Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1916 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av särskilda motioner
om ändrad lydelse av § 13 b) i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, § 29 mom. 1 b) i
förordningen om kommunalstyrelse i stad, § 24 d) i
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd och § 10 b) i förordningen om landsting.

Närvarande: herrar Edén, Clason, Hellberg, K. J. Ekman, von Geijer ,
Olof Olsson, von Bahr, von Zweigbergk, greve Alexander Hamilton,
C. Fr. Beckman*, Gullberg*, Larsson i Västerås, Magnusson i Tumhult,
Hildebrand*, Kropp, Karlsson i Mo, Sterne, Magnusson i Kalmar,
Bogren och Gustafsson i Brånsta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I fyra särskilda, inom andra kammaren väckta motioner, nr
138, 139, 140 och 141, har herr E. A. Nilson i Örebro hemställt:

l:o) »att riksdagen för sin del må besluta, att
§ 13 punkten b) i Kungl. Maj:ts nådiga förordning
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

b) den som är i konkurstillstånd;

Hihany till riksdayens protokoll 1916. 5 samt. 5 käft. (Nr

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

2:o) »att riksdagen för sin del måtte besluta,
att § 29 mom. 1 b) i Kung!. Majrts nådiga förordning
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars
1862 må erhålla följande ändrade lydelse:

b) den som är i konkurstillstånd;

3:o) »att riksdagen för sin del måtte besluta,
att § 24 punkt d) i Kung! Maj:ts nådiga förordning
om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd må
erhålla följande ändrade lydelse:

d) den som är i konkurstillstånd;

4:o) »att riksdagen för sin del måtte besluta,
att g 10 punkt b) i Kung! Maj:ts nådiga förordning
om landsting den 21 mars 1862 måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

b) den som är i konkurstillstånd;

Till stöd för sin förstnämnda hemställan har motionären anfört
följande:

»Den, som till borgenärer all sin egendom avträtt och icke, på
sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras krav befriad är, är
icke valbar till ordförande eller vice ordförande i kommunalstämma,
ledamot eller suppleant i kommunalnämnd, kommunalfullmäktig,
stadsfullmäktig, landstingsman eller ledamot i kyrkoråd eller skolråd.

Avsikten härmed har uppenbarligen varit, att man velat äga en
viss garanti, att personer, som erhålla sådana förtroendeuppdrag,
skola äga ekonomisk självständighet. Däremot kan det ej gärna
hava varit meningen, att en person, som någon gång i tiden nödgats
avträda all sin egendom till sina borgenärer, av den anledningen
skulle för all framtid vara för omförmälda uppdrag olämplig.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

3

Exempel gives då val av personer, som åtnjutit allmän aktning och
förtroende inom ett samhälle och av samhället hedrats med föitroendeuppdrag,
ja, kanske med heder innehaft förtroendeuppdrag
under flere år, upphävts av angivna orsak då besvär över valet
anförts. Ingen hade vid valtillfället en tanke på att personen i
fråga 15 å 20 år tillbaka i tiden avträtt sin egendom till sina
borgenärer, men en beskäftig »valmakare» erinrar sig förhållandet
sedan valet ägt rum. Han anför besvär över valet och valet måste
upphävas, då personen icke vid valtillfället var valbar.

Ur samhällelig synpunkt synes det ej föreligga något behov
att berörda bestämmelser oförändrade kvarstå. Däremot kan anföras
fall, då det varit till olägenhet. Ur medborgerlig synpunkt synas
bestämmelserna vara obilliga och orättvisa.

Återstår då att finna en bestämmelse, som ur samhällelig synpunkt
ger nödig garanti för ekonomisk självständighet utan att ur
medborgerlig synpunkt vara obillig eller orättvis. Det erbjuder helt
naturligt stora svårigheter för en lekman att kunna rätt avväga den.
Valrätten till andra kammaren suspenderas under den tid den eljest
valberättigade befinner sig under konkurs. Utan att vilja göra
gällande att den bestämmelsen bör oförändrad träda i stället för
den nu gällande, är jag likväl, då jag härom nu väcker förslag,
övertygad om, att vederbörande utskott inom denna ram skall kunna
finna en lämplig formulering.

Slutligen vill jag uttala, att det allmänna förtroendet, som ju
är förutsättningen för erhållandet av ett förtroendeuppdrag varom
här är fråga, alltid synes förbli den väsentligaste garantien.»

Motionären har hänvisat till det här ovan anförda såsom motivering
även för motionerna nr 139, 140 och 141.

Sedan gammalt ha konkursgäldenärer ansetts diskvalificerade
för åtskilliga offentliga förtroendeuppdrag. I konkursstadgorna den
26 augusti 1773 och den 28 juni 1798 funnos intagna bestämmelser
av innehåll, att ingen gäldenär, vilken begärt få egendomen avstå
och icke på laga skäl ifrån borgenärernas vidare krav och tilltal
genom laga kraftvunnen dom full befrielse vunnit, skulle själv få
deltaga i eller komma under omröstning vid val, som medborgerligt
förtroende utmärker och publique förrättningar innebär. I 1810 års
riksdagsordning stadgades, att »till riksdagsman må ej i något stånd

Historik.

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

godkännas en person . . . som, efter ingiven cessionsansökning ock
utfärdad proclama, icke blivit från sina borgenärers krav genom
laga dom befriad». Enligt då gällande konkurslag, 1798 års stadga,
kunde en konkursgäldenär genom dom befrias från borgenärernas
krav, ifall vissa _ oförvållade olyckor föranlett hans obestånd (§ 14
mom. 1). En dylik dom skulle alltså upphäva konkursens diskvalificerande
verkan.

Genom ändringar i konkurslagstiftningen avskaffades nyssnämnda
förmån för konkursgäldenär att kunna genom dom vinna
befrielse från skulder. Därigenom kom riksdagsordningens stadgande
att i viss mån sväva i luften. I anledning av en vid riksdagen
1834—1835 väckt motion, tillstyrkte konstitutionsutskottet eu ändring
i § 18 riksdagsordningen. Utskottet erinrade om, att 1830 års
konkurslag icke kände något fall, då gäldenär kunde genom dom
frikallas från borgenärernas krav, utan fordrade »i 45 §, det gäldenär
skall inför rätten styrka, att han till fullo förnöjt sina borgenärer,
för att vara fri från allt vidare ansvar». Den åberopade paragrafen
i konkurslagen handlade emellertid endast om vårdslös och bedräglig
gäldenär, vilket utskottet synes ha förbisett. Den var nämligen av.
följande lydelse: »Vårdslös eller bedräglig gäldenär njute ej avträdesförmån
för den skada han av olyckor haft, som i 39 § sägs. Sådan
gäldenär må ej heller sedan i allmän tjänst eller förrättning nyttjas,
e^er. ^ * val> som medborgerligt förtroende utmärka, eller

därvid själv komma under omröstning, eller på börsen sig visa.
Styrker vårdslös gäldenär inför rätten, att han sina borgenärer till
fullo förnöjt, vare han ifrån allt vidare ansvar fri: Sker det sedan
han fängelsestraffet undergått, varde han dock i medborgerligt anseende
återställd.» Genom den ändring i riksdagsordningen, som
vid nyssnämnda riksdag antogs vilande och därefter blev lag,
fick § 18 följande lydelse: »Till riksdagsman må ej i något stånd
godkännas en person... som, efter gjord cession och utfärdad
proclama, icke, på sätt lag förmår, visa gitter, att han från sina
borgenärers krav fri är . . .»

Det torde av det sagda framgå, att den formulering, som § 18
i riksdagsordningen sålunda erhöll, blev till sin innebörd strängare,
än vad konkurslagens motsvarande stadgande i och för sig gav anledning
till. Samma formulering har sedan med ringa jämkning
bibehållits och bl. a. upptagits i kommunallagarna 1862, varvid uttrycklig
hänvisning i motiven gjordes till riksdagsordningen. Det

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

5

kan anmärkas, att den 1866 antagna riddarhusordningen i § 9 mom. 2
erhållit en mindre sträng avfattning.

Då olika författningar förklara den person obehörig för vissa
medborgerliga förtroendeuppdrag, som »till borgenärer all sin egendom
avträtt och icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han från
deras krav befriad är», så innebär detta tydligen, att den en gång
inträffade konkursen diskvalificerar gäldenären även efter det konkursen
avslutats enligt konkurslagen. Endast för den händelse
konkursen blivit nedlagd på den grund, att överenskommelse träffats
med borgenärerna (§ 94 konkurslagen) eller gäldenären erhållit
ackord eller eljest kan visa sig ej vidare häfta i skuld för någon
i konkursen bevakad och godkänd fordran, är valbarhets villkoret
uppfyllt. Såsom motionären anfört, kan det därför inträffa, att eu
person diskvalificeras för medborgerligt förtroendeuppdrag på grund
av en längesedan avslutad konkurs. Även om gäldenären skulle
ha till fullo förnöjt sina borgenärer eller om fordringarna på grund
av t. ex. preskription eller preklusion skulle ha förlorat sin fulla
giltighet, lärer det i många fall vara omöjligt för gäldenären att
styrka detta. Härtill kommer, att någon myndighet icke finnes,
inför vilken eu person, som önskar erhålla visshet om sin valbarhet,
kan före valet få till stånd en prövning av de bevismedel, han kan
vilja förete till styrkande av sin frihet från borgenärernas krav.
Prövningen måste ske i sammanhang med själva valförrättningen,
en utväg, som är så mycket mindre tillfredsställande, som denna
prövning i många fall kan tänkas bliva omfattande och invecklad.

Redan den omständigheten, att bevisningssvårigheterna gorå
det ifrågavarande valbarhetsvillkoret ännu strängare än det i. sig
själv är, utgör enligt utskottets mening ett skäl för eu lagändring.
Men även frånsett detta, synes det utskottet oriktigt, att en person,
som omfattas av sina valmäns förtroende, skall frånkännas behörighet
till ett medborgerligt uppdrag endast på grund därav, att
han eu gäng befunnit sig i konkurstillstånd. Det förtjänar ock
påpekas, att ämbets- och tjänsteman, vars egendom blivit avträdd
till konkurs, kan, enligt 31 § konkurslagen, återinträda i utövningen
av sin tjänst fyra månader efter inställelsedagen, eller, med samtycke
av vederbörande myndighet, även tidigare.

En lagändring i den av motionären angivna riktning bör alltså
enligt utskottets mening äga rum. Eu sådan bör givetvis utsträckas
även till de särskilda författningarna angående kommunalstyrelse i

Utskottets

yttrande.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

Stockholm (§ 15) och angående kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd i Stockholm (§ 26). Emellertid lärer motionärens förslag
till formulering av lagtexten icke kunna oförändrat antagas. I
samtliga de kommunala författningar, varom här är fråga, finnes
nämligen också uppställt i ett särskilt moment ett valbarhetsvillkor
av innehåll, att den som ej råder över sig och sitt gods, icke kan
väljas till de olika förtroendeuppdragen. Sistnämnda uttryck omfattar
i själva verket även konkursgäldenärer och syftar därjämte
på personer, som stå under förmynderskap. Ett moment av den
innebörd, motionären föreslår, kan alltså icke upptagas i resp. lagrum
utan jämkning av ordalagen i det nu berörda momentet. Den
närmast till hands liggande lösningen synes vara att upptaga i de
kommunala författningarna de ordalag, som användas i riksdagsordningen,
§ 16. Där stadgas, att valrätt till andra kammaren ej
tillkommer »den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd».
Detta uttryck skulle i kommunalförfattningarna kunna
uppdelas på två moment, varigenom rubbningen i de nuvarande
lagrummens indelning bleve den minsta möjliga.

Då emellertid även denna lösning av frågan möjligen kunde
höra underställas en mera ingående granskning än den, som från
utskottets sida kunnat ägnas densamma, har utskottet funnit sig
böra föreslå, att saken hänskjutes till Kung! Maj:ts omprövning,
helst som därigenom möjlighet skulle beredas till samtidig ändring
av även övriga författningar, vari nu ifrågavarande diskvalifikationsgrund
finnes uttryckt i samma ordalag, såsom riksdagsordningen, § 26;
rättegångsbalken kap. 1 § 2; lag den 18 april 1884 angående tillsyn
å förmyndares förvaltning, § 4; lag om folkskoleväsendet i vissa
städer den 25 juni 1909, § 5. Utskottet känner sig förvissat därom,
att Kungl. Maj:t skall kunna ägna denna fråga en skyndsam behandling,
så att något väsentligare dröjsmål icke behöver föranledas
genom dess hänskjutande till Kungl. Maj.t, utan den eventuellt kan
föreläggas redan nästkommande riksdag.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen, med anledning av herr E. A.
Nilsons ifrågavarande motioner, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
efter verkställd utredning låta utarbeta och för

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

7

riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i
gällande kommunalförfattningar, att den omständighet,
att en person varit i konkurstillstånd och ej, på
sätt lag förmår, gitter styrka, att han är från borgenärernas
krav befriad, icke må utgöra hinder för
hans väljande till sådana kommunala förtroendeuppdrag,
vilka han enligt nu gällande lag icke är
behörig att mottaga.

Stockholm den 23 februari 1916.

På utskottets vägnar:
NILS EDEN.

Reservation

av herr K. J. Ekman emot viss del av utskottets motivering.