Statsutskottets utlåtande Nr 129.
1
Nr 129.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1916 kl. 4 e. m
Utlåtande, i anledning av Kungi. Majds proposition angående folkskoleseminariets
i Lulea utvidgning till dubbelseminarium
samt inrättande af preparandkurs vid samma seminarium
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I punkten 141 under åttonde huvudtiteln av den till innevarande riksdag
avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på proposition om anslag
till uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium i Norrland
beräkna för sådant ändamål på extra stat för år 1917 ett anslag av 150 000
kronor. n
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 31 mars 1916
avlåten, till statsutskottets förberedande behandling överlämnad proposition,
nrn19-9’ ."ndei''åber0Pan(ie av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga av stadsfullmäktige i Luleå gjort erbjudande om upplåtelse
av ett område av 16,090,14 kvadratmeter för utvidgning av folkskoleseminariets
i sagda stad tomtområde,
dels till utförande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
(i. Hermansson upprättade ritningar av erforderliga nybyggnads- och
omändringsarbeten för ifrågavarande seminariums utvid<mino- till dubbelseminarium
bevilja ett anslag av 248,460 kronor och därav anvisa på
extra stat för år 1917 ett belopp av 123,000 kronor,
dels ock till uppehållande vid samma seminarium under höstterminen
1916 och år 1917 av parallellavdelningar och preparandkurs anvisa på
extra stat för ar 1917 ett anslag av 27,000 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1910. 6 samt. 80 höft. (Nr 129).
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Utskottets
yttrande.
ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att av de för år 1917 anvisade
anslagen låta under år 1916 förskottsvis av tillgängliga medel utanordna
för sistnämnda år erforderliga belopp.
Beträffande den i ärendet förebragt.a utredningen får utskottet hänvisa
till berörda statsrådsprotokoll.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två lika
lydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren, nr 122, av
herrar H. Rosberg och U. Norman, samt den andra inom andra kammaren,
nr 30Ö, av herr W. Bäckström m. fl., däri hemställts, att riksdagen
måtte
l:o) avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 199, så vitt densamma innehåller
förslag om antagande av stadsfullmäktiges i Luleå erbjudande samt
om anslag till seminariets i Luleå utvidgning till dubbelseminarium och
om uppehållande av parallellavdelningar vid seminariet;
2:o) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
verkställa utredning angående uppförande av en ny byggnad för det kvinnliga
seminariet i Umeå jämte utvidgning av sagda seminarium till dubbelseminarium
samt därefter till riksdagen inkomma med det förslag, som av
denna utredning kan bliva en följd.
Beträffande vad motionärerna till stöd för sitt förslag anfört, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser närmast en utvidgning
av folkskoleseminariet i Luleå till ett dubbelseminarium och utgör härigenom
alltså ett förslag i riktning att söka tillgodose de krav, som i fråga
om folkskoleväsendet alltjämt göra sig gällande i de nordligaste delarna
av vårt land.
Den av folkskolöverstyrelsen i ämnet lämnade utredningen giver vid
handen, att den i vårt land förefintliga bristen på folkskollärare, som under
de senare åren visat tendenser till stegring, gjort sig gällande med olika
styrka inom olika delar av landet. Vad särskilt de nordliga delarna av vårt
land angår, hava de av överstyrelsen lämnade upplysningarna beträffande
lärarbehovet inom de fyra nordligaste länen ådagalagt, att ett betydligt
antal nya lärarkrafter där erfordras såväl för täckande av den där förefintliga,
^starkt kännbara bristen i detta avseende som ock för genomförande
av de förbättringar i fråga om folkskoleväsendet, vilka kunna anses inom
den närmaste tiden påkallade. Beträffande de åtgärder, som kunde finnas
erforderliga för anskaffande av det behövliga antalet nya lärarkrafter, hade
överstvrelsen i sin undersökning kommit till det resultatet, att inom en
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
3
ej alltför avlägsen framtid tre nya avgångsklasser årligen borde utexamineras
inom Norrland och att av dessa avgångsklasser en borde komma på
övre, en på mellersta och en på södra Norrland. I fråga om vilken del
av ^Norrland nu närmast borde tillgodoses, rådde enligt överstyrelsens
mening ingen tvekan, att icke lärarbristen och behovet av skolväsendets
förbättring gjort sig företrädesvis kännbara i övre Norrland.
Utskottet ansluter sig ävenledes till denna uppfattning och finner
övertygande skäl vara anförda för inrättande inom Norrbottens och Västerbottens
län under den närmaste tiden av två nya seminarieavgångsklasser.
I detta avseende vill utskottet yttermera erinra om den starka folkökningen
inom särskilt Norrbottens län ävensom framhålla angelägenheten
av att seminarierna rekryteras i främsta rummet från de bygder,~där eleverna
efter erhållen utbildning böra få sin huvudsakliga lärarverksamhet.
I likhet med överstyrelsen anser utskottet ådagalagt, att det nu i
första rummet är behovet av manliga lärare, som bör tillgodoses. Särskilt
i betraktande av det norrländska kolonisationsproblemet och de därmed
förbundna, för Norrlands utveckling så betydelsefulla intressena anser utskottet
det vara av betydelse, att det manliga inflytandet vid skolans uppföstringsarbete
i utvidgad omfattning gör sig gällande.
Vid sadant förhållande kan utskottet icke ansluta sig till den meningen,
som gjort sig gällande i de i ämnet väckta motionerna, nämligen att åtgärder
närmast böra vidtagas för avhjälpande av bristen på lärarinnor, i
vilket avseende motionärerna pekat på en utvidgning av det kvinnliga
folkskoleseminariet i Umeå till ett dubbelseminarium. Utskottet anser sig
följaktligen böra avstyrka den av motionärerna i detta avseende gjorda
framställningen.
Enligt vad överstyrelsens utredning vidare giver vid handen, hade
olika alternativa möjligheter uppställt sig i fråga om de platser, där ett
seminarium skulle kunna komma i fråga. Inom Norrbottens län hade erbjudanden
om tomtupplåtelse in. m. kommit från Luleå, Boden och Piteå
och inom Västerbottens län hade liknande erbjudanden gjorts från Skellefteå
och Umeå. Vid valet mellan de olika alternativen hade överstyrelsen
kommit till den uppfattningen, att den åtgärd, som under förhandenvarande
förhållanden syntes hava de starkaste skälen för sig, voro en utvidgning
av seminariet i Luleå till ett dubbelscininarium. Till denna
uppfattning har ock departementschefen i den föreliggande framställningen
anslutit sig. De skäl, som härför varit de avgörande, hade varit
dels den ekonomiska synpunkten, i det sistnämnda åtgärd vore den billigaste
av de, som kunde ifrågakomma, dels ock den omständigheten, att
4
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
en utvidgning av Luleåseminariet vore den bland de möjliga åtgärderna,
som snabbast och med minsta svårigheter läte sig genomföra.
I fråga om det föreliggande förslagets nu berörda del har utskottet
ej kunnat undgå att hysa en viss tvekan rörande möjligheten av att på
ett tillfredsställande sätt rekrytera ett dubbelseminarium i Luleå. Den av
Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden angående införande av preparandkurser
vid nämnda seminarium skulle dock enligt vederbörande myndigheters
uppfattning vara ägnade att häva betänkligheterna i detta avseende.
Komme emellertid erfarenheten att visa, att svårigheter skulle uppstå att
erhålla tillräckligt antal manliga elever till det föreslagna dubbelseminariet,
anser utskottet det böra tagas i övervägande, huruvida — såsom ock
överstyrelsen i sin utredning erinrat — åtgärder kunna och böra vidtagas
för en omorganisation av det ifrågasatta dubbelseminariet till ett samseminarium
med rätt till inträde för såväl manliga som kvinnliga sökande,
eu anordning, som enligt utskottets mening även ur andra synpunkter i
fråga om elevrekryteringen kan befinnas ändamålsenlig. Vid sådant förhållande
har utskottet funnit sig böra även i detta avseende ansluta sig
till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet vill emellertid framhålla, att vid
uppgörande av den definitiva byggnadsplanen hänsyn bör tagas till möjligheten
av en ändrad anordning av seminariets organisation i berörda
avseende.
I anledning av vad motionärerna framhållit rörande tillgodoseende av
lärarbristen i Norrland vill utskottet i så måtto uttala sin anslutning till
vad i motionerna i detta avseende anförts, att utskottet, såsom ock ovan
antytts, till fullo inser nödvändigheten att snarast möjligt söka få till stånd
en ny kvinnlig avgångsklass för övre Norrland, och förväntar utskottet,
att förslag härutinnan snart skall kunna föreläggas riksdagen.
Vad vidare angår ritningarna för den nu planerade nybyggnaden
ävensom de därav betingade kostnaderna hava desamma ej givit anledning
till någon anmärkning från utskottets sida.
Med hänsyn till det trängande behovet att snarast möjligt erhålla
ökad tillgång på lärarkrafter inom Norrland har Kungl. Maj:t föreslagit
inrättande av en parallellavdelning till seminariets första klass under läsåret
1916—1917 och parallellavdelningar till första och andra klasserna
under höstterminen 1917; de härför erforderliga kostnaderna skulle uppgå
till 18,860 kronor 77 öre. Vid granskning av framställningen i förevarande
del har utskottet ej funnit anledning till erinran.
Kungl. Maj:ts förslag innebär vidare, såsom förut påpekats, inrättande
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
5
vid det föreslagna dubbelseminariet i Luleå av en preparandkurs, vilken
skulle på statens bekostnad anordnas att taga sin början höstterminen
1916. I detta avseende får utskottet anföra följande.
Då det nu gäller att för första gången taga ståndpunkt till spörsmålet
om upprättandet på statens bekostnad av en preparandkurs vid ett
statens folkskoleseminarium har utskottet ej kunnat underlåta att uttrycka
synnerligen stora betänkligheter mot en sådan anordning. I och för sig
måste inrättandet av sådana kurser genom initiativ från det allmännas
sida vara ägnat att medverka till ett fördyrande av lärarutbildningen. Då
dessa kurser anordnas i omedelbart samband med vederbörande seminarium,
då de få seminariets rektor som ledare och då lärarna vid kurserna komma
att verkställa inträdesprövningarna till seminariet, så kommer helt visst
flertalet av dem, som ämna söka inträde vid ett seminarium, att finna sig
av omständigheterna uppfordrade att genomgå sagda kurser. I realiteten
är härmed den femåriga seminarieutbildningen genomförd men med mindre
gynnsamt resultat för lärarutbildningen än vad som kunnat vinnas, därest
inträdesfordringarna bibehållits vid samma omfattning som före den senaste
seminariereformens genomförande och själva seminarieundervisningen planlagts
för en femårig utbildningstid. Fara torde ock förefinnas, att inrättandet
av sådana preparandkurser direkt kunna verka till en sänkning av
lärarutbildningens allmänna nivå. Av förhållandenas egen natur bringas
dessa kurser att omedelbart inrikta sig på ett hastigt tillägnande av just
det kunskapsmått, som anses nödvändigt för den förestående inträdesprövningen.
Vid denna hava preparandkursens lärjungar ett givet övertag
gentemot sådana inträdessökande, som på grund av medellöshet ej kunnat
genomgå samma kurs, och detta även i de fall, då måhända den förres
kunskapsmått begränsar sig till en genom tentamensläsning förvärvad ytlig
minneskunskap, medan den sistnämnde både med avseende på begåvning,
verkliga kunskaper och lämplighet för lärarkallet kan vara avgjort
överlägsen. Anordnandet av preparandkurser vid seminariet kan sålunda
verka till utestängandet från läroanstalten av personer, som ur lärarutbildningens
synpunkt vore att föredraga framför dem, som vinnna inträde vid
anstalten i fråga.
Därest det nu hade gällt för utskottet att pröva ett förslag om ett
principiellt godtagande av preparandkurser och införande av dylika kurser
vid rikets folkskoleseminarier, skulle utskottet av ovannämnda och jämväl
andra anledningar utan tvekan ansett sig böra avstyrka åtgärder i denna
riktning. Nu gäller det emellertid, såsom den föreliggande framställningen
innebär, att endast vid ett seminarium införa dylika kurser, och
då otvivelaktigt dessa kurser utgöra en grundbetingelse för den föreslagna
6
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
och av utskottet tillstyrkta utvidgningen av Luleåseminariet, har utskottet
därför i detta fall ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag i förevarande
del. Härvid vill utskottet dock betona, att inrättande av dylika
preparandkurser vid seminariet i Luleå bör betraktas såsom en undantagsåtgärd,
enär det ansetts vara en nödvändig förutsättning för att vid seminariet
erhålla det elevmaterial, som den föreslagna utvidgningen av seminariet
närmast avser, nämligen elever från övre Norrland. Vidare
vill utskottet med styrka betona, att vad utskottet i nu nämnda hänseende
tillstyrkt i intet fall får anses prejudicierande, för den händelse önskningar
i enahanda riktning skulle framkomma från ett eller annat av statens övriga
folkskoleseminarier. Då utskottet sålunda går att tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag om prepainndkurser vid seminariet i Luleå, vill utskottet
vidare uttala den förhoppningen, att genom eu stigande folkbildning i Norrland
behovet av dessa kurser i en framtid skall göra sig mindre gällande,
på samma gång som utskottet förväntar, att, därest, såsom ovan antytts,
seminariet skulle komma att ombildas till ett samseminarium, dessa kurser
i saknad av fullt berättigande skola försvinna.
I kostnadsberäkningen ingår eu post å 1,000 kronor, som avser stipendier
åt preparandkursens elever. 1 denna punkt anser sig utskottet ej
kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag. 1 den i ämnet gjorda utredningen
hade folkskolöverstyrelsen varit tveksam rörande denna fråga och ansett,
att man först borde avvakta resultatet av en kurs, för hvilken stipendier
icke tilldelades eleverna. Överstyrelsen hade härvid erinrat, att redan
förmedelst upprättande genom statens försorg av en kostnadsfri preparandkurs
en kraftig åtgärd vidtoges för främjande av en god elevrekrytering.
Utskottet måste ansluta sig till den av överstyrelsen hävdade uppfattningen,
och vill utskottet härjämte framhålla den enligt utskottets mening olämpliga
anordningen, som liggeriatt utdela stipendier åt elever vid preparandkursen
oberoende av förmögenhetsvillkor och endast sedan dessa elever efter
vunnet inträde vid seminariet redan åtnjutit förmånen av kostnadsfri undervisning.
Skulle emellertid erfarenheten visa, att mot förmodan åtgärder
bleve nödvändiga för att även genom stipendier öka elevfrekvensen till
seminariet, synes det enligt utskottets förmenande närmast böra ankomma
på vederbörande landsting att vidtaga de åtgärder, som i detta avseende
kunna påfordras. Då utskottet sålunda anser, att posten elevstipendier bör
ur kostnadsberäkningen utgå, kommer den av Kungl. Maj:t föreslagna
summan för preparandkurserna, 8,12G kronor 17 öre, att minskad med
1,000 kronor till 7,126 kronor 17 öre och den äskade totalsumman för
parallellavdelningar och preparandkurs sålunda att belöpa sig till 26,000
kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 129. 7
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, med avslag å herrar Rogbergs och
Normans samt herr Bäckströms m. fl. i ämnet väckta
motioner,
a) antaga av stadsfullmäktige i Luleå gjort erbjudande
om upplåtelse av ett område av 16,090,14 kvadratmeter
för utvidgning av folkskoleseminariets i sagda
stad tomtområde,
b) till utförande i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten G. Hermansson upprättade ritningar
'' \ ^ erforderlig nybyggnads- och omändringsarbeten för
ifrågavarande seminariums utvidgning till dubbelseminarium
bevilja ett anslag av 248,460 kronor och därav
anvisa på extra stat för år 1917 ett belopp av 123,000
kronor,
c) till uppehållande vid samma seminarium under
höstterminen 1916 och år 1917 av parallellavdelningar
och preparandkurs anvisa på extra stat för år 1917 °ett
anslag av 26,000 kronor,
ävensom bemyndiga Ivungl. Maj:t att av de för år
1917 anvisade anslagen låta under år 1916 förskottsvis
av tillgängliga medel utanordna för sistnämnda år erforderliga
belopp.
Stockholm den 26 maj 1916.
På statsutskottets vägnar:
CARL SVYARTZ.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
,, lr fr(ån f°r8ta kammaren: herrar C. J. G. Svart* S. 11. Kvarnzelim, O. Jonsson
ö. M Strömberg, II. F. Lamm, G. M. II Ekelund, C. G. Ekman, J. Nilsson, O. Beroqvista
A, Persy K. A. Malmberg och C. T, Asplund samt
„ .. frå" andra kammaren: herrar A. Ekman, H. Andersson i Skivarp, K. V. Rydén i
Malmö, 6. Persson i Stallerhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, E. A. Nilson i Örebro
A. Mlson 1 Kabbarp, A. Wiklund, J. Ström, A. Anderson i Råstock, J. Erlansson
och A. Ingvar son.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Reservation
av herr A. Wiklund, vilken ansett, att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen måtte besluta att
a) avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 199, såvitt
densamma innehåller förslag om antagande av stadsfullmäktiges
i Luleå erbjudande samt om anslag till seminariets
i Luleå utvidgning till dubbelseminarium och
om uppehållande av paralellavdelningar vid seminariet och
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes verkställa utredning angående uppförande
av en ny byggnad för det kvinnliga seminariet i Umeå
jämte utvidgning av sagda seminarium till dubbelseminarium
samt därefter till riksdagen inkomma med det
förslag, som av denna utredning kan bliva en följd.»
Stockholm, tvär Haeggströms Boktr. A. B., 1916.