemmanets värde synnerligen skälig,
har medicinalstyrelsen den 4 och den 11 januari 1916 avslutat kontrakt
med hemmanets ägare, Olof August Lundin, om förvärvande av detsamma
för statens räkning. Ifrågavarande kontrakt, vilket finnes bifogat handlingarna
i ärendet, är emellertid avslutat under förbehåll, att detsamma
före den 1 oktober 1916 godkännes av Kung!. Maj:t.

Slutligen har medicinalstyrelsen framhållit, att, därest den ifrågasatta
järnvägen Stockholm—Kapellskär skulle bliva beslutad, värdet å
de på och i närheten av Fejan belägna fastigheterna med säkerhet komme
att undergå en sådan förhöjning, att ett förvärv av den nu till inköp
föreslagna hemmansdelen i sådant fall skulle kräva en betydligt ökad

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 117.

Departements chefen.

kostnad. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett sig ieke böra uppskjuta
avslutandet av det förevarande kontraktet.

Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte godkänna förenämnda, mellan styrelsen,
å ena, och hemmansägaren Olof August Lundin, å andra sidan,
den 4 och den 11 januari 1916 avslutade kontrakt om inköp för statens
räkning av hemmanet Via mantal Tjockö nr 1 i Rådmansö socken ävensom
för ifrågavarande inköp anvisa ett belopp av 7,000 kronor.

Vad medicinalstyrelsen anfört synes giva vid handen, att det nuvarande
området för karantänsanstalten å Fejan knappast kan anses tillräckligt
för verkställande av de omfattande skyddsåtgärder, som, särskilt
sedan anstalten anordnats jämväl för pest, under vissa förhållanden där
kunna bliva nödvändiga. Med hänsyn härtill synes välbetänkt att begagna
det tillfälle, som nu bjudes, att för anstaltens räkning förvärva
det ifrågavarande hemmanet, 712 mantal Tjockö nr 1 litt. B.

Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse framhållit möjligheten av att
karantänsanstalten, då den icke behöves för sitt egentliga ändamål,
skulle kunna tagas i bruk för något annat sjukvårdsändamål, exempelvis
för vård av vissa lättskötta sinnessjuka, som, när anstalten måste tagas
i anspråk för karantän, skulle kunna överföras till något hospital. Härmed
skulle vinnas, bland annat, att karantänsinrättningens lokaler ej
skulle behöva under långa tider stå oanvända, något som är av vikt
jämväl ur den synpunkten, att byggnaderna, om de ej begagnas, taga
skada genom fukt och dylikt. Vad styrelsen sålunda anfört synes mig
värt att taga i närmare övervägande. För närvarande och innan medicinalstyrelsen
inkommit med ytterligare utredning i denna fråga, är jag
emellertid ej beredd att däri fatta ståndpunkt. Då ett genomförande av
den tilltänkta anordningen torde påkalla en utvidgning av anstaltens
område, ligger emellertid häri ett ytterligare skäl för att man nu begagnar
sig av möjligheten att förvärva hemmanet i fråga.

Mot den föreslagna köpeskillingen för hemmanet har jag, med hänsyn
till den gjorda värderingen och vid jämförelse med det pris, som
erlades för det år 1895 inköpta området, ej funnit anledning till erinran.

För bestridande av de med fastighetsförvärvet förenade kostnaderna
torde sjätte huvudtitelns allmänna besparingar lämpligen kunna anlitas.
Ett bifall till medicinalstyrelsens framställning skulle sålunda ej medföra
ökad belastning av budgeten. Riksdagens samtycke till det ifrågasatta
fastighetsförvärvet synes emellertid böra inhämtas.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 117.

På grund av vad jag nu anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att hemmanet- Via mantal Tjockt) nr 1 litt. B
i Rådmansö socken må för utvidgning av karantänsanstaltens
å Fejan område inköpas för en köpeskilling,
ej överstigande 7,000 kronor, att utgå av sjätte huvudtitelns
allmänna besparingar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.