Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1916, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag innefattande bestämmelser om skyldighet för
städer och vissa andra samhällen att bekosta fastighetsregisters
uppläggande och förande m. m., dels Kungl.
Maj:ts i punkten 28 under andra huvudtiteln gjorda
framställning om anslag till bidrag till städer och därmed
jämförliga samhällen till kostnaden för inrättande
av fastighetsregister, dels ock sex i ämnet väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Schotte, Olof Jonsson, Ekelund,
Carl G. Ekman*, Nilsson i Kabbarp, Anderson i Råstoek*, Jönsson i Slätåker, Söderbergh*,
Dahl, Tisell, Holmdahl och Lindley i Söderhamn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 31 december 1915 dagtecknad proposition, nr 6, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

l:o) lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa
andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande,
2:o) lag angående ändrad lydelse av 2 § 7:o) och ll:o) i lagen den
26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt,

Bihang till riksdagens protokoll 1016. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

1

2 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

3:o) lag om ändrad lydelse av 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan
den 9 november 1866 om skiftesverket i riket,

4:o) lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,
5:o) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
avgäld från avsöndrad lägenhet,

6:o) lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet,

7:o) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 31 augusti 1907
angående stadsplan och tomtindelning,

8:o) lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad,

9:o) lag om ändring i vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni
1875 angående lagfart å fång till fast egendom,

10:o) lag angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen
om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan
rätt, samt

ll:o) lag om ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom.

Vidare har Kungl. Maj:t i punkten nr 28 under statsverkspropositionens
andra huvudtitel föreslagit riksdagen, att — under förutsättning att riksdagen,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande
bestämmelser om skyldighet för städer och vissa andra samhällen
att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande m. m., antager lag
i ämnet — till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen till
kostnaden för inrättande av fastighetsregister i huvudsaklig överensstämmelse
med 1914 års fastighetsregisterkommissions förslag och i enlighet
med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas, på extra stat

bevilja ett reservationsanslag å................................. kronor 600,000

och att härav för år 1917 anvisa ett belopp av ......... » 50,000,

med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel utanordna
vad av detta belopp må finnas erforderligt under år 1916.

Ovan omförmälda lagförslag hava följande lydelse:

3

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

l:o) »Lag

innefattande bestämmelser om skyldighet för städer ocli yissa
andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande

och förande.

Härigenom förordnas som följer:

I stad skall fastighetsregister enligt de grunder Konungen bestämmer
uppläggas och föras på stadens bekostnad.

Het åligge oek köping och annat samhälle på landet, varest finnes
tomtindelning såsom i stad, att bekosta fastighetsregisters uppläggande och
förande beträffande mark, som efter ty Konungen förordnar skall registreras
enligt de bestämmelser, som meddelas för stad.

Stad, som lyder under landsrätt, så ock köping eller annat samhälle
på landet, som ovan nämnts, skall likväl ej åligga att svara för kostnaderna
för de uppgifter, vilka för registret skola lämnas av den, som för
fastighetsboken, eller av vederbörande häradsskrivare eller landskontor, ej
heller att, där registret upplägges och föres av förste lantmätaren i länet,
ersätta statsverket härav föranledda kostnader.

Till de med registrets uppläggande förbundna kostnader må stad
och annat samhälle, som i denna lag avses, efter ty särskilt förordnas
erhålla bidrag av statsmedel.

Henna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

2:o) »Lag

om ändrad lydelse av 2 § 7:o) och ll:o) i lagen den 26 maj
1009 om Knngl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 7:o) och ll:o) i lagen den 26 maj
1909 om Knngl. Maj:ts regeringsrätt skola erhålla följande ändrade lydelse:

7:o) mål om fastställande av jordebok, om upptagande i eller uteslutande
ur jordebok av fastighet eller särskild anteckning, om ändring i
förhållande, varom uppgift finnes i jordebok införd;

4

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

mål, som uppkomma i anledning av fastighetsregistrets uppläggande
och förande;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och
skyldigheter, vilka åtfölja fastighet på grund av dess särskilda natur och
egenskap;

11 ro) mål om avsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller
stadgad åborätt;

mål om avgäld från avsöndrad lägenhet, om fördelning av mantal
eller utskylder mellan stamfastighet och avsöndrad lägenhet;

mål om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning;

mål, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av
bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;

mål om undantag från tillämpningen av de med avseende å arrende
av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne gällande särskilda bestämmelser
;

mål om naturminnesmärkens fredande;

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

3:o) »Lag

om ändrad lydelse av 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9
november 1866 om skiftes verket i riket.

Härigenom förordnas, att 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den
9 november 1866 om skiftesverket i riket skola erhålla följande ändrade
lydelse:

2 §•

Är jord å landet oskiftad och vill delägare laga skifte därå erhålla;
have där vitsord till.

5

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

Ej må dock sådant skifte äga rum å jord,® som ingår i tomtindelning
i köping eller å annan ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad
finnes.

10 §.

Huruvida jord skiftas må, som till stad liörer och samfällig är, därom
galle vad särskilt för varje stad kan vara stadgat, eller, då fråga om
skifte av sådan jord väckes, varder för ordnad.

Har stadsjord blivit genom teg- eller storskifte i flera skiften lagd
och vill delägare däri laga skifte erhålla; då bör, så framt ej alla delägarna
därom åsämjas, på prövning i varje fall ankomma, huruvida sådant
skifte, till ännu större nytta och bekvämlighet för delägarna, må tillåtas.

Ej må dock jord, som ingår i tomtindelning i stad, ingå i skifte efter
denna författning.

51 §.

Vad nu rörande rågångar i förening med ägoskiften stadgat är, galle
även, då fråga därom, utan sammanhang med skifte, förekommer; men
äge icke tillämpning å gräns för tomt i stad eller köping eller å annan
ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes.

59 §.

Yad nu rörande ägoutbyte mellan byar och hemman i förening med
ägoskifte stadgat är, galle även, då fråga därom, utan sammanhang med
sådant skifte, förekommer, likasom ock då stadsjord möter ägor å landet,
eller fråga eljest uppstår om utbyte av stadsjord mot äga å landet.

Jord, som ingår i tomtindelning i stad eller köping eller å annan ort
på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes, må ej ingå i ägoutbyte.

83 §.

Hindras ordentlig och formlig skiftesläggning av anlagda ryttare-,
soldat- eller båtsmanstorp, eller av sådana till hemman hörande lägenheter,
som lagligen därifrån upplåtna blivit, eller av sådana inom skifteslaget belägna
utjordar eller urfjällar, vilka tillhöra hemman i annat skifteslag och
ej kunna efter stadgandet i 56 § utbytas; då skola dessa lägenheter i skiftet.
ingå och, efter delningsgrund och gradering, jämngoda utstakas å de

6 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

ställen, där det till beredande av ett redigt skifte lämpligen ske kan; och
gånge med utflyttnings- och odlingskostnaderna, som i 13 kap. stadgat finnes.
Ägare av det hemman, varifrån lägenhet blivit under nyttjanderätt
på viss tid eller livstid upplåten, före vid skiftet därför talan; börande,
vid fråga om utbyte av ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, regementsfullmäktig,
efter anmälan från lantmätaren, tillförordnas.

Ingår jord, som från hemman upplåtits, i tomtindelning i köping eller
å annan ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes, må den
ej på sätt i denna § sägs ingå i skifte.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

4:o) »Lag

angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen
den 27 juni 1896 om heminansklyvning, ägostyckning och

jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen den 27
juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring skola
erhålla följande ändrade lydelse:

21 §.

Jordområde, som avsöndras för alltid, skall av lantmätare eller annan
i ägomätning kunnig person avfattas å karta, upptagande jämte den
avsöndrade jorden sådana fasta punkter och mätningsuppgifter att områdets
läge varder fullt bestämt.

Avhandling rörande jordavsöndring för alltid, vilken handling skall
innehålla noggrann beskrivning å den avsöndrade jordens storlek, läge
och gränser, skall jämte kartan över det avsöndrade området ingivas till
Konungens befallningshavande, som har att, därest avhandlingen så väl
med hänsyn till avsöndringens storlek som ock i övriga avseenden är med
denna lag överensstämmande, meddela fastställelse å avsöndringen.

7

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

Innan ärendet av Konungens befallningshavande avgöres må, där så
nödigt finnes, yttrande av lantmätare inhämtas.

Önskar sökande återfå för fastställelse av avsöndring ingiven karta,
vartill ej enligt de av Konungen om redovisning av lantmäteriförrättningar
meddelade föreskrifter koncept skall överlämnas i offentlig myndighets förvar,
vare sökanden skyldig gälda kostnad för kopia av kartan.

26 §.

Sedan fastställelse meddelats å avsöndring av lägenhet för alltid, skall,
på sätt särskilt är föreskrivet, lägenheten införas i fastighetsregistret.

Med jord eller annan lägenhet, som under äganderätt avsöndras efter
vad ovan sägs, skall lagfaras, såsom om fast egendom i allmänhet finnes
föreskrivet.

Med avhandlingar om avsöndring av lägenhet från de under stadgad
åborätt upplåtna hemman förfares på samma sätt, som då åborätt å sådana
hemman överlåtes.

27 §.

Avsöndring enligt denna lag må ej äga rum i stad, ej heller i köping
eller annat samhälle å landet, såvida fastighetsregister enligt de för stad
meddelade bestämmelser föres för samhället i dess helhet.

Å annan ort på landet må avsöndring av område, som ingår i tomtindelning,
ej äga rum med mindre området sammanfaller med tomt, som
enligt den indelning skall bildas, eller, där i tomt ingå delar av skilda
fastigheter, med sådan tomtdel. För genomförande av tomtindelning å
sådan ort må avsöndring på ansökan av områdets innehavare kunna medgivas
utan hinder därav att avhandling rörande områdets upplåtande icke
upprättats eller ingivits; och skall vad denna lag innehåller om storleken
av område, som må avsöndras, icke äga tillämpning i avseende å område,
varom nu är fråga. Ej heller skall vad denna lag innehåller om förbud i
vissa fall mot avsöndring utgöra hinder för avsöndring av område, varom
nu är fråga, utan att dock innehavare härigenom må tillkomma vidsträcktare
rätt att förfoga över området än vad lag och författning eljest medgiva.

Häftar hemman, varifrån för tomtindelnings genomförande avsöndring
ägt rum annorledes än i enlighet med de i allmänhet beträffande avsöndring
gällande bestämmelser, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld, eller
eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande den avsöndrade
lägenheten icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna

8 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika
medel för avlösning av frälseränta, och utgör den avsöndrade lägenheten
ensam eller tillsammans med vad redan kan vara från hemmanet avsöndrat
mera än en femtedel av hemmanets ägovidd, skall i fråga om den avsöndrade
lägenhetens ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av
förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom är
stadgat om avsöndrad lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande
tillämpning.

28 §.

Tvister rörande avsöndring av lägenhet från de under stadgad åborätt
upplåtna hemman skola upptagas och fullföljas på enahanda sätt som tvister
angående dylika avsöndringar från frälse- och skattehemman.

Över Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som i 21, 22
eller 27 § omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål
i allmänhet är stadgad.

29 §.

1 mom. Yad i denna lag är stadgat om hemman skall med den inskränkning,
som här nedan sägs, gälla även om hemmansdel, som genom
hemmansklyvning eller ägostyckning tillkommit, så ock i tillämpliga delar
om varje under särskilt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som ej
tillkommit genom avsöndring. Vid ägostyckning å sådan lägenhet skall,
i stället för att mantal åsättes varje lott, bestämmas det inbördes förhållande,
efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av lägenhetens allmänna
utskylder och besvär.

Är hemmansdel eller lägenhet, som här avses, till läge och beskaffenhet
sådan, att den företrädesvis ägnar sig till byggnadstomt, eller består
dess värde till huvudsaklig del i vattenfall, fiske eller annan dylik förmån,
eller i byggnader, eller andra anläggningar, må ej emot delägares bestridande
klyvning äga rum, där den prövas lända honom till förfång.

2 mom. I fråga om klyvning och avsöndring skall vad som gäller
om lägenhet,. som ej tillkommit genom avsöndring, jämväl tillämpas å för
alltid avsöndrad lägenhet; dock att från lägenhet, som sist är sagd, ytterligare
avsöndring för alltid må ske utan inskränkning till viss del av
ägovidden.

3 mom. Område, som ingår i tomtindelning i stad eller köping eller

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande nr 1.

9

å annan ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes, må ej
klyvas eller styckas enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916; dock att vad i
21 och 26 §§ före den 1 januari 1909 var stadgat om åliggande för
Konungens befallningshavande att i sammanhang med fastställelse å avsöndring
åsätta lägenheten särskilt namn och nummer samt om antecknande
i kronans jordebok av avsöndring skall gälla, där fastställelse å avsöndring
ifrågakommer, innan fastighetsregister upplagts för den ort, lägenheten
tillhör. Yad i 29 § är föreskrivet angående klyvning av avsöndrad lägenhet
skall, utan hinder av vad 31 § innehåller angående äldre lägenheter,
jämväl å dem äga tillämpning.»

5:o) »Lag

om ändrad lydelse av 8 § 1 lagen den 25 maj 1905 rörande
avgäld från avsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld
från avsöndrad lägenhet skall erhålla följande ändrade lydelse :

Sedan beslut, som i 5 eller 6 § avses, blivit meddelat, varde, på
sätt särskilt är föreskrivet, lägenheten, där sådant tillförene ej ägt rum, införd
i fastighetsregistret; och skall anteckning om beslutet ske i fastighetsregistret
samt, där lägenheten eller dess stamhemman tillhör landet, jämväl
i jordeboken.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916. Å ort, där fastighetsregister
då ej finnes, äger lagen dock ej tillämpning, förrän fastighetsregister
för den ort blivit upplagt.»

Bihang till riksdagms protokoll 1016. 6 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 2

10

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

6:o) »Lag

om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ 1 lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet skola erhålla följande
ändrade lydelse:

3 §■

Har i ärende, varom i 2 § förmäles, lägenhetens ägare styrkt, att
ersättning, som för avgäldens avlösning tillkommer hemmanets ägare, till
denne utgivits, förordne Konungens befallningshavande att i fastighetsregistret
samt, där lägenheten eller dess stamhemman tillhör landet, jämväl
i jordeboken skall införas anteckning att avgäldsskyldigheten upphört.

6 §•

Sedan förordnande givits, som i 3 § avses, varde på statsverkets bekostnad
meddelande därom genom tryck kungjort så som med Konungens
befallningshavandes kungörelser vanligen förfares.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

7 :o) »Lag

om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående
stadsplan och tointindelning.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående
stadsplan och tomtindelning skall erhålla följande ändrade lydelse:

Nybyggnad inom kvarter må ej ske utöver gällande tomtgräns. A
område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men varav sär -

11

Sammansätta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

skilda delar äro i olika ägares hand, vare nybyggnad ej tillåten. Har
tomt bildats genom åtgärd, till vilken enligt lag rättens medgivande skall
sökas, vare nybyggnad å tomten i intet fall tillåten, innan sådant medgivande
lämnats.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

8:o) »Lag

med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning.

1 §■

Från fastighet i stad må område, som ej ingår i tomtindelning, avskiljas
till särskild fastighet genom avstyckning på sätt nedan sägs.

2 §•

Avstyckning verkställes av lantmätare eller annan i ägomätning kunnig
person, för vilken förordnande utfärdas av Konungens befallningshavande
efter ansökan av fastighetens ägare. I fall, då område, som skall
avstyckas, blivit till annan överlåtet, äge ock han rätt begära förordnande,
som nu sagts. Har sökanden till förrättnings man föreslagit annan än
lantmätare eller i stadens tjänst anställd mätningsman, pröve Konungens
befallningskavande, huruvida förrättningen kan åt honom anförtros.

Vid förrättningen skola skiftesstadgans föreskrifter rörande annan

12

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

lantmäteriförrättning än laga skifte äga motsvarande tillämpning, så vitt
icke nedan annorlunda stadgas.

Avstyckning må verkställas utan biträde av gode män, så vitt icke
är fråga om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyck -ningsförrättningen, eller ock förrättningsmannen eller sakägare finner biträde
av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång, att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.

4 §•

Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den i
22 och 23 §§ skiftesstadgan bestämda ordning må avstyckningsförrättning
företagas, därest ägaren av stamfastigheten samt i fall, då område,
som skall avstyckas, blivit överlåtet till annan, jämväl denne infinna sig
eller av förrättningsmannen blivit bevisligen kallade till förrättningen samt
fråga ej är om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen.

Huru gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,
skall bestämmas, därom galle vad i 5 kap. skiftesstadgan sägs om rågångar.
Sådant bestämmande skall ej äga rum, där det ej påfordras å någondera
sidan eller av förrättningsmannen aktas nödigt. Gräns mot fastighet
utom stadens område må ej bestämmas vid avstyckningsförrättning, med
mindre förrättningen verkställes av lantmätare.

6 §•

Avstyckning skall så verkställas, att såväl stamfastigheten som det
område, som skall avstyckas, kommer att äga rätt till nödiga vägar.

Servitut till förmån för fastighet, som beröres av förrättningen, må
läggas å annan sådan fastighet i den mån sådant är tillåtet vid laga
skifte.

Kan väg för område, som skall avstyckas, ej annorledes lämpligen

13

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

beredas, må området, i den män för nämnda ändamål erfordras, vid avstyckningen
tilläggas rätt till delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning
avsatts för gemensamt behov.

7 §•

Förrättningsmannen åligge att föra protokoll över allt, som förekommer
vid förrättningen. Har det avstyckade området blivit till annan överlåtet,
skall den därom upprättade avhandling införas i protokollet eller i
styrkt avskrift biläggas detta,

8 §.

Har överlåtelse av det område, som skall avstyckas, icke ägt rum,
bestämme fastighetens ägare, med iakttagande av vad i detta kapitel är
föreskrivet, huru avstyckningen skall verkställas.

Kunna, då fastigheten äges av flera gemensamt, dessa ej förena sig
om sättet för avstyckningens verkställande eller finner förrättningsmannen
eller, där han biträdes av gode män, förrättningsmännen vad av fastighetens
ägare blivit bestämt vara stridande mot föreskrifterna i detta kapitel,
varde beslut meddelat, att avstyckningen ej kan äga rum.

9 §.

Har det område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, lände
den därom upprättade avhandling till efterrättelse.

Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse
i ämne, som angår förrättningen, såsom att servitut till förmån för
en av styckningen berörd fastighet skall läggas å annan sådan fastighet
eller med avstyckat område följa rätt till delaktighet i område, som vid
lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt behov, skall därom upprättas
skriftlig förening, som underskrives av sakägarna och bestyrkes av gode
männen eller, där sådana ej biträda vid förrättningen, av förrättningsmannen,
samt bilägges protokollet.

Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen
eller träffad förening tillkommer en var av dem, hänvisas de att
vid vederbörlig domstol utföra sin talan, och vite emellertid förrättningen.

Förekommer ej sådan tvist eller har den blivit avgjord genom laga
kraft ägande beslut, undersöka förrättningsmannen eller, där han biträdes

14

Sammansatta stats■ och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

av gode män, förrättningsmännen, huruvida vad av sakägarna kan vara
avtalat eller bestämt eller vad berörda beslut innehåller utgör hinder för
avstycknings verkställande i enlighet med föreskrifterna i detta kapitel,
samt meddele, där sådant hinder finnes föreligga, beslut att avstyckningen
icke kan äga rum.

10 §.

Förrättningsmännen åligge att utmärka avstyckningen å karta. Där
ej sakägare påyrkar upprättande av fullständig karta, skall avstyckningskarta
upptaga allenast det avstyckade området jämte sådana fasta punkter
och mätningsuppgifter, att det avstyckade områdets läge blir fullt bestämt.
Förrättningsmännen teckne ock å kartan tydlig beskrivning med hänvisning
till varje å kartan upptaget område jämte uppgift i vad mån servitut
till förmån för en av avstyckningen berörd fastighet lagts å annan
sådan fastighet eller med avstyckat område följer rätt till delaktighet i
område, som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt behov. Kan
beskrivningen ej lämpligen införas å avstyckningskartan, har förrättningsmannen
att upprätta särskild beskrivning, huru avstyckningen blivit verkställd.

11 §.

Förrättningsmännen skall å marken utstaka och rörlägga skillnadslinjerna
mellan stamfastigheten och det avstyckade området, på sätt i
104 § skiftesstadgan föreskrives om skillnadslinjer vid laga skifte, ävensom
häröver upprätta fullständig och noggrann beskrivning i enlighet med
vad i 52 § skiftesstadgan sägs om rågångs- och rösebeskrivning. Beskrivningen
tecknas å kartan eller införes i särskild handling, allt efter som i
varje fall prövas lämpligast.

Har vid förrättningen gräns bestämts på sätt i 5 kap. skiftesstadgan
sägs, må beskrivningen av sådan gräns tecknas å kartan, där det finnes
lämpligt.

12 §.

Sedan skillnadslinjerna mellan stamfastigheten och det avstyckade
området ävensom övriga gränser, som vid avstyckningen må hava bestämts,
blivit utstakade och rörlagda samt alla till förrättningen hörande

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 15

frågor i övrigt blivit avgjorda, skall förrättningsmarmén å sammanträde
med vederbörande sakägare till sökanden eller annan, som utses av sakägarna,
utgiva ett exemplar av kartan och samtliga förrättningshandlingar
emot bevis, som bilägges konceptakten, ävensom tillkännagiva att förrättningen
är avslutad.

Sakägare, som vill fullfölja talan emot förrättningen, har att inom
trettio dagar från dess avslutande till magistraten ingiva sina besvär eller
ock på eget äventyr insända dem dit med posten så tidigt, att de före
sagda tids utgång komma magistraten tillhanda; och skall underrättelse
härom av förrättningsmannen meddelas sakägarna å det sammanträde,
varvid förrättningen förklaras avslutad.

Inom samma tid har förrättningsmannen, evad besvär anförts eller
icke, att överlämna konceptakten till magistraten.

Yad sålunda stadgats i fråga om klagan över verkställd avstyckning
gälle ock i fall, då, på sätt i 8 eller 9 § sägs, beslut meddelats att avstyckning
icke kan äga ruin; dock att i sådant fall det skall åligga
magistraten, där besvär anförts, att infordra förrättningshandlingarna från
förrättningsmannen.

13 §.

Då tid för klagan över verkställd avstyckning gått till ända utan att
förrättningen klandrats eller ock anförda besvär blivit ogillade genom beslut,
som äger laga kraft, har magistraten att, ifall hinder enligt detta
kapitel ej möter, meddela fastställelse å avstyckningen ävensom, så vida
framställning därom gjorts, åsätta det avstyckade området särskilt namn.

Genom fastställelse å avstyckningen tillkommer ej ägaren vidsträcktare
rätt att förfoga över fastigheten än vad lag och författning eljest
medgiva.

14 §.

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum i enlighet med bestämmelserna
i detta kapitel, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller
eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade
området icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel
lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel
för avlösning av frälseränta, skall i fråga om det avstyckade områdets
ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen den 16

16 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

juni 1875 angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad
lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Yad ovan sägs beträffande avstyckning från viss fastighet skall i
tillämpliga delar gälla i fråga om avstyckning från mark, som ej ingår i
fastighetsindelning.

2 KAP.

Om förändring av tomts område, så ock om sammanläggning

till tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning.

16 §.

Vill i stad någon till en tomt sammanlägga flera tomter eller områden,
som förut ej ingå i tomtindelning, eller från tomt avstycka viss
del att med annat område sammanläggas till en tomt, eller med tomt
sammanlägga område, som förut ej ingår i tomtindelning, eller tomtdel,
som förvärvats i den ordning gällande författning om jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov föreskriver, söke rättens medgivande till den
åtgärd.

17 §.

Visar ej den, som söker medgivande, varom i 16 § sägs, att genom
laga kraft ägande beslut förordnande meddelats om den tomtbildning,
varom fråga är, varde ansökningen avslagen.

Lag samma vare, där i lagfartsprotokollet finnes antecknat att klander
blivit instämt å fång till område, varom fråga är, eller rätten därtill
eljest finnes tvistig eller sådant område är utmätt eller beslut meddelat
om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast egendom är
stadgad.

18 §.

Sammanläggning av tomter må ej av rätten medgivas, utan så är,
att sökanden vunnit lagfart å tomterna samt ej mer än en av tomterna är

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 17

besvärad av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där derå av tomterna
äro sålunda besvärade, icke någon av dessa häftar för andra inteckningar
än sådana, som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i en var
av de andra; skolande vad nu sagts om inteckning tillämpas jämväl beträffande
fordran eller annan rättighet, som avses i 11 kap. 2 § jordabalken.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i avseende
å sammanläggning till en tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning.

19 §.

Medgivande att med tomt sammanlägga område, som förut ej ingår i
tomtindelning, må ej av rätten lämnas, utan att sökanden vunnit lagfart
å såväl tomten som det område, vilket därmed skall sammanläggas; ej
heller där sistnämnda område är besvärat av beviljad eller sökt inteckning
eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens hand häfta för
fordran eller annan rättighet.

Yad nu är sagt äge motsvarande tillämpning, där någon vill med
tomt sammanlägga tomtdel, som förvärvats i den ordning gällande författning
om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov föreskriver.

20 §.

Ej må rätten medgiva ägare av tomt att därifrån avstycka viss del
att med annat honom tillhörigt område till en tomt förenas, med mindre
han erhållit lagfart å tomten och å det område, varmed tomtdelen skall
förenas. Söker ägare av tomt att därifrån må avstyckas viss del att med
område, som tillhör annan, sammanläggas till en tomt, må ej medgivande
därtill lämnas, där ej sökanden erhållit lagfart å tomten samt ägaren av
det område, varmed tomtdelen skall förenas, såväl erhållit lagfart å det
område som ock, på grund av överlåtelse från sökanden, om lagfart å
tomtdelen gjort ansökan, vilken förklarats vilande i avbidan på styckningsfrågans
avgörande.

Är tomt, därifrån någon del skall avstyckas, besvärad av beviljad
eller sökt inteckning, må ej rättens medgivande lämnas, där ej, efter det
förordnande meddelats om den tomtbildning, varom fråga är, inteckningshavaren
med företeende av inteckningshandlingen i huvudskrift inför rätten
samtyckt till avstyckningen; har samtycke givits, skrive rätten bevis därom
Bihang till riksdagens protokoll IDIG. G sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 3

18 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

å inteckningsh andlin gen. Samtycket vare utan verkan, där ej rätten medgiver
avstyckningen.

Där sådant fall är för handen, att enligt 11 kap. 2 § jordabalken
tomt kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet, må ej
avstyckning därifrån medgivas förrän efter utgången av den tid, inom
vilken enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas.

21 §.

Har område förvärvats genom fång, varmed på grand av äldre lag
ägaren ej varit skyldig lagfara, vare i fall, som i IS, 19 och 20 §§ avses,
lagfart å området ej erforderlig, där ägarens åtkomst inför rätten styrkes.

22 §.

Bifalles ansökning om sammanläggning av flera tomter och är i en
eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller i den eller de
andra, skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda bildade tomten.
Sammanlägges eljest med tomt, däri inteckning är beviljad, annat område,
vare inteckningen gällande jämväl i det område. Varder efter sammanläggningen,
men på grund av tidigare rätt till tomt, varmed annat område
sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd, skall den
inteckning, där ansökningen bifalles, fastställas att gälla i hela den nya
tomten.

Vad i denna § är stadgat för det fall, att tomt sammanlägges med
annat område, skall äga motsvarande tillämpning, där område, som förut
ej ingår i tomtindelning, med del av tomt sammanlägges till en tomt, så
ock där särskilda områden, som förut ej ingå i tomtindelning, sammanläggas
till en tomt.

23 §.

Finnes inteckning i tomt, därav någon del avstyckas och med annat
område till en tomt sammanlägges, skall den inteckning ej vidare häfta
vid det avstyckade området; inteckningsansökan, som då avstyckning kommer
till stånd är beroende på prövning, skall, så vitt den avser det avstyckade
området, anses förfallen. Är fråga om inteckning för fordran,
skall ansvaret för fordringens hela belopp vila å den återstående tomten.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

19

24 §.

Om ansökning, som i detta kapitel sägs, så ock om rättens beslut
däröver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet. Skall enligt vad i
22 eller 23 § sägs inteckning gälla jämväl i annat område än det, vari
den beviljats, eller upphöra att gälla i visst område eller ansökan om
inteckning anses till någon del förfallen, göre rätten anteckning därom i
inteckningsprotokollet.

3 KAP.

Om sammanläggning av områden, som ej ingå i tomtindelning.

25 §.

Områden i stad, som ej ingå i tomtindelning och av vilka vart och
ett i fastighetsregistret upptagits såsom särskild fastighet, må, därest de
kommit i en ägares hand, efter tv här nedan sägs sammanläggas till eu
fastighet.

Sammanläggning enligt bestämmelserna i detta kapitel vare dock icke
tillåten, om fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de höra
till skilda församlingar, ej heller därest fastigheterna efter sammanläggningen
icke skulle komma att utgöra ett sammanhängande område.

26 §.

Ansökning om sammanläggning, som i 25 § sägs, skall göras hos
rätten.

Bestämmelserna i 17 § andra stycket samt 18 och 21 §§ i fråga
om villkoren för sammanläggning, varom där är fråga, i 22 § om
verkan av sådan sammanläggning och i 24 § om anteckning i lagfartseller
inteckningsprotokollet i ärende, som i sagda § avses, skola äga motsvarande
tilllämpning beträffande sammanläggning, varom i detta kapitel
stadgas.

20

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

27 §.

Bifalles ansökning om sammanläggning enligt bestämmelserna i detta
kapitel av skilda fastigheter och häftar någon av dem för frälseränta, för
lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, för
förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta eller för avgäld, den
där enligt lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld från avsöndrad lägenhet
skall utgå, svare hela den sålunda bildade fastigheten för räntan, lånet,
förskottet eller avgälden.

28 §

Har någon av de fastigheter, varom fråga är, andel i samfällighet
eller i annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga
fastigheter, medför sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten vidsträcktare
rätt därutinnan än som förut tillkommit förstnämnda fastighet.

4 KAP.

Särskilda bestämmelser.

29 g.

Yad i denna lag är stadgat om ägare avser jämväl den, som innehar
jord under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss.

30 §.

Då fastställelse meddelats å avstyckning eller ansökning, som i 2
eller 3 kap. avses, blivit bifallen, skall myndighet, som meddelat beslutet,
ofördröjligen därom underrätta den, som för fastighetsregistret. Beslut,
varigenom ansökning, som avses i 2 kap., blivit bifallen, skall av rätten
tillika kungöras den myndighet, som har att pröva frågor om jämkning i
gällande tomtindelning.

31 g.

Yad i denna lag är stadgat för stad skall ock gälla för köping och

in

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

unnat samhälle på landet, såvida fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser föres för samhället i dess helhet.

Bestämmelserna i 2 kap. skola gälla även för annan ort på landet,
där tomtindelning såsom i stad finnes.

32 §.

Yad enligt 1 kap. ankommer på magistrat skall för Stockholm fullgöras
av överståthållarämbetet och för stad, som lyder under landsrätt,
ävensom för köping eller annat samhälle på landet, där bestämmelserna i
sagda kapitel äga tillämpning, av Konungens befallningshavande.

33 §.

Över beslut, som jämlikt denna lag meddelats av magistrat eller
Konungens befallningshavande, må besvär anföras i den ordning, som
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är
bestämd.

34 §.

Genom denna lag upphäves lagen den 26 maj 1899 angående förändring
av tomts område. Förekommer i lag eller särskild författning
hänvisning till bestämmelse i nämnda lag, skall motsvarande bestämmelse
i den nya lagen tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.

Bestämmelserna i 3 kap. ävensom i första punkten av 30 § skola
dock tillämpas först sedan fastighetsregister upplagts för vederbörande stad
eller ort.

Beträffande jämkning i tomtindelning, varom hos vederbörande myndighet''
ansökan gjorts eller fråga eljest företagits innan den nya lagen
trätt i kraft, skola bestämmelserna i 2 kap. gälla, såvida lagen den 26
maj 1899 varit å den jämkning tillämplig. Sökes till åtgärd, som i 16 §
avses, rättens medgivande ändå att sådant med hänsyn till äldre lag icke
är erforderligt, må medgivande till åtgärden lämnas, om de i 2 kap. för

22

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

medgivande till dylik åtgärd stadgade förutsättningar äro för handen; och
skola för sådant fall bestämmelserna i sagda kapitel jämväl i övrigt i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse.»

9:o) * Lag om

ändring av vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni
1875 angående lagfart a fång till fast egendom.

Härigenom förordnas:

dels att bestämmelserna i 9 § av förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom om skyldighet för den, som söker
lagfart å gård eller tomt, att visa, i vilket kvarter och vid vilka gator
tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll och längden av dess särskilda
sidor, och i 11 § om anmärkande i lagfartsbevis av tomts läge och storlek
icke skola äga tillämpning, där uppgift i dessa hänseenden införts uti den
i 18 § nämnda bok samt, vad angår uppgiften om tomts ytinnehåll och
längden av dess särskilda sidor, denna uppgift grundas å mätning, som
till följd av Konungens förordnande skall härutinnan äga vitsord;

dels ock att 6 och 9 §§ i förenämnda förordning skola erhålla följande
ändrade lydelse:

6 §•

1 mom. Är lagfart sökt på grund av testamente, dom eller annan
handling, som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det
visas, att handlingen blivit ståndande.

2 mom. Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med
viss till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart
å sådan överlåtelse ej beviljas förr än ägostyckning å hemmanet blivit
fastställd.

Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avser ägostyckning
från lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.

Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet
avsöndrats, må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen
meddelats.

3 mom. Har ägare av fastighet i stad därav till annan överlåtit

I

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 23

visst till gränserna bestämt område, som ej ingår i tomtindelning, må lagfart
å fånget ej beviljas förr än fastställelse meddelats å ägostyckning av
fastigheten eller å avstyckning av det överlåtna området.

Yad sålunda stadgats om stad skall ock gälla om köping och annat
samhälle å landet, såvida fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser föres för samhället i dess helhet.

9 §•

Den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad, vare pliktig att visa,
i vilket kvarter och vid vilka gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll
och längden av dess särskilda sidor.

Ilar ägare av tomt i stad till annan överlåtit visst till gränserna bestämt
område därav, må lagfart å den överlåtelse ej beviljas förr än området
blivit från tomten avstyckat.

Yad nu är stadgat om stad skall ock gälla om köping och annan ort,
varest tomtindelning såsom i stad finnes.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916. Bestämmelserna i
6 § 3 mom. skola dock icke tillämpas beträffande överlåtelse, som ägt rum
före nämnda dag; ej heller skall vad i 6 § 2 mom. föreskrives om avsöndring
äga tillämpning i fråga om avsöndring, som skett före den 1
januari 1897.»

10:o) »Lag

angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen
om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt
av fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, att bestämmelserna i 4 § av lagen om inskrivning
av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt om skyldighet
för deri, som söker inskrivning av tomträtt, att visa tomtens läge
enligt den för området upprättade planen samt tomtens ytinnehåll och

24 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

längden av dess särskilda sidor och. i 12 § om anmärkande i tomträttsbevis
av tomtens läge och storlek icke skola äga tillämpning, där uppgift
i dessa hänseenden införts uti den i 16 § nämnda bok samt, vad angår
uppgiften om tomts ytinnehåll och längden av dess särskilda sidor, denna
uppgift grundas å mätning, som till följd av Konungens förordnande skall
härutinnan äga vitsord.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

samt ll:o) »Lag

om ändrad lydelse av 58 § 1 förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 58 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad här ovan om servitut är sagt avser icke servitut, som uppkommer
vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område,
som ej ingår i tomtindelning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

Efter överenskommelse mellan stats- och lagutskotten hava berörda
framställningar ävensom sex i anledning av desamma inom andra kammaren
väckta, nedan omförmälda motioner hänskjutits till behandling av
sammansatt stats- och lagutskott.

Beträffande de skäl, som åberopats till grund för Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställningar, hänvisar utskottet till Kungl. Maj:ts proposition
nr 6 och till hithörande del av statsverkspropositionen (andra huvudtiteln,
p. 28).

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 25

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 61, har herr Zettcrstrand
hemställt, att riksdagen, vid bifall helt eller delvis av Ivungl. Majrts
i statsverkspropositionen gjorda framställning, måtte framhålla billigheten
därav, att statsbidrag till registreringen må lämnas jämväl beträffande efter
1915 års utgång med stadssamhällen inkorporerade områden, vilka icke
före inkorporeringen undergått registrering på statens bekostnad.

Till stöd härför har anförts:

»Under punkt 28 i 2:dra huvudtiteln har Ivungl. Maj:t, under förutsättning,
att riksdagen antager förslag till lag rörande fastighetsregister i
stad, föreslagit riksdagen att såsom kostnadsbidrag för inrättande av dylikt
register på extra stat bevilja ett reservationsanslag å 600,000 kronor.

Till en början vill jag erinra, att jag i en annan av mig denna dag
avgiven motion föreslagit viss begränsning av denna registrering, vilken
begränsning, om den antages, möjligen kan medföra någon reducering av
anslagsbeloppet.

Ridare får jag, med avseende å de i kungl. förslagets motivering
gjorda antydanden om huru ett blivande statsbidrag skulle mellan de olika
stadssamhällena fördelas, påpeka följande.

Till begränsning av statsverkets kostnader för registreringen har fastighetsregisterkommissionen
(sid. 112) föreslagit, att bidrag av statsmedel
endast skulle utgå för område, som vid utgången av år 1915 hörde till
stadssamhälle.

Med avseende å detta förslag har svenska stadsförbundet (sid. 114)
yttrat:

»Beträffande städernas rätt till statsbidrag för fastighetsregistret
innehölle dessutom förslaget en inskränkande bestämmelse, som syntes
föga motiverad. Dylikt bidrag skulle nämligen ej utgå för registrering
av område, som efter år 1915 införlivats med vederbörande stad. Såsom
skäl för denna inskränkning anförde kommissionen huvudsakligen, att,
sedan jordregistret hunnit fullbordas, hade inkorporeringsområdet redan
eu gång undergått registrering på statens bekostnad, varför det ej vore
lämpligt att ånyo betunga statsverket med utgifter för likartat ändamål.
Däremot kunde invändas, att jordregistret icke torde hinna uppläggas
för alla rikets landskommuner före 1915 års utgång. I de fäll, då jordregister
ej funnes för område, som inkorporerats, syntes därför icke
under några förhållanden anledning föreligga att ej medgiva statsbidrag
för områdets inarbetande i stadens fastighetsregister. Men även om området
redovisats i jordregistret för landet, så underginge därför det arBihang
till riksdagens protokoll IDIG. G samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 4

Herr Zetterstrands
motion
nr til.

6

Herr Zettcr
strands motion
nr 98.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

beto, som erfordrades för dess registrering enligt de för stad gällande
grunderna, ingalunda en minskning, som ens tillnärmelsevis motsvarade
de kostnader, vilka statsbidraget enligt förslaget avsåge att täcka. Ifrågavarande
inskränkning i rätten till statsbidrag syntes därför böra bortfalla.»

Lagrådet har i avseende å samma sak (sid. 121) anfört följande:

»För stad vore möjligheten att erhålla statsbidrag i förslaget begränsad
till att avse område, som vid utgången av år 1915 hörde till staden.
Det syntes dock kunna ifrågasättas, huruvida icke, därest en dylik tidsbestämmelse
över huvud taget skulle bibehållas, billigheten fordrade, att
denna möjlighet utsträcktes till att omfatta jämväl område, rörande vilket
vid nämnda tid ansökan om iukorporering till Kungl. Maj:t ingivits, även
om beslutet därom först därefter trätt i tillämpning.»

Av departementschefens uttalande å sid. 122 vill det emellertid synas,
som om hänsyn ej tagits till dessa mot förslaget gjorda erinringar.

Till belysande av denna frågas innebörd anser jag mig böra nämna
ett mig närliggande exempel.

Med Norrköpings stad införlivades Östra Eneby socken den 1 januari
1916, således eu dag för sent för att komma i åtnjutande av statsbidraget.
Inkorporeringsfrågan hade då under åratal varit föremål för
myndigheternas prövning, och på grund av detta förhållande hade man
vid upprättande av jordregister i angränsande häradet förbigått nämnda
socken. Med tillämpning av departementschefens förslag skulle alltså
Norrköpings stad helt och hållet få bekosta denna sockens registrering.
Samma förhållande torde också uppstå på ett eller annat håll annorstädes
i riket.»

I en annan motion, nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition n:r 6, har herr Zetterstrand hemställt, att de föreslagna lagbestämmelserna
om skyldighet för städer att bekosta fastighetsregisters
uppläggande och förande icke i andra fall, än då Kungl. Maj:t prövar
särskilda omständigheter därtill föranleda, må medföra skyldighet för städerna
att upprätta fastighetsregister (tomtbok) med bihang för deras planlagda
områden, och till stöd härför anfört:

> Uppenbart är det synnerligen önskvärt, att samma reda och ordning,
som man med jordregistret avsett att åstadkomma beträffande landsbygdens
jordförhållanden, också bör eftersträvas med avseende å städerna, samt att
man för sådant ändamål ej bör undandraga sig de kostnader och besvär,
som därav kunna föranledas. Men å andra sidan torde man dock böra

27

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

tillse, att clessa kostnader och besvär ej göras större än för ändamålets
vinnande oundgängligen erfordras.

Nu framgår emellertid av det för riksdagen framlagda, utav vederbörande
kommission utarbetade förslag till förordning angående fastighetsregler
för stad, att för varje stad skall föras ett fastighetsregister, bestående
av tomtbok för tomterna och stadsägobok för övriga fastigheter inom staden
med tillhörande tre bihangsförteckningar.

Frågan blir då, huruvida hela denna bokföring kan vara av behovet
påkallad eller ens önskvärd.

För min del tror jag det ej, och har jag vunnit stöd för denna min
uppfattning dels genom samtal med representanter för andra stadssamhällen
och dels även efter vad det förefaller mig av den i ärendet förebragta
utredning.

I det störa flertalet städer, i synnerhet de största och de medelstora,
förhåller det sig sannolikt så, att de nuvarande fastigketsböckema jämte
befintliga stadskartor och tomtkartor äro så förda och upprättade, att de i
vad avses städernas planlagda områden fullt motsvara de krav, man på
desamma kan ställa, och är det därför min övertygelse, att det kostbara
och besvärliga arbetet med upprättande och förande av tomtbok i regeln
ej kan vara av behovet påkallat.

Samma torde även vara förhållandet med förteckningen (bihang c), i
vad densamma avser gator, torg och inom planlagda området befintliga
allmänna platser.

Skulle emellertid erfarenheten giva vid handen, att i vissa städer
fastighetsbokföringen eller kartväsendet i dessa delar ej är nöjaktigt ordnad,
torde det böra tilläggas Kung!. Maj:t makt att beträffande dessa städer
föreskriva upprättande av fastighetsregister jämväl beträffande det planlagda
området.

Yad åter angår städernas icke planlagda områden, böra väl däremot
förhållandena vara sådana, att fastighetsböckerna rörande desamma icke i
regeln lämna noggrannare utan snarare mindre noggranna upplysningar,
än lagfartsböeker och kartor i motsvarande delar lämna beträffande landsbygden.
Att upprättande av stadsägobok med till densamma hänförliga
bihang åtminstone i allmänhet är av behovet påkallat, synes mig därför
uppenbart. >

Herr Kant har i motionen nr 221 yrkat, f

att i 24 § av förslaget till lag med vissa bestämmelser angående av-motion nr sa t.

28

Sammansatta stats- och lagutskottets utlutande Nr 1.

styckning och sammanläggning av jordområden i stad orden Om ansökning,
som i detta kapitel sägs, sä oek om rättens beslut däröver skall
anteckning göras i lagfartsprotokollet», må utgå, samt

att riksdagen i stället ville för sin del besluta, att 1 § i kungl.
förordningen angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och
andra ärenden den IG juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:
»Över följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen:
ett över lagfarter med fång av fast egendom samt ärenden rörande
tomtregleringar; ett över inteckningar i fast egendom; ett över inskrivningar»
etc. till slut.

Till stöd härför har motionären åberopat följande:

»I 9 § av lagen angående förändring av tomts område den 2 G maj
1899 linnes, jämte andra föreskrifter, intaget följande stadgande: »Om
ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut däröver skall
anteckning göras i lagfartsprotokollet».

Vid föredragning hos Kungl. Maj:t i högsta domstolen av förslaget
till sagda lag anförde, beträffande berörda stadgande, ett av de därvid
tjänstgörande justitieråden, att han för sin del ansåg lämpligast, att handläggningen
av ärenden rörande tomtjämkning i dess helhet upptoges i lagfartsprotokollet
och icke alls i domboken. Någon ändring i lagförslaget
företogs dock ej i nu förevarande hänseende.

Vid tillämpning av ifrågavarande lagstadgande hava emellertid ett
stort antal av våra stadsdom stolar ansett sig oförhindrade att tolka detsamma
så, att ärenden angående tomtregleringar i dess helhet upptagits i
lagfartsprotokollet, vilket dock icke kan anses riktigt med hänsikt till
stadgandets ordalydelse jämfört med kungl. förordningen angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden den IG
juni 1875. Ett sådant förfarande måste emellertid av flere skäl anses
mera praktiskt än det i lagen förutsatta förfarandet att först upptaga
ärendet i domboken och sedan göra anteckning därom i lagfartsprotokollet.
Man tänke sig exempelvis det ingalunda ovanliga förhållandet, att en
rådman har till tjänsteåliggande att upprätta domboken i civila mål och
ärenden, en annan att föra lagfarts- och inteckningsprotokollen. För var
och eu, som har någon kännedom om dylika frågors behandling, måste
det då stå klart, att det är lämpligast att låta den rådman, som har
fastighetsböckerna samt lagfarts- och inteckningsprotokollen under sitt förvar,
uppsätta protokollet i tomtregleringsärenden, då, även om äganderätts -

29

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

och gravationsbevis företetts, kompletterande upplysningar angående äganderätts-
och inteckningsförhållandena rörande de ifrågavarande fastigheterna
därvid ofta behöva hämtas ur nämnda protokoll och böcker. Tänkas kan
ock, att civilrådmannen, sedan han protokollfört och till vederbörande part
expedierat ärendet, förbiser att delgiva lagfartsrådmannen det av honom
förda protokollet, varav följer, att anteckning om tomtregleringen ej kommer
att inflyta i fastighetsboken. Att lagfartsrådmannen, om ärendet av
honom införts i lagfartsprotokollet, skulle kunna förbise att göra anteckning
därom i fastighetsboken, måste däremot anses uteslutet. För övrigt torde
det vara svårt att förstå, vartill en sådan omgång, som ett och samma
ärendes upptagande i två hos samma domstol förda protokoll, skall tjäna.

Men är man av den meningen, att det må vara tillräckligt att upptaga
ärendet i ett protokoll, måste därav följa, att ärendet införes, icke i domboken
utan i lagfartsprotokollet, vilket protokoll utgör underlaget för
fastighetsböckerna.

Au ifrågavarande lagstadgande återfinnes emellertid så gott som ordagrant
i 24 § av förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning
och sammanläggning av jordområden i stad, vilket lagförslag
med Kung!. Maj:ts nådiga proposition nr 6 till riksdagen överlämnats.»

I en annan motion, nr 222, har herr Kant hemställt, att det före ii u- Norr Kanta

] J J o motion nr 222

gande förslaget till lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer
och vissa andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och
förande icke måtte av riksdagen bifallas.

Som motivering anfördes följande:

»Yid första påseendet torde tillkomsten av detta lagförslag för de flesta
framstå såsom en given konsekvens därav, att lagbestämmelser angående
uppläggande och förande av jordregister för landsbygden förut utfärdats.

Yid närmare granskning av bestämmelserna i kungl. förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den .16 juni 1875 samt de fastighetsböcker,
som på grund av stadgandet i 18 § av sagda kungl. förordning
föras vid underdomstolarna i riket, lärer emellertid otvetydigt framgå, att
samma skäl för uppläggande och förande av fastighetsregister för stad ej
förefinnas som för uppläggande och förande av dylikt register för landsbygden.
Under det motsvarande bestämmelser för landet saknas, åligger
det nämligen, jämlikt 9 § i nämnda kungl. förordning, den, som söker
lagfart å gård eller tomt i stad, att visa, i vilket kvarter och vid vilka

30 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

gator tomten är belägen, samt tomtens ytinnehåll och längden av dess
särskilda sidor, och enligt 14 § i kungl. kungörelsen, huru lagfarts- och
inteckningsböcker skola inrättas och föras, den 14 september 1875, skall
i första spalten av fastighetsbok för stad införas tomts ytinnehåll, dess
natur av fri eller ofri, gata eller plats, invid vilken fastigheten är belägen,
dess sidors längd, areal av annan jord, som därmed är förenad, beskaffenhet
och storlek av jordlägenhet, som ej är till tomt indelad, samt förändringar
i fastighets område.

Då under de 40 år, som förflutit, sedan nu åberopade lagbestämmelser
trätt i gällande kraft, de allra flesta inom städernas planlagda områden
belägna tomter åtminstone någon gång varit föremål för lagfart, samt därvid
med ledning av bilagda, av vederbörande myndighet upprättade kartor och
beskrivningar, anteckningar i fastighetsböckema gjorts om fastigheternas
natur, ytinnehåll och gränser, har, enligt mitt förmenande, härigenom för
städerna uppkommit ett fastighetsregister, lika gott som det, om vars uppläggande
och förande framställning nu gjorts.

I likhet med vad herr Zetterstrand i sin motion nr 98 uttalat, anser
jag därför uppläggandet och förandet av fastighetsregister, i vad städernas
planlagda områden beträffar, icke vara av behovet påkallat.

Men även vad städernas icke planlagda områden angår, torde man
icke utan vidare kunna fastslå, att de vid rådhusrätterna förda fastighetsböckerna
ej lämna tillräckligt noggranna upplysningar rörande de å sådana
områden belägna fastigheterna.

Eådhusrättcrna torde nämligen jämväl vid ansökningar om lagfart å
dylika fastigheter redan nu i stor utsträckning fordra, att av vederbörande
myndighet upprättad karta med beskrivning företes. Att domstolarne
därtill äga rättighet, oaktat uttrycklig lagbestämmelse härom ej förefinnes,
framgår tydligt av Kungl. Maj:ts den 5 november 1914 meddelade utslag
i ett dylikt ärende, vilket finnes refererat å sid. 166 o. tf. i 1914 års
kommissions betänkande angående fastighetsregister m. m., och lärer det
kunna antagas, att efter kännedom om detta prejudikat berörda förfarande
kommer att av stadsdomstolarna allmänt tillämpas. På grund härav, och
sedan i förevarande avseende nu gällande lagbestämmelser kompletterats
med de föreslagna nya lagbestämmelserna om avstyckning av område, som
ej ingår i tomtindelning samt därav föranledda ändringar i 6 § av kungl.
förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875,
torde städernas fastigketsböcker inom en icke allt för avlägsen framtid
komma att, även utan särskild lagstiftning i ämnet, bilda ett fullt till -

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 31

fredsställande fastighetsregister, jämväl vad angår fastigheter utom stadens
planlagda område.

Härmed anser jag mig hava uppvisat, att nöjaktig reda och ordning
i fastighetsbokföringen för städerna i stor utsträckning redan vunnits samt,
i de hänseenden detta ännu ej skett, lätteligen kan vinnas utan särskilda
kostnader för staten och kommunerna. Vid sådant förhållande och då,
enligt vad den kungl. propositionen utvisar, kostnaderna för fastighetsregistret
uppläggande skulle komma att medföra högst avsevärda utgifter,
vilka, enligt mitt förmenande, icke stå i rimligt förhållande till de resultat,
som därmed kunna vinnas, samt kostnadsberäkningarna för övrigt vila på
så osäkra grunder, att kostnadsfrågan i dess helhet svårligen låter sig tillförlitligen
bedömas, har jag för min del funnit mig icke kunna biträda
det nu ifrågavarande lagförslaget.»

Även herrar Holmdahl och Christiernson hava i en motion, nr 224, HerrarHolmyrkat,
att lagförslaget under l:o) i kungl. propositionen nr 6 måtte av christiemriksdagen
avslås, och hava motionärerna motiverat detta yrkande sålunda: sons motion

»Det föreslagna stadsfastighetsregistret utgör ett led i den modernise- nr
ring av lagfarts- och inteckningsväsendet, som ifrågasatts i lagberedningens
år 1907 framlagda förslag till lag om inskrivning av rätt till fast
egendom. I underdånig skrivelse den 31 december 1907 framhöll lagberedningen,
att ett underlag motsvarande det för landet föreslagna erfordrades
för fastighetsbokföringen i städerna; och beslöt i anledning härav
Kungl. Maj:t den 15 maj 1908 att åt särskilda kommitterade — fastighetsregisterkommittén
— uppdraga att dels utarbeta förslag till föreskrifter
angående registerföring av fastigheter i stad, dels ock utreda, i vilken omfattning
dessa föreskrifter borde vinna tillämpning jämväl å sådana orter
på landsbygden, för vilka funnes tomtindelning såsom för stad.

Det betänkande, som av kommitterade avgavs den 30 september
1911, möttes emellertid, av skäl, som torde vara kända och därför ej här
behöva upprepas, av ett så gott som enhälligt motstånd från stadssamhällenas
sida. Ärendet måste därför undanskjutas i avvaktan på förslagets
omarbetning. Uppgiften anförtroddes åt nya sakkunniga, 1914 års fastighetsregisterkommission.
Såvitt framställningarna till riksdagen giva vid
handen, är det denna kommissions förslag med en eller annan jämkning,
som Kungl. Maj:t aktar genomföra, om riksdagen beviljar erforderliga medel
ocli godkänner do få partier i det invecklade författningskomplexet,
som anses äga karaktär av lag.

32

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande ISr 1.

Gärna skall medgivas, att kommissionen i stor utsträckning tagit
hänsyn till de erinringar och önskemål, som stadssamhällena och deras
sammanslutning, svenska stadsförbundet, framställde i anledning av det föregående
förslaget. Men på några viktiga punkter har kommissionen allt
för nära anslutit sig till grundtankarna i det verk, den haft att omarbeta,
för att resultatet skall kunna betraktas som tillfredsställande ur deras synpunkt,
som närmast beröras av ärendet. Till närmare utveckling av denna
uppfattning tillåta vi oss åberopa det i propositionen delvis refererade yttrande,
som svenska stadsförbundet avgivit i ämnet.

Förbundets anmärkningar mot själva register för slaget grupperas
däri kring tre spörsmål, nämligen om registrets användbarhet jämväl för
kommunala ändamål, om arbetets organisation samt om kostnadernas beräkning
och fördelning mellan staten och respektive samhällen.

»Yad den förstnämnda frågan angår», heter det i yttrandet, »hava
de sakkunnige tillgodosett önskemålen om större utrymme i fastighetsregistret
för anteckningar om särskilda byggnadsbestämmelser enligt 3 §
stadsplanelagen, ävensom vidtagit åtskilliga förbättringar i vissa andra mindre
väsentliga avseenden men däremot ställt sig avvisande gentemot de ännu
betydelsefullare kraven på sådana anordningar, att registret jämte registerkartan
kunde lämna eu fullständig och lättfattlig redovisning för varje
stads och därmed jämförligt samhälles ägovälde med hänsyn ej blott till
den rättsliga, utan även till den för kommunalförvaltningen överhuvud
och byggnads väsendet i synnerhet viktiga administrativa indelningen
enligt stadsplan och tomtindelning. Såsom vid frågans föregående behandling
från förbundets sida framhölls, erfordrades härför dels att stadsplanegränsen
bleve bestämmande för registrets uppdelning i tomtbok och stadsägobok
(jordebok), så att hela det planlagda området, oberoende av huruvida
tomtindelning överallt skett eller ej, upptoges i tomtboken, medan det
icke planlagda området registrerades i stadsägoboken, dels ock att den
administrativa tomtindelningen, så långt ske kunde, lades till grund för
tomtboken. Att uppfylla den förstnämnda av dessa fordringar innebure
icke några mera betydande svårigheter. Därför behövdes blott, att den i
fastställda kvarter belägna men ej tomtindelade marken i tomtboken uppfördes
under bestående äganderättsenheter samt att jämväl gator, torg o. d.
redovisades i tomtboken i stället för uti särskilt bihang till densamma, allt
anordningar, som snarare skulle förenkla än komplicera registerarbetet. Däremot
kunde det ej förbises, att den administrativa indelningen med hänsyn
till registrets egentliga ändamål ej utan vidare erbjöde eu tillfredsställande

33

Sammansatta stats■ och lagutskottets utlåtande Nr 1.

grundval för tomtboken». »Tvivelsutan», yttrade förbundet vidare, »skulle det
emellertid vid en förnyad utredning visa sig, att den rättsliga indelningen
genom vissa jämförelsevis lätt verkställda anteckningar och ett lämpligt
hänvisningssystem i tomtboken kunde inordnas under den administrativa,
utan att härigenom registrets användbarhet såsom underlag för fastighetsboken
behövde äventyras. Såsom redan påpekats, skulle givetvis den stadsplanelagda
men ej tomtindelade marken i tomtboken redovisas efter rättslig
indelning. Beträffande mark inom tomtindelat område sammanfölle i
själfva verket oftast den rättsliga och administrativa indelningen. Där detta
undantagsvis ej ägde rum, vore det vanligen en jämförelsevis kort tidsfråga,
när de båda indelningarna kom me att överensstämma med varandra.

De sakkunnige hava icke förebragt några vägande skäl, varför dessa
vid kritiken över 1911 års förslag framförda önskemål, genom vilkas förverkligande
registret skulle komma att utgöra ej blott ett ändamålsenligt
underlag för fastighetsboken utan äfven en för kommunalförvaltningen
användbar fastighetsurkund, nu lämnats obeaktade. Under sådana förhållanden
synes anledning ej föreligga från stadssamhällenas sida att frångå
desamma.

I varje fall kan det med fog ifrågasättas, huruvida ej genom en enkel
åtgärd tomtbokens värde för såväl kommunala behov som för enskilda personer
kunde väsentligt ökas redan därigenom att den föreslagna avdelningen
A., som avser kvarteret såsom enhet och redogör för de vid detsamma
fästade byggnadsbestämmelserna, omedelbart upplägges för alla befintliga
eller nytillkommande kvarter, oavsett om anledning enligt förslaget
föreligger att upptaga någon av de särskilda tomterna i tomtboken. På
detta sätt erhölles åtminstone en fullständig överblick över det statsplanelagda
områdets uppdelning i kvarter och de viktigaste inskränkningarna i
kvartersmarkens utnyttjande.»

Med avseende å den andra frågan — fastighetsregisterarbetets
organisation — anföres:

»Dualismen mellan de egentliga registergöromålen och kartarbetet synes
föga motiverad utan fastmer förenad med betydande olägenheter. Enligt
förslaget åligger upprättandet av registerkartan en tjänsteman, registrets
uppläggande och förande en annan. Visserligen förefinnes icke något
hinder att förena båda uppdragen i samma hand, men varje anvisning i
sådant syfte saknas. __ Detta måste betecknas såsom en brist. Ingående
kännedom om stadens markförhållanden i förening med erfarenhet i ägomätning
torde vara hart när. oeftergivliga villkor såväl för själva registrets
Bihang till riksdagens protokoll 1.910''. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr l.J 5

34 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

uppläggande och förande som för arbetet med registerkartan. Båda dessa
förutsättningar äro säkerligen i regeln för handen hos vederbörande stadsingenjörer
eller motsvarande tjänstemän. Säkerhet borde då ock finnas för
att dessa tjänstemän bliva förordnade såväl till registerförare som till förrättningsmän
i avseende å registerkartan, därest vederbörande stad så önskar
och de motsvara vissa bestämda kompetensanspråk. Om stadsingenjörernas
självskrivenhet såsom registerförare och förrättningsmän för registerkartan
med nu antydda inskränkningar fastslås, vinnes ock den fördelen,
att blott undantagsvis behov av särskilt tekniskt biträde åt registerföraren
lärer inträda.

Skall åter, såsom de sakkunniges förslag förutsätter, Konungens befallningskavandes
prövning av städernas förslag angående befattningshavare
vara fullkomligt obunden av fasta regler och endast ske efter de lämplighetssynpunkter,
som prövningsmyndigheten själv finner skäligt anlägga, är
det fara värt, att tjänstetillsättningen kan komma att grundas på tillfälligheter
eller godtycke till men för arbetsresultatet och för städerna, vilka i
varje tall fä vidkännas utgifterna. Med avseende å förrättningsmännen för
registerkartan är faran härför så mycket större, som ju länsstyrelserna i
allmänhet näppeligen kunna bedöma, huruvida en person besitter den erforderliga
kompetensen, utan torde vara hänvisade att bygga sina omdömen
därutinnan på andras utsagor. I betraktande av lantmäteristyrelsens tilltänkta
uppgift såsom central uppsikts myndighet lär det då kunna antagas,
att nämnda styrelses eller dess underlydandes direktiv bliva utslagsgivande
för Konungens befallningshavandes avgörande av tillsättningsfrågorna, helst
som vederbörande förste lantmätare i förhållande till Konungens befallningshavande
instruktionsmässigt intager ställningen av rådgivare i hithörande
angelägenheter. Att följden härav måste bliva en viss benägenhet till gynnande
av lantmätarekåren på stadsingenjörernas bekostnad torde icke kunna
förnekas. Ur ekonomisk synpunkt kan detta givetvis medföra olägenheter
för städerna, då deras egna tjänstemän säkerligen i allmänhet äro i stånd
att utföra arbetet billigare än utifrån tillkallade. Jämväl med hänsyn till
det syfte, man vill nå genom eu ordnad fastighetsregistrering, torde det
få anses oklokt att öppna möjligheter för de med städernas förhållanden
särskilt förtrogna tjänstemännens undanskjutande vid ifrågavarande arbeten.

Av här utvecklade uppfattning följer även, att stadssamhällena måste
ställa sig synnerligen betänksamma mot förslaget att uppdraga den centrala
ledningen av fastighetsregisterarbetet åt lantmäteristyrelsen. Städernas
mätnings- och markredo visnings väsen har hittills ej legat under lånt -

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 35

mäteristyrelsens inseende, och några skäl att frångå denna grundsats synas
icke förefinnas. Tvärtom tala häremot flera omständigheter, av vilka några
i det föregående påpekats. Ytterligare må mot en sådan anordning erinras,
att jordregisterarbetets planläggning och ledning, som ålegat lantmäteristyrelsen,
icke varit av beskaffenhet att stärka förtroendet för styrelsens
lämplighet att handhava motsvarande, på samma gång mera komplicerade
och för styrelsen mera främmande uppgift beträffande städerna,
samt framför allt, att den uppgift, det här gäller, är sådan, att den under
jämförelsevis kort tid kräver avsevärt arbete men därefter nära nog sköter
sig själv, i)et kan knappast vara riktigt att pålägga ett redan arbetstyngt
ordinarie ämbetsverk ett så omfattande, men tillfälligt arbete. Härigenom
torde nämligen framtvingas inrättandet av nya tjänster, som sedermera
ej motsvara något behov, men vilkas indragning säkerligen ej så
lätt låter sig genomföras.

Med hänsyn till verksamhetens art och i övrigt föreliggande förhållanden
synes den bästa lösningen vara, att ledningen lägges i händerna
på en för ändamålet utsedd tillfällig kommission med speciell sakkunskap
i de olika frågor, som här komma i beaktande. Denna sakkunniga
centralmyndighet borde jämväl övertaga de reellt betydelsefulla åligganden,
som nu tänkts hänskjuta till Konungens befallningshavande, samt
överhuvud erhålla så vidsträckt men på samma gång tydligt angiven befogenhet,
att den verkligen bleve i stånd att fylla sin ställning såsom den
drivande och ledande kraften i arbetet. Sedan fastighetsregistret väl blivit
upplagt, vore kommissionen givetvis överflödig. I den mån en övervakande
myndighet därefter erfordras för de löpande arbetena, torde det ej
möta några svårigheter att förena denna sannolikt föga krävande post med
annan befattning inom närstående förvaltningsområde.»

Yid ärendets föredragning i statsrådet den 7 maj 1915 förklarade
vederbörande departementschef utan närmare motivering, att Stadsförbundets
erinringar i nu berörda två punkter enligt hans mening icke borde föranleda
ändring i kommissionens förslag. Därest riksdagen i äskad form och
utsträckning lämnar sin medverkan till registerverkets finansiering, torde
det därför få anses uteslutet, att de av stadsintressets målsmän sålunda
hävdade önskemålen vinna beaktande vid det slutliga administrativa reglerandet
av denna angelägenhet. Dessa önskemål synas oss dock träffa ett
par av frågans allra viktigaste sidor och tillika vara så väl grundade, att
deras tillgodoseende bör utgöra förutsättningen för stadssamhällenas och
statskassans betungande med de avsevärda kostnader, som fastighetsregistret

36 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

skulle medföra. I alldeles särskild grad gäller detta önskemålen beträffande
registerarbetets centrala planläggning och ledning. De nedslående
erfarenheterna från jordregistret, vilka ligga alltför nära i tiden
och dragit med sig allt för ovälkomna ekonomiska konsekvenser för att nu
vara förgätna — sammanställda med övriga av Stadsförbundet anförda omständigheter
— understryka enligt vår mening starkt nödvändigheten av
att ledningen lägges hos en för uppgiften speciellt tillsatt myndighet: en
tillfällig kommission, så sammansatt och utrustad, att den erbjuder betryggande
garantier för det komplicerade och kostsamma företagets planmässiga,
sakkunniga och mest ekonomiska genomförande inom avsedd tid. De
kontrollutgifter, c:a 5,000 kronor årligen under tre år, varmed Kungl. Maj:t
liksom 1914 års kommission räknat, då lantmäteristyrelsen göres till tillsynsmvndighet,
kunna vid första påseendet förefalla låga. Men i själva
verket torde anordningen blott bilda inkörsporten för en betydande utvidgning
av lantmäteristyrelsens organisation, varigenom permanenta kostnadsökningar
av ansenlig storlek skulle påläggas staten. Vid lantmäteristyrelsens
behandling av 1911 års kommittéförslag uttalades av en bland dess
ledamöter, byråchefen Ilamrin, att inrättande av en ny lantmäteriteknisk
byrå inom ämbetsverket vore ett oeftergivligt villkor för styrelsens övertagande
av fastighetsregisterarbetets ledning. Sedermera har styrelsen själv
i samband med ett den 30 april 1913 avgivet förslag till allmän mätningsförordning
in. m. förklarat en dylik utvidgning behövlig, särskilt
med hänsyn till att städernas mätningsväsen borde ställas under styrelsens
uppsikt och kontroll. Om nu den uppgift, som här närmast är i fråga,
anförtros åt lantmäteristyrelsen, är det uppenbart, att detta skall verka i
hög grad stimulerande på de tidigare, blott mera tveksamt framförda omorganisationsplanerna.
Och med all rätt. Ty även under iakttagande av
fastighetsregisterkommissionens förenklingar av det tidigare förslaget ställer
arbetet, därest det skall bedrivas med erforderlig skicklighet och kraft,
stora anspråk på den myndighet, som har att utöva högsta ledningen, anspråk,
vilka icke inom ramen för lantmäteristyrelsens nuvarande organisation
lära kunna tillgodoses genom den personalförstärkning, vartill ett årligt
belopp av 5,000 kronor förslår.

Härtill kommer, att man i och med fastighetsregistergöromålens inordnande
under lantmäterimyndigheterna tagit det första steget till uppgivande
av städernas naturliga särställning i mätningstekniskt och mätningsorganisatoriskt
hänseende. Städerna, vilkas sunda och kraftiga utveckling så
intimt sammanhänger med ändamålsenliga, smidiga och snabba former för

37

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

markens uppdelning till bebyggande, skulle på detta sätt tvingas in i ett
för dem främmande, stelt, omständligt och byråkratiskt system, utan att
i gengäld tillföras någon påvisbar vinst. Staten skulle å sin sida icke
undgå betydande ekonomiska uppoffringar.

Stadsförbundets tredje huvudanmärkning — rörande kommissionens
kostnadsberäkningar och det föreslagna sättet för bördornas fördelning
mellan staten och vederbörande samhällen — har i huvudsak
återgivits i statsverkspropositionen liksom även departementschefens
bemötande av de framställda erinringarna.

Dessa gingo i första hand ut på att uppvisa, hurusom fastare beräkningsgrunder
i fråga om registerarbetets kostnader för närvarande saknas,
och att de gjorda kalkylerna under sådana förhållanden i själva verket
blott utgöra förmodanden, om vilkas värde man ingenting känner. För att
vinna säkrare utgångspunkter för sakens bedömande och slippa ett upprepande
av de enorma felräkningar, som på sin tid kännetecknade jordregistret,
yrkades, att fastighetsregistret först på försök skulle uppläggas
för några typiska stadssamhällen eller delar av sådana. En dylik försökstillämpning
betonades vara så mycket nödvändigare, som staten tänktes
bidraga till arbetet med ett på förhand fixerat belopp, vadan alla oberäknade
kostnadsökningar skulle falla på samhällena. Därigenom kunde det
i verkligheten lätt inträffa, att de ekonomiska förutsättningar, från vilka
lagstiftningen utgått, högst väsentligt förskötes till dessa samhällens nackdel.
Blott på grundvalen av exaktare, erfarenhetsmässigt vunnet material
vore det följaktligen möjligt att mellan staten och de berörda kommunerna
avväga bördorna på ett skäligt och rättvist sätt.

Gentemot denna ståndpunkt, som synes vila på mycket goda skäl,
har departementschefen häfdat, att kommissionen i sina kostnadsöverslag
hållit sig tillräckligt högt för att man icke skall behöva riskera några
oangenäma överraskningar vid förslagets praktiska genomförande. I ekonomiskt
hänseende bygger detta nämligen enligt departementschefens förklaring
på de erfarenheter, som vunnits under senare årens mätnings- och
markredovisningsarbeten i Stockholm och Göteborg, och de siffror, som
med ledning härav erhållits, hava avrundats uppåt så mycket, att marginalen
torde rymma i andra samhällen eventuellt tillstötande fördyrande
faktorer.

Härtill må först erinras, att, såsom departementschefen på annat ställe
framhållit, icke blott den areal, som skall undergå registrering, utan även

38

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

graden av oreda, som kan vara rådande i skilda samhällen, är avgörande
för kostnadsfrågan. Underligt vore, om icke rikets två största städer med
deras från gammalt synnerligen väl rustade mätningsinstitutioner och domstolar
skulle ha ett betydande försteg framför flertalet övriga samhällen
med avseende å klarhet och överskådlighet i fastighetsredovisningen. Med
fullkomlig visshet kan detta antagas vara förhållandet. Och denna överlägsenhet
torde icke — i varje fall ej så undantagslöst, som departementschefen
synes förmoda — neutraliseras av en längre driven fastighetsdelning.
Tvärtom lär det knappast erbjuda några svårigheter att finna exempel
på medelstora och mindre städer med trånga områden, små tomter
samt hart när i oändlighet sönderskiftade stadsägor, där registerenheternas
antal per ytenhet är större än i Stockholm och Göteborg. Till berörda
kategori höra ofta just de städer, som på grund av bristande ekonomisk
styrka eller andra ogynnsamma omständigheter icke haft tillfälle att nedlägga
någon egentlig omsorg på fastighetsförhållandenas utredning eller ens
på att systematiskt samla och bearbeta de kartor och övriga urkunder, som
dock under tidens lopp för olika ändamål upprättats. Att dessa städers
kostnader för registret måste bliva högst avsevärt större än Stockholms och
Göte. orgs förefaller uppenbart, liksom ock, att den beräknade utjämningsmarginalen
icke är så bred, att den lämnar rum för annat än relativt
obetydliga förskjutningar.

Om det alltså enligt vår mening i och för sig icke kan anses riktigt
att i detta sammanhang betrakta de två största städerna såsom typiska,
framträder detta än tydligare, när det vid närmare efterforskning visar sig,
att Göteborg i verkligheten icke alls kan åberopas såsom stöd för de uppgjorda
beräkningarna. Utan att avvakta fastighetsregisterfrågans slutliga
lösning har man där sett sig nödsakad att redan nu påbörja uppläggande
av en efter ungefär samma grunder inrättad fastighetsurkund. Enligt vad
andre stadsingenjören, som närmast omhänderhar denna angelägenhet, på
begäran meddelat, ligga emellertid de egentliga registreringskostnaderna
som registerenhet, så vitt nu kan bedömas, närmare 3 än 2 kr., det enhetspris,
från vilket kommissionen utgått. Icke heller den uppgivna mätningskostnaden
av omkring 1,50 kr. per hektar kan av andre stadsingenjören
vitsordas, utan har han förklarat, att en för ändamålet tjänlig
karta i regel betingar högre pris.

Av det nu anförda torde framgå, att yrkandet på registerförordningens
försöksvisa tillämpning å ett mindre antal orter, innan den ekonomiska
sidan av saken slutligt regleras, icke förlorat berättigande genom departe -

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 39

mentschefens uttalanden. Ja, det kan t. o. m. starkt ifrågasättas, huruvida
icke, för bedömandet av de ekonomiska bördor, fastighetsregistret»
uppläggande kommer att medföra för städerna, en utredning i sådant avseende
på grundvalen av kommissionens förslag bör verkställas för varje
särskilt samhälle.

Även det allvarliga kommunalfinansiella läget manar till största försiktighet,
då det gäller så betydande summor, som här är fallet. Mängden av
nya omsorger -— främst städernas oförutsett dryga andel i pensionsförsäkringens
finansiering — samt förlusten av brännvinsmedlen har
flerstädes ställt städernas ekonomi på mycket svåra prov. Därtill kommer
den nuvarande kristiden med å ena sidan starkt stegrade anspråk på
nära nog alla stadsförvaltningens grenar och därtill extraordinära bördor
av varjehanda slag samt å andra sidan osäkrare eller minskade inkomster
och begränsning av lånemöjligheterna, såväl vad angår Kungl. Maj:ts medgivande
att företaga upplåning (se finansministerns bekanta rundskrivelse
till samtliga Konungens befallningshavande den 6 september 1915) som
beträffande utsikterna att på rimliga villkor erhålla behövliga lånemedel.
Det torde väl knappast kunna anses lämpligt, att i en situation, som väl
torde kunna betecknas såsom den svåraste städernas förvaltning i mannaminne
haft att bemästra, igångsätta ett så vittutseende företag, som möjligen
kan sägas vara önskvärt, men vars undanskjutande till lämpligare
tid dock ej skulle innebära någon våda, helst väntetiden med fördel kunde
användas för att avhjälpa ännu bestående brister i den tekniska och ekonomiska
planläggningen. Även om man utgår ifrån, att kostnaderna kunna
hållas inom de av kommissionen uppdragna gränserna, vilket på ovan angivna
grunder måste betvivlas, skulle under ett enda år, 1917, städerna
och jämförliga samhällen tvingas föranstalta om registreringsförarbeten till
den sammanlagda summan av 1,022,000 kr. Till detta belopp beräknas
nämligen de med registerkartors upprättande förenade utgifterna, för vilkas
täckande icke något statsbidrag föreslås, och ifrågavarande kartor
skola vara färdiga 1 år efter lagens ikraftträdande, d. v. s. den 1 september
1917. Yar och eu, som har någon kännedom om de stora svårigheter,
med vilka 1916 års budgetsarbete i många städer hade att kämpa för att
bereda plats för de mest trängande utgifterna, förstår, huru dessa stora
krav och än mer de tilläggsäskanden, som icke lära undgås, när arbetet
fortskridit någon tid, skola komma att verka. För vår del kunna vi icke
finna skäl förebragta, som rättfärdiga, att stadssamhällenas redan tillräck -

40

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

ligt brydsamma ställning ytterligare försvåras genom nu ej oundgängligen
nödiga ålägganden.

Vad angår jurisdiktionslösa städer samt köpingar och municipalsamhällen,
framhåller Stadsförbundet i sitt åberopade yttrande, att ifrågavarande
samhällsbildningar rimligtvis icke böra belastas med några som helst
kostnader för fastighetsregistret. Dess ''uppläggande är helt och hållet
motiverat av lagfarts- och inteckningsväsendets reformering — såsom övriga
grenar av rättsväsendet en staten allena åvilande angelägenhet utom
i de egentliga städerna, vilka av gammalt haft att ekonomiskt svara för
rättsskipningen i första instans. Lika litet som de rena landskommunerna
behöft bidraga till jordregistret, lika litet borde alltså dylikt bidrag avfordras
de med landsbygden judiciellt jämställda stadssamhällena.

Icke heller denna erinran har vunnit Kung!. Maj:ts beaktande. Den
bemötes av departementschefen med hänvisning till, att de stadsliknande
samhällena å landsbygden visserligen icke behöva bekosta sitt rättsväsen
men däremot äro underkastade samma skyldighet, som åligger »städernas
invånare», att låta upprätta kartor över stadsplanen, kvarter och tomter.
Att av denna skyldighet, som grundar sig på byggnadsstadgans föreskrifter
rörande städernas och de stadsliknande samhällenas ändamålsenliga bebyggande,
draga den slutsatsen, att dessa sistnämnda samhällen skulle vara
pliktiga att bekosta jämväl fastighetsregistret, synes vara något förhastat.
Fastighetsregistrets uppläggande har, såsom departementschefen tydligt
framhållit, ansetts nödvändigt såsom underlag för den ifrågasatta nya fastighetsbokföringen
— sålunda för ett rent rättsligt ändamål. Då, såsom
Svenska stadsförbundet framhållit, dessa samhällsbildningar intaga samma
ställning i avseende på domstolsväsendet som den egentliga landsbygden
och då rättsskipningen följaktligen där uteslutande är en statens angelägenhet,
synas alla skäl tala för att dessa stadsliknande samhällen i fråga om
kostnaderna för fastighetsregistret likställas med landsbygden.

Vid bedömande av landsbygdssamhällenas ställning i förevarande avseende
bör dessutom icke förbises den av lagrådet starkt betonade synpunkten,
att dessa samhällens ekonomiska bärkraft i regeln är synnerligen
ringa. Detta gäller framför allt municipalsamhällena, som ha att dels fylla
sina egna, ofta rätt omfattande specialuppgifter och dels i full utsträckning
deltaga i vederbörande landskommuns och väghållningsdistrikts alla pålagor.
Det måste därför anses vara mindre välbetänkt att vältra över kostnaderna
för ett så utpräglat statsändamål som fastighetsregistreringen på kommunala
organisationer av denna svaga och lösliga typ.

41

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

I detta sammanhang vilja vi framhålla, att vi jämväl biträda Stadsförbundets
erinringar i de av departementschefen ej särskilt bemötta delar,
som angå statsbidrag för registrering av såväl senare än 1915 inkorporerade
områden som efter 1919 nybildade samhällen, försåvitt dessa sistnämnda
ej fullständigt befrias från utgifter för ändamålet.»

Slutligen hava herrar Holmdahl och Christiernson i motionen nr 223 Herrar Holm
hemställt, att jämväl lagförslaget under 8:o) av kung! propositionen nr 6 christLrnsons
måtte av riksdagen avslås. Till stöd härför har anförts: motion nr223.

»Jämväl rörande denna del av den ifrågasatta nya lagstiftningen hava
från städernas sida betydelsefulla önskemål uttalats, utan att dessa lyckats
tillvinna sig Kungl. Maj:ts beaktande. Efter att hava vitsordat, att ett
kännbart reformbehov föreligger på berörda område, framhåller sålunda
Svenska stadsförbundet i avgivet yttrande, att reformen bör göras långt
mera genomgripande än fastighetsregisterkommissionen velat föreslå. Denna
uppfattning utvecklas på följande sätt:

»Den nuvarande oklarheten på detta område borde rationellt hävas,
och detta torde endast kunna ske genom att landsbygdens delningsinstitut,
som numera i mycket ringa grad motsvara städernas behov, definitivt utmönstras
och ersättas med nya, så avvägda, att de på bekvämaste sätt
tillgodose de ändamål, som markdelningen i städerna företrädesvis skall
tjäna. De sakkunnige hava visserligen till skillnad från den föregående
kommittén sökt i en enda lag — angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad — sammanföra de nya bestämmelser
rörande fastighetsbildning, som de funnit erforderliga för städerna, ävensom
vissa redan förefintliga stadganden i ämnet, men denna lag har ej
gjorts uttömmande, utan skiftesstadgan med flera författningar skola fortfarande
vid sidan av densamma kvarstå såsom normerande. Från skiftesstadgans
tillämplighet hava i enlighet med gällande rättspraxis uttryckligen
undantagits blott städernas tomtindelade områden, medan stadgan
i övrigt lämnats oförändrad. Även kemmansklyvnings- och ägostvckningsinstituten
hava fått kvarstå orubbade (beträffande ej tomtindelat
område). Däremot skola enligt förslaget avsöndringar ej få äga
rum i stad eller annat samhälle med tomtindelning, såvida för samhället
fastighetsregister föres enligt bestämmelserna för stad. Avsöndringsinstitutet
ersättes här med avstyckningsförfarandet enligt nyss angivna särskilda
lag. Oavsett tomtindelningen skall alltså fastighetsbildningen i stad kunna
ske dels genom avstyckning och sammanläggning, dels ock med tillämpBihang
till riksdagens -protokoll IDIG. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1) 6

42 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

ning av skiftesstadgan eller genom hemmansklyvning eller ägostyckning.
Uppenbart kommer den planmässighet och enhetlighet i fastighetsbildningen,
som är av så stor betydelse för stadssamhällena, ej att främjas
genom denna valfrihet mellan ett flertal olikartade delningsinstitut, varav
vissa dessutom i sig själva äro föga lämpliga för stadsmark. Det var
också med tanke härpå, som förbundet i yttrandet över 1911 års förslag
bestämt underströk önskvärdheten av att skiftesstadgan undantages från
all tillämplighet å städerna, ett önskemål, som i föreliggande förslag tyvärr
ej förverkligats.

Beträffande det föreslagna nya avstyckningsinstitutet må särskilt
framhållas, att vid dess tillämpning icke någon hänsyn behöver tagas
till gällande stadsplan eller till de fordringar med avseende^ å fastighetsbildningen,
som ur stadsplanesynpunkt måste fasthållas. A i stadsplan
ingående, men ej tomtindelat område får avstyckning ske nästan huru som
helst, och detsamma är naturligtvis förhållandet med område, som ej ens
planlagts. Erfarenheten har dock ådagalagt, att just ett planlöst bildande
av småfastigheter utgör ett av de allvarligaste hindren för det rationella
stadsplanearbetet, vari ju jämväl tomtindelningen ingår såsom ett viktigt
led. Yad förbundet i detta hänseende anförde gentemot 1911 årsförslag,
synes äga full giltighet även i fråga om det nu omarbetade. Det då
framförda önskemålet, att avstyckningarna borde underkastas prövning ur
byggnads- och stadsplanesynpunkt, kvarstår fortfarande. Även måste det,
på sätt i yttrandet över 1911 års förslag närmare utvecklats, anses olämpligt,
att vägförbindelserna till fastigheter å stadsägorna tryggas genom en
sådan anordning, att de enskilda fastigheterna inrymmas delaktighet i
äganderätten till vägmärken, då härigenom stora och onödiga svårigheter
skapas för staden att vid trafikledens framtida övertagande tillfredsställande
ordna äganderättsfrågan.

Ett första steg att motverka ur stadsplanesynpunkt skadliga avstyckningar
vore, att befogenhet att verkställa dylika förändringar uteslutande
förbehölles vederbörande stadsingenjör, där denne ägde viss kompetens för
uppgiften. Stadsingenjören kunde då påverka markägaren att godvilligt
avstå från sådana styckningsåtgärder, som uppenbart strede mot förefintliga
eller tillämnade stadsplaneanordningar eller överhuvud mot principerna
för en sund parcellering i och för bebyggande. Med hänsyn till
stadsingenjörens uppgift att övervaka fastighetsförhållandenas lämpliga ordnande
inom stadsområdet är denne otvivelaktigt även i övrigt bäst skickad
att förrätta förekommande avstyckningar. Enligt förslaget står det emeller -

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

43

tid markägaren öppet att efter Konungens befallningshavandes förordnande
få vilken i ägomätning kunnig person som helst utsedd till förrättningsman,
och stadens mätningsman har alltså ej ens något företräde till
dylika förordnanden. På grund av vad ovan anförts, torde denna frihet
få anses olämplig, och detta så mycket mera, som den bryter en åtminstone
i de större städerna faktiskt bestående praxis, att förrättningar av liknande
art skola tillkomma den i stadens tjänst anställde mätningsmannen.

Det lär dock icke vara tillräckligt, att avstyckningarna endast få
verkställas av personer, som kunna anses särskilt skickade att tillgodose
byggnads- och stadsplanesynpunkterna. Jämväl en särskild prövning av
avstyckningarna ur dessa synpunkter är, såsom tidigare framhållits, synnerligen
önskvärd, detta icke minst med hänsyn till de samhällen, som sakna
egna mätningsmän. Prövningen torde lämpligast kunna uppdragas åt byggnadsnämnden.

Inom det planlagda, men ej tomtindelade området synes nämnden böra
äga befogenhet att förhindra avstvckningar i strid med stadsplanen. Yad
det icke planlagda området angår, torde vid byggnadsnämndens prövning
särskilt böra tillses: dels att avstyckningarna rätta sig efter de föreskrifter
enligt 41 § stadsplanelagen, som till äventyrs utfärdats angående
minimistorlek för tomtplats, dels ock att de övriga grundläggande fordringar,
som med hänsyn till områdets framtida fullständiga planläggning böra uppställas
i fråga om kvarterens storlek och form samt trafikledernas bredd
och riktning icke onödigtvis eftersättas. Tilldelades byggnadsnämnden befogenhet
att i antydda hänseenden pröva förekommande avstyckningar,
skulle denna myndighet också erhålla större möjlighet än nu att följa de
tendenser, som ange begynnelsen av en livligare byggnadsverksamhet å
område utanför stadsplan, samt att ingripa med effektiva åtgärder, redan
innan bebyggandet börjat eller nått mera betydande omfattning.»

Stadsförbundet slutar sin granskning med att påpeka, att fastighetsregistret
och frågan om markdelningsväsendets reformering ej synas stå i
så nära samband till varandra, att de ovillkorligen kräva samtidig lösning.
På grund därav ifrågasättes, huruvida icke de båda spörsmålen lämpligen
kunde skiljas från varandra samt de partier av kommissionens förslag, som
ej direkt angå fastighetsregistret, underkastas förnyad allsidig prövning
med hänsyn till ovan återgivna önskemål. Denna utväg vore enligt förbundets
uppfattning så mycket naturligare, som sedan någon tid ett av
lantmäteristyrelsen upprättat förslag till allmän inätningsförordning förelåge,
vilket nära ingrepe i de förhållanden, som eu blivande enhetlig lag -

Historik

44 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

stiftning angående formerna för fastighetsbildningen skulle reglera. Mellan
en lagstiftning om fastighetsbildning och fastighetsmätning bestode ett organiskt
samband, som syntes motivera gemensam behandling av dessa
båda angelägenheter.

Invändningar av- alldeles samma art — ehuru närmare utförda med
hänsyn speciellt till fastighetsbildningens betydelse för bostadsväsendet
i städerna — hava vidare i skrivelse till Kungl. Maj:t framförts av
de inom civildepartementet tillkallade sakkunnige för bostadsfrågan,
statens bostadskom mi tté. Denna skrivelse tillåta vi oss närsluta såsom
bilaga.

Skäl hava icke anförts, varför ovan berörda synpunkter lämnats fullständigt
å sido i de till riksdagen hänskjutna förslagen. Enligt vår mening
böra icke några avsevärdare hinder möta att låta den nya lagstiftningen
följa de av Stadsförbundet och bostadskommittén angivna grunderna.
Härigenom skulle stora och påtagliga fördelar vinnas med avseende å planmässighet,
reda och enhetlighet såväl i själva rättsreglerna för stadsfastigheters
bildning och förändring som i arbetet för byggnadsverksamhetens
ordnande enligt sunda stadsplaneprinciper. Mycket synes också tala för
att de rent mätningstekniska bestämmelser, som kunna finnas erforderliga
för stadssamhällena, samtidigt böra preciseras och eventuellt ingå såsom
led i den nya lagstiftningen, i stället för att, på sätt lantmäteristyrelsens
förslag till allmän mätningsförordning innebär, sammanföras med motsvarande,
ehuru tekniskt helt olikartade föreskrifter för landsbygden. Förslaget
till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad torde sålunda lika litet som mom. 1 av
propositionen höra i nuvarande skick antagas.»

Utskottets yttrande.

Till eu början torde utskottet böra i korthet erinra om tillkomsten
och syftet med den lagstiftning med avseende å fastighetsredovisningen i
städer och stadsliknande samhällen, som nu framlagts för riksdagen, och
som i väsentliga delar skulle kompletteras genom av Kungl. Maj:t i ad1
ministrativ väg meddelade bestämmelser.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 45

I skrivelse den 3 maj 1904 framhöll lagberedningen, att vårt lagfarts- Lagberedoch
inteckningsväsende vore så ordnat, att de i dylika ärenden förda proto- BkriSETLn
koll utgjorde den huvudurkund, varav man vunne upplysning om de 3 mai 1904.
fastigheten rörande rättsförhållandena, och att den vid sidan av protokollet
nu förda fastighetsboken icke hade någon självständig betydelse,
km reform av lagfarts- och inteckningsväsendet borde däremot grundas på,
att fastighetsboken bleve en huvudurkund för fastighetsrätten. För genomförande
av ett fastighetsbokssystem, så specialiserat, att alla inskrivningar,
som rörde en viss fastighet, kunde upptagas utan sammanblandning med
andra å ett för denna fastighet avsett särskilt upplägg, gåve emellertid de
nuvarande fastighetsböckerna, vilka anslöto sig till jordeboken, icke ett
använd Oart och fullt tillförlitligt underlag. \ fiken anordning, som voro
att förorda för erhållande av ett dylikt underlag, tillkomme det icke lagberedningen
att bedöma. Men då i följd av inträdda ändrade förhållanden
i fråga om jordbeskattningen erfordrades uppläggande av nya jordeböcker,
hade lagberedningen trott tillfället icke böra lämnas obegagnat för att åt
det arbete, som av denna anledning vore påkallat, giva en sådan omfattning,
att därvid kunde tillgodoses det behov, som mötte från fastighetsbokssynpunkt,
Tillika framhölls betydelsen av att ur fastighetsboken
jämväl kunna vinna upplysning om fastighetens läge, gränser, areal i olika
ägoslag in. in.

Hela lagberedningens omförmälda framställning hänförde sig till förhållandena
å landsbygden, och beredningen hade då icke något uttalande
om att förhållandena i städerna påkallade särskild uppmärksamhet.

I anledning av lagberedningens förevarande framställning tillsattes den Tillsättande
30 september 1904 särskilda kommitterade för att verkställa utredning,
huruvida åt de uppgifter angående fastighetsförhållandena, vilka för när- skilda korn
varande skola upptagas i jordeboken, kunde givas den omfattning och i mitteradeövrigt
sådan anordning, att därigenom bereddes jämväl ett ändamålsenligt
underlag för fastighetsbokföringen.

Nämnda kommitterade avgåvo den 20 november 1905 förslag till Komniittera"
uppläggande av ett särskilt jordregister med ett upplägg för varje av de
i jordeboken uppförda hemman, kvarnar, fisken, torp och andra lägenheter,3935 ora jord
och å vilket upplägg i särskilt rum skulle inregistreras varje genom däggande**1*
laga skifte, hemmansklyvning, ägostyckning, jordav söndring eller annor- Proposition
ledes behörigen utbruten del av jordeboksenheten. Genom proposition till tin 1908 ån»

riksdag.

Kungl. förordningen

den 13 juni
1908 ang.
jordregister.

Motion vid
1906 års riks
dag ang. jord
register för
stad.

46 Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

1908 års riksdag äskade Kungl. Maj:t härefter av riksdagen anslag till
inrättande av ett jordregister på grundvalen av kommitterades nyssnämnda
förslag. Sedan anslaget av riksdagen beviljats, utfärdades av Kungl. Maj:t
den 13 juni 1908 förordning ang. jordregister.

Kommitterades ovanberörda förslag avsåg ej, lika litet som den nyssnämnda
förordningen, registerforing av fastigheter i stad och utgick jämväl
från, att sådana orter å landsbygden, för vilka funnes tomtindelning
såsom för stad, under vissa förutsättningar skulle komma att undantagas
från upprättande av jordregister enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser.

I eu vid 1906 års riksdag inom andra kammaren väckt motion hade
emellertid frågan om jordregister för städerna och därmed jämförliga orter
blivit särskilt uppmärksammad. Städerna, vilka i regeln saknade särskilda
jordeböcker, hade visserligen redan, anfördes i motionen, specialiserade
fastighetsböcker, men det vore av största vikt, särskilt om fastighetsböckerna
skulle erhålla karaktär av huvudurkunder för fastighetsrätten, att
man även för städerna finge ett för ändamålet användbart, fullt tillförlitligt
underlag för fastighetsbokföringen, varigenom den oreda kunde undanröjas,
som i ett stort antal städer rådde, i synnerhet beträffande de ej
i tomter indelade områdena och när område utlades till tomt eller flyttades
från land till stad. Motionärerna hemställde därför, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida icke tomter och jordar
i städerna och vissa med städer jämförliga orter skulle kunna i ett jordregister
så upptagas, att detta register kunde tjäna såsom lämpligt underlag
för fastighetsbokföringen.

I avgivet utlåtande framhöll vederbörande utskott, att utskottet hölle
före, att, därest det befunnes vara av behovet påkallat och lämpligt att
för landsbygden inrätta sådant jordregister, som av 1904 års kommitterade
föreslagits, varom utskottet dock för det dåvarande ansåge sig sakna anledning
uttala sig, skäl förefunnes att även för städerna, särskilt vad de
i tomter ej indelade områdena anginge, åstadkomma ett liknande underlagför
städernas fastighetsböcker. Då emellertid detta spörsmål kunde förväntas
upptaget i lagberedningen, syntes icke skäl för riksdagen att hos
Kungl. Maj:t påkalla den utredning, som motionärerna ifrågasatt. Utskottet
hemställde fördenskull, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda. Detta blev även riksdagens beslut.

47

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

I den reform av lagfarts- och inteckningsväsendet, vartill lagbered- kagbered‘
ningen framlagt förslag, ingår såsom ett huvudsakligt led, att den fastig-oTh skrifhetsbok,
i vilken rättsförändringar angående fast egendom skola införas, Telse av 31
skall vara på sådant sätt specialiserad, att alla inskrivningar, som röra nmiie1 Reform
en viss fastighet, kunna upptagas utan sammanblandning med andra å ett av lagfartsför
denna fastighet avsett särskilt upplägg. Hiig£2S I

särskild skrivelse den 31 december 1907 framhöll härjämte lagbered- doningen,
att ett underlag, motsvarande det för landet föreslagna, även erfordrades
för fastighetsbokföringen i städerna och att numera, särskilt genom den
nya lagen angående stadsplan och tomtindelning, förutsättningar för upprättande
av eu enhetlig ordning i sådant hänseende kommit till stånd. I följd
härav hemställdes om utarbetande av föreskrifter angående registerföring av
fastigheter i stad, motsvarande den, som skulle äga rum enligt det föreslagna
jordregistret för landsbygden.

I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 15 maj 1908 åt sär- Tillsättande
skilda kommitterade att dels utarbeta förslag till föreskrifter angående re- mJs Iv 5,rgisterföring
av fastigheter i stad, dels ock utreda, i vilken omfattning skiI<la komdessa
föreskrifter böra vinna tillämpning jämväl å sådana orter å lands- mitteradebygden,
för vilka finnes tomtindelning såsom för stad.

Den 30 september 1911 framlade nämnda kommitterade för ifråga -Kommitteravarande
uppdrags fullgörande icke mindre än 20 olika författningsförslag,
av vilka de, som nu närmast äro av intresse, voro: förordning angående 191 { an9-fastighetsregister för stad, kungörelse rörande ändring av vissa bestämmelser
i förordningen den 13 juni 1908 ang. jordregister, förordning »‘ad m. m.
med närmare föreskrifter ang. särskilt jordregister med tomtbok eller särskild
tomtbok för vissa områden å landsbygden samt lag med vissa bestämmelser
ang. fastighetsregister. Förslaget i nyssberörda delar utgick
ifrån, att en tillfredsställande registrering av fastigheterna i städerna icke
kunde erhållas, med mindre den för registrering erforderliga karta grundats
å mätning efter siffermetod (triangelmätning). Skulle med särskilt tillstånd
en karta av mera anspråkslös beskaffenhet, kallad översiktskarta, kunna
till en viss tid få tjäna som grundval för regi ster verket, borde emellertid för
varje stad eu gång tillkomma en på triangelmätning grundad registerkarta.

Denna karta skulle upprättas av lantmätare, liksom ock de viktigaste av
de övriga åtgärder, som skulle föregå själva registrets uppläggande, enligt
förslaget i allmänhet skulle verkställas av lantmätare. Före registerkartans

48 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

upprättande skulle för varje särskild stad frågan om rågångarna mellan
stadens område och angränsande mark vara i laga ordning behandlad.
Vidare skulle, i den mån gränserna omkring de särskilda fastigheterna
inom det område, som icke inginge i tomtindelning, ej förut blivit i laga
ordning bestämda, lantmätaren företaga förrättning för sådant ändamål i
samband med registerkartans upprättande; då dylik förrättning kölles, skulle
gränserna i därför stadgad ordning även utstakas å marken.

De för stad föreslagna föreskrifterna skulle, där Kungl. Maj:t därom
förordnade, äga motsvarande tillämpning i avseende å köping, ävensom å
annat samhälle, för vilket på grund av hittills gällande föreskrifter byggnadsstadgan
för rikets städer skulle tillämpas eller sådant förordnande meddelats,
som avsåges i 36 § andra stycket av lagen angående stadsplan och
tomtindelning.

Fastighetsregister skulle uppläggas och föras på stadens bekostnad;
staden skulle dock äga att till de med registrets uppläggande förbundna
kostnaderna efter Kungl. Maj:ts bestämmande uppbära bidrag av statsmedel
efter vissa angivna grunder. Motsvarande bestämmelser skulle gälla
beträffande köping eller municipalsamhälle, såvida fastighetsregister för
samhället, efter Kungl. Maj:ts förordnande, där skulle föras enligt de bestämmelser,
som meddelades för stad. Tryckta blanketter till fastighetsregistret
och de i fastighetsregister för ordningen föreskrifna förteckningar
borde tillhandahållas på allmän bekostnad. För utdrag av fastighetsregister,
vilket register skulle föras av person i stadens eller municipalsamhällets
tjänst, borde såsom bidrag till samhället för registerföringen erläggas lösen
till den, som förde registret.

Anmärkning- Mot kommitterades förslag framkommo anmärkningar av mycket allvar»r
mot forsla-jjg innebörd. Förslaget ansågs obehövligt omfattande; syftet med detsamma
kunde vinnas på mycket enklare sätt. De föreslagna anordningarnas
genomförande skulle medföra högst betydande kostnader, till och med vida
högre än kommitterade beräknat. Att upprättandet av registerkartan och
en väsentlig del av utredningsarbetet skulle anförtros åt lantmätare mötte
också starka invändningar. För fastighetsregistret hade icke föreslagits
sådan anordning, att därmed i den utsträckning, som vore möjlig, även
rent kommunala och privata behov bleve tillgodosedda.

Med dessa antydningar kan vara nog i detta sammanhang. Utskottet
får längre fram tillfälle att närmare beröra några av invändningarna.
Fastighetsre- Den omfattande kritiken av kommitterades ifrågavarande förslag föransioimn<av''den
ledde, att särskilda sakkunniga, på grund av nådigt uppdrag den 27 juni 1914,

15 juli 1914.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 49

tillkallades för att inom justitiedepartementet biträda med omarbetande av
de nämnda förslagen av 1911.

Dessa sakkunniga avgåvo den 31 december 1914 förslag till 22 olika
författningar i förevarande ämnen. Förslaget innebär åtskilliga förenklingar
i 1911 års förslag, men bygger eljest på sistnämnda förslag. Förenklingarna
avse huvudsakligen att icke göra triangelmätningen obligatorisk
och att i sammanhang därmed utesluta den förut föreslagna översiktskartan.
Om registerkartans uppgift bestämmes sålunda, att den skall
underlätta kontrollen av, att vid registrets uppläggande inga vare sig
luckor eller dubbelföringar vid fastighetsredovisningen förekomma och i övrigt
såsom en orienteringskarta underlätta återfinnandet av särskilda fastigheter,
synes, anför kommissionen, det vara för ändamålet tillräckligt att
denna karta upprättas med användande i största möjliga utsträckning av
redan befintligt kartmaterial, på sätt 1911 års förslag upptog beträffande
den provisoriska kartan (översiktskartan). Vidare föreslog fastighetsregisterkommissionen,
att föreskrifterna om vissa rågångars och andra fastighetsgränsers
bestämmande i samband med registerkartans upprättande skulle
bortfalla. Därmed förföll, enligt kommissionens mening, också skälet för
att endast lantmätare skulle kunna förordnas att upprätta registerkarta och
verkställa vissa därmed sammanhängande göromål.

Med avseende å köpingar och vissa andra samhällen på landet hade
1911 års kommitterade föreslagit, att fastighetsregister enligt samma bestämmelser
som för stad skulle kunna, när Kungl. Maj:t så förordnade,
uppläggas och föras. Kommitterade antogo, att sådant förordnande endast
kunde komma i fråga för mera utvecklade och livskraftiga samhällen, samt
framlade tillika förslag till en särskild författning angående registrering av
fastigheter inom vissa orter på landet med tomtindelning såsom i stad.
1914 års kommission ansåg emellertid, att, om anspråken på registerkartan
nedsattes och vissa förenklingar i övrigt vidtogos, de av kommissionen
föreslagna bestämmelserna angående registrering av fastigheter i stad icke
skulle komma att föranleda större kostnader än att jämväl köpingar och
municipalsamhällen med tomtindelning såsom i stad, åtminstone i allmänhet,
kunde underkasta sig desamma, varom förslag således framlades i samband
med förslaget för stad. För de köpingar och municipalsamhällen, där bestämmelserna
för stad icke komme att tillämpas, ävensom för områden,
för vilka tomtindelning fastställts enligt 38 § i lagen om stadsplan och
tomtindelning, skulle fastighetsregistrering äga rum i den ordning, som enBihang
till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 2 avd. 1 häjt. (Nr 1.) 7

Kommissionens
förslag
av den 31
dec. 1914.

50 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

ligt 1908 års förordning angående jordregister gäller för landsbygden. Då
emellertid förefintliga tomter borde redovisas efter kartor och mätningshandlingar,
föreslogs genom ändring i sistnämnda förordning en härför
ägnad anordning.

En närmare redogörelse för kommissionens huvudsakliga författningsförslag
återfinnes å sid. 97—108 i årets statsverksproposition, andra huvudtiteln,
till vilken redogörelse utskottet hänvisar. Såsom därav framgår äro
de åtgärder, som skola vidtagas för fastighetsregisters uppläggande och förande,
av betydande omfattning.

Yttrande: Den i propositionen nr 6 till riksdagens antagande framlagda lagen

Lagen ang. innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa andra sam^register!"
hållen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande utgör grundRiksdagens
valen för hela den angelägenhet, varom här är fråga. Detta lagförslag
medverkan till innehåller emellertid väsentligen allenast en allmän föreskrift om, att i
om fastighets- stad skall på stadens bekostnad uppläggas och föras fastighetsregister enregister.
ligt de grunder, Konungen bestämmer, varjämte för vissa stadsliknande
samhällen liknande skyldighet skulle med viss inskränkning föreligga.
Huru den nu berörda skyldigheten skulle av städer och stadsliknande
samhällen fullgöras, därom erhålles ingen ledning av den nyssnämnda
propositionen. I den till utskottets behandling jämväl hänvisade punkten
28 i andra huvudtiteln angående bidrag om tillhopa 600,000 kronor
till städer och därmed jämförliga samhällen i och för fastighetsregisters
inrättande angives, att berörda statsanslag avses att utgå såsom bidrag
till kostnaden för inrättande av sådant register »i huvudsaklig överensstämmelse
med 1914 års fastighetsregisterkommissions förslag och i enlighet
med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas».
Under nämnda punkt i statsverkspropositionen förekommer också, såsom
nyss erinrats, en redogörelse för nämnda 1914 års förslag. Samtidigt anför
emellertid därstädes departementschefen, att, vad förordningen angående
fastighetsregister för stad angår, denna, liksom författningarna angående
jordregistret, är »uteslutande av administrativ natur». Härav framgår
således, att det är Kungl. Maj:ts avsikt att, om ovanberörda lagförslag
godkännes, utan någon riksdagens medverkan utfärda de utöver lagen,
erforderliga författningarna rörande fastighetsregister för städer och stadsliknande
samhällen.

51

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

Uppfattningen att sistnämnda författningar skulle vara av enbart administrativ
natur kan utskottet emellertid icke dela. Gällande författningsbestämmelser
angående jordregister hava, såsom departementschefen prinrat,
tillkommit utan riksdagens medverkan, men enligt utskottets mening kan
denna analogi icke åberopas för det register, varom nu är fråga. Jordregistrets
uppläggande och förande är uteslutande en statsangelägenhet, för
vilkens ordnande statsverket helt bestrider kostnaderna. Uppläggandet och
förandet av fastighetsregistret för stad med vad därmed sammanhänger påläggei
däremot städer och vissa stadsliknande samhällen vidtagande av
ganska omfattande åtgärder, belastar stadsmyndigheterna med nya göromål
och orsakar samhällena betydande kostnader, till vilkas bestridande staten
allenast skulle lämna vissa bidrag för en gång.

Kan således, enligt utskottets uppfattning, den berörda analogien med
jordregistret icke åberopas såsom grund för att en förordning om fastighetsregister
— vare sig den grundas på 1911 års förslag eller, såsom
avsikten nu synes vara, på 1914 års förslag — skulle vara av uteslutande
administrativ natur, tala däremot andra analogier eller precedensfall
för en motsatt uppfattning. Skifteslagstiftningen t. ex., som innehåller
många detaljstadgan den av liknande art med de bestämmelser, som behöva
upptagas i en författning om fastighetsregister, behandlas numera obestridligen
som allmän lag. I allt fall torde den ifrågasatta författningen
om fastighetsregister kunna likställas med en del på senare tider tillkomna
eller föreslagna författningar, för vilka riksdagens medverkan påkallats
eller som riksdagen ansett böra på så sätt tillkomma. Exempelvis
förslaget vid 1915 års riksdag angående vissa bestämmelser beträffande
läkare vid länslasarett, varöver riksdagens yttrande inhämtades, men
som vederbörande utskott ansåg böra behandlas såsom kommunallag. Denna
mening biträddes av första kammaren, medan andra kammaren, som avslog
propositionen, ej kom att uttala sig rörande nämnda spörsmål. Lagarna om
kommuns skyldighet att anställa barnmorska den 13 juni 1908, om köttbesiktning
och slakthus den 10 oktober 1913 med flera erbjuda också
vissa analogipunkter med nu förevarande författningsområde.

Det är härjämte starka sakliga skäl, som, enligt utskottets mening,
tala för, att riksdagen måste förbehålla sig rätt att granska de bestämmelser,
som skola meddelas för uppläggande och förande af fastighetsregister
i städer och stadsliknande samhällen.

Ny utredning
påkallad.

Städer.

Tomtindelad

mark.

Stadsägoom råden.

52 Sammansätta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

Den utredning, som hittills föreligger, hur omfattande den än är,
synes utskottet icke vara tillräcklig för att därpå grunda ett säkert omdöme
om det sätt, varpå, vad nu till en början städer beträffar, fastighetsboksväsendet
bör ordnas för att kunna genomföra de nya bestämmelser rörande
inskrifning av rätt till fast egendom (lagfart och inteckning), vartill lagberedningen
framlagt förslag. Betydelsen av lagberedningens förslag är
att vinna en mera specialiserad fastighetsredovisning, varigenom ökad rättssäkerhet
skulle uppkomma och borttagande av den obligatoriska inteckningsförnyelsen
möjliggöras.

För inrättande och förande av fastighetsbok i stad finnas, som känt,
redan nu detaljerade bestämmelser, enligt vilka varje särskild tomt skall å
sitt upplägg redovisas och beskrivas. Undantagslöst sker detta efter kartor
och inätningshandlingar beträffande områden i stad, vilka ingå i tomtindelning.
I många städer torde de nuvarande fastigbetsböckerna, jämte stadskartor
och tomtkartor, vara så förda och upprättade, att de, vad beträffar
städernas tomtindelade område, kunna utgöra fullt tillförlitligt underlag för
uppläggande av nya fastighetsböcker. Någon förmedling genom ett särskilt
fastighetsregister torde därför icke allestädes erfordras. En sammanhängande
registerkarta över det i tomtindelning ingående området är visserligen
en god sak, men näppeligen är den, utom möjligen i vissa städer, nödvändig
för det ändamål, man nu vill vinna. Det synes därför, innan en allmängiltig
skyldighet i anslutning till förslaget av 1914 års kommission införes,
böra undersökas, huruvida icke i åtskilliga städer förhållandena med
avseende å tomtredovisningen äro så ordnade, vad beträffar tomtindelat
område, att de kunna befrias från skyldighet att upprätta fastighetsregister
(tomtbok). Antingen så, att denna skyldighet, på sätt herr Zetterstrand
i sin förut omförmälda motion nr 98 hemställt, endast skulle gälla för
städer, för vilka Kung!. Maj:t funne nödigt förordna om fastighetsregisters
uppläggande och förande, eller så, att vissa städer redan från början undantoges
eller på framställning kunde undantagas från tillämpningen av en
alla städer omfattande författning i förevarande ämne.

Yad beträffar stad säg oområdena, d. v. s. det under eu stad lydande
område, som ej är tomtindelat, måste förhållandena beträffande fastighetsredovisningen
flerestädes betecknas såsom mindre tillfredsställande. Dessa
ägor sakna i allmänhet kameral indelning, och redovisning efter kartor
och mätningshandlingar är ej överallt möjlig. Över den fastighetsindelning,
som tillkommit genom lantmäteriförrättningar, finnas vederbörliga
kartor, men dylik indelning har ofta nog ej fått äga bestånd, och då upp -

63

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

låtelser skett inom de särskilda fastigheterna hava de för jorddelning meddelade
bestämmelserna i skiftesstadgan mera sällan iakttagits. Fastighetsbildningen
har i stället skett genom avstyckning, varvid icke alltid behöriga
kartor företetts. Dylika brister kräva uppenbarligen reglering för
det fastighetsboksystem, vartill man vill komma. Emellertid torde vid den
förnyade utredning, som utskottet anser nödig, böra övervägas, huruvida
ej jordredovisningen må, i den mån karta ej kan grundas å sammanställning
av befintligt kartmaterial, kunna åstadkommas på grundval allenast
av ägobeskrivningar och sålunda en dyrbar nymätning tills vidare inbesparas.
Jämväl eljest torde vid den nya utredningen böra beaktas vinnande
av så litet betungande bestämmelser som möjligt.

Vidare synes vad som i motionen nr 224 av herrar Holmdahl och
Christiernson anföres med avseende å registerarbetets verkställande och orga- förrättningsnisation
förtjäna beaktande. Det monopol, som 1911 års kommitté för- manbehöll
lantmäterikåren, är visserligen modifierat i förslaget av 1914, men det
synes böra medgivas, att i de städer, där särskild mätningsman (stadsingenjör)
är anställd, denne betros med registerkartans upprättande, därest vederbörande
stad så önskar, och han fyller vissa bestämda kompetensanspråk.
Tilläventyrs torde ett förordnande av länsstyrelsen böra meddelas, så att
det bleve klart, att kompetensen hos vederbörande stadsingenjör förefanns.

Den ingående kännedom om stadens markförhållanden, som stadsingenjören
får antagas äga, giver ökade garantier för ett tillfredsställande arbete. Städerna
hava givetvis också själva ett mycket starkt intresse av, att allenast
kompetenta och dugliga personer betros med de viktiga och för en lång
framtid bestående arbetena med avseende å fastighetsredovisningen i städerna,
vadan de vid anställande av stadsingenjörer hava all anledning att
söka förvärva verkligt kompetenta personer. Ett mer eller mindre markerat
monopol för lantmäteristaten i nu förevarande hänseende kan, enligt utskottets
mening, ej vara lämpligt.

Ytterligare framhålles i motionen nr 224, med stöd av svenska .D®n.centraIa
stadslörbundet, att städernas mätnings- och markredovismngsväsen hittills arbetet,
ej legat under lantmäteristyrelsens inseende och att några skäl att frångå
denna grundsats icke synas föreligga. Jordregistrets planläggning och ledning,
som ålegat lantmäteristyrelsen, hade icke varit av beskaffenhet att
stärka förtroendet för styrelsens lämplighet att handhava motsvarande, på
samma gång mera komplicerade och för styrelsen mera främmande upp -

54 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

gift beträffande städerna. Med ledningens förläggande till lantmäteristyrelsen
fordrades nya tjänster hos styrelsen, och då hela fastighetsregistreringen
efter kort tid nära nog sköter sig själv, motsvarade dessa tjänster
ej något stadigvarande behov. Det vore därför bättre att lägga ledningen
i händerna på en för ändamålet utsedd tillfällig kommission med speciell
sakkunskap i de olika frågor, som här komma i beaktande.

Utskottet anser sig icke kunna nu uttala en bestämd mening om,
huru den centrala ledningen av fastighetsregisterarbetet lämpligast bör i
detalj ordnas, då detta till god del beror av de blivande bestämmelserna
om fastighetsredo visningen. Dock kan utskottet icke förorda sådana
anordningar, varigenom ett nytt ämbetsverk skapas för nämnda ledning
eller, om denna lägges till ett redan bestående verk, att någon
fast personal anställes för dessa mera tillfälliga göromål. Av nuvarande
verk kan, förutom lantmäteristyrelsen, tilläventyrs även överintendentsämbetet
ifrågakomma, vilket ämbete nu har ledningen av stadsplaneväsendet
i städerna. Att i varje händelse speciell sakkunskap i de olika frågor, som
här komma i beaktande, bör förefinnas hos eller beredas det verk, åt vilket
ledningen anförtros, synes uppenbart. Detta torde exempelvis kunna ske
genom ett tillfälligt anlitande under lämplig form av ett par med städernas
jord- och tomtförhållanden samt kommunalverksamheten överhuvud förtrogna
personer (t. ex. en lagfaren rådhusrättsledamot och en stadsingenjör).
Jämväl den nu berörda frågan synes kräva ytterligare övervägande. Städernas
sunda och kraftiga utveckling sammanhänger intimt med ändamålsenliga,
smidiga och snabba former för markens uppdelande till bebyggande,
och de böra därför ej tvingas in i något för dem främmande, omständligt
eller stelt system.

St?and8rättCr Det synes ej vara påkallat, att med avseende å fastiglietsredovisningen
någon skillnad göres på, om städerna hava egen jurisdiktion eller lyda
under landsrätt. Yissa teoretiska skäl kunna, såsom svenska stadsförbundet
framhållit, anföras för en skillnad mellan städerna i förevarande hänseende,
beroende av huruvida deras jurisdiktion väsentligen bestrides av statsmedel
eller av städerna själva. Men uppmärksammas bör också, att alla de under
landsrätt lydande städerna, vilka för närvarande torde uppgå till 10, äro
lifskraftiga samhällen med stark utveckling och att de härutinnan överträffa
många gamla städer med egen jurisdiktion.

Frågan om kostnadsbidrag från staten till olika slag av städer skall
utskottet behandla i annat sammanhang.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 55

De bestämmelser i förevarande avseende, som närmast skulle avse städerna,
synas böra gälla jämväl för köpingar, dock allenast i det fall att
Kungl. Maj:t härom meddelat speciellt förordnande. Förhållandena äro så
olika i olika köpingar, att generella bestämmelser om deras hänförande under
de för stad gällande stadgandena knappast torde befinnas skäliga och lämpliga.

Med avseende å municipalsamhällena äro förhållandena avsevärt mera
invecklade och olikartade än i städerna. Man har sålunda här att först
räkna med, att icke alla municipalsamliällen hava sina områden uppmätta
och beskrivna, att gränserna ej heller alltid äro klara och att tomtindelning
såsom för stad blott finnes i en del dylika samhällen och i regeln endast
över en bråkdel av samhällets areal. Vidare har man alltid att uppmärksamma
dessa samhällens ringa bärkraft: de hava utskylder såväl till samhället
som till den kommun, därinom de ligga. Särskilt är det dubbla gatu- och
vägunderhållet otta betungande. Såsom regel torde kunna sägas, att de
flesta, municipalsamhällena knappast själva kunna ordna sin fastighetsredovisning,
varken tekniskt eller ekonomiskt.

Jordiegisterarbetet har hittills icke sträckt sig över municipalsamhällena.
Allenast i rena undantagsfall är det enligt utskottets mening möjligt
och lämpligt att inordna municipalsamhällena under de föreskrifter, som
komma att gälla för stad, åtminstone därest samhällenas egen medverkan skall
1 något avseende påfordras för registerväsendets första ordnande. Utskottet
vill visserligen icke, på den utredning som föreligger och vad utskottet av
egen erfarenhet känner, grunda ett alldeles bestämt omdöme, huru förhållandena
lämpligast böra ordnas i municipalsamhällena. Men det förefaller,
som om staten 1 allmänhet skulle nödgas att helt och hållet taga hand om den
första redovisningen av municipalsamhällenas ägoområde. Att kostnaderna härför
i dessa samhällen i allt fall böra helt ankomma på staten, skall längre fram
beröras; och sker så, blir detta ett ytterligare skäl till, att staten ordnar det hela.

Bleve i anslutning till vad förut uttalats enklast möjliga föreskrifter
givna för fastighetsredovisningen i städerna, vare sig de hava egen jurisdiktion
eller lyda under landsrätt, samt Kungl. Maj:t ägde förordna om vilka
köpingar och municipalsamhällen skulle gå in under dessa förhållanden,
och åtog sig det allmänna att för övriga köpingar och municipalsamhällen
ordna fastighetsredovisningen, liksom staten nu gör det för landsbygden
genom jordregisters uppläggande, skulle tillfredsställande grundvalar för
ett nytt fastighetsboksystein vara lagda.

Köpingar.

Municipal samhällen.

56 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

Kv. samman- Vid den ytterligare utredning, som utskottet anser nödig, synes också
fTaTav för” höra övervägas, huruvida icke den starka söndersplittring kunde undvikas,
fattningsföre- gom nu råder vidkommande författningsbestämmelser om städers och stadsskriftema.
gamhäUens jord och tomtväsen och som skulle ytterligare ökas, om de i
föreliggande proposition framlagda lagförslagen godkändes. Avsevärda
fördelar i reda och ordning synes utskottet skola uppstå, om allt vad som
rörer nämnda förhållanden och ej äro rena tillämplighetsstadganden kunde
sammanföras i en författning, omfattande lagen om stadsplan och tomtmdelning,
därmed sammanhängande viktigare delar av byggnadsstadgan vilken
näppeligen längre torde böra i sin helhet tillkomma utan riksdagens me
verkan — samt de författningsförslag, som nu förevarande kungl. proposition
upptager i detta ämne, sådana de vid förnyade utredningar skulle sakligt
föreligga samt med den utvidgning av stadgandena, som erfordras för att
riksdagen jämväl skall kunna bedöma sättet för fastighetsredovismngens
ordnande Huruvida härtill ytterligare böra komma de bestämmelser, som
prövas erforderliga för'' skifte av jord i stad, så att den förväntade nya
skifteslagstiftningen på grundvalen av det den 28 juli 1911 framlagda förslaget
skulle omfatta allenast landsbygden, må här lämnas öppet.

Nu berörda formella spörsmål hava synts vara önskemål av den vikt,
att när nu utskottet förordar en förnyad utredning, de ej bort förbigås.
Utskottet är dock icke i tillfälle att fullt bedöma möjligheterna av dessa
önskemåls vinnande eller huruvida deras tillgodoseende skulle kräva längre
tid för nytt förslags framläggande än som av andra skäl kan vara önskvärt.

Kostnads- Ut<mr vad nu anförts, enligt utskottets mening, fullgiltiga skäl för att

frågan. närvarande bifalla förevarande kungl. proposition, i vad den avser

“Sa*8 ordnande av fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen, blir
belopp och g£ än mer fanet vid övervägande av kostnadsfrågan.
grunder. ^ ganska ingående redogörelse för kostnaderna innehålles i den förut

berörda, ”till utskottets förberedande behandling hänskjutna punkten 28 i
statsverkspropositionen, andra huvudtiteln.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att bidrag till städer och därmed jämförliga
samhällen till kostnaden för inrättande av fastighetsregister skulle
utgå av statsmedel efter areal och med fallande skala.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 57

Varje stad med egen jurisdiktion skulle erhålla i statsbidrag:

för varje hektar till och med 50 kr. 10: —

för varje därefter överskjutande hektar till och med 100 » 5: —

* » » 500 » 4: i—

» » » » » » 1000 » 3: —

» » » » » » 2000 » 2: —

» » » » » »1:_•

För städer under landsrätt och samhällen å Jandet, — dessa skulle
icke behöva bekosta den medverkan vid förberedelserna till registrets uppläggande,
som det enligt förslaget skulle åligga domhavande, häradsskrivare
och landskontor att lämna, utan kostnaden därför skulle drabba statsverket —,
har statsbidraget ifrågasatts till allenast ~/s av det belopp, som skulle tillkommit
dessa, om de utgjort städer med egen jurisdiktion. Hela ifrågavarande
bidrag till städer och stadsliknande samhällen är av 1914 års
kommission beräknat till 516,000 kronor. Blanketter, som före utgången av
1919 erfordras för förberedande arbeten för uppläggande av fastighetsregistret
ävensom för registrets första uppläggande, skulle tillhandahållas
på statens bekostnad. Denna kostnad, jämte utgifter för ledning av och
kontroll över registerarbetet, är uppskattad till 60,000 kronor.

För ifrågavarande ändamål begäres nu i statsverkspropositionen ett
reservationsanslag på extra stat av 600,000 kronor, ävensom att härav måtte
för år 1917 anvisas ett belopp av 50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att förskottsvis av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må
finnas erforderligt under år 1916. Städernas egna utgifter för ändamålet
beräknas till 1,022,000 kronor.

De utredningar, som skett med avseende å kostnaderna, äro, enligt
utskottets mening, icke av beskaffenhet, att riksdagen på grund av desamma
bör anvisa medel för ändamålet, även om frågan om de författningar, på
vilka ett anslagsbeviljande bör grundas, vore tillräckligt utredd och
klar.

På det att frågan om statsbidrag för ändamålet icke måtte bli förhalad,
anser sig utskottet här böra giva några antydningar om de ytterligare
utredningar, vilka synas nödiga i kostnadsspörsmålet. Utskottet har härtill
så mycket mer anledning, som kostnadsfrågan också blivit ingående berörd
i motionen nr 224 i andra kammaren, av herrar Holmdahl och Christiernson,
ävensom i motionerna i samma kammare, nr 222 av herr Kant och
nr 61 av herr Zetterstrand. Att riksdagen i avseende å hållpunkter för
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 8

Förnyad utredning
behövlig.

58 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande ISr 1.

kostnadsfrågans bedömande ser sig val före, synes vara så mycket mer
påkallat, som riksdagen gjort ledsamma erfarenheter beträffande kostnaderna
för jordregistret, vilka, vidkommande redan beviljade anslag, uppgå till
1,715,000 kronor, medan det ursprungligen beräknade beloppet var 750,000
kronor.

I motionen nr 224 erinras om det yttrande, som i förevarande del
av ärendet avgivits av svenska stadsförbundet och vari, bland annat, framhålles,
att för vinnande av säkra utgångspunkter för kostnadernas bedömande
fastighetsregister borde först på försök uppläggas för några typiska stadssamhällen
eller delar av dessa. Tilläventyrs är denna utväg icke lämplig,
om också de skäl, som häremot anförts, eller att detta i själva verket
skulle betyda, att man på försök gjorde hela registerarbetet, knappast
synas utskottet hållbara. Med att, såsom skett, lägga förhållanden från
Stockholm och Göteborg till grund för allmänna kostnadsberäkningar
kunna stora överraskningar ur kostnadssynpunkt vara att befara, då
dessa orter hava förhållandena på detta område väl ordnade och det,
såsom departementschefen mycket riktigt framhåller, icke är blott den
areal, vilken skall undergå registrering, som är avgörande för kostnadsfrågan,
utan även graden av den oreda med avseende å jord- och mätningsförhållandena,
som råder.

Att, såsom skett, utan vidare undersökning antaga, att 20 procent av
den sammanlagda arealen i städer och stadsliknande samhällen skulle behöva
nymätas, är, enligt utskottets mening, ej heller tillfredsställande. En noggrann
undersökning torde också helt visst giva vid handen, att kostnaderna
för nymätningen å en del orter komma att ställa sig betydligt högre än
Kungl. Maj:t beräknat. Alldeles särskilt påkallat synes därför vara, att
behovet av nymätning inom de olika samhällena varder utrett.

Det förefaller utskottet, som om för den förnyade utredning av kostnadsfrågan,
som utskottet anser ofrånkomlig, innan riksdagen kan bevilja
anslag för ändamålet, bättre hållpunkter skulle vinnas, om uppgifter för
varje stad och samhälle infordrades angående arealen, var för sig, av tomtindelad
jord och stadsägojord, antalet tomter, befintliga kartor och dessas
beskaffenhet samt angående de nymätningar, som anses behövliga, och arealen
för dessa nymätningar jämte uppskattade kostnaden.

Beträffande municipalsamhällena torde än mera detaljerade uppgifter
erfordras.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 59

Vidkommande frågan huruvida statsbidrag över huvud bör utgå till Principiell an
städerna för ordnande av fastighetsredovisningen därstädes, vill utskottet slntnins tm
uttala sin principiella anslutning till sådant bidrag. Rörande grunderna åtttäderna.
för statsbidragets meddelande saknar utskottet emellertid nu anledning att
uttala sig; dessa grunder bero i hög grad av, huru fastighetsredovisningen
blir ordnad. Till samma kategori som städerna torde också böra hänföras
köping, för vilken de för stad gällande bestämmelser med avseende
å fastighetsredovisningen skulle tillämpas och som bildar egen kommun.

Med avseende a andra än nyss nämnda köpingar ävensom municipal- Statens besamhällen
synes det utskottet, att man såsom regel bör utgå ifrån, att jordredoviT
kostnaderna för fastighetsredovisningens första ordnande, vare sig det blir lingar i Befråga
om ett särskilt fastighetsregister eller man kan nöja sig med ett “hantna™
jordregister (eventuellt med vissa tillägg), böra åligga staten. Vilka kostnader,
som med godtagande av denna ståndpunkt kunna falla på staten, är
för närvarande fullständigt obekant. Men nämnda samhällens i allmänhet
svaga ekonomiska bärkraft, deras likställdhet i så många avseenden med
landsbygden, vars fastighetsredovisning staten omhänderhaver, och den befarade
oredan i åtskilliga av deras jordförhållanden göra ett dylikt statsingripande,
enligt utskottets mening, både rättvist och oundgängligt. Till
vad härom ytterligare anförts i motionen nr 224 uttalar utskottet därför
sin principiella anslutning.

Allt vad nu yttrats avser första ordnandet av fastighetsredovisningen.
Kostnaderna för förandet av ett eventuellt register torde däremot böra ankomma
på samhällena själva; detta förande belastar ej i avsevärdare grad
samhällenas ekonomi.

I detta sammanhang lärer utskottet också böra uttala sig om förut-Vissa grunder
berörda motion nr 61 i andra kammaren av herr Zetterstrand. Till be- ^derna™
gränsande av statsverkets kostnader för den av fastighetsregisterkommis- Herr Zettersionen
föreslagna fastighetsregistreringen har kommissionen föreslagit, att tio^Tnr “u
bidrag av statsmedel endast skulle utgå för område, som vid utgången av
år 1915 hörde till stadssamhället, en uppfattning vartill departementschefen
anslutit sig. Motionären anser nu, att statsbidrag till registerkartas upprättande
bör lämnas jämväl beträdande efter 1915 års utgång med stadssamhälle
inkorporerade områden, vilka icke före inkorporeringen undergått
registrering på statens bekostnad.

Det synes utskottet, som om åtskilliga skäl talade för billigheten av denna
motionärens uppfattning. Utredning torde således böra ske, huruvida några

60 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

särskilda invändningar förefinnas mot att statsbidrag får utgå till de områden,
som, när registreringen faktiskt sker, tillhöra samhället och för vilka
staten icke fått vidkännas några kostnader för jordregisters uppläggande.
Huruvida detta statsbidrag, såsom lagrådet ifrågasatt, bör utsträckas jämväl
till områden, om vilkas inkorporering ansökan viss tid förut gjorts, må
lämnas öppet, men förtjänar utan tvivel ävenledes uppmärksamhet vid den
fortsatta utredningen.

Lag ang. Några av de lagförslag, som genom propositionen nr 6 förelagts riks *£§§7

la^dagen, torde i vissa avseenden kräva särskilda uttalanden av utskottet,
gen den 27 Såsom nr 4 i genom förevarande proposition riksdagen förelagda
^ *h e minan s-” lagförslag ingå åt låring av i vissa §§ i lagen den 27 juni 1896 om liemhlyvning,
mansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring, av vilka ändringarna med
Sfs avseende å 26, 27, 28 och 29 §§ hänföra sig till spörsmålet om fastigjord
av- hetsregisters uppläggande för städer och stadsliknande samhällen, och därs(»näring.
^ j){jra anfagas utan i sammanhang med förslag om fastighetsregister.

Med detta ämne sammanhänger däremot icke den föreslagna ändringen
av 21 § i nämnda lag. Detta sista förslag innehåller huvudsakligen den
förändring av nu gällande förhållanden, att jordavsöndring skall av lantmätare
eller annan i ägomätning kunnig person avfattas å karta, upptagande,
jämte den avsöndrade jorden, sådana fasta punkter och mätningsuppgifter,
att områdets läge varder fullt bestämt, samt att denna karta också skall,
jämte avhandlingen rörande jorda vsöndringen, ingivas till vederbörande Kungl.
Maj:ts befallningshavande i och för fastställelse å avsöndringen.

Framläggandet av detta förslag har framkallats av nedannämnda förhållanden.
Från lantraäteristyrelsen hade, anmäler departementschefen i
propositionen, ingått en framställning om en skyndsam revision av bestämmelserna
angående jordavsöndring. Då emellertid denna fråga sammanhängde
med jorddelningslagstiftningen i övrigt samt skifteslagskommitterade
i sitt betänkande den 28 juli 1911 föreslagit en genomgripande omdaning
av avsöndringsinstitutet, hade departementschefen allenast upptagit de bestämmelser
i förevarande avseende, som föreslagits av fastighetsregisterkommissionen
och medelst vilkas genomförande i allt fall ett steg toges mot
ett mera tillfredsställande avsöndringsinstitut.

Kommissionens förslag torde framför allt hava föranletts av förhållandena
i ett par relaterade fall inom Brännkyrka socken.

61

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

Då utskottet icke ansett sig böra förorda de lagförslag, som hava
avseende å fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen, har
anledning icke heller synts föreligga att nu särskilt förorda den föreslagna ändringen
av 21 § i lagen om hemmansklyvning m. m. Någon så stor brådska
med denna ändring kan knappast anses föreligga, att icke frågan angående
ändrade bestämmelser om jordavsöndring, i anledning av det i sådant hänseende
av skifteslagskommitterade framlagda förslaget, kan få på en gång
och i ett sammanhang av riksdagen prövas.

Utskottet avstyrker därför för närvarande hela det under 4:o i proposition
nr 6 upptagna lagförslaget.

Det under S:o) i propositionen nr 6 upptagna förslaget till lag med
Dissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområ- meiser angådcn
i stad synes stå i det sammanhang med hela frågan om fastighets- endeavstyck
register, att det näppeligen nu bör avgöras fristående för sig. sammanl&gg Emellertid

anser sig utskottet böra till lagförslaget göra följande sär-nlB£?vjordskilda
erinringar. ^stad.

Utskottet hänvisar först till sitt föregående uttalande angående den
företrädesrätt, som för åtgärder till fastighetsregisters uppläggande synes
böra ifrågasättas för i stadens tjänst anställda mätningsmän (stadsingenjörer),
och anser, att detta uttalande äger tillämpning jämväl på de förrättningar,
varom i nu förevarande lagförslag är fråga.

I motionen II: nr 223 av herrar Holmdahl och Christiernson hava
vissa ytterligare erinringar framkommit mot nu ifrågavarande lagförslag
och hava motionärerna härvid i motionen intagit och åberopat två till vederbörande
statsdepartement inkomna yttranden över förslaget, det ena av
svenska stadsförbundet och det andra av 1912 års bostad ssakkunniga.

Utan att hava kunnat ingå i en mer detaljerad granskning av nämnda
yttranden, finner dock utskottet synpunkter där framförda, som förtjäna
eu mer ingående granskning än som hittills synes hava kommit dem till
del. Stadsplane- och byggnadsväsendets rationella utveckling i städerna är
en så viktig omständighet, att all uppmärksamhet måste ägnas åt, att icke
genom ett planlöst styckningsförfarande denna utveckling försvåras. Jämväl
i nu berörda hänseenden synes ytterligare utredning således påkallad.

Önskvärdheten att om möjligt i en författning få sammanförda alla
de författningar, som för städerna skola gälla med avseende å jorddelning,
stadsplan, tomtväsen och fastighetsredovisning m. in., har förut framhållits

Motionen
II: 221.

Den nya utredningen

brådskande.

62 Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

och lärer således bliva uppmärksammad jämväl vid revisionen av nu förevarande
lagförslag.

Den av lierr Kant väckta motionen nr 221 innehåller, förutom ett
ändringsyrbände avseende 24 § i nu förevarande lagförslag, förslag till viss
ändring i kungl. förordningen angående särskilda protokoll över lagfarter
m. m. den 16 juni 1875. Detta förslag hänför sig närmast till lagen den
26 maj 1899 ang. förändring av tomts område och skulle således kunna
vara oberoende av förevarande lagkomplex i övrigt.

Då emellertid nämnda lag skulle upphävas genom den nu föreslagna
avstyckningslagen, måste det vara lämpligare att nu icke upptaga motionärens
ifrågavarande förslag. Utskottet har därför, utan att närmare ingå
på motionärens framställning, ansett, att herr Kants ifrågavarande motion
ej nu bör föranleda vidare avseende.

Övriga här ovan ej särskilt berörda lagförslag föranleda intet annat
yttrande från utskottets sida än att dessa förslag, i följd av sitt sammanhang
med frågan om fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen,
icke nu kunna av utskottet förordas till antagande.

Utskottet har ingalunda förbisett, att genom den förnyade utredning,
utskottet i de omfattande och viktiga ämnen, varom här är fråga, funnit
påkallad farhåga kan yppas, att reformen av fastighetsboksväsendet
kan bliva undanskjuten längre tid än som kan vara önskvärt. I själva
verket torde emellertid något avsevärdare uppskov ej vara att befara
av nu förevarande anledning. Ett nytt förslag i de ämnen, som nu hänskjuta
under riksdagen, torde kunna föreligga redan till nästa år; i varje
händelse bör längre uppskov än till 1918 ej kunna befaras. Jordregisterarbetets
hittillsvarande fortgång tyder på, att härför nu beräknad tid
kan komma att ytterligare något förskjutas. Ej minst lärer så bli fallet,
om municipalsamhällenas fastighetsredovisning skall i sammanhang med
jordregistret i väsentlig omfattning ordnas genom statens försorg.

Utskottet vill emellertid uttala den förhoppning, att den förnyade ut*
redning, varom utskottet, i sammanhang med avvisande av de nu framlagda
förslagen, ansett sig böra väcka framställning, måtte i görligaste grad
påskyndas.

63

Sammansatta siats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

På grund av allt vad sålunda anförts hemställer utskottet:

l:o) att riksdagen, med avslag å de i propositionen
nr 6 innehållna lagförslag, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t, efter ytterligare
utredning, snarast möjligt låta utarbeta och för
riksdagen framlägga nytt förslag angående redovisning
och registrering av fastigheter i städer och stadsliknande
samhällen, upptagande jämväl de huvudgrunder, efter
vilka denna redovisning och registrering bör äga rum,
ävensom de andra författningar rörande jord- och tomtväsendet
i städer och stadsliknande samhällen, som
Kungl. Maj:t kan finna böra i sammanhang härmed
underställas riksdagen;

2:o) att Kungl. Maj:ts förslag under punkt 28 i
andra huvudtiteln om anslag för fastighetsregisters uppläggande
och förande m. m. icke måtte av riksdagen
bifallas; och

3:o) att motionerna i andra kammaren, nr 61 och
98 av herr Zetterstrand, nr 221 och 222 av herr Kant
samt nr 223 och 224 av herrar Holmdahl och Christiernson
måtte anses besvarade med vad utskottet under
punkterna l:o) och 2:o) här ovan föreslagit.

Stockholm den 9 mars 1916.

På det sammansatta utskottets vägnar:

AXEL SCHOTTE.