Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
i
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1916 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, i anledning
av herr Trapps motion, nr 88, om inrättande av
ett penninglotteri för statens räkning, och herr Antonssons
m. fl. motion, nr 89, om utredning rörande inrättande
av ett statsobligationslotteri.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 88, har herr Trapp Motionerna.
hemställt, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Konungen begära
framläggande av förslag till inrättande för statens räkning av ett
penninglotteri. Herr Antonsson m. fl. hava inom samma kammare väckt
motion, nr 89, med hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om skyndsam utredning rörande inrättande av ett statsobligationslotteri
samt om framläggande för riksdagen av det förslag,
vartill denna utredning kan giva anledning. Dessa båda motioner har
kammaren hänvisat till sitt andra tillfälliga utskott, som upptagit dem
till behandling i ett sammanhang.
Beträffande motiveringen hänvisas till motionerna.
Frågan om inrättande av ett svenskt statslotteri i syfte att mot- Utskottet.
verka det år efter år tilltagande spelet å utländska lotterier, vilket numera
synes ha utbrett sig över hela landet, har genom väckta motioner
bragts till behandling inom riksdagen icke mindre än fjorton gånger sedan
mitten av 1880-talet och under de senare åren vid riksdag efter
riksdag. Från statsmakternas sida har dock hittills ingen verksam åtgärd
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 12 samt. 2 avd. 5 höft. (Nr 5.)
2 Första kammarens ändra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
blivit vidtagen för att söka hämma det betänkliga penningutflöde från
landet, som denna spellusta vållar.
Såsom framgår av den redogörelse för lotterifrågans öden, som lämnades
i utskottets utlåtande i frågan till 1915 års riksdag, och till vilken
hänvisas, igångsattes år 1907 en utredning genom av Kungl. Maj:t tillkallade
sakkunniga. Dessa överlämnade i februari 1910 sitt betänkande
till civildepartementet. Dessutom hava i det av de sakkunniga för revision
av tryckfrihetsförordningen don 20 december 1912 avgivna betänkandet
formulerats skärpta bestämmelser mot intagande i tryckt
skrift av sådana meddelanden, som kunna väcka och underhålla allmänhetens
lust att deltaga i lotterispel. I trontalet vid 1913 års riksdag
förebådades ock kungl. proposition i ämnet på grund av den sålunda
avgivna utredningen. Men ännu befinner sig frågan i detta utredningsläge.
Vid förlidet års riksdag väckte herr Olofsson i Digernäs i andra
kammaren ånyo motion om skrivelse till Kungl. Maj:t. med begäran om
förslag till åtgärder att stävja spelet på utländska lotterier, däribland
om upprättande av ett under statens förvaltning ställt permanent penninglotteri.
Andra kammarens första tillfälliga utskott tillstyrkte i huvudsak
motionen, men kammaren biföll en däremot avgiven reservation, vari
hemställdes, efter en motivering mot eventuellt statslotteri, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes utarbeta och för riksdagen framlägga förslag i syfte att stävja
spelet på utländska lotterier».
I sitt utlåtande i anledning av detta andra kammarens beslut anförde
första kammarens andra tillfälliga utskott, som fått ärendet till
sig remitterat, att det ej haft anledning att frångå den uppfattning, som
funnit uttryck i utskottets av första kammaren med 77 röster mot 32
gillade yttrande vid 1913 års riksdag, och att utskottet alltså vore
övertygat därom att jämte skärpta lagstiftningsåtgärder mot spel å utländska
lotterier inrättande i någon form av statslotteri komme att visa
sig erforderligt för det åsyftade målets vinnande. För att emellertid
1915 års riksdag måtte komma till något kamrarnas samstämmiga beslut
i fråga om en skrivelse till Kungl. Maj:t i ärendet, hemställde utskottet,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens beslut, vilket dock
icke innebar ett instämmande i dess motivering.
Någon kungl. proposition i anledning av den riksdagsskrivelse, som
sålunda kom till stånd, torde, enligt vad utskottet inhämtat, icke vara
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 3
att förvänta till innevarande riksdag. Då utskottet är övertygat om att
bebådade restriktiva lagstiftningsåtgärder, sådana de av de sakkunniga
föreslagits, och av vilka en och annan ej synes tillrådlig att genomföra,
ingalunda torde i nämnvärd mån verka hämmande på penningutflödet
ur landet till utländska lotterier, anser utskottet det vara av vikt, att
en utredning, som ju kräver sin tid, med det snaraste företages i fråga
om inrättande i någon form av ett svenska statens lotteri. Detta enligt
utskottets åsikt i samband med möjligast effektiva restriktiva åtgärder
enda verksamma medlet mot det inom landet starkt utbredda spelet å
utländska lotterier skulle då vara färdigt att föreläggas till beslut av
riksdagen och eventuellt till användning, sedan andra åtgärder visat sig
otillräckliga, vilken erfarenhet enligt utskottets förmenande snart torde
vinnas.
Även de sakkunniga, vilka icke velat tillråda införandet av ett permanent
statslotteri, uttala sig i sitt betänkande för »eu av lagstiftningen
betingad möjlighet till ett tillfälligt inhemskt, efter omständigheter och
behov avpassat lotterispel om penningar, varigenom ett måttligt spelbehov
kunde tillfredställas utan nationell myntförlust, den utländska lotteritrafiken
lättare avvändas och förbuden däremot villigare godtagas av
folkmeningen». De sakkunniga ha sålunda icke ställt sig avvisande mot
en sådan åtgärd och ännu mindre mot en utredning om dess behövlighet
och lämplighet till bekämpande av det fortgående spelet å utländska
lotterier och om sättet för dess genomförande.
Det borde därför anses rimligt, att, då en utredning verkställts och
förslag av sakkunniga avgivits att på restriktions- och förbudsvägen söka
bekämpa och hämma det ur nationalekonomisk synpunkt skadliga spelet
å utländska lotterier, en utredning, såsom motionärerna begärt, även företages
om ett inhemskt penninglotteri såsom nödigt kompletterande medel
mot denna spellust, vilken berövar vårt land, lågt räknat, tio miljoner
årligen.
Utskottet får därför hemställa, att första kammaren, i anledning av
herr Trapps motion, nr 88, och herr Antonssons m. fl. motion, nr 89,
måtte för sin del besluta,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning
rörande inrättande av ett statsobligationslotteri
eller någon annan form av ett under svenska
d Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
statens kontroll ställt penninglotteri samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill denna utredning
kan giva anledning.
Stockholm den 9 mars 1916.
På utskottets vägnar:
LUDVIG DANSTRÖM.
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Danström, von
Koch, Steffen*, Tisell, Alkman, Permansson och Norman.
* Har ej närvarit vid utlåtandets justering.
Reservationer:
av herr Tisell beträffande avfattningen av viss del av motiveringen,
samt
av herrar von Koch och Alkman, som ansett, att utskottets uttalande
bort hava följande lydelse:
Frågan om att motverka spelet å utländska lotterier har gång
efter annan bragts till behandling inom riksdagen genom väckta motioner.
Orsaken till att något resultat i denna fråga ändock ej nåtts, torde
bland annat bero därpå, att riksdagens kamrar intagit sinsemellan en
principiellt olika ställning till de medel, som borde användas för att
stävja den spellystnad, som alla anse skadlig. Medan sålunda första
kammaren uttalat sig för inrättandet av ett statsobligationslotteri, har
andra kammaren städse motsatt sig att staten skulle anordna något slags
lotteri, utan borde spelet på utländska lotterier stävjas genom restriktiva
åtgärder. Förlidet år lyckades dock enighet vinnas mellan kamrarna
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 5
ifråga om önskvärda åtgärder mot lotterispelet. Sedan nämligen andra
kammaren för sin del besluta, »att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag i sjette att stävja spelet å utländska lotterier»,
kom frågan till behandling inom första kammaren. Första kammarens
andra tillfälliga utskott, till vilket ärendet hänvisats för förberedande
behandling, verkställde en utredning såväl av lotterifrågans utveckling i
vårt land som ock angående den utländska lagstiftningen på ifrågavarande
område. För egen del anförde utskottet följande:
»Utskottet, som ej haft anledning att frångå den uppfattning, som
funnit uttryck i utskottets utlåtande vid 1913 års riksdag, är övertygat
därom att, jämte skärpta lagstiftningsåtgärder mot spel å utländska
lotterier, inrättande i någon form av statslotteri kommer att visa sig
erforderligt för det åsyftade målets vinnande. Då det emellertid hitintills
visat sig innebära svårigheter att vinna enighet mellan riksdagens
kamrar rörande alla de åtgärder, som synts utskottet behövliga för
ifrågavarande missförhållandens avhjälpande, anser sig utskottet böra
tillstyrka, att ett försök i den av andra kammaren antydda riktningen
göres. Skulle sedermera, såsom utskottet förmenar, dylika lagstiftningsåtgärder
icke komma att visa sig tillfyllestgörande, kan frågan
om inrättandet i någon form av ett statslotteri åter uppföras på dagordningen.
» På grund av vad som sålunda anförts hemställde utskottet,
att första kammaren ville biträda andra kammarens beslut.
Utan votering godkändes denna hemställan av första kammaren och med
anledning härav avlät riksdagen en skrivelse (nr 77), vari bl. a. uttalas
följande: »Då den nettoförlust, som årligen tillskyndas landet till följd av
deltagande från svensk sida i utländska lotterier, lärer uppgå till 9 ä 10
miljoner kronor, måste det anses som ett obestridligt intresse —--
att ett sådant skatteförhållande till främmande länder måtte upphöra
eller väsentligt begränsas. Meningarne äro emellertid delade, huruvida
detta kan åstadkommas blott och bart genom att göra vår förbudslagstiftning
på detta område mera fullständig och verksam eller om man skall
nödgas för målets vinnande upprätta ett under statens förvaltning ställt
penninglotteri. Att inrättandet av ett dylikt statslotteri skulle vara något
i och för sig gagneligt för vårt folk lärer knappast från något håll göras
gällande, varemot det ju möjligen framdeles kan befinnas nödvändigt
för undvikande av spelet på de utländska lotterierna.
Innan denna nödfallsutväg vidtages, bör man emellertid enligt riks -
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
dagens mening snarast möjligt, med ledning av tidigare i ämnet framställda
förslag, dels år 1910 av sakkunniga för utredande av lotterifrågan
och dels år 1912 av sakkunniga för revision av tryckfrihetsförordningen,
vidtaga restriktiva åtgärder, åsyftande att — dock utan
kränkning av brevhemligheten — hindra spridande av utländska lottsedlar
inom landet.»
Vid årets riksdag ha emellertid väckts tvänne motioner, båda inom
första kammaren, vilka ha till syfte anordnande av ett statens penninglotteri,
nämligen hr Trapps motion, nr 88, om inrättande av ett penninglotteri
för statens räkning och hr Antonssons m. fl. motion, nr 89, om
skyndsam utredning rörande inrättande av ett statsobligationslotteri.
Ingendera av dessa motioner tager hänsyn till den behandling, som
lotterifrågan fick under sistlidne riksdag och det beslut, som därvid
fattades, vilket motionärerna förbigå med tystnad. Utskottet har därför
här ovan velat i korthet redogöra härför.
Det synes utskottet icke nödvändigt att nu upptaga till granskning
skälen för och mot anordnandet av ett statslotteri. Riksdagen har nämligen
genom sin ovanberörda skrivelse betecknat inrättandet av ett statslotteri
som en nödfallsåtgärd, vilken i allt fall icke bör tillgripas, innan
man vidtagit restriktiva åtgärder, åsyftande att hindra spridande av utländska
lottsedlar inom landet, och sådana åtgärder befunnits ej medföra
önskat resultat. Enligt denna uppfattning måste i första hand avvaktas
de förslag, som Kungl. Maj:t, på riksdagens begäran, kan komma
att framlägga i syfte att stävja spelet på utländska lotterier; det torde
under sådana förhållanden icke vara väl överensstämmande med riksdagens
förlidet är fattade beslut, att första kammaren redan nu skulle
hemställa om utredning angående inrättande av statslotteri. Det synes
även utskottet i hög grad olämpligt, att, då slutligen enighet vunnits
mellan kamrarne angående den väg, som bör beträdas för denna frågas
behandling, första kammaren skulle på grund av motioner, som intet
nytt innehålla, hemställa om en förnyad framställning till Kungl. Maj:t.
Då utskottet således icke finner anledning föreligga att frångå den
ståndpunkt, som första kammaren föregående år intog till lotterifrågan,
får utskottet hemställa, att första kammaren måtte besluta,
att ifrågavarande motioner ej må till någon kam
marens åtgärd föranleda.
Stockliolm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1916.