Statsutskottets utlåtande Nr 128.
1
Nr 128.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1916 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1915 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1914.
(2:a avd.)
Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovan nämnda
revisionsberättelse jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk
och myndigheter till Kungl. Makt avgivna utlåtanden och förklaringar
blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar
och inhämtande av de för ärendenas utredning i övrigt erforderliga
upplysningar, underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda
framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande
utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen
blivit iakttagen.
Arméförvaltningen.
§ 1.
(Rev. ber. pag. 84—87 och 645; uti. pag. 655—657.)
I berättelsen angående arméförvaltningen hava revisorerna under
§ 3 omförmält, hurusom neutralitetskostnaderna för lantförsvaret under
revisionsåret av arméförvaltningen delvis redovisats i en särskild huvudbok
över den s. k. lantförsvarets krigsfond, och hava revisorerna på
grund av nämnda huvudbok låtit upprätta följande tabeller:
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 79 höft. (Nr 128.)
1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Debet.
Inkomster:
Uppbörd, enligt efterföljande specifikation........................... 276,404; 4 o
Leverering från statskontoret................................................... 20,000,000.
Summa 20,276,404: 4 0
Kredit.
Utgifter:
För lantförsvaret, enligt efterföljande specifikation........... 19,537,808: 41
Balans till år 1915:
Tillgångar:
Kontant behållning:
Hos krigskassören............... 2,683:81
I riksbanken ........................ 424,987: 08 427,670: 8 9
Oredovisade förskott..
310,925: 10 738,595: 9 9
Summa 20,276,404: 4 0
Specifikation till förestående tabell:
Debet.
Kredit.
Uppbörd.
Leverering från
statskontoret.
Utgift.
Reservation
till år 1915.
Summa.
52,170: 49
750,831: 92
6,032,845: 18
352,850: 2 6
Artillerideparte
mentet
........ 3,766: 2 4 48,404:2 5 52,170: 4 9
Fortifikationsde
partementet.
.. 6,885:7 0 743,946:2 2 750,831:92
Intendentsde
partementet.
.. 184,153:4 6 5,848,691:7 2 6,032,845:18
Sjukvårdssty- _ „ _ _ .
relsen ............ 264:7 1 352,585:5 5 352,850:2 6 — -
C^ntedteParte.'' 81,334:29 13,006,372:2 6 12,349,110:5 6 738,595:9 9 13,087,706:55
Summa 276,404: 40 20,000,000: — 19,537,808:41 738,595:9 9 20,276,404:40
Härjämte hava revisorerna framhållit, att av förestående tabeller
framginge, att de å nämnda fond redovisade utgifter för tryggande av
rikets neutralitet under år 1914 uppgått till brutto kronor 19,537,808. 41
eller efter avdrag av de å samma fond upp- _
debiterade uppbördsmedel..................................... *_276,404. 4 o
till netto....................................................................... kronor 19,261,404:01
Under erinran, att sistnämnda belopp icke ens tillnärmelsevis uppginge
till det belopp av 39,914,886 kronor, som av 1915 års riksdag
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
3
på extra stat för år 1916 under fjärde huvudtiteln anvisats till ersättande
av de utav Kungl. JVlaj:t för bestridande av kostnadei'', som avses i § 63
regeringsformen, under år 1914 förskjutna medel hava, revisorerna från
arméförvaltningen införskaffat uppgifter angående totalsumman och fördelningen
å medelstitlar av samtliga neutralitetskostnader för lantförsvaret
under år 1914.
På grund av de inkomna uppgifterna, vilka givit vid handen en
totalsumma för 1914 års neutralitetsutgifter för lantförsvaret av 39,896,161
kronor 85 öre, hava revisorerna låtit upprätta nedanstående tabeller, utvisande
ej mindre till vilket belopp berörda utgifter inalles uppgått och
med vilka medel de bestritts, än även på vad sätt de bokförts i arméförvaltningens
räkenskaper och för vilka huvudändamål, de gjorts.
Tabell över samtliga av arméförvaltningen under år 1914 gjorda utgifter för tryggande av
rikets neutralitet, att utgå av:
i
Utgifter för artilleribehov............
Utgifter för fortifikationsbehov ...
Utgifter för intendenturbehov ......
Utgifter för sjukvårdsbehov.........
Utgifter för avlönings- in. fl. behov
Utgifter för artilleri, fortifikations-,
intendentur-, sjukvårds- och avlönings-
m. fl. behov, redovisade
å försträckningskonto (fördelade
å utgiltsgrupper enligt efterföljande
statistiska tabell).........
Summa
Anslag
under
fjärde
huvud titeln -
Värn skatte medel -
De av Kungl. ilaj:t för bestridande
av kostnader, som
avses i § 63 regeringsformen,
förskjutna medel, för vilkas
ersättande 1915 års riksdag
på extra stat för år 1916
under fjärde huvudtiteln anvisat
39,914,886 kronor, enligt
arméförvaltningens huvudbok
redovisade i:
krigsräkenskaperna,
å
den s. k. »lantförsvarets
krigsfond»
fredsräkenskaperna,
å arméförvaltningens
försträckningskonto
-
Eljest
för skjutna medel -
48,404
743,946
5,848,691
352,585
12,267,776
—| 20,634,757 84
19,261,404 01 20,034,757 84
•Summa
19,261,404
oi
20,634,757] s 4
39,896,101 85
4
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Statistisk tabell,
utvisande fördelningen å utgiftsgrupper av de i arméförvaltningens
huvudbok å försträckningskonto redovisade kostnader för tryggande av
rikets neutralitet under år 1914:
Artilleribehov................................................................................
Fortifikations! >eho v......................................................................
Intendenturbehov:
Mathållning .................................................. 2,47 5,700:
Furage ........................................................... 1,878,000:
Mundering .................................................. 3,941,900:
Kasernutredning............................................ 563,100:
Fejning samt inköp av hästar och fordon 1,831,500: —
Diverse intendenturbehov.......................... 321,079: 59
Sjukvårdsbehov...........................................................................
Avlönings- in. fl. behov:
Familj eunderstöd .......................................... 3,716,173: 56
Avlöning m. m........................................... 4,531,157: 50
537,644: so
622,365: 59
11,011,279: 59
216,136: 80
8,247,331: 06
Summa 20,634,757: 8 4.
Revisorerna hava nu påpekat, hurusom av förestående tabeller
framginge, att neutralitetskostnaderna för lantförsvaret under år 1914
till något mer än halvparten eller ett belopp av 20,634,757 kronor 84
öre redovisats å försträckningskonto, och hava revisorerna framhållit,
att detta belopp lämpligen bort redan i räkenskaperna för år 1914
definitivt bokföras och redovisas såsom utgift för tryggande av rikets
neutralitet under nämnda år.
Arméförvaltningens civila departement har i ett den 18 januari
1916 avgivet yttrande beträffande denna fråga anfört följande:
»Det i den särskilda huvudboken redovisade beloppet utgöres
huvudsakligen av de under år 1914 bestridda kostnader för den mobiliserade
delen av lantförsvaret. Då författningsenliga föreskrifter för
dessa kostnaders redovisning funnos meddelade i nådiga reglementet för
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
arméns kassaväsende i krig den 24 januari 1914, vilket skulle tillämpas
beträffande mobiliserade delar av armén, borde dessa kostnader, på sätt
som skett, bokföras i nämnda särskilda huvudbok.
Det å försträckningskontot redovisade beloppet utgöres åter av
kostnader för den icke mobiliserade delen av armén, vilka föranletts av
dels den på grund av § 28 värnpliktslagen anbefallda manskapsinkallelsen
med därav beroende avlöning åt sådant manskap samt större åtgångvid
trupp förbanden av proviant, utrustning in. m. och dels den ökade
anskaffningen av materiel och vissa förnödenheter, som skyddandet av
rikets neutralitet nödvändiggjorde. För dessa kostnaders bokföring och
redovisning vore några detaljerade bestämmelser ej meddelade. Och då
icke heller några grunder funnos fastställda, enligt vilka en uppdelningav
samtliga kostnader vid truppförbanden och hos arméförvaltningen
kunde ske mellan statsanslagen under fjärde huvudtiteln, å ena, samt
de medel, som för neutralitetsskyddet blivit arméförvaltningen tillhandahållna,
å andra sidan, kunde arméförvaltningen icke vid redovisningen
definitivt avskilja de verkliga neutralitetskostnaderna från övriga utgifter.
För sådan åtgärd lärer departementet böra inhämta Eders Ivungl. Maj:ts
medgivande i varje fall.
Vid nu angivna förhållanden måste försträckningskontot av arméförvaltningen
anlitas för bokföring'' av de utgifter, vilka enligt arméförvaltningens
uppfattning slutligen efter avskiljande av de kostnader,
som borde stanna på fredsanslagen, skulle ingå bland neutralitetskostnaderna.
Denna uppfattning torde jämväl hava legat till grund för de
av Eders Kungl. Maj:t i de särskilda nådiga breven om dessa utgifter
meddelade föreskrifter, att de erforderliga medelsbeloppen skulle av
arméförvaltningen i första hand förskjutas. I dessa föreskrifter har
arméförvaltningen ej funnit skäl anhålla om ändring.
Emellertid har Eders Kungl. Maj:t dels genom särskilda nådiga
brev föreskrivit att kostnaderna för vissa skydd strupper och särskilt inkallade
värnpliktige m. m. skulle ersättas av de till bestridande av utgifter
för lantförsvaret på krigsfot anvisade medel (krigsfonden), dels
och genom nådigt brev den 19 februari 1915 bemyndigat arméförvaltningens
civila departement att verkställa avräkning mellan krigsfonden
och fjärde huvudtitelns anslag vid de mobiliserade truppförbanden och
formationerna under den tid mobiliseringen varat, med vilken avräkning*
avsågs att krigsfonden icke skulle belastas med kostnader, som, därest
truppförbanden icke varit mobiliserade, skulle utgått från fredsanslagen.
Sedan 1915 års riksdag på extra stat för år 1916 anvisat ett
6
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Utskottets
yttrande.
särskilt anslag'' för ersättande av de under år 1914 förskjutna kostnader
för neutralitetens skyddande, i vilka kostnader ifrågavarande belopp,
20,634,757 kronor 84 öre är inräknat, lärer något hinder ej längre finnas
för, att berörda å försträckningskontot förda belopp, efter Eders Kungl.
Maj:ts prövning, definitivt bokföres å nämnda under fjärde huvudtiteln
beviljade anslag, för vars beräkning arméförvaltningen avgivit erforderliga
kostnadsuppgifter; och torde för den skull denna åtgärd komma att
vidtagas i räkenskaperna för innevarande år. Inom detta anslag, 39,914,866
kronor, rymmes såväl det i den särskilda huvudboken över lantförsvarets
krigsfond redovisade beloppet, 19,261,404 kronor 1 öre, som det å försträckningskontot
redovisade beloppet, 20,634,757 kronor 84 öre eller
tillhopa 39,896,161 kronor 85 öre.
Ett frångående av ovan omförmälda, av arméförvaltningens civila
departement följda princip angående bokföringen och redovisningen av
ifrågavarande utgifter skulle påkalla särskilda nådiga föreskrifter om,
vilka utgifter må av myndigheterna avföras såsom neutralitetskostnader.
Då detta emellertid torde vara svårt att på förhand i detalj avgöra,
synes nämnda princip, böra fortfarande tillämpas. Däremot finnes intet
hinder att under särskild titel, men dock å försträckningskonto, bokföra
de utgifter, som av arméförvaltningen anses slutligen, ehuru efter Eders
Kungl. Maj:ts bestämmande, böra stanna å neutralitetskostnadernas konto,
ett förfaringssätt, som kommer att av arméförvaltningen iakttagas beträffande
åren 1915 och 1916.»
Utskottet, som funnit vad revisorerna i nu ifrågavarande hänseende
anfört beaktansvärt, har endast velat vad i ärendet förekommit för
riksdagen
omförmäla.
§ 2.
(Rev. ber. pag. 87—97 och 645; uti. pag. 657—660.)
I berättelsen angående arméförvaltningen liava revisorerna vidare
under §§ 4 och 7—10 gjort vissa uttalanden och framställt vissa anmärkningar,
vilka torde böra här i etl sammanhang omnämnas.
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
7
Under § 4 hava revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid det sätt,
varpa upphandling av skodon för arméns räkning under senare hälften
av år 1914 skett och i sådant avseende anfört följande:
»Den 3 augusti inköptes jämlikt därom med aktiebolaget J. Pehrson
& C:o, Örebro, upprättat kontrakt 50,000 par skodon. Enligt kontraktet
skulle för denna leverans gälla, att skodonen för ett pris av 16 kronor
för par levererades fritt banvagn Örebro; att leveransen skulle vara
tungjord senast den 30 september 1914; samt att skodonen skulle tillverkas
av smorläder, sulläder och bindsulläder samt utgöras av: Stövlar,
med slätblackade eller veckade skaft, snörstövlar och kängskor av norrlandstyp
med snör- eller remanordning.
Den 4 augusti inköptes ytterligare 5,000 par skodon från Eslövs
skofabrik, Eslöv, som jämlikt därom träffat avtal åtagit sig att leverera,
i överensstämmelse med avlämnat prov, 5,000 par snörstövlar till ett
pris av kronor 13.5 0 för par fritt Eslöv samt med villkor i övrigt att
leveransen skulle vara fullgjord före den 1 september 1914, samt att
ovanlädrets höjd framtill å snörstövlarna skulle göras avsevärt större
än vad provet utvisade.
Vidare träffades den 7 augusti avtal med aktiebolaget J. Pehrson
& C:o om inköp av 20,000 par skodon. För denna leverans skulle gälla,
att skodonen till ett pris av 16 kronor för par levererades fritt banvagn
Örebro samt att leveransen skulle vara fullgjord senast den 30 september
1914. I övrigt vore bestämmelserna desamma som i förut omförmälda
kontrakt av den 3 augusti.
Den 8 augusti inkom därefter från aktiebolaget A. P. Hallqvist,
Örebro, skriftlig förfrågan, huruvida behov av skodon förefunnes och i
sådant fall, av vilka sorter samt vilka pris som betalades. I samband
härmed meddelades, att stora lager färdiga skodon funnes (till ett värde
av omkring 300,000 kronor), ävensom att bolaget från fem fabriker
erhölle skodon för omkring 150,000 kronor för månad. Tillika upplystes,
att bolaget vore ensam försälj are för aktiebolaget Marks skofabriks
i Örebro tillverkning, uppgående till ett värde av omkring 700,000 kronor
per år, ävensom försålde det mesta av vad som tillverkades vid C. A.
Jonssons i Fumla specialfabrik för smorläderskängor och stövlar och
vars fabrikstillverkning vore fullt jämförlig med A. G. Anderssons i
Fumla skofabriks tillverkning, vilken senare fabrik varit den huvudsakligaste
leverantören av arméns skodon under de senaste tro åren.
Vid föredragning samma dag av den ingivna skriften beslöts att
meddela bolaget, att departementet för det dåvarande ej hade behov av
de erbjudna skodonen.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Ytterligare anbud om leverans av skodon, olika slag, antingen
genast eller inom kortare tid, inkommo därefter dagtecknade ett den
10 augusti från Ludvig Traugott, Stockholm, ett den 14 augusti från
Wikström & C:o, Gammelstad, ett den 15 augusti från aktiebolaget
bröderna Elving, Bredbyn, samt ett den 18 augusti från Adolf Laisson,
Örebro.
Beträffande samtliga dessa anbud beslöts, att de icke skulle föranleda
någon åtgärd.
Emellertid träffades därefter den 21 augusti med aktiebolaget John
Beijers skofabrik, Stockholm, avtal om inköp av 8,000 par skodon.
Enligt kontrakt med bolaget hade detta åtagit sig att i överensstämmelse
med fastställt prov tillverka 8,000 par kängskor av modifierad
norrlandstyp; och g''ällde för denna leverans att skodonen skulle till ett
pris av li kronor för par levereras vid arméns intendenturförråd i Stockholm;
att leveransen skulle vara fullgjord senast den 10 november 1914;
att skodonen skulle tillverkas av smorläder, prima, väl gorat, genomgarvat,
narven fast och ej brytbar, sulläder, prima, väl gorat, bindsulläder,
av prima beskaffenhet, icke spalt, och övriga materialier av bästa slag
för skodonens goda slitbarhet och förvaring, samt att skodonen skulle
vara omsorgsfullt och väl tillverkade, med starka sömmar och särskilt
den becksömmade uppskärningen å ovanlädret med tätt slutna kanter,
så att den utestängde väta.
Vidare träffades den 27 augusti uppgörelse med aktiebolaget Stockholms
skofabrik om inköp av 15,000 par kängskor av modifierad norrlandstyp
till pris av 14 kronor per par att levereras med 5,000 par
under "envar av månaderna september, oktober och november.
Kontraktets bestämmelser voro i huvudsak lika med dem, som
avtalats med aktiebolaget John Beijers skofabrik enligt förut omförmälda
kontrakt av den 21 augusti om leverans av skodon av norrlandstyp,
dock med skärpning i ett avseende, nämligen att den becksömmade
uppskärningen å ovanlädret skulle vara väl handsydd.
Anbud om leverans av skodon av norrlandstyp inkommo sedermera
den 28 augusti från aktiebolaget Johansson & Björlund, Örebro,
å 25,000 par före den 31 december till pris av kronor 12.80 för par,
samt den 29 och den 31 augusti från Lublin & C:o, Stockholm, enligt
det förra å 50,000 par till pris av 14 kronor för par och enligt det
senare å 6,000 par till pris av kronor 12.2 5 för par, men föranledde
dessa anbud icke någon åtgärd.
Emellertid inköptes därefter den 1 september från aktiebolaget
L. E. Larsson & (ko, Uppsala, 23,000 par s. k. norrlandskängor till
9
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
pris av kronor 12.5 0 för par, den 9 september från aktiebolaget skofabriken
Skandia, Örebro, 8,000 par sådana skodon till pris av kronor
11.60 för par samt den 21 september från nya skofabriksaktiebolaget
()rnen, Örebro, 6,000 par dylika skodon till samma pris eller kronor
11.60 för par.
Det har väckt revisorernas uppmärksamhet, att arméförvaltningen
under augusti månad 1914 gjort stora inköp av skodon utan att, såvitt
av handlingarna framgår, underhandlingar förts med andra firmor än
dem, från vilka inköpen skett och utan att i köpeavtalet intagits närmare
bestämmelser rörande skodonens beskaffenhet.
Särskilt har det synts anmärkningsvärt, att arméförvaltningen även
under senare delen av månaden, då åtskilliga anbud förelågo, verkställt
uppköp utan att ens underhandlingar förts med vederbörande beträffande
sistnämnda anbud. Så har exempelvis det av aktiebolaget A. P. Hellquist
inlämnade anbudet avslagits, utan att uppgift begärts å de priser,
till vilka nämnda bolag vore villigt att fullgöra erbjuden leverans. Såsom
motiv för avslaget anfördes, att behov av skodon för det dåvarande
ej förefunnes. Att så verkligen skulle vara fallet synes egendomligt,
vid det förhållande, att ju, såsom av det ovan anförda framgår, stora
inköp verkställts inom ganska kort tid efter det ifrågavarande anbud
lämnats utan avseende.
Vad för övrigt angår de skodon, som den 3 augusti inköpts från
aktiebolaget J. Pehrson A 0:o, synes deras kvalitet icke hava varit fullgod.
Av en till arméförvaltningens intendentsdepartement från chefen
för Västmanlands regemente avlåten, den 31 augusti 1914 dagtecknad
skri\ else framgår nämligen, att av 1,436 par till regementet levererade
skodon vid företagen besiktning endast 1,180 par ansetts vara för infanteri
brukbara, varemot återstående 256 par utgjordes av »synnerligen
tunga stövlar delvis av mycket egendomligt snitt».
Härtill kommer slutligen beträffande de skodon, som den 7 augusti
inköpts från aktiebolaget J. Pehrson A C:o, att nämnda bolag i en den
17 september till arméförvaltningen avlåten skrivelse förklarat sig vilja
notera ifrågavarande 20,000 par skodon till pris av kronor 12.25'' i
stället för överenskomna kronor 16 för par räknat, ävensom att bolaget
för först omförmälda, den 3 augusti inköpta parti rabattera! ett
belopp av 15,000 kronor.
Vad sålunda förekommit hava revisorerna ansett vara av beskaffenhet
att böra bringas till riksdagens kännedom.»
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 79 käft. (Nr 128.)
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Under § 7 hava revisorerna anfört, att vederbörande militärförvaltningsmyndigheter
icke syntes hava ägnat önskvärd uppmärksamhet
åt angelägenheten av att förskaffa staten lägsta möjliga inköpspris vid
de upphandlingar under hand, vilka enligt Kungl. Maj:ts medgivande
skett under tiden för mobiliseringen, och hava revisorerna i detta avseende
anfört följande:
»Sålunda framgår av räkenskaperna, hurusom vid samma tidpunkt
priserna för samma A*aror betydligt växlat och gäller detta särskilt i
fråga om tiden närmast efter mobiliseringens påbjudande, då anmärkningsvärt
höga priser förekomma för vissa varor.
I detta avseende må framhållas de uppköp av rågmjöl, som verkställts
inom fjärde arméfördelningen. Rörande dessa hava revisorerna
låtit upprätta följande sammanställning, angivande de dagar, då inköpen
skett, leverantörernas namn samt de upphandlade kvantiteterna.
Pris per
Augusti. Kilogram. 100
kilogram.
Åhlén tf'' C:o, Eskilstuna.
3 150 skr. »rågmjöl» ................................................... 15,000 23: —
Uppsala ångkvarns aktiebolag.
4 100 skr. »rågmjöl» ............................................... 10,000 20: —
Åhlén é C:o, Eskilstuna.
5 50 skr. »rågmjöl» .................................................. 5,000 25: —
B. Ahlenius, Töreboda.
0 »sammalet rågmjöl» .............................. 5,015 27: —
Kvarnaktiebolaget Tre Kronor.
6 75 skr. »ex. rågmjöl finna.».................................... 7,500 25: —
75 » »rågmjöl plattm.»....................................... 6,750 25: 5 0.
Örebro kvarn.
6 25 skr. »rågmjöl» ...................................................... 2,500 22: —
7 50 » »rågmjöl».................................................... 5,000 22: —
Aktiebolaget Nyköpings storhuskvarn.
7 50 skr. »sammalet S.» ............................................. 5,000 27: —-
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 11
Pris per
Augusti. Kilogram. 100
kilogram.
Åhlén <& C:o, Eskilstuna.
7 100 skr. »rågmjöl»..................................................... 10,000 20: 50.
Uppsala ångkvarns aktiebolag.
7 125 skr. »rågmjöl»................................................... 12,500 20: —
10 —11 200 » »bag. rågmjöl»............................................ 20,000 20: —
Åhlén & C:o.
11 100 skr. »rågmjöl» ...................................................... 10,000 21: —
12 150 » »rågmjöl»..................................................... 15,000 21: —
Aktiebolaget Nyköpings storhuskvarn.
12 50 skr. »sammalet S» .......................................... 5,000 20: —
Örebro kvarn.
12 245 skr. »rågmjöl»..................................................... 24,500 20: 5 0.
10 » »toppsikt»...................................................... 1,000 20:5 0.
En granskning av nu ifrågavarande uppköp ger intryck av, att
bestämda priser icke alltid torde hava avtalats före leveransens fullgörande
och vill det synas, som om i flera av nit anförda ävensom i
åtskilliga andra fall vissa leverantörer mer än skäligt tillgodosett egna
intressen.»
Under § 8 hava revisorerna nttalat sig rörande vissa leveranser
av bensin in. m. och därvid anfört följande:
»Den 8 augusti 1914 upphandlade arméförvaltningens intendentsdepartement
från Krooks petroleum- & oljeaktiebolag 550 ton bensin att
levereras dels å stålfat och dels å träfat.
Härav upplades:
i Örebro 397,224.5 kilogram vanlig bensin och 100,295 kilogram lätt
bensin, levererade på 3,021 träfat och 759 järnfat, samt i Östersund
19,603.5 kilogram vanlig bensin och 4,980 kilogram lätt bensin, levererade
på 150 träfat och 36 järnfat.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Vid den besiktning av leveransen vid förplägnadsmagasinet i Östersund,
som ägde rum den 9 september 1914, förklarade vederbörande
magasinschef, att enär träfat vore synnerligen olämpliga för förvaring
av bensin, han icke kunde svara för den viktförlust, som genom avdunstning
eller läckning kunde uppstå.
Beträffande först den i Örebro upplagda bensinen förmärktes redan
i början av september läckage, varom anmälan gjordes till arméförvaltningens
intendentsdepartement.
Läckaget ansågs emellertid först ej vara av nämnvärd betydelse,
men vid undersökning, som verkställdes i början av december samma
år, befanns detsamma hava betydligt förvärrats och uppgick enligt låg
beräkning till 10 procent av partiet, varför omtappning av den på träfat
förvarade bensinen ansågs nödvändig.
Sedan medel till inköp av järnfat beviljats, inköptes sådana, varefter
desamma började levereras i medlet av januari månad 1915; omtappningen,
vilken påbörjades så snart de första faten förts till Örebro,
var avslutad, i huvudsak den 10 mars och fullständigt i början av juni
månad. Det slutliga läckaget och avdunstningen visade sig uppgå, för
den vanliga bensinen till 90,559.5 kilogram och för den lätta bensinen
till 2,067.5 kilogram.
Vidkommande härefter den bensin, som upplagts i Östersund och
varav 19,603.5 kilogram levererats å träfat, blev sistnämnda parti under
april 1915 omtappat å stålfat, därvid en viktförlust befanns hava uppkommit
å 3,882.9 kilogram.
Enligt vad den här ovan lämnade redogörelsen utvisar, har genom
läckage och avdunstning å partiet i Örebro uppkommit en förlust, som
torde kunna uppskattas för den vanliga bensinen efter
37 öre per kilogram till omkring ............................ kronor 33,500: —
och för den lätta bensinen efter 49 öre per kilogram
till omkring ....................................................................... » 1,010: —.
Härtill böra läggas kostnader för dels transport av de
inköpta faten från Stockholm till Örebro................. » 2,380: —
och dels verkställd omtappning ....................................... » 2,050: —.
Lägges härtill vidare den förlust, som uppkommit å
partiet i Östersund, vilken, beräknad efter 38 öre
för kilogram, utgör ........................................................ » 1,470: —
så förefinnes en totalförlust av omkring .................... kronor 40,410: —
i vilken summa dock ej inräknats de särskilda omkostnader, som uppkommit
i Östersund.
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 13
Avcn om ifrågavarande bensinparti icke kunnat vid tiden för köpet
levereras å järnfat, vill det synas, som om, med kännedom om denna
varas benägenhet för avdunstning, åtgärder omedelbart bort vidtagas för
bensinens omtappning å sådana fat. Härigenom hade visserligen uppkommit
en del kostnader, men dessa torde i varje fall hava kommit att
högst avsevärt understiga de kostnader, som nu faktiskt uppstått.
\ad sålunda i detta ärende förekommit hava revisorerna ansett
vara av beskaffenhet att böra bringas till riksdagens kännedom.»
Under § 9 har revisorerna vidare uppmärksammat de synnerligen
höga belopp, som under mobiliseringen av Stockholms landstormsområden
utgått i lega för hästar och fordon, och hava revisorerna härutinnan
anfört följande:
»Sålunda hava revisorerna funnit, att enligt ett flertal räkningar
för legda körhästar betalts 12 kronor, för två-spända fordon 10 kronor
och för enspända 5 kronor, allt för dag räknat.
Revisorerna hava med anledning härav tagit del av de kontrakt,
soin av vederbörande befälhavare inom ifrågavarande landstormsområden
förlidet år uppgjorts rörande legning av hästar och fordon.
Den 5 juni träffades av befälhavaren för södra landstormsområdet
nr 45 a avtal med E. Nilssons åkeriaffär här i staden, enligt vilket
firman förband sig att, i händelse av mobilisering med landstormen, 24
timmar efter erhållen rekvisition tillhandahålla: 10 stycken draghästar
(därav 5 avsedda för enbet sfordon och 5 avsedda för tvåspända fordon)
med tillhörande seldon, för eu kostnad av 12 kronor per häst och dag
samt 5 stycken tvåspända fordon för en kostnad av 10 kronor per dag
läknat. Med vart och ett av fordonen skulle följa en del utrustningspersedlar,
bland annat 2 fodertornistrar, hammare och hovtång, 2 hästfiltar
eller täcken, 1 presenning, 1 påse med 4 hästskor och 64 hästskosöm
och 1 burk med vagnsmörja. För varje häst skulle medföras
foder för 3 dagar, 16.5 kilogram havre och 3 kilogram hö. Kontraktet
skulle gälla tills vidare med en månads uppsägning.
Likalydande kontrakt upprättades samma dag med södra åkeri- och
renhållningsaktiebolaget, innefattande uppgörelse om 36 hästar samt 9
stycken tvåspända och 18 stycken enspända fordon, de enspända fordonen
för en kostnad av 5 kronor per dag.
Befälhavaren för östra landstormsområdet nr 45 c avtalade den 8
augusti i likalydande kontrakt med Nilssons åkeriaffär om tillhandahållande
av 33 draghästar. Detta kontrakt skulle dock icke gälla längre
än till och med den 24 augusti.
14 Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Befälhavaren för landstormsområdet 45 b hade den 26 maj upprättat
kontrakt med aktiebolaget Sleipner, vari avtalats, att i händelse
av krigsmobilisering bolaget skulle uthyra 40 stycken hästai med seldon
och kärror eller enbetsvagn!’ samt kuskar, inklusive utfodring av
hästarna, till ett pris av 22 kronor per 10 timmars dag och häst och
utan kuskar och utfodring'' 15 kronor. Om hästarna lämnades med
endast anspannspersedlar, utgjorde priset 11 kronor per dag. Överstege
arbetstiden 10 timmar per dag, erlades betalning för den överskjutande
tiden med respektive kronor 3.—, 2.2 5 och 2 per timme och häst samt
1 krona per timme för man. Om tvåspända fordon lämnades, skulle
ersättning därför utgå med 12 kronor för dag och fordon utan hästar
och kuskar.
Utan att inlåta sig på frågan, huruvida det vant nödigt eller
lämpligt att, på sätt här skett och i motsats mot vad som synes hava
varit fallet inom åtminstone flertalet andra landstormsområden, i förväg
träffa avtal om tillhandahållande av hästar och fordon, vilja revisorerna
emellertid framhålla, att de pris, som statsverket enligt kontrakten haft
att betala för nämnda prestationer, i allt fall måste an ses oskäligt höga.
Detta lärer även framgå av den omständigheten att enligt ett den 20
augusti av J. E. Zachrisson till fjärde armefördelningen ingivet anbud,
som av vederbörande antagits, skulle landstormen tillhandahållas följande:
103 stycken draghästar ...... för ett pris av 4 kronor per dag och häst.
40 „ parvagnar med
seldon................. „ „ ,, n 3 „ „ ,, ,, vagn.
23 „ enbetsvagnar
med seldon ...... „ „ „ „ 2 ,, „ „ 11 ,Yafn''
Allt med utrustning enligt särskild förteckning och med skyldighet
för kronan att tillhandahålla erforderligt foder samt att ansvara för eventuella
skador å hästar och vagnar.
I detta sammanhang må även omnämnas, att inom Stockholms
landstormsområden anmärkningsvärt stora kostnader utgått i lega för
ridhästar. Totalkostnaden har utgjort 8,880 kronor, därav till Stockholms
ridinstitut utbetalts 8,100 kronor efter ett beräknat pris av 15
kronor för dag och häst.
Å nu anförda förhållanden hava revisorerna ansett sig böra fästa
riksdagens uppmärksamhet.»
Slutligen hava revisorerna under § 10 uppmärksammat de betydande
kostnader, som inom fjärde arméfördelningen under mobiliseringen uppkommit
genom förhyrning och reparation av automobiler och motor
-
15
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
båtar samt inköp av bensin, och hava revisorerna i detta avseende anfört
följande:
»Fjärde arméfördelningens stabs medelsredovisning upptager i utgifter
under tiden augusti—december för förhyrning av personautomobiler
33,000 kronor, för automobilreparationer och inköp av gummiringar
7,130 kronor och för inköp av bensin till automobiler, motorcyklar och
motorbåtar 14,000 kronor. De förhyrda automobilerna hava använts
både av fördelningens stab och den mobiliserade landstormen. Beträffande
den erlagda hyran synes densamma i flera fall hava varit alltför hög.
^ idare hava revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid att 2 stycken bildäck
förhyrts och att i hyra för dem betalts icke mindre än 458 kronor.
\id landstormens avdelningar inom fördelningen hava därjämte
stora belopp utbetalats för enahanda ändamål. Sålunda har vid Roslagens
landstormskår erlagts för förhyrda personautomobiler 18,790
kronor, för inköp av automobilringar och reparation av automobiler
3,576 kronor och för inköpt bensin 3,029 kronor. Förutom automobilerna
hava vid denna kår förhyrts två ridhästar för 210 kronor, motorbåtar
för 5,257 kronor och ångslupar för 2,069 kronor. Dessutom har
kåren inköpt två motorcyklar och 12 vanliga cyklar för en kostnad av
tillsammans 3,641 kronor samt betalt för reparation av motorbåtar och
motorcyklar 672 kronor.
I ett, enligt revisorernas mening, synnerligen anmärkningsvärt
fall bär en särdeles hög hyra utbetalats. I räkning, utställd och kvitterad
av två personer, vilka voro, den ene gruppchef för Häverösunds försvarsgrupp
och. den andre adjutant vid samma grupp, samt attesterad av
nämnde adjutant, har nämligen upptagits hyra för tre automobiler under
tiden 2 augusti 10 oktober eller 70 dagar samt för en automobil
under tiden 11 2o oktober eller 15 dagar med 60 kronor per dag och
vagn eller sålunda tillhopa 13,500 kronor.»
I anledning av vad revisorerna under §§ 4 och 8 ovan anfört hava
förklaringar avgivits såväl av arméförvaltningens intendentsdepartement
snm av åtskilliga andra militära myndigheter. Dessa förklaringar, vilka
samtliga blivit betecknade som hemliga, hava till följd härav ej intagits
i den tryckta revisionsberättelsen, utan hava blivit från finansdepartementet
till utskottet direkt överlämnade.
Beträffande revisorernas under § 7 gjorda uttalanden har arméförvaltningens
intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14
januari 1916 meddelat, att departementet över det i sagda paragraf omförmälda
förhållande infordrat förklaring från chefen för fjärde arméfördel
-
Utskottets
yttrande.
16 Statsutskottets utlåtande Nr 128.
ningen, som inkommit med såväl eget yttrande i ärendet som ock förklaring
från vederbörande fördelningsintendent. Dessa av departementet infordrade
förklaringar, vilka betecknats såsom hemliga, hava bilagts departementets
ovan omförmälda över §§ 4 och 8 avgivna förklaring, och har departementet
i berörda skrivelse den 14 januari 1916 förklarat sig. icke
hava något att tillägga till det som anförts av nu nämnda militärmyndigheter.
I fråga om de anmärkningar, vilka av revisorerna framställts under
§§ 9 och 10, har intendentsdepartementet i sistberörda skrivelse meddelat,
ätt departementet över de av revisorerna här berörda förhållanden infordrat
förklaring från chefen för fjärde arméfördelningen, som inkommit
med såväl eget yttrande i ärendet som ock förklaringar från förre chefen
för Roslagens landstormskår, befälhavaren för Stockholms inskrivningsområde
samt vederbörande fördelningsintendent. Jämväl dessa handlingar,
vilka betecknats såsom hemliga, hava bilagts departementets ovan omförmälda
över §§ 4 och 8 avgivna förklaring, och har departementet i
merberörda skrivelse den 14 januari 1916 förklarat sig till vad i desamma
anförts icke hava något för egen del att tillägga.
Utskottet har tagit del av samtliga de förklaringar, som avgivits
över revisorernas ovannämnda anmärkningar rörande vissa delar av
arméns upphandlingsväsen. Även om utskottet funnit, att de utav
revisorerna påpekade förhållandena synas vara av beskaffenhet att böra
närmare uppmärksammas och att enligt utskottets förmenande nöjaktiga
förklaringar icke i alla de anmärkta fallen avgivits, har utskottet likväl,
i betraktande av de vid tiden för de anmärkta åtgärderna rådande förhållanden,
ansett det böra bero vid vad revisorerna i nämnda hänseenden
framhållit. Dock har utskottet funnit .undantag härvid böra göras för
vissa under §§ 9 och 10 gjorda anmärkningar rörande lega för hästar
och fordon och förhyrande av automobiler nämligen dels ifråga om ett
av befälhavaren för landstormsområdet 45 b den 26 maj 1914 upprättat
kontrakt med aktiebolaget Sleipner dels ock beträffande den vid Häverösunds
försvarsgrupp gjorda och av revisorerna anmärkta förhyrningen
av automobiler. I dessa fall bär utskottet ansett en särskild undersökning
böra vidtagas för utrönande, huruvida åtgärder äro av nöden för
ett behörigt tillvaratagande av statens intressen eller och eljest åtgärder
från statens sida må anses av omständigheterna påkallade, och får
utskottet hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
17
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning
för utrönande, huruvida några särskilda åtgärder
böra vidtagas i anledning av vad revisorerna
i ovannämnda fall anmärkt, samt, för den händelse
undersökningen skulle sådant föranleda, vidtaga de
ytterligare åtgärder, som av densamma påkallas.
§ 3.
I fråga om de i nästföregående paragraf omförmälda förklaringar,
vilka betecknats såsom hemliga, vill utskottet, som tagit del av innehållet
i desamma, framhålla, att det synts utskottet, som om det av
arméförvaltningens intendentsdepartement i fråga om ovanberörda §§
4 och 8 avgivna utlåtandet åtminstone till sin ojämförligt största del
ej är av beskaffenhet att behöva hemlighållas och de av vissa andra
militära myndigheter avgivna yttranden rörande samtliga de i nästföregående
paragraf omnämnda revisionsanmärkningarna endast delvis kunna
anses vara av hemlig natur. Med anledning härav och då utskottet
håller för önskvärt, att de över revisorernas anmärkningar avgivna förklaringar
ej i större utsträckning bliva undandragna offentligheten än
av omständigheterna är oundgängligen påkallat, får utskottet hemställa,
/
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utfärda föreskrift
därom, att de över riksdagens revisorers anmärkningar
avgivna förklaringar skola så avfattas, att intet annat
av vad som är av vikt för bedömande av förekommande
frågor må undanhållas offentligheten än sådant som
av tvingande militära skäl. måste hemlighållas.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 79 höft. (Nr 128.)
3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Marinförvaltningen.
§ 4-
(Rev. ber. pag. 152—155; uti. pag. 678—681.)
I § 1 under berättelsen angående marinförvaltningen hava revisorerna
omförmält, att å en i berättelsen intagen, efter marinförvaltningens
huvudbok för år 1914 upprättade tabell finnes en särskild titel, benämnd
»Krigsberedskapsåtgärder år 1914».
Revisorerna hava erinrat, hurusom det likabenämnda konto i
marinförvaltningens huvudbok, varur tabellens under berörda titel införda
sifferuppgifter hämtats, motsvarade för sjöförsvarets vidkommande den
särskilda huvudbok, arméförvaltningen låtit upprätta över den s. k. »Lantförsvarets
krigsfond».
Härefter hava revisorerna anfört:
»Den å titeln i fråga upptagna utgiftssumman 6,467,465 kronor
96 öre sammanfaller nära med det belopp av 6,106,277 kronor, som
1915 års riksdag på extra stat för år 1916 under femte huvudtiteln
anvisat till ersättande av de utav Kungl. Maj:t för bestridande av kostnader,
som avses i § 63 regeringsformen, under år 1914 förskjutna
medel. Då emellertid av för revisorerna tillgängliga handlingar syntes
framgå, att den nu berörda utgiftssumman icke innefattade samtliga
neutralitetskostnader för sjöförsvaret under år 1914, hava revisorerna
begärt att erhålla närmare uppgifter från marinförvaltningen angående
totalsumman och fördelningen å medelstitlar av samtliga dessa kostnader
under sagda år.»
På grund av de inkomna uppgifterna, vilka givit vid handen en
totalsumma för 1914 års neutralitetsutgifter för sjöförsvaret av 10,516,692
kronor 65 öre, hava revisorerna låtit upprätta vidstående tabeller.
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Tabell
19
över samtliga av marinförvaltningen under år 1914 gjorda utgifter för
tryggande av rikets neutralitet, att utgå av:
Naturaunderhåll åt personal
vid flottan ......
i Naturaunderhåll åt personal
vid kustartilleriet
Sjöbevilringens vapenövningar
samt beklädnad
och ersättning därför...
Kostnader enligt § 63 regeringsformen
(se efterföljande
tabell) .........
| Förskottsvis bestridda
kostnader för kol ......
Summa
Anslag
under
femte
huvud titeln -
Värn skatte medel -
De av Kungl. Maj:t för bestridande
av kostnader, som
avses i § 63 regeringsformen,
förskjutna medel, för
vilkas ersättande 1915 års
riksdag på extra stat för
år 1916 under femte huvudtiteln
anvisat 6,106,277
kronor, enligt marinförvaltningens
huvudbokredovisade
å
Kontot
»Krigsberedskapsåtgärder
år 1914»
Försträck nings konto -
Eljest
för skjutna medel -
Summa
989,876
359,934
1,797,402
10
6,106,276
1,263,203168
3,147,212 91
-| 6,106 276 ju
Tabell
1,263,20368
3,147,212
6,106,276
91
11
1,263,203 |68
10,516,692 65
över de i marinförvaltningens huvudbok å kontot »Krigsberedskapsåtgärder
år 1914» redovisade kostnader för tryggande av rikets
neutralitet under år 1914.
Utgifter till särskilda verk och inrättningar 5,400,542: 5 4.
Det belopp, varmed reservationsanslaget till
flottans övningar överskridits under år
1914 ................1............................................... 1,028,643: 8 6. 6,429,186:40.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Härifrån avgår:
Å kontot bokförda utgifter, som skulle
slagen till:
Kustartilleriets övningar .............................
Kustartilleribeväringens vapenövningar
samt beklädnad och ersättning därför
Enligt marinförvaltningens beslut den 13
april 1915 från följande anslag överförda
belopp, utgörande den ungefärliga merbelastning,
som skulle drabbat samma
anslag, därest krigsavlöningsreglementet
icke tillämpats:
Avlöning för flottans kårer och stater
utgå av an8,
874: 12.
17,036: 17.
152,000: —
Avlöning för kustartilleriets manskap...... 145,000: — 322,910: 2 9.
Summa 6,106,276: ii.
Revisorerna hava nu påpekat, att, såsom av den första av förestående
tabeller framginge, 1914 års neutralitetskostnader för sjöförsvaret
till ett belopp av icke mindre än 3,147,212 kronor 91 öre fått belasta
tre ordinarie anslag under femte huvudtiteln, vilka äro av förslagsanslags
natur, nämligen anslagen till »Naturaunderhåll åt personal vid flottan»
med 989,876 kronor 10 öre, »Naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet»
med 359,934 kronor 77 öre, och »Sjöbeväringens vapenövningar
samt beklädnad och ersättning därför» med 1,797,402 kronor 4 öre. Nu
omförmälda utgiftssummor hade påförts dessa förslagsanslag såsom överbetalningar
utöver de belopp, vartill anslagen i riksstaten för år 1914
uppförts.
Revisorerna hava härefter anfört:
»Då de utomordentliga medelsbehov, som under senare halvåret
1914 gjorde sig gällande, icke kunnat tagas i betraktande vid den av
1913 års riksdag verkställda beräkning av dessa förslagsanslag, och då
vid 1914 års senare riksdag på Kungl. Maj:ts framställning en särskild
kredit av intill 50,000,000 kronor blivit beviljad för upprätthållande av
rikets neutralitet, är det påtagligt att jämväl nu berörda utgifter bort
utgå av de medel, Kungl. Maj:t genom sagda kredit bemyndigats att
för ändamålet i fråga använda. Då det förfaringssätt, marinförvaltningen
härvid ansett sig böra tillämpa, varit ägnat att giva rum för en oriktig
föreställning om de under räkenskapsåret för ett visst statsändamål
havda kostnader, och då detsamma även i övrigt ur statsräkenskaps
-
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 21
och statsregleringssynpunkt synes kunna giva anledning till befogade
erinringar, hava revisorerna därå velat fästa riksdagens uppmärksamhet.))
I anledning av revisorernas sålunda gjorda uttalande har marinförvaltningen
i ett den 20 december 1915 avgivet utlåtande anfört
följande:
»Vad revisorerna sålunda anmärkt i fråga om bokförandet av
ovanberörda kostnader till sammanlagt belopp av 3,147,212 kronor 91
öre överensstämmer med marinförvaltningens uppfattning i ämnet.
Redan i skrivelse till statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
den 8 januari 1915 angående sjöförsvarets försättande på krigsfot
uttalade marinförvaltningen, bland annat, att kostnaderna för naturaunderhåll
åt personal vid flottan och kustartilleriet samt för sjöbeväringens
vapenövningar samt beklädnad och ersättning därför, i den mån dessa
kostnader översköte vederbörande anslags i riksstaten upptagna belopp,
enligt marin förvaltningens åsikt borde, enär anslagen vore beräknade
för normala förhållanden och de ökade kostnaderna torde föranledas
uteslutande av åtgärderna för sjöförsvarets försättande på krigsfot, utgå
av de medel, vilka Eders Kungl. Maj:t ägt använda för bestridande av
i § 63 regeringsformen avsedda kostnader.
I särskilda skrivelser till statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
och statsrådet och chefen för finansdepartementet den
13 april 1915 med anledning av en från den sistnämnde infordrad uppgift
rörande storleken av de utgifter för skyddandet av rikets neutralitet,
som gjorts under innevarande år eller beräknades komma att göras
under tiden till den 1 juli 1915 samt vore av beskaffenhet att icke böra
avföras å anslag av värnpliktsmedel eller andra i riksstaten upptagna
anslag, erinrade marinförvaltningen om nyssberörda i skrivelse den 8
januari 1915 gjorda uttalande, därvid ämbetsverket vidare anförde, att
något beslut om, av vilka medel merkostnaderna för år 1914 å de ifrågavarande
anslagen utöver anslagens i riksstaten upptagna belopp skulle
bestridas, såvitt ämbetsverket hade sig bekant, icke av Eders Kungl.
Maj:t meddelats, ävensom att ej heller, ämbetsverket veterligt, något
vore föreskrivet om, huru uti ifrågavarande hänseende med dylika merkostnader
för innevarande år skulle förfäras.
I underdånig skrivelse den 16 april 1915 angående uppskov med
avlämnandet av marinförvaltningens huvudbok för år 1914 m. in. anmälde
marinförvaltningen, att arbetet med huvudbokens avslutande hunnit så
långt, att överbetalningarna å förenämnda tre anslag kunde till siffran
nPPgiya8 samt att överbetalningarna utgjorde
22
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Utskottets
yttrande.
å anslaget till naturaunderhåll åt personal vid
flottan.........................................................-......................kronor
å anslaget till naturaunderhåll åt personal vid
kustartilleriet ...........................................................•_......... 9
å anslaget till sjöbeväringens vapenövningar
samt beklädnad och ersättning därför..................._
och hemställde marinförvaltningen under hänvisning till ämbetsverkets
uttalande i ovanberörda skrivelse den 8 januari 1915 om nådig föreskrift,
att utgifterna under år 1914 å anslagen till naturaunderhåll åt personal
vid flottan samt vid kustartilleriet ävensom å anslaget till sjöbeväringens
vapenövningar samt beklädnad och ersättning därför skulle, i den mån
samma utgifter överskrede nämnda särskilda anslags i riksstaten upptagna
belopp, få i marinförvaltningens huvudbok för år 1914 omföras
till kontot för utgifter för krigsberedskapen samt sålunda, i likhet med
övriga utgifter för krigsberedskapen, av ämbetsverket i sinom tid anmälas
till ersättande.
Enligt nådigt brev den 7 maj 1915 fann emellertid Eders Kungl.
Maj:t denna marinförvaltningens framställning ej föranleda någon Eders
Kungl. Majtts åtgärd. Vid sådant förhållande var marinförvaltningen
förhindrad att uti ifrågavarande avseende tillämpa annat förfaringssätt
än det mot vilket revisorerna riktat sin anmärkning.»
Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t genom beslut den
7 april 1916 bifallit en av marinförvaltningen gjord hemställan att följande
belopp från nedan angivna anslag, nämligen från anslaget till
naturaunderhåll åt personal vid flottan 861,124 kronor 99 öre, från anslaget
till naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet 113,830 kronor
92 öre, från anslaget till sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m.
326,908 kronor 50 öre samt från anslaget till kustartilleribeväringens
avlöning och beklädnad m. m. 359,279 kronor 62 öre måtte i marinförvaltningens
huvudbok för år 1915 få omföras till kontot för utgifter
för krigsberedskapen samt sålunda i likhet med övriga utgifter för krigsberedskapen
få av förvaltningen i sinom tid anmälas till ersättande.
Vid sådant förhållande har utskottet endast velat vad i ärendet
förekommit för riksdagen
989,876: to
359,934: 7 7
1,797,402: 04
omförmäla.
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
23
§ 5-
(Rev. ber. pag. 156—157; uti. pag. 685.)
I berättelsen angående marinförvaltningen hava revisorerna vidare
under § 5 anfört följande:
»Vid granskning av marinförvaltningens och därunder lydande myndigheters
räkenskaper för revisionsåret hava revisorerna funnit, att undertiden
för mobiliseringen vid Vaxholms kustartilleriregemente utbetalats
i hyra för bogserbåtar något över 223,000 kronor. I detta belopp ingår
hyra, förutom för bogserbåtar, jämväl för pråmar och andra transportfartyg.
Sålunda hava, såvitt av räkenskaperna kunnat inhämtas, för
ifrågavarande ändamål enbart till tre stora fartygsbolag utbetalts kronor
131,574: 59.
Då dessa kostnader i jämförelse med vad som i övrigt utbetalts
för samma ändamål synas anmärkningsvärt höga, hava revisorerna å
förhållandet velat fästa uppmärksamheten.»
Over denna anmärkning har marinförvaltningen infordrat yttrande
från kommendanten i Vaxholms fästning, vilket yttrande, då detsamma
betecknats såsom hemligt, blivit från finansdepartementet direkt till utskottet
överlämnat. Härjämte har marinförvaltningen i sitt ovanberörda
utlåtande, under omförmälan av berörda hemliga skrivelse, i övrigt erinrat,
att ämbetsverket icke haft någon som helst befattning med förhyrandet
av ifrågavarande materiel.
Utskottet har tagit del av innehållet i ovanberörda såsom hemlig
betecknade handling, och då utskottet funnit däri avgivna förklaring
fullt tillfredsställande, har utskottet endast velat sagda förhållande för
riksdagen
JJtskottets
yttrande.
anmäla.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
V etenskapsakademien.
§ 6.
(Rev. ber. pag. 396—397; uti. pag. 708—713.)
I § 1 under berättelsen angående vetenskapsakademien hava revisorerna
erinrat, hurusom för uppförande å ett till tomt för naturhistoriska
riksmuseet inköpt område vid Djurgårds-Frescati av nya byggnader för
museet i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet företedda, av
arkitekten A. Anderberg uppgjorda ritningar 1908 års riksdag dels medgivit,
att museets byggnadsfond finge i sin helhet användas, dels beslutat,
att ett belopp intill 990,000 kronor skulle av riksgäldskontoret förskottsvis
utbetalas, på sätt av Kungl. Maj:t bestämdes, för att återgäldas
i den mån staten tillhöriga, ännu osålda andelar av kvarteren Grönlandet
södra och Grönlandet norra i Stockholm ävensom statens _ byggnader
i samma kvarter bleve försålda och köpeskillingen därav mflote,
dels ock under åttonde huvudtiteln beviljat ett anslag å 567,184 kronor.
Av detta anslag anvisades sista delen av 1913 års riksdag. Byggnadsfondens
bidrag hade uppgått till 1,076,606 kronor. För ändamålet hade
sålunda sammanlagt disponerats 2,633,790 kronor.
Härefter hava revisorerna anfört följande: .
»Revisorerna hava besökt de numera färdiga nybyggnaderna, där
vid besöket uppställande av samlingarna pågick. Det betydande byggnadskomplexet
har ett synnerligen förmånligt läge och är av en värdig
och tilltalande arkitektur. Själva byggnadsarbetet syntes solitt och omsorgsfullt
utfört, dock att beträffande träarbetet anmärkningar i åtskilliga
avseenden kunde framställas. Till fönsterbågar, dörrfoder och dörrar,
paneler, ledstänger och mera dylikt hade i stor utsträckning tydligen
använts virke, som icke varit torrt, med det resultat, att sedan detsamma
numera torkat, i ett stort antal fall icke obetydliga springor
uppstått i fogarna. I synnerhet gjorde denna felaktighet sig gällande
beträffande fönstren, vilka så gott''som överallt företedde mycket störa
mellanrum mellan karmarna och fönsterbågarna. Vilken ogynnsam inverkan
på lokalernas uppvärmning detta förhållande skall medföra,
synes uppenbart. . ,
Mattorna voro på åtskilliga ställen mindre omsorgsfullt inpassade.
Vidare fäste revisorerna sin uppmärksamhet vid, att i de för det
vetenskapliga arbetet avsedda lokalerna inom de olika avdelningarna en
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
25
elektriska belysningen syntes olämpligt anordnad, i det att väggkontakter
vid fönstren i allmänhet saknades — särskilt gällde detta entomologiska
avdelningen .— och att förty vid arbetsbord, placerade vid dessa fönster,
dylik belysning icke kunde erhållas.
Slutligen iakttogo revisorerna, att en stor del av bottenvåningens
fönster, som voro helt oskyddade, lågo mycket nära marken. Då detta
förhållande synes innebära en viss fara för olovligt tillträde till samlingarna,
hava revisorerna velat framhålla, att åtgärder till denna faras
avlägsnande eller minskande torde böra vidtagas.»
I häröver avgivet utlåtande den 11 januari 1916 har överintendentsämbetet
anfört följande:
»Yad först angår den gjorda anmärkningen mot träarbetet är det
att märka att vid hållen slutbesiktning å byggnadsarbetena framställts
åtskilliga erinringar med föreskrift, att vissa felaktigheter skulle omedelbart
avhjälpas, men att med botande av andra skulle anstå till ansvarstidens
slut. Särskilt, vad rörer fönstren haAra besiktningsmännen ålagt
byggnadsentreprenören »att bågarna skola justeras överallt, där öppningen
mellan båge och karm överstiger fyra millimeter». Också har
under nästlidne års sommar entreprenören låtit justera åtskilligt snickeri
i enlighet med anvisningarna i det vid vederbörande syneförrättning förda
protokoll, och torde därjämte böra uppmärksammas, att ansvarstiden
för här ifrågavarande arbeten kontraktsenligt utgår först den 17 december
1917.
I fråga vidare om vad som påståtts om leveransen av linoleummattor
vill ämbetet framhålla, att denna leverans icke ännu blivit avslutad,
avsynad och godkänd och att först när de omnämnda, jämförelsevis
små felen, som icke äro för ämbetet obekanta, blivit avlägsnade —
vilket torde inom den närmaste framtiden komma att ske — leverantören
erhåller likvid.
Vidkommande häruppå anmärkningen mot den elektriska belysningen
må här papekas, att vetenskapsakademiens delegerade vid bygget
i fråga professorerna Chr. Aurivillius och Einar Lönnberg uti den 20
december nästlidne år dagtecknad skrivelse, som blivit hos ämbetet företedd,
förklarat, att det visserligen skulle hava varit förmånligt, om kontakter
funnits vid varje fönster vid entomologiska avdelningen liksom
ock pa eu del andra ställen i andra avdelningar, men att sådant icke
torde vara alldeles nödvändigt, åtminstone icke för närvarande. Under
bygg^dstiden har icke framförts någon fordran på ytterligare kontakter
i entomologiska avdelningen, utan har denna åstundan först nu framBihang
till riksdagens ''protokoll 1916. 6 sand. 79 höft. (Nr 128.) 4
26
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
kommit. De elektriska anordningarna hava utförts efter av vederbörande
godkända planer, varvid emellertid iakttagits det flertal tillägg och ändringar,
vilka av riksmuseets intendenter önskats under arbetstiden.
Beträffande slutligen ifrågaställt skydd för fönster och dörrar i
bottenvåningen har dylikt icke påfordrats i vidare mån, än att yrkande
gjorts därom, att galler måtte uppsättas för vissa ytterdörrar, vilket
också verkställts; något skydd uti ifrågavarande avseende har icke varit
upptaget i det av vetenskapsakademien på sin tid avgivna och för riksdagen
framlagda förslag till nytt naturhistoriskt riksmuseum.»
Vidare har förste intendenten vid naturhistoriska riksmuseet, professorn
E. Lönnberg i skrivelse den 5 januari 1916 i frågan anfört
följande:
»Statsrevisorernas anmärkningar hänföra sig till fyra olika saker.
Den första av dem rör den omständigheten, att »till fönsterbågar, dörrfoder
och dörrar, paneler, ledstänger och mera dylikt» —--»i stor
utsträckning tydligen använts virke som icke varit torrt, med det resultat,
att sedan detsamma numera torkat, i ett stort antal fall icke obetydliga
springor uppstått i fogarne». Dessa förhållanden ha av undertecknad
ingalunda varit obeaktade, utan har jag såväl skriftligen som muntligen
till kungl. överintendentsämbetet och dess kontrollant upprepade gånger
påpekat felaktigheterna särskilt rörande fönster och dörrar. Det har till
svar härå framhållits, att byggnadsentreprenören fortfarande är ansvarig
för trävirket. En provisorisk justering har också utförts, men denna
är långt ifrån tillfyllestgörande. Mycket stora springor finnas ännu på
många ställen vid fönsterna. Sådana av 5—6 millimeter bredd och däröver
ända till 10 millimeter äro ej ovanliga. Till följd av fönstrens
konstruktion, i det att själva fönsterbågen slår an mot en fals, och packning
finnes emellan, äro dock dessa springor ej av fullt så stor betydelse
för lokalernas uppvärmningsförhållanden, som vid första påseendet
kan tyckas, men de äro naturligtvis i mycket hög grad vanprydande
och giva intryck av vårdslöshet. Dörrarne förhålla sig på liknande
sätt. Det finnes dylika, som ej kunna stängas med dubbellåsens första
kolvslag, ehuru därvid kolven framskjuter omkring 15 millimeter. Dylika
felaktigheter äro ju synnerligen beklagliga, och även om de genom påläggning
etc. kunna avhjälpas, synes det, som om det bättre skulle ha
kunnat från början förebyggas genom effektivare kontroll.
Den andra anmärkningen från statsrevisorernas sida rör påläggningen
av korkmattor. Med avseende härpå bör likväl anföras, att vid
tiden för anmärkningens framställande mattorna ännu ej justerats. Detta
har emellertid sedan dess skett, och torde felen nu i huvudsakliga delar
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
27
avhjälpts, ehuru det skulle varit bättre, om på en del ställen mattornas
kanter genom anbringandet av lister fasthållits vid golvet. Dylika lister
ingingo dock ej i kontraktet med den firma, som utfört arbetet.
Den tredje anmärkningen hänför sig till det förhållandet, att på
vissa ställen, särskilt inom den entomologiska avdelningen, väggkontakter
för elektrisk belysning saknas vid fönstren. Med avseende härpå torde
kunna framhållas, att det nog skulle kunna ha varit önskvärt om flera
kontakter för belysning av arbetsplatser vid fönstren funnits, ej blott
inom den entomologiska avdelningen, men åtminstone för närvarande
torde ej föreligga något omedelbart behov i detta avseende.
Den fjärde anmärkningen har framställts rörande det faktum, att
en stor del av bottenvåningens fönster ligga helt nära marken och äro
helt oskyddade, vilket skulle kunna innebära en viss fara för att obehöriga
beredde sig olovligt tillträde till samlingarne. Utan tvivel skulle
det vara mycket värdefullt, om denna obestridliga fara för inbrott skulle
kunna avlägsnas genom vissa lämpliga försiktighetsåtgärders vidtagande.
I synnerhet torde dylika vara behövliga på byggnadernas baksida, men
även på ett flertal andra ställen. Det är emellertid ej alldeles så lätt
att omedelbart avgöra, huru lämpligast i detta fall bör förfaras. De
botaniska avdelningarnas intendenter hava för sin del framhållit såsom
mest önskvärt, att yttre galler anordnades på de hotade fönstren. På
huvudbyggnadens bottenvåning, särskilt dess baksida, förefaller det däremot
mig vara lämpligast att anbringa inre fönsterluckor ungefär på
samma sätt som redan skett i det nordligaste rummet i huvudbyggnadens
jordvåning. För att utföra dessa skyddsarbeten torde dock för
närvarande ej finnas medel tillgängliga.»
Vetenskapsakademien har i skrivelse den 12 januari 1916, med
överlämnande av professorn Lönnbergs ovannämnda yttrande, för egen
del särskilt framhållit önskvärdheten av att betryggande åtgärder vidtagas
till förhindrande av obehörigas tillträde till vissa lokaler i bottenvåningen.
Slutligen har Sveriges geologiska undersökning i skrivelse den 3
januari 1916 yttrat sig över de av revisorerna anmärkta förhållandena och
därvid anfört följande:
»De av riksdagens revisorer anmärkta bristfälligheterna beträffande
träarbetets utförande hava efter lokalernas avsynande gjort sig märkbara
även inom Sveriges geologiska undersöknings lokaler. Dörrfoder och
dörrar äro sålunda nu i betydande utsträckning sönderspruckna, mellan
dem hava uppstått så stora springor, att i vissa fall dörrarna icke längre
kunna låsas, och vid ogynnsam väderlek tränga köld och blåst in i
28
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Utskottets
yttrande.
rummen genom de ganska breda springor, som uppstått mellan fönsterbågarna
och karmarna.
I fråga om mattorna hava inom geologiska undersökningens lokaler
först nyligen de slutliga justeringsarbetena blivit utförda, och är det
anledning hoppas, att de av oss tidigare anmärkta felaktigheterna därvid
skola hava blivit effektivt avhjälpta.
Beträffande anordningen av den elektriska belysningen vill geologiska
undersökningen framhålla, att inom dess lokaler visserligen icke
den av riksdagens revisorer speciellt framhållna bristfälligheten (eller
att väggkontakter saknas vid fönstren i arbetsrummen) förefinnes, men
att i stället därstädes, såsom undersökningen förut framhållit för kungl.
överintendentsämbetet, korridorbelysningen är otillfredsställande anordnad,
i det att man icke genom att skrtiva på en enda knapp i varje våning
kan belysa och släcka utefter hela de långa och mörka korridorerna.
Utom andra olägenheter medför den nuvarande anordningen, att lågor
måste hållas tända under längre tider, än fallet skulle vara, om de av
undersökningen föreslagna förbättringarna blivit vidtagna.
Vad slutligen beträffar det anmärkta förhållandet, att en del av
källarvåningens fönster ligga så nära marken, att de kunna medgiva ett
olovligt tillträde till samlingarna, får geologiska undersökningen vitsorda,
att samma förhållande gäller även beträffande dess lokal, samt att nödiga
skyddsanordningar synas böra vidtagas i detta hänseende.))
I betraktande av de betydande byggnader, som med avsevärda
bidrag från statens sida uppförts för naturhistoriska riksmuseet, anser
sig utskottet kunna förvänta, att de av revisorerna anmärkta bristfälligheterna
avhjälpas ävensom att eventuella andra felaktigheter, som må
vidlåda ifrågavarande byggnadsarbete, varda noggrant beaktade, innan
ansvarstiden för ifrågavarande arbeten kontraktsenligt utgår. Under
uttalande härav har utskottet velat vad i ärendet förekommit för
riksdagen
omförmäla.
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
29
Järnvägsstyrelsen.
§ 7.
(Rev. ber. pag. 565—569; uti. pag. 728—732.)
* § 8 ,av Sln berättelse angående järnvägsstyrelsen hava revisorerna
till en början erinrat, hurusom i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet 1912 års riksdag, under visst förbehåll om upplåtelse av
mark m. m., beslutat dels att fortsätta arbetet med den av 1910 års
riksdag beslutade utläggningen av ytterligare ett järnvägsspår mellan
Konmnge och Järna och därvid framdraga banan över Södertälje kanal
pa bro av 26 meters fri höjd med rörlig öppning (klaff) söder om nuvarande
jarnvagsovergången samt anordna station å Näset, dels att utlägga
bispar till Södertälje stad och ombygga stationen därstädes, allt i
huvudsaklig överensstämmelse med den s. k. Södertäljekommissionens
forskg och för en beräknad kostnad av 5,074,200 kronor, däri Oberäknad
viss kostnad för norra Södermanlands järnvägs anslutnino- till
stationen å Näset. För år 1913 beviljade 1912 års riksdag för ändamalet
ett anslag av 2,900,000 kronor; och hade riksdagen 1913 och
1914 anvisat återstående 2,174,200 kronor.
Såsom revisorerna vidare erinrat, har utförandet av ombyggnaden
av statsbanan mellan Rönninge och den punkt söder om Ström, där det
av 1912 åis riksdag beslutade dubbelspårets sträckning sammanfölle med
l-m iUtVar-an^e statsbanelinjen, av Kungl. Maj:t uppdragits åt en särskud
kommission, som i såväl tekniskt som ekonomiskt avseende omländerhade
arbetena i fråga. Enligt överenskommelse mellan kommissionen
och järnvägsstyrelsen hade genom styrelsens försorg utförts ombyggnadsarbetena
å Rönninge station och Igelsta hållplats ävensom å
linjen mellan dessa punkter, dock med undantag för tunnelanlägernngarna
mellan dessa båda platser, vissa väganläggningar m. m.
i -^®v^BOrerna kava vidare meddelat, att de besett de mellan Rönninge
och härom samt för Södertälje nya station utförda anläggningarna; anarbetets
fortskridande intill tiden för besöket (den 22 november
915) hava revisorerna meddelat följande dem lämnade uppgifter:
30
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
»I. Bandelen Rönninge—Igelsta.
Anläggningarna vid Rönninge station voro i det närmaste fäidiga.
Å linjen mellan Rönninge och Igelsta återstodo endast smärre kompletteringsårbeten
samt väganläggningar. Den nya linjen har öppnats för
allmän trafik den 8 nästlidne oktober.
II. Bandelen Igelsta—Ström.
Vad först angår terrasseringsarbetena, så återstod i huvudsak, att
— frånräknat förutsedda sjunkningar — utfylla cirka 70,000 kubikmeter
i bankarna. Fyllnadsmassorna hämtas ur kanalbankarna mellan Maren
och Saltsjön för fullföljande av den av riksdagen år 1913 beslutade utvidgningen
av Södertälje kanal a nyss angivna sträcka. Närmare o00,000
kubikmeter av de till omkring 700,000 kubikmeter uppskattade massorna
hade hittills uttagits.
I tunneln vid Ström återstodo vissa rensmngsarbeten samt uppförande
av förstärknings valv.
Vägportar och kulvertar voro i huvudsak färdiga. Landfästena
för bron över Södertälje kanal voro uppförda. För det norra pelarstödet
var schaktningen färdig samt pålasta nedsänkt. Järnöverbyggnaden
var under tillverkning. Vid bro över kanal vid Ström är underbyggnaden
färdig. Av järnöverbyggnaden var en del färdig att monteras
och återstoden under tillverkning.
Beträffande överbyggnaden återstodo rälsläggning och groning a
hela sträckan utom å Näsets station, där arbetena delvis utförts.
För förbindelsespåret Näset—Södertälje återstodo vissa putsmngsoch
kompletteringsarbeten ävensom rälsläggning och grisning.
Förbindelsespåret Näset—Uthamnsspåret var färdigt utom i avseende
å putsnings- och kompletteringsarbeten.
Vid Näsets station var terrasseringsarbetet färdigt, med undantagav
putsning och matjordsbeklädnad. Grusning och rälsläggning hade
utförts till omkring två tredjedelar. Grundgrävning för stationshuset
var påbörjad. .
För Södertälje station var omkring en tredjedel av jordschaktnmgen
utförd. Grundläggning för vändskiva och lokstall var slutförd. Lastkajen
var färdig, likaså stödjemuren utefter kajgatan till större delen.
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 31
För Norra Södermanlands järnväg hade av terrasseringsarbetena
bergsprängning och jordschaktning utförts till omkring tre fjärdedelar,
hör vägporten till landsvägen var underbyggnaden färdig.
Angående tiden för arbetenas färdigställande hava revisorerna från
byggnadskommissionens arbetschef erfarit följande.
»Enligt entreprenadkontrakt av den 11 oktober 1912 skulle arbetet
så bedrivas, att banan kunde öppnas för allmän trafik senast den 1 september
1915. Entreprenadsumman var 2,033,286 kronor.
Genom tilläggskontraktet av den 9 juni 1913, som jämväl omfattar
kanalleden Maren—Saltsjön, Södertälje station och omläggning av
Norra Södermanlands järnvägs huvudspår, vilka icke ingingo i den ursprungliga
entreprenaden, ökades kontraktets omfattning, så att det därefter
omfattar en kostnadssumma av cirka 3,000,000 kronor emot förenämnda
cirka 2,033,000 kronor.
Härvid fastställdes tiderna för arbetets färdigställande sålunda:
att huvudlinjen, förbindelsespåret Näset—Södertälje, Norra Södermanlands
järnvägsspår samt den del av Södertälje station, som är belägen
norr om landsvägsbron till Värdsholmen, skulle vara färdiga att
•öppnas för allmän trafik den 1 juni 1916, och
den del av Södertälje station, som är belägen söder om samma
bro senast fyra månader efter den tid, då det gamla förbindelsespåret
mellan Saltskogs station och Södertälje upphör att trafikeras. Kanalen
skulle vara färdig senast den 1 maj 1917.
Sommaren 1914 låg emellertid arbetet under sex månader nere
till följd av strejk och då enligt kontraktet entreprenören på grund
härav äger rätt till motsvarande förlängning i arbetstiden, framflyttas
tidpunkten då arbetet kontraktsenligt skall vara färdigt:
för järnvägsanläggningen utom Södertälje station till den 1 december
1916 och
för kanalen till den 1 november 1917.
Vid grundläggningen för bron över Södertälje kanal har det visat
sig att under det befintliga, vid undersökningarna anträffade rullstenslagret
finnes grus och sand, varför grundläggningen icke såsom i planen
förutsatts ansetts kunna utföras direkt på naturliga botten utan har
grundpålning beslutats, varigenom givitvis längre tid åtgår för underbyggnadens
färdigställande. Denna torde emellertid kunna vara färdig
omkring 1 juni eller 1 juli 1916.
Järnöverbyggnaden utföres icke av entreprenören för järnvägsanläggningen
utan av Motala Verkstads Nya Aktiebolag, som i kontraktet
angående tillverkningen betingat sig för järnöverbyggnadens
32
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
uppsättande en tid av nio månader från den tidpunkt, då underbyggnaden
är färdig.
Denna brobyggnad, som är bestämmande för tidpunkten för bansträckans
öppnande för trafik, beräknas sålanda kunna slutföras till
sommaren 1917.
En omständighet, som inverkar på arbetets bedrivande, är även
att den i nådigt brev den 28 november 1912 till landshövdingen m. m.
friherre G. Lagerbring omförmälda överenskommelsen med Norra Södermanlands
järnväg, vartill förslag skulle av kungl. järnvägsstyrelsen upprättas,
snarast kommer till stånd. Att sådan överenskommelse ännu ej
träffats inverkar nämligen i hög grad menligt på arbetets bedrivande.
Så har å Södertälje station arbetet kunnat bedrivas endast i ringa
utsträckning, enär för utförande av den av Kungl. Maj:t fastställda
stationsplanen erfordrades
dels mark tillhörande Nr. SI. J:s AB.,
dels förändringar av Nr. Sb J:s spår och har järnvägsaktiebolaget
icke medgivit byggnadskommissionen rätt att disponera erforderlig mark
eller vidtaga spårförändringar, så länge nämnda överenskommelse icke
träffats. Tidpunkten för färdigställande av Södertälje station är sålunda
beroende därav. Även arbetena på Näsets station beröras av överenskommelsen,
enär det vid förda underhandlingar mellan kungl. järnvägsstyrelsen
och Nr. Sb J. bl. a. ifrågasatts att Nr. Sb J. skulle få sin
slutpunkt vid näset i stället för vid Södertälje. Sålunda kunna planer
för vattentagningsanordningar, växel- och signalsäkerhetsanläggningar
o. d. icke utarbetas.
Beräknad förbindelse under byggnadstiden mellan Nr. Sb J:s uthamnsspår
och järnvägsanläggningen har icke kunnat åstadkommas och
ifrågasättas kan, huruvida byggnadskommissionen formellt varit berättigad
att ens låta utföra anläggandet av Nr. Sb J:s huvudspår till Näset, I
Kungl. Maj:ts nådiga resolution den 28 november 1912 har nämligen
Nr. Sb J:s sträckning fastställts under förutsättning att överenskommelse
träffas mellan kungl. järnvägsstyrelsen och Nr. Sb J. angående detsammas
inledande å Näsets station.
Av vad ovan framgår skulle sålunda, under förutsättning att överenskommelse
med Nr. Sb J. snarast träffas samt att inga oförutsedda
hinder, strejk, force majeur eller dylikt inträffa, järnvägen kunna för
allmän trafik öppnas i medio av år 1917.»
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 33
Beträffande ifrågavarande järnvägsbyggnad hava revisorerna vidare
erinrat därom, att uti Kungl. Maj:ts proposition till 1913 års riksdag
angavs, att, enligt det upprättade entreprenadkontraktet, det ålåge entreprenöien
att bedriva arbetet så, att banan efter vederbörlig besiktning
kunde öppnas för allmän trafik före den 1 september 1915.
Revisorerna hava härefter anfört följande:
»Enligt vad ovan relaterats kommer emellertid denna tidpunkt att
framflyttas högst väsentligt eller till tidigast sommaren 1917. Utan att
närmare ingå på en prövning av, huruvida ovan angivna förhållanden
äro av sådan beskaffenhet, att de bort medföra eu så lång'' förskjutning''
av tiden för arbetets färdigställande, vilja revisorerna dock framhålla att
de vid granskningen av förevarande fråga funnit ett ytterligare stöd för
riktigheten av de uttalanden, som gjordes av 1913 års revisorer (sid.
531) »att det för framtiden torde vara fördelaktigast, om utförandet av
åtminstone alla större järnvägsbyggnader uppdrages åt järnvägsstyrelsen,
utan anlitande av. generalentreprenad». — l)en splittring av arbetenas
utförande, som blivit en följd därav, att dessa omhänderhavas av dels
en särskild byggnadskommission, dels järnvägsstyrelsen och dels entreprenören
torde med all sannolikhet kunna angivas såsom en icke oväsentligen
bidragande orsak till tidsutdräkt och försvårande av arbetets
ledning.
Revisorerna vilja slutligen uttala önskvärdheten av att de arbeten,
vilkas fullbordande äro beroende på kommissionens eller järnvägsstyrelsens
åtgöranden, måtte i möjligaste män påskyndas, detta särskilt med
hänsyn till de stora fördelar för trafikens rationella bedrivande, som ett
snart färdigställande av dubbelspåret ifråga oavvisligen måste anses
innebära.»
I anledning av vad revisorerna sålunda anfört har järnvägsstyrelsen
i utlåtande den 19 januari 1916 anfört följande:
*’Medo anledning av vad statsrevisorerna anfört angående arbetena
å dubbelspåret Rönninge—Ström vill styrelsen till en början anföra
följande i anslutning till de meddelanden, revisorerna lämnat om de
pågående arbetena, de uppgivna anledningarna till arbetenas försenande
m. in.
1. Bo. n delen JRönninge—Igelsta.
De arbeten å denna handel, som utförts genom styrelsens försorg,
hava bedrivits med hänsyn till att de borde vara färdiga minst lika
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 79 höft. (Nr 128.) 5
34
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
tidigt som de av byggnadskommissionen verkställda tunnelsprängningarna
å samma handel, vilket även blev fallet. Sedan styrelsen hos kommissionen
utverkat, att styrelsen finge övertaga det nya dubbelspåret å
ifrågavarande handel oberoende av den tid, då arbetena å bandelen
Igelsta—Ström kunde bliva färdiga, blev också det nya dubbelspåret
Rönninge—Igelsta taget i bruk för den allmänna trafiken genast efter
det att kommissionens arbeten å sistnämnda handel blivit färdiga eller
vid samma tidpunkt, som ursprungligen förutsattes för dubbelspårsbyggnadens
färdigställande, nämligen samtidigt med färdigställandet av
statsbanan Järna—Norrköping.
II. Bandelen Igelsta—Ström.
Angående tiderna för arbetenas färdigställande hava revisorerna
enligt uppgift erhållit en del upplysningar av byggnadskommissionens
arbetschef, varvid bland annat framhållits vissa skäl för arbetenas försenande,
och vill styrelsen härom anföra följande.
Styrelsen finner det med hänsyn till dubbelspårets betydelse för
trafikens skötsel vid upploppet till Stockholm beklagligt, att tiden för
färdigställande av huvudbanan samt Näsets bangård behövt framflyttas
så mycket som nio månader på grund av de enligt tilläggskontraktet
av den 9 juni 1913 tillkomna arbetena; en förlängning av arbetstiden,
beträffande vilken styrelsen ej haft tillfälle att yttra sig. Åven om
dubbelspåret, såsom ovan anförts, färdigställts för bandelen Rönninge—
Igelsta så att numera endast sträckan Igelsta—Ström är enkelspårig,
måste det dock tydligtvis verka synnerligen försvårande vid tidtabellers
upprättande samt vid varje trafikrubbning hämmande på tågledningen
och tåggången, då på ett enda ställe, även om detta gäller en relativt
kort sträcka, trafiken i båda riktningarna skall behöva trängas ihop
och bliva beroende den ena av den andra.
Förhållandena göras ännu svårare därav att på den avstrypande
enkelspåriga sträckan ligger även Saltskogs station med dess synnerligen
riskabla och otillräckliga trafikeringsmöjligheter.
Mot det gjorda påståendet, att arbetenas utförande i hög grad blivit
hindrat därigenom, att den av Kungl. Maj:t anbefallda överenskommelsen
med Norra Södermanlands järnvägsaktiebolag angående bolagsbanans
inledande till Näset — vilken överenskommelse skulle träffas mellan järnvägsstyrelsen
och bolaget — ännu icke blivit ingången, måste styrelsen
inlägga en bestämd gensaga. Sedan underhandlingarna med bolaget
avancerat så långt, att meningsskiljaktigheter icke rådde mellan styrelsen
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 35
och bolaget angående de tekniska anordningarna å Näsets bangård eller
sättet, för den enskilda banans inledande dit, samt styrelsen av bolaget
erhållit skriftlig bekräftelse därpå, meddelade styrelsen till kommissionen
i skrivelse redan den 24 juli 1914, att bolaget förklarat sig icke hava
något att erinra mot dessa anordningar. Något hinder i detta avseende
lör kommissionen att därefter bedriva dessa, för övrigt då redan till
stor del utförda arbeten på sådant sätt, att de kunnat vara färdiga vid
den i det första kontraktet stipulerade tiden, 1 september 1915, med
erforderlig sex månaders förlängning på grund av den strejk, som
pågått, har styrelsen icke kunnat finna, så mycket mera som planen
för Näsets bangård redan då var av Eders Kung! Maj:t fastställd.
Såsom ytterligare skäl för att arbetena å Näsets bangård hindrades
därav att förut omtalade överenskommelse med bolaget icke vore träffad
har anförts, att vid underhandlingarna mellan styrelsen och bolaget
skulle ifrågasättas, att bolagets järnväg måtte få sin slutpunkt vid Näset
i stället för vid Södertälje. Det äger sin riktighet, att bolaget föreslagit
detta, men, då det aldrig varit ifrågasatt, att detta skulle medföra någon
ändring av de för Näset och Södertälje fastställda stationsplanerna, anser
styrelsen anledning icke hava funnits för kommissionen, som icke gjort
någon iörfragan hos styrelsen i detta avseende, att icke bedriva arbetena
å Näsets bangård med ledning av styrelsens uppgift i den förut nämnda
skrivelsen den 24 juli 1914 till kommissionen, att anordningarna å Näsets
bangård i tekniskt hänseende av bolaget godtagits.
.Vidkommande aibetena med Södertälje stations ombyggnad bär
uppgivits, att dessa icke kunnat bedrivas på grund av att bolaget icke
medgivit byggnadskommissionen rätt att disponera erforderlig mark eller
vidtaga spårförändringar, så länge nämnda överenskommelse icke träffats.
Styrelsen har emellertid anledning antaga, att det formella hindret för
arbetenas igångsättande på denna punkt skulle kunnat undanröjas efter
närmare samråd med bolagsledningen om denna detalj.
Beträffande arbetena med växel- och signalsäkerhetsanläggningarna
både enligt styrelsens förmenande åtgärder kunnat omedelbart vidtagas
for upprättande, av planer för desamma, efter det styrelsen, som ovan
sagts, den 2.4 juli 1914 meddelat kommissionen, att bolaget icke hade
något att erinra mot de tekniska anordningarna å förslaget till Näsets
bangård. Först efter det att styrelsen i skrivelse till kommissionen
den 23 juni 1915 påpekat angelägenheten av att förslag till växel- och
signalsäkerhetsanläggningarna snarast upprättades, enär sådana anläggningars
planläggning och utförande toge lång tid, har kommissionen
genom skrivelse till styrelsen den 11 augusti 1915 anhållit, att ifråga
-
36
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
varande förslag måtte upprättas genom styrelsens försorg och till kommissionen
överlämnas. Styrelsen igångsatte omedelbart arbetena med
dessa förslag, vilka under närmaste tid komma att till kommissionen
överlämnas.
Slutligen bar angivits, tydligen även detta såsom skäl för arbetenas
försenande, att beräknad förbindelse under byggnadstiden mellan Norra
Södermanlands järnvägs uthamnsspår och järnvägsanläggningen icke
kunnat åstadkommas. Arbetena med utfyllning av banken för spåret påbörjades
dock av entreprenören, Nordiska järnvägsbyggnadsaktiebolaget,
redan 1913 och borde av honom hava kunnat fullbordas samma år, om
arbetena bedrivits utan avbrott. Förbindelsen hade då kunnat vara färdig
åtminstone i början av år 1914. Att något binder icke mött från
bolagets sida torde framgå av följande:
Den 3 december 1914 begärde entreprenören bos bolaget dels att
i enlighet med ett av entreprenören upprättat förslag få inlägga en
växel i bolagets uthamnsspår i och för förbindelses åstadkommande
mellan detta spår och sidospåret upp till Näsets station, dels om tillstånd
att med egen materiel trafikera bolagets uthamnsspår mot det
att entreprenören bland annat bekostade anordningarnå ävensom växelns
bevakning.
Den 18 sistnämnda månad meddelade bolaget, att bolaget hos
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning om att få, på av
entreprenören begärt sätt, inlägga växeln. Bolaget kunde dock ej medgiva
entreprenören rätt att trafikera uthamnsspåret med egen materiel,
men åtog sig att ombesörja denna trafik mot vanlig avgift per vagn
mellan Södertälje och ifrågavarande växel.
Den 23 januari 1915 meddelade bolaget entreprenören, att vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen medgivit (den 24 december 1914) växelns
inläggande samt att vederbörande distriktschef lämnat ett par kompletterande
mindre föreskrifter. Självfallet borde alla kostnader för
anläggningen drabba entreprenören.
Styrelsen, som funnit de lämnade föreskrifterna för anordningen
så enkla och billiga, som gärna kan ifrågasättas, har emellertid erfarit,
att entreprenören icke begagnat sig av omtalade tillstånd. Enligt styrelsens
förmenande kunde således denna förbindelse hava åstadkommits för
åtminstone ett och ett halvt år sedan.
Vad slutligen angår statsrevisorernas uttalande dels angående
lämpligheten av, att för framtiden åtminstone alla större järnvägsbyggnader
utföras av styrelsen utan anlitande av generalentreprenad
dels om sannolikheten av, att splittringen av arbetenas utförande mellan
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
37
byggnadskonst issionen, entreprenören och järnvägsstyrelsen icke oväsentligt
bidragit till tidsutdräkt och försvårande av arbetets ledning, kan
styrelsen så mycket hellre biträda berörda uttalande som styrelsen vid
upprepade tillfällen själv uttalat enahanda åsikter och senast framhållit
detta i sin underdåniga skrivelse den 24 februari 1915 med anledning
av i båda kamrarna vid 1915 års riksdag väckta motioner av respektive
C. G. Ekman i första kammaren och A. Ekman i andra kammaren
angående ledningen av och tillsynen å statens järnvägs- och vattenfallsbyggnader.
Slutligen vill styrelsen, som för sin del fullbordat de delar av
arbetena, som det påkommit styrelsen att verkställa, instämma i statsrevisorernas
uttalande angående önskvärdheten av att ifrågavarande
dubbelspårsarbete i möjligaste män påskyndas.»
Utskottet har velat uttala sin anslutning till de av revisorerna
gjorda erinringarna, varvid utskottet ej kunnat undgå att finna det i
hög grad anmärkningsvärt, att en så avsevärd tid tagits i anspråk för
utförande av ifrågavarande dubbelspårsarbete. Under framhållande av
önskvärdheten av att förevarande arbete i möjligaste män påskyndas,
har utskottet velat vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
Redovisningen av vissa riksstatsanslag ni. ni.
§ 8.
(Rev. ber. pag. 620—624; uti. pag. 739—741.)
( lider ovanstående rubrik hava revisorerna anfört följande:
»Det sätt, på vilket rikshuvudboken redovisar riksstatens anslag till
utgifter för kapitalökning, i vad dessa angå statens affärsverksamhet
och utlåningsfonder, har givit revisorerna anledning att lästa riksdagens
uppmärksamhet å vissa förhållanden belräffande riksstatsanslagens behandling,
i vilka ändring synes påkallad.
Vad först angår de kapitalökningsanslag, vilka skola bestridas med
lånemedel, tillämpas i rikshuvudboken det förfaringssättet, att belopp,
som ej under budgetåret lyftats hos riksgäldskontoret, föres såsom utgift
Utskottets
yttrande.
38
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
för vederbörande anslag till inkomsttiteln »lånemedel». I den mån från
föregående år besparade belopp å ifrågavarande anslag behöva tagas i
anspråk under räkenskapsåret uppföras de använda beloppen såsom inkomster
på respektive anslag från sagda inkomsttitel. Härav följer, att
i fråga om anslag, varå blott en del av den hos riksgäldskontoret innestående
behållningen lyftes under budgetåret, rikshuvudbokens siffror ej
giva uttryck för hela det belopp, som hos verket innestår vid årets
början respektive slut. Och behållningar å äldre anslag, vilka ej återfinnas
i räkenskapsårets riksstat, komrne ej alls till synes i riksliuvudboken,
därest ej behållningen till någon del lyftats hos riksgäldskontoret
under räkenskapsåret.
Beträffande åter de kapitalökningsans]ag, vilka äro avsedda att
täckas med andra statsinkomster än lånemedel, avföras anslagsbeloppen i
sin helhet såsom direkta utgifter för anslagen, även i fall, då vederbörande
förvaltande verk icke till fullo uttagit anslagsbeloppen från
statskontoret. Samtidigt som sålunda å anslagstiteln avförts hela det
anvisade beloppet, har detsamma gottskrivits vederbörande affärs- eller
utlåningsfond. Detta förfaringssätt har, enligt vad revisorerna inhämtat,
sin grund i den uppfattningen, att behållningar å förevarande anslag
icke böra betraktas såsom reservationer.
För ett närmare bedömande av spörsmålet på vad sätt i rikshuvudbokens
budgetredovisning skall kunna erhållas bättre uttryck för
nu omhandlade anslags verkliga ställning, torde frågan om dessa anslags
natur i avseende å dispositionsrätten över uppkommande besparingar
böra belysas.
Vidkommande de å riksgäldskontoret anvisade kapitalökningsanslagen
vilja revisorerna erinra därom, att till och med år 1912 i det
för riksgäldskontoret upprättade reglementet årligen upprepas de av
tidigare riksdagar fattade särskilda beslut angående å lånemedel anvisade
anslag, vilka vid tiden för reglementets utfärdande ännu ej av riksgäldskontoret
utbetalats. Vid den ändrade uppställning av reglementet,
som genomfördes av 1913 års riksdag, vidtogs den förenkling i förevarande
hänseende, att i en summa angavs det belopp, som på grund
av riksdagens t. o. m. år 1912 fattade beslut återstod att upplåna för
i reglementet angivna ändamål. Till grund för reglementenas nu berörda
bestämmelser ligger otvivelaktigt den uppfattningen, att hos riksgäldskontoret
olyftade belopp å anslag, som skola täckas av lånemedel,
stå till disposition även efter budgetårets utgång.
Emellertid lärer det av flera skäl icke låta sig göra att utan vidare
i rikshuvudboken uppföra de hos riksgäldskontoret innestående beloppen
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 39
å lånemedelsanslagen såsom reservationer å respektive anslag. I anslutning
till vad redan tillämpats synes i stället det förfarandet kunna användas,
att för varje å lånemedel anvisat anslag hela det hos riksgäldskontoret
innestående beloppet i rikshuvudboken upptages såsom inkomst
för anslaget från lånemedelstiteln och att vad som återstår olyftat av
anslaget vid budgetårets utgång upptages såsom utgift för anslaget till
samma inkomsttitel.
Vad sedan angår frågan, huru de kapitalökningsanslag för statens
affärsverksamhet och utlåningsfonder, vilka skola utgå av andra statsinkomstei
än lånemedel, böra behandlas i avseende å uppkommande besparingar,
är till en början att märka, att under den tid, de extra
ordinaiie anslagen utbetalades från riksgäldskontor^ i reglementet för
sagda kontor fanns infört ett allmänt stadgande beträffande nämnda
anslags utbetalning, att vad som av ett anslaget belopp under ett år
icke blivit från riksgäldskontoret uttaget eller behövt användas, finge,
där ej annorlunda blivit särskilt föreskrivet, under ett följande år disponeras
och utbekommas. Enligt samma stadgande finge de besparingar,
som å anslagen för varje särskilt föremål kunde uppkomma, icke i
annat fall, än där sådant uttryckligen medgivits, till andra behov
disponeras utan borde oavkortade reserveras till kommande riksdags
disposition.
Sedan de extra anslagen vid riksdagarna 1868 och 1873 i huvudsak
överflyttats till riksstaten, att utbetalas från statskontoret, hava
dessa anslag utan att uttrycklig bestämmelse därom blivit meddelad —
behandlats i anslutning till vad tidigare varit förhållandet på grund av
nyss anförda stadgande. Anslagen hava sålunda, om de ej uttryckligen
angivits äga annan natur, betraktats såsom reservationsanslag. Därest
det med sådant anslag avsedda ändamålet blivit fyllt, utan att anslagsbeloppet
i sin helhet åtgått, har Kungl. Maj:t efter anmälan från statskontoiet
beslutat om besparingens överförande till fonden för reserverade
medel, lespektive, efter år 1911, statsverkets kassafond. På samma sätt
som de extra anslagen behandlades intill nämnda år anslagen »utom
huvudtitlarna».
Då genom den vid 1911 års riksdag genomförda förändringen av
riksstatens uppställning en särskild utgiftsgrupp »utgifter för kapitalökning®
uppfördes^ i riksstaten, kommo anslagen till statens affärsdrivande
verk och utlåningsfonder att ställas utanför indelningen i ordinarie
och extra anslag. Detta förhållande har tydligen åstadkommit viss
osäkerhet i fråga om behandlingen av uppkommande behållningar å
ifrågavarande anslag.
40
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Till det statsrådsprotokoll i finansärenden den 30 december 1910,
varuti principerna för budgetreformen utvecklades, yttrade föredragande
departementschefen, att, därest överskott uppstode å ett kapitalökningsanslag,
som icke vore avsett att täckas av lånemedel, detsamma borde
överföras till fonden för reserverade medel eller den fond, som kunde
komma att ersätta denna (statsverkets kassafond).
Enligt revisorernas uppfattning kan emellertid något verkligt
överskott å ett kapitalökningsanslag ej anses förefinnas, förrän det med
anslaget avsedda ändamålet blivit uppfyllt. Intill dess så skett, lärer
intet hinder föreligga att, i enlighet med vad förhållandet var under
den tid, anslag av ifrågavarande slag anvisades å extra stat eller utom
huvudtitlarna, det belopp, som vid budgetårets utgång icke lyftats hos
statskontoret, behandlas såsom reservation. Visserligen lärer det ej
låta sig göra att i budgetredovisningen erhålla uttryck för det belopp
av ett anvisat anslag, som av vederbörande verk lyftats men som ej
vid budgetårets slut ännu blivit använt, detta på den grund att medel,
som av statskontoret för ifrågavarande ändamål utbetalas, skola tillföias
vederbörande affärs- eller utlånings fond. Men därest — såsom sig bordet
fondförvaltande verket icke under budgetåret uttager större anslagsbelopp
än som av behovet verkligen påkallas, bör den hos statskontoret
kvarstående reservationen giva ett närmelsevis riktigt uttryck för vad
av det beviljade anslaget, som vid budgetårets slut kvarstår oanvänt.
Revisorerna hava i detta sammanhang icke förbisett, att-skäl kan
förefinnas att bland anslagen till kapitalökning framdeles gorå viss åtskillnad
i avseende å dispositionen av uppkommande besparingar. Vissa
av dessa anslag kunna nämligen vara av den natur, att typen reservationsanslag
ej kan anses för dem berättigad. Men detta gäller i än
högre grad beträffande de extra anslagen för verkliga utgifter.
Med anledning av att riksdagens år 1910 församlade revisorer i
den av dem angivna berättelsen på anförda skäl ifrågasatt, huruvida
icke föreskrift borde meddelas om behandlingen av möjligen förefintliga
behållningar å extra ordinarie anslag, så att dessa behållningar icke
onödigtvis komme att kvarstå såsom reservationer, anförde statskontor
i infordrat utlåtande bland annat:
»De extra ordinarie anslagen kunna antingen avse viss verksamhet
under visst år eller ock vara anvisade för utförande av något företag eller
41
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
något arbete utan att utförandet nödvändigt behöver vara förlagt eller
begränsat till något visst år. I bägge fallen böra befintliga besparingar
å anslagen återföras till riksdagens disposition, så snart det blivit utrett,
att inga utgifter för den ifrågavarande verksamheten återstå att bestrida.
Emellertid har det i vissa fall visat sig svårt att bedöma, huruvida ett extra
ordinarie anslag är att hänföra till det ena eller det andra slaget, eller,
med andra ord, om det kan användas för utgifter, som avse tid efter
budgetårets utgång eller icke.
Såväl för vinnande av det i statsrevisorernas ifrågavarande framställning
åsyftade målet som ock ur andra synpunkter torde det därför
vara synnerligen önskligt att all anledning till tvekan i förenämnda
hänseende bleve undanröjd, vilket måhända lämpligast kunde ske därigenom,
att redan i sammanhang med riksstatens fastställande en bestämd
åtskillnad gjordes mellan de bägge ifrågavarande slagen av extra anslag,
till exempel så att de anslag, som ej avses att vara bundna vid ett
visst^ år, betecknas såsom reservationsanslag, och de övriga, i den mån
de ej utgöra förslagsanslag, lämnas utan särskild beteckning.
De såsom reservationsanslag betecknade extra ordinarie anslagen
borde till fonden för reserverade medel eller den »statsverkets kassafond»,
som kan komma att ersätta nyssnämnda fond, överföras först
då den verksamhet, anslaget avsett, blivit avslutad och tillika upplysning
vunnits, att ingå utgifter för ändamålet återstå, tillkommande det vederbörande
myndigheter, en var för sitt område, att hos statskontoret göra
anmälningar i ovanberörda avseende, vilka statskontoret torde böra i
sammanhang med ^ den årliga beräkningen över statsverkets inkomster
bringa till Eders Kungl. Maj:ts kännedom.
Vidkommande åter de extra ordinarie anslag, som lämnats utan
särskild beteckning och vilka avse viss verksamhet under visst år, torde
frågan utan olägenhet kunna ordnas så, att antingen dessa anslag behandlas
lika som ''förslagsanslag högst’, och att således befintliga behållningar
omedelbart vid bokslutet för budgetåret överföras till fonden
för reserverade medel, eller ock en viss tid bestämmes, under vilken
alla utgifter för ändamålet böra vara guldna, så att därefter återstående
behållningar utan vidare utredning må kunna återföras till riksdagens
disposition.
Statskontoret har nu angivit, i vilken riktning statskontoret anser
åtgärder i förevarande hänseende böra vidtagas. Men slutgiltigt lärer
denna flaga icke kunna lösas förrän i sammanhang med allmän revision
av utgiftsanslagens gruppering. I det yttrande till statsrådsprotokollet
• lön 18 september 1909 däruti chefen för finansdepartementet förordade
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 79 höft. (Nr 128.) 6
42 Statsutskottets utlåtande Nr 128.
tillsättande av en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till en
förändrad uppställning av riksstaten, häntyder departementschefen på
den eventuella behövligheten av en dylik revision; och statskontoret
har i sitt över den sedermera tillsatta kommitténs betänkande den 15
november 1910 avgivna utlåtande redan föreslagit, att. till sagda revision
måtte få anstå med realiserandet av det av kommittén framställda
mera omfattande förslaget om en förändrad klassificering av riksstatsutgifterna.
Vad statskontoret sålunda anförde angående de extra anslagens
olika behandling anslöt sig i huvudsak till det förslag, som liksstafskommitterade
för sin del framställt.
Statsutskottet vid 1911 års riksdag upptog icke i utlåtandet över
revisorernas berättelse till behandling nu berörda spörsmål, vadan något
uttalande eller beslut från riksdagens sida ej kom till stånd.
Sedan numera i och med fastställandet av 1914 ars riksstat en
genomgripande revision av riksstatsanslagens gruppering blivit vidtagen,
synes tiden vara inne att företaga en fullständig utredning, .huru anslagen
till kapitalökning, de extra anslagen ävensom de anslag i övrigt, vilka
ej betecknas såsom ordinarie, böra behandlas och bokföras i avseende
å uppkommande besparingar.»
I häröver avgivet yttrande den 31 december 1915 har statskontoret
anfört följande:
»Till det statsrådsprotokoll i finansärenden den 30 december 1910,
vari principerna för den nya uppställningen av riksstaten utvecklades,
framhöll föredragande departementschefen, att anslag till kapitalökning
till sin natur borde vara sådana, att de väl under alla förhållanden till
hela sitt belopp under budgetåret stode till vederbörande affärsverks
eller fonds förfogande, men icke finge överskridas. De borde vara så
avvägda, att de gåve ett uttryck för storleken av det belopp, som statsmakterna
avsett såsom kapitalplacering under året hos det beträffande
verket eller fonden. Det sålunda givna direktiv har statskontoret ställt
sig till efterrättelse såväl beträffande från riksgäldskontoret utgående
anslag till kapitalökning för av statskontoret förvaltade utlåningefonder
som ock beträffande från statskontoret utgående anslag till kapitalökning
för affärsfonder. Däremot har riksgäldskontoret förfarit så, att kapitalökningsanslag,
som icke rekvirerats under budgetåret, tillhandahållits
vederbörande ämbetsverk under senare år.
Riksdagens revisorer föreslå nu, att utgifter för kapitalökning »att
täckas av andra statsinkomster» skola behandlas såsom reservations
-
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
43
anslag. Detta innebär ett upphävande av den i ovanberörda, statsrådsprotokoll
hävdade principen, att varje riksdag skulle bestämma maximibeloppet
av kapitalökning till visst ändamål under budgetåret, och att
således, om ett belopp icke uttoges, det skulle ankomma på en följande
riksdag att bestämma, om detsamma skulle få utgå under ett senare år.
Revisorernas förslag medför emedlertid praktiska fördelar såväl för vederbörande
ämbetsverk, vilka besparas arbetet med att på nytt framställa
och motivera kravet på kapitalökningsbelopp, som de icke under
det gångna budgetåret lyftat, som ock för Eders Kungl. Maj:t och
riksdagen, vilka slippa underkasta samma krav förnyad prövning.
Statskontoret vill därför icke göra någon erinran mot ifrågavarande
förslag.
Om utgifter för kapitalökning att täckas av lånemedel även skulle
behandlas som reservationsanslag, måste i rikshuvudboken såsom statsreglering^
tillförd inkomst under titeln lånemedel upptagas samma
belopp, som bokföres såsom reservation å nyssnämnda anslag. Hade
t. ex. denna regel tillämpats från och med år 1914, hade det belopp
av kronor 37,704,500, som i rikshuvudboken för nämnda år upptagits
såsom inkomst av lånemedel, fått ökas med kronor 20,892,495: 8 4, därav
kronor 13,947,000 belöpande på år 1914 och återstoden på tidigare år.
En dylik belastning av lånemedelstiteln undvikes genom statsrevisorernas
förslag, »att för varje å lånemedel anvisat anslag hela det hos riksgäldskontoret
innestående beloppet i rikshuvudboken upptages såsom
inkomst för anslaget från lånemedelstiteln och att vad som återstår
olyftat av anslaget vid budgetårets utgång upptages såsom utgift för
anslaget till samma inkomsttitel». Härigenom skulle åstadkommas, att
de hos riksgäldskontoret innestående anslagsbeloppen komma till synes
i rikshuvudboken utan att dock upptagas såsom reservationer. Då således
det föreslagna bokföringssättet, om än icke avsett vid formulärets
upprättande, har bestämda praktiska fördelar, har statskontoret intet att
erinra mot detsamma, såvida av ovan anförda eller andra skäl ifrågavarande
anslag icke anses kunna, i likhet med övriga utgifter till kapitalökning,
behandlas såsom reservationsanslag.
I vaije fall synas de anslag till kapitalökning, vilka skola behandlas
såsom reservationsanslag, även böra i riksstaten betecknas såsom
sådana.
Vidkommande slutligen revisorernas yttrande, att tiden synes vara
inne att företaga en fullständig utredning, huru de extra anslagen ävensom
de anslag i övrigt, vilka ej betecknas såsom ordinarie, böra behandlas
och bokföras i avseende å uppkommande besparingar, kan stats
-
44
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Utskottets
yttrande.
kontoret så mycket hellre instämma häruti, som statskontoret redan i
sin underdåniga skrivelse den 11 mars 1914 angående åtskilliga behållningar
å extra statsanslag gjort en hemställan av enahanda innebörd
beträffande de extra anslagen.»
Utskottet vill uttala sin anslutning till de av revisorerna i förevarande
avseende anförda synpunkter och håller i likhet med revisorerna
före, att tiden synes vara inne att företaga en fullständig utredning*
beträffande ifrågavarande spörsmål. På grund härav och då jämväl
statskontoret i sitt åberopade utlåtande förklarat sig dela denna åsikt,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes företaga en fullständig
utredning, huru anslagen till kapitalökning, de
extra anslagen ävensom de anslag i övrigt, vilka ej
betecknas såsom ordinarie, böra behandlas och bokföras
i avseende å uppkommande besparingar.
Torvtillgångarnas tillgodogörande.
§ 9.
(Rev. ber. pag. 625 — 627; uti. pag. 741—744.)
Under ovanstående rubrik hava revisorerna anfört följande:
»Överrevisorerna vid statens järnvägar hava .i den av dem avgivna
berättelsen rörande statens trafikerade järnvägars samt statens järnvägsbyggnaders
räkenskaper och förvaltning för år 1914 framhållit, att den
senaste tidens abnormt höga sten kolspriser i förening med de svårigheter
anskaffandet av tillräckliga kvantiteter stenkol mött, bragt torvfrågan
i ett nytt läge. Under närvarande förhållanden representerar —
framhålla överrevisorerna — varje besparad ton stenkol eller koks, som
kan ersättas med torv, en avsevärd direkt vinst för statens järnvägar.
Åven om denna vinst, sedan stenkolsprisen återgått till det normala,
helt och hållet bortfölle, skulle dock användningen av torv medföra fördelen
av ett minskat beroende av utländsk tillförsel, överrevisorerna
ifrågasätta fördenskull, huruvida icke för statens järnvägars räkning
borde snarast möjligt på lämplig plats anordnas en försöksanläggning
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
45
föi beredande av torv till bränsle. En dylik anläggning skulle, yttra
överrevisorerna, tillföra statsbanorna bränntorv, eventuellt torvpulver,
till självkostnadspris, på samma gång järnvägsstyrelsen förvärvade egen
erfarenhet om den verkliga kostnaden för framställning av sådant bränsle.
Statsrevisorerna vilja för sin del uttala sin anslutning till vad
överrevisorerna sålunda antört. Frågan om torvmossarnas tillgodogörande
för beredande av bränsle är uppenbarligen av den största vikt och av
beskaffenhet att böra ägnas uppmärksamhet jämsides med pågående
arbeten för vattenkraftens utnyttjande. Torvfrågan bär emellertid icke
blott betydelse för statens järnvägar utan är även av stort allmänt
intresse.
Spörsmålet angående de lämpligaste metoderna för framställningen
av torvbränsle kan visserligen ej ännu anses löst, ehuruväl på grund
av de under senaste tid gjorda framsteg utsikter för dess snara lösninglära
förefinnas. Utan att behöva avvakta resultaten av de utav enskilda
bedrivna arbetena för detta problems tekniska lösning synas emellertid
vissa åtgärder från det allmännas sida böra vidtagas för att möjliggöra
ett rationellt utnyttjande av torvtillgångarna.
Av stor betydelse synes sålunda vara, att eu inventering av torvmossarna
i vårt land oförtövat kommer till stånd. Kännedom om torvtillgångarnas
.omfattning samt deras fördelning på olika trakter är
givetvis den främsta förutsättningen för ett planmässigt tillgodogörande
av samma tillgångar. För närvarande saknas emellertid tillförlitliga
uppgifter i förevarande hänseende. Redan kännedomen om torvmossarnas
areal är sålunda i hög grad otillfredsställande, och än mindre
föreligga säkra beräkningar angående mossarnas utsträckning på djupet
och om deras olika beskaffenhet. De detaljundersökningar av mossar,
vilka hittills utförts, hava väsentligen inskränkt sig till de förhållandevis
mycket små mossarealer, beträffande vilka vederbörande markägare särskilt
begärt undersökning genom statens tor vingenjörers försorg.
Oberoende av den tekniska lösningen av frågan om torvbränslets
framställande torde man även böra undersöka spörsmålet, huruledes
genom väl avvägda fraktsatser torvtillgångarnas nyttiggörande skall
kunna befordras.
Fn tredje fråga, varom utredning torde böra igångsättas redan
på nuvarande stadium av de tekniska experimenten rörande bästa torvförädlingsmetoderna,
är den, i vad mån eldning med torvbränsle bör
genomföras saväl vid statens verk och inrättningar som i övrio-t. Beträffande
statens verk ligger närmast till hands att tänka på° statens
järnvägar, på grund av den stora bränsleförbrukningen vid dessa. Revi
-
46
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
sorerna Lava väl icke förbisett, att vissa svårigheter vid torveldning
ännu göra sig gällande för statens järnvägar. I den mån fråga är om
de rörliga eldstäderna vid järnvägarna, kan nämligen^ torvbränslets
skrymmande beskaffenhet föranleda vissa olägenheter. Men denna omständighet
lärer likväl ej få tillerkännas avgörande betydelse. Enligt
vad revisorerna inhämtat planlägger ock järnvägsstyrelsen genomförande
av torveldning å viss statsbansträcka. Såväl vid statens järnvägar som
vid andra statens verk och inrättningar förefinnas i varje fall i stor
utsträckning fasta eldstäder, vid vilka torveldning med fördel torde
kunna användas. Det synes sålunda exempelvis kunna ifrågasättas, att
för statens vattenkraftverk nödiga reservkraftstationer för ångdrift inrättas
för torveldning, vilket vid framtida större utsträckning av elektrifieringen
av statsbanorna skulle kunna erhålla en ej ringa betydelse.
Först genom ett bestämmande i vilken omfattning eldning med
torvbränsle vid statens och möjligen andra, särskilt statsunderstödda,
institutioner obligatoriskt bör genomföras, skapas eu säker grundval
för beräkning av den avsättning för torvbränslet, som en i större skala
bedriven torvindustri konstant kan räkna med.
De ovan ifrågasatta undersökningar och utredningar synas revisorerna
böra omedelbart igångsättas, på det att vid den tidpunkt, då
den tekniska lösningen av problemet om torvbränslets framställande
föreligger, bästa möjliga förutsättningar för detta bränsles tillgodogörande
må förefinnas.»
Beträffande vad revisorerna sålunda anfört hava lantbruksstyrelsen
och Sveriges geologiska undersökning i gemensamt utlåtande den 13
december 1915 anfört följande:
»Vad först angår frågorna om undersökning huruledes genom väl
avvägda fraktsatser torvtillgångarnas nyttiggörande skulle kunna befordras
samt i vad mån eldning med torvbränsle borde genomföras
såväl vid statens verk och inrättningar som i övrigt, särskilt vid statens
järnvägar, så torde dessa frågor böra i första hand behandlas av järnvägsstyrelsen.
Vidkommande åter frågan om en inventering av torvmossarna i
landet så tillåta sig ämbetsverken erinra, hurusom ämbetsverken förut
framhållit önskvärdheten av en dylik inventering och att Eders Kungl.
Maj:t med anledning av ämbetsverkens framställningar i ämnet hos 1913
års riksdag gjort framställning om beredande av medel härför, vilken
framställning riksdagen dock avslagit.
Sedan den tiden har Sveriges geologiska undersökning bedrivit
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 47
försöksinventeringar i fältet inom södra Sverige ävensom utfört beräkningar
av torvarealerna inom största delarna av södra och mellersta
Sverige i syfte att inkomma till Eders Kungl. Maj:t med förslag att
ärendet måtte ånyo upptagas. Ämbetsverken komma därför att till
Eders Kungl Maj:t inlämna dels en ny plan till allmän inventering av
landets torvtillgångar med hemställan om avlåtande till 1916 års riksdag
av nådig proposition om beviljande för år 1917 av 20,000 kronor för
detta ändamål, dels ock en ny plan till undersökning av statens mossar
och därvid föreslå beredande för detta ändamål av ett anslag icke överstigande
9,000 kronor för år 1917.»
Vidare har vattenfallsstyrelsen i utlåtande den 19 januari 1916
anfört följande:
»Den av riksdagens revisorer ifrågasatta inventeringen av Sveriges
torvmossar synes jämväl vattenfallsstyrelsen vara av stor betydelse såsom
grundläggande för frågan, om och i vad mån torven må kunna i större
utsträckning användas såsom bränsle och ersätta importerat bränsle av
olika slag. En sådan inventering kan därför endast på det livligaste
förordas.
Vad åter be träd ar frågan, om torven lämpligen kan finna användning
vid för statens vattenkraftverk nödiga reservkraftstationer för ångdrift,
så torde densamma endast kunna bedömas för varje fall särskilt, om
man vill utgå från den enligt styrelsens mening riktiga förutsättningen,
att användningen av torv i stället för importerat bränsle icke skall medföra
ren förlust för vattenfallsverket. Torvmossarnas läge och beskaffenhet
å ena sidan och kraftöverföringens längd och kostnad å den andra spela
nämligen en oerhört viktig roll vid beräkning av kostnaderna för reservkraften.
Generellt gäller dessutom att problemet om den eller de rätta
metoderna för torvens utvinnande måste vara löst, eller åtminstone
närmare sin lösning än nu, innan en bestämd uppfattning av torvens
ekonomiska användbarhet för ifrågavarande ändamål skall kunna vinnas.
Vattenfallsstyrelsen har emellertid haft sin särskilda uppmärksamhet
fäst vid torvspörsmålet, då det gällde att bestämma lämpligaste platsen
för det ångkraftverk, som nu är under anläggning vid Västerås, och
vilket är det enda, som hittills av styrelsen planlagts. 1 styrelsens
underdåniga skrivelse rörande anläggning av Västeråsverket den 19 mars
1915 framhöll styrelsen såsom önskligt, att för ångkraftstationen skulle
kunnat användas inhemskt bränsle, men angav tillika, varför styrelsen
icke ansett sig böra taga särskild hänsyn till torvfrågan vid val av
plats för stationen, som i allt fall bolde förläggas till Västerås på grund
av andra viktiga omständigheter.
48
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Därmed var dock ej sagt, att torv icke skulle kunna ifrågakomma
såsom bränsle för stationen i fråga. Statsrådet och chefen för civildepartementet
har också den 11 augusti 1915 anmodat vattenfallsstyrelsen
att inkomma med utredning, huruvida vid änläggningen av
den beslutade ångkraftstationen för Älvkarleby kraftverk sådana anordningar
kunna vidtagas, att torv med fördel kan användas såsom bränsle
för stationen. Den sålunda begärda utredningen torde, i den utsträckning
vissa ännu obestämbara faktorer medgiva, kunna avlämnas under den
närmaste tiden.
Styrelsen skall för sin del icke underlåta att jämväl vid planläggning
av ytterligare tilläventyrs erforderliga reservstationer ägna hithörande
nationalekonomiskt viktiga spörsmål sin livliga uppmärksamhet.))
Slutligen har även järnvägsstyrelsen i sitt ovan åberopade utlåtande
den 19 januari 1916 yttrat sig jämväl i denna fråga och därvid med
anledning av överrevisorernas vid statens järnvägar ovanomförmälda
uttalande i frågan åberopat ett av styrelsen avgivet yttrande över överrevisorernas
berättelse för 1914, däri styrelsen anfört följande:
»Eu dylik anläggning skulle givetvis hava den storlek, att en
rationell drift erhölles, och således vara avsedd att framställa torvbränsle
åtminstone i huvudsak för lokomotiv inom viss ej alltför avlägsen rayon,
enär eljest transporterna bleve alltför långa för ett ekonomiskt tillgodogörande
av bränslet.
Styrelsen vill då först i fråga om vanlig torv till lokomotivbränsle
erinra om den utredning häröver, som styrelsen på anmodan verkställde
och ingav till Eders Kungl. Maj:t den 18 oktober 1910. På grund av
resultatet av denna utredning avstyrkte styrelsen torveldnings införande
å lokomotiv. Styrelsen är av den åsikten, vilket styrelsen haft tillfälle
tidigare uttala, att torvbränslet bör i första hand tillgodogöras på annat
sätt än å lokomotiv, vilka mindre än de flesta andra eldstäder lämpa sig
för eldning med mindervärdiga bränslen på grund av det begränsade
utrymmet, det ojämna och stundom mycket stora kraftbehovet samt
kravet, att driftstörningar i möjligaste mån måste förekommas. Det
torde vara obestridligt, att ett'' stort antal eldstäder finnes, som bättre
än lokomotivens ångpannor lämpa sig för bränntorv som bränsle. Särskilt
ändamålsenligt torde det enligt styrelsens uppfattning vara att åvägabringa
torvens tillgodogörande å själva produktionsorten, d. v. s. vid
mossen för att frånkomma den icke oväsentliga kostnadsökning, som ett
så skrymmande och mindervärdigt bränsle som torven undergår vid
transport även å måttliga sträckor. Torven skulle därvid användas för
generering av elektrisk energi, som överföres till platser, varest kraft
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
49
erfordras. Härigenom kunde man i vissa fall erhålla en behövlig komplettering
av vattenkraftcentralerna, vilka ofta utbyggas för ett större
kraftbelopp än som motsvarar den tillgängliga vattenkraften vid minsta
förekommande vattenmängd.
Emellertid har frågan oin-torvens tillgodogörande såsom lokomotivbränsle
å senare tid kommit i något annat läge till följd därav, att torv
i form av pulver kunnat med lämpliga eldningsapparater användas å
lokomotiv, utan att någon minskning av lokomotivens dragkraft därvid
uppkommit. Då även det ekonomiska resultatet av hittills anställda
försök med torvpulvereldning varit ganska tillfredsställande, har styrelsen
igångsatt en utredning angående kostnaden för torvpulvertillverkning
genom statens järnvägars egen försorg, och har styrelsen för avsikt
att inom den närmaste tiden för Eders Kungl. Maj:t framlägga resultatet
av denna utredning.»
Styrelsen har vidare i frågan anfört:
»Statsrevisorerna hava vidare påyrkat en inventering av landets
torvmossar. Styrelsen, som under det ovan omförmälda utredningsarbetet
i och för en blivande anläggning för tillverkning av torvpulver
fått erfara, att kännedomen om landets torvtillgångar är ganska liten,
kan för sin del icke annat än tillstyrka förslaget om allmän inventering
av torvmossarna. Styrelsen förutsätter, att vid en dylik inventering alla
på en torvmossas användbarhet för ifrågavarande ändamål inverkande
omständigheter komma att noggrant utredas. Styrelsen tänker härvid,
förutom på större eller mindre lämplighet för den tekniska bearbetningen,
bland annat även på möjligheten av utdikning. Det torde nämligen
finnas många i övrigt goda mossar, som äro så belägna, att en avdikning
av desamma är praktiskt taget omöjlig.
Vidkommande statsrevisorernas yrkande på undersökning av spörsmålet,
huruledes torvtillgångarnas nyttiggörande må kunna befordras
genom väl avvägda fraktsatser, får styrelsen anföra följande.
Torvbränsle taxeras redan nu efter taxans lägsta tariff, tariff IT,
och detta redan vid lastning av endast 8,000 kilogram per vagu,
under det att för övriga godsslag, som taxeras enligt nämnda tariff,
i regel stadgas lastning av minst 10,000 kilogram per vagn. Fraktsatserna
enligt tariff'' U äro så låga, att de redan under normala förhållanden
föga överstiga järnvägarnas direkta kostnader för transporter
av torv i viktmängd av 8 ton per vagn, för vissa avstånd t. o. in.
icke betacka desamma. Under nuvarande exceptionella trafikförhållanden
ställer sig jämförelsen mellan fraktinkomst och transportkostnad givetvis
ännu ogynnsammare, i det att den för närvarande utgående provisoriska
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 79 höft. (Nr 128.) 7
50 Statsutskottets utlåtande Nr 128.
tilläggs avgift©]! till tariff U endast till eu del täcker de ökade driftkostnaderna.
Den av järnvägstaxekommittén föreslagna tariffen för bränntorv
och dylikt i sändningar om 8 ton per vagn är också i allmänhet
lika hög eller högre än vederbörande nu gällande tariff. Endast för
sändning av minst 10 ton per vagn för mycket långa avstand (över 400
km.) har kommittén föreslagit frakter, som i nämnvärd grad understiga
de nuvarande. Denna lägre tariff kan emellertid icke för närvarande
komma till användning, då densamma är uträknad med hänsyn till järnvägarnas
driftkostnader under normala förhållanden.
Med stöd av det ovan anförda får styrelsen uttala, att styrelsen
åtminstone för det närvarande icke kan tillstyrka någon sänkning av de
för transporter å statens järnvägar av bränntorv och produkter därav
gällande tarifferna.
Därest statsmakterna skulle vilja tillmötesgå vederbörande producenter
med ett nedbringande av fraktkostnaderna för ifrågavarande produkter,
synes det styrelsen blott finnas én sådan möjlighet genom att,
i likhet med vad som är fallet för transporter av kalk, som användes
för jordbrukets behov, statsbidrag lämnas till fraktkostnaden, vilket bidrag
i så fall skulle åtnjutas restitution svis.
Slutligen hava statsrevisorerna uttalat, att utredning redan nu bör
igångsättas av frågan i vad mån eldning med torvbränsle bör genomföras
såväl vid statens verk och inrättningar som i övrigt.
Styrelsen har i det föregående redogjort för sin ställning till frågan
om torveldning å lokomotiv och för vad som av styrelsen åtgjorts i
detta avseende. Beträffande torveldning vid statens järnvägar i fasta
eldstäder får styrelsen i korthet erinra om vad som härutinnan blivit av
styrelsen åtgjort under de gångna åren.
År 1903 anbefalldes styrelsen av Eders Kungl. Maj:t att låta anställa
försök med torveldning i väntsalar och övriga lägenheter vid statens
järnvägar. Den 3 september 1904 lämnade styrelsen en underdånig redogörelse
för dessa försök, och framgick av denna redogörelse, att eldning
med torv i stationära ångpannor utan ändring av eldstadsanordningarna
slagit mindre väl ut på grund därav, att pannorna icke varit lämpligt
inrättade för detta bränsle. Torveldning i kaminer m. fl. eldstäder hade
däremot givit ganska goda resultat, varför styrelsen förklarade sig ämna
gå i författning om successivt anskaffande av för torveldning lämpliga
eldstäder. Den 19 december 1910 redogjorde styrelsen för vad som
ytterligare blivit åtgjort ifråga om torveldning i stationära eldstäder.
Härav framgår, att under vintern 1908—1909 torveldning ägde rum i
372 fasta eldstäder och att ytterligare 286 eldstäder voro utan vidare
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
51
lämpliga för eldning med detta bränsle. Dessutom funnos 944 kaminer,
vilka icke voro lämpliga för torveldning men som i mån av förslitning
komme att ersättas med kaminer, användbara för olika bränslen och
jämväl för torv. Styrelsen anförde vidare, att det visat sig svårt erhålla
fullgod torv till ett med andra bränslen konkurrenskraftigt pris och
redogjorde för de åtgärder, som vidtagits för att anskaffa torv till de
härför lämpliga stationära eldstäderna.
Att svårigheter emellertid — särskilt under senare år — förefunnits
att erhålla tillräckliga kvantiteter fullgod torv till antagligt pris, framgår
med tydlighet av närslutna tablå, angivande erbjudna och upphandlade
kvantiteter torv under åren 1901—1915.
Styrelsen skall även framdeles ägna all uppmärksamhet åt denna
fråga.))
Det spörsmål, som av revisorerna här ovan berörts, har riksdagen
i anledning av därom väckta motioner innevarande år haft under
behandling, och har riksdagen därvid besk) tit dels att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att. Kungl. Maj:t täcktes för åstadkommande av
en omedelbar ökning av tillverkningen av bränntorv vidtaga lämpliga
åtgärder, samt att för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1917,
att i mån av behov användas, anvisa ett anslag av 100,000 kronor,
dels ock att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, huruvida och på vilket sätt, med synpunkt företrädesvis
inriktad på upprättande av någon vetenskaplig-praktisk institution,
staten må kunna medverka till varaktigt befrämjande av en planmässig
kraft- och bränslepolitik samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda. Under erinran om riksdagens sålunda
fattade beslut har utskottet endast velat vad revisorerna i denna fråga
anfört och vad av vederbörande myndigheter härvid uttalats för riksdagen
-
omförmäla.
§ io.
Vad i övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat, har utskottet
funnit dels hava medfört åsyftad rättelse, dels vara av vederbörandes
utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara av den vikt, att oaktat förklaringen
ej varit fullt tillfredsställande, någon riksdagens åtgärd bort
Utskottets
yttrande.
52
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
•av förhållandena föranledas, dels slutligen icke hava varit av beskaffenhet
att från utskottets sida påkalla något yttrande; vilket utskottet skolat
för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 26 maj 1916.
På statsutskottets vägnar:
CARL SWARTZ.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. J. O. Swartz, S. H. Kvarnzelius, O. Jonsson,
0. M. Strömberg, G. M. H. Ekelund, C. G. Ekman, 0. Bergqvist, A. Pers, K. A. Malmborg,
C. B. A. Eklundh, C. I. Asplund och C. G. Österberg samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, H. Andersson i Skivarp, K. V. Rydén i
Malmö, C. Persson i Stallerhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, E. A. Nilson i Örebro,
N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Wiklund, J. Ström, A. Anderson i Råstock, J. Erlansson och
J. A. Ingvar son.
Reservation:
vid § 7 (angående järnvägsstyrelsen)
av herrar A. Ekman och E. A. Nilson, vilka ansett, att paragrafen
icke bort i utlåtandet inflyta.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.