Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1916 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående omorganisation av statens
fisker iadministration.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, likalydande motioner, nr 53 i första
kammaren av herrar Mannheimer och Neiglick, samt nr 107 i andra kammaren
av herrar Osberg och Olausson har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att till Kungl. Maj:t avlåta en skrivelse med anhållan, att Kungl.
Maj:t ville låta utreda frågan om en omorganisation av statens fiskeriadministration
i antydd riktning och med ledning av denna utredning inför riksdagen
framlägga förslag i ämnet.

Till stöd härför har anförts följande:

»Genom 1904 års bestämmelser om svenska statens fiskeriadministration
indelades landet i sex distrikt med var sin fiskeriintendent. Dessutom tillsattes
en fiskeriassistent utan särskilt distrikt och två fiskeristipendiater
närmast för att utbildas till kompetenta fiskeritjänstemän. Centralpunkten
för denna fiskeriförvaltning blev såsom förut kungl. lantbruksstyrelsen, inom
vilken fiskerierna företräddes av fiskeriinspektören, vilkens titel sedan ändrats
till byråchef för fiskerfärenden.

Utan tvivel har denna statens fiskeriförvaltning i hög grad främjat
utvecklingen av landets fiske. Särskilt med hänsyn till den starka utveckling
fisket — i synnerhet havsfisket — under senare år tagit, synes det
dock som om vissa olägenheter vore förenade med den nuvarande organisationen.
Av en på området sakkunnig man har i nu berörda hänseende
framhållits följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 10 samt. 32 käft. (Nr 52).

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Statens verksamhet för fiskerinäringen synes huvudsakligen böra hava
till uppgift dels att systematiskt bedriva undersökningar över de olika fiskarternas
levnadssätt och över de faktorer, som inverka därpå, dels ock i
övrigt att vidtaga lämpliga åtgärder till fiskerinäringens fromma. Det förra
verksamhetsområdet synes vara särdeles viktigt. Ty endast genom ingående
undersökningar kan man erhålla den kunskap, som kan bilda en säker grund
för fiskets rationella utnyttjande. Utom de nämnda vetenskapliga undersökningarna
höra till detta arbetsfält hydrografiska undersökningar, uppsökandet
av nya fångstområden, frågor om minimimått, fridlysning, förorening
av fiskevatten etc.

Inom det senare verksamhetsområdet falla t. ex. arbetet för ökad avsättning
och konsumtion av fisk, försök med nya fiskredskap, åtgärder till
förbättrandet av fiskarebefolkningens ställning, juridiska frågor rörande
fisket o. s. v.

Ofta torde de båda områdena för denna nu blott antydda verksamhet
övergå i varandra.

Med de nu skisserade uppgifterna för statens fiskeriadministration som
utgångspunkt torde den nuvarande organisationens lämplighet böra bedömas.
Inom de sex fiskeriintendentsdistrikten torde till stor del likartade arbetsuppgifter
föreligga. Så förekomma säkerligen inom alla distrikten frågor
rörande vattenföroreningar och laxfiske, inom alla kustdistrikten frågor, som
beröra sillfisket o. s. v. En fiskeriintendent får således de mest olikartade
frågor sig förelagda, av vilka flera förutsätta en betydande specialisering.
För att fullt motsvara de krav, som fiskerinäringen nu ställer på en fiskeritjänsteman,
måste han vara zoolog, botanist, kemist, hydrograf, jurist och
dessutom hava praktisk erfarenhet i själva fiskareyrket. Det är lätt att
förstå, att detta är omöjligt. Det är dessutom en misshushållning med
arbetskraft, att fiskeriintendenterna ofta få arbeta på samma eller likartade
problem och det tämligen oberoende av varandra.

Helt visst skulle fiskeritjänstemännens arbete giva ett mycket bättre
resultat, om de finge tillfälle att specialisera sig på olika delar av det stora
arbetsfältet. En sådan arbetsfördelning förutsätter dbck med nödvändighet
en centralisering av fiskeriadministrationen, så att den komme ett bilda en
centralinstitution, inom vilken de olika tjänstemännen skulle hava att arbeta
på skilda delar av fiskeriadministrationens arbetsområde utan att vara bundna
till särskilda distrikt. Inom en sådan centralanstalt skulle först och främst
saltvattensfisket och färskvattensfisket skiljas åt. Möjligen skulle det vara
lämpligast att förlägga dessa båda fisken till var sin institution. Härför

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

3

talar, att den del av administrationen, som skulle behandla havsfisket, kanske
lämpligen borde förläggas till en plats, där detta fiske vore mest koncentrerat.
Denna fråga liksom spörsmålen om organisationens detaljer för
övrigt torde ej kunna lösas utan en fullständig utredning. Det viktigaste
är, att en centralisering äger rum, så att fiskeritjänstemännen kunna få
tillfälle att särskilt specialisera sig på olika områden. Det vore icke meningen
att beröva de särskilda lokala fiskeridistrikten det stöd, som de nu erhålla
genom intendenterna, men till äventyrs kunde personer med övervägande
praktisk utbildning lika väl fylla den intendenternas uppgift, som består
uti skötande av de löpande göromålen, samlandet av uppgifter för fiskerirapporterna,
givandet av praktiska råd, inhämtandet av fiskarebefolkningens
önskemål m. m.

I Norge har för länge sedan en dylik centralisering genomförts. Där
äro också havsfisket och insjöfisket förlagda till olika centrala institutioner,
och en arbetsfördelning är i stor utsträckning genomförd. Man torde helt
visst kunna påstå, att de storartade resultaten av norska fiskeriadministrationens
arbete säkerligen ej framkommit utan denna arbetsfördelning.

Att den svenska fiskeriadministrationen är otillräcklig torde också
framgå därav, att förvaltningsutskottet i Jönköpings läns hushållningssällskap
nyligen gjort en underdånig framställning om inrättandet av en
statens fiskeriförsöksanstalt.

Det torde vara klart, att med den starka utveckling, som vårt fiske på
senare åren genomgått, kraven på statens fiskeriadministration ökas, och det
torde vara av stor betydelse att tillse, att dess organisation är den mest
tidsenliga.

Det synes oss som om vad sålunda framhållits, vore förtjänt av stort
beaktande. Yår fiskerinäring är av den största betydelse för landet och
vad som kan göras för dess ytterligare befrämjande och utveckling är en
sak, som är värd statsmakternas synnerliga uppmärksamhet. Det synes oss
därför, att det förefinnes starka skäl för en utredning angående en omorganisation
av fiskeriförvaltningen. Först under en dylik utredning kan man
bilda sig ett bestämdare omdöme med avseende å de här ovan berörda
riktlinjer och uppslag. Så t. ex. därom, huruvida en självständig styrelse,
såsom här ovan framhålles, vore erforderlig eller om icke målet kunde på
ett för staten billigare sätt nås genom en centralisering med bibehållande

Utskottet.

fc Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

av den nuvarande anordningen med fiskeriförvaltningen lydande under lantbruksstyrelsen.
»

Uskottet vill till en början erinra därom, att frågan om åtgärder till
fiskets främjande redan förut under innevarande år varit föremål för riksdagens
prövning. I motion, nr 77, i första kammaren bar herr Boberg
hemställt, att riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t med en skrivelse, vari
riksdagen begär, att Kungl. Maj:t genom sakkunnig person eller kommitté
söker utröna läget och behoven på hit hörande område. Vidare har
i motion, nr 216, i andra kammaren herr Molin i Dombäcksmark hemställt,
att andra kammaren för sin del beslutar, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte låta
utreda på vad sätt staten lämpligen kan medverka till varaktigt befrämjande
av en planmässig, rationell fiskeripolitik, exempelvis genom upprättandet
av någon i samband med lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen
stående vetenskaplig praktisk institution, samt för riksdagen
framlägga resultatet av denna utredning.

Beträffande förstnämnda motion har första kammaren bifallit vederbörande
utskotts hemställan, att motionen icke måtte till någon kammarens
åtgärd föranleda, till vilket beslut torde hava bidragit den av utskottet
i sitt utlåtande gjorda hänvisningen till nu förevarande motioner.

Vad därefter angår den av herr Molin i Dombäcksmark väckta motionen,
har densamma likaledes efter avstyrkande utlåtande av vederbörande
utskott av andra kammaren avslagits. I motiveringen för berörda utlåtande
har utskottet i huvudsak hänfört sig till ett yttrande, som efter framställning
av utskottet avgivits av kungl. lantbruksstyrelsen, av vilket
yttrande enligt utskottets mening framginge, att utredning redan påbörjats
rörande inrättande av en statens fiskeriförsöksanstalt med såväl vetenskapligt
som praktiskt ändamål, och att jämväl på andra, av motionären
behandlade områden inom fiskeripolitiken åtgärder i den riktning han föreslagit
antingen redan vidtagits eller vore föremål för utredning. Härjämte
framhöll utskottet, att riksdagen med anledning av nu förevarande
motioner bleve satt i tillfälle att göra ytterligare uttalande i frågan.

Utskottet har tagit del av lantbruksstyrelsens förberörda yttrande,
vilket såsom bilaga är fogat till detta utlåtande. Av detsamma framgår,
såsom redan blivit antytt, att inom kungl. styrelsen utredningar pågå av
skilda slag för främjandet av fisket inom riket.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

5

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att statens
fiskeriadministration är ordnad på ett så tillfredsställande och för sin uppgift
gagneligt sätt som möjligt. Utskottet håller ävenledes före, att motionärernas
påstående, att vissa olägenheter äro förenade med den nuvarande
organisationen, har fog för sig. Det har därför synts utskottet, att då
frågan om vissa organisatoriska föranstaltningar på detta område redan är
föremål för behandling, det av motionärerna framförda kravet jämväl bör
bliva föremål för allsidigt och sakkunnigt beaktande, i ändamål att få utrönt
i vad mån och på vilket sätt de påstådda olägenheterna må kunna
avhjälpas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av förevarande motioner
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte i sammanhang med utredningen angående
inrättande av en statens fiskeriundersökningsanstalt
jämväl föranstalta om utredning rörande en omorganisation
av fiskeriadministrationen i riket.

Stockholm den 10 april 1916.

På jordbruksutskottets vägnar:

PiAOUL HAMILTON.

Närvarande: Hrr greve Hamilton, Ericsson, Fahlén, Holmquist, Linders, Nilsson i
Tånga, Sjöblom, Nilsson i Linnås, Barthelson, Ingeström, friherre
Silfverschiöld, Pettersson, Olaus, Fagerlin, Larsson, Olausson, Andersson.

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Bilaga.

Till KONUNGEN.

Uti en inom riksdagens andra kammare väckt, den 6 februari 1916 dagtecknad
motion (nr 216) har herr Emil Molin i Dombäcksmark hemställt

att andra kammaren för sin del beslutar, att riksdagen ville i skrivelse till
Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte låta
utreda på vad sätt staten lämpligen kan medverka till varaktigt befrämjande av
en planmässig, rationell fiskeripolitik, exempelvis genom upprättandet av någon
i samband med lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen stående vetenskaplig
praktisk institution, samt för riksdagen framlägga resultat av denna utredning.

Genom nådig remiss den 18 nästlidne februari har lantbruksstyrelsen anbefallts
avgiva underdånigt utlåtande i fråga om lämpligheten av den i sagda
riksdagsmotion begärda utredningen samt det uttalande i övrigt, vartill motionen
kunde föranleda.

Till åtlydnad av denna nådiga befallning får, med återställande av remissakten,
lantbruksstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Då motionären utgår från 1902 års riksdags skrivelse nr 142, angående åtgärder
för åstadkommande av en bättre fiskerivård för Östersjö- och sötvattensfisket,
torde det vara lämpligt att först genomgå de åtgärder, som i nämnda
skrivelse uppräknas såsom ägnade att befordra ifrågavarande fiskens utveckling,
och därpå redogöra för vad som sedan dess åtgjorts med anledning av riksdagens
sagda skrivelse.

De i skrivelsen framhållna åtgärderna äro följande:

1) åstadkommande av s. k. fiskeriföreningar;

2) bildande av försäkringsföreningar för båtar och redskap;

3) höjande av fiskarenas yrkesskicklighet;

4) befordrande av större sakkunskap och insikter hos fiskeriinstruktörer och
tillsyningsman;

5) ett mera verksamt stöd åt hushållningssällskapen från statens sida såväl
i statsanslag till fiskerinäringens befrämjande som genom statens fiskeriadministration; 6)

införande av distriktsindelning i fiskeriadministrationen och möjliggörande
för fiskeritjänstemännen att odelat ägna sitt arbete åt den uppgift staten genom
dem velat befordra.

Genom nådig remiss den 30 maj 1902 anbefallde Eders Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen
att anmoda Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i rikets samtliga
län att var för sig, sedan vederbörande landsting och hushållningssällskap
lämnats tillfälle att yttra sig, till lantbruksstyrelsen inkomma med de yttranden,
som kunde komma att avgivas, och eget underdånigt utlåtande, och därefter till

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

7

Eders Kungl. Maj:t jämte eget underdånigt utlåtande överlämna samtliga till
ärendet hörande handlingar.

Uti sitt underdåniga utlåtande i ärendet den 13 november 1903 har lantbruksstyrelsen
i huvudsak yttrat följande.

Beträffande inrättandet av fiskeriföreningar uttalade lantbruksstyrelsen, att
det enligt styrelsens uppfattning skulle vara till stor nytta för landet, om genom
förändring av dåvarande lagstiftning s. k. tvångsföreningar mellan fiskedelägare
skulle komma till stånd med ändamål att för medlemmarnas räkning på ett rationellt
sätt bedriva fisket. Det syntes emellertid icke kunna åligga lantbruksstyrelsen
att utarbeta formulerat förslag till den lagändring, som skulle fordras
för genomförandet av en dylik förändring inom vår fiskelagstiftning, eller att
vidare ingå på denna fråga, varigenom de mera brådskande åtgärderna till åstadkommandet
av en bättre fiskevård skulle utan motsvarande gagn fördröjas.

I avseende å inrättande av försäkringsföreningar för båtar och redskap meddelade
lantbruksstyrelsen, att styrelsen uti underdånig skrivelse den 14 november
1890 bland- annat hemställt, att ett belopp av 25,000 kronor måtte beviljas för
åstadkommande, i enlighet med ett av styrelsen i sådant avseende upprättat förslag,
av försäkringsföreningar. Vid föredragning av detta ärende inför Eders
Kungl. Maj:t den 12 januari 1891 hade chefen för civildepartementet, på sätt
inhämtades av det vid statsverkspropositionen till samma års riksdag fogade
statsrådsprotokoll över civilärenden, uttalat, att det syntes ganska tvivelaktigt,
huruvida dylika föreningar skulle lyckas tillvinna sig en allmännare anslutning
bland fiskarebefolkningen, då enda sättet att vinna en verksam kontroll därå,
att icke fiskaren själv genom vårdslöshet eller annorledes orsakade förlust av försäkrad
redskap, syntes vara, att blott en del av det försäkrades värde ersattes,
men detta å andra sidan naturligtvis betydligt minskade fördelen för fiskaren att
hålla redskapen försäkrad. Då emellertid det belopp, varmed, och det sätt i
övrigt, varpå försäkringsförening för båtar eller redskap syntes böra av staten
understödjas, naturligtvis måste bliva beroende på föreningens omfattning, dess
organisation m. m., ansåge föredragande departementschefen sig icke för det dåvarande,
då någon begäran om understöd för någon viss förening icke förelåge,
böra tillstyrka äskandet hos riksdagen av medel för dylika ändamål, helst det
icke syntes vara omöjligt, därest ansökningar om understöd för åstadkommande
av dylika föreningar skulle under den närmaste tiden göras, att av de medel,
som då vore å ordinarie stat anvisade till fiskerinäringens understöd, eller från
tillgängliga besparingar bereda tillgång därtill. Bildandet av försäkringsföreningar
skulle sannolikt ock kunna befrämjas därigenom, att fiskare, som förbunde sig
att försäkra båt eller redskap, för vars anskaffande lån från fiskerifonden söktes,
tillerkändes företräde framför andra till erhållande av lån. I enlighet med föredragande
departementschefens åsikt i detta avseende hade Eders Kungl. Maj:t
icke funnit skäl att med anledning av lantbruksstyrelsens berörda hemställan då
vidtaga någon åtgärd.

Sedermera hade emellertid filosofie doktorn A. V. Ljungman, dåvarande
fiskeriassistenten F. Trybora samt v. häradshövdingen K. G. Herlitz blivit av
chefen för civildepartementet tillkallade för att utarbeta förslag till normalregle -

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

mente för fiskeriförsäkringsföreningar samt till de villkor, varpå sådana föreningar
skulle kunna erhålla statsanslag. Detta förslag hade till departementschefen
den 31 maj 1892 avgivits och tryckts på departementets föranstaltande. Någon
vidare åtgärd syntes likväl sedermera icke hava blivit vidtagen i det med förslaget
avsedda syfte. Emellertid syntes det vara synnerligen önskligt, att denna
angelägenhet bleve genom statens åtgöranden befordrad och att fiskeriförsäkringsföreningar
mera allmänt bildades och kornrne i åtnjutande av statsunderstöd, så
att det bleve möjligt för var och en av dem att bilda en grundfond, varförutan
sådan förening löpte fara att icke kunna infria sina förbindelser.

En annan försäkringsform, som syntes böra komma till stånd och vinna
spridning bland fiskarebefolkningen, vore olycksfallsförsäkring för fiskare.

Även fiskeriundervisningens ordnande hade lantbruksstyrelsen ansett vara
av förhållandena oundgängligen påkallat, men likasom övriga därmed i samband
stående, under ärendets handläggning föreslagna åtgärder, såsom anvisande av
medel till stipendier eller understöd åt fiskare, som genomginge fiskareskolor,
syntes för det dåvarande och intill dess fiskeriadministrationen blivit ordnad,
förevarande fråga icke kunna definitivt avgöras, vårföre lantbruksstyrelsen förbehölle
sig att framdeles, i den mån förhållandena sådant påkallade, hos Eders
Kungl. Maj:t göra framställning i förevarande ämne.

Angående fiskeriadministrationens omorganisation yttrade landtbruksstyrelsen
bland annat följande:

Mot den dåvarande organisationen, särskilt fiskeritjänstemännens åliggande
att inom hela landet vara verksamma för fiskerinäringens utveckling, hade framställts
åtskilliga ganska avsevärda erinringar. Sålunda hade framhållits, att det
icke hade kunnat vara till fördel för det med fiskeritjänstemännens anställande
avsedda ändamål, att dessa tjänstemän i saknad av bestämda distrikt varit uteslutna
från möjligheten att komma i någon närmare och ofta upprepad beröring
med fiskeribefolkningen inom särskilda orter samt att noggrannare lära känna
förhållandena inom samma orter. På samma gång landtbruksstyrelsen icke
kunde underkänna vikten af vad sålunda mot den dåvarande ordningen anförts,
ville styrelsen för egen del framhålla, hurusom hushållningssällskapen, vilka det
tillkomma att, vart inom sin ort, handhava den närmaste omsorgen om fiskets
utveckling, under dåvarande förhållanden icke kunde i regel påräkna att av hos
dem anställde tjänstemän erhålla det sakkunniga biträde, varförutan deras verksamhet
i förevarande avseende icke kunde bliva verkligt framgångsrik. Hos
vissa hushållningssällskap hade väl funnits anställda i detta hänseende fullt kompetenta
personer, men detta förhållande kunde anses hava endast undantagsvis
ägt rum. Det borde ej heller förbises, att det skulle vara för hushållningssällskapen
av ganska stor betydelse att från lokalt anställda statstjänstemän få mottaga
förslag till åtgärder, som borde vidtagas i fiskerinäringens intresse, och till
utvecklande av de möjligheter, som i sådant avseende inom de särskilda distrikten
kunde förefinnas. Under eu längre tid hade genom fiskeritjänstemännen utförts
undersökningar av de olika fiskevattnen inom länen, varvid icke ringa svårighet
mött för lantbruksstyrelsen att kunna för dessa undersökningar fastställa
nöjaktig plan, då de särskilda fiskeritjänstemännen icke haft någon lokal utgångs -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

9

punkt för sin verksamhet utan måst användas över hela landet. Vid en uppeldning
av riket i distrikt skulle varje fiskeritjänsteman få sin särskilda uppgift
i förevarande avseende och en alldeles personlig anledning att verka för fiskevattnens
undersökning, vilket i en mycket avsevärd grad skulle underlätta dessa
arbeten och befordra planmässigheten i desamma. I några av de yttranden, som
inkommit, hade kunnat spåras eu viss misstro till distriktsindelningens fördelar
och antydan gjorts därom, att hushållningssällskapens befogenheter i fråga om
förvaltningen af fisket skulle kunna därigenom lida intrång samt konflikter sålunda
möjligen uppstå. Dessa farhågor ansåge lantbruksstyrelsen vara helt och
hållet ogrundade, då distriktsindelningens införande i ingen mån kunde minska
hushållningssällskapens inflytande på sagda förvaltning. Snarare kunde det synas,
som om för hushållningssällskapen möjligheterna och tillfällena att befordra fiskerinäringens
intressen skulle på detta sätt kunna ökas genom samarbetet med fiskeritjänstemännen,
så att, på samma gång genom den tilltänkta distriktsindelningen
fiskeritjänstemännens verksamhet bleve mera effektiv än dittills, detsamma även
skulle bliva förhållandet med hushållningssällskapens. Av vad sålunda anförts
syntes framgå, att enligt lantbruksstyrelsens uppfattning genom den föreslagna
distriktsindelningens genomförande större planmässighet och effektivitet skulle
åstadkommas såväl i statens verksamhet för fiskeriernas befrämjande som i hushållningssällskapens
och fiskerinäringen därigenom komma att njuta fördelarna
av en starkare utveckling till den fiskeriidkande befolkningens och hela landets
fromma.

Vidare yttrade lantbruksstyrelsen bland annat följande beträffande den av
riksdagen i dess åberopade skrivelse behandlade fråga om ett mera verksamt
stöd från statens sida till fiskerinäringens höjande i form av statsanslag, varom
även i åtskilliga av de inkomna yttrandena önskningar framställts. Genom nådig
kungörelse den 12 augusti 1901 hade Eders Kung!. Maj:t förklarat, att av det
under nionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda anslag till fiskerinäringens
understöd tills vidare högst 20,000 kronor årligen komme att såsom bidrag till
fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda orterna tilldelas
hushållningssällskap eller landsting, samt föreskrivit villkoren, under vilka dylika
statsbidrag kunde beviljas. Under de tvänne år, som förflutit sedan sagda författning
utkommit, hade två gånger fördelning av berörda summa ägt rum, och
hade till följd av summans otillräcklighet nedprutningar i de begärda beloppen
måst ske, nämligen år 1902 med 1,700 kronor och år 1903 med 7,400 kronor.
Det syntes därav, att anslaget icke fullt räckt till för ändamålet, och med den
livaktighet, som för det dåvarande syntes råda på detta område inom de särskilda
orterna, syntes anslaget bliva än mera otillräckligt, helst, i den mån en
mera verksam fiskeriadministration komme till stånd, åtgärder till fiskerinäringens
höjande syntes komma att i än högre grad vidtagas. Därav syntes alltså framgå,
att ytterligare medel borde beredas för ifrågavarande ändamål till belopp, som
lantbruksstyrelsen ansåge icke böra sättas lägre än till 10,000 kronor, så att för
ändamålet kunde vara att beräkna ett belopp af 30,000 kronor, varjämte, förutom
erforderliga löner och arvoden enligt det föregående, av anslaget syntes
böra vara för Eders Kungl. Maj:t disponibelt ett belopp av omkring 20,000 kro Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 10 samt. 32 käft. (Nr 52.) 2

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

nor för tillfälliga eller årligen återkommande ändamål, såsom till fiskeriförsöks
anställande, fiskodlingsanstalter, driften av fiskeriadministrationens fartyg m. m.

På grund av vad här i korthet blivit anfört hemställde lantbruksstyrelsen,
att Eders Kungl. Maj:t måtte dels vidtaga erforderliga åtgärder för att eu sådan
ändring i gällande lagstiftning måtte komma till stånd, att föreningar av fiskeberättigade
i sammanhängande fiskevatten, med ändamål att åstadkomma ordning
och uppsikt över fisket till dettas bevarande och förökande, måtte kunna på i
lag stadgade villkor bildas, dels ej mindre på grundvalen av det utav tillkallade
sakkunnige den 31 maj 1892 upprättade förslag vidtaga åtgärder för bildandet
av försäkringsföreningar för fiskeägares båtar och redskap, än även gå i författning
om verkställandet av sådana undersökningar, beräkningar och andra åtgärder,
på grund av vilka en olycksfallsförsäkring för fiskare måtte kunna komma
till stånd, dels anbefalla lantbruksstyrelsen att, så snart omständigheterna medgåve,
till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ordnandet av fiskeriundervisningen
inom landet, dels ock uti nådig proposition föreslå riksdagen dels
att, med godkännande av det utav lantbruksstyrelsen i det föregående framställda
förslag till ordnandet av fiskeriadministrationen samt den av styrelsen föreslagna
stat för densamma jämte övriga i sammanhang därmed förordade villkor
och bestämmelser, medgiva, att sagda förslag skulle genomföras i den män sådant
bleve möjligt, på sätt lantbruksstyrelsen förordat, dels att ej mindre för anställande
från och med år 1905 av två fiskeriintendenter, en fiskeriassistent, två
fiskeristipendiater samt eu fiskeriingenjör, än även för höjande av då utgående
statsbidrag till hushållningssällskap eller landsting samt bestridande av andra utgifter
för fiskerinäringens behov, enligt vad ovan sägs, höja anslaget till fiskerinäringens
understöd från 42,000 kronor till 66,000 kronor, dels ock att till anställande
av en fiskeristipendiat på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp av
1,500 kronor.

Enligt skrivelse den 13 april 1904, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda framställningar angående
åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, anmälde riksdagen, att riksdagen godkänt
stat för statens fiskeriadministration, och genom nådigt brev den 17 juni
1904 fann Eders Kungl. Maj:t gott att bland annat dels fastställa den av riksdagen
beslutade staten för statens fiskeriadministration och dels uppdraga åt
lantbruksstyrelsen att, så snart sig göra läte, till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med förslag till instruktion för statens fiskeriadministration samt till de övriga
föreskrifter, som för den nya organisationens successiva genomförande erfordrades.
Från och med år 1905 hava de till den nya organisationen börande befattningarna
efter hand blivit besatta, den sista, fiskeriintendentsbefattniugen i övre
norra distriktet, från den 1 januari 1912, från vilken tid den nya organisationen
således varit fullt genomförd.

Samtidigt som denna omorganisation av fiskeriadministrationen pågick, vidtogos
emellertid åtgärder för att tillgodose även övriga önskemål, som uttalats i
1902 års riksdags åberopade skrivelse. Frågan om åstadkommandet av s. k.
fiskeriföreningar hade återupptagits vid 1906 års riksdag, vid vilken i vardera
kammaren väckts motion med förslag om underdånig framställning, att Eders

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

11

Kungl. Maj:t måtte genom sakkunniga låta utreda i vad mån och på vilket sätt
en obligatorisk sammanslutning av fiskevattensägare för fiskets bedrivande för
delägarnas gemensamma räkning kunde komma till stånd, samt till näst sammanträdande
riksdag framlägga nådig proposition i ämnet. Lagutskottet, som fann
syftet med ifrågavarande motioner vara synnerligen behjärtansvärt, hemställde
emellertid, under erinran om 1902 års riksdagsskrivelse och den behandling, som
av Eders Kungl. Maj:t ägnats däri omförmälda spörsmål, att motionerna ej måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda, och denna utskottets hemställan bifölls
av båda kamrarna.

Emellertid anmodade chefen för jordbruksdepartementet den 25 september
1906 sakkunniga att biträda inom departementet vid verkställande av utredning
och avgivande av förslag till åtgärder för åstadkommande av fiskeriföreningar
jämte vad därmed kunde äga sammanhang. Det slutliga resultatet av detta arbete
blev den av 1913 års riksdag antagna och av Eders Kungl. Maj:t den 30
juni 1913 utfärdade »Lag om gemensamhetsfiske» ävensom en del i samband
därmed utfärdade lagändringar.

Den andra fråga, som påpekats i riksdagens åberopade skrivelse, nämligen
bildande av försäkringsföreningar för båtar och fiskeredskap, synes icke hava
varit föremål för någon direkt åtgärd från regeringens sida. Däremot hava
några enskilda försök, till en del av vilka staten lämnat bidrag, gjorts i antytt
syfte, dock utan någon större framgång. Erfarenheten såväl bos oss som i andra
länder har nämligen visat, att redskapsförsäkring utom under en del alldeles särskilda
förhållanden är så gott som omöjlig att genomföra, och för båtförsäkring
äro våra fiskare i regel mycket litet intresserade, utom då det gäller större däckade
farkoster.

Medan således för båt- och redskapsförsäkring hittills finnas endast några
enskilda föreningar, har genom nådiga kungörelsen den 2 oktober 1908 tillfälle
beretts fiskare att i riksförsäkringsanstalten erhålla försäkring mot skada till följd
av olycksfall.

I samband med det nu anförda torde böra omnämnas, att Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt brev den 24 mars 1905 förordnat, att stormvarningar skulle
genom lantbruksstyrelsens försorg efter samråd med föreståndaren för meteorologiska
centralanstalten offentliggöras å lämpliga platser vid rikets västra kust i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av dåvarande fiskeriinspektören Filip Trybom
framlagt förslag, och uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att hava överinseende
över samtliga för dessa stormvarningar gjorda inrättningar samt föreskrevs tillika,
att den närmare uppsikten över stormvarningsstationerna skulle utövas av de
lantbruksstyrelsen underlydande fiskeritjänstemäunen. Numera finnas stormvarningsstationer
vid Sveriges alla kuster.

Eu annan åtgärd, som avser beredande av större trygghet åt fiskarena vid
utövandet av sitt yrke, är auläggandet av fiskehamnar.

Sedan riksdagen år 1905 med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning beviljat anslag för verkställande av undersökning av de lokala förhållandena
å Svoriges kuster med hänsyn till behovet av och betingelserna för
anläggning av nya och förbättring av redan befintliga fiske- och mindre hamnar,

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

förordnade Eders Kungl. Maj:t den 16 juni 1905, att en kommission skulle tillsättas
med uppdrag att företaga eu sådan undersökning samt avgiva utredning
i ämnet. I februari 1909 avgav fiskehamnskommissionen sitt betänkande, år
1911 framlade Eders Kungl. Maj:t förslag om anslag till byggande av sex av
de av kommissionen föreslagna hamnarna, men riksdagen beslöt på förslag av
enskilda motionärer byggande av alla de i kommissionens förteckning upptagna
24 hamnar, vilka skulle byggas uteslutande av staten, samt beviljade därtill ett
anslag å 2,788,000 kronor och anvisade därav å extra stat för år i912 ett belopp
av 232,000 kronor. Byggandet av dessa hamnar ledes av eu särskild byrå i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

En annan åtgärd, som delvis avser att skydda fiskarena mot skadegörelse
å redskap, är utbetalande av belöningar för sälars dödande.

Sedan 1913 års riksdag på framställning av Eders Kungl. Maj:t dels medgivit,
att från förslagsanslaget till belöningar för rovdjurs dödande må på sätt
Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskriva, utgå belöningar för dödande av
sälhundar med 4 kronor för varje dödad sälbund, dels ock höjt detta anslag, då
12,000 kronor, till 38,000 kronor eller med 26,000 kronor, hava dylika belöningar
från och med 1914 års början utbetalats under lantbruksstyrelsens kontroll.

För höjande av fiskarenas yrkesskicklighet har riksdagen för vart och ett
av åren 1903—1912, med anledning av Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställningar, på extra stat anvisat ett anslag av 2,250 kronor såsom bidrag
till anordnande av undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare,
under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap eller landsting
för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor. Sedermera har riksdagen,
likaledes med anledning av Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar,
såsom bidrag till anordnande av undervisningskurser och hållande av
föredrag i navigation m. m. för bohuslänska fiskare, under förutsättning att av
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap eller landsting eller eljest för
ändamålet tillskötes minst 1,150 kronor, på extra stat för vart och ett av åren
1913—1916 anvisat ett anslag av 1,400 kronor. Det har förutsatts, att af statsanslaget
för varje år skulle bestridas arvode till en inspektör, 250 kronor, och
hälften av övriga kostnader med 1,150 kronor. För dessa anslag hava årligen
i olika delar av länet hållits flera kurser, som räckt 3—8 veckor.

Från och med år 1905 har Malmöhus läns hushållningssällskap under eu
följd av år anvisat 600 kronor om året till tvänne kurser på omkring 36 timmar
var för länets kustfiskare. Undervisningen vid dessa kurser omfattade motorlära,
navigation, havets och de i ekonomiskt avseende viktigaste havsfiskarnas naturlära
samt gällande fiskeriförordningar.

För sötvattenfiskarenas undervisning finnas tvänne fiskeriskolor. År 1903
anordnade artisten A. M. Lindström en fiskeriskola vid den av honom inrättade
och ledda fiskodlingsanstalten vid ivngelsberg i Västmanland. Kursen där räckte
under de första åren 4 månader, numera 9 månader, varav den teoretiska undervisningen
tager ungefär 3 veckor. Såväl fiskodlingsanstalten som skolan ägas
sedan åtskilliga år tillbaka av ett bolag, »Aktiebolaget Mellersta Sveriges fiskodlingsaustalt»,
som för skolans underhåll åtnjuter ett statsanslag av 3,500 kro -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

13

nor. Sedan bolaget anlagt fiskdammar å Klotens kronopark, har skolan flyttats
dit, fastän eleverna även få deltaga i arbetena vid fiskodlingsanstalten i Angeisberg
och vid bolagets arrenderade insjöfiske vid Fullerö i Mälaren.

Den andra fiskeriskolan inrättades år 1908 av Södra Sveriges fiskeriförening
vid föreningens fiskeriförsöksstation i Aneboda i Kronobergs län. Kursen, som
under de första åren räckt nära 9 månader, fortgår numera under 10 månader,
varav 2—3 månader upptagas av teoretisk undervisning. För sin utbildning få
eleverna deltaga i arbetena icke allenast vid fiskeriförsöksstationcn i Aneboda utan
även vid föreningens fiskodlingar och insjöfiskerier i olika delar av Kronobergs
och Malmöhus län.

Eleverna från dessa två fiskeriskolor hava efter genomgången kurs till eu
stor del erhållit anställning såsom fiskeriinstruktörer, fiskmästare eller fiskeritillsyningsmän
hos olika hushållningssällskap eller såsom föreståndare för privata
dammhushållningar eller fiskare på större gods. Dessa skolor hava således bidragit
dels till höjande av fiskarenas yrkesskicklighet och dels till att fiskeriinstruktörer
och tillsyningsman kunnat förvärva större sakkunskap och insikter,
således i det syfte riksdagen i sin åberopade skrivelse uttalat.

Vad slutligen beträffar i sagda skrivelse uttalade önskan om ett mera verksamt
stöd åt hushållningssällskapen från statens sida såväl i statsanslag till fiskerinäringens
befrämjande som genom statens fiskeriadministration, så torde följande
böra nämnas. Sedan 1912 års riksdag med anledning av Eders Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning höjt det under anslagstiteln fiskerinäringens understöd
uppförda anslag till fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda
orterna med 35,000 kronor eller således från 30,000 kronor till 65,000
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att på de villkor, Eders Kungl. Maj:t
kunde finna gott föreskriva, därav anvisa 20,000 kronor till insamlande av primäruppgifter
för fiskeristatistiken, hava de anslag, som beviljats hushållningssällskap
och landsting för fiskeriändamål, mer än fördubblats mot förr. Vidare har genom
omorganisationen av statens fiskeriadministration hushållningssällskapen beretts
tillfälle att erhålla sakkunnigt biträde vid fiskerifrågors behandling. De flesta
hushållningssällskap hava även i större utsträckning begagnat sig härav, enligt
vad lantbruksstyrelsen tror, till nytta för deras verksamhet för fiskets främjande.

Med föranledande av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning hade
1892 års riksdag till inrättande av en fond för fiskerinäringens befrämjande, från
vilken fond i mån av tillgång och på vissa av riksdagen angivna villkor lån
finge tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna
låneunderstöd för anskaffande av fiskebåtar och fiskeredskap eller för anläggande
av smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling av fiskets produkter,
beviljat ett anslag av 100,000 kronor. Med ytterligare av riksdagen
beviljade anslag och inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån har denna
fond numera stigit, så att därifrån från och med år 1907 årligen kunnat utlämnas
lån till sammanlagt 750,000 kronor. Av alla åtgärder till fiskerinäringens
höjande torde väl knappast någon hava i högre grad bidragit till havsfiskets
snabba utveckling under de senaste åren. Tack vare denna fond har det näm -

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

•

ligen varit möjligt för fiskarena att anskaffa motorbåtar, snörpvadar och ålbotten
garn, utan vilka havsfisket hade förblivit på samma låga ståndpunkt som förut.

Arbetet för fiskets höjande i Östersjön och de stora sjöarna, som stå i förbindelse
därmed, har under de senaste åren underlättats därigenom, att riksdagen
på Eders Kungl. Majds framställning för anskaffande av ett fartyg för fiskeriadministrationens
behov å extra stat för år 1908 anvisat ett belopp av 29,000
kronor. Fartyget var färdigt och besiktigat hösten 1908 och började användas
år 1909. Utom undersökningar, som med tillhjälp av detta fartyg anställts i och
för avgivande av fiskeritjänstemännens yttranden i olika fiskerifrågor och påbörjade
mera omfattande arbeten, vilka ännu icke hunnit avslutas, har |rån fartyget
anställts en mängd fiskeförsök, av vilka här må nämnas t. ex. de, genom vilka
blivit ådagalagt, att på bankarna norr och söder om Gotska Sandön kan bedrivas
ett lönande fiske efter torsk, flundra och piggvar.

Bland åtgärder, som under de senaste åren vidtagits till sötvattensfiskets
höjande, torde bildandet av Södra Sveriges fiskeriförening hava gjort största nytta.
Föreningen, som stiftades år 1906, har under de tio år den existerat redan uträttat
ett betydande arbete för införande i Sverige av dammhushållning och moderna,
rationella principer vid insjöfiske. Ett par tusen tunnland med karp- och
sutardammar hava blivit anlagda under de senaste åren, och torde en mycket
stor del av dessa anläggningar hava tillkommit på grund av Södra Sveriges
fiskeriförenings verksamhet eller främjats av denna, varjämte vid de av föreningen
arrenderade sjöarna i Malmöhus län vid fiskedriften införts fullt moderna brukningsmetoder,
vilka nu avprovas där. Jämsides med de praktiska fiskodlingsoch
fiskeförsöken i dammar och sjöar går en biologisk undersökning av dessa
vatten för att utröna de på fiskproduktionen inverkande orsakerna. För sin fiskeriförsöks-
och fiskodlingsverksamhet åtnjuter föreningen ett statsanslag, som under
de senaste åren uppgått till 10,000 kronor, varförutom den erhåller 8,500 kronor
till underhållet av sin tidigare omnämnda fiskeriskola i Aneboda.

Uti sin motion har herr Molin bland annat även framhållit, att den nya
lagen om gemensamhetsfiske icke infriat de förhoppningar, som ställts på densamma,
Lantbruksstyrelsen har haft sin uppmärksamhet fästad på denna fråga
och redan hösten 1915 påbörjat en utredning av orsakerna till detta förhållande,
och skall styrelsen, så snart utredningen hunnit avslutas, inkomma med underdånig
framställning i ärendet.

Herr Molin frånkänner statens fiskeritjänstemän varje delaktighet i fiskets
upphjälpande i Sverige. De åtgärder, för vilka lantbruksstyrelsen redogjort i det
föregående, tala tillräckligt om vad statens fiskeritjänstemän uträttat. Lantbruksstyrelsen,
som följt dessa tjänstemäns verksamhet under hela deras tjänstetid
i fiskeriadministrationen, kan betyga, att denna verksamhet är förtjänt av det
största erkännande. Till följd av den grundliga teoretiska underbyggnad dessa
tjänstemän äga och deras intresse för saken har det lyckats dem att utföra ett
omfattande nyttigt arbete för fiskerinäringens höjande. För att bereda dem tillfälle
att få en större praktisk utbildning och erfarenhet har lantbruksstyrelsen i
samband med en år 1913 gjord underdånig framställning om reglering av fiskeritjänstemännens
löner föreslagit ytterligare åtgärder i antydd riktning.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

15

Då herr Molins motion går ut på upprättandet av en vetenskaplig praktisk
institution för fiskeriundersökningar får lantbruksstyrelsen framhålla, att de institutioner,
som hittills varit avsedda för fiskeriundersökningar och fiskeriförsök,
inrättats på initiativ av statens fiskeritjänstemän. Sålunda inrättades den första
fiskodlings- och sötvattensbiologiska anstalten här i landet redan år 1891 av dåvarande
fiskeriinspektören dr R. Lundberg, varförutom Södra Sveriges fiskeriförening
och dess fiskeriförsöksstationer tillkommit på förslag av dåvarande fiskeriintendenten
i södra distriktet, undertecknad Nordqvist. Även senare har
lantbruksstyrelsen haft sin uppmärksamhet fäst på fiskeriförsöks- och undersökningsverksamheten.
Våren 1914 förordnade lantbruksstyrelsen statens fiskeritjänstemän
att inom olika delar av riket anställa en undersökning beträffande
resultaten av de dittills verkställda fiskinplanteringarna. Ett av ändamålen med
denna undersökning var att påvisa behovet av grundliga fiskeri- och hydrobiologiska
undersökningar för att av fiskodlingen få tillfredsställande resultat. Denna
undersökning är ännu icke avslutad. Vidare hava på lantbruksstyrelsens förslag
med bistånd av en del hushållningssällskap från och med år 1915 inrättats så
kallade fiskeribokföringsstationer, som äro avsedda att bilda utgångspunkter för
lokala fiskeriförsök, motsvarande de lokala fältförsöken på jordbrukets område.

Den 30 september 1915 har Jönköpings läns hushållningssällskap i en underdånig
skrivelse hemställt om inrättande av en statens fiskeriundersökningsanstalt.

I denna hemställan hava ett stort antal andra hushållningssällskap instämt. Denna
fråga är för närvarande föremål för utredning inom lantbruksstyrelsen.

På grund av vad sålunda blivit anfört får lantbruksstyrelsen såsom sin •
åsikt uttala, att den uti ifrågavarande riksdagsmotion begärda utredningen icke
för närvarande synes påkalla några särskilda åtgärder.

Stockholm den 13 mars 1916.

Underdånigst
Wilhelm Flack.

Fredrik Egerström.

Osc. Nordqvist.

Stockholm 1916. Kung!. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.