Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1916 kl. 3 e. m

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens
till innevarande riksdag avgivna ämbetsberättelse, i
vad rör framställningen angående ändrad lydelse av § 35
i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet.

Närvarande: herrar Edén, Clason, Hellberg*, Bellinder, Mannheimer, von Geijer, Kjellén*
Olof Olsson, Stadener, von Bahr, Hallberg*, Persson i Malmö*, Waldén, Beckman
i Linköping, Ericsson i Vallsta, Hildebraud, Kropp, Ka: lsson i Mo*,
Sterne* och Gustafsson i Brånsta*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till konstitutionsutskottet har hänvisats en av justitieombudsmannen
i hans till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse gjord framställning,
däruti hemställts, att riksdagen måtte för sin del antaga följande
förslag till

Lag

om ändrad lydelse av § 35 i förordningen den 21 mars 1862
om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att § 35 i förordningen den 31 mars 1862 om
kommunalstyrelse på landet skall erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 5 sand. 2 käft. (Nr 2.)

1

2

Bonstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottets

yttrande.

Följande ärenden må ej av kommunalfullmäktige upptagas, utan skola
alltid i kommnalstämma eller i det fall, som i § 29 omförmäles, å distriktsstämma
handläggas:

a) —--äger;

b) — — — fem år;

c) — — — fastställelse;

d) — — — längder;

e) — — — kommunalnämnden;

f) beslut, varom i § 16 och § 17 andra stycket sägs.

Denna lag träder genast i kraft.

Såsom justitieombudsmannen erinrar bereddes vid tillkomsten av förordningen
om kommunalstyrelse på landet möjlighet för lantkommun att
införa kommunalfullmäktigeinstitutionen, vilken institution innebär, att den
eljest kommunalstämma tillkommande beslutanderätten i kommunens angelägenheter,
däri inbegripna ledningen av och kontrollen över kommunens finanser,
i huvudsak överflyttas på kommunalfullmäktige. Gränserna för och
omfattningen av kommunalfullmäktiges befogenhet gentemot kommunalstämman
regleras genom § 35 i nämnda förordning, vilken uppräknar de
ärenden, som äro kommunalstämman förbehållna och alltså icke kunna upptagas
i kommunalfullmäktige. I sammanhang med de ändringar uti samma
förordning, som genomfördes vid 1913 års riksdag och som innefattas i
lagen den 13 juni 1913, infördes i § 35 ett nytt moment av följande lydelse:
>f) beslut, varom i §§ 16 och 17 sägs». Detta tillägg till de i § 35
uppräknade, från handläggning hos kommunalfullmäktige undantagna ärenden
var, såvitt rörer § 16, betingat av vissa ändringar i föreskrifterna uti
sistnämnda paragraf om ordningen för kommunalstämmas kungörande.
Såvitt § 17 berördes av tillägget, betingades detta av en i denna paragraf
föreslagen ändring, genom vilken ordinarie kommunalstämma i december
månad tillerkändes befogenhet att besluta att de ordinarie stämmorna under
nästföljande år skola hållas på sön- eller helgdag eller utsätta vissa bestämda
dagar för dessa stämmor — förut hade det tillkommit kommunalstämmas
ordförande ensam att bestämma dag för stämmans hållande. Berörda
moment f) i § 35 tillkom på förslag av konstitutionsutskottet, som
ansåg, att befogenheten till bestämmande av tid för ordinarie kommunalstämmas
hållande jämlikt § 17 bör förbehållas stämman själv, även om
kommunalfullmäktige finnas inom kommunen.

I sin förevarande framställning anför justitieombudsmannen, hurusom
i åtminstone två fall, av vilka det ena dragits under justitieombudsman -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

3

nens prövning, missförstånd förekommit beträffande ifrågavarande lagrums
rätta tillämpning. Det har sålunda gjorts gällande, att kommunalfullmäktige
i följd av bestämmelserna i § 35 moment f) ej skulle vara behöriga
att godkänna och fastställa förslag till utgifts- och inkomststat, liksom även
att municipalfullmäktige icke skulle äga befogenhet att godkänna vederbörande
revisorers berättelse rörande tnunicipalnämndens räkenskaper och
förvaltning samt bevilja ansvarsfrihet åt vederbörande redogörare — detta
på grund därav, att § 35 moment f) från kommunalfullmäktiges handläggning
undantager »beslut som i § 17 sägs», och att undantaget skulle gälla
även andra i § 17 omnämnda kommunala avgöranden än beslut angående
dag för kommunalstämma. Båda dessa spörsmål hava dragits under prövning
inför Kungl. Maj:t i regeringsrätten, varvid i överensstämmelse med
de lägre instansernas beslut den tolkningen av ifrågavarande lagrum fastställts
såsom riktig, att kommunalfullmäktige och icke kommunalstämma
äro behöriga att besluta rörande såväl kommuns utgifts- och inkomststat
som ansvarsfrihet i avseende å kommunalnämnds förvaltning. Även justitieombudsmannen
uttalar, att han med hänsyn till sättet och motiven för
tillkomsten av ifrågavarande tillägg till § 35 ej hyser någon tvekan om
denna tolkning. Men han framhåller å andra sidan, att hänvisningen på
grund av sin avfattning lätt kan missförstås, och att, om man fäster sig
enbart vid stadgandets avfattning, man näppeligen kan komma till annan
tolkning, än att stadgandet i § 35 moment f) avser jämväl första stycket
av § 17, detta desto hellre, som även i detta stycke talas om »beslut» och
»bestämmande» av kommunalstämma.

Den fråga, som i justitieombudsmannens ifrågavarande hemställan
framförts, har redan en gång förelegat till riksdagens avgörande. I en
vid 1914 års förra riksdag avgiven motion yrkade herr Sterne, bland annat,
att § 35 mom. f) i förordningen om kommunalstyrelse på landet måtte
förtydligas i huvudsaklig överensstämmelse med vad justitieombudsmannen
nu föreslagit. Motionären påpekade därvid, hurusom i åtminstone ett
av honom känt fall en sådan tolkning av ifrågavarande bestämmelse i §
35 gjorts, att i kommun, där kommunalfullmäktige voro införda, från
dessas handläggning undantagits allt det, som i § 17 uppräknas av kommunala
ärenden.

I sitt utlåtande över berörda motion anförde konstitutionsutskottet 1914,
att enligt utskottets åsikt den omständigheten, att § 17 i samband med
uppräknandet av de ordinarie kommunalstämmorna också angav de frågor de
respektive stämmorna hade att handlägga, ej rimligen kunde föranleda en sådan
tolkning, som motionären ansett möjlig och tillåten. En dylik tolkning strede såväl
mot utskottets motivering vid 1913 års riksdag till sitt förslag om den

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2,

ifrågavarande punktens införande som mot hela den karaktär och ställning
lagen givit kommunalfullmäktigeinstitutionen. Tolkningen vore även
av andra skäl ohållbar. Sålunda skulle den exempelvis göra bestämmelserna
i punkterna b) och d) av § 35 fullständigt meningslösa. Enligt
§ 17 ägde nämligen oktoberstämman bestämma kommunens utgifts- och
inkomststat och decemberstämman granska debiterings- och uppbördslängden
samt röstlängden. Vore nu genom § 35 punkt f) dessa befogenheter
undantagna från kommunalfullmäktiges handläggning, vore det uppenbart,
att såväl punkt b), vilken fråntager kommunalfullmäktige rätten att pålägga
utgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än fem år, som
punkt d), enligt vilken justering av de ovannämnda längderna alltid skulle
tillkomma stämman, komme att sakna varje berättigande. På grund av
dessa skäl fann utskottet sig ej kunna tillstyrka den föreslagna lagändringen.
Utskottet anmärkte slutligen, att den av motionären föreslagna
lydelsen av moment f) i sin ordning kunde föranleda en sådan tolkning,
att, då endast beslut, varom i § 17 tindra stycket sägs, undandraga kommunalfullmäktiges
befogenhet, dessa och icke kommunalstämma skulle äga
rätt att enligt första stycket av samma paragraf bestämma dag för stämmas
hållande i de fyra nordligaste länen.

I likhet med konstitutionsutskottet vid 1914 års förra riksdag anser
utskottet, att någon tvekan ej bör finnas därom, att den i § 35 mom. f)
lämnade hänvisningen till § 17 uteslutande avser beslut angående dag för
kommunalstämma. Riktigheten av denna uppfattning vitsordas jämväl av
justitieombudsmannen, liksom utav de av honom anförda prejudikaten
framgår, att de myndigheter, som haft att tillämpa ifrågavarande stadgande,
utan meningsskiljaktighet delat utskottets uppfattning. Då det emellertid
visat sig, att missförstånd beträffande stadgandets rätta innebörd
faktiskt förekommit och det, såsom justitieombudsmannen framhåller,
måste anses önskvärt att förebygga vidare missuppfattning, vill utskottet
icke motsätta sig ett förtydligande i utav justitieombudsmannen antydd
riktning.

Vad beträffar den föreslagna avfattningen av § 35 moment f), kan
utskottet emellertid ej oförändrat förorda densamma. Avfattningen bör
enligt utskottets mening ske så, att därigenom förebygges en sådan misstolkning
av stadgandets innebörd, som av konstitutionsutskottet vid 1914
års förra riksdag befarades kunna ifrågakomma, om åt detsamma gåves
en sådan lydelse som den av justitieombudsmannen nu föreslagna. Utskottet
håller före, att detta mål skulle vinnas, om hänvisningen göres
så, att av densamma uttryckligt framgår, att beslut om dag för ordinarie
kommunalstämmas hållande alltid är stämman ensam förbehållet.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

5

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av justitieombudsmannens
ifrågavarande framställning, måtte för sin del besluta
följande

Lag

om ändrad lydelse av § 35 i förordningen den 21
mars 1862 om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att § 35 i förordningen den
21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Följande ärenden må ej av kommunalfullmäktige
upptagas, utan skola alltid i kommunalstämma eller i det
fall, som i § 29 omförmäles, ådistriktsstämma handläggas:

a) ---äger;

b) — — — fem år;

c) — — — fastställelse;

d) --— längder;

e) — — — kommunalnämnden;

f) beslut, varom i § 16 sägs, så ock beslut enligt
§ 11 angående dag för kommunalstämma.

Denna lag träder genast i kraft.

Stockholm den 17 februari 1916.

På konstitutionsutskottets vägnar:

NILS EDEN.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2

Reservation

av hrr Clason, Bellinder och Hallberg, som anfört: Den föreslagna lagändringen
är enligt vår uppfattning icke av behovet påkallad. Såsom av utskottets
utlåtande framgår, strider den misstolkning av § 35 mom. f) i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, som lagändringen skulle avse att
undanröja, såväl mot den motivering, som av lagstiftaren anfördes vid
lagrummets tillkomst, som ock mot hela den karaktär och ställning lagen
givit kommunalfullmäktiginstitutionen. Det har icke heller styrkts, att
lagrummet blivit felaktigt tolkat av någon myndighet, som haft att tilllämpa
detsamma. De två prejudikat, vilka justitieombudsmannen åberopat,
avse tvärtom båda endast enskilda personer, som missförstått lagrummet
och därför överklagat vederbörande myndigheters fullt riktiga beslut, men
dessa beslut hava därvid helt naturligt stadfästs både av Konungens befallningshavande
och av regeringsrätten. Vederbörande myndigheter hava
alltså varit fullt ense om lagrummets riktiga tolkning. Konstitutionsutskottet
självt har vid 1914 års förra riksdag enhälligt anslutit sig till
samma tolkning och av denna grund avstyrkt den ifrågasatta lagändringen,
och riksdagens kamrar hava då båda bifallit denna utskottets hemställan.
Men att ändra ett lagrum, blott därför att det missförståtts av ett par enskilda
personer, medan åter samtliga myndigheter varit ense om dess rätta
tolkning, synes oss ej överensstämmande med sunda principer för lagstiftning.
Att justitieombudsmannen ifrågasatt denna ändring synes oss här
icke avgörande, då även han anser feltolkningen bero på ett uppenbart
missförstånd, och då han därjämte synbarligen förbisett, att frågan redan
1914 var före hos riksdagen, och att denna i enlighet med utskottets hemställan
avslagit ändringsförslaget. Vi anse av dessa skäl, att utskottet även
nu bort avstyrka detsamma.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B., 1916.