Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
1
Nr 55.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1916 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt fråga om begränsning eller
upphävande av riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla
kassaförstärkning åt statsverket.
Riksdagens revisorer hava i sin berättelse angående granskningen av
riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning sid. 57—58 anfört följande:
»Enligt riksdagens föreskrift åligger det riksgäldskontoret att, i händelse
under löpande året skulle visa sig, att statskontorets inkomster äro
otillräckliga för bestridande av dess utgifter, och sedan Kung!. Maj:t, uppå
statskontorets underdåniga anmälan, prövat behovet, för dess fyllande tillhandahålla
statskontoret det belopp, Kungl. Maj:t för sådant ändamål finner
för gott bestämma; dock med förbindelse för statskontoret att, så snart
dess tillgångar det medgiva, återgälda vad riksgäldskontoret sålunda förskjutit.
Jämlikt nådigt bemyndigande den 26 mars 1915 hade statskontoret
att hos riksgäldskontoret som kassaförstärkning lyfta 50,000,000 kronor;
och har denna summa å nedannämnda tider tillhandahållits statskontoret:
den 26 maj 1915 .................................... Kr. 15,000,000: —
» 19 juni » » 10,000,000: —
» 26 » » .................................... » 10,000,000: —
» 25 september » » 10,000,000: —
» 19 oktober » » 5,000,000: -
Summa Kr. 50,000,000: —
Bihang till Riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 42 höft. (Nr 55.)
Riksdagens
revisorer.
1
2
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55-
Jämte det belopp, 50,000,000 kronor, som statskontoret enligt senaste
revisionsberättelse sid. 57 utbekommit i kassaförstärkning från riksgäldskontoret,
utgör således riksgäldskontorets fordran för lämnad kassaförstärkning
100,000,000 kronor.
Såsom synes av förestående redogörelse uppgår den av statskontoret
erhållna och icke ersatta kassaförstärkningen i närvarande stund till
100,000,000 kronor.
Av riksgäldskontorets låneprotokoll från april 1915 framgår, att det
särskilt med hänsyn till Kungl. Maj:ts den 26 sistlidne mars lämnade
bemyndigande för statskontoret att i riksgäldskontoret — utöver de under
senare hälften af år 1914 erhållna 50,000,000 kronor — lyfta ytterligare
kassaförstärkning av intill 50,000,000 kronor funnits nödvändigt att med
begagnande av den lånerätt, som beviljats af riksdagen, vidtaga åtgärder
för uppläggande av ett nytt statslån, det för placering inom landet avsedda
5 procent statsräntelånet å 50 miljoner kronor, vilket vid skedd överteckning
slutligen fixerades till omkring 75 miljoner kronor.
Av den till Konungen ställda skrivelse från statskontoret den 18 mars
1915, vari behovet av sistberörda kassaförstärkning av intill 50,000,000
kronor framlägges, framgår otvetydigt, att denna av rådande abnorma förhållanden
motiverade nya kassaförstärkning närmast befunnits av nöden
för fyllandet av de för tryggande av rikets neutralitet framträdande
medelsbehoven, sedan ej mindre 15,000,000 kronor, som, enligt stadgande
i § 63 regeringsformen, år 1914 av riksdagen anvisats för oförutsedda
händelser, än även den kredit av högst 50,000,000 kronor, som för
ifrågavarande ändamål av Kungl. Maj:t i augusti 1914 äskats och av riksdagen
beviljats, till fullo tagits i anspråk.
Revisorerna — som icke ansett sig böra ingå på den konstitutionella
frågan om Kungl. Maj:ts rätt att under pågående riksdag för möjliggörande
av utgifter, avseende ett statsverkets behov, som icke blivit underställt
riksdagens prövning, påkalla tillämpning av § 12: 4 i reglementet för
riksgäldskontoret, och som icke heller i övrigt ansett sig böra till bedömande
upptaga frågan, i vad mån den nuvarande lydelsen av sagda
moment i reglementet för riksgäldskontoret kunde, ur synpunkten av riksdagens
rätt att till såväl inkomster som utgifter bestämma över stats- och
riksgäldsverken och särskilt med hänsyn till upprätthållandet av de tryggande
garantier, bestämmelserna i § 63 regeringsformen äro avsedda att
i allvarliga tider bereda landet, giva anledning till erinringar — hava
emellertid ur allmänt fiskaliska och finansiella synpunkter funnit det böra
förtjäna att av riksdagen och dess vederbörande utskott tagas i över
-
BanJcoutskottets utlåtande Nr 55.
3
vägande, huruvida bestämmelserna i § 12: 4 i reglementet för riksgäldskontoret
böra bibehållas i sin nuvarande lydelse eller erhålla en i något
avseende förändrad avfattning, och fördenskull ansett sig böra, på sätt nu
skett, härå fästa riksdagens uppmärksamhet.»
Mot detta utlåtande både en ledamot av revisionen, med instämmande Reservanter.
av fem andra ledamöter, reserverat sig och därvid anfört:
»Enligt min mening utgör redan den omständigheten, att en ändring
av § 12 mom. 4 i riksgäldskontorets reglemente i sådant syfte, som i
revisorernas uttalande angives, i realiteten är en fråga av huvudsakligen
konstitutionell innebörd, tillfyllestgörande skäl emot att i berättelsen intaga
ifrågavarande uttalande; och bar jag därför ansett, att detsamma icke bort
inflyta».
Vidare hava i lika lydande framställningar inom första kammaren Motioner i:70
herr Kvarnzélius jämte sju andra av kammarens ledamöter i motion nr 70 °ch II:172-och inom andra kammaren herr Eden jämte nio andra av kammarens
ledamöter i motion nr 172 föreslagit,
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i § 12 moment 4 i
riksgäldskontorets reglemente, att den där stadgade skyldigheten för riksgäldskontoret
att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket uttryckligen
begränsas till de fall, där Ivungl. Maj:t efter förutgången prövning
av det av statskontoret anmälda behovet finner detsamma erforderligt för
bestridande av utgifter, som antingen äro upptagna i riksstaten eller eljest
äro av riksdagen medgivna».
Till stöd för sitt yrkande hava motionärerna anfört följande:
»Den lydelse § 12 moment 4 i riksgäldskontorets reglemente nu har
synes icke vara avfattad på ett lyckligt och för riksdagen fullt betryggande
sätt. Avsikten med riksgäldskontorets skyldighet att vid tillfälliga behov
tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket, vilken skyldighet stadgas i
denna §, har tydligen varit att bereda tillgångar för de fall, då statskontorets
inkomster jämte anlitande av kassafonden bleve otillräckliga under
löpande året för bestridande av sådana utgifter, som vore beslutna eller
medgivna av riksdagen.
Nu är genom statsrevisorernas berättelse och även annorledes känt,
hurusom med stöd av ovan angivna § och moment riksgäldskontoret anlitas
för kassaförstärkning i långt större utsträckning än som betingats av
utgifter av ovan angiven art. Otvivelaktigt peka dessa förhållanden på
4
Bankoutslcottets utlåtande Nr 55.
en lucka i de garantier, som omgärda riksdagens rätt att till såväl inkomster
som utgifter bestämma över stats- och riksgäldsverken ävensom
uti de tryggande garantier bestämmelserna i § 63 regeringsformen äro
avsedda att giva i oroliga tider.
En ändrad lydelse av nu ifrågavarande moment synes därför vara
av behovet påkallad. Ändringen torde böra gå i den riktningen, att skyldigheten
för riksgäldskontoret att tillhandahålla kassaförstärkning uttryckligen
begränsas till fyllande av de behov, som hava sin grund Uti utgifter,
vilka äro auktoriserade av riksdagen, vare sig de äro upptagna i riksstaten
eller på annat sätt medgivna. Därvid synes också böra komma under
övervägande, huruvida jämväl en maximigräns bör fastställas för de
belopp, som riksgäldskontoret under angivna förutsättningar har att tillhandahålla.
Något direkt förslag i sistnämnda avseende anse vi oss dock
icke för närvarande böra framställa.»
Motion ii. 86. Slutligen hava inom andra kammaren herr Kristensson jämte nio andra
av kammarens ledamöter i motion nr 86 hemställt,
»dels att ur nu gällande reglemente för riksgäldskontoret måtte utgå
det där befintliga fjärde momentet i 12 paragrafen och att denna ändring
genast måtte träda i kraft; dels ock att i nästkommande reglemente för
nämnda kontor samma stadgande måtte utgå.»
Till stöd för detta yrkande hava motionärerna anfört följande:
»Det har väckt en stor uppmärksamhet, att Kungl. Maj:t den 26 mars
1915 anbefallt riksgäldsfullmäktige att som kassaförstärkning åt statskontoret
utbetala den stora summan av intill 50,000,000 kronor. Statsrevisorerna
ha också funnit sig böra bringa denna sak till riksdagens
kännedom. Regeringen har först i årets statsverksproposition med ett par
raders motivering officiellt till riksdagen lämnat några antydningar om
förhållandet. Utan att djupare ingå på den rent konstitutionella sidan
torde man kunna ifrågasätta, om Kungi. Maj:ts åtgärd — även med ett
mer eller mindre tveksamt medgivande av en rent formell befogenhet
står i god överensstämmelse med grundlagens anda om svenska folkets
rätt att sig självt beskatta eller med riksdagens grundlagsenliga ställning
som den anslagsbeviljande myndigheten. Icke endast det förhållandet,
att vid tiden för det kungliga brevets utfärdande den svenska riksdagen
var samlad, och att regeringen sålunda kunde, om den velat, hänvända
sig till riksdagen med begäran om erforderliga medel, har uppmärksammats,
utan även såväl summans storlek som dess förmodade användning.
JBankoutsTcottets utlåtande Nr 55.
5
Vad hindrar en regering att mitt under exempelvis innevarande riksdag
begära fyrdubbla summan — det belopp som begärdes förra året av
riksgäldskontoret var ofantligt större än vad som någonsin förut ifrågakommit
som ren kassaförstärkning -— eller vad hindrar en regering att
på detta sätt skaffa sig medel för hela krigsmaktens ställande på krigsfot,
då man nu, tack vare riksgäldskontorets försträckningar, under året kunnat
vidtaga omfattande mobiliseringsåtgärder. Grundlagen och även riksgäldskontoret
ha sina stadganden angående vad som bör företagas för anskaffande
av medel åt regeringen vid krig eller krigsfara. För det ändamålet
finnas kreditiven. Det s. k. lilla kreditivet utgör 15,000,000 kronor.
Det andra kreditivet får ej lyftas förrän bl. a. riksdagskallelse blivit ut
färdad. Ställer man det kungl. brevet i parallell med dessa regeringsformens
bestämmelser i § 63, så framstår i bjärt belysning vad som verkligen
ägt rum och vilka konsekvenser ett fortsatt inslående på en sålunda
redan beträdd väg kan leda till. I detta sammanhang bör kanske också
erinras om att det ena kreditivet å 15,000,000 kronor lyftes två, säger 2,
dagar före förra riksdagens början.
Slutligen må även påpekas, att medlens användande utom statsregleringen
förskjuter riksdagens prövningsrätt. I normala fall prövar riksdagen
först, huruvida den vill för det eller det ändamålet bevilja det eller
det beloppet; genom en i oroväckande grad tilltagande praxis beslutar
regeringen den eller den åtgärden, vars kostnader förskotteras av tillgängliga
medel, och sedan anmälas förskotten för riksdagen, som har att lämna
ersättning för de förskotterade medlen. I samma mån ett sådant system
utvidgas minskas riksdagens inflytande icke blott på det område, som
grundlagen alldeles särskilt hänvisat åt riksdagen och åt den allena, utan
även i allmänhet.
Då 12 § mom. 4 i gällande reglemente för riksgäldskontoret i sin
nuvarande formulering icke tyckes lämna garanti mot framtida bruk på
ett sätt, varom näppeligen någon kunnat tänka sig, synes det, som om
en ändring av denna paragraf vore av behovet påkallad.
Ursprungligen torde den vara avsedd för att lämna kassaförsträckning
åt statskontoret, om detta på grund av felkalkylering i statsregleringen
eller av andra orsaker tillfälligtvis vore i saknad av nödig kassa att ombesörja
de i rilcsstaten upptagna utgifterna. Å andra sidan åligger det
statskontoret att vid stark flod i egen kassa överlämna de medel, som det
för tillfället ej har bruk för, åt riksgäldskontoret för att av detta verk
göras för staten räntebärande.
6
BankoutsJcottets utlåtande Nr 55.
Sedan under förra hälften av 19:de århundradet, då riksgäldskontoret
hade hand om själva kärnan av statens finansförvaltning och statskontoret
endast en begränsad del, ålåg det riksgäldskontoret att fylla eventuella
brister i statsverkets inkomster, varjämte såväl överskott i statsverkets
inkomster som ock de besparingar, som ej reserverats för särskilda behov,
skulle av statskontoret överlämnas till riksgäldskontoret. Så vidtogos stegvis
reformer i syfte att överflytta delar av finansförvaltningen från riksgäldsfullmäktige
till statskontoret. Yid 1876 års riksdag förelåg sålunda ett
förslag om ett i viss mån förändrat sätt för riksstatens uppställning och
innehåll. I statsutskottets memorial angående statsregleringen och riksgäldskontorets
reglemente föreslås, att under rubrik »Med statsregleringen
gemenskap ägande utgifter» i riksgäldskontoret införa nedanstående
paragraf:
’I händelse under löpande året skulle visa sig, att statskontorets
inkomster äro otillräckliga för bestridande av dess utgifter, åligger det
riksgäldskontoret att, sedan Kungi. Maj:t uppå statskontorets underdåniga
anmälan prövat behovet, för dess fyllande tillhandahålla statskontoret det
belopp, Kungl. Maj:t för sådant ändamål finner för gott bestämma; dock
med förbindelse för statskontoret att, så snart dess tillgångar det medgiva,
återgälda vad riksgäldskontoret sålunda förskjutit.’
I motiveringen framhålles å ena sidan att vissa föreslagna ändringar
i riksstaten icke i någon mån inneburo ett underkännande av den hos
oss hävdvunna grundsatsen, att riksdagen ensam handhade vården om
rikets gäld, och ej heller minskade riksgäldskontorets självständiga ställning
såsom en av riksdagen utsedd lånedeputation, och å andra sidan att
''icke heller behövde genom denna nya uppställning av siffrorna någon
rubbning ske i det förhållande, som hittills ägt rum mellan statskontoret
och riksgäldskontoret i avseende å behandlingen av kassatillgången. Liksom
hittills behövde statskontoret rätt, att om kassabrist genom statsinkomsternas
felslående uppstode, hos riksgäldskontoret begära nödiga medel för statsutgifternas
bestridande; liksom hittills borde också statskontoret vara anvisat
att, om plötsligt stegrade statsinkomster skulle över hövan fylla dess
kassa, då till riksgäldskontorets förfogande ställa dessa medel, i den mån
de ej för statskontorets egna utgifter vore behövliga, även om de skulle
mer eller mindre överskjuta den summa, som enligt riksstat skulle till
riksgäldskontoret utgå’.
Som fallet brukar vara, antogs memorialet i båda kamrarna utan
debatt — och förmodligen även med de flesta av riksdagens ledamöter
hemresta.
BanJcoutslcottets utlåtande Nr 55.
7
Den här nämnda paragrafen kvarstod sedan oförändrad år efter år i
reglementet ända till år 1913, då reglementet omändrades till överensstämmelse
med 1911 års nya uppställning av riksstaten. Under rubriken
»Riksgäldskontorets lånerörelse» intogs i 12 § 4 mom. följande stadgande:
»För
beredande av tillgång till kassaförstärkning åt statsverket, då
sådan enligt Kungl. Maj:ts beslut påkallas, äga fullmäktige i mån av behov
upplåna medel mot vare sig riksgäldskontorets skuldförbindelser eller obligationer
i svenskt mynt, ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid
eller efter föregången, av riksgäldskontoret verkställd uppsägning, och må
fullmäktige, jämväl i avseende å denna upplåning, såväl bestämma räntevillkoren
som fastställa betalningsterminerna.»
I vad mån stadgandet såväl av 1876 års formulering som ock av
1913 års kommit till användning framgår av nedanstående tablå.
År
Av riksgäldskontoret
till statskontoret under
året lämnad kassaförstärkning.
Av statskontoret till
riksgäldskontoret återbetald
kassaförstärkning.
1876
1877
1878
1879
1880
1881
1882
1883
1884
1885
1886
1887
1888
1889
1890
1891
1892
1893
1894
1895
1896
1897
1898
1899
14,500,000
6.500.000
0
1.500.000
2.500.000
5.500.000
5.000. 000
1.000. 000
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
1.500.000
6.500.000
3,000,000
3,000,000
2.500.000
2,000,000
3.500.000
5.500.000
6,000,000
3,000,000
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
8
BankoutsJcottets utlåtande Nr 55.
År
1900
1901
1902
1903
1904
1905
1906
1907
1908
1909
1910
1911
1912
1913
1914
1915
Av riksgäldskontoret
till statskontoret under
året lämnad kassaförstärkning.
0
0
0
0
5,000,000
0
0
0
0
30.000. 000
15.000. 000
20.000. 000
10,000,000
0
s) 50,000,000
50,000,000
Av statskontoret till
riksgäldskontoret återbetald
kassaförstärkning.
0
0
0
0
5,000,000
0
0
0
0
15.000. 000
30.000. 000
x) 20,000,000
2) 10,000,000
0
0
0
Siffrorna i första kolumnen avse sammanlagda summan av de medel
som under ett år utbetalats till statskontoret som kassaförstärkning, och
siffrorna i den andra kolumnen det sammanlagda belopp, som av statskontoret
återbetalats av förut lämnad kassaförstärkning. Här beröras
alltså icke statskontorets insättningar i riksgäldskontoret av statsverkets
medel, för vilka statskontoret för tillfället ej haft bruk. Sådana insättningar
ha förekommit under goda konjunkturår. År 1909 hade således
statskontoret en fordran av riksgäldskontoret på 30,000,000 kronor, och
vid krigsutbrottet utgjorde statskontorets fordran 23,000,000. Men då
denna senare fråga icke står i något direkt samband med frågan om behövligheten
av stadgandet i 12 § 4 mom. i riksgäldsreglementet, ha vi
ej ansett oss behöva närmare ingå på densamma.
Tablån avspeglar de olika perioderna av goda eller dåliga konjunkturår,
men den måste också ställas i samband med de principer för riksstatens
uppställande, vilka vid olika tillfällen tillämpats. Som förut är nämnt,
tillkom det riksgäldskontoret i äldre tider att fylla eventuella brister i
») Dessutom insattes av statskontorets medel 15,000,000 kronor i riksgäldskontoret
*) I juni lyfte statskontoret de innestående 15 milj., den 10 aug. erhöll det de 10
milj. som kassaförstärkning, vilka återbetalades med 5 milj. under vardera av mån. okt. och
dec. I dec. inlevererades dessutom till riksgäldskontoret 30 miljoner kronor.
s) Vid krigsutbrottet hade statskontoret innestående i riksgäldskontoret 23 mil].,
som först återfordrades. De 50 milj. i kassaförstärkning grundades på den av sommarriksdagen
lämnade krigskrediten på 50,000,000 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
9
% statsverkets inkomster. På samma sätt skulle besparingar, som ej reserverats
för särskilda behov, gå till riksgäldskontoret, som också hade att
fylla brister i förslagsanslagen. Genom 1876 års stora budgetreform frigjordes
statsverket från detta beroende av riksgäldsverket. För utjämning
av statsregleringarna upplades i stället en särskild fond, den s. k. fonden
för reserverade medel, vilken disponerades av riksdagen. De besparingar
å riksstatens anslag, vilka fortfarande ansågos böra disponeras av Kungl.
Maj:t, behöllos i statsregleringsfonden, medan övriga besparingar överfördes
till fonden för reserverade medel. Denna fond hade den uppgiften att
mottaga statsregleringens överskott och fylla dess brister. Emellertid förfor
man vid 1876, 1877 och 1878 års riksdagar på så sätt, att överskottet
i statsregleringen för det år, som närmast föregick riksdagens sammanträde,
i stället för att överföras till fonden för reserverade medel förslagsvis
beräknades och upptogs som tillgång i nästföljande års riksstat. Detta
förfarande måste sannolikt ha haft den inverkan, som skönjes i 1878 års
stora kassaförstärkning åt statskontoret. De kassaförsträckningar, som
förekommo åren 1909, 1910 och 1911, torde ha sin orsak dels uti den
ekonomiska kris, som landet nyligen genomgått, dels uti de principer för
riksstatens uppgörande, som tillämpats före 1911, varigenom det kassaförlag,
som statskontoret förfogade över, var otillräckligt. I samma mån
man övergått till bättre budgettekniska principer och fonderat ett eller
flera års överskott har statsverkets behov av kassaförstärkning endast mera
tillfälligtvis förekommit.
Yid 1911 års riksdag sammanslogos i samband med den nya uppställningen
av riksstaten statsverkets kassaförlagsfond och fonden för reserverade
medel till en statsverkets kassafond. Denna fond fick den dubbla
uppgiften att verka dels som kassaförlag, dels som regulator för statsregleringarnas
genomförande. Dåvarande departementschefen ansåg även den
senare uppgiften »i realiteten intet annat än att vara ett kassaförlag».
»Och om», fortsätter departementschefen, »den ganska osannolika eventualiteten
skulle inträffa, att under en följd av år upprepade brister i statsregleringarna
så starkt medtoge denna fond, att dess kapital löpte fara att
nedgå under den nuvarande kassaförlagsfondens belopp, 15,000,000 kronor,
måste detta givetvis föranleda finansledningen att vidtaga åtgärder för
fondens återställande till sagda belopp. Dessa åtgärder, som naturligen
skulle bestå i uppförande å riksstaten av erforderligt anslag till fondens
förstärkning, torde emellertid, såsom redan är antytt, om hittills vunnen
erfarenhet lägges till grund för ett omdöme om huru förhållandena kunna
komma att gestalta sig under den nya regimen, näppeligen någonsin behöva
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 saml. 42 höft. (Nr 55.) 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
att påkallas, likasom ej keller, sedan kassafonden uppbringats till erforderlig''
storlek, något behov skulle förefinnas att anlita kassaförsträckning från riksgäldskontoret,
vilken senare utväg däremot under nuvarande regim med en
svag kassaförlagsfond och en fond för reserverade medel, som ständigt
tömts vid statsregleringarna, upprepade gånger måst tillgripas.»
Som man finner, ansåg 1911 års finansminister, att med den reform,
som han genomförde, skulle statsverket ej framdeles ka något behov av
kassaförstärkning från riksgäldskontoret. Ock detta, ehuru kan näppeligen
torde ka föreställt sig, att kassafonden skulle svälla till de belopp, som
den visade sig stiga till under de närmast följande åren. Men kan kade
nog ej keller drömt sig eu regering med sådan tilltro som den nuvarande
till sin egen rättighet att besluta om utgifter, som likvideras med kassaförstärkningar
utom riksstaten ock utan riksdagens körande.
Den berörda bestämmelsen i 12 § 4 mom. synes genom sin blotta
tillvaro kunna inleda en finansminister i frestelse att dels skjuta undan
dagens plåga genom större skattande av kassafonden, än som kan vara
förenligt med god finansiering, dels släppa slussarna öppna för kollegernas
penningförbrukning. Pengarna får riksgäldskontoret förskottera, kur de
skola täckas blir sedan riksdagens sak.
Då emellertid genom inrättandet av kassafonden ock med tillämpning
av de principer för statsregleringarna, som lågo till grund för 1911 års
reform, statsverket skulle vara försett med tillräckligt kassaförlag, och då
12 § 4 mom. lämnar en regering möjlighet att med förbigående av riksdagen
skaffa sig stora penningmedel, synes det oss, som om denna paragraf
saklöst kunde utgå. Det får bli finansledningens ock riksdagens plikt att
tillse, att statsverket har tillräckligt kassaförlag. Skulle tillkomma mera
betydande extra utgifter, som ej kunnat förutses vid riksstatens uppställande,
ock som äro av den storlek ock beskaffenhet, att de ej kunna
förskotteras genom det lilla kreditivet, så må då landets regering förskaffa
sig medel på det av Sverges grundlag kända sättet, nämligen av Sverges
riksdag. Yi kunna sålunda ej inse, att det numera finnes tillräckligt
bärande skäl för ett bibehållande av den gamla bestämmelsen om kassaförstärkning
från riksgäldsverket. Denna bestämmelse bar käft sin tid,
men med de reformer på finansförvaltningens område, som nu vidtagits,
tjänar den näppeligen något annat ändamål än att ge en regering möjligheter,
som icke stå i överensstämmelse med god tillämpning av den mångåriga
bevillningspraxis, som vi ägt i Sverge, eller med riksdagens ställning
som anslagsbeviljande myndighet.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 55-
11
Bankoutskottet, till vars förberedande behandling ifrågavarande motioner
hänvisats, har ansett sig böra inhämta yttrande över motionerna
från statskontoret och har för den skull utverkat Kungl. Maj:ts befallning
till nämnda ämbetsverk att avgiva och till utskottet inkomma med sådant
yttrande.
I anledning härav har statskontoret den 4 maj 1916 avgivit utlåtande
i ärendet och däri anfört följande:
»Den föreskrift, mot vilken ovanberörda motioner rikta sig, innehålles statskontoret.
i § 12 mom. 4 av det vid slutet av 1915 års riksdag utfärdade reglemente
för riksgäldskontoret och lyder sålunda:
''För beredande av tillgång till kassaförstärkning åt statsverket, då
sådan enligt Ivungl. Maj:ts beslut påkallas, äga fullmäktige i mån av behov
upplåna medel mot vare sig riksgäldskontorets skuldförbindelser eller obligationer
i svenskt mynt, ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid
eller efter föregången, av riksgäldskontoret verkställd uppsägning, och må
fullmäktige, jämväl i avseende å denna upplåning, såväl bestämma räntevillkoren
som fastställa betalningsterminerna.’
I den längst gående av förenämnda motioner, nämligen den som väckts
av herr Kristensson m. fl., hemställes:
''dels att ur nu gällande reglemente för riksgäldskontoret måtte utgå
det där befintliga fjärde momentet i 12 paragrafen och att denna ändring
genast måtte träda i kraft;
dels ock att i nästkommande reglemente för nämnda kontor samma
stadgande måtte utgå’».
I motiveringen åberopas ett uttalande av vederbörande departementschef
vid riksstatsreformens genomförande år 1911 av innebörd, att, sedan
kassafonden uppbringats till erforderlig storlek, något behov icke skulle
förefinnas att anlita kassaförstärkning från riksgäldskontoret. Och motionärerna
tillägga för egen del: ''Det får bli finansledningens och riks
dagens
plikt att tillse, att statsverket har tillräckligt kassaförlag.’
Statskontoret anser sig med hänsyn hiirtill först böra med det statistiska
material, som nu står till buds, belysa frågan, huru stort statsverkets
kassaförlag bör vara för att kunna anses tillräckligt. I detta
hänseende vill statskontoret till en början fästa uppmärksamheten på, att
det finnes en del medel, som, ehuru icke statsmedel, dock göra tjänst
såsom kassaförlag åt statsverket under de tider, då de tillfälligtvis innestå
hos något av statens verk. Till dessa medel höra fondmedel, avsedda
att förräntas. Dessa, för vilka man endast avvaktar lämplig
12
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
placering, äro dock givetvis såsom förlag till endast kortvarigt gagn. Men
det finnes också andra, till förräntning icke avsedda medel, vilkas användning
för sitt egentliga ändamål är mer eller mindre framskjuten, och vilka
statsverket därför under en längre tid kan använda såsom ett tillskott till
sitt kassaförlag, på samma sätt som en bank kan till löpande utgifter
temporärt använda medel, som hos densamma innestå på giroräkning eller
mot kort tids uppsägning. Såsom exempel på dylika medel må nämnas:
skogsvårdsavgifter, studentexamensavgifter, realskoleexamensavgifter, deponerade
medel, landstingsmedel m. fl. Beloppet å varje särskild sådan titel
kan vara obetydligt, men då antalet titlar är stort, blir sammanlagda beloppet
av de å statsverkets giroräkning för statskontorets, länsstyrelsernas
eller andra myndigheters räkning innestående medel av detta slag ganska
avsevärt.
I kronans räkenskaper över statsmedel upptagas de i det föregående
nämnda medel såsom skulder. I nu ifrågavarande hänseende böra bit
även sådana skulder, som uppkommit antingen tillfälligtvis vid likvider
mellan statsverket och enskilda personer eller fonder eller ock genom
direkta lån, såsom fallet är med kassaförstärkningar från riksgäldsverkets
fond. Bland skulderna upptagas jämväl överlevereringar vid statsmedelsuppbörden
och återstående utgifter å riksstatsanslag.
Av största vikt såsom bidragande till kassaförlaget äro de i räkenskaperna
såsom statsmedelstillgångar upptagna behållningarna sedan föregående
års statsregleringar, dock med undantag av sådana restantier och
propriebalanser, som tillhöra de särskilda inkomsttitlarna och vilka såsom
placerade i icke likvida tillgångar äro utan betydelse i nu ifrågavarande
hänseende. Övriga behållningar å föregående statsregleringar äro av
tre slag:
1) besparingar å ordinarie bestämda anslag; dessa bokföras såsom tillhörande
de olika huvudtitlarnas besparingsfonder;
2) behållningar å reservationsanslag och sådana extra anslag, som icke
betecknats såsom förslagsanslag; dessa bokföras såsom reservationer å respektive
anslag, där de icke på grund av särskilda omständigheter överföras
till kassafonden;
3) överskott å inkomsttitlar eller besparingar å förslagsanslag och i
särskilda fall vissa andra anslag; dessa behållningar tillföras kassafonden.
För att giva en föreställning om storleken av de summor, det här
gäller, må nämnas, att vid början av år 1915 förefunnos:
a) medel, som borde kunna vid anfordran utbetalas:
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
13
fonders och diverse medel .............. kr. 36,272,472: 98
överleverering å statsverkets inkomster
......................................... » 40,780: 21
återstående riksstatsutgifter.............. » 841,954: 80
övriga skulder.................................... » 2,121,844: 37
huvudtitlarnas besparingsfonder...... » 6,120,010:03
reservationer å riksstatsanslag......... » 51,472,442: 16
b) kassaförstärkning från riksgäldsverkets fond ...
c) statsverkets kassafond.............................................
kr. 96,869,504: 55
» 50,000,000: —
> 69,782,925: 27
Summa kronor 216,652,429: 82
Emellertid var en stor del av dessa hos statsverket innestående medel
mer eller mindre fastlåst i ej likvida tillgångar. Hit höra de bokförda
tillgångar, som antingen kunde väntas inflyta först efter någon tid, såsom
den vid årsskiftet ännu ej förfallna uppbörden och vissa fordringar, eller
också voro mera fast bundna såsom vissa andra fordringar, särskilt de
under namn av »förskott» utbrutna fordringarna å kommande års anslag,
ävensom de såsom förråd av bränsle eller andra inventarier bokförda tillgångar.
Yid början av år 1915 voro icke mindre än kr. 130,863,862: 49
placerade i tillgångar av detta slag, nämligen:
förskott ................................................................................. kr. 104,502,700: 42
proviant-, bränsle- och materialförråd ........................... » 1,051,429: 40
mynt- och justeringsverkets behållning av metaller ... » 409,234: 54
restantier och propriebalanser (utom den del därav,
som är bokförd å de. särskilda inkomsttitlarnas konti) » 79,746: 21
ej förfallen uppbörd............................................................ » 5,507,139: 69
utlånta medel........................................................................ » 44,000: —
övriga ej likvida fordringar............................................. » 19,269,612: 23
Summa kronor 130,863,862: 49
Avdrages detta belopp från den här ovan angivna
summan av hos statsverket vid 1915 års början
innestående medel ......................................................- kr. 216,652,429: 82
finner man, att den likvida tillgången utgjorde ......... kr. 85,788,567: 33
Detta belopp fördelade sig sålunda:
kontant behållning och å giroräkning innestående:
14
BanJcoutsIcottets utlåtande Nr 55.
å statsverkets giroräkning i riksbanken
.............................................
hos överståthållarämbetet..................
» utrikesdepartementet..................
» arméförvaltningen .....................
» marinförvaltningen.....................
» lotsstyrelsen.................................
» generalpoststyrelsen ..................
» medicinalstyrelsen .....................
» väg-och vattenbyggnadsstyrelsen
» telegrafstyrelsen...........................
» järnvägsstyrelsen ........................
» statens biografbyrå ..................
» mynt- och justeringsverket......
» generaltullstyrelsen ..................
» statistiska centralbyrån ............
» överintendentsämbetet ...............
» patent- och registreringsverket
» nationalmuseum .......................
» karolinska mediko-kirurgiska
institutet....................................
» institutet för blinda..................
» veterinärinstitutet .....................
» stuteriöverstyrelsen.....................
kr. 50,723,269: 74
» 109,192: 02
» 20,350: 17
» 1,644,885: 77
» 55,082: 74
» 159,470: 57
» 3,909,857: 40
» 1,523,827: 18
» 324,423: 62
» 737,209: 28
» 2,528,726: 97
» 4,771: 16
» 2,190,302: 74
» 1,575,594: 42
» 5,083: 76
» 192,454: 96
» 3,712: 71
» 701:02
» 11,022: 87
» 2,205: 07
» 3,122: 31
» 63,300: 85 kr. 65,788,567: 33
fordringar hos riksgäldsverkets fond:
till förvaltning överlämnade, till återbetalning efter en
veckas uppsägning förfallna ..........................................
20,000,000: -
Summa kronor 85,788,567: 33
Såsom synes, understego de likvida tillgångarna det i det föregående
till kronor 96,869,504: 55 beräknade beloppet vid början av år 1915 av
medel, som borde kunna vid anfordran utbetalas. Men då man givetvis
hade rätt att antaga, att utbetalning icke genast skulle påfordras för alla
dessa medel, kunde de likvida tillgångarna vid nämnda tidpunkt anses
fullt tillräckliga. I själva verket äro årsskiftena de tidpunkter, vid vilka,
till följd av de under december hållna uppbördsstämmorna, statsverkets
kassatillgång är som rikligast. Av denna orsak brukar statskontoret då
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
15
överlämna till riksgäldskontorets förvaltning ganska betydande belopp, som
anses kunna under den närmaste tiden undvaras. Såsom i det föregående
anförts, voro även vid början av år 1915 20,000,000 kronor överlämnade
till riksgäldskontoret.
Den goda kassatillgången vid årets början är emellertid av övergående
natur, vilket är orsaken till att statskontoret vid årsskiftet 1914—1915
väl överlämnade förenämnda 20,000,000 kronor till riksgäldskontorets
förvaltning, men icke tilltrodde sig att göra en definitiv avbetalning på
den skuld av 50,000,000 kronor, vari statsverket vid samma tidpunkt
häftade till riksgäldsverkets fond. Erfarenheten bar nämligen visat, att på
överflödet vid årets början följer en betydlig nedgång under årets tre första
kvartal. Huru därmed förhåller sig beträffande den kontanta behållning,
som överlämnats till olika förvaltande verk och myndigheter för att tjäna
dem till kassaförlag (se specifikationen här ovan av den kontanta behållningen
vid början av år 1915), därom är statskontoret icke i tillfälle att
meddela några detaljer. Men i avseende på statsverkets egentliga huvudkassa,
den å statsverkets giroräkning i riksbanken innestående behållningen,
torde följande med ledning av den hos statskontoret förda statistiken uppgjorda
tabell vara upplysande. Den omfattar tiden från och med den 1
januari 1909, då i anledning av lantränteriernas indragning länsstyrelsernas
giroräkningar sammanslogos med statskontorets, vilken sedermera från
och med den 1 januari 1910 fick namn av statsverkets giroräkning. Då
det emellertid för nu förevarande fråga saknar intresse att särskilja de
belopp, som faktiskt innestå å statsverkets giroräkning, från dem, som
av statskontoret överlämnats till riksgäldskontoret att förvaltas, och då de
belopp, som statskontoret nödgats låna från riksgäldskontoret såsom kassaförstärkning
eller fått uppbära av det s. k. lilla kreditivet, här böra räknas
såsom avdrag å behållningen, har statskontoret i tabellen angivit behållningen
å statsverkets (respektive för år 1909 statskontorets) giroräkning,
då därtill läggas till riksgäldskontorets förvaltning överlämnade medel, men
fråndragas med återbetalningsskyldighet erhållen kassaförstärkning och
enligt § 63 regeringsformen lyftat kreditiv.
Beloppen äro avrundade till miljoner kronor, och genom minustecken
angives, när skulden till riksgäldskontoret överstigit tillgången.
16 Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
1909 |
1910 |
1911 |
1912 |
1913 |
1914 |
1915 |
|
den 1 januari .................. |
23.8 |
20.6 |
25.5 |
36.1 |
51.8 |
76.1 |
14.0 |
minimum under |
|||||||
Januari ........................... |
9.2 |
3.0 |
8.8 |
21.3 |
31.1 |
51.2 |
— 19.7 |
Februari........................... |
5.5 |
— 6.2 |
0.3 |
15.0 |
30.0 |
45.4 |
— 36.1 |
Mars ..... ........................ |
3.4 |
— 7.0 |
0.3 |
14.1 |
27.0 |
43.9 |
— 51.6 |
April .............................. Maj................................. Juni .............................. |
9.0 |
— 0.5 |
8.3 |
18.5 |
31.9 |
48.9 |
— 48.3 |
0. |
— 9.3 |
2.6 |
17.9 |
26.0 |
45.9 |
— 72.2 |
|
— 5.5 |
— 17.8 |
— 3.8 |
8.1 |
15.6 |
41.9 |
— 83.4 |
|
Juli................................. |
— 12.6 |
— 20.3 |
— 9.4 |
5.1 |
10.5 |
41.3 |
— 86.0 |
Augusti ........................... September........................ |
— 19.9 |
— 20.9 |
— 13.6 |
3.6 |
9.4 |
16.3 |
— 71.0 |
— 23.9 |
— 21.5 |
— 12.6 |
4.9 |
11.5 |
— 8.3 |
— 97.1 |
|
Oktober........................... |
— 24.1 |
— 21.7 |
— 9.2 |
6.0 |
13.1 |
— 25.4 |
—108.2 |
November........................ |
— 19.9 |
— 18.9 |
— 3.0 |
9.8 |
20.5 |
— 28.0 |
-105.1 |
December ........................ |
— 12.2 |
— 8.8 |
4.5 |
20.3 |
32.1 |
— 23.6 |
— 95.0 |
Den starka nedgång i kassabeståndet, som föregående tabell utvisar
för de två sista åren, är tydligen föranledd av då rådande abnorma förhållanden.
Lämnar man dem å sido, finner man, att även under de tre
första kvartalen av vart och ett av åren 1909—1913 en betydlig minskning
ägt rum, i medeltal belöpande sig till 40.9 miljoner kronor per år.
Denna minskning förorsakas dels av mera tillfälliga och oregelbundna
växlingar i in- och utbetalningar, dels av regelbundet år efter år återkommande
förhållanden. För att få någon föreställning om dessa senare,
vilka för nn föreliggande fråga äro av största intresse, borde man hava
tillgång till en statistik, som månad efter månad angiver å riksstatens
inkomsttitlar influtna eller å riksstatsanslagen utgivna belopp ävensom
uppbörd och utgifter å andra slag av medel. En dylik statistik upprättas
också numera med ledning av uppgifter, som inkomma till statskontorets
riksbokslutsbyrå på grund av nådiga kungörelsen den 22 maj 1908 med
föreskrifter för ämbetsverk och myndigheter att inkomma med vissa uppgifter
till nämnda byrå. Statskontoret måste visserligen betona, att månadsuppgifterna
och den på dem grundade statistiken knappast kunna
bliva tillräckligt tillförlitliga, förrän föreskrift utfärdats om samtidigt insändande
av verifikationer och dessa verifikationers granskning före
upprättande av sammandrag. Dessutom är att märka, att sammandrag av
månadsuppgifterna icke föreligger för de år, som här egentligen borde
komma i fråga, nämligen 1909—1913, utan endast för år 1915. Någon
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
17
annan statistik står emellertid icke för förevarande ändamål till buds.
Statskontoret meddelar därför efterföljande siffror efter sammandragen för
år 1915 av förenämnda kassarapporter, kompletterade, vad inkomstsidan
beträffar, med uppgifter angående de s. k. affärsverken, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen,
för vilka eljest inga sifferuppgifter ingå i sammandragen.
Miljoner kronor.
Fonder och diverse medel |
Inkomster med avdrag |
Utgifter med avdrag |
||
Inkomster |
Utgifter |
|||
Januari ............ |
16.9 |
47.2 |
26.9 |
32.4 |
Februari............ |
11.4 |
12.4 |
15.6 |
20.7 |
Mars ............... |
66.3 |
39.2 |
26.5 |
28.5 |
April ............... |
39.7 |
20.o |
26.2 |
32.0 |
Maj.................. |
43.1 |
24.5 |
14.1 |
33.5 |
Juni.................. |
64.5 |
38.5 |
26.3 |
32.9 |
Juli .................. |
29.6 |
40.7 |
56.3 |
22.1 |
Augusti ............ |
24.1 |
10.7 |
15.9 |
24.5 |
September ......... |
70.2 |
54.0 |
16.7 |
40.9 |
Oktober ............ |
31.8 |
25.1 |
25.9 |
23.7 |
November ......... |
29.7 |
13.2 |
24.6 |
24.4 |
December ......... |
125.2 |
78.4 |
59.6 |
26.5 |
Medeltal för månad |
46.1 |
33.7 |
27.9 |
28.6 |
För fonder och diverse medel visar denna tabell en stark förskjutning
av inkomsterna mot årets slut. En liknande förskjutning, ehuru icke fullt
lika stark, förekommer emellertid även för utgifterna.
Yad riksstatens inkomst- och utgiftstitlar beträffar är att märka, att
i inkomstsiffrorna för juli och augusti månader ingår influten värnskatt
med ett belopp av 39.7 miljoner kronor (39.6 för juli och 0.1 för
augusti) en inkomst vartill någon motsvarighet icke är avsedd att under
normala förhållanden förekomma och icke heller förekom under femårsperioden
1909—1913. Minskar man på grund härav inkomstsiffrorna för
juli till 16.7 och för augusti till 15.8 samt för månadsmedeltalet till 24.6 miljoner
kronor, så finner man, att månadsinkomsten under årets tre första
kvartal är lägre än utgiften och under alla månaderna utom den sista
lägre än månadsmedeltalet, under det att utgifterna äro lägst under sista
kvartalet. Denna koncentrering av inkomsterna mot slutet av året och av
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 42 höft. (Nr 65.)
3
18
BanJcoutskottets utlåtande Nr 55.
utgifterna i motsatt riktning utgör förklaringen till här ovan anmärkta nedgång
i kassatillgången under årets tre första kvartal.
Undersöker man närmare riksstatens särskilda inkomsttitlar, finner
man, att, såsom ju var att vänta på grund av föreskriften i § 10 av
uppbördsreglementet, i stort sett hela uppbörden av inkomst- och förmögenhetsskatt
ävensom bevillning av fast egendom samt av inkomst ägt rum
under årets två sista månader, samt att brännvinsförsäljningsmedlen —
vilka medel förefunnos redan åren 1909—1913, ehuru de först från och
med år 1915 äro uppförda i riksstaten bland statsverkets inkomster •—
nästan uteslutande influtit under månaderna mars och april. Genom förhållandet
med brännvinsförsäljningsmedlen förklaras den övergående höjningen
i kassabeståndet under april åren 1909—1911 och mars 1912 och
1913, varvid dock är att märka att dessa medel skulle under de närmast
efter inbetalningen följande månaderna fördelas och utbetalas till kommuner,
städer, landsting och hushållningssällskap. Genom tiden för uppbörden
av inkomst- och förmögenhetsskatt och bevillning av fast egendom samt
av inkomst förklaras den slutliga stigningen under november och december.
Till denna stigning synas även sockerskatt och brännvinstillverkningsskatt
i någon mån bidraga, i det de åtminstone för år 1915 förete jämförelsevis
låga uppbördssiffror i början och högre mot slutet av året.
På storleken av statskassans nedgång under de tre första kvartalen
inverka givetvis avvikelser från riksstaten i avseende på den uppbörd, som
under denna tid äger rum å statsverkets inkomsttitlar, och i avseende på
utgifter å statsanslag under samma tid. För att kunna draga riktiga
slutsatser av den i det föregående införda tabellen över kassatillgångens
minimibelopp under de olika kalendermånaderna av åren 1909—1915,
måste man därför taga hänsyn till under varje särskilt år uppkommet
överskott eller brist i statsregleringen. Så till exempel visar tabellen för
år 1913 en nedgång av 42.4 miljoner kronor (från 51.8 till 9.4). Men
samma år förefanns ett nettoöverskott i statsregleringen av icke
mindre än ........................................................................... 26.2 miljoner kronor.
Härav belöpte sig............................................................... 7.1 miljoner kronor
på inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom bevillning
av fast egendom samt av inkomst....................
Återstoden.......................................................................... 19.1 miljoner kronor,
kan man vid en approximativ beräkning antaga hava varit något så när
jämnt fördelad över hela året. På de tre första kvartalen skulle således
belöpa SA x 19.1 = 14.3. Det är då tydligt att, om man icke fått något
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
19
överskott under året, kade sänkningen sannolikt blivit 14.3 miljoner kronor
större än den nu faktiskt blev. Vid årets början både man därför käft
att bereda sig på en sänkning av 56.7 miljoner kronor.
Under år av statsbrist, såsom år 1909, var naturligtvis förhållandet
alldeles motsatt.
Anmärkas må, att i detta sammanhang böra jämställas: med överskott:
anvisningar enligt riksstaten till mötande av brist i något års statsreglering,
och med brist: såväl anvisningar enligt riksstaten å föregående
års överskott som ock den omföring till telegrafverkets fond, som år 1912
gjordes av vissa telegrafverkets medel, som förut balanserats såsom ingående
i fonden för reserverade medel.
Beräkningen för kela femårsperioden 1909—1913 blir följande (minustecken
anger nettobrist i stället för nettoöverskott).
1909 |
1910 |
1911 |
1912 |
1913 |
Medium |
|
Nettoöverskott i statsregleringen ... |
— 8.2 |
11.0 |
9.1 |
13.0 |
26.2 |
10.2 |
Överskott å inkomst- och förmögen- |
||||||
hetsskatt ävensom bevillning av |
||||||
fast egendom samt av inkomst... |
2.2 |
0.6 |
3.4 |
4.6 |
7.1 |
3.6 |
Skillnad |
— 10.4 |
10.6 |
5.7 |
8.4 |
19.1 |
6.6 |
3A av skillnaden ........................ |
— 7.8 |
7.9 |
4.3 |
6.3 |
14.3 |
5.0 |
Kassanedgången under året ......... |
47.9 |
42.3 |
39.1 |
32.6 |
42.4 |
40.9 |
Densamma, om statsregleringen visat |
||||||
varken överskott eller brist ...... |
40.1 |
50.2 |
43.4 |
38.9 |
56.7 |
45.9 |
Dessa siffror angiva den nedgång i kassan, på vilken man enligt erfarenheten
från åren 1909—1913 vid början av ett år måste bereda sig,
om man icke har anledning antaga, att statsregleringen för året kommer
att lämna vare sig överskott eller brist.
Av de bär ovan beräknade belopp har man att vid framtidsberäkningar
utgå från det största, således beloppet för år 1913, 56.7 miljoner
kronor, eftersom man i regel icke bar någon anledning att antaga, att
kassabehovet skall bliva mindre under ett kommande år än under år 1913.
En sådan anledning är dock tänkbar, om nämligen i riksstaten sådana
inkomster, vilkas uppbörd är förlagd till slutet av året, beräknats lägre
än för år 1913. Den på de tre första kvartalen belöpande delen av
nämnda i riksstaten beräknade inkomster är givetvis en av beståndsdelarna
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
i den under året uppkommande kassabristen, och när den förra minskas,
bör den senare minskas med samma belopp. Alldeles motsatt blir förhållandet,
om de i slutet av året inflytande inkomsterna i riksstaten beräknas
högre än för år 1913. Såsom exempel anföres här en i nämnda
hänseende utförd jämförelse mellan riksstaterna för åren 1916 och 1913.
_1916 1913
Inkomst- och förmögenhetsskatt ........................... 39,000,000 33,000,000
Bevillning av fast egendom samt av inkomst...... 1,550,000 1,400,000
Krigskonjunkturskatt ................................................ 9,000,000_—
Summa 49,550,000 34,400,000
Av det belopp 15,150,000 kronor, varmed ifrågavarande inkomstposter
för år 1916 överskjuta motsvarande poster för år 1913, faller ungefär
11.4 miljoner kronor på årets tre första kvartal. Ett belopp av
56.7 -f 11.4 = 68.1 miljoner kronor skulle därför hava blivit facit av en
beräkning vid innevarande års början av den kassatillgång, som måste
hållas tillgänglig för att möta utgifter utöver inkomster under årets lopp,
under förutsättning att förhållandena i övrigt varit normala och att ingen
anledning förefanns att vänta vare sig överskott eller brist i statsregleringen.
Här bör anmärkas, att för oförmodat påkommande extra ordinära förhållanden
av samma art som de, vilka förekommo under sommaren 1914,
måste utöver det för normala förhållanden beräknade beloppet finnas tillgängligt
ett belopp motsvarande de extra ordinära utgifter, som kunna
väntas under tiden intill dess riksdagen hinner sammanträda och fatta
beslut om beviljande av medel. I detta hänseende erinrar statskontoret,
att de av krisförhållandena föranledda utbetalningarna från statsverkets
giroräkning under första krismånaderna år 1914 utgjorde 26.9 miljoner
kronor. För här senast omförmälda medelsbehov bör emellertid tillräcklig
summa, jämlikt § 63 regeringsformen, anslås och till utbetalning å riksgäldskontoret
anvisas, att vara tillgänglig, då Konungen, till rikets försvar
eller andra högst viktiga och angelägna ändamål, sedan hela statsrådets
tankar däröver blivit inhämtade, finner den vara oundvikligen nödig.
Någon ökning på förhand av statskassan är således icke av denna anledning
erforderlig.
I det föregående har beräknats maximibeloppet av statskassans fluktuationer
under loppet av ett år under förutsättning av normalt förlopp
Bankoutskottets utlåtande Nr 55-
21
av statsreglering^!. Givetvis kan man dock aldrig vid budgetens uppgörande,
även om den grundas på försiktiga beräkningar, vara fullt säker
på, att brist i statsregleringen icke kan uppstå. Med hänsyn härtill erfordras
något tillägg till nyss beräknade siffror. Storleken av detta tillägg
bör naturligtvis vara beroende av budgetens storlek. Härvid skulle kunna
ifrågasättas att från inkomststatens slutsumma frånräkna beloppen av sådana
inkomsttitlar, som icke kunna inverka på uppkomsten av brist i statsregleringen,
till exempel på grund därav att den summa, som enligt riksstaten
skall tillföras statsverkets kassa, redan är på förhand befintlig.
Men då å riksstatens kreditsida upptagas förslagsanslag, med vilka man
även har att räkna i fråga om uppkomsten av brist, synes rättast att
beräkna bristen i procent av riksstatens slutsumma.
Undersöker man de tillfällen, då brist i statsregleringen förekommit
under de senaste 50 åren, finner man, att bristen, när den var proportionsvis
störst, det vill säga år 1868, uppgick till 11 X av respektive
inkomstbelopp. Av en brist på 11 % kan anses belöpa på årets tre
första kvartal ungefär 8 %. Då beräkningen av riksstatsinkomsterna
torde hava blivit säkrare sedan år 1868, vilket bestyrkes av utfallet av
statsregleringarna sedan den tiden, kan det icke anses oförsiktigt att för
nu ifrågavarande ändamål stanna vid siffran 8. För år 1916 borde således
hava beräknats 8 % av riksstatens slutsumma, kronor 400,682,400, = i
runt tal 32 miljoner kronor. När detta belopp lägges till vad som förut
beräknats för kassafluktuationen under samma år under antagande av
normala förhållanden, 68.1 miljoner kronor, får man inalles med tillämpning
av 1916 års budgetsförhållanden ett belopp av i runt tal 100 miljoner
kronor.
Ett par omständigheter förtjäna att i detta sammanhang påpekas.
Riksstaten för ett år fastställes under förra hälften av närmast föregående
kalenderår, sålunda till exempel riksstaten för 1917 under maj eller juni
1916. Om samtidigt det för riksstatsåret erforderliga kassaförlaget skall
säkerställas, kunde ifrågasättas, att hänsyn skulle tagas till att brist kan
uppstå såväl under det år, då budgeten fastställes (i exemplet: 1916), som
under det, för vilket den gäller (1917). Under normala förhållanden torde
man dock kunna utgå från antagandet, att det löpande året kommer att
tilländagå utan brist och att således det förlag, som en föregående riksdag
eventuellt anvisat för mötande av sådan brist, kommer att finnas kvar vid
årsskiftet och kimna räknas såsom ingående i det nya årets förlag. Skulle
sedermera kassan vid budgetsårets början befinnas otillfredsställande, lära
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
med anledning därav erforderliga åtgärder kunna vidtagas av den''då sammanträdande
riksdagen.
För en exakt beräkning av det i procent av viss del av riksstatens
slutsumma angivna belopp, som behöves med anledning av en möjlig brist
i statsregleringen, möter den svårigheten, att riksstatens slutsumma först
sent blir känd. Beräkningen behöver dock ej vara exakt, blott den icke
är för låg; och att i god tid beräkna ett belopp, som med säkerhet icke
är för litet i förhållande till riksstatens slutsumma, torde icke erbjuda
någon svårighet.
Kassafonden, före budgetsreformen benämnd »Kassaförlagsfonden»,
är den fond, som är avsedd att tillhandahålla det enligt vad här ovan
visats erforderliga kassaförlaget. Här tillkommer emellertid den omständigheten,
att kassafonden har en uppgift utöver den, som föranledes av
den väntade eller befarade kassafluktuationen under året.
I detta hänseende erinrar statskontoret, hurusom, enligt vad statskontoret
i det föregående anfört, vid början av år 1915 tillgångar till ett
belopp av icke mindre än i runt tal 130.9 miljoner kronor voro placerade
på sådant sätt, att de icke voro disponibla för utgifters bestridande. Den
största posten av dessa fasta placeringar utgjordes av »förskott». Och då
denna titel för förevarande fråga är av särskilt intresse, meddelar statskontoret
här nedan en tabell för år 1915 över de hos statskontoret bokförda
förskott, utvisande för olika slag av sådana förskott såväl det belopp,
som under året utanordnats, som det belopp, som vid årets slut återstod
oersatt.
I avseende på förskott erinrar statskontoret, att statskontoret i underdånigt
utlåtande den 2 januari 1914 angående förskottens budgettekniska
behandling i princip tillstyrkt ett framkommet förslag om väsentlig inskränkning
i förskotts väsendet medelst anvisande av anslag å riksstaten.
Jämte kassafonden tjänstgöra såsom kassaförlag även andra medel,
bokförda såsom statsmedlens skulder till fonder eller diverse medel eller
under titel överlevereringar, återstående riksstatsutgifter, skulder i allmänhet,
huvudtitlarnas besparingsfonder eller reservationer å riksstatsanslag. Dessa
medel uppgingo, såsom i det föregående angivits, vid början av år 1915
till i runt tal 96.9 miljoner kronor. De voro således icke tillräckliga för
att täcka behovet av förlag för mera fasta placeringar, vilket behov vid nämnda
tidpunkt uppgick till i runt tal 130.9 miljoner kronor. Men om man
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 55.
23
Utbetalda förskott 1915 |
Balans Oersatta förskott |
|||
A) Normala förskott: För med krigsförhållandena icke samman- |
||||
hängande militära ändamål .................. |
1.430.500 |
— |
6.967.229 |
36 |
Kostnader för ämbetslokaler, hyror och möb- |
||||
ler m. m........................................... |
148.831 |
24 |
896.117 |
89 |
Kommittéer, sakkunniga utredningar och |
||||
dylikt................................................ |
1.376.058 |
72 |
2.914.999 |
14 |
Tillfälliga arvoden, arbetsförstärkningar, er- |
||||
sättning för mistade inkomster o. d....... |
147.096 |
70 |
230.250 |
13 |
Statsbidrag och understöd för tidskrifter m. m. |
12.600 |
— |
1.500 |
— |
Reseunderstöd ....................................... |
8.122 |
58 |
4.892 |
21 |
Kreditiv och lån .................................... |
100.000 |
— |
435.000 |
— |
Medellösa arbetslösa................................. |
414.462 |
87 |
414.462 |
87 |
Provision för bildande av Svenska tobaks- |
||||
monopolet.......................................... |
340.000 |
— |
340.000 |
— |
Personliga ersättningar i anledning av tobaks- |
||||
monopolet.......................................... |
1.563.528 |
14 |
1.563.528 |
14 |
Andra förskott å riksstatsanslag ............... |
9.055.326 |
58 |
10.019.782 |
42 |
Diverse ................................................ |
594.797 |
63 |
1.768.214 |
40 |
Säger |
15.191.324 |
46 |
25.555.976 |
56 |
B) Av krigsförhållandena föranledda förskott |
||||
Livsmedelskommissionen........................... |
18.608.502 |
17 |
19.061.531 |
17 |
Neutralitetskostnader .............................. |
47.638.560 |
— |
107.638.560 |
— |
Säger |
66.247.062 |
17 |
126.700.091 |
17 |
Summa |
81.438.386 |
63 |
152.256.067 |
73 |
undersöker, huru härmed förhöll sig under de lugnare tider, som föregingo
år 1915, finner man:
Vid början |
Nu ifråga-varande |
Fast placering |
Skillnad |
Halva beloppet av |
Skillnad mellan |
1909 |
74.9 |
62.0 |
12.9 |
37.4 |
24.6 |
1910 |
79.1 |
60.8 |
18.3 |
39.5 |
21.3 |
1911 |
84.6 |
63.6 |
21.1 |
42.3 |
21.2 |
1912 |
83.3 |
63.0 |
20.3 |
41.6 |
21.4 |
1913 |
75.2 |
50.9 |
24.3 |
37.6 |
13.3 |
1914 |
78.6 |
53.8 |
24.8 |
39.3 |
14.5 |
Medeltal |
79.3 |
59.0 |
20.3 |
39.6 |
19.4 |
allt i miljoner kronor.
24
Nankoutskottets utlåtande Nr 55.
Användbarheten av fonders m. fl. medel såsom förlag är inskränkt
genom den omständigheten, att utbetalning kan när som helst påkallas.
Mest rationellt vore därför utan tvivel att betrakta behållningen å dylika
medel endast såsom en säkerhetsmarginal, som icke toges med i beräkningen,
då kassafondens erforderliga storlek bestämmes. Emellertid inflyta i
regel nya belopp av detta slag i de utbetaltas ställe och då variationerna
i tillgången å sådana medel inverkat på den statistik för år 1913, som
ligger till grund för här ovan gjorda beräkning av det erforderliga kassaförlagets
storlek, vill det förefalla statskontoret, som om det icke vore
någon oförsiktighet att för normala förhållanden antaga, att en viss del,
till exempel hälften, av de hos statsverket innestående, nyss omnämnda
medel kan påräknas för delvis täckande av behovet av förlag för tillhandahållande
av förskott och för fast placering i övrigt. För att täcka
återstående delen av detta behov skulle kassafonden behöva höjas med ett
belopp, som, enligt erfarenheten under åren 1909—1914 kan sättas till
20 miljoner kronor. Under förutsättning således, att kassaförstärkning
beredes statskontoret, då särskilda förhållanden sådant påkalla, bör det
belopp, som på sätt ovan angivits, vid början av ett år beräknas såsom
för mötande av brist och med anledning av kassafluktuationen under året
erforderligt kassaförlag, för att angiva kassafondens rätta storlek vid årets
början, höjas med 20 miljoner kronor. Vid början av innevarande år
borde det således ha uppgått till 120 miljoner kronor.
Att kassafonden vid ett kalenderårs början har vederbörlig storlek,
därför bör sörjas genom anslag i samma års riksstat. När kassafonden
väl nått sin erforderliga storlek, torde därefter för kommande år under
normala förhållanden behövas endast små anslag och, då överskott i statsregleringen
förefunnits, inga anslag alls.
Vid beviljande av anslag till avsättning till kassafonden, måste man
tillse, att erforderligt belopp kommer kassafonden till godo inom oktober
månads ingång.
På sätt här ovan angivits skulle kassabehovet kunna under normala
förhållanden tillgodoses. Men extraordinära förhållanden, till exempel
sådana som nu råda, göra alla beräkningar på förhand omöjliga. Och för
statskontoret är det höjt över allt tvivel, att statsverkets behov av kredit
hos riksgäldskontoret måste kvarstå för förhållanden, som ej kunnat vid
uppgörande av budgeten förutses, och i fråga om belopp, som undandraga
sig varje beräkning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
25
Såsom sammanfattning av vad statskontoret nu anfört vill statskontoret
såsom sin åsikt uttala:
att det å ena sidan, under förutsättning av normala förhållanden,
icke synes omöjligt att ersätta den nu befintliga rätten till kassaförstärkning
från riksgäldskontoret medelst anslag till kassafondens förstärkande
med enligt ovanstående utredning erforderliga belopp, men
att å andra sidan, om bestämmelsen angående nämnda rätt upphäves,
kredit torde böra på annat sätt för extra ordinära förhållanden beredas.
I de motioner, som väckts i första kammaren av herr Ivvarnzelius
m. fl. och i andra kammaren av herr Edén m. fl., hemställes:
’att riksdagen måtte besluta sådan ändring i § 12 moment 4 i riksgäldskontorets
reglemente, att den däri stadgade skyldigheten för riksgäldskontoret
att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket uttryckligen
begränsas till de fall, där Kung! Maj:t efter förutgången prövning av det
av statskontoret anmälda behovet finner det erforderligt för bestridande av
utgifter, som antingen äro upptagna i riksstat en eller eljest äro av riksdagen
medgivna’.
Mot detta förslag är från statskontorets sida intet annat att erinra
än att detsamma icke blott omöjliggör varje anlitande av kassaförstärkning
från riksgäldskontoret för bestridande av utgifter, som icke äro upptagna
i riksstaten och icke heller eljest äro av riksdagen medgivna, utan även
lägger hinder i vägen för varje utbetalning av under händer varande medel
för av riksdagen icke på förhand medgivet ändamål. Ty om och när en
dylik utbetalning äger rum, kan man aldrig veta, om icke det utbetalta
beloppet senare kan befinnas hava varit av nöden för utgifter enligt riksstaten,
och om då kassaförstärkning för detta senare ändamål skulle anlitas,
vore det ju i själva verket den förstnämnda utbetalningen som nödvändiggjort
kassaförstärkningen. En förutsättning för förslagets genomförande är
därför, att samtidigt vidtages en omläggning av förskottsväsendet i den
riktning, som utgjorde föremål för statskontorets ovanberörda underdåniga
utlåtande den 2 januari 1914 angående förskottens budgettekniska behandling.
»
Utskottet har jämväl ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksgälds- Fullmäktige
kontoret yttrande över berörda motioner; och hava fullmäktige i skrivelse riksoä,dsden
12 maj 191G anfört följande:
»Till den historiska redogörelse i ämnet, som finnes intagen i herr
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 saml. A 2 höft. (Nr 55.) 4
26
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
Ivristenssons med fleras motion, vilja fullmäktige göra det tillägg, att den
av motionärerna citerade bestämmelsen i 1876 års reglemente för riksgäldskontoret
angående dess skyldighet att under löpande året tillhandahålla
statskontoret nödig kassaförstärkning återfinnes redan i 1868 års
reglemente, där bestämmelsen emellertid icke, såsom 1876 och följande år,
förekommer ensam, utan är omedelbart föregången av en punkt av följande
lydelse:
’I händelse statsverkets inkomster för något år icke skulle uppgå
till det sammanlagda belopp, vartill dessa inkomster i riksstaten beräknats,
bör kungl. statskontoret av riksgäldskontoret erhålla gottgörelse för den
brist, som härigenom, enligt rikshuvudboken, uppkommer i de för statsutgifternas
bestridande anvisade tillgångar’.
Vid 1876 års riksdag vidtogs den förändringen, att nyss citerade bestämmelse,
i sammanhang med upphörandet av riksgäldskontorets befattning
med statsinkomsterna, blev utesluten ur reglementet, varefter den i
motionen i fråga anförda föreskriften angående riksgäldskontorets skyldighet
att tillhandahålla kassaförstärkning allt intill år 1913 återfinnes såsom
en särskild § i reglementet.
Vid den genomgripande omarbetning av reglementet, som ägde rum i
sammanhang med den år 1911 beslutade förändrade uppställningen av
riksstaten, uteslöts denna § och ersattes med den bestämmelse, som återfinnes
i nuvarande § 12 mom. 4.
I herrar Edéns och Kvarnzelius’ med fleras motioner uttalas den uppfattningen,
att avsikten med den för riksgäldskontoret stadgade skyldigheten
att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket tydligen varit att
bereda tillgångar för de fall, då statskontorets inkomster, jämväl efter anlitande
av kassafonden, bleve otillräckliga under löpande året för bestridande
av sådana utgifter, som vore beslutna och medgivna av riksdagen.
Mot denna uppfattning torde icke vara något att erinra. Med den
år 1913 beslutade ändrade avfattningen avsågs säkerligen icke att vidtaga
någon ändring i sak i den skyldighet, som i förevarande hänseende enligt
det tidigare stadgandet ålåge riksgäldskontoret.
I herr Ivristenssons med fleras motion lämnas en redogörelse för tillkomsten
år 1911 av statsverkets kassafond, vilken enligt uttalande i den
kungl. propositionen var avsedd för den dubbla uppgiften att verka dels
såsom kassaförlag, dels såsom regulator för statsregleringens genomförande.
I sammanhang därmed uttalades, att, sedan kassafonden uppbringats till
erforderlig storlek, något behov icke skulle komma att förefinnas att anlita
kassaförstärkning från riksgäldskontoret.
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
27
Med åberopande av dessa uttalanden finna herr Kristensson med
flera, att tillräckligt bärande skäl numera icke föreligga för ett bibehållande
av bestämmelsen om kassaförstärkning från riksgäldskontoret, utan
anse, att denna bestämmelse saklöst kan utgå ur reglementet.
Herrar Eden och Kvarnzelius m. fl. ifrågasätta däremot ej borttagande
av § 12 mom. 4, men finna en ändring däri vara av behovet påkallad;
och bör denna enligt deras mening gå i den riktningen, att skyldigheten
för riksgäldskontoret att tillhandahålla kassaförstärkning uttryckligen begränsas
till fyllande av de behov, som hava sin grund uti utgifter, vilka
äro auktoriserade av riksdagen, vare sig de äro upptagna i riksstaten
eller på annat sätt medgivna. Därjämte ifrågasätta ifrågavarande motionärer,
huruvida icke jämväl en maximigräns bör fastställas för de belopp,
som riksgäldskontoret under angivna förutsättningar har att tillhandahålla.
I anslutning till ovan åberopade uttalande i den kungl. propositionen
till 1911 års riksdag finna även fullmäktige principiellt lämpligast och
riktigast, att statsverkets kassabehov åtminstone under normala förhållanden
utan riksgäldskontorets anlitande tillgodoses genom en tillräckligt stor
kassafond. Berörda fond kan emellertid icke för närvarande fylla en dylik
uppgift, och det torde icke heller vara möjligt att omedelbart uppbringa
densamma till för angivna ändamål erforderlig storlek. Vid sådant förhållande
lärer statsverket, i varje fall under de närmaste åren, icke kunna
undvara möjligheten att erhålla kassaförstärkning från riksgäldskontoret;
och synes alltså ett stadgande härom fortfarande böra finnas i riksgäldskontorets
reglemente. Ehuru bestämmelsen i § 12 mom. 4 i kontorets
nu gällande reglemente enligt den ovan gjorda utredningen bör tolkas så,
att rätten till kassaförstärkning endast avser utgifter, som äro upptagna
i riksstaten eller eljest av riksdagen medgivna, synes det önskvärt, att ett
förtydligande i detta syfte göres.
Om rätten att påkalla kassaförstärkning bestämmes på sådant sätt,
förefaller det, som om ur konstitutionell synpunkt skäl knappast funnes
för fastställande av en maximigräns för de belopp, riksgäldskontoret under
angivna förutsättningar har att tillhandahålla. För riksgäldskontoret skulle
utan tvivel en sådan gräns uppåt innebära en fördel vid dess beräkningar
av föreliggande lånebehov. Huru gränsen bör sättas, måste emellertid
bliva beroende dels på kassafondens storlek och dels på förhållandet
emellan statens inkomster och utgifter vid olika tider av året, allt omständigheter
som fullmäktige icke äro i tillfälle att närmare utreda.
Uppenbart är dock, att gränsen måste göras ganska vid för att undvika
28
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
Särskilda meningar
av:
herr Kobb.
risken av statsmaskineriets avstannande i brist på rörelsemedel; men härigenom
minskas också maximigränsens nyss antydda betydelse för riksgäldskontorets
upplåning, vilken i själva verket mera måste hänföra sig
till statskontorets upplysningar om de tid efter annan faktiskt föreliggande
behoven än till en teoretiskt beräknad maximisiffra.
Prövningen, huruvida och i vilken mån behov för statsverket av
kassaförstärkning förefinnes, torde som hittills böra ankomma på Kung],
Maj:t; i varje fall synes den icke kunna ske genom fullmäktige i riksgäldskontoret.
För utomordentliga förhållanden angiver grundlagen den möjlighet till
kassaförstärkning åt statsverket, som innebäres i de enligt regeringsformen
§ 63 anvisade kreditiv, vilka Konungen i föreskriven ordning äger lyfta
i riksgäldskontoret. Att sistberörda utväg icke är under alla förhållanden
tillräcklig har den senaste tidens erfarenhet nogsamt givit vid handen,
men fullmäktige anse sig icke hava anledning att i detta sammanhang
ingå på frågan därom.
Utdrag av herrar fullmäktiges protokoll för denna dag, vari finnas intagna
de särskilda meningar, två av fullmäktige vid ärendets behandling
uttalat, är bilagt denna skrivelse.»
Vid fullmäktiges skrivelse fanns fogat utdrag av fullmäktiges protokoll
för ovannämnda den 12 maj, § 1, så lydande:
»Företogs ånyo till behandling bankoutskottets vid herrar fullmäktiges
sammanträde under gårdagen senast förehavda, vid sammankomsten den
10 sistlidna februari, § 2 i protokollet, bordlagda remiss å följande inom
riksdagen väckta motioner, nämligen i första kammaren nr 70 av herr
S. H. Kvarnzelius m. fl. och i andra kammaren nr 172 av herr Kils
Edén m. fl. om begränsning av skyldigheten för riksgäldskontoret att vid
tillfälliga behov tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket samt i andra
kammaren nr 86 av herr E. Kristen sson m. fl. angående uteslutande ur
reglementet för riksgäldskontoret av bestämmelsen i § 12 mom. 4.
Efter överläggning beslöto herrar fullmäktige att i ärendet till
bankoutskottet avgiva yttrande av innehåll, registraturet för denna dag
utvisar.»
Från beslutet voro herrar Kobb och friherre Palmstierna skiljaktiga.
Herr Kobb anmälde en så lydande reservation:
»Då det i och för beräkningen av statens lånebehov för året måste
innebära en väsentlig fördel att känna storleken av de förpliktelser, som
åligger riksgäldskontoret gentemot statskontoret, så synes det mig vara
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 55.
29
önskvärt, att en gräns för kassaförstärkningens storlek årligen bestämdes
i sammanhang med fastställandet av riksgäldskontorets reglemente.»
Friherre Palmstierna anmälde reservation, innefattande förslag till
annan avtattning av senare delen av fullmäktiges ifrågavarande yttrande;
och var denna reservation så lydande:
»I anslutning till ovan åberopade uttalande i den kungl. propositionen
till 1911 års riksdag finna även fullmäktige principiellt lämpligast
och riktigast, att statsverkets kassabehov åtminstone under normala förhållanden
utan riksgäldskontorets anlitande tillgodoses genom en tillräckligt
sf°r kassafond. Enligt vad fullmäktige inhämtat, kan emellertid
berörda fond icke för närvarande fylla en dylik uppgift, och torde det
icke heller vara möjligt att omedelbart uppbringa densamma till för angivna
ändamål erforderlig storlek. Vid sådant förhållande lärer statsverket,
i varje fall under de närmaste åren, icke kunna undvara möjligheten
att erhålla kassaförstärkning för uppehållande av statsförvaltningens
behöriga gång. Tillvägagångssättet vid beredandet av sådan förstärkning
synes böla vara, att Kungl. Maj:t till riksdagen inkommer med äskande
vid förefallande behov om det belopp, vilket för löpande året i detta
syfte anses nödigt, varefter riksdagen med ledning av den kungl. propositionen
beslutar om det maximibelopp, vilket för ändamålet bör bestämmas
och sättet för dess utgörande samt beskaffenheten av det bemyndigande,
riksgäldskontor eventuellt bör meddelas för varje sådant fall. Någon
oöverkomlig svårighet att vid riksdagens slut kunna fixera nämnda belopps
storlek torde icke förefinnas. Ku förordade tillvägagångssätt för normala
tiders vidkommande synes bäst överensstämma med de vid 1911 års riksdag
godkända principerna för statsregleringen.
kör utomordentliga förhållanden anvisar grundlagen den möjligheten
till kassaförstärkning för statsverket, som innebäres i de enligt regeringsformen
§ Cd anvisade kreditiv, valka Konungen i föreskriven ordning
äger^ lyfta i riksgäldskontor. Att sistberörda utväg icke är under alla
förhållanden tillräcklig, har den senaste tidens erfarenhet nogsamt givit
vid handen. Emellertid bör, såsom utredningen anger, § 12 mom. 4 i
riksgäldskontorets reglemente icke kunna tolkas på det sätt, att ett utanordnande
av medel från kontoret för täckande av behov, vilka under
sådana förhållanden uppkomma, kan ske enbart på Kungl. Maj:ts beslut
utan av riksdagen lämnat medgivande, varför sådant tillvägagångssätt får
anses vara uteslutet. För att utöver kreditiven, vilkas ytterligare höjande
möjligen kan tagas under nytt övervägande, under utomordentliga förhål
-
friherre
Palmstierna.
30
Jiankout skot tets utlåtande Nr 55.
Utskottet.
landeri erhålla medel för utgifter, vilka icke kunnat förutses vid riksstatens
uppgörande, återstår således för Kungl. Maj:t att hos riksdagen,
vilken under sådana tider torde hållas samlad, äska erforderliga medel.
Slutligen torde böra framhållas, att det i herrar Edéns och Kvarnzelius’
m. fl:s motioner upptagna yrkandet, även om det i och för ett
förtydligande av § 12 mom. 4 må böra understödjas, därest momentet
eljest i huvudsak oförändrat bibehålies, likväl icke giver några reella
garantier utöver statsrådsansvarigketens emot ett användande av beviljade
anslag för annat ändamål, än det av riksdagen avsedda. Det synes följaktligen
ur denna synpunkt vara ändamålsenligt att direkt uttala genom
särskilt stadgande i kontorets reglemente, att riksgäldskontoret efter av
riksdagen lämnat bemyndigande och under utomordentliga förhållanden
äger att för visst år eller särskilt fall på av Kungl. Maj:t därom till
kontoret gjord framställning bereda statsverket kassaförstärkning.»
Enligt bestämmelserna i § 12 mom. 4 av nu gällande reglemente för
riksgäldskontoret äga fullmäktige för beredande av tillgång till kassaförstärkning
åt statsverket, då sådan enligt Kungl. Maj:ts beslut påkallas,
att i mån av behov upplåna medel efter vissa grunder.
Med stöd av berörda föreskrift har Kungl. Maj:t, i anledning av en
av statskontoret gjord framställning om kassaförstärkning, genom beslut
den 26 mars 1915 bemyndigat statskontoret att, i den mån sådant för
behovens fyllande funnes nödigt, hos riksgäldskontoret rekvirera för insättning
å statsverkets giroräkning intill ett belopp av 50,000,000 kronor,
med förbindelse för statskontoret att, så snart behållningen å giroräkningen
det medgåve, till riksgäldskontoret återleverera vad sålunda förskjutits.
Med anledning av denna åtgärd hava riksdagens revisorer, enligt vad här
ovan intagna utdrag av deras berättelse utvisar, ansett det böra tagas
under övervägande, huruvida förenämnda bestämmelser i reglementet borde
bibehållas i sin nuvarande lydelse eller erhålla en i något avseende förändrad
avfattning.
Även motionärerna rikta sig mot innehållet uti den ifrågavarande
föreskriften, och hem ställes i de båda först återgivna motionerna om sådan
ändring i förevarande moment, att riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla
kassaförstärkning uttryckligen begränsas till de fall, då Kungl.
Maj:t finner det anmälda behovet erforderligt för bestridande av utgifter,
som antingen äro upptagna i riksstaten eller eljest äro av riksdagen medgivna;
och har även synts böra komma under övervägande, huruvida jämväl
en maximigräns borde fastställas för de belopp, som, under angivna förut
-
Bankoutslcottets utlåtande Nr 55. 31
sättningar, riksgäldskontoret skulle tillhandahålla. Motionärerna göra för
övrigt gällande, att den nu medgivna rätten i själva verket endast avser
utgifter av nyss angivna slag. I den av herr Kristensson m. fl. väckta
motionen. gives samma tolkning åt den ifrågavarande bestämmelsen och
anföres vidare, att, sedan i samband med 1911 års budgetreform en statsverkets
kassafond inrättats och denna nått erforderlig storlek, något behov
icke skulle förefinnas att med stöd av § 12 mom. 4 i reglementet för
riksgäldskontoret därifrån anlita kassaförstärkning. Bemälda motionärer
hemställa därför, att den ifrågavarande föreskriften måtte ur reglementet
utgå och att denna ändring genast måtte vinna tillämpning.
Till en början vill utskottet beträffande frågans rent konstitutionella
mneböid förutskicka, att utskottet anser sig sakna särskild anledning att
därom yttra sig och detta så mycket hellre, som denna sak redan varit
föremål för såväl konstitutionsutskottets som riksdagens prövning. Utskottet,
som därför i detta sammanhang finner sig böra i främsta rummet
skärskåda denna fråga ur rent finanstekniska synpunkter, har först ansett
det vara nödigt att lämna en kortfattad redogörelse för det förfarande,
som äger rum, då kassaförstärkning begäres.
I avseende härå bör uppmärksammas, att samtliga utgifter från statskontoret
för statsverkets räkning bestridas från en gemensam kassa, statsverkets
egentliga huvudkassa, vilken utgöres av behållningen å statsverkets
giroräknmg i riksbanken. Med ledning av tillgängliga statistiska uppgifter
beräknar statskontoret beloppet af förestående utgifter, vilket belopp omfattar
icke allenast sådana utgifter, som hänföra sig till riksstaten, utan
även utgifter för fonder eller för andra särskilda ändamål. Då’statskontoret
finner, att utbetalningar till större belopp förestå, och samtidigt
behållningen å statsverkets giroräkning nedgått, så att kassabrist kan
väntas, anmäler statskontoret i skrivelse till Kungl. Maj:t behov av kassaförstärkning,
som alltså avser att tillgodose utgifter av olika natur, såsom
utgifter enligt riksstaten, förskott, utgifter för diverse fonder m. m.; och
lämnas därvid tillika av statskontoret en summarisk redogörelse för de
förestående behoven och för kassaställningen. Med anledning av vad sålunda
förekommit bemyndigar Kungl. Maj:t genom beslut, vars ordalag
här ovan återgivits, statskontoret att bos riksgäldskontoret rekvirera kassaförstärkning
intill visst angivet belopp, varom Kungl. Maj:t samtidigt
i vanlig ordning underrättar fullmäktige i riksgäldskontoret genom en
ämbetsskrivelse. Den begärda kassaförstärkningen tillhandahålles sedermera
statskontoret av riksgäldskontoret med stöd av det bemyndigande, riks
-
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
dagen i detta avseende enligt § 12 mom. 4 i riksgäldskontorets reglemente
lämnat fullmäktige.
Under ärendets behandling har inom utskottet framhållits, att av nyss
beskrivna förfaringssätt alltså framginge, att utbetalningar till kassaförstärkningar,
lika litet som andra utbetalningar av lånemedel, skedde på Kungl.
Maj:ts befallning till fullmäktige i riksgäldskontoret och att reglementets
föreskrifter i intet avseende upphävde de för fullmäktiges ställning i förhållande
till riksdagen enligt regeringsformen gällande grundbestämmelser.
Beträffande avfattningen av § 12 mom. 4 i reglementet har, såsom
ovan nämnts, ej mindre från statsrevisorernas sida än även av såväl herrar
Kvarnzelius och Edén jämte medmotionärer som fullmäktige i riksgäldskontoret
uttalats den mening, att ifrågavarande föreskrift icke finge tolkas
så, att rätten till kassaförstärkning skulle avse andra utgifter än dem, som
vore upptagna i riksstaten eller eljest vore av riksdagen medgivna.
Från samma håll likasom även inom utskottet har ifrågasatts, att en
tilläggsbestämmelse borde införas i riksgäldskontorets reglemente i syfte
att till nyssnämnda slag av utgifter begränsa riksgäldskontorets skyldighet
att tillhandahålla statsverket kassaförstärkning. Därigenom vunnes garanti
för att riksdagens rätt över lånemedlens användning icke träddes för när.
Härvid skulle emellertid enligt utskottets mening möta åtskilliga
svårigheter av finansteknisk art. I detta avseende må först erinras, hurusom
vid den beräkning rörande behov av kassaförstärkning, som statskontoret
har att verkställa, det icke för närvarande torde låta sig göra
att på sådant sätt särskilja de olika slagen av förestående utgifter, att den
erforderliga kassaförstärkningen skulle kunna angivas ytterst bero på utgifter
för det ena eller andra ändamålet, då nämligen de kassamedel, som
ursprungligen varit avsedda för vissa utgifter, möjligen kunde hava tidigare
använts för bestridande av andra utgifter. Genom en reformering av
statens bokföring och kassaväsende torde de nu antydda svårigheterna i
viss mån kunna bliva förminskade. Därest statskontoret genom månatliga
kassarapporter från samtliga medelsförvaltande centrala verk och myndigheter
sattes i tillfälle att månad för månad och jämförelsevis snart efter
månadens slut uppgöra en sammanställning av statens kassainkomster och
utgifter, angivande jämväl inkomster och utgifter, som hänföra sig till
riksstatens olika titlar, synes en möjlighet kunna beredas att med ledning
av dessa uppgifter även beräkna de utgifter, som förestå med hänsyn till
de i riksstaten upptagna anslagen, och därefter bedöma de för de olika
titlarna förestående behoven. Om, såsom i en av motionerna förutsättes,
fråga om kassaförstärkning borde av Kungl. Maj:t underställas riksdagens
33
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
prövning, vore det självfallet av särskild betydelse, att på nyss antytt sätt
möjlighet funnes att snabbt följa statskassans växlingar och behoven i avseende
å de skilda utgiftstitlarna i riksstaten.
Såsom redan blivit antytt, kan statskontorets begäran om kassaförstärkning
jämväl avse vissa utgifter under titeln förskott. Det förekommer
nämligen ofta utgifter, vilka icke varit förutsedda vid riksstatens uppgörande,
men som icke desto mindre måste täckas av statsmedel. Enligt hävdvunnen
sed bestridas sådana utgifter av under händer varande medel, varefter de
hos riksdagen anmälas till ersättande; och inträffar det ej sällan, att dylika
förskott varda ersatta först flera år efter det de faktiskt utbetalts. Härvid
må ock erinras, att man har att räkna jämväl med andra slag av förskott
avseende ändamål, vilka blivit av riksdagen medgivna.
Det ifrågavarande förskottssystemet användes som bekant i mycket
stor utsträckning, i viss mån även av underordnade verk och myndigheter,
och utskottet vill i detta avseende erinra, hurusom statskontoret i sitt utlåtande
fäst uppmärksamheten därå, att en förutsättning för genomförande
av den ifrågasatta begränsningen av kassaförstärkningar från riksgäldskontoret
vore, att samtidigt vidtoges en omläggning av förskottsväsendet
i den riktning, som statskontoret vid ett föregående tillfälle tillstyrkt, nämligen
dess väsentliga inskränkning medelst anvisande av anslag å riksstaten.
De förskott, som icke avse av riksdagen beslutade utgifter och vilka
visat sig kunna uppgå till väsentliga belopp, måste självfallet även inverka
på kassatillgången och därigenom på behovet av kassaförstärkning. Innan
några åtgärder vidtagas i syfte att vare sig begränsa eller upphäva den
nu medgivna rätten till kassaförstärkning, lärer det därför få anses nödvändigt,
att jämväl frågan om förskotten underkastas en närmare granskning,
så mycket hellre som det kan ifrågasättas, om detta sedan länge
tillämpade förskottssystem, i den mån det avser sådana utgifter, som icke
blivit beslutade av riksdagen, ens står i överensstämmelse med grundlagens
anda och mening.
Herr Ivristensson och hans medmotionärer hava i sin motion framhållit,
att statsverkets kassabehov borde kunna tillgodoses genom en tillräckligt
stor kassafond, så att någon kassaförstärkning från riksgäldskontoret
icke behövde ifrågakomma; och har statskontoret under förutsättning
av normala förhållanden principiellt uttalat sin anslutning härtill. Måhända
kunna även andra utvägar tänkas stå till buds för att tillgodose statens
oundvikliga behov av nödigt kassaförlag.
Vid ovan angivna förhållanden har det synts utskottet vanskligt att
nu inkomma med något förslag till ordnande av förevarande spörsmål.
Hihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. i2 höft. (Nr 59.)
5
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
Utskottet har därför ansett frågan böra göras till föremål för en allsidig
utredning, därvid här angivna synpunkter, i främsta rummet frågorna om
förskottsväsendets ordnande samt om ett förbättrat bokförings- och räkenskapsväsende,
torde böra vinna beaktande.
Yid innevarande riksdag har Kungl. Maj:t framställt förslag för beredande
av medel till bestridande av kostnader, som avses i § 63 regeringsformen.
De förhållanden, som föranlett såväl statsrevisorernas uttalande
som motionärernas framställningar, torde sålunda icke för närvarande förefinnas;
och någon särskild olägenhet att till ett annat år undanskjuta avgörandet
av nu ifrågavarande spörsmål synes därför icke föreligga.
Utskottet hemställer alltså,
l:o) att förenämnda motion II: 86 ej må av riksdagen
bifallas;
2:o) att motionerna I: 70 och II: 172 icke heller må
av riksdagen bifallas; samt
3:o) att riksdagen, i anledning av vad i detta ärende
förekommit, må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, vilka särskilda
anordningar må erfordras i syfte att trygga statsverkets tillgång
till nödigt kassaförlag, i händelse av begränsning eller
upphävande av riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla
kassaförstärkning åt statsverket, samt till riksdagen, om
möjligt redan nästa år, inkomma med det förslag, vartill
denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 2 juni 1916.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neigtick, Ekman, Hallin, Gustafsson,
Wickman, friherre Langenskiöld och Roos samt
av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Söderberg i Stockholm,
Olsson i Blädinge, Kristensson, Söderberg i Hobborn, Jonsson i Gumboda och Anderson
i Knapasjö.
Stockholm 1916, A.-B. Fahlcrantz’ Boktryckeri.