Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1916 kl. 1,30 e. in.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 13 angående
herrar Johanssons i Sollefteå och Vennerströms motion,
nr 203, om skrivelse till Kungl. Maj.t angående utredning
in. m. i fråga om vissa missförhållanden inom cellulosaindustrien.
1 motion inom andra kammaren, nr 203, hava herrar Johansson
i Sollefteå och Vennerström hemställt, att riksdagen ville besluta att
avlåta en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl. Maj:t
måtte låta skyndsamt utföra de kompletterande utredningar, som krävas
för belysning av ovan angivna missförhållanden inom cellulosaindustrien,
ävensom låta utreda vilka bestämmelser i avseende å arbetstid, särskilt
söndagsdriftens borttagande, och skydd mot hälsofarligheten inom yrket,
som kunna befinnas vara av nöden, samt för riksdagen framlägga de
förslag, vartill utredningen föranleder.
Beträffande motiveringen för denna hemställan tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen, vilken finnes vidhäftad detta utlåtande.
Utskottet har ansett det lämpligt att anhålla om yttranden rörande
förevarande motion från socialstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen,
svenska grov- och fabriksarbetareförbuudet samt svenska sågverksindustriarbetareförbundet.
Med socialstyrelsens yttrande följde uttalanden
från yrkesinspektörerna samt en P. M. från pappersmasseförbundet.
Samtliga dessa yttranden äro som bilagor vidfogade detta utlåtande.
Motionärerna önska få till stånd vissa kompletterande undersökningar
rörande de hygieniska och arbetsförhållandena inom cellulosainBihang
till riksdagens protokoll 1916. 13 samt. 4 avd. 12 höft. (Nr 13.) 1
Utskottet
yttrande
2 Andra hammarena fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
dustrien samt begära därjämte lagförslag beträffande arbetstiden, särskilt
söndagsdriften, och skydd mot hälsofarligheten inom denna industri.
Vad först angår de hygieniska förhållandena inom cellulosaindustrien
har socialstyrelsen, såsom också motionärerna anföra, under
åren 1913 och 1914 föranstaltat tvenne serier av undersökningar, vilka
haft till ändamål att med tillämpning av den representativa metoden
ernå en allsidig utredning av de hygieniska förhållandena inom förevarande
industri. Resultaten av nämnda undersökningar meddelades i
en år 1915 utkommen särskild publikation. Socialstyrelsen framhåller
nu i sitt till utskottet ingivna yttrande, att de kompletterande utredningar,
som påyrkas i motionen, enligt styrelsens förmenande knappast
skulle kunna förväntas giva några avsevärda, nya upplysningar. Vad
som nu är att göra för att åstadkomma förbättrade förhållanden på
ifrågavarande verksamhetsområde torde, enligt socialstyrelsens mening,
få anses tillkomma yrkesinspektionen, som med ledning av de genom
undersökningarna vunna upplysningarna bör vara i tillfälle att på ett
mer verksamt sätt ingripa mot befintliga missförhållanden. Såsom av
de till socialstyrelsen från yrkesinspektörerna insända yttrandena framgår,
hava också förbättringar, efter det ovannämnda undersökning avslutats,
flerstädes verkställts, och yrkesinspektörernas uppmärksamhet ägnas i
hög grad åt att avskaffa ännu förekommande missförhållanden. Då
socialstyrelsen dessutom uttalat, att styrelsen har för avsikt att på ett
särskilt område, där speciella förhållanden framträtt, föranstalta om eu
särskild undersökning, och då man därjämte kan med säkerhet förvänta,
att socialstyrelsen även i framtiden skall med uppmärksamhet
följa de hygieniska förhållandena på detta område, vill det synas
utskottet, som om anledning för det närvarande skulle saknas att begära
kompletterande undersökningar rörande de hygieniska förhållandena inom
cellulosaindustrien.
Beträffande därefter frågan om arbetstiden och särskilt söndagsarbetet
har socialstyrelsen i sitt yttrande meddelat, dels att det så
kallade trettonde skiftet, om vilket motionärerna talat, numera är i det
närmaste avskaffat, dels också att söndagsarbete i stort sett ej förekommer
i större utsträckning inom cellulosaindustrien än inom andra
industrier med kontinuerlig drift. Det har därför synts socialstyrelsen
tvivelaktigt, om några särskilda skäl kunna anses påkalla en utbrytning
och behandling för sig av denna industri med hänsyn till frågan om
söndagsledigheten. Utskottet, som livligt behjärtar motionärernas önskan
att om möjligt få söndagsarbetet avskaffat, finner sig dock i likhet med
socialstyrelsen ej kunna anse, att nämnda fråga bör för cellulosaindu
-
3
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
striens vidkommande brytas ut ur den stora utredningen och behandlas
för sig med undanskjutande av övriga industrier, där dylikt arbete i
lika stor utsträckning förekommer. Däremot har utskottet fått den
uppfattningen, att vid den utredning om söndagsarbetet, som uppdragits
åt socialstyrelsen, det måhända lämpligen kunde ordnas så, att cellulosaindustrien
i första rummet komrne i betraktande, då ju för denna industri
en del förberedande undersökningar redan äro verkställda, och det
dessutom torde kunna sägas, att söndagsvilan är dubbelt nödvändig
inom sådana industrigrenar, där arbetets beskaffenhet ställer stora
fordringar på arbetarnas fysiska välbefinnande.
Ehuru utskottet sålunda delar motionärernas uppfattning om nödvändigheten
av att åtgärder vidtagas till skydd mot hälsofarligheten
inom cellulosaindustrien och för söndagsarbetets borttagande eller
inskränkande, finner utskottet sig sakna anledning att hemställa om en
riksdagsskrivelse till Kungl. Maj:t i detta ärende, enär, som ovan
anförts, åtgärder i det förstnämnda avseendet redan vidtagits eller hålla
på att vidtagas och utredning om söndagsarbetet redan uppdragits åt
socialstyrelsen.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att herrar Johanssons i Sollefteå och Vennerströms
förevarande motion icke måtte till någon andra kammareus
åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 maj 1916.
På utskottets vägnar:
W. BÄCKSTRÖM.
I förevarande ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar
Bäckström, Leksell, Andersson i Resebo1), Johanson i Huskvarna, Kaijser, Venneldström,
Flognfält, Eklund, Magnusson i Skövde1) och Johansson i Sollefteå.
’) Icke närvarit vid utlåtandets justering.
4
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Bilaga 1.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 15 sistlidne februari har socialstyrelsen blivit anbefalld
att avgiva underdånigt utlåtande med anledning av en utav herrar Johansson i
Sollefteå och Vennerström i riksdagens andra kammare väckt motion, nr 203, om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning m. m. i fråga om vissa missförhållanden
inom cellulosaindustrien. Till åtlydnad härav får styrelsen i underdånighet anföra
följande.
De i motionen åberopade, av socialstyrelsen föranstaltade tvenne serier av
undersökningar rörande de hygieniska förhållandena inom cellulosaindustrien i Sverige
anordnades och utfördes i syfte att med tillämpning av den representativa metoden
ernå en allsidig utredning av de undersökta förhållandena. Sålunda fördelades undersökningarna,
efter på förhand’ uppgjord plan, på fabriksanläggningar av olika storlek,
ålder och belägenhet samt med hänsyn till mer eller mindre god beskaffenhet i allmänhet.
Tillhopa omfattade de båda serierna 37 fabriker med ett arbetarantal av
4,234 och en årsproduktion av närmare 400,000 ton (torr) pappersmassa. Från början
hade man haft för avsikt att låta utföra även en tredje undersökningsserie, vilken
skulle avse en mer detaljerad undersökning av hälsotillståndet hos samtliga arbetare
vid ett fåtal anläggningar. Resultaten av de båda första serierna, vilka för övrigt
utvisade avsevärt gynnsammare förhållanden än man vågat hoppas, syntes emellertid
lämna så pass uttömmande och i viss mån enhetliga upplysningar, att man ansåg
sig sakna tillfyllestgörande skäl att företaga ytterligare en undersökning.
Nu angivna uppfattning omfattar styrelsen fortfarande. De kompletterande
utredningar, som påyrkas i motionen, skulle alltså enligt styrelsens förmenande knappast
kunna förväntas giva några avsevärda, nya upplysningar. Vad som nu är att
göra för att åstadkomma förbättrade förhållanden på ifrågavarande verksamhetsområde
torde få anses tillkomma yrkesinspektionen. Med ledning av de genom undersökningarna
vunna upplysningarna böra nämligen yrkesinspektörerna vara i tillfälle
att på ett mer verksamt sätt ingripa mot befintliga missförhållanden. Av närlagda
skrivelser från yrkesinspektörerna i de distrikt, där cellulosaindustrien företrädesvis
bedrives, framgår även, att undersökningarna i allmänhet givit anledning till omfattande
åtgärder från yrkesinspektörernas sida.
Ehuru styrelsen sålunda ej kan förorda ett fullföljande av de verkställda
undersökningarna rörande de hygieniska förhållandena i allmänhet inom cellulosaindustrien,
vill styrelsen ej förneka, att här liksom på åtskilliga andra verksamhetsområden
förekomma speciella förhållanden, som måhända borde göras till föremål för
en närmare undersökning. Härvid har styrelsen särskilt i åtanke den förgiftningsfara,
som i några fall visat sig uppkomma genom avloppsgaserna vid sulfatfabrikerna och
som möjligen även kan utöva en viss inverkan på de hygieniska förhållandena i vidare
omfattning. Då styrelsen ej förfogar över för ändamålet erforderliga medel, torde
-Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. o
styrelsen komma alt hos Kungl. Maj:t göra framställning om att få sig beredd möjlighet
att föranstalta om en dylik undersökning.
Motionärerna hava vidare bland annat särskilt vänt sig mot söndagsdriften.
De förut utförda undersökningarna berörde ej denna fråga. Styrelsen har emellertid
härom inhämtat uppgifter från bland annat pappersmasseförbundet, vars till styrelsen
i ämnet överlämnade P. M. här bifogas.
Enligt erhållna uppgifter skulle det så kallade trettonde skiftet, varigenom vid
2-skiftssystem arbetarna varannan vecka få arbeta till söndag morgon, numera vara i
det närmaste avskaffat, så att för närvarande allenast omkring 150 av pappersmasseförbundets
11,000 arbetare sysselsättas på sådant sätt.
Skiftindelningen är ordnad dels på 8 timmars skift för arbetare inom avdelningar,
som av tekniska skäl behöva hållas i oavbruten gång, och dels på 12- eller
10-timmars skift för övriga avdelningar, där skiftarbete förekommer.
Styrelsen bilägger en inom styrelsen upprättad grafisk framställning1), utvisande
skiftens förläggning.
Av framställningen framgår, att vid 8-timmars skift, vari cirka 1,000 av förbundets
arbetare sysselsättas, varje arbetare var tredje vecka har 18 timmars ledighet
under söndagsdygnet, fortsatt med 14 timmars ledighet under måndagsdygnet, eller en
sammanhängande ledighet av 32 timmar mellan klockan 6 förmiddagen på söndagen
och klockan 2 eftermiddagen på måndagen, medan å de två mellanliggande söndagarna
ledigheten uppgår till å det ena söndagsdygnet sammanlagt 16 timmar och
å det andra 14 timmar.
Vid en -skiftindelning på 12 timmar upphör arbetet lördag afton klockan 6
och börjar åter söndag afton klockan 6, och få arbetarna härigenom vid varannan
söndag 24 timmars och vid varannan 48 timmars ledighet.
Vad här anförts rörande de anläggningar, som äro anslutna till pappersmasseförbundet,
torde i huvudsak äga tillämpning jämväl å förbundet ej tillhörande cellulosafabriker.
Söndagsarbete lärer således i stort sett ej förekomma i större utsträckning
inom cellulosaindustrien än inom andra industrier med kontinuerlig drift, och synes
det styrelsen tvivelaktigt, om några särskilda skäl kunna anses påkalla en utbrytning
och behandling för sig av denna industri med hänsyn till frågan om söndagsledigheten.
I detta ärendes behandling hava deltagit generaldirektören Elmquist, byråcheferna
Bergsten och Först samt socialfullmäktige von Sydow och Lindqvist.
Stockholm den 7 april 1916.
Underdånigst
Henning Elmquist.
Tit. Furst.
‘) Bär ej avtryckt.
6
Andra hammarens fjerde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 13.
Bilaga 2.
Till kungl. socialstyrelsen, Stockholm.
Sedan styrelsen genom byråchefen Furst hemställt om mitt yttrande rörande i
vad mån styrelsens under år 1915 i tryck utgivna redogörelse för vissa hygieniska
förhållanden inom cellulosaindustrien, grundad på under åren 1913 och 1914 företagna
undersökningar inom såväl större som mindre fabriker, kan anses vara så omfattande,
att den under inspektionsarbetet kunnat läggas till grund för påyrkandet av bättre
hygieniska förhållanden inom nämnda industri, får jag meddela, att så i hög grad
varit fallet. N
Den särskilda uppmärksamhet styrelsen ägnat åt de avdelningar, syreberedning,
kokarhus, massabingar m. fl. inom sulfitfabrikerna, och sodaåtervinningsprocesser,
kokarhus, diffussöravdelningar och pappsalar inom sulfatfabrikerna, där särskild. hälsofara
föreligger, har gjort, att yrkesinspektören under sina inspektionsbesök i kanske
högre grad än vanligt uppmärksammat varje sådan avdelning och, just på grund af
de i redogörelsen påvisade missförhållanden, kunnat lättare påyrka anordningar till
en förbättrad hygien inom de avdelningar, där sådana ansetts av behovet påkallade.
Kesultatet härav torde oek snart visa sig.
Särskilt hava yrkesinspektörens föreskrifter och anvisningar inom distriktets
största cellulosafabriker vid Skutskär vunnit beaktande, och äro där f. n. anordningar
under utförande, som efter slutförandet fullt ut torde komma att tillfredsställa alla
rimliga krav på en god hygien. Yrkesinspektören har även, på basis av de omfattande
undersökningarna, kunnat för sig uppgöra ett särskilt s. a. s. inspektionsschema, som
i hög grad underlättar inspektionsarbetet inom denna industri, och som även borgar
för att alla missförhållanden, även sådana som vid en eventuell inspektion till följd
av stillestånd eller dylikt inom vissa avdelningar icke kunnat iakttagas, komma under
omprövning, innan föreskrifter lämnas.
Stockholm den 31 mars 1916.
Yrkesinspektionen i andra distriktet.
Olof Hellström.
Bilaga 3.
Kungl. socialstyrelsen, Stockholm.
Med anledning av kungl. styrelsens skrivelse av den 24 mars detta år angående
en kortfattad redogörelse för de åtgärder inom cellulosaindustrien, som yrkesinspektören
i 4:de distriktet med hänsyn till den av kungl. styrelsen föranstaltade
undersökningen inom nämnda industri, funnit anledning vidtaga eller har för avsikt
att söka få till stånd, får undertecknad härmed vördsamt meddela följande:
Inom 4:de distriktet finnas:
3 stycken Sulfatfabriker nämligen:
Stödstorps Sulfatfabrik, Vaggeryd,
Delary » Delary pr Älmhult,
Eds Cellulosafabrik, Edsbruk.
7
Andra hammarens f järde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
11
stycken Sutfitfabriker nämligen:
Munksjö Pappersbruk,
Torsviks Pappersbruk,
Rydö Bruk,
Strömsnäs Bruk,
Hylte Bruk,
Konga Sulfitfabrik,
Lessebo Bruk,
Böksholms Sulfitfabrik,
Emsfors Bruk,
Brusafors Sulfitfabrik,
Ohs Sulfitfabrik,
Jönköping,
Smålands Taberg,
Rydöbruk
Strömsnäsbruk,
Hyltebruk,
Konga,
Lessebo,
Braås,
Emsfors,
Mariannelund,
Bor.
Av sulfatfabrikerna hava samtliga besökts efter medio av år 1913 och hava de
lämnade anvisningarne hufvudsakligen riktats på mekaniska skyddsanordningar enär
några avsevärda hygieniska missförhållanden icke iakttagits.
Undantag härtill utgör Eds cellulosafabrik, där förhållandena visade sig i flera
avseenden mindre tillfredsställande vid den inspektion, som senast företogs därstädes
mot slutet av år 1913. Enär då upplystes att fabriken inom den närmaste framtiden
komme att genomgå en mera genomgripande ombyggnad, ansåg sig yrkesinspektören
under sådana förhållanden för tillfället ej böra föreskriva några mera omfattande förändringar.
Av sulfitfabrikerna hava även samtliga besökts sedan början av år 1913. Vid
en del av dessa har emellertid, på grund av olika anledningar, anmärkningar måst
goras bi. a. mot en del missförhållanden i hygieniskt hänseende. Missförhållandena
hava merendels bestått i mindre tillfredsställande ventilationsanordningar, belysningsoch
temperaturförhållanden. Detta har i de flesta fall berott på att ifrågavarande
fabriker varit gamla och otidsenliga. De flesta hava också under de sista trenne åren
undergått en successiv ombyggnad, varvid nyare tiders erfarenhet och anordningar
kommit till användning. Man kan sålunda säga, att de missförhållanden, som vid
en del fabriker konstaterades år 1913, numera icke eller blott i ett fåtal fall förefinnas
utan hava blivit avhjälpta.
Exempelvis har vid Konga sulfitfabrik, där ytterligare en svavelkisugn nu blivit
uppsatt, sådan anordning vidtagits, att svavelkisbränderna ej såsom förr uttransporteras
medelst skottkärror, varvid de heta gaserna särskilt vid motvind slog emot
arbetarne, utan numera falla bränderna successivt i en framför de trenne ugnarna
gående kanal, i vilken en järnkedja försedd med lämpliga skrapor för bränderna till
dartor avsedd plats utanför byggnaden. Ovanför kisugnarna, där förr utvecklingen av
svavelsyrlighet var ganska besvärande, känns nu tack vare förbättrad ventilation ingenting.
Hur pass forhållandena i kishuset förbättrats belyses bäst därigenom, att en del
arbetare sjalvmant där anordnat ett bord för intagande av sina måltider. I kokarhuset,
dar de små kokarne nu äro ur bruk, är förhållandet även tillfredsställande. I
pappsalen har ytterligare en fläkt tillkommit för utsugning av vattenångan, vilket
medfört gott resultat. Arbetstid och timslöner hava också reglerats, och visar bifogade
uppgift1) timlönernas storlek under det gångna året.
Beträffande flertalet övriga sulfitfabriker, där mera avsevärda missförhållanden
kunnat konstateras, hava större eller mindre anordningar till det bättre ägt rum.
'') Här ej avtryckt.
8 Andra kammarens fjcivdc tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Sålunda har vid Böksholms sulfitfabrik syreberedningen fullständigt omlagts.
Det förut använda kammarsystemet har ersatts med i en särskilt byggnad inrymt
tornsystem. Härigenom försiggår arbetet med tornens fyllande med kalksten inomhus,
vilket torde vara att föredraga mot motsvarande arbete under bär himmel, som speciellt
vintertid med isbelagda ställningar m. m. ur såväl olycksfall- som hälsosynpunkt
torde betraktas som ett mer eller mindre farligt arbete. Fabriken kommer för övrigt att
under instundande år genomgå en fullständig ombyggnad. Massabingarna komma att
göras större samt helt avskilda från varandra, kokeriet att förses med cementgolv och
ljusförhållandena att betydligt förbättras. Ävenledes komma förhållandena att inom såväl
silavdelningen som pappsalen att undergå en väsentlig förändring för erhållande av
bättre belysning genom takens höjande och införande av takbelysning. Det gamla
trägolvet befanns vid senaste inspektion borttaget och ersatt med ett cementerat golv
försett med avloppskanaler för bortledande av vatten. Affallsluten kommer dessutom
att tillvaratagas i en påbörjad garvextraktfabrik.
Även vid Rydö bruk hava en del förbättringar ägt rum inom syreberedningen,
varigenom uppkomsten av svavelsyrlighetsgaser i arbetslokalerna i hög grad decimerats.
I kokeriet visade sig arbetsförhållandena mindre tillfredsställande i det att för erhållande
av en hastig nedgasning av kokarne det sista trycket blåses direkt ut i kokeriet.
Härigenom uppstår i denna avdelning stundtals en intensiv ångbildning med åtföljande
gaser. Vid senaste inspektionen i början av innevarande år föreskrevs bl. a. ångans
provisoriska utsläppande i fria luften genom särskild ledning, enär förslag uppsatts till
ombyggnad och modernisering av kokeriet redan instundande höst. Sedan fabrikationen
av såväl papper som mekanisk massa upphört och hela fabrikens tillverkning specialiserats
på sulfitcellulosa, hava en hel del av de många förut rådande missförhållandena
i väsentlig grad blivit avhjälpta.
Beträffande massabingarna visar sig en genomgående tendens gorå sig gällande
att övergå från handösning till mekaniska massaskottare, speciellt vid de större sulfitfabrikerna.
Sålunda hava massabingarna både vid Rydö bruk och Brusafors sulfitfabrik
förbättrats och försetts med dylika mekaniska anordningar.
Övriga avdelningar hava ävenledes undergått förbättringar på en del platser
Matrum, badhus och förvaringsrum för kläder åt arbetarne hava även anordnats på''
En del smärre missförhållanden torde numera endast vidlåda några mindre
sulfitfabriker, nämligen Ohs bruk, Thorsviks pappersbruk och Storebro sulfitfabrik.
Vid dessa hava en del förbättrade förhållanden redan införts, men som deras tillverkning
är mindre och antalet arbetare ringa, har yrkesinspektören ej ännu ansett sig
böra gripa in allt för hårt emot dem.
Då härtill kommer att flera av distriktets cellulosafabriker nästan borde kunna
anses som mönsterfabriker, t. ex. Hylte bruk, Stödstorps sulfatfabrik, kan med goda
skäl sägas att de missförhållanden, som förut vidlådde denna yrkesgren inom distriktet,
äro på god väg att försvinna.
Jönköping den 81 mars 1916.
Yrkesinspektionen i fjärde distriktet.
Carl Häger,
Yrkesinspektör.
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
9
Klaga 4.
Till kungl. socialstyrelsen.
Som svar å kungl. styrelsens skrivelse av 24 dennes har jag att giva en kortfattad
redogörelse för de åtgärder inom cellulosaindustrien, som jag med hänsyn till
den av kungl. styrelsen föranstaltade undersökningen inom nämnda industri funnit
anledning vidtaga eller har för avsikt att söka få till stånd. Jag har då först att här
yttra mig över vad vid de 7 större och 5 mindre fabriker, vilka 1913 resp. 1914 besöktes,
kan antecknas hava förbättrats i hithörande avseenden.
Parallellt med arbetet för arbetarskydd i allmänhet har jag inom cellulosaindustrien,
i den mån möjligheter kunde anses föreligga att få dem genomförda, sökt å
fabrikerna få de på grund av undersökningen framhållna fel och brister avhulpne.
Vid exempelvis ett par av de värmländska hithörande verken sattes genast arbeten i
gång för förbättrande av arbetsförhållandena och detta även i ett fall, där en grundlig
ombyggnad av särskilt massabingarne drog en högst betydande kostnad. Svavelavdelningarne
hava ändrats, och å flere ställen anordnades verksamma utluftningsanordningar,
på det att jag skulle å egna vägnar och å arbetarnes kunna finna förhållandena
gynsamma. — Ett arbetsställe av de som sämst antecknade härjades av eld och
uppstår nu å annan plats fullt modernt. Där en bättre skiftindelning förordats har
den även blivit införd, men föreligga nog från flere håll yttranden från arbetarna
själva, att de ej velat få arbetstiden förändrad. Å fyra ställen ha syretornen ombyggts,
å 5 ställen ha ugnsavdelningen moderniserats, å 6 ställen ha bättre matrum och omklädnadsrum
anordnats, å samtliga ställen har ledningen uttalat sig för önskvärdheten
i att kunna tillmötesgå i §§ 4 och 5 lag om arbetarskydd framkomne krav respektive
önskemål, och om det å de mindre verken icke låter sig så fullkomligt göra som å
större och därtill kapitalkraftigare verk, så måste jag bedöma dessa från fall till fall
och taga hänsyn till svårigheterna. Beträffande § 5 mom. i) angående söndagsvila
äger för särskilt sulfitindustrien ju det förhållandet rum, att kokningen är kontinuerlig
och icke bör avbrytas. Denna omständighet fotar icke i enbart jagande att uppnå
en hög produktion och försvinner icke, om eventuellt en eller flere kokare uppställas
— en nog så dyrbar ökning i utrustningen för övrigt — då sulfitcellulosans koktid
är mycket variabel och produkten är beroende av sambandet mellan syrans styrka och
det i kokaren härskande trycket. Säga vi sålunda, att koktiden kan anses ligga mellan
12 timmar och 24 timmar, inses ju, att det är ett vanskligt problem att beräkna ett
koks slutfacit till just tiden före söndagsvilans inträdande. I de övriga länders lagstiftning
om söndagsvila, jag nu erinrar mig, finnas ju också flere undantag uppräknade
bl. a. just för sulfitcellulosaindustrien. Men ordnas skiftarbetet praktiskt och med inrättande
av reservmanskap, automatiskt registrerande instrument och modern armatur,
behöva dock icke några »långskift» för den skull förekomma.
Karlstad den 30 mars 1916.
Sjunde distriktet.
II. Wieselgren.
Bihang till riksdagens protokoll 191(1. 13 samt. 4 avd. 12 käft. (Nr 13.) 2
10
Andra hammarens fjärde tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 13.
Bilaga 5.
Till kungl. socialstyrelsen, Stockholm.
Med anledning av kungl. socialstyrelsens anmodan till yrkesinspektören den 24
innevarande mars att lämna en redogörelse för de åtgärder, som med hänsyn till styrelsens
föranstaltade undersökning inom cellulosaindustrien, yrkesinspektören funnit
anledning eller har för avsikt att vidtaga, meddelas härmed vördsamt följande.
Inom distriktet finnas 13 sulfitfabriker och 4 sulfatfabriker. Av dessa äro 9
sulfitfabriker och samtliga sulfatfabriker endera nyuppförda eller till- och ombyggda
under de senaste 8—10 åren. Av de återstående 4 sulfitfabrikerna är en nu under
tillbyggnad, varemot 3 äro av äldre datum och anordning.
Några missförhållanden i hygieniskt avseende av den betydelse, att hälsotillståndet
bland inom cellulosaindustrien sysselsatta arbetare därigenom påverkats i
ogynnsammare grad än vad i allmänhet är förhållandet inom industriellt arbete, hava
ej kommit till yrkesinspektörens kännedom. De anvisningar, som givits med anledning
av utförda inspektioner, hava därför icke tagit särskilt sikte på åtgärder av hygienisk
art utöver vad vanligen iakttages vid inspektionsutövningen.
Då nu uppmärksamhet särskilt påkallas för hithörande förhållanden, har yrkesinspektören
för avsikt, att vid cellulosafabrikerna söka få lämpliga anordningar vidtagna
till förhindrande av att besvärande gaser spridas i arbetslokalerna, särskilt inom
avdelningar för syreberedning och återvinning, kokhus och massabingar, d. v. s. de
avdelningar, där fara för menlig inverkan på arbetarnas hälsotillstånd i främsta rummet
torde vara att förutsätta. Ävenså kommer uppmärksamhet att ägnas åt lämpligt
ordnande av skiftindelningen.
Gävle den 28 mars 1916.
Yrkesinspektionen i åttonde distriktet.
Ti. Schenson,
Yrkesinspektör.
Bilaga 6.
Till kungl. socialstyrelsen.
I enlighet med kungl. socialstyrelsens skrivelse av den 24 dennes får jag härmed
vördsamt lämna redogörelse för de åtgärder, som jag med hänsyn till den av
styrelsen föranstaltade undersökningen inom cellulosaindustrien funnit anledning vidtaga
eller har för avsikt -att få till stånd.
Av den undersökning, som sommaren 1913 utfördes rörande vissa hygieniska
förhållanden inom cellulosaindustrien, framgick att några svårare missförhållanden ej
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 11
voro rådande inom de undersökta fabrikerna inom 9:de distriktet. Ej häller gav denna
undersökning anledning för de i undersökningen deltagande sakkunniga på de hygieniska
och tekniska områdena att ge anvisning på några omändringar av de undersökta
fabrikerna. Vid jämförelse mellan de olika fabrikerna och deras olika avdelningar
framgick, att de flesta kunde anses tillfredsställande vad belysning, utrymme, temperatur
och damm och gaser beträffar. Vid en fabrik, i redogörelsen betecknad med B,
var avdelningen för syreberedning ej tillfredsställande, emedan transportanordningen
för kisaskan var otät, varigenom dammet spreds i lokalen. Detta påpekades för arbetsgivaren,
som lät täta skarvarna i transportledningen och sedan har dammspridningen
i hög grad förminskats. I tre av fabrikerna i redogörelsen betecknade med A., B. och
C. voro massabingarna otillfredsställande. Vid de två första pågå f. n. försök att
pumpa massan från bingarna i stället för att låta arbetarna ösa densamma, och skall
så snart experimenten giva ett tillfredsställande resultat samtliga massabingar ombyggas.
Vid fabriken C. hava massabingarna ombyggts och gjorts ljusa och luftiga och
synes numera inga befogade anmärkningar kunna göras mot desamma.
Vad pappsalarna beträffar kunde den ifrågavarande undersökningen, som företogs
på sommaren, ej ge något begrepp om, huru dessa förhålla sig vintertid och vid
stark köld. På grund av vad framkom, vid de i anslutning till undersökningen anordnade
mötena med arbetare inom cellulosaindustrien, beträffande ett par av fabrikernas
pappsalar, hava åtgärder blivit föreskrivna, vilka medfört en förbättring av de
anmärkta missförhållandena. Emellertid synas pappsalarna vara den avdelning inom
cellulosaindustrien som här i Norrland vintertiden vållar de största olägenheterna i
hygieniskt avseende, och skall jag ägna största uppmärksamhet åt att söka vinna förbättrade
förhållanden på detta område. De medel, som visat sig effektivast för att
minska imbildningen och hettan i pappsalarna, ha varit att skilja sax- och våtpartierna
från cylinderpartiet med tvärväggar, samt att tillföra torr varmluft under cylindrarna
samt att utsuga den fuktiga luften ovanför cylindrarna med fläkt. Dessutom bör förvärmd
luft tillföras sax- och våtpartierna för att hindra uppkomsten av drag från
fönster och dörrar.
Härnösand den 29 mars 1916.
Yrkesinspektionen i nionde distriktet.
Otto Nylén,
Yrkesinspektör.
12
Andra hammarens fjärde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 13.
Bilaga 7.
P. M. från Pappersmasseförbundet i anledning av
motionen i riksdagens andra kammare om utredning i
fråga om vissa »missförhållanden» inom cellulosaindustrien.
Den nuvarande arbetstiden.
För sulfitfabrikerna:
Påståendet i motionen, att arbetet inom denna industri i mycket stor utsträckning
pågår under söndagen beror på någon missuppfattning eller på felaktiga underrättelser
eller måhända därpå, att det antagits, att det s. k. trettonde skiftet, d. v. s.
arbetet för natten till söndagen, ännu förekommer och därmed sålunda även söndagsarbete.
Det är emellertid flera år sedan fabrikerna på initiativ av pappersmasseförbundet
ordnade sig för borttagande av detta skift, som nu nästan helt och hållet
utgått, och nu förekommer endast vid ett par fabriker, vilka även de hålla på att
avsluta för dess borttagande erforderliga nybyggnader och anordningar.
Arbetet fortgår nu i stort sett antingen i treskift om åtta timmar, tillsammans
56 timmar pr vecka, i tvåskift om 12 timmar, tillsammans 72 timmar pr vecka, i
tvåskift om 10 timmar, tillsammans 60 timmar i veckan samtliga dag- och nattskift,
eller i dagskift med tillsammans 58 å 59 timmar i varje vecka. Treskiften om 8
timmar användas i de s. k. ständiga eldsavdelningarne, kokeri-, syrehus- och ångpannehus-,
samt användes även för massaösningen, som dock numera endast består i
passningsarbete vid kranar, massaösningsapparater eller dylikt lindrigare arbete, sedan
det mera arbetsamma massaösningsarbetet med handkraft undan för undan i stort
sett upphört. I dessa nämnda avdelningar, där sålunda i viss mån och i ringa
utsträckning till tiden söndagsarbete i följd av den kontinuerliga driften förekommer,
sysselsättas endast ett mindretal av fabrikens samtliga arbetare eller för en medelstor
fabrik omkring ett tjugotal, under det att vid en dylik fabrik i sin helhet sysselsättes
omkring 200 st. arbetare. Det torde dock härvid bemärkas, att i ett dylikt treskiftslag
den ene för hela söndagsdygnet arbetar 8 timmar, den andre 16 timmar och den
tredje har hela söndagsdygnet alldeles fritt, vadan sålunda samtlige i ett dylikt lag
äro helt fria vart tredje söndagsdygn, och torde det sålunda kunna sägas, att söndagsdrift
förekommer endast i ringa grad inom dessa avdelningar, som ock sysselsätta
endast ett jämförelsevis ringa antal av arbetarne. Driften på söndagen är här framkallad
av tekniska skäl och berättigas av den ringa arbetstiden för övriga delen av
veckan.
I tvåskiften om 12 timmar förekommer icke söndagsarbete, enär för dessa
avdelningar i fabriken driften avstannar redan på lördagsaftnar och återtages först på
måndagens morgon. Lika litet förekommer söndagsarbete i skiften om 10 timmar,
där arbetet börjar och upphör på samma tider som för tolvtimmarsskiften och ej
heller i dagsskiften om 10 timmar, där arbete pågår endast för söckendagar.
I dessa tvåskift natt och dag likasom i dagskiften är det ojämförligt största
antalet arbetare sysselsatta eller för en medelstor fabrik med omkring 200 arbetare
13
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
omkring 180 st. Förutom dessa nu omnämnda kategorier arbetare tinnes vid varje
fabrik ett mindre antal reparationsarbetare, som stundom hava även söndagsarbete
vid sådana för driften nödvändiga reparationsarbeten, som endast kunna utföras då
driften är inställd i respektive avdelningar, och det är endast sådana arbeten, som
icke utan våda kunna anstå till söckendag.
För sulfat fabriker na:
Arbetstiden pågår här i allmänhet endast i tvåskift utan söndagsarbete vid
själva driften. Ett par av dessa fabriker hava emellertid på senare tiden övergått till
treskift med 56 timmar i veckan för kokeri, sodahus och ångpannehus och arbeta
sålunda likasom sulfitfabrikerna för motsvarande avdelningar även å söndagar i samma
utsträckning som vid dessa, så att för ett skiftlag om 3 man den ene har söndagsarbete
8 timmar, den andre i 16 timmar och den tredje är alldeles fri från dylikt,
allt i tur och ordning.
För mekaniska trämasseindustrien (sliperier):
Här arbetas endast under veckans söckendygn med undantag för ett par norrländska
sliperier, där på arbetarnes begäran treskift anordnats och sålunda arbete
även å söndagen förekommer, men endast i ringa omfattning i likhet med ständiga
eldsavdelningar i cellulosafabrikerna.
Sammanfattas dessa förhållanden i fråga om arbetstiden och dess infallande på
söndagen, finner man, att av de till pappersmasseförbundet anslutna 60 st. fabriker
med sammanlagt för närvarande omkring 11,000 arbetare endast något över ett tusen
st. hava sitt arbete i de avdelningar, där i följd av den kontinuerliga driften med en
total arbetstid av 56 timmar i veckan visst söndagsarbete förekommer i den utsträckning,
som förut blivit sagt, samt att av samma antal arbetare omkring 90 procent
eller nära 10,000 st. icke hava något arbete för driften under söndagarne, om härifrån
undantages det ringa antalet reparationsarbetare, som nödvändigtvis måste fullgöra en
del arbeten med reparationer, som endast kunna försiggå, då driften för söndagen är
inställd i de stora avdelningarne, pappsal, sileri och vedränseri.
Vid de fabriker inom industrien, som ej äro anslutna till förbundet, äro förhållandena
i allmänhet desamma som vid de förbundet tillhörande, och det torde
därför här kunna sägas, att av arbetarne här, beräknade till omkring 3,000 st., omkring
90 procent icke äro i söndagsarbete och återstoden hava söndagsarbete endast i nyss
omtalade utsträckning, då icke medräknade de arbeten med reparationer i de stillastående
avdelningarne, som måste utföras även å söndagarne. Snarare är procenten
av söndagsarbete här mindre, enär några av de utomstående fabrikerna äro äldre och
i olikhet med de nj7are och större icke byggda för kontinuerlig drift.
Nödvändigheten av söndagsdrift:
Närmaste orsaken till att driften måste fortgå även under söndagen ligger i
kokeriet, och då kokningen fortgår måste naturligtvis även ångpannehusets drift pågå.
Ett kok tager i allmänhet 20- å 24 timmar. Stoppas sålunda fabriken på lördag afton
förutsätter detta, att sista kokaren för veckan måste avstannas redan på fredagen,
enär koket ej annars hinner bliva färdigt till lördagskvällen. En dylik kokare, som
drager en kostnad av 75- å 100,000 kronor måste stå overksam hela tiden från fredagen
till söndagskvällen eller sålunda bortåt 48 timmar. Om nu vid fabriken finnas t. ex.
8 kokare, samtlige ställda med 3 timmars mellantid mellan fyllning och tömning
14 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
bliva dessa kokare i användning endast omkring 5’/s dygn av veckans 7 dygn. Även
vid driftens återtagande efter stoppet över söndagen uppkomma enahanda olägenheter
i avseende å kokningen, enär igångsättningen här måste ske successivt. Men även om
kokningen är inställd över söndagen, måste ångpannehuspersonalen då vara i arbete,
enär dels kokarne icke få bliva helt avkylda och dels uppvärmningen måste vara klar
långt före igångsättningen. Bliva kokarne avkylda ökas bränsleåtgången för koken
högst väsentligt såväl som för pannhuset.
Vid flertalet fabriker användes nu svavelkis, och det är så gott som uteslutet
att stoppa kisugnarne för söndagen, om ej väldiga förluster och olägenheter skola
därav framkallas. De gå nu till och med vid de störa helgerna utan avbrott, ehuru
driften då fortgår utan annan nytta än inbesparandet av den kostnad, som deras
avstannande skulle förorsaka. Står en dylik ugn stilla 24 timmar, uppstår ett både
långsamt och svårt arbete att få den i normal gång igen, och då härför krävas bortåt
28 timmar inses, av vilken betydelse för hela fabriksdriften det är att kisugnarne gå
utan avbrott. Skulle driften för denna industri begränsas endast till söckendagar
jämväl för de s. k. ständigeldsavdelningarne (kokeri, syrehus och ångpannehus för
sulfitfabrikerna samt för motsvarande avdelningar i sulfatfabrikerna), är det detsamma
som att nedbringa tillverkningsförmågan med 1/7 eller omkring 15 procent, en
»reform», som skulle ådraga industrien och arbetarne de hårdaste förluster och
nästan oövervinneliga svårigheter såväl som hela vårt folk de största nationalförluster.
Dessa framträda till sina rätta dimensioner, då man betänker, att tillverkningen av
kemisk cellulosa för nästlidet år uppgick till över 905 tusen ton, varav exporterades
till andra länder 721 tusen ton och förädlades inom landet 184 tusen ton. Upphör
driften att vara kontinuerlig veckan runt i dessa sist berörda avdelningar skulle sålunda
tillverkningen i sin helhet nedgå med omkring 130,000 ton, vilket efter ett medelpris
av 140 kr. pr ton betyder en förlust för landet av mer än 18 miljoner kronor, att
bäras till icke ringa del av arbetarne utan att därmed för dem vinnes annat än
försämring såväl i avlöningar som ifråga om arbetstiden, enär vid förbud för söndagsdrift
helt naturligt även de avdelningar, som nu ha treskift, måste övergå till tvåskift
med en ökning i arbetstiden pr vecka från 56 timmar till 72 timmar, en »förbättring»
för vilken de säkerligen betacka sig.
Övriga »missförhållanden».
Den senare delen av motionen synes närmast vara en kritik över socialstyrelsens
redan anordnade undersökning och utredning av de förhållanden, som motionärerna
vilja ytterligare hava undersökta, och vi anse oss icke böra vidare yttra oss härom,
men framhålla, att ifrågavarande utredning bedrivits med den stora grundlighet,
noggrannhet och sakkunskap, som utmärka de män, som verkställt utredningen, samt
att vi hoppas, att tillräcklig kritik över denna motionärernas på så ringa kunskap i
saken grundade kritik kommer från vederbörligt håll, vårt tal förutan.
I korthet sagt har Socialstyrelsens nu så kritiserade utredning givit vid handen,
att de undersökta förhållandena på det hela taget äro goda samt att hälsotillståndet
hos fabriksarbetarne i allmänhet kan fullt jämföras med lantarbetarebefolkningens,
och det torde få anses vara ett ganska gott betyg. Att nu vid undersökningarne påtalats
eller anmärkts eu hel del förhållanden, som borde kunna vara bättre, torde icke vara
anledning till förnyad undersökning eller utredning. Det är avhjälpandet av missförhållandena
som fordras, och vi veta, att fabriksledningarne tagit och komma att
taga ad notam detta, samt att den redan skedda undersökningen medfört önskade
Andra hammarens fjärde tillfälliga niskotts utlåtande Jfr 18. lft
förbättringar i sådan utsträckning, som det varit dem möjligt att vidtaga eller planera
för deras vidtagande.
Motionen, som i sin helhet synes oss vara grundad på de mest lösa antaganden
och i intet hänseende på någon som helst kännedom om verkliga förhållandena inom
den industri, vars intressen motionärerna så välvilligt tagit sig an, torde icke, enligt
vårt förmenande, med rätta kunna föranleda till ytterligare utredning av redan till
fullo belysta och klarlagda förhållanden och ej heller till lagförslag i fråga om arbetstiden,
vilket bäst regleras och ordnas efter överenskommelse mellan arbetsgivare och
arbetare.
Stockholm den 27 mars 1916.
Pappersmasseförbundet.
Robert Palmgren.
Bilaga 8.
Till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott.
Sedan utskottet hemställt, att vi måtte inkomma med yttrande med anledning
av motion nr 203 i andra kammaren av herrar Johansson i Sollefteå och Vennerström
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning m. m. i fråga om vissa missförhållanden
inom cellulosaindustrien, få vi härmed rörande nämnda motion anföra:
Till att börja med vilja vi särskilt framhålla, att i de avdelningar i cellulosafabrikerna,
där driften på sätt vi nedan angiva pågår även under söndagen, något kroppsarbete
i egentlig mening icke kan ifrågakomma, utan består arbetet i passning av maskinerna,
vilket om än upptagande arbetarens tid, dock icke särskilt kan anstränga
hans kroppskrafter.
Härefter övergå vi till behandling av arbetstiden och begynna med sulfitfabrikerna.
Påståendet i motionen, att arbetet inom sulfitfabrikerna i mycket stor utsträckning
pågår under söndagen, torde bero på någon missuppfattning eller på felaktiga
underrättelser eller måhända därpå, att det antagits, att det s. k. trettonde skiftet
d. v. s. arbetet under natten till söndagen ännu förekommer och därmed även söndagsarbete.
Det är emellertid flera år sedan fabrikerna på initiativ av det under oss
sorterande pappersmasseförbundet ordnade sig för borttagande av detta skift, som f.
n. nästan helt och hållet utgått och nu förekommer endast vid ett par fabriker, vilka
även de hålla på att avsluta för dess borttagande erforderliga nybyggnader och anordningar.
Arbetet i sulfitfabrikerna fortgår nu i stort sett antingen i treskift om åtta
timmar, tillsammans 56 timmar pr vecka, i tvåskift om 12 timmar, tillsammans 72
timmar i veckan, i tvåskift om 10 timmar, tillsammans 60 timmar i veckan samtliga
dag- och nattskift, eller i dagskift med tillsammans 58 å 59 timmar i varje vecka.
Treskiften om 8 timmar användas i de s. k. ständiga eldsavdelningarna —
kokeri, syrehus och ångpannehus — samt användas även för massaösningen, som dock
numera endast består i passningsarbete vid kranar, massaösningsapparater eller dylikt
lindrigare arbete, sedan det mera arbetssamma massaösningsarbetet med handkraft
1lärande
söndagsarbetet
i allmänhet.
Den nuvarande
arbetstiden
i
sulfitfabrikerna.
16 Andra kammarens fjärde tillf ätliga utskotta utlåtande Nr 18.
undan för undan i stort sett upphört. I dessa nämnda avdelningar, där sålunda i
viss mån men i ringa utsträckning till tiden söndagsarbete i följd av den kontinuerliga
driften förekommer, sysselsättas endast ett mindretal av fabrikens samtliga arbetare
eller för en medelstor fabrik omkring ett tjugotal, under det att vid en dylik fabrik
i sin helhet sysselsättes omkring 200 arbetare. Det torde dock härvid bemärkas, att
i ett dylikt treskiftslag den ene under hela söndagsdygnet arbetar 8 timmar, den
andre 16 timmar och den tredje har hela söndagsdygnet alldeles fritt, vadan sålunda
samtliga i ett dylikt lag äro helt fria vart tredje söndagsdygn. Man torde sålunda
kunna påstå, att söndagsdrift förekommer endast i ringa grad inom dessa avdelningar,
vilka ock sysselsätta endast ett jämförelsevis ringa antal av arbetarne. Driften på
söndagen är här framkallad av tekniska skäl och berättigas av den ringa arbetstiden
under den övriga delen av veckan.
I tvåskiften om 12 timmar förekommer icke söndagsarbete, enär för dessa avdelningar
i fabriken driften avstannar redan på lördagsaftonen och återtages först på
måndags morgon. Lika litet förekommer söndagsarbete i skiften om 10 timmar,
där arbetet börjar och upphör på samma tider som för tolftimmarsskiften och ej heller
i dagskiften om 10 timmar, där arbete pågår endast under söckendagar.
I dessa tvåskift natt och dag likasom i dagskiften är, som ovan nämnts, det
ojämförligt största antalet arbetare sysselsatta eller för en medelstor fabrik med omkring
200 arbetare omkring 180 st. Förutom dessa nu omnämnda kategorier arbetare
linnes vid varje fabrik ett mindre antal reparationsarbetare, som stundom hava även
söndagsarbete vid sådana för driften nödvändiga reparationsarbeten, som endast kunna
utföras, då driften är inställd i respektive avdelningar, och det är endast sådana arbeten,
som icke kunna utan våda anstå till söckendag.
Den urna- J sulfatfabrikerna pågår arbetet i allmänhet endast i tvåskift utan söndagsarbete vid
betstiden‘i själva driften. Ett par av dessa fabriker hava emellertid på senaste tiden övergått
sulfatfabri- till treskift med 56 timmar i veckan för kokeri, sodahus och ångpannehus och arbeta
leerna. sålunda likasom sulfitfabrikerna för motsvarande avdelningar även å söndagar i samma
utsträckning som vid dessa, så att för ett skiftlag om 8 man den ene har söndagsarbete
8 timmar, den andre i 16 timmar och den tredje är alldeles fri från dyDen
nuva- apt i tur och ordning.
^betstiden i I den mekaniska trämasseindustrien (sliperier) arbetas endast under veckans
den meka- söckendygn med undantag för ett par norrländska sliperier, där på arbetarnas begäran
niska trä- treskift anordnats och sålunda arbete även å söndagen förekommer, men endast i
masseindu- r;nga omfattning i likhet med ständiga eldsavdelningarna i cellulosafabrikerna.
Tillämpning Tillämpas vad ovan sagts ifråga om arbetstiden och rörande söndagsarbetet.
fabriker in- finner man, att av de till pappersmasseförbundet anslutne 60 st. fabriker med samma
pappers-manlagt för närvarande omkring 11,000 arbetare endast något över ett tusen st. hava
masseför- sitt arbete i de avdelningar, där i följd av den kontinuerliga driften med en total
bundet, arbetstid av 56 timmar i veckan visst söndagsarbete förekommer i den utsträckning,
som förut blivit sagt, samt att av samma antal arbetare omkring 90 procent eller
nära 10,000 st. icke hava något arbete under söndagarna, om härifrån undantages
det ringa antalet reparationsarbetare, som nödvändigtvis måste fullgöra en del arbeten
med reparationer, som endast kunna försiggå, då driften för söndagen är inställd i de
. stora avdelningarna, pappsal, sileri och vedränseri.
pä Z2 Vid de fabriker inom industrien, som ej äro anslutna till pappersmasseför
1ende
fabri- bundet, äro förhållandena i allmänhet desamma som vid de förbundet tillhörande,
ker.
17
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
och det torde därför kunna sägas, att av arbetarne vid dessa fabriker, beräknade till
omkring 3,000 st., omkring 90 procent icke äro i söndagsarbete och återstoden hava
söndagsarbete endast i nyss omtalad utsträckning, då icke medräknade de arbeten med
reparationer i de stillastående avdelningarna, som måste utföras även å söndagarna.
Snarare är procenten av söndagsarbete vid dessa fabriker mindre, enär några av fabrikerna
äro äldre och i olikhet med de nyare och större icke byggda för kontinuerlig drift.
Närmaste orsaken till att driften måste fortgå även under söndagen ligger i Söndagskokeriet,
och då kokningen fortgår, måste även ångpannehusets drift pågå. Ett kok driftens nödtager
i allmänhet 20 å 24 timmar. Stoppas sålunda fabriken på lördag afton, förut- vändighet.
sätter detta, att sista kokaren för veckan måste avstannas redan på fredagen, enär
koket ej annars hinner bliva färdigt till lördagskvällen. En dylik kokare, som drager
en kostnad av 75 å 100,000 kronor, måste stå overksam hela tiden från fredagen till
söndagskvällen eller sålunda bortåt 48 timmar. Om nu vid fabriken finnas t. ex. 8
kokare, samtliga ställda med tre timmars mellantid mellan fyllning och tömning,
bliva dessa kokare i användning endast omkring 5 */, av veckans 7 dygn. Även vid
driftens återtagande efter uppehållet över söndagen uppkomma enahanda olägenheter
i avseende å kokningen, enär igångsättningen här måste ske successivt. Men även om
kokningen är inställd över söndagen, måste ångpannehuspersonalen då vara i arbete,
enär dels kokarne icke få bliva helt avkylda och dels uppvärmningen måste vara klar
långt före igångsättningen. Bliva kokarne avkylda, ökas bränsleåtgången för koken
högst väsentligt ävensom för pannhuset.
Vid flertalet fabriker användes nu svavelkis, och det är så gott som omöjligt att
att stoppa kisugnarna för söndagen, såvida betydande förluster och olägenheter ej skola
uppstå. De gå nu t. o. m. vid de stora helgerna utan avbrott, ehuru driften då fortgår
utan annan nytta än inbesparandet av den kostnad, som deras avstannande skulle
förorsaka. Står en dylik ugn stilla i 24 timmar, uppstår ett både långsamt och svårt
arbete att få den i normal gång igen, och då härför kräves bortåt 20 timmar,
inses av vilken betydelse för hela fabriksdriften det är, att kisugnarna gå utan avbrott.
Skulle driften för denna industri begränsas endast till söckendagar jämväl
för de s. k. ständigeldsavdelningarna (kokeri, syrehus och ångpannehus för sulfitfabrikerna
samt motsvarande avdelningar i sulfatfabrikerna), är det detsamma, som att nedbringa
tillverkningsförmågan med */, eller omkring 15 procent, en reform, som skulle
ådraga industrien och arbetarna svåra förluster samt innebära en mycket kännbar
nationalförlust. Detta framträder i sina rätta dimensioner, då man betänker att tillverkningen
av kemisk cellulosa för nästlidet år uppgick till över 905 tusen ton, varav
exporterades till andra länder 721 tusen ton och förädlades inom landet 184 tusen
ton. Upphör driften att vara kontinuerlig veckan runt i dessa sist berörda avdelningar,
skulle sålunda tillverkningen i sin helhet nedgå med omkring 130,000 ton,
vilket efter ett medelpris av 140 kronor pr ton betyder en förlust för landet av mer
än 18 miljoner kronor. Denna förlust komme till icke ringa del att drabba arbetarna
utan att därmed för dem skulle vinnas annat än försämring såväl i avlöningar som
ifråga om arbetstiden, ty vid förbud för söndagsdrift skulle helt naturligt även de
avdelningar, som nu ha treskift, vara tvungna att övergå till tvåskift med en ökning
i arbetstiden pr vecka från 56 timmar till 72 timmar, en ändring, för vilken vederbörande
arbetare säkerligen betackade sig.
Den senare delen av motionen synes närmast vara en excerpt ur socialstyrel- Ang. matin -sens redan anordnade undersökning och utredning av förhållandena inom cellulosa- nen i övrigt.
industrien, som motionärerna vilja ytterligare hava undersökta. Motionärerna hava
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 13 samt. 4 avd. 12 höft. (Nr 13.) ?>
18
Andra kammmrens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
därvid plockat ur allt, som kunnat vara till stöd för deras yrkanden, men omsorgsfullt
förtegat allt, vad som talar mot desamma, och sålunda fått fram en fullkomligt
skef bild av socialstyrelsens utlåtande.
I korthet sagt har socialstyrelsens nu så kritiserade utredning givit vid handen,
att de undersökta förhållandena på det hela taget äro goda samt att hälsotillståndet
hos fabriksarbetarna i allmänhet kan fullt jämföras med lantarbetarbefolkningens
vilket torde få anses vara ett ganska gott betyg. Att vid undersökningarna påtalats
eller anmärkts en del förhållanden, som borde kunna vara bättre, torde icke vara anledning
till förnyad undersökning eller utredning. Det är avhjälpandet av missförhållandena,
som fordras, och vi veta, att fabriksledningarna beaktat detta, samt att den
skedda undersökningen redan medfört önskade förbättringar i den utsträckning som
det varit möjligt, samt att andra planeras.
Vi kunna dock icke underlåta att af socialstyrelsens utredning anföra nedanstående
uttalande av fabriksläkarna, som av motionärerna helt naturligt ej upptagits i
. »För alla de undersökta fabrikerna utom två föreligga uppgifter, skriftligt eller
muntligt meddelade, från respektive fabriksläkare angående hälsotillståndet bland arbetarna.
Av dessa läkare, 14 till antalet, voro 2 anställda vid två fabriker vardera.
Samtliga dessa läkare förklara, att — liksom fallet var beträffande de större
fabrikerna — hälsotillståndet bland cellulosarbetarna ej är sämre än bland den övriga
arbetarebefolkningen. I ett par fall ansåg läkaren till och med ifrågavarande fabriksarbetare
bättre ställda i detta avseende, därigenom att de hade råd att hålla sig med
kraftigare föda och sundare bostäder.»
För den, som utan förutfattad mening tager del av socialstyrelsens undersökning,
eller som har kännedom om verkliga förhållandena inom cellulosaindustrien,
torde det stå klart, att någon anledning till ytterligare utredning av de förhållanden’
som genom socialstyrelsens undersökning blivit till fullo belysta och klarlagda icke
förefinnes. 6 ’
Stockholm den 3 april 1916.
Svenska arbetsgivareföreningen.
Hjalmar von Sydoiv.
Bilaga 9.
Till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.
Efter tagen del av ärade skrivelse av den 12 februari d. å„ vari hemställes,
att förbundet måtte till utskottet inkomma med det yttrande, vartill framställda förslag
i en skrivelsen åtföljande, av herrar Johansson i Sollefteå och Vennerström, väckt
motion, framställda förslag kan giva anledning, vill vi härmed meddela.
Enligt ar 1913 upprättade allmänna bestämmelser emellan pappersmasseförbundet
å epa jämte grov- och fabriksarbetare- samt sv. sågverksindustriarbetareförbunden
å andra sidan jämte därtill hörande protokollsuttalanden, av vilka vardera
19
Andra hammarens fjärde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 13.
ett exemplar härjämte närslutes1), som läggas till grund vid upprättande av kollektivavtal
med prislistor vid de cellulosafabriker där dessas ägare äro anslutna till Pappersmasseförbundet
och dess arbetare äro organiserade uti ettdera av de nämnda fackförbunden,
förekommer numera icke det s. k. 13:de skiftet.
Där arbetets natur kräver kontinuerlig drift, d. v. s. arbetet pågår över söndagsdygn,
är arbetstiden indelad i tre skiftlag med 14 8-timmars skift.
Vid cellulosafabriker, där arbetarna äro oorganiserade eller där ännu äro gällande
avtal av äldre årtal än 1913, tillämpas däremot fortfarande den långa arbetstiden
av 13 12-timmars skift i veckan.
I sistnämnda fabriker är endast i enstaka fall arbetstiden i vissa avdelningar
vid kontinuerlig drift indelad i 3 skiftlag på 14 8-timmars skift, och lär alltså fortfarande
i vissa fall förekomma en arbetstid av 14 12-timmars skift d. v. s. 84 timmar
per vecka och man, med s. k. långskift på 24 timmar vid skiftombyte.
Som av bilagda allmänna bestämmelser med protokollsuttalanden framgår är,
trots den långa arbetstiden, medgivet att övertidsarbete får förekomma, dock icke i
den grad att arbetarna överansträngas. Det är reparationspersonalen, som får utföra
det mesta övertidsarbetet under de tider, då fabrikerna stå stilla över sön- och helgdagsdygn,
och förekommer sålunda ganska allmänt, att denna personal får utföra åtskilliga
övertidstimmar varje vecka; även förekommer ej så sällan, att skiftarbetare
och i synnerhet dagarbetare ävenledes få utföra varjehanda förekommande arbeten å
övertid, såsom rengöring och dylikt.
Av vad här anförts framgår, att tack vare fackföreningsrörelsens verksamhet
en god början till förkortning av den oskäligt långa arbetstiden inom cellulosaindustrien
inträtt, men oerhört mycket kräves ännu, för p,tt arbetstiden inom denna industri
skall kunna anses skälig. Sålunda är enligt vår mening en arbetstid av 72 timmar
per vecka, som det största antalet arbetare inom cellulosaindustrien äro hänvisade
till att arbeta, såsom ordinarie arbetstid, och stundom likväl på övertid, alltför ansträngande
och degenererande.
Men i den mån som insikten om fackföreningsrörelsens nyttiga verksamhet på
detta såväl som andra områden utvecklas bland industriens arbetare och dessa sålunda
sluta sig till densamma, är vår förvissning den, att en förkortning av arbetstiden steg
för steg skall kunna åstadkommas. Ty att på lagstiftningsväg utan fackföreningsrörelsens
kraftiga medverkan tänka sig en maximalarbetstid på 8 timmar genomförd
i en nära liggande framtid, som här är det närmaste önskemålet, torde vara, synes
det oss, uteslutet.
Men då varje försök till förbättring på detta område bör hälsas med tillfredsställelse,
nöja vi oss för tillfället med
att instämma i det syftemål ifrågavarande motion avser.
Stockholm den 11 mars 1916.
Svenska grov- och fabriksarbetareförbundets styrelse.
C. J. Söder.
Här ej avtryckta.
20
Andra hammarens f järde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Bilaga 10.
Till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.
Svenska sågverksindustriarbetareförbundets yttrande
över herrar C. 0. Johanssons och Vennerströms motion
till 1916 års riksdag rörande vissa missförhållanden
inom cellulosaindustrin, med anledning av infordrat
yttrande från andra kammarens 4:de tillfälliga utskott.
Förbundets verksamhetsområde omfattar för närvarande:
7 sulfat fabriker med 1,105 arbetare och en tillverkning av c:a 102,000 ton
sulfatmassa; 9 sulfitfabriker med 1,408 arbetare och en tillverkning av c:a''217,000
ton sulfitmassa; 9 träsliperier med 740 arbetare och en tillverkning av c:a 203,000
ton slipmassa, därav c:a 40,000 ton torr slipmassa.
Vid sulfatfabrikerna
arbeta 168 arbetare i 8 timmars skift, ungefärlig arbetstid pr år 2,800 timmar,
» 583 » » 10 » » » » » » 8,100 »
404
12
Vid sulfitfabrikerna
arbeta 298 arbetare i |
8 |
» |
» |
» |
» » |
|
» 690 > » |
10 |
» |
» |
» |
» |
» » |
» 420 » » |
12 |
» |
» |
» |
» |
» » |
Vid träsliperier |
||||||
arbeta 130 arbetare i |
8 |
» |
» |
» |
» |
» » |
» 38 » |
10 |
> |
» |
» |
» |
» » |
» 76 » » |
11 |
» |
» |
» |
>;> |
» » |
» 496 » » |
12 |
» |
» |
» |
» |
» » |
:,720
2,800
3,100
3,720
2,800
3,000
3,300 »
3,600 »
summa ö.zoö ceiimosaarbetare.
Sommartiden är denna arbetsstyrka betydligt ökad på grund av då pågående
timmerupptagningar, lastningsarbeten och dylikt.
Ur de inkomna svaren från avdelningarna, vilka tillställts ett exemplar av
motionen, må anföras följande: (Alla svar från avdelningarna till förbundsexpeditionen
äro undertecknade av 4 personer.)
I ett kokhus där 18 man sysselsättas 12 tim. skift: ständig syrlukt samt dålig
ventilation, ständigt återkommande söndagsarbete.
Samma fabrik, pappsalen: 12 tim. skift för
med rå ånga, som orsakar att arbetarna ständigt
kommande söndagsarbete.
Syrhuset: Dammfyld lokal, ständig syrlukt, ingen ventilation.
En sulfatfabrik. Kokhus, 6 arbetare å 12 tim. skift: inga bestämda måltidsraster,
jäktande arbete, tryckande värme sommartiden.
16 man: kvalmig luft i förening
känna sig dåsiga, ständigt åter''
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 21
Silhus, 4 arbetare 12 tim. skift: om vintertiden synnerligen obehagligt på
grund av att arbetarna få gå genomblöta varje dag; ständigt återkommande söndagsarbete.
Pappsalen: vintertiden uppstår råånga, följden blir imma och fuktighet, vilket
gör vistelsen i pappsalen vintertid oerhört tryckande. Vid denna fabrik tages ångan
från avdunstningen till torkcylindrarna, på grund av lutens upphettning tycks den
innehålla giftiga gaser, som uttränga i pappsalen och hittills förorsakat 1 dödsfall
och ett flertal svimningsanfall.
Avloppsrören leddes sedermera ut från pappsalen, men gasen har ändå trängt
sig fram och förorsakat ytterligare svimningsanfall.
Ständigt söndagsarbete ända till 6 timmar förekommer varje helg.
Sodahus, 20 arbetare i 12 tim. skift: svimningsanfall förekommit vid de
roterande ugnarna på grund av värmen; påeldning 5 tim. om söndags e. m.
Eldrummet, 10 arbetare i 12 tim. skift: 96 timmars arbetstid var tredje vecka.
Kalkugn, avdunstning, 10 man 12 tim. skift: lika som för eldrummet.
Vid två större fabriker meddelas:
C:a 419 arbetare: De hygieniska förhållandena dåliga i alla lokaler, särskilt
i pappsalen, (arbetar 12 tim. skift). Ingen ventilation i pappsalen.
I kisugn och syrhus stark gaslukt, massabingen öppen. Skyddsanordningar
bli bristfälliga på grund av de ständiga ombyggnaderna. Dricksvatten finnes ej.
På 4 år har inträffat 4 dödsfall och 4 arbetare som skadats, så varaktig
invaliditet inträtt; en mängd smärre olycksfall inträffat.
Vid en större fabrik inträffade 1915 ett svårt olycksfall, där en arbetare
blev dödad och 2 svårt skadade. Olyckan förorsakades genom att en stållina brast.
Avprovning å linan och skydd skedde först efter olyckan och sedan yrkesinspektör
besökt platsen.
En större sulfitfabrik 270 arbetare:
Massabingarna: 12 tim. skift. De hygieniska förhållandena dåliga, beroende
på att bingarna äro öppna, så att vid varje tappning gasen strömmar ut i arbetslokalen.
Massakranförare värst utsatta för dessa svårigheter. Personalen i denna
avdelning utsatt för drag genom att »lantaninerna» alltid äro öppna.
Siliriet, 12 tim. skift:
C:a 3,600 timmars ordinarie arbetstid plus 225 tim. övertid. Arbetarna få gå
våta, fuktbildningar; besväras även av gasströmmar från kokeriet, saknas värmekammare
och torkrum att torka ombytta kläder uti; dålig luft, bristfällig rengöring.
EU olycksfall 1915 med dödlig utgång.
Pappsalen, 12 tim. skift:
De hygieniska förhållandena ha denna vinter varit odrägliga, värmen har i
genomsnitt varit 37° Celsius och dessutom råånga så intensiv att det knappt kunnat
uthärdas. Visea förbättringar ha måst vidtagas häremot av bolaget.
Maskinfolket måst utföra 324 tim. övertid.
Kisugnarna, 8 tim. skift:
Denna avdelning nybyggd, arbetsförhållandena olidliga och värst är det fina
askstoftet, som sveper in arbetaren liksom en slöja av rött och lägger sig på svalget.
Arbetarna ofta sjuka. Samma klagan upprepas från alla platser, där dessa ugnar införts.
Syrbcrcdningen: där har man att kämpa mot. syrgasen.
Anmärkningarna gå i samma riktning från alla fabrikerna.
22
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Till dessa uttalanden, som bevisa faktiska missförhållanden för all den personal,
som arbetar på 6 st. 12 timmar skift i veckan och ändå måste utföra regelbundet
övertidsarbete varje söndag ända upp till 6 timmar. Likaså för reparationspersonal
med 10 tim. arbetstid pr skift. Vid en fabrik med 19,000 tons tillverkning
ha 22 man utfört övertidsarbete för lägst 200 kr. och högst 642 kr. pr år, således:
arbetstiden utnyttjas alldeles onödigt orimligt inom cellulosaindustrien. Vid alla
fabriker mycket övertid för reparationspersonalen. Det är därför nödvändigt, att
söndagsarbetet inskränkes, så söndagsvilan kan bli 36 timmar i följd, från lördagskväll
till måndagsmorgon. Möta verkliga tekniska hinder för vissa fabriksavdelningar att
ha stillestånd 36 timmar i följd vid helgdagsdygn, så må man i dessa avdelningar
genomföra 8 tim. skiftsindelning.
Rörande skyddsanordningar och yrkesinspektion så vore mycket nödvändigt
och mycket vunnet med, att kunniga underinspektörer finge förordnande att även
inspektera inom denna fabriksindustri naturligtvis med intimt samarbete med vederbörande
yrkesinspektör. Dessa åtgärder äro nödvändiga för att ej undergräva folkhälsan
inom denna industri.
Gävle den 22 mars 1916.
Å Svenska sågverksindustriarbetareförbundets vägnar:
G. O. Strand. A. J. Östlund. Aug. Svenson,
Al fr. Persson, Arv. Andersson.
STOCKHOLM. A.-B. P. A. NYMANS EFTR. 1916.