Kvnrjl. Maj:t* N/U). Proposition Nr lfll.

Nr 101.

Kung]. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående föreståndarinnan
vid skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma
Elisabeth Anrep-Nordins delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt; given Stockholms slott den 25
februari 1916.

t; lider åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

, beträffande delaktighetsbeloppet i dövstumlärarnas pensionsanstalt

för föreståndarinnan vid skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma
Elisabeth Anrep-Nordin må, under i övrigt föreskrivna villkor, gälla vad i
sådant avseende är stadgat för kvinnlig föreståndare vid dövstumskola.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 84 höft. (Nr 101.)

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition AV /Öl.

Elisabeth
AnrepNordins

delaktighet i
dövstumlärarnas
pensionsanstalt.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena \\ allenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman antörde:

På av Kungl. Maj:t gjord framställning medgav riksdagen år 1907,
att den vid skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma anställda
ordinarie lärarpersonalen finge enligt vissa grunder och villkor vinna delaktighet
i dövstumlärarnas pensionsanstalt. I fråga om skolhemmets föreståndarinna
föreskrevs därvid, att hon skulle i pensionsavseende betraktas
lika med kvinnlig föreståndare vid dövstumskola. Kungörelse i ämnet ut
färdades den 28 juni 1907.

Enligt då gällande, den 30 augusti 190o utfärdade reglemente för
dövstumlärarnas pensionsanstalt skulle kvinnlig föreståndare vid dövstumskola
betraktas i pensionsavseende lika med lärare vid sådan skola (§ 1
mom. 3). Det högsta belopp, för vilket delaktighet i anstalten kunde
vinnas för lärartjänst, var i sagda reglemente angivet till 2,000 kronor
(§ 3 mom. 1).

I\uh

Sedermera beslutade riksdagen år 1913 på Kungl. Maj:ts framställning
vissa ändringar i dövstumlärarnas pensionsvillkor, varvid bland
annat delaktighetsbeloppet för lärartjänst (och för kvinnlig föreståndarbefattning)
vid de av dövstumskoldistrikten inrättade skolorna höjdes till
3,000 kronor, och kungörelse härom utfärdades den 24 oktober 1913.
Någon dylik förbättring för föreståndarinnan vid skolhemmet i Vänersborg
för blinda dövstumma var emellertid då icke ifrågasatt. I det förslag
till nytt reglemente för pensionsanstalten, som bifogades Kungl. Maj:ts
proposition till 1914 års senare riksdag (nr 143) angående ändring aa i an
staltens reglemente, var ock högsta delaktighetsbeloppet lör kvinnlig föreståndare
vid skolhemmet, i Vänersborg för blinda dövstumma fortfarande
upptaget till 2,000 kronor, och detta belopp bibehölls i det nya reglemente
för anstalten, som sedermera av Kungl. Maj:t fastställdes den 8 oktober 1915.

Nu bär föreståndarinnan för berörda skolhem, fru Elisabeth AnrepNordin,
hos Kungl. Maj:t anhållit om rätt att fortfarande fä i pensionsavseende
vara jämställd med kvinnlig föreståndare vid dövstumskola.

Sökanden liar därvid till eu början anfört, att det förslag till nytt reglemente
för dövstumlärarnas pensionsanstalt, vilket såsom bilaga åtföljde propositionen nr 14o
till 1914 års'' senare riksdag, innebure en betydlig försämring av sökandens pensionsförhållanden
i jämförelse med vad som stadgats genom nådiga kungörelsen den 28 juni
1907, där det hette, att föreståndarinnan skulle i pensionsavseende^betraktas lika med
kvinnlig föreståndare vid dövstumskola. „

Vidare liar sökanden åberopat ett uttalande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 13 januari 1908, då framställning avläts till riksdagen om ökat anslag
till vård och undervisning för blinda dövstumma. Föredragande departementschefen
hade då erinrat, att Elisabeth Anrep-Nordin, som vore född år 1857 och avlagt dövstumiärarinneexamen
år 1877, erhållit anställning såsom ordinarie lärarinna vid dövstumskolan
i Härnösand från och med den 1 januari 1878 samt såsom första lärarinna vid
statens läroanstalt för överåriga dövstumraa i Vadstena år 1878 och vid motsvarande
anstalt i Skara år 1879. Såsom föreståndarinna för skolhemmet i Vänersborg för
blinda dövstumma hade hon tjänstgjort alltifrån dess grundande ar 1886, och inom förloppet
av ytterligare tio år lomme hon att uppnå den ålder av 60 år, som berättigade
henne till pension. Med hänsyn till förut anmärkta likställande i pensionsavseende av föreståndarinnan
vid skolhemmet med kvinnlig föreståndare vid dövstumskola eller — vilket
vore detsamma — med manlig lärare vid sådan skola hade det synts styrelsen för skolhemmet
rättvist, att skolhemmets bemälda föreståndarinna, vilken ägde samma kompetens
som lärare vid dövstumskola, även med avseende å löneförmåner bleve likställd
med sådan lärare och på grund av sin langa tjänstgöring såsom föreståndarinna finge
åtnjuta lön, motsvarande högsta lönegraden för dövstumlärare. Av denna anledning
och på vissa andra grunder begärdes för ifrågavarande verksamhetfökat statsanslag,
vilket ock av riksdagen beviljades.

Sökanden har'' ytterligare anfört, att under den diskussion i riksdagens kamrar,
som föregått riksdagens år 1907 fattade beslut om pension åt föreståndarinna och
lärarinnor vid skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma, den meningen gjorts

4 Kungl. Maja* Säd. Proposition Xr 101.

gällande, att nämnda inrättning vore att anse såsom en dövstumaustalt. Genom det
förut omnämnda förslaget till ändrat reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt
skulle dock skolhemmet komma att i pensionskänseende jämställas med vanliga sinnesslöanstalter.

Sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts proposition rörande statens övertagande av
drottning bobas stiftelse och upprättande av en statsanstalt för blinda med komplicerade
lyten, torde, yttrar sökanden vidare, de hittills gällande pensionsbestämmelserna
för skolhemmet i Vänersborg beträffande lärarinnorna — vilka icke ingått i och således
icke vore delägare i dövstumlärarnes pensionsanstalt — icke komma att äga tillämpning,
bör sökanden däremot, som vore delägare i nämnda pensionsanstalt och redan år 1917
uppnådde den ålder, som berättigade till full pension, kunde det uppgjorda förslaget
till nytt reglemente komma att menligt inverka pa hennes blivande pension.

Da emellertid statens övertagande av vårdanstalten framskjutits på obestämd tid,
vore det ovisst, huruvida sökanden kunde hava krafter och förmåga att även efter
uppnådd pensionsålder såsom föreståndarinna leda denna så splittrade och därför så
svårskötta stora anstalt. Då sökandens lön från och med år 1907 utgått med 3.500
kronor i ett för allt men delaktighetsbeloppet för pensionen utgjorde blott 2.000 kronor,
skulle den pension, hon eventuellt komme att åtnjuta, utgöra blott 1,500 kronor
eller 3/7 > av hennes lön, och detta vid uppnådda 60 levnadsår och 40 tjänstår såsom
dövstumlärarinna, varav 31 år såsom föreståndarinna för ifrågavarande anstalt. Detta
pensionsbelopp stode icke i rimlig proportion vare sig till det arbete, hon under 40 år
nedlagt på undervisning av dövstumma, eller till den pension, som kvinnlig föreståndare
vid dövstumskola — med vilken sökanden enligt ofta nämnda kungörelse den 28 juni
1907 uttryckligen skulle vara jämställd — ägde rätt att uppbära efter vida kortare
och mindre mödosam tjänstgöring.

På grund av remisser har direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt
den 29 januari 1915, folkskolöverstyrelsen den 18 december 1915
och statskontoret den 17 februari 19IG avgivit utlåtande i detta ärende.

Direktionen har därvid yttrat följande:

Sedan genom nådig kungörelse den 28 juni 1907 medgivits delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt för den ordinarie lärarpersonalen vid skolhemmet i Vänersborg
för blinda dövstumma, hade sådan förmån tagits i anspråk för den av sökanden
innehavda föreståndarinnetjänsten, vilken från och med år 1908 varit delaktig med
ett belopp av 2,000 kronor. I övrigt hade någon delaktighet för skolhemmets lärarpersonal
ej hittills begärts och torde väl knappast heller framdeles ifrågakomma, eftersom,
såsom jämväl i den remitterade ansökniugen antyddes, enligt beslut av 1914 års
senare riksdag skolhemmet komme att inom den närmare framtiden övertagas av staten,
varefter lärarpersonalens pensionsförkållanden torde komma att ordnas på annat sätt.

. ^ nyssnämnda kungörelse stadgades, bland annat, att föreståndarinnan skulle i
pensionsavseende betraktas lika med kvinnlig föreståndare vid dövstumskola. Sådan
föreståndare åter skulle, enligt pensionsanstaltens reglementes föreskrift, i pensionsavseende
betraktas lika med lärare; och då, vid tiden för ifrågavarande kungörelses utfärdande,
dövstumlärares delaktighetsbelopp utgjorde högst 2,000 kronor, hade således
sökandens tjänst, allt från början varit delaktig efter högsta medgivna belopp.

Den i berörda kungörelse fastställda grundsats om likställighet i pensionsavseende
mellan skolhemmets föreståndarinna och kvinnlig föreståndare vid dövstumskola hade

A uwjl. Maj:/.-i Nåd. Proposition Nr ldl, 5

numera lubbats, sedan genom nådig kungörelse den 24 oktober 1913 medgivits höjuin,r
av i pensionsanstalten delaktiga tjänsters delaktigketsbelopp i vad beträffade lärarpei
son alen vid de av dövstumskoldistrikten inrättade skolorna. För en kvinnlig föreståndare
för dövstumskola vore sålunda högsta delaktigbetsbeloppet numera 3,000
krouor, under det att motsvarande belopp för sökandens tjänst fortfarande vore 2,000
kronor.

Att pensionsförhöjningen begränsats till dövstumskoldistriktens lärarpersonal och
ej kommit att omfatta jämväl skolhemmet i Vänersborg hade tydligen ej föranletts
därav, att en pensionsfÖrbättring ansetts mera behövlig och befogad i ena fallet än i
apdra, utan torde helt enkelt hava berott därpå, att åtgärden vidtagits på framställning
av dövstumskoldistriktens lärarpersonal, varemot något yrkande från skolii.
eiL™e^s förekommit. .Eljest syntes intet skäl kunna anföras, varför pensions förhöjningen

ej bort fa utsträckas jämväl till skolhemmet, som, i likhet med dövstumskoldistriktens
skolor, vore en statsunderstödd dövstumskola och just på denna corund
vunnit delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt.

Direktionen finge alltså i anledning av förevarande ansökning tillstyrka, att åtgärd
vidtoges därhän, att för sökandens tjänst kunde erhållas delaktighet till det för
kvinnlig föreståndare vid dövstumskola numera gällande högsta belopp 3,000 kronor

Vad anginge den ökade kostnad för staten, som skulle kunna bliva en följd av
delaktigketsbeloppets höjning, finge direktionen erinra, att då delaktighet i pensionsanstalten
medgivits skolhemmet, delaktigheten beräknats komma att omfatta, jämte
föreståndarinnan, sex lärarinnor ävensom att därvid förelegat en matematisk-statistisk
beräkning i avseende å kostnaderna för delaktighet för nämnda personal samt en husmoder.
Av denna beräkning hade framgått, att statens kostnad för pensioueriugen
skulle etter 80 å 90 år, då pensioneringen nått sin jämvikt, uppgå högst till 2,350
kionor och lägst till 1,750 kronor årligen. Då nu delaktigheten i verkligheten ej
kommit att omfatta mer än föreståndarinnetjänsten, torde med all säkerhet kunna påstas,
att de sålunda redan beräknade kostnaderna mer än val försloge för sistnämnda
tjänst även med den föreslagna höjda delaktigheten. Det torde ock förtjäna framkallas,
att, såsom av det föregående framginge, den åsyftade pensionsförbättringen
syntes komma att få betydelse endast för sökanden personligen, vilket ytterligare förringade
den föreslagna åtgärdens ekonomiska konsekvenser. Statens bidrag till pensionering
från dövstumlärarnas pensionsanstalt komme för övrigt, enligt pensionsresrlementets
föreskrift, ej att tagas i anspråk förr än pensionsanstaltens fond till fullo°åtgatt,
vilket ännu ej skett.

b olkskolö ver styr elsen har yttrat sig om pensionsförhållandena beträffande
icke blott föreståndarinnan utan även lärarinnorna vid det ifrågavarande
skolhemmet och därvid hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen medgiva, att det högsta belopp, för vilket delaktighet i dövstumlårarnas
pensionsanstalt skulle kunna vinnas för skolhemmets lärarpersonal,
måtte bestämmas för föreståndarinnan till 3,000 kronor; för
lärarinna föreslår överstyrelsen eu ökning av det högsta delaktighetsbe1
Öppet från 1,600 kronor till 2,000 kronor.

Till stöd för denna hemställan har överstyrelsen anfört:

ået av 1913 ars riksdag fattade beslut om ändrade pensioneringsvillkor för
dövstumlärare m. m. uttryckligen avsett allenast lärarpersonal vid de av dövstumskol -

6 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

distrikten inrättade skolorna, syntes det överstyrelsen uppenbart, att den genom nämnda
riksdagsbeslut möjliggjorda pensionsförhöjningen icke kunde anses omfatta jämväl den
av sökanden innehavda föreståndarinnetjänsten. Om således någon rätt för henne att
vid uppnådd pensionsålder komma i åtnjutande av det lör kvinnlig föreståndare vid
dövstu mskola enligt berörda riksdagsbeslut gällande högsta belopp icke nu vore för
handen, syntes det likväl överstyrelsen billigt, att sökanden, vilkens befattning i fråga
om ansvar och betydelse ingalunda kunde ställas efter befattningen såsom föreståndarinna
för dövstumskola, i pensionshänseende jämställdes med förenämnda kvinnliga

föreståndare. , .r ,,

För eu förändring härutinnan erfordrades uppenbarligen riksdagens bifall.

Skulle emellertid framställning göras till riksdagen i nu berörda avseende, torde
böra tagas under övervägande, huruvida icke densamma borde omfatta även .annan vid
läroanstalten i fråga anställd personal, för vilken genom nådig kungörelse den 28 juni
1907 delaktighet vore medgiven i dövstumlärarnas pensionsanstalt. Därest sä_ icke
skedde, skulle tydligen för lärarinna vid skolhemmet, för vilken tilläventyrs delaktighet
i pensionsanstalten komme att sökas, delaktig!]etsbeloppet blott kunna bliva det för
dövstumlärarinna tidigare gällande lägre beloppet. Även om det icke vore sannolikt,
att nu berörda eventualitet inträffade, innan pensioneringsförhållandena för skolhemmets
personal, i samband med statens förestående övertagande av uppfostrings- och vårdarbetet
å förevarande område, bleve på annat sätt ordnade, syntes principiellt riktigast,
att en eventuell framställning till riksdagen omfattade hela den ordinarie lärarpersonalen
och avsåge dess likställighet med motsvarande personal vid dövstumskolorna.

Slutligen har statskontoret hemställt, att beträffande delaktighetsbeloppet
i dövstumlärarnas pensionsanstalt för Elisabeth Anrep-Nordin måtte,
under de i gällande reglemente för anstalten bestämda villkor i övrigt, gälla
vad i sådant avseende vore i reglementet stadgat för kvinnlig föreståndare
vid dövstumskola, och till stöd härför anfört:

Genom nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 stadgades bland annat, att föreståndarinnan
vid skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma skulle i pensionsavseende
betraktas lika med kvinnlig föreståndare vid dövstumskola. Med anledning av
skedd förhöjning i avlöning åt "lärarpersonalen vid dövstumskolorna både sedermera
delaktighetsbeloppen för denna personal enligt medgivande av 1913 års riksdag höjts,
men däremot hade delaktighetsbeloppen för personalen vid skolhemmet förblivit oförändrade,
såsom framginge av det nya reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt,
som numera blivit av Kungl. Maj:t den 8 oktober 1915 fastställt. \id sadant för—
hållande och då, såsom handlingarna gåve vid handen, de till sökanden såsom föreståndarinna
vid nämnda skolhem utgående avlöningsförmåner icke utgjorde binder för
delaktighetsbeloppets höjning på sätt ägt rum för kvinnlig föreståndare för dövstumskola,
måste goda skäl anses föreligga för sökandens förevarande framställning.

Då emellertid på grund av 1914 års senare riksdags beslut om statens övertagande
av uppfostrings- och vårdarbetet för blinda med komplicerade lyten ifrågavarande
skolhem, som inginge i drottning Sofias stiftelses tillgångar, torde komma att i
en snar framtid övertagas av staten, samt personalens pensionsförhållanden då torde
komma att ordnas på annat sätt, syntes åtgärd till förhöjt delaktighetsbelopp kunna

Kunql. Maj ds Nåd. Proposition Nr 101.

inskränkas till att, utan ändring av reglementet, avse endast sökanden, vilken vore
den enda av skolhemmets personal, som begagnat sig av rätten till delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt. För sökanden vore en sådan åtgärd av betydelse, enär
hon under år 1917 inginge i pensionsåldern.

Då eu förbättring i pensionshänseende för lärarpersonalen vid dövstumskolorna
ansetts behövlig och redan år 1913 kommit till stånd, torde
billigheten kräva, att en motsvarande förbättring även beredes sökanden.
Den anstalt, hon förestår, torde för det allmänna vara av minst lika stor
betydelse som en dövstumskola, och hennes verksamhet vid denna anstalt,
som avser vård och uppfostran åt blinda med komplicerat lyte, är uppenbarligen
ännu mera krävande än en kvinnlig föreståndares verksamhet vid
en dövstumskola. Härtill kommer, att sökandens befattning synes redan
år 1907 hava blivit i pensionshänseende principiellt likställd med kvinnlig
föreståndarbefattning vid dövstumskola. Denna likställighet, vilken rubbats
genom de år 1913 meddelade nya bestämmelserna rörande dövstumlärarnas
pensionering, torde nu böra ånyo bringas till stånd.

Frågan om pensionsförhållandena för den övriga lärarpersonalen vid
omförmälda skolhem synes mig, av skäl som statskontoret angivit, icke
böra i detta sammanhang upptagas till avgörande.

På grund av det anförda hemställer jag alltså, att Eders Kung]. Maj:t
ville föreslå riksdagen medgiva,

att beträffande delaktighetsbeloppet i dövstuinlärarnas
pensionsanstalt för föreståndarinnan vid skolhemmet
i Vänersborg för blinda dövstumma Elisabeth AnrepNordin
må, under i övrigt föreskrivna villkor, gälla vad
i sådant avseende är stadgat för kvinnlig föreståndare
vid dövstumskola.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Holmström.

Departe mentschefen.