Barikoutskottets utlåtande Nr 62.

1

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1916 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om krigtidshjälp åt
f. d. statstjänare med pension, ej överstigande 800 kronor.

I en inom andra kammaren av herr Widlund jämte tjugutvå andra
av kammarens ledamöter vackt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr
306, hava motionärerna hemställt,

»att riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr
212 och 237, måtte besluta, att ett krigstidstillägg må utgå för år 1916
(eventuellt först för 1917) jämväl till de f. d. statstjänare, som åtnjuta
pension eller understöd, vars sammanlagda belopp icke överstiger 800
kronor per år, att utgå enligt följande grunder:

Åt pensionär eller understödstagare, vilkas pension eller understöd
icke överstiger 400 kronor per år, utbetalas eu krigstidshjälp av kronor

åt den vars pension eller understöd överstiger 400 men ej 500

kronor, 100 kronor;

åt den vars pension eller understöd överstiger 500 men ej 600

kronor, 80 kronor;

åt den vars pension eller understöd överstiger 600 men ej 700

kronor, 60 kronor;

samt åt den vars pension eller understöd överstiger 700 men ej

800 kronor, 50 kronor.»

Till stöd för motionen hava motionärerna anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 212 har föreslagits, att krigstidshjälp
skulle utanordnas till befattningshavare i statens tjänst enligt vissa i
propositionen närmare angivna grunder. På grund av det ekonomiska
läget är en sådan hjälp av allra största betydelse, och den allmänna
meningen därom torde utan tvivel vara fullkomligt enig. De olika verk
och myndigheter som hava uttalat sig i frågan, hava samtliga förordat
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 47 käft. (Nr 62—63.)

2

Bankoutslcottets utlåtande Nr 62.

en dylik hjälp utom i vissa rena undantagsfall. Åven kungl. löneregleringskommittén
yttrar i sin motivering: »— — — Om behövlig heten

av ett tillfälligt understöd åt befattningshavare i statens tjänst
till mötande av de i följd av världskriget betydligt ökade levnadskostnaderna
hava de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, knappast haft
mer än en mening. De ytterst få avstyrkandena av gjorda framställningar
om dyrtidstillägg äro icke i något enda fall grundade på tvekan
om dyrtidstilläggets behövlighet i allmänhet, utan på särskilda, visst
förvaltningsområde eller vissa kategorier av befattningshavare enbart
berörande förhållanden, exempelvis att vid en förvaltning en för personalen
förmånlig lönereglering nyligen trätt i tillämpning; att vissa befattningshavare
icke vore i särskilt behov av hjälp, enär de av kronan
åtnjöte fullt underhåll in natura; att dyrtidstillägg icke syntes böra tilldelas
befattningshavare i högre avlöningsgrader o. s. v.» Och efter det
uttalanden från ett par statsinstitutioner omnämnts fortsätter kommittén:

»—--Jämväl för kommittén förefaller det uppenbart, att statsverket

bör, i den mån dess finansiella ställning medgiver, vidtaga åtgärder för
att bereda stats tjänare hjälp i den svåra situation, vari de genom krisen
försatts--—)).

Behovet kan sålunda anses fastslaget.

Den kungl. propositionen omfattar emellertid endast ordinarie och
extra befattningshavare i aktiv tjänst.

I fråga om f. d. statstjänare, vilka uppbära pension eller understöd
i en eller annan form, har genom kungl. propositionen nr 237 ett visst
anslag begärts för att såsom tillfälligt understöd utanordnas till sådana
f. d. befattningshavare vid lotsverket, som pensionerats enligt bestämmelser,
äldre än de, som med 1915 års ingång blivit tillämpliga å sagda
verks personal. Vid ärendets behandling i statsråd den 5 maj anförde
chefen för sjöförsvarsdepartementet, att lotsverkets personalförening i en
ansökan framhållit den tryckta ställning i vilken vissa av verkets pensionärer
kommit: »— — — att framtiden särskilt tedde sig mörk för
de pensionärer, som under de närmaste åren före löneregleringen avgått,
enär den lilla pension de uppbure, knappast kunde räcka till nödtorftigt
livsuppehälle för en enda person med de nuvarande oerhört uppdrivna
priserna på alla livsförnödenheter.»

Den kungl. propositionen omfattar, som nämnts, endast f. d. befattningshavare
vid lotsverket. Inom övriga statens verk och inrättningar
finnas emellertid ett stort antal pensions- och understödstagare, vilkas
ställning är fullt lika beaktansvärd som f. d. lotspersonalens. Dessa
statsverkets lägre funktionärer hava under en lång arbetstid plikttroget

BankoutsJcottets utlåtande Nr 62.

3

utfört sitt värv mot en ofta nog minimal ersättning och alltid mot en
ersättning som icke möjliggjort några besparingar för ålderdomen. Medvetandet
om att vara i statens tjänst och hoppet om att ej lämnas utan
något som hälst stöd eller skydd då oförmåga till fortsatt verksamhet
inträtt har dock uppehållit dem, och måste det därför kännas än hårdare
för dem att genom omständigheter över vilka de icke hava något som
hälst inflytande nu så gott som ställas inför en hotande brist på det
allra nödvändigaste. Att i någon mån söka uppmuntra dessa små i
samhället, även om på grund av rådande förhållanden den hjälp som
räckes dem ej kan bliva av sådan storlek som vore önskvärd, torde vara
en uppgift som riksdagen skulle låta sig angeläget vara att uppfylla.

För att kostnaderna för denna tillfälliga hjälp icke må uppgå till
alltför stort belopp torde endast sådana pensionärer och understödstagare
vilkas sammanlagda inkomster uppgå till högst 800 kronor pr år kunna
bliva delaktiga därav. Likaledes torde ett likformigt tillägg komma att
verka ojämnt, i det de understödstagare som förut utfå högre belopp
komma i en mera gynnad ställning än de som utfå lägre belopp. Krigstidshjälpen
borde därför utgå i ett maximibelopp till dem som utfå de
lägre ersättningarna och enligt en successivt fallande skala till dem som
utfå högre. Kungl. socialstyrelsens översikt av livsmedelspriserna under
februari månad 1914, 1915 och 1916 omfattande medelpris å 44 orter
visar, att medelpriserna å dessa orter tillsammans giva en medelprisökning
från 1914 till 1916 av 39,79 %.

Ett maximaltillägg av 30 % torde därför kunna anses rimligt för
de pensions- och understödstagare, till vilka utgår pension eller understöd
med 400 kronor och därunder pr år. För att emellertid ökningen skall
medföra en verklig nytta för dessa, bör den dock ej sättas lägre än 120
kronor pr år. Detta belopp bör skäligen utgå till dem. som erhålla 400
kronor eller därunder i pension eller understöd och den successiva
minskningen i krigstid shjälpen inträda, då ovannämnda inkomster överskrida
detta senare belopp.

På grund av den knappa tiden är det oss tyvärr omöjligt att här
angiva några som helst beräkningar, rörande de utgifter, som genom
ett bifall till det yrkande vi här göra, skulle komma att åsamkas statskassan,
men vi äro övertygade om, att det skall vara möjligt för utskottet
att erhålla uppgifter i detta avseende.»

Det torde icke kunna förnekas, att de pensioner, som för närvarande
utgå till här avsedda pensionärer, under nu rådande förhållanden
i de flesta fall icke kunna anses tillräckliga för bestridande

Utskottet.

4

BankoutsJcottets utlåtande Nr 62.

av deras levnadskostnader. Enligt utskottets mening är motionärernas
framställning därför synnerligen behjärtansvärd. Ett beslut i motionens
syfte synes emellertid böra föregås av en allsidig utredning, huruvida
och i vad mån någon pensionsförhöjning må anses böra beredas pensionstagare,
vilka uppbära låga pensioner och i varje fall icke till andra
än dem, som visas vara i behövande omständigheter. Då motionärerna
icke framlagt några kostnadsberäkningar och det icke varit möjligt för
utskottet att nu verkställa någon utredning härutinnan, har utskottet ansett
denna utredning lämpligen böra ske genom Kungl. Maj:ts försorg. Under
sådana förhållanden har utskottet icke ansett sig kunna tillmötesgå
motionärernas framställning i vidare mån, än att utskottet funnit sig
böra tillstyrka en skrivelse till Kungl. Maj:t i ovanberörda syfte.

Utskottet får alltså hemställa,

l:o) att förevarande motion II: 306 icke må av
riksdagen bifallas, men

2:o) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida
och i vad mån någon höjning av pensionsbeloppen
för sådana pensionstagare, som uppbära låga pensioner
och styrka sig vara i behövande omständigheter, må
anses av nu rådande förhållanden betingad samt därefter
till riksdagen, om möjligt redan nästa år, framlägga
det förslag, vartill utredningen kan giva anledning Stockholm

den 4 juni 1916.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Ekman, Gustafsson, Wiekman,
friherre Langenskiöld, Montgomery och J. Carlsson, samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Olsson i Blädinge,
Hellberg i Lycksele, Kristensson, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Borggren.