Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

Nr 102.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen
den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt
att driva försäkringsrörelse här i riket; given Stockholms
slott den 17 mars 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse
av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 85 käft. (Nr 102.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk

försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Härigenom förordnas, att 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om
utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket
skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Innan — — — — försäkrmgsinspektionen.

Vid — — — — fogas:

1) handlingar — — — — 2 §;

2) det — — — — exemplar;

3) uppgift — — — — verksamhet;

4) bevis — — — — verksamhet;

5) fullmakt — — — — svara;

6) skriftligt — — — — anstalten;

7) skriftlig — — — — avgörande;

8) behörigt — — — — lagar;

9) bevis att anstalten, för ändamål, som i 9 § sägs, samt på säts
och under villkor, som av försäkrmgsinspektionen godkännas, i riktbanken
nedsatt, i obligationer, utfärdade av svenska staten, ett belopp av
etthundra tusen kronor för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring
eller för sjöförsäkring och ett belopp av femtio tusen kronor för
varje annat slag av försäkring.

Med livförsäkring förstås i detta lagrum jämväl livränte- och kapitalförsäkring.

KungI. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 102.

9 §•

Vad — — — — — anstalten.

Minskas det nedsatta beloppet i följd därav, att obligationerna avsevärt
nedgå i värde eller att någon del av beloppet åtgår till gäldande
av fordringar, böter, avgifter eller ersättningar, eller av annan anledning,
skall vad som brister i det föreskrivna beloppet fyllas inom fyra
veckor efter det generalagenten blivit därom tillsagd av försäkringsinspektionen.

Varder — — — — — tidningarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1917. Den skall äga tillämpning
jämväl å utländsk försäkringsanstalt, som dessförinnan erhållit
tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelse; dock att Konungen
äger härifrån meddela eftergift i den mån särskilda omständigheter därtill
föranleda. Har sådan anstalt icke före nämnda dag eller den senare
dag, Konungen må hava medgivit, fullgjort föreskriven nedsättning,
skall vad i 9 § tredje stycket av lagen den 24 juli 1903 är för där
avsett fall stadgat lända till efterrättelse.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 102.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,

von Sydow, ,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena och chefen för finansdepartementet anförde chefen för
civildepartementet, statsrådet von Sydow följande:

Enligt lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt
att driva försäkringsrörelse här i riket skall sådan anstalt, innan densamma
av försäkringsinspektionen erhåller tillstånd att börja rörelsen,
hava på sätt och under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännas,
i riksbanken nedsatt, i penningar eller värdehandlingar, ett
belopp av 100,000 kronor för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring
eller för sjöförsäkring och ett belopp av 50,000 kronor för
varje annat slag av försäkring. Sålunda nedsatt belopp må allenast
anVändas till gäldande av fordringar på grund av försäkringsavtal,
som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, ävensom av böter, avgifter
och ersättningar, som i anledning av denna rörelse må åläggas anstalten
eller den generalagent, varigenom dess rörelse skall bedrivas. Minskas
nedsatt belopp i följd därav, att värdehandlingar nedgå i värde, eller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

av annan anledning, skall vad som brister i det föreskrivna beloppet
inom viss angiven tid fyllas. Deponerandet av förenämuda belopp är icke
avsett att utgöra full säkerhet för svenska försäkringstagares fordringar på
grund av försäkringsavtalen, utan fastmera, såsom vid lagens tillkomst
anmärktes, att utgöra ett bevis, att det utländska bolaget har allvarliga
avsikter med sin tilltänkta rörelse här i riket, samt i någon mån en säkerhet
iör att finansiellt svaga utländska anstalter icke börja verksamhet här eller
att utländska anstalter icke plötsligt draga sig ur landet utan att fföra
rätt för sig.

Fullmäktige i riksgäld skontoret, vilka sedan lång tid tillbaka haft
sin uppmärksamhet fäst på angelägenheten att söka inom landet åstadkomma
en på möjligast breda grund vilande välordnad marknad för statens
obligationer, hava i en den 13 oktober 1915 till Kungl. Maj:t avlåten
skrivelse föreslagit, såsom ett led i strävandet att ernå berörda mål, att
den säkerhet, som, enligt vad jag nyss nämnt, skall ställas av utländsk försäkringsanstalt,
skall utgöras av obligationer, utfärdade av svenska staten.

Till stöd för sin framställning hava fullmäktige anfört:

»Bland de åtgärder, som i angivna syfte synts fullmäktige kunna i främsta
rummet ifrågasättas, har varit stadgande av skyldighet för hanker, sparbanker, livförsäkringsbolag
och pensionskassor samt därmed jämförliga penningförvaltande inrättningar
att ^ placera någon del av sina tillgångar i statens obligationer. I början
av år 1909, då förslag till nya lagar om bankrörelse och om försäkringsrörelse föreiågo,
gjordes under hand från fullmäktiges sida en hemställan om införande i berörda
förslag av en bestämmelse i omförmälda hänseende. Denna hemställan ledde
emellertid icke till någon påföljd, väl huvudsakligen på grund av de svenska statsobligationernas
dåvarande jämförelsevis låga räntefot. Man ställde sig nämligen
tveksam mot att ålägga penningförvaltande institutioner att inköpa värdehandlingar,
vilka gåvo en icke oväsentligt lägre avkastning än andra fullgoda säkerheter.

Sedan dess hava förhållandena med avseende å svenska'' statens upplåning betydligt
ändrats. Räntefoten a statens obligationer har höjts i sådan mån, att de nu
måste anses lämna en ur placeringssynpunkt fullt tillfredsställande avkastning; och
obligationer med denna höga räntefot hava till mycket betydande belopp försålts
inom landet. Detta utesluter dock icke, att fullmäktige fortfarande finna den år
1909 ifrågasatta åtgärden önskvärd. Fullmäktige hysa ock den förhoppningen, att
en utredning om skyldighet för penDinginrättningar av förut angivna art att i statsobligationer
placera en del av sina tillgångar må inom en ej allt för avlägsen framtid
komma till stånd.

Såsom 1914 års statsskuldskommitterade i sitt utlåtande framhållit, gives det
emellertid även en annan, i viss mån likartad, ehuru ej lika effektiv åtgärd att bereda
placering för svenska statsobligationer. Enligt lagen den 24 juli 1903 om
utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket åligger det
sådan anstalt att på sätt och under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännas,
i riksbanken nedsätta säkerhet i penningar eller värdehandlingar till belopp,
som skall utgöra för livförsäkring, brandförsäkring eller sjöförsäkring 100,000 kronor
och för varje annat slag av försäkring 50,000 kronor.

Fullmäktig©
i riksgäldskontoret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

Utländsk

lagstiftning.

Norge.

Enligt uppgift från försäkringsinspektionen finnas för närvarande 55 dylika
depositioner, varav 16 i svenska statsobligationer, 14 i andra svenska värdehandlingar,
såsom hypoteksbanksobligationer, kommunala obligationer och bankdepositionsbevis,
samt 19 i utländska värdehandlingar, mest statsobligationer. De 6 återstående
depositionerna bestå av värdehandlingar, tillhörande två av omförmälda kategorier
eller alla tre. I två av dem ingå mindre poster svenska statsobligationer.

Värdet av samtliga 55 depositioner uppgår till 5,790,000 kronor, varav svenska
statsobligationer 1,670,000 kronor, andra svenska värdehandlingar 1,871,000 kronor
samt av försäkringsinspektionen beräknat värde av utländska värdehandlingar 2,248,900
kronor. De två sistnämnda posterna utgöra tillhopa 4,119,900 kronor, vilken summa
anger det ytterligare utrymme, som i fråga om förevarande depositioner skulle kunna
finnas för svenska statsobligationer, därest depositionerna skulle helt fullgöras i
sådana obligationer.

Vad angår arten av den säkerhet, som utländska försäkringsanstalter skola
ställa för att erhålla tillstånd att driva rörelse inom vårt land, förtjänar särskilt
uppmärksammas den praxis, som råder i Danmark och Tyskland. I det förra landet,
där deposition förut varit medgiven i allehanda danska obligationer, har nyligen
stadgats, att deposition skall ske i danska statsobligationer. I Tyskland lär vid
meddelande av koncession för utländsk försäkringsanstalt föreskrivas, att säkerhet
skall ställas i kontanta penningar eller i skuldförbindelser, utgivna av tyska riket
eller en tysk förbundsstat.

Fullmäktige anse, att de exempel, som sålunda lämnas av två av våra grannstater,
böra mana till efterföljd, ehuruväl fullmäktige icke förbise att, i händelse så
sker, svensk försäkringsrörelse kan bliva utsatt för repressalier i länder, där inga
bestämmelser om säkerhetens art finnas meddelade. I detta avseende vilja fullmäktige
omförmäla, att ett svenskt försäkringsbolag, som i Nordamerikas förenta
stater driver en rätt omfattande rörelse, där får fullgöra ganska betydande depositioner
i svenska statsobligationer just med hänsyn till att de amerikanska försäkringsbolagen
få i Sverige fullgöra sin depositionsskyldighet i utländska värdehandlingar.
Det torde emellertid icke möta några större svårigheter för svenska försök -riugsanstalter att ställa sig eventuella nya föreskrifter i förberörda länder till efterrättelse.
»

Över fullmäktiges framställning Lar utlåtande inhämtats från försäkringsinspektionen.
Innan jag redogör härför, vill jag omnämna att,
såsom fullmäktige redan berört, inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga,
vilka haft till uppdrag att verkställa utredning rörande statens och
kommunernas skuldsättning samt framlägga de förslag till åtgärder,
A*artill utredningen kunde föranleda, i den 10 september 1914 avgivet
betänkande bland annat behandlat föreliggande fråga. De kommitterade
hava därvid till en början redogjort för utländsk lagstiftning på området.
Ur redogörelsen må följande anföras:

Ovillkorlig skyldighet att placera vissa tillgångar i statspapper finnes icke ålagd
några penningförvaltande inrättningar i Norge. I fråga om försäkringsbolag är föreskrivet,
att försäkringsfond och säkerhetsfond till dessa fonders lagbestämda belopp
skola nedläggas i en del närmare angivna värdepapper, bland vilka i främsta rummet
uppräknas obligationer, utgivna eller garanterade av norska staten. Utländska för -

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 102.

säkringsbolag skola i Norge ställa säkerhet i sådana värden och på sådana villkor,
som godkännas av försäkringsrådet. Säkerhetens belopp utgör för brand- och sjöförsäkringsbolag
100,000 kronor och för bolag, som driva annan försäkring för skada,

25.000 kronor, dock att Kungl. Maj:t kan efter försäkringsrådets hemställan för visst
slag av försäkringsrörelse fastställa annat säkerhetsbelopp, högst 50,000 och lägst

5.000 kronor. Omfattar bolags verksamhet flere slag av försäkring för skada, skall
säkerhet ställas för vart och ett särskilt. Livförsäkringsbolag skall enligt enahanda
regler som nyss angivits, ställa säkerhet till belopp av 100,000 kronor. I anslutning
till nu återgivna lagbestämmelser har norska försäkringsrådet fastställt, att ifrågavarande
säkerheter skola ställas i obligationer, utställda eller garanterade av norska
staten eller utställda av Konungariket Norges hypoteksbank eller ock, efter särskilt
medgivande för visst fall, genom deposition i norsk bank.

I Danmark finnas icke några föreskrifter, som ålägga penningförvaltande inrättningar
att placera behållningar eller viss del därav i statspapper. Däremot
äro vissa inrättningar skyldiga att hava sina tillgångar till viss del placerade
i enlighet med de regler, som gälla i fråga om placering av omyndigas och andra
under offentlig kontroll stående medel. I enlighet härmed kan placering äga rum i
statspapper. I fråga om olika slag av försäkringsanstalter har inrikesministeriet laglig
befogenhet att fastställa villkoren för deras erkännande. I kraft härav har ministeriet
föreskrivit, att säkerhet skall ställas till olika belopp för olika slag av rörelse,
ävensom plägat med avseende å säkerhetens art fordra säkra, lätt realiserbara danska
börspapper eller ock annan, såsom lika betryggande erkänd säkerhet. Utländska
livförsäkringsanstalter äga icke driva rörelse i Danmark, med mindre de därtill erhållit
tillstånd av försäkringsrådet. Såsom villkor för tillståndet gäller, att anstalten
hos nationalbanken deponerat ett belopp av 100,000 kronor på sätt, som försäkringsrådet
godkänner. Enligt den av rådet följda praxis har krävts, att säkerheten ställts
kontant eller i goda och lätt realiserbara, inhemska eller utländska börspapper.

I Tyska riket åligger det olycksfallsförsäkrings- och invaliditetsförsäkringsföreningar
att nedlägga minst en fjärdedel av sina tillgångar i lån, upptagna av riket eller någon
av förbundsstaterna. I övrigt lär tysk rikslagstiftning icke innehålla några bestämmelser
om ovillkorlig skyldighet att placera tillgångar i statspapper. Däremot förekomma
bestämmelser, enligt vilka statspapper vid sidan av andra värden skola anlitas
för placering av vissa tillgångar. Sålunda är i lagen angående privata försäkringsanstalter
den 12 maj 1901 föreskrivet, på vilka olika sätt dessa anstalters premiereservfonder
kunna nedsättas. Bland annat kan placering äga rum på sätt, som är
bestämt i avseende å placering av omyndigas medel; och sådana kunna nedläggas i,
bland annat, statspapper. I det regeringsförslag, som låg till grund för nyssnämnda
försäkringslag, förekom en bestämmelse, enligt vilken utländska försäkringsbolag, som
dreve rörelse inom riket, skulle nedlägga viss del av sina tillgångar i tyska statspapper,
en bestämmelse, som dock icke blev av riksdagen antagen. Regeringen
föreslog, att den del av utländskt bolags premiereserver, som avsåge försäkringar,
avslutade inom Tyska riket, skulle till sitt halva belopp nedsättas i obligationer, utgivna
av riket eller någon av förbundsstaterna. Liknande bestämmelse som den sist
anförda var redan gällande i Preussen. Såsom syfte med bestämmelsens införande
anfördes från regeringens sida, under hänvisning till den i Preussen gällande föreskriften,
i främsta rummet beredande av erforderlig säkerhet åt de försäkrade. Detta

Danmark.

Tyskland.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

Preussen.

England.

syfte krävde, att strängare föreskrifter fastställdes för utländska försäkringsföretag
än för inhemska. Dels hade nämligen de förra svårare än de senare att bedöma
värdet av tyska inteckningar, vilka de med säkerhet komme att, om inga särskilda
föreskrifter gåves, huvudsakligen anlita för sina ifrågavarande placeringar, dels kunde
kontrollen å de utländska bolagen icke göras så effektiv som i avseende å de inhemska.
Mot bestämmelsens införande i tysk rikslag gjordes inom rikdagsutskottet åtskilliga
invändningar. Till en början meddelades, att yrkandet på bestämmelsens uteslutande
stödde sig på alla tyska försäkringsanstalters samfällda önskan. Ehuru dessa vore
utsatta för konkurrensen av de i Tyskland arbetande utländska försäkringsföretagen,
önskade de dock icke, att dessa skulle underkastas strängare bestämmelser i fråga
om placering av reservfonderna än de själva, emedan de å sin sida fruktade att i
så fall drabbas av repressalier från utlandet. Därigenom bleve deras rörelse i utlandet
icke blott i och för sig hämmad, utan de komme även i ett ogynnsamt läge
i förhållande till andra utländska försäkringsföretag, mot vilka repressalier icke utövades.
Om de preussiska försäkringsföretagen icke blivit föremål för repressalier i främmande
länder, berodde detta på, att man där räknat med, att den avsedda rikslagen rörande
försäkringsväsendet skulle komma att likställa de utländska försäkringsbolagen med
de tyska i fråga om premiereservfondens placering. Vidare framhölls, hurusom kursfall
å tyska statspapper, varpå man då hade färska exempel, skulle medföra icke
endast förlust för de utländska bolagen, utan även en minskning i den säkerhet,
som läge till grund för deras försäkringar i Tyskland, ävensom att det statsfinansiella
syftet med bestämmelsens införande, nämligen att höja kursen å de tyska statspapperen,
skulle komma att förfelas, enär enligt regeringens förslag en tid av flera år skulle
medgivas de utländska bolagen för genomförandet av den ifrågasatta placeringen.
Med avseende å den säkerhet, som utländska försäkringsbolag skola ställa för att
få driva rörelse i Tyskland plägar emellertid vid koncessions meddelande föreskrivas,
att densamma skall utgöras av kontanta penningar eller skuldförbindelser, utgivna
av Tyska riket eller en tysk förbundsstat.

I Preussen skola sparbankerna hava viss del av sina förräntade medel nedlagda
i sådana till innehavaren ställda skuldförskrivningar, som godkännas vid placering
av omyndigas tillgångar. Den andel, som skall vara sålunda placerad, är olika allt
efter beloppet av i sparbanken insatta medel och storleken av dess verksamhetsområde,
så att för sparbanker, vilkas inlåning icke överstiger 5 milj. respektive 10 milj. Mark
och vilkas verksamhet är på närmare angivet sätt begränsad, ifrågavarande andel
utgör 15 respektive 20 procent och för övriga sparbanker 25 procent. Av dessa andelar
skola tre femtedelar vara placerade i Tyska rikets eller preussiska skuldförskrivningar.
Sparbank, som icke har föreskrivna belopp placerade på nu angivna
sätt, åligger det att, intill dess sådan placering är uppnådd, årligen av tillväxten av
bankens förräntade medel använda fem procent mera än ovan angivna procentsatser,
sålunda 20, 25 eller 30 procent, till inköp av värdepapper av ifrågavarande slag och
med iakttagande av att minst tre femtedelar avses för rikets och preussiska statspapper.
Offentliga brandförsäkringsanstalter, vilkas verksamhet skall utövas blott i
det allmännas intresse och ej för att göra vinst, skola hava sina tillgångar placerade
till minst en fjärdedel i rikets eller preussiska statens lån.

I England åligger det försäkringsbolag, såväl inhemska som utländska, att deponera
säkerhet till följande belopp, nämligen: för livförsäkringsrörelse 20,000 pund,
för arbetsgivares ansvarsförsäkring 20,000 pund och för »Bond investment business»

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

(en form av försäkring, som icke faller under livförsäkring och som består däri att
mot premier, som inbetalas periodiskt med högst 2 månaders mellanrum, vid framtida
tidpunkt utbetalas en viss summa) likaledes 20,000 pund. Bolag, som ställt behörig
säkerhet för en av nu nämnda rörelsegrenar, äger rätt att jämväl driva varje
annat slag av försäkringsrörelse än de nu uppräknade. Bolag, som, utan att hava
ställt sådan säkerhet, vill driva brandförsäkrings- eller personlig olyckfallsförsäkringsrörelse,
skall deponera 20,000 pund, vilken deposition gäller såsom säkerhet för bägge
nu nämnda slag av rörelse. För övriga slag av försäkringsrörelse behöver icke någon
som helst säkerhet ställas. I visst fall behöver ej deposition ske särskilt för försäkring
av arbetsgivares ansvarighet och »Bond investment business», nämligen om försäkringsfonden
för dylik rörelse uppgår till 40,000 pund och bolaget gjort deposition för
annan slags försäkring. Depositionen skall ske på sätt som föreskrives av board of
trade, nämligen antingen i kontanter, vilka sedermera placeras i värdepapper för
försäkringsbolagets räkning, eller i värdepapper. I bägge fallen skola värdepapperen
vara bland dem, som finnas upptagna å en för detta ändamål upprättad förteckning,
upptagande bland annat engelska consols. De engelska sparbankerna skola överlämna
alla medel, som icke behövas i rörelsen, till statsskuldsförvaltningen, som har att
placera dem i statspapper eller av staten garanterade säkerheter.

Enligt fransk lag åligger det försäkringsbolag att placera sina fonder på följande
sätt: till minst tre fjärdedelar i fastigheter i Frankrike eller Algeriet eller inteckningar
i sådana fastigheter, i värdepapper, utgivna eller till kapital eller ränta
garanterade av franska staten, i aktier i banque de France, i lån till eller i obligationer,
utgivna eller till kapital eller ränta garanterade av departement, kommuner
eller handelskammare i Frankrike eller Algeriet, i vissa obligationer, utgivna av Crédit
foncier de France, och i lån eller förskott mot säkerhet av sådana värden, som nu
uppräknats, samt till den återstående fjärdedelen i fastigheter i franska kolonier eller
inteckningar i sådana fastigheter, i lån till eller värden, garanterade av franska
kolonier, i officiella värdepapper, franska eller utländska, noterade på börsen i Paris
enligt en särskild årligen upprättad förteckning, i lån eller förskott mot säkerhet av
nu angivna värden samt i sådana utländska värdepapper, som fordras såsom säkerhet
i länder, där vederbörande bolag driver rörelse, under förutsättning, att dessa
papper äro noterade på börsen i ifrågavarande lands huvudstad och upptagna i nyssnämnda
förteckning. I fråga om livförsäkringsbolag gälla särskilda bestämmelser av
i huvudsak enahanda innebörd som de ovan angivna. Sparbankerna åligger att till
la caisse des dépots et consignations inleverera alla insatta medel. Dessa placeras
sedermera, med avdrag av det belopp, som prövas erforderligt för att bestrida utbetalningar,
dels i värdepapper, utgivna eller garanterade av franska staten, dels i,
bland annat, obligationer, utgivna av departement, kommuner eller handelskammare.

Enligt italiensk lag äro livförsäkringsbolag pliktiga att i italienska statspapper
placera, inhemska bolag en fjärdedel och utländska bolag, som driva rörelse i Italien,
hälften av inbetalta försäkringspremier ävensom av upplupna räntor på deras statspapper.
I övrigt lära i Italien inga bestämmelser vara meddelade rörande skyldighet
att nedlägga kapital i italienska statspapper.

De s. k. nationalbankerna äro föremål för federativ lagstiftning, under det sparbanker,
försäkringsbolag och andra penningförvaltande inrättningar äro underkastade
de olika staternas lagar. Nationalbankerna åligger, såsom villkor för rörelsens beBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 85 höft. (Nr 102.) 2

Frankrike.

Italien.

Nordamerikas

Förenta

stater.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

Betänkande
angående
statens och
kommunernas
skuldsättning.

drivande, att hos regeringen ställa säkerhet i obligationer, utfärdade av Förenta staterna.
Säkerhetens belopp skall utgöra, om bankens kapital uppgår till högst 150,000
dollars, minst en fjärdedel av kapitalet och, om kapitalet överstiger nämnda belopp,
minst 50,000 dollars. Ifrågavarande depositioner avse närmast att utgöra säkerhet
för de sedlar, som av nationalbankerna utsläppas i rörelsen, men depositionen skall
verkställas, även om banken icke gör bruk av sin sedelutgivningsrätt. Skulle deponerade
obligationer sjunka under det värde, till vilket de blivit deponerade, kräves
värdeminskningens täckande antingen genom statsobligationer till gällande kurs eller
i kontanta medel. I fråga om de enskilda staternas lagstiftning må nämnas New
York, New Jersey, Massachusetts, Illinois och Texas. Ovillkorlig skyldighet att placera
någon del av tillgångarna i statspapper lär icke i någon av dessa stater vara
ålagd penningförvaltande inrättningar. Men detaljerade föreskrifter angående placeringen
finnas, och bland de värdepapper, som i sådant hänseende uppräknas, förekomma
givetvis amerikanska statspapper. Försäkringsbolag, inhemska såväl som utländska,
äro för erhållande av tillstånd att driva rörelse skyldiga attt hos vederbörande
myndighet ställa säkerhet till föreskrivna belopp och i vissa slag av värdepapper.

Sedan kommitterades utredning angående den utländska lagstiftningen
ägde ruin, har i Danmark företagits den av fullmäktige i
riksgäldskontoret åsyftade lagändringen. Enligt den danska lagen
om livförsäkringsverksamhet av den 29 mars 1904 skulle, såsom
kommitterade berört, utländsk livförsäkringsanstalt såsom villkor för tillstånd
att driva rörelse i Danmark bland annat hos nationalbanken hava
deponerat ett belopp av 100,000 kronor, utan att närmare angavs, vari
depositionen skulle bestå. Genom lag den 10 maj 1915 har nu stadgats,
att depositionen skall utgöras av anstalten tillhöriga danska statsobligationer,
»medmindre Inderigsministeren efter Forsikringsraadets
Indstilling midlertidig godkender anden Anbringelsesmaade». Enligt
nyligen av inrikesministern meddelat beslut skall den nya lagen från
och med den 1 juli 1916 äga retroaktiv verkan.

I sitt betänkande yttra kommitterade bland anuat:

»Vid sidan av strävandet att minska statens upplåning förtjänar tagas under
övervägande, huruvida staten bör i ökad utsträckning söka anlita upplåning inom
landet. Det kan här pekas på, att den fondbildning, som blir en följd av folkpensioneringen,
kommer att erbjuda tillgångar, som lämpligen böra kunna anlitas för
statens inkomstbringande kapitalanläggningar.

Det skulle emellertid kunna ifrågasättas, att staten även på annat sätt småningom
borde övergå till ökad inhemsk upplåning. I sådant hänseende hava kommitterade
riktat uppmärksamheten särskilt på två utvägar, vilka i olika utsträckning
vunnit tillämpning i en del främmande länder. Den ena innebär, att sparbanker,
försäkringsbolag eller andra penningförvaltande inrättningar erhålla åläggande att
placera viss del av sina tillgångar i statspapper (eventuellt vid sidan av kommunallån,
hypoteksbanksobligationer och dylikt). Den andra utvägen avser utländska försäkringsanstalter.
Lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 102.

driva försäkringsrörelse här i riket ålägger sådan anstalt att på sätt och under villkor,
som av försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken nedsätta säkerhet i penningar
eller värdehandlingar till belopp, som skall utgöra för livförsäkring, brandförsäkring
eller sjöförsäkring 100,000 kronor och för varje annat slag av försäkring 50,000 kronor.
Enligt av försäkringsinspektionen tillämpad praxis godkännas värdepapper under
förutsättning blott att de av inspektionen prövas erbjuda tillräcklig säkerhet; även
utländska statspapper hava godtagits. Den säkerhet, som i största utsträckningen
förekommer, lär vara obligationer, utfärdade av svenska kommuner. Det kunde nu
ifrågasättas att lämna föreskrifter, enligt vilka säkerheten helt eller delvis skulle utgöras
av svenska statspapper.»

Med åberopande av den utländska lagstiftningen påpeka vidare
kommitterade, att bestämmelser om skyldighet för inhemska penningförvaltande
inrättningar att placera tillgångar i statspapper förekomma
i Tyska riket, Preussen, Italien och Förenta staterna, vadan det icke
torde saknas exempel att åberopa för införande hos oss av liknande
föreskrifter.

Kommitterade yttra vidare;

»Vad angår arten av den säkerhet, som utländska försäkringsanstalter skola
ställa för att erhålla tillstånd att driva rörelse inom visst land, förtjänar särskilt
uppmärksammas den praxis, som, enligt vad ovannämnda redogörelse giver vid handen,
råder i Norge och Tyskland. I det förra landet lär försäkringsrådet fordra, att
säkerheten skall utgöras av obligationer, utställda eller garanterade av norska staten
eller utställda av konungariket Norges hypoteksbank, varjämte deposition i norsk
bank kan efter särskild framställning godkännas. I Tyskland lär vid meddelande av
koncession för utländsk försäkringsanstalt pläga föreskrivas, att säkerhet skall ställas
i kontanta penningar eller i skuldförbindelser, utgivna av Tyska riket eller en tysk
förbundsstat.

Det synes kommitterade, att de exempel, som sålunda lämnas av två av våra
grannstater, bör mana till efterföljd. Något skäl häremot torde icke kunna hämtas
ur farhågan för de repressalier, för vilka svensk försäkringsrörelse kunde bliva utsatt
i länder, där inga restriktiva bestämmelser rörande säkerhetens art finnas meddelade.

Om i dessa länder dylika bestämmelser skulle komma att meddelas, torde det nämligen
icke möta några svårigheter för svenska försäkringsanstalter att ställa sig dem
till efterrättelse.

Kommitterade finna sig sålunda kunna förorda, att föreskrifter snarast möjligt
meddelas därom, att den säkerhet, som skall ställas av utländsk försäkringsanstalt,
vilken önskar driva rörelse här i landet, skall helt eller delvis utgöras av obligationer,
utfärdade av svenska staten.»

Försäkringsinspektionen har i sitt utlåtande anfört följande:

»Fullmäktige beröra här en fråga, varpå försäkringsinspektionen haft sin upp- Försäkringsmärksamhet
riktad under senare år. Efter utgången av år 1912 har nämligen icke inspektionen,
lämnats koncession åt någon utländsk försäkringsanstalt, utan att föreskriven deposition
fullgjorts i svenska statens obligationer, och har dylik deposition efter nämnda
tidpunkt verkställts av 7 försäkringsanstalter med ett sammanlagt belopp av 700,000

Fullmäktige
i riksgaldskontoret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

kronor. I ett annat fall angående utvidgandet av förut bedriven verksamhet har
dock under 1915 kontant deposition i bank godtagits intill den 1 januari 1916, då
utbyte mot svenska statens obligationer skulle ske.

För att undersöka i vad mån en eventuell lagbestämmelse om svenska statsobligationers
användande vid utländska försäkringsanstalters depositioner skulle genom
liknande bestämmelser i utlandet kunna inverka på de svenska försäkringsbolagens
utländska depositioner, har försäkringsinspektionen anställt undersökning om dessa
depositioners storlek och art samt därvid erfarit, att depositioner av här avsedd
natur finnas allenast i Danmark och Norge samt Nordamerika. I Danmark har deponerats
sammanlagt 500,000 kronor, därav 100,000 kronor i danska statsobligationer
och 400,000 kronor i andra danska obligationer. I Norge har deponerats 2,105,000
kronor, därav 100,000 kronor i norska statens obligationer samt 2,005,000 kronor i
Norges hypoteksbanks obligationer och i depositionsbevis av norska banker. I Nordamerika
äro deponerade 2,544,000 dollars i amerikanska värdepapper och 650,000
kronor i svenska statens obligationer.

Av fullmäktiges skrivelse synes framgå, att fullmäktige anse, att jämväl den
vid koncessions lämnande en gång godkända depositionen bör utbytas mot deposition
av svenska statsobligationer, och hava som stöd härför åberopat bland annat gällande
lag i Danmark. Vid den lämnade redogörelsen för den danska lagen synas fullmäktige
emellertid hava förbisett, att den tilläggslag av den 10 maj 1915, som föreskriver
användande av danska statsobligationer vid depositioner för utländska försäkringsanstalter,
innehåller den inskränkningen »medmindre Indenrigsministeren midlertidig
godkender anden Anbringelsemaade». På av försäkringsinspektionen framställd
förfrågan, huru förenämnda lag tillämpades med hänsyn till redan gjorda depositioner,
har underrättelse erhållits, att inrikesministerns beslut i ärendet ännu ej
meddelats.

Försäkringsinspektionen, som har för avsikt att, i likhet med vad som skett
under senare år, vid meddelande av koncession åt utländska försäkringsanstalter fordra,
att deposition sker uti svenska statens obligationer, anser vid sådant förhållande
någon lagbestämmelse av det utav fullmäktige ifrågasatta innehåll icke erforderlig.
»

Sedan försäkringsinspektionens utlåtande avgivits, har, såsom redan
nämnts, beträffande den nya danska lagen inrikesministern meddelat
beslut, att densamma skall äga retroaktiv verkan.

Med anledning av försäkringsinspektionens utlåtande hava fullmäktige
i en ytterligare skrift erinrat, att, då försäkringsinspektionen meddelat sig
hava för avsikt att även framdeles vid lämnande av koncession åt utländska
försäkringsanstalter fordra att depositionen fullgöres i svenska statens
obligationer, hinder så mycket mindre borde möta för att föreskrift av
Kungl. Maj:t utfärdas därom, att depositionen skall för framtiden fullgöras
i sådana statsobligationer. Med fullmäktiges framställning åsyftades
emellertid, att den ifrågasatta bestämmelsen skulle omfatta jämväl
depositioner, som redan skett. Denna mening måste fullmäktige
vidhålla, då den föreslagna åtgärden endast därigenom skulle erhålla

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

någon verklig betydelse för det i fullmäktiges framställning angivna
syftet. Därest internationella hänsyn skulle i särskilda fall nödvändiggöra
undantag från en sådan föreskrift, syntes frågor om dispens böra
avgöras icke av försäkringsinspektionen utan av Kungl. Maj:t.

Den senast gångna tidens erfarenhet har tydligen ådagalagt vikten, Departemsntsför
att ej säga nödvändigheten av att staten skall kunna i största möj- chefen
liga utsträckning fylla sitt lånebehov inom landet. Varje åtgärd, som.
i övrigt välbetänkt, bidrager till skapandet av en god inhemsk marknad
för statens obligationer, synes mig därför värd att vidtagas. Såsom
torde framgå av redogörelsen för den utländska lagstiftningen, har man
till exempel i Tyskland blicken öppen för fördelen av att stärka den
inhemska marknaden för statspapper genom lagstadgad skyldighet för
vissa penninginrättningar att placera en del av sina behållningar i tyska
statspapper. Åven i Danmark har numera åtgärd i förevarande syfte
vidtagits.

Såsom fullmäktige påpeka, har visserligen redan ifrågasatts, att
såväl svenska livförsäkringsanstalter som även bankbolag,'' sparbanker
''och andra, penningförvaltande inrättningar borde åläggas att placera en
del av sina tillgångar i statsobligationer, men hittills har varken genom
lagstiftning eller i praxis ett kategoriskt åläggande härutinnan ägt
rum. Lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker stadgar endast, att
av sparbanks tillgångar ett visst belopp skall redovisas i värdehandlingar,
vilka kunna med lätthet förvandlas i penningar, och såsom sådana nämnas
bland annat statsobligationer. Lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse,
bedriven av svenska anstalter, bestämmer, att ett belopp motsvarande
försäkringsfonden skall redovisas i bland annat dylika obligationer,
och lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse stadgar, att kassareserven
skall redovisas i lätt realiserbara tillgångar. Huruvida och i vilken *
omfattning en lagstiftning i sistberörda hänseende skulle kunna genomföras,
därom torde jag icke hava att uttala mig. Att döma av uttalandena
från fullmäktige i riksgäldskontoret och ovannämnda sakkunniga
lärer det emellertid icke vara uteslutet, att det framdeles kan befinnas
lämpligt. att . ålägga penningförvaltande inrättningar att placera någon
del av sina tillgångar i statsobligationer.

Beträffande utländska försäkringsanstalter torde ett åläggande att
verkställa den lagstadgade depositionen i svenska statens obligationer
redan nu böra äga rum. De skäl, som riksgäldsfullmäktige anfört till
stöd för en lagändring i sådant syfte, synas mig riktiga, och några internationella
hänsyn eller utrikespolitiska skäl mot en sådan åtgärd torde

Kung1. Maj.ts Nåd, Proposition Nr 102. ,

ej föreligga. Försäkringsinspektionen synes ej heller i princip vilja motsätta
sig lagändringen i annan mån än såvitt angår dess retroaktiva
verkan. För att medföra någon påtaglig effekt bör emellertid enligt min
mening den föreslagna bestämmelsen fa retroaktiv kraft. Ty därigenom
skulle omedelbart statspapper till ett värde av ungefär 4,000,000 kronor
bliva placerade. Enligt vad i ärendet är upplyst, uppgår nämligen värdet
av utländska försäkringsanstalters ifrågavarande depositioner till dels ett
belopp av 1,670,000 kronor, vilket redan är placerat i svenska statsobligationer,
och dels ett belopp av 4,120,000 kronor, placerat i andra
värdehandlingar, vilka sålunda skulle komma att utbytas mot statsobligationer.
Att till äventyrs nedsatta penningar även böra ersättas med
statsobligationer synes mig så mycket mindre tveksamt, som ränta å
sådana medel ej lämnas av riksbanken. Emellertid torde det höra förbehållas
Kungl. Maj:t att, då särskilda omständigheter föreligga, i för
varje fall lämpat omfång meddela dispens i fråga om den ifrågasatta
bestämmelsens retroaktivitet.

Då för ändamålet erfordras ändringar i lagen om utländsk försäkringsanstalts
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, har jag låtit
inom departementet utarbeta förslag till lag i ämnet.

Sedan departementschefen därpå uppläst berörda förslag till lag
angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om
utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, hemställde han, att
lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen
omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder
lämna bifall.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

Bilaga 1.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk
försäkringsanstalt» rätt att driva försäkringsrörelse kär i riket.

Härigenom förordnas, att 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om
utländsk försäkringsanstalt» rätt att driva försäkringsrörelse här i riket
skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Innan — — — — försäkringsinspektionen.

Vid — — — — fogas:

1) handlingar — — — — 2 §;

2) det — —- — — exemplar;

3) uppgift — — — — verksamhet;

4) bevis — — — — verksamhet;

5) fullmakt--— — svara;

6) skriftligt —---anstalten;

7) skriftlig — — — — avgörande;

8) behörigt —--— lagar;

9) bevis att anstalten, för ändamål, som i 9 § sägs, samt på sätt
och under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken
nedsatt, i obligationer, utfärdade av svenska staten, ett belopp av
etthundra tusen kronor för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring
eller för sjöförsäkring och ett belopp av femtio tusen kronor för
varje annat slag av försäkring.

Med livförsäkring förstås i detta lagrum jämväl livränte- och kapitalförsäkring.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

9 §•

Vad — — — •— — anstalten.

Minskas det nedsatta beloppet i följd därav, att obligationerna avsevärt
nedgå i värde eller att någon del av beloppet åtgår till gäldande av fordringar,
böter, avgifter eller ersättningar, eller av annan anledning, skall vad
som brister i det föreskrivna beloppet fyllas inom fyra veckor efter det
generalagenten blivit därom tillsagd av försäkringsinspektionen.

Varder------tidningarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1917. Den skall äga tilllämpning
jämväl å utländsk försäkringsanstalt, som dessförinnan er
hållit tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelse; dock att Konungen
äger härifrån meddela eftergift i den mån särskilda omständigheter därtill
föranleda. Har sådan anstalt icke före nämnda dag eller den senare
dag, Konungen må hava medgivit, fullgjort föreskriven nedsättning,
skall vad i 9 § tredje stycket av lagen den 24 juli 1903 är för där
avsett fall stadgat lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen
den 15 mars 1916.

Närvarande:

Justitieråden Bekgman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justi tierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 februari
1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli
1903 om utländsk försäkring sanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här
i riket.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av konstituerade revisionssekreteraren Berndt Nils Robert Lilienberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 85 käft. (Nr 102.)

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 102.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 17
mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten, .

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anmälde lagrådets den
15 innevarande mars avgivna utlåtande över det den 25 februari 1916
till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4
och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt
att driva försäkringsrörelse här i riket; och hemställde föredraganden, att
förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87
regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1916.