Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.

1

Nr 104.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående livränta
åt Alida Maria Elisabet Eliasson; given Stockholms slott
den 25 februari 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att Alida Maria Elisabet Eliasson må från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig livränta å etthundraåttio kronor, att utgå från
och med den 14 december 1914 på sätt och under de villkor i°övrigt,
som i förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, den 18 juni 1909 finnes stadgat.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Dan. Broström.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 87 käft. (Nr 104—105.)

1

2

Ktmgl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 104.

Ang. livränla
åt A. M. E.
Eliasson.

Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Broström:

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den 11 maj 1915 har
Alida Maria Elisabet Eliasson anhållit, att hon, som genom lysning varit
bunden till äktenskap med beväringsmannen nr F 38 207/12 Harry
Bertrand Strandberg, måtte erhålla livränta i enlighet med nådiga förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring; och har sökanden därvid^ åberopat,
bland annat, att, innan'' bemälde Strandberg under augusti månad 1914
inkallades till krigstjänstgöring, dagen för sökandens och Strandbergs
giftermål varit utsatt'' till den 20 september samma år; att tre oklandrade
lysningar — den 5, 12 och 19 juli 1914 — såsom av en ansökningen
bifogad lysningsattest framginge ägt rum, men att hinder för äktenskapets
fullbordande uppstått genom Strandbergs inkallelse till krigstjänstgöring;
att Strandberg, på sätt inhämtades av ett bilagt protokoll,

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.

hållet vid sammanträde med fältkrigsrätten å 1914 års kustflotta den 28
december 1914, den 13 i samma månad omkommit genom olyckshändelse
(drunkning) under tjänstgöring å jagaren Magne, som vid tillfället legat
förtöjd i Nynäshamn; att sökanden levde i mycket fattiga omständigheter
och hade att försörja, utom sig själv, barn och en åldrig moder; samt
att hon under senaste tiden varit sjuklig.

Marinförvaltningen har, efter verkställd utredning, den 9 december
1915 avgivit underdånigt utlåtande i detta ärende och därvid anfört
följande.

Sökanden hade haft två barn, nämligen dottern Rut Elisabet, född
den 30 mars 1906, vilken avlidne Strandberg vid lysningens uttagande
legitimerat såsom sitt och sökandens gemensamma barn, och sonen
Harry Allan, född i fästom med Strandberg den 2 februari 1915. Enligt
från riksförsäkringsanstalten inhämtat yttrande hade anstalten genom
beslut den 8 april 1915 avslagit eu av sökanden gjord anhållan om livränta
för henne och sonen Harry Allan, vilken senare sedermera, enligt
vad en av kyrkoherden i Örgryte församling av Göteborgs och Bohus
län utfärdad attest utvisade, avlidit den 6 juli 1915. Däremot hade
anstalten enligt samma yttrande efter förnyad utredning den 2 juli 1915
tillerkänt dottern Rut Elisabet eu årlig livränta av 90 kronor att utgå
från och med den 14 december 1914 till dess hon fyllt femton år. Då
sökanden vid tiden för Strandbergs död icke vare sig varit vigd vid
denne eller av domstol förklarad för hans äkta maka, kunde hon icke
anses lagligen berättigad att komma i åtnjutande av den sökta livräntan.
Strandbergs inkallande till krigstjänstgöring före den för vigseln bestämda
tiden syntes emellertid hava varit den enda orsaken till vigselaktens
uppskjutande. Vid sådant förhållande funne marinförvaltningen det
obilligt, att sökanden skulle gå miste om livränta i följd av att äktenskapet
icke blivit genom vigsel fullbordat. Med överlämnande av handlingarna
i ärendet hemställde marinförvaltningen därför, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att tillerkänna sökanden en årlig livränta av
180 kronor, att utgå i enlighet med bestämmelserna i nådiga förordningen
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
den 18 juni 1909.

Sedermera har statskontoret den 18 januari 1916 avgivit underdånigt
utlåtande i detta ärende och därvid — med framhållande att,
enligt vad som av Kungl. Maj:ts dom den 14 november 1912 i mål mellan
Ämna Svensson och aktiebolaget Mölnbacka—Trysil framginge, sökanden
ej vore lagligen berättigad till livränta — tillstyrkt bifall till marinförvaltningens
förslag samt hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.

föreslå riksdagen medgiva, att sökanden finge från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig livränta å 180 kronor, att utgå från och med
den 14 december 1914 på sätt och under de villkor i övrigt, som i
förenämnda förordning funnes stadgat.

Av från Örgryte fångvårdsstyrelse inhämtade upplysningar rörande
sökanden framgår, att såväl sökanden som hennes moder leva i mycket
fattiga omständigheter och båda åtnjuta understöd av fattigvården; att
sökanden tidtals arbetar och då bidrager till moderns uppehälle; att
sökanden är mycket sjuklig och för lungsot långa tider vårdats å olika
sanatorier på bekostnad av Örgryte fångvårdsstyrelse; samt att sökanden
har ett minderårigt barn att försörja.

På grund av vad sålunda förekommit och då jag finner sökandens
framställning synnerligen behjärtansvärd, hemställer jag, i likhet med
marinförvaltningen och statskontoret, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,

att Alida Maria Elisabet Eliasson må från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig livränta å etthundraåttio kronor, att utgå från
och med den 14 december 1914 på sätt och under de villkor i övrigt,
som i förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, den 18 juni 1909 finnes stadgat.

Yad departementschefen sålunda hemställt täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, bifalla; och skulle nådig proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gustaf Norblad.