Konstitutionsutskottets utlåtande, Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1916 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion om
ändrad lydelse av 25—27 §§ i förordningen om landsting.
Närvarande: herrar Edén, Clason, Hellberg*, Bellinder, K. J. Ekman, Kjellén*, Olof
Olsson, Stadener, von Mentzer, von Bahr, von Zweigbergk, Larsson
i Västerås, Magnusson i Tumhult, Persson* i Malmö, Käf, Waldén*,
Ericsson i Vallsta, Hallendorff*, Kropp och Gustafsson i Brånsta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 55, av herrar Karlsson
i Fjät, Linus Lundström, Schotte och Bäckström hemställes, att riksdagen för
sin del måtte antaga följande förslag till
»Ljag om ändrad lydelse av §§ 25—27 i förordningen om landsting den
21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att §§ 25—27 i förordningen om landsting den
21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 25.
Vid varje lagtima landstings första sammanträde företages upprop av
samtliga valkretsarna i länet, därvid de utsedda ombuden skola sina fullmakter
förete. Framställes anmärkning emot ombuds behörighet att i landstinget
taga inträde, äga de landstingsmän, vilkas fullmakter godkända blivit,
att, efter fulländat upprop, däröver besluta; och må över sådant beslut
klagan ej föras.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 5 samt. 7 käft. (Nr 8.)
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande, Nr 8.
Utskottets
yttrande.
§ 26.
Sedan granskning av fullmakterna på sätt § 25 föreskriver ägt rum,
utser landstinget bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande ock en
vice ordförande för tiden intill nästa lagtima sammankomst.
Utgår under nämnda tid ordförandens eller vice ordförandens uppdrag
att vara landstingsman upphör jämväl befattningen såsom ordförande
eller vice ordförande.
§ 27.
Den landstingsman, som bevistat de flesta landstingen, eller där två
eller flera landstingsmän deltagit i lika många landsting, den av dem, som
är till levnadsåren äldst, förer ordet, till dess ordförande blivit vald. Inträffar
under mötet samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande,
utses under enahanda ordförandeskap en av landstingets ordinarie
ledamöter att tjänstgöra som ordförande, till dess förfallet upphört.
Vid samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande under
tid, då landstinget ej är samlat till möte, skall ovannämnda äldste ledamot
tjänstgöra såsom ordförande, till dess förfallet upphört.
Därest under tiden mellan landstingets lagtima sammanträden ordföranden
avgår eller hans befattning eljest upphör, skall vice ordföranden
tjänstgöra såsom ordförande intill nästa lagtima sammankomst. Skulle under
samma tid jämväl vice ordföranden avgå eller hans befattning upphöra,
skall bemälde äldste ledamot tjänstgöra som ordförande.
Konungens befallningshavande kallar äldste ledamot till tjänstgöring,
varom ovan är stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1916.»
Körande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, hänvisar
utskottet till motionen.
Förslag om rätt för landstingen att själva utse ordförande hava, såsom
motionärerna erinra, upprepade gånger förelegat riksdagen till bedömande,
utan att dock av riksdagen godkännas. De skäl, som åberopats mot en
sådan lagändring, hava företrädesvis varit av rent praktisk art och utvecklades
utförligare särskilt av lagutskottet vid 1906 års riksdag i dess
utlåtande nr 32 samt av åtskilliga talare under debatten i andra kammaren
samma år, då ändringsförslaget också av andra kammaren avvisades.
Konstitutionsutskottets utlåtande, Nr 8.
3
Af konstitutionsutskottet vid 1912 års riksdag blevo dessa skäl i
korthet sammanfattade i följande yttrande, som sedermera upprepades av
utskottet även vid 1914 års senare riksdag: »Såvitt utskottet funnit,
hava några olägenheter av det sätt, på vilket den Kungl. Maj:t tillerkända
rätten att utse landstingsordförande hittills utövats, ej kunnat påpekas.
Tvärtom synas — varom också 1906 års lagutskott erinrat — vissa fördelar
därmed förenade. I detta avseende vill utskottet särskilt framhålla,
hurusom det med hänsyn till den starkt begränsade tiden för landstingets
sammanträde, som endast under viss förutsättning kan få överskrida sex
dagar, är av synnerlig vikt och understundom ett oavvisligt krav, att
ordföranden äger tillfälle att före landstingets sammanträde, i den mån
det kan ske, bereda de ärenden, som äro avsedda att föreläggas landstinget.
Under nuvarande förhållanden, då Kungl. Maj:t är i tillfälle att
i god tid före landstingets början utse ordförande i detsamma, kan detta
krav tillgodoses. Därest åter landstinget själv skulle utse ordförande,
lärer detta, även om ordförandens befattning liksom nu skulle fortfara
intill nästa lagtima sammankomst, icke alltid kunna äga rum.»
Dessa skäl äga enligt utskottets uppfattning alltjämt giltighet. På
grund härav och då något praktiskt behov av den ifrågasatta ändringen
alltjämt icke kunnat påvisas, hemställer utskottet,
att ifrågavarande motion icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 mars 1916.
På utskottets vägnar:
NILS EDEN.
Reservation:
av herrar Eden, Hellberg, Olof Olsson, Stadener, von Zweigbergk,
Larsson i Västerås, Persson i Malmö, Waldén, Ericsson i Vallsta och
Kropp, vilka ansett, att utskottet med bifall till motionen, bort hemställa,
att riksdagen för sin del måtte antaga följande
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
i Lag om ändrad lydelse av §§ 25—27 i förordningen om landsting
21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att §§ 25—27 i förordningen om landsting den
21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 25.
Yid varje första lagtima landstings första sammanträde företages upprop
av samtliga valkretsarna i länet, därvid de utsedda ombuden skola
sina fullmakter förete. Framställes anmärkning emot ombuds behörighet
att i landstinget taga inträde, äga de landstingsmän, vilkas fullmakter
godkända blivit, att, efter fulländat upprop, däröver besluta; och må över
sådant beslut klagan ej föras.
§ 26.
Sedan granskning av fullmakterna på sätt § 25 föreskriver ägt rum,
utser landstinget bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande och eu
vice ordförande för tiden intill nästa lagtima sammankomst.
Utgår under nämnda tid ordförandens eller vice ordförandens uppdrag
att vara landstingsman, upphör jämväl befattningen såsom ordförande eller
vice ordförande.
§ 27.
Den landstingsman, som bevistat de flesta landstingen, eller där två
eller flera landstingsmän deltagit i lika många landsting, den av dem, som
är till levnadsåren äldst, förer ordet, till dess ordförande blivit vald. Inträffar
under mötet samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande,
utses under enahanda ordförandeskap en av landstingets ordinarie
ledamöter att tjänstgöra som ordförande, till dess förfallet upphört.
Yid samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande under
tid, då landstinget ej är samlat till möte, skall ovannämnda äldste ledamot
tjänstgöra såsom ordförande, till dess förfallet upphört.
Därest under tiden mellan landstingets lagtima sammanträden ordföranden
avgår eller hans befattning eljest upphör, skall vice ordföranden
tjänstgöra såsom ordförande intill nästa lagtima sammankomst. Skulle under
samma tid jämväl vice ordföranden avgå eller hans befattning upphöra,
skall bemälde äldste ledamot tjänstgöra som ordförande.
Konungens befallningshavande kallar äldste ledamot till tjänstgöring,
varom ovan är stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1916.»
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
5
Till stöd härför har anförts följande:
s Såsom motivering för sitt avstyrkande av yrkandet på rätt för landsting
att självt utse sin ordförande hänvisar utskottet till det yttrande, som
på sin tid avgavs av 1912 års konstitutionsutskott. Häremot må erinras,
att året efter det, då sagda yttrande avgavs, Kungl. Maj:t framlade proposition
(nr 185) om ändring i landstingsförordningen i syfte att medgiva
landstinget sådan rätt, och att genom den anordning, som i den kungl.
propositionen föreslogs, de praktiska olägenheter, som förut föimenats vaxa
förbundna med införandet av en sådan rätt, hlevo till fullo undanröjda.
Detta framhölls också av 1913 års konstitutionsutskott, som tillstyrkte
propositionen. Under sådana förhallanden maste de principieha grunder,
som oemotsägligt tala för att landstinget bör äga samma rätt att välja
ordförande som alla andra kommunala korporationer, enligt vår mening
vara avgörande, och ingen rimlig anledning finnes att längre undanskjuta
denna reform.»