Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1916 kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Sedan bankoutskottet den 7 sistlidna mars avgivit utlåtande nr
17 angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel,
. innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna, och
därvid anmält, bland annat, att utskottet framdeles komme att avgiva
yttrande över Kungl. Maj:ts framställningar i punkterna 8, 39, 40 och
41 under nämnda huvudtitel, får utskottet nu avgiva utlåtande över dels
berörda framställningar, dels ock vissa till utskottet remitterade propositioner
och motioner i hithörande ämnen.
I. I>et militära pensionsväsendet.
l:o) I en till riksdagen den 5 maj 1916 avlåten proposition, nr 237, har
Kungl. Maj.t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva att å extra stat för år 1917 under tionde huvudtiteln uppföra
ett förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt
sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som pensionerats enligt
bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års ingång blivit tillämpliga
å personalen vid lotsverket, under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter; samt
att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 40 käft. (Nr 52.) 1
An flående
tillfälliga
understöd åt
vissa f. d.
befattningshavare
vid
lotsverket.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250
kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola uppgå
till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen jämte
pensionsförhöjningen icke i något fall må överstiga 550 kronor.
Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:
»Uti en till lotsstyrelsen ställd ansökning har lotsverkets personalförening,
med föranledande av de förbättrade villkor, som från och med
år 1915 bereddes lotsverkets personal, anhållit om utverkande av ett
skäligt pensionstillägg till dem av personalen, som avgått med pension
under åren 1912—1914.
Till stöd för ifrågavarande framställning har personalföreningen
anfört, att vid en övergång från en gammal och lägre lönestat till en
ny och högre sådan en del av personalen givetvis bereddes åtskilligt
av svikna förhoppningar i pensionshänseende, något som även vore fallet
inom lotsverket vid den nya statens ikraftträdande; att för personer,
vilka så att säga stode på gränsen mellan den gamla och den nya lönestaten
och vilka själva tagit verksam del i strävandena att söka förbättra
sina kamraters och egna ekonomiska utsikter, det utan tvivel
måste kännas hårt att stå utanför verkningarna av den nya löneregleringen;
att fall kunde uppvisas, då personer måst avgå med halva den
pensionssumma, vilken tillfallit kamrater, som erhållit avsked endast kort
tid därefter; att åtgärder till lindrande av dylikt oundvikligt förhållande
tillförne vidtagits från statsmakternas sida; samt att framtiden särskilt
tedde sig mörk för de pensionärer, som under de närmaste åren före
löneregleringen avgått, enär den lilla pension, de uppbure, knappast
kunde räcka till nödtorftigt livsuppehälle för en enda person med de
nuvarande oerhört högt uppdrivna priserna på alla livsförnödenheter.
Vidare hava åtskilliga f. d. fyrmästare hos lotsstyrelsen anhållit
om förbättring i sina pensionsförhållanden, så att deras pensioner från
nuvarande 1,000 kronor måtte förhöjas till åtminstone 1,200 kronor.
Med överlämnande av de inkomna ansökningarna har lotsstyrelsen
i skrivelse den 17 december 1915 erinrat, att riksdagen, med anledning
av petitioner av åtskilliga pensionerade folkskollärare och folkskollärarinnor
om vidtagande av åtgärder för beredande av bättre pensionsförmåner
åt petitionärerna samt deras änkor och barn, under en följd av år
dels medgivit, att, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kunde
finna lämpligt meddela, äldre behövande folkskollärare och folkskollärarinnor,
vilka före visst år erhållit avsked med pension från folkskollärarnas
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
3
pensionsinrättning, finge tilldelas understöd till så stort belopp, att detsamma
uppginge till ett belopp, som år 1910 bestämdes till 525 kronor
samt från och med år 1913 till 600 kronor, dels ock för ändamålet anvisat
erforderliga medel; och har styrelsen därjämte anfört, att de skäl,
som legat till grund för beviljande av understöd åt pensionerade folkskollärare,
ägde tillämplighet jämväl på den lotsverkets personal, som
pensionerats efter äldre grunder än nu gällande, samt att understöd för
sistnämnda pensionärer i likhet med vad som, enligt vad ovan nämnts,
av riksdagen medgivits vore av behovet påkallat ävensom att enligt
verkställd beräkning för beredande av en ökning till 600 kronor av till
lotsverkets personal nu utgående pensioner, understigande nämnda belopp,
skulle krävas eu summa av omkring 17,000 kronor.
På grund härav har lotsstyrelsen hemställt, det Kungl. Maj;t
täcktes föreslå riksdagen dels medgiva, att, enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, de, som före år
1915 erhållit avsked från sin tjänst vid lotsverket med pension från
statsverket eller lotsverket till belopp, som ej uppginge till 600 kronor,
måtte erhålla understöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans
med pensionsbeloppet uppginge till 600 kronor, dels ock för ändamålet
anvisa härför erforderliga medel.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande i ärendet den 1 nästlidne
april anfört följande.
Såsom statskontoret framhållit vid flera föregående tillfällen, då
fråga förevarit om förhöjning av pensioner, som utginge med lägre
belopp än de, vartill senaste lönereglering gåve anledning, måste den
statstjänare, som vid avgång från tjänsten kommit i åtnjutande av pension
till ett enligt då gällande avlöningsstat och övriga bestämmelser avpassat
belopp, anses icke vidare hava något som helst berättigat anspråk på
ytterligare understöd av staten. Denna principiella uppfattning vore
givetvis gällande även i fråga om pensionerade f. d. befattningshavare
vid lotsverket, men å andra sidan läte det sig icke förneka, att den
pension, som tillkomma åtskilliga före år 1915 avskedade befattningshavare
vid lotsverket, icke vore tillräcklig att utan väsentligt tillskott
bereda sin innehavare en i ekonomiskt avseende dräglig tillvaro. I
flera fall uppginge pensionen icke ens till det belopp av 300 kronor,
vilket numera ansetts vara det minsta, som i pension borde tilldelas en
i verksamhet för statens räkning uttjänt arbetare utan fäst anställning.
Och med hänsyn härtill torde billigheten få anses bjuda, att någon förbättring
av de låga pensionsbeloppen bereddes icke blott dem, vilka under
Statskontoret.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
åren 1912—1914 avgått med pension, utan även övriga f. d. befattningshavare,
som pensionerats före år 1915. För sin del skulle statskontoret
därför vilja ifrågasätta, att för vissa f. d. befattningshavare vid lotsverket,
vilka pensionerats efter andra grunder än dem, som för lotsverkets
personal trädde i kraft med 1915 års ingång, bereddes tillfälliga understöd
att vid styrkt behov utdelas i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som enligt riksdagens på framställning av Kungl. Maj:t lämnade
medgivande gällde för vissa pensionerade underofficerare med vederlikar
vid armén samt för vissa pensionerade kronojägare och förrådsvaktmästare
ävensom för daglönare vid marinen. Härav följde, att då f. d.
fyrmästarna redan uppbure ett jämförelsevis så betydligt pensionsbelopp
som 1,000 kronor, någon förbättring för dem, såsom de begärt, icke
borde ifrågakomma enligt statskontorets mening. Men icke heller lotsstyrelsens
förslag, vilket åsyftade, att pension, som icke uppginge till
600 kronor, skulle förhöjas till nämnda belopp, syntes statskontoret
kunna tillstyrkas, enär enligt vad statskontoret inhämtat en del av ifrågavarande
f. d. befattningshavare vid lotsverket åtnjöte så små pensioner,
att en sådan förhöjning skulle i flera fall innebära, att pensionen skulle
mångdubblas. I stället ville det synas statskontoret, som om, där styrkt
behov av understöd förelåge, pensionen borde så förhöjas, att den i intet
fall understege 350 kronor, samt att i övrigt lämnades ett understöd av
100 kronor, dock att sammanlagda beloppet av pension och understöd
icke finge i något fall överstiga 550 kronor. Härför erforderligt anslagläte
sig naturligtvis icke exakt beräknas, då kostnaden vore beroende
på prövningen av behovet i varje särskilt fall, men kostnaderna syntes
icke kunna mycket överstiga 9,000 kronor, och torde därför ett förslagsanslag
å nämnda belopp kunna anses vara fullt tillräckligt.
Statskontoret har alltså hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes i nådig
proposition föreslå riksdagen att å extra stat för år 1917 under tionde
huvudtiteln uppföra ett förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av
tillfälliga understöd åt sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som
pensionerats enligt bestämmelser, äldre än de, vilka med 1915 års ingång
blivit tillämpliga å personalen vid lotsverket, under villkor, att
understöd ej tilldelades annan än den, som styrkte sig vara i behövande
omständigheter, samt att understödet bestämdes till 100 kronor, dock
att understödet för den, som i pension uppbure mindre än 250 kronor,
skulle utgå med det belopp, som erfordrades för att understödet och
pensionen tillsammans skulle uppgå till 350 kronor, samt att understödet
tillsammans med pensionen icke i något fall finge överstiga 550
kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 52. 5
Direktionen över flottans pensionskassa har den 28 nästlidna april direktionen
avgivit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid överlämnat en inom pensionskosa.
pensionskassan utarbetad uppgift å lotsverket tillhörande personal, som
genom flottans pensionskassa åtnjuter pension enligt bestämmelser äldre
än de, som med 1915 års ingång blivit tillämpliga å personalen vid
lotsverket, med för envar pensionstagare angivet pensionsbelopp från
kassan, och vilken personal jämlikt statskontorets utlåtande skulle i
händelse av föreliggande styrkt behov av understöd vara berättigad till
sådant; och har direktionen i sitt berörda utlåtande vidare anfört, bland
annat, följande.
. „ . -Derest samtliga i uppgiften upptagna pensionärer skulle komma
i åtnjutande av understöd, skulle det för ifrågavarande understöd erforderliga
anslagsbeloppet uppgå till 11,720 kronor. Så stort anslagsbelopp
syntes emellertid icke erfordras dels på den grund att de i uppgiften
angivna understöden för vissa pensionstagare torde komma att minskas
i anledning av till dem från lotsverket direkt utgående pensionsförmåner
utöver dem, som åtnjötes från flottans pensionskassa, dels ock med
hänsyn därtill att förutsatt behov av understöd icke syntes föreligga för
samtliga i uppgiften upptagna pensionärer. Det av statskontoret ifrågasatta
förslagsanslaget å 9,000 kronor torde därför få anses för ändamålet
tillräckligt.
I likhet med statskontoret har alltså direktionen hemställt, det
täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen att för ändamålet
å extra stat för år 1917 under tionde huvudtiteln uppföra ett
förslagsanslag å 9,000 kronor under de av statskontoret föreslagna
villkor; och har direktionen därjämte ifrågasatt, huruvida icke åt ifrågavarande
befattningshavare kunde utverkas understöd enligt förenämnda
grunder jämväl för tiden från och med innevarande års ingång.
Angående sättet för de ifrågasatta understödens utbetalande har
direktionen föreslagit, att desamma i likhet med vad som gäller enligt
nådiga brevet den 13 juni 1913 i fråga om utdelande av tillfälliga
understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
vid marinen, vilka pensionerats enligt äldre bestämmelser än de,
som meddelats genom nådiga kungörelsen den 25 november 1910, skola
utbetalas genom flottans pensionskassa i sammanhang med utbetalandet
av understödstagarna tillkommande pensioner.
Med hänsyn till storleken av de pensioner, som tillkomma f. d. Departementsfyrmästare,
anser jag, i likhet med statskontoret, någon förbättring av chefendessas
pensionsförhållanden icke vara av behovet påkallad. Däremot
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Utskottet.
synes mig synnerligen behj ärtans värt att söka bereda understöd vid
verkligt behov åt de kategorier av ifrågavarande pensionärer, vilka
genom nu åtnjutna pensioner icke kunna anses tryggade mot att komma
i nödställd belägenhet. Den princip, som skulle ligga till grund för beviljande
av dylika understöd, har av riksdagen, på sätt statskontoret framhållit,
redan tillämpats i flera fall såsom vid beslut angående understöd
år 1907 åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén, år 1910
åt pensionerade krön oj ägare, år 1912 åt f. d. förråd svaktmästare samt
år 1913 åt pensionerade f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och
övriga daglönare vid marinen. De i föreliggande fall av statskontoret
föreslagna understödsbeloppen synas mig lämpligt avpassade och anhåller
jag få erinra, att det för ändamålet beräknade anslagsbeloppet
kommer att i mån av pensionstagarnas frånfälle successivt minskas.
Att såsom direktionen över flottans pensionskassa bragt på tal söka
utverka understöd åt ifrågavarande f. d. befattningshavare jämväl för
tiden från och med innevarande års ingång, finner jag ej höra ifrågasättas.
Understöden torde, såsom direktionen föreslagit, böra till understödstagarna
utbetalas i sammanhang med utbetalandet av deras pensioner
från flottans pensionskassa; och synas de närmare föreskrifterna i avseende
å erforderliga ansökningshandlingar samt ansökningarnas prövande
m. m. böra av Kungl. Maj:t meddelas i överensstämmelse med motsvarande
föreskrifter rörande understöd till förenämnda pensionerade f. d.
förmän bland daglönare m. fl.))
Utskottet finner för sin del förevarande framställning synnerligen
behj ärtans värd. Riksdagen har också, såsom statskontoret framhållit, i
flera fall tillämpat den princip, som ligger till grund för beviljande av
sådana understöd, om vilka här är fråga. Utskottet har därför ansett
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,
att riksdagen må å extra stat för år 1917 under
tionde huvudtiteln uppföra ett förslagsanslag å 9,000
kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt sådana
f. d. befattningshavare vid lotsverket, som pensionerats
enligt bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års
ingång blivit tillämpliga å personalen vid lotsverket,
under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behövande omständigheter; samt
att understödet bestämmes till 100 kronor, dock
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
7
att understödet för den, som i pension jämte pensionsförhöjning
uppbär mindre än 250 kronor årligen, skall
utgå med det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans
skola uppgå till 350 kronor, samt att understödet
tillsammans med pensionen jämte pensionsförhöjningen
icke i något fall må överstiga 550 kronor.
II. Allmänna indragningsstaten.
1. Angående sjöförsvarsdepartementet.
2:o) 1 en till riksdagen den 28 april 1916 avlåten proposition, nr 230,
bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre korpralen vid 3:e matroskompaniet nr 520
Arvid Persson må, utöver honom från flottans pensionskassa tillkommande
pension å 240 kronor, från allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid uppbära ett årligt understöd av 210 kronor, att utgå
från och med år 1916.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,
att riksdagen må medgiva, att förre korpralen
vid 3:e matroskompaniet nr 520 Arvid Persson må,
utöver honom från flottans pensionskassa tillkommande
pension å 240 kronor, från allmänna indragningsstaten
under sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd
av tvåhundratio kronor, att utgå från och med
år 1916.
Angående
årligt understöd
åt f.
korpralen
A. Persson.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
2. Angående ecklesiastikdepartementet.
Angående
understöd åt
äldre behövande
folk
-
3:o) I nedannämnda punkter under tionde huvudtiteln har Kung!.
skollärare
m. m.
Maj:t föreslagit riksdagen:
i punkt 8:
att i avbidan på proposition angående understöd åt äldre behövande
med låg pension avgångna folkskollärare beräkna för ändamålet under
tionde huvudtiteln på extra stat för år 1917 ett anslag av 20,000 kronor.
i punkt 39:
att i avbidan på proposition angående understöd åt äldre behövande,
utan pension avgångna folkskollärare beräkna för ändamålet å allmänna
indragningsstaten för år 1917 ett anslag av 4,200 kronor;
i punkt 40:
att i avbidan på proposition angående understöd åt äldre behövande,
utan understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt avgångna
småskollärare beräkna för ändamålet å allmänna indragningsstaten
för år 1917 ett anslag av 25,000 kronor;
i punkt 41:
att i avbidan på proposition angående understöd åt äldre behövande,
med lågt understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
avgångna småskollärare beräkna för ändamålet å allmänna
indragningsstaten för år 1917 ett anslag av 15,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 18 februari
1916 avlåten proposition, nr 107, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
9
1) dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna gott meddela, sådan äldre behövande folkskollärare, som oförvitligt
skött sin tjänst men därifrån erhållit avsked före år 1867, må för
år 1917 tillerkännas understöd till belopp av 650 kronor,
dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt meddela, äldre behövande folkskollärare och folkskollärarinnor,
vilka före år 1907 erhållit avsked med pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning, må för år 1917 tillerkännas understöd till så
stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppgår till
högst 650 kronor; dock att understödets och pensionens sammanlagda
belopp, där det skulle utgöra mera än 600 kronor, icke må i något fall
överstiga beloppet av den pension, som skulle hava till vederbörande
utgått från folkskollärarnas pensionsinrättning, därest nu gällande pensionsbestämmelser
ägt tillämpning vid hans avgång från tjänsten,
dels för berörda ändamål anvisa för år 1917 å allmänna indragningsstaten
ett anslag av 24,200 kronor,
dels ock medgiva, att de sålunda angivna grunderna för utdelande av
understöd till ifrågavarande två grupper av understödstagare må äga tillämpning
även beträffande motsvarande understöd för år 1916;
2) dels medgiva, att sådana lärare och lärarinnor vid småskola eller
mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskola, vilka, efter att hava i minst femton års tid oförvitligen
tjänstgjort, avgått från tjänsten utan att erhålla understöd enligt reglementet
den 22 juni 1892, må för år 1917 tillerkännas särskilt understöd
under följande villkor och bestämmelser, nämligen
att lärares eller lärarinnas tjänstgöring avslutats så tidigt, att ålderdomsunderstöd
enligt nyssnämnda reglemente icke kunnat honom eller
henne beviljas, eller före utgången av år 1891;
att sådan från tjänsten avgången lärare eller lärarinna uppnått en
levnadsålder av minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behövande omständigheter;
att det belopp, vartill understöd högst må meddelas, bestämmes till
225 kronor årligen; dock att, då fråga är om högre understöd än 200
kronor, understödsbeloppet icke må i något fall överstiga beloppet av
det understöd, som skulle hava till vederbörande utgått från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, därest de i sådant hänseende nu
gällande bestämmelser ägt tillämpning vid hans avgång från tjänsten; samt
att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter i ämnet,
vilka befinnas erforderliga,
dels medgiva, att sådan äldre behövande lärare eller lärarinna vid
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 sand. 40 hlift. (Nr 52.) 2
10
Bankoutskoltets utlåtande Nr 52.
småskola eller mindre folkskola eller biträdande eller extra ordinarie lärare
eller lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit
understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt
reglementet den 22 juni 1892 men beviljats avsked före utgången av år
1909, må för år 1917 tillerkännas särskilt understöd enligt de grunder,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt stadga; dock att detta understöd tillsammans
med det från nämnda understödsanstalt utgående må komma att
utgöra högst 225 kronor samt att understödens sammanlagda belopp icke
må i något fall överstiga beloppet av det understöd, som skulle hava
till vederbörande utgått från nämnda anstalt, därest de i sådant hänseende
nu gällande bestämmelser ägt tillämpning vid hans avgång från
tjänsten,
dels för berörda ändamål anvisa för år 1917 å allmänna indragningsstaten
ett anslag av 40,000 kronor,
dels ock medgiva, att de sålunda angivna grunderna för utdelande
av understöd till ifrågavarande två grupper av understödstagare må äga
tillämpning även beträffande motsvarande understöd för år 1916.
Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:
»Sedan längre eller kortare tid tillbaka hava under riksstatens tionde
huvudtitel utgått särskilda anslag för beredande av understöd åt sådana
lärare vid folk- och småskolor, vilka antingen avgått från tjänsten så
tidigt, att de icke kunnat erhålla pension eller understöd från de för
dylika befattningshavare inrättade pensions- och understödsanstalter —
folkskollärarnas pensionsinrättning och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
— eller ock vid avgång från tjänsten erhållit pension
eller understöd, understigande vissa för olika fall angivna belopp. Då jag
nu anmäler frågan om framställning till riksdagen rörande anvisande av
anslag till berörda ändamål för år 1917, torde jag få yttra mig om de
olika anslagen i den ordning, vari de plägat omnämnas under tionde
huvudtiteln.
l:o.
Understöd åt Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav
vande folk-'' 1910 års riksdag, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde
skollärare. fjnna lämpligt meddela, äldre behövande folkskollärare och folkskolläraa)
Avgångna rjnnor> vilka före år 1907 erhållit avsked med pension från folkskollärarperaion8
nas pensionsinrättning, finge för år 1911 tillerkännas understöd till så
stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppginge
till 525 kronor, och anvisades i sammanhang därmed på extra stat för
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
11
år 1911 under tionde huvudtiteln ett belopp av 36,637 kronor. För
enahanda ändamål anvisade riksdagen under samma huvudtitel på extra
stat för vart och ett av åren 1912 — 1915 ett belopp av 36,637 kronor
och för år 1916 ett belopp av 20,000 kronor, därvid dock för åren 1913
—1916, i enlighet med Rungl. Maj:ts framställning i ämnet, det belopp,
vartill understöd jämte pension finge uppgå, av riksdagen bestämdes
till 600 kronor.
I anledning av det för år 1913 beviljade anslaget utfärdade Kungl.
Maj:t den 10 juni 1912 kungörelse i ämnet att tills vidare lända till
efterrättelse. Enligt denna kungörelse skulle ansökningar om understöd
från ifrågavarande anslag ingivas till Kungl. Maj:t, som därefter beslutade
rörande utdelande av understöd till de särskilda sökandena.
Sedan emellertid fråga uppkommit, huruvida till folkskolöverstyrelsen
skulle kunna överlämnas avgörandet i vissa grupper av ärenden, som tillhörde
Kungl. Maj:ts omedelbara handläggning, har Kungl. Maj:t den 26
juni 1915 utfärdat ny kungörelse i ämnet att tills vidare lända till efterrättelse.
Därvid har föreskrivits, att ansökningar om understöd från anslaget
skola insändas till folkskolöverstyrelsen, som äger att rörande de inkomna
ansökningarna meddela beslut.
Under år 1914 har av anslaget utdelats ett belopp av 17,819 kronor
åt 146 understödstagare och under år 1915 16,289 kronor åt 141 understödstagare.
När jag den 31 december 1915 för Kungl. Maj:t anmälde vissa
ärenden rörande regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel
för år 1917, yttrade jag, att understöd till ifrågavarande lärare syntes
böra fortfarande utgå och att jag icke hade för avsikt att föreslå någon
ändring i det för år 1916 anvisade anslagsbeloppet. Då emellertid
fråga uppkommit om ändrade grunder för understödets utdelande men
behövlig utredning i detta avseende icke hunnit avslutas, hemställde jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på proposition angående
understöd åt äldre behövande, med låg pension avgångna folkskollärare
beräkna för ändamålet under tionde huvudtiteln på extra stat för
år 1917 ett anslag av 20,000 kronor. Framställning till riksdagen avläts
i enlighet med denna min hemställan.
Jag hade dessförinnan genom skrivelse till direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning den 23 november 1915 upptagit frågan,
huruvida icke från 1916 års ingång såväl understöden till de med
låg pension avgångna folkskollärarna som ock de understöd, vilka, på sätt
jag förut nämnt, från anslag under tionde huvudtiteln utgå till vissa
andra grupper av lärare, borde i erforderlig grad ökas. I denna skrivelse,
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
däri direktionen anmodades att inkomma med yttrande och förslag i berörda
hänseende, angavs såsom förutsättning vid uppdragets fullgörande,
att de förhöjda understödsbeloppen skulle ställas i lämpligt förhållande
till de pensions- och understödsbelopp, som enligt nu gällande bestämmelser
utdelas från folkskollärarnas pensionsinrättning och småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, samt att, beträffande varje särskilt slag
av de ifrågavarande understöden, deras sammanlagda belopp icke skulle
överstiga de för år 1916 av riksdagen för samma ändamål beviljade
anslagen.
Direktionen avgav den 30 december 1915 det infordrade utlåtandet
och anförde därvid beträffande den grupp av understödstagare, om vilka
nu närmast är fråga:
Vad till en början anginge äldre behövande pensionerade folkskollärare och folkskollärarinnor,
som avgått från tjänsten före år 1907 med pension understigande 600
kronor, ägde dessa enligt gällande bestämmelser komma i åtnjutande av understöd av
statsmedel till sådant belopp, att detsamma jämte pensionen uppginge till 600 kronor.
För ifrågavarande ändamål både för år 1916 anslagits 20,000 kronor.
Eu hos direktionen verkställd undersökning hade givit till resultat, att det skulle
erfordras ett anslag av 35,695 kronor för att till 600 kronor utfylla alla före ar 1907
upplupna pensioner, understigande 600 kronor och tillkommande ännu levande pensionstagare.
Dessas antal uppginge till 302. Hittills vunnen erfarenhet gåve emellertid
vid handen, att det vore långt ifrån alla pensioustagare, som begagnade sig av medgivandet
att få sina pensioner utfyllda med statsmedel, vare sig detta berodde pa eu jämförelsevis
god ekonomisk ställning eller, måhända i vissa fall, pa okunnighet om ifrågavarande
medgivande.
Huru i detta avseende förhållandena för år 1916 kunde komma att gestalta sig,
syntes vanskligt att förutsäga. De föregående årens erfarenhet kunde knappast giva
stöd för pålitliga antaganden, i synnerhet som den numera rådande dyrtiden måste
medföra en allmän försämring av levnadsvillkoren. Det syntes med hänsyn härtill ej
vara uteslutet, att man för år 1916 kunde få att räkna med en större utbetalning
från ifrågavarande anslag än för föregående ar. Och även om det anvisade anslaget
kunde visa sig tillräckligt för sitt ändamål, torde detsamma i varje fall ej med någon
som helst säkerhet kunna antagas förslå till någon ökning av de utgående understöden.
För att utfylla pensionerna t. ex. upp till 625 kronor — i vilket fall man finge
räkna med ytterligare 68 pensionstagare med pensioner å 600 kronor och 2 pensionstagare
med pensioner å 615 kronor — skulle det nämligen erfordras i ett för allt
ett anslag å 44.965 kronor.
Såsom jag redan nämnt, har jag icke lör avsikt att föreslå någon
höjning i de under tionde huvudtiteln nu anvisade anslagen till understöd
åt olika grupper av lärare. Däremot synes det mig önskvärt, att
nämnda anslag för sitt ändamål helt tagas i anspråk. Skulle det, såsom
direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning håller för möjligt,
komma att visa sig, att antalet sökande under den närmaste tiden avsevärt
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
13
ökas, kunna de för understöden nu stadgade maximibeloppen icke överskridas;
därest åter antalet sökande håller sig någorlunda konstant eller
sjunker, kan en höjning av nyssnämnda maximibelopp ske inom ramen
av de nuvarande anslagen. 1 fråga om det antal sökande, som framdeles
kan vara att motse, bör emellertid uppmärksammas, att vid maximigränsens
höjning möjlighet öppnas för vissa nya grupper av sökande att
erhålla delaktighet i understödet.
Under år 1915 utdelades, såsom redan är nämnt, till 141 pensionerade
folkskollärare och folkskollärarinnor ett sammanlagt understödsbelopp
av 16,289 kronor. Därest sagda år ett belopp av 20,000 kronor tagits
i anspråk och överskottet, 3,711 kronor, fördelats lika på nyssnämnda
understödstagare, skulle på en var av dem hava kommit ett tilläggsbelopp
av omkring 26 kronor. Sammanlagda beloppet av pensionen och
understödet skulle då hava uppgått till omkring 626 kronor. Den sammanslagning
med ett annat anslag, som jag i det följande förordar, skulle
medföra någon höjning av detta belopp.
Jag skulle under dessa förhållanden vilja förorda sådan ändring i
bestämmelserna rörande understöd för den grupp av lärare, om vilken nu
är fråga, att möjlighet beredes att höja maximigränsen 600 kronor till
650 kronor, dock med en viss begränsning, som jag nu skall angiva.
I de hittills gällande bestämmelserna har något avseende icke fästats
vid den omständigheten, huruvida den pension, som utgått till vederbörande
lärare, varit hel eller avkortad; i samtliga fall har understödets belopp
så avpassats, att understödet och pensionen sammanlagt uppgått till
600 kronor. Detta belopp överstiger emellertid vad som enligt reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning i dess nuvarande avfattning kan
under vissa förhållanden komma att utgå såsom avkortad pension. Eu person,
som avgått före år 1907, kan således, om också endast i undantagsfall,
under i övrigt likartade förhållanden komma i gynnsammare ställning
än den, som nu avgår med pension enligt reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning. Om maximigränsen utan vidai-e höjes till 650 kronor,
kommer nämnda oegentlighet att göra sig än mera gällande. Till undvikande
härav synes det mig lämpligt, att — utan att någon minskning
ifrågasattes i det understödsbelopp, som i dylika fall hittills utgått
— vid maximigränsens höjning ett kompletterande stadgande meddelas
av innehåll, att understödets och pensionens sammanlagda belopp, där det
skulle utgöra mera än 600 kronor, dock icke må i något fall överstiga
beloppet av den pension, som skulle hava till vederbörande utgått från
folkskollärarnas pensionsinrättning, därest nu gällande pensionsbestämmelser
ägt tillämpning vid hans avgång från tjänsten.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
b) Avgångna
utan pension.
De ändrade grunder för understödens utdelande, som jag nu förordat,
torde kunna vinna tillämpning redan under år 1916. Enligt förutnämnda
kungörelse den 26 juni 1915 skola visserligen ansökningar om understöd
av ifrågavarande slag ingivas före den 1 mars eller i visst fall före den
15 april, och understödens utdelande torde under vanliga förhållanden
kunna äga rum under den tidigare delen av sommaren. Det synes
emellertid ej möta hinder att, därest anslagsbeloppet medgiver understödens
förhöjning, lämna vederbörande tillfälle att inkomma med nya
ansökningar eller ock, vad redan anmälda understödstagare angår, låta de
höjda beloppen komma dessa understödstagare till godo på grund av de
redan ingivna ansökningarna.
Jag övergår nu till den ganska fåtaliga grupp av understödstagare, som
utgöres av folkskollärare, vilka avgått från tjänsten före år 1867 och sålunda
icke kunnat erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrättning.
För att bereda understöd åt äldre behövande folkskollärare, vilka icke
kunnat erhålla pension från den år 1866 bildade folkskollärarnas pensionsinrättning,
anvisades för vart och ett av åren 1885 1904 å allmänna
indragningsstaten ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905 och 1906
bestämde riksdagen anslagets storlek till respektive 7,000 kronor och
6,650 kronor, för åren 1907 och 1908 till 4,900 kronor, för år 1909 till
5,600 kronor, för år 1910 till 4,400 kronor, för år 1911 till 4,000 kronor,
för år 1912 till 3,600 kronor, för åren 1913 och 1914 till 4,800 kronor
samt för åren 1915 och 1916 till 4,200 kronor. Maximibeloppet för varje
understödstagare, vilket till år 1899 var 250 kronor, höjdes av 1898 års
riksdag till 300 kronor och av 1900 års riksdag till 350 kronor. På grund
av inom 1907 års riksdag väckt motion ökades maximibeloppet till 400
kronor, vilket belopp även blivit bestämt för åren 1909_—1912. Sistnämnda
år höjdes maximibeloppet ytterligare till 600 kronor.
Beträffande understöd från ifrågavarande anslag utfärdades nådig kungörelse
den 10 juni 1912. Sedermera har Kungl. Maj:t den 26 juni 1915
utfärdat ny kungörelse i ämnet att tills vidare lända till efterrättelse.
Enligt sistnämnda kungörelse skola ansökningar om understöd insändas till
folkskolöverstyrelsen, som äger att rörande de inkomna ansökningarna meddela
beslut.
Under vartdera av åren 1914 och 1915 hava 5 understödstagare erhållit
understöd från detta anslag till ett sammanlagt belopp av 3,000
kronor.
I förevarande ärende anförde jag till statsrådsprotokollet över ecklesiastik -
Bankoutskottets utlåtande Nr 52. 15
ärende!! den 31 december 1915, att understöd av ifrågavarande slag syntes
höra fortfarande utgå och att jag icke hade för avsikt att föreslå nå»on
ändring 1 anslagsbeloppet, 4,200 kronor. Fråga hade emellertid uppkommit
om ändrade grunder för understödets utdelande, men behövlig utredning i
detta avseende hade icke hunnit föras till slut. I enlighet med min hemställan
föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avbidan på proposition angående
understöd åt äldre behövande, utan pension avgångna folkskollärare
beräkna för ändamålet å allmänna indragningsstaten för år 1917 ett anslå»
å 4,200 kronor. n
Beträffande dessa understödstagare har direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning i sitt förutnämnda utlåtande den 30 december
1915 anfört, att då någon ökning i de av statsmedel utgående understöden
åt pensionstagare i nämnda pensionsinrättning icke syntes kunna med tillgängliga
anslag beredas, torde därav böra anses följa, att från dessa anslå»
någon höjning ej heller kunde vidtagas beträffande de understöd av statsmedel,
som enligt gällande bestämmelser kunde tilldelas äldre behövande
förutvarande folkskollärare, som avgått från tjänsten före år 1867 och således
ej åtnjöte pension från pensionsinrättningen.
Av vad jag anfört i. det föregående följer, att jag kommit till ett
annat slut än direktionen i vad angår de understödstagare, som även åtnjuta
pension från folkskollärarnas pensionsinrättning. Om, såsom ja»
förordat, det sammanlagda beloppet av pension och understöd kommer att
för dem öka,s till högst 650 kronor, torde det få anses motiverat, att
detta maximibelopp får utgå såsom understöd till de före år 1867 utan
pension avgångna lärarna. Någon restriktiv bestämmelse av det sia», ja»
under förra avdelningen av denna punkt föreslagit i fråga om belopp
överstigande 600 kronor, torde ej vara av nöden beträffande det fåtal
mycket gamla lärare, som här avses.
Den Röjning, om vilken här är fråga, torde böra medgivas även beträffande
de för år 1916 utgående understöden.
Jag har redan nämnt, att under vartdera av åren 1914 och 1915 utdelades
från ifrågavarande anslag till 5 understödstagare ett sammanlagt
belopp av 3,000 kronor. Genom understödets höjande till 650 kronor
skulle totalbeloppet stiga till 3,250 kronor. Då anslaget nu uto*ör 4,200
kronor, skulle sålunda ett visst överskott uppstå å detsamma. På »rund
därav och för vinnande av förenkling i riksstaten synes det lämpligt, att
förevarande anslag å 4,200 kronor sammanföres med det under förra av
TlTÄT,
av denna Punkt upptagna, nu på extra stat utgående anslaget
å 20,000 kronor till ett enda anslag å 24,200 kronor, att uppföras å Allmänna
indragningsstaten. Bland de understödstagare, som skola bliva
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
delaktiga av detta anslag, torde de utan pension avgångna lärarna få upptagas
såsom den första gruppen.
o.
:o.
Understöd
it äldre behövande
småskollärare.
a) Avgångna
utan understöd.
För att bereda ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskola, vilka, efter att hava i minst femton
års tid oförvitligen tjänstgjort, avgått från tjänsten utan att erhålla understöd
enligt reglementet den 22 juni 1892, samt under vissa angivna villkor
och bestämmelser i övrigt anvisades för åren 1902-1905 å allmänna indragen
östaten ett anslag å 19,400 kronor årligen. Till samma ändamål
anvisades för vart och ett av åren 1906-1908 18,000 kronor, för vartdera
av åren 1909 och 1910 24,000 kronor, för år 1911 2i,600 kronor, för år
1912 20,550 kronor samt för vart och ett av åren 1913“ 1916 -5,000
kronor. Understödens maximibelopp, som år 1908 höjts från 100 kronor
till 150 kronor, bestämdes av 1912 års riksdag till 200 kronor.
I anledning av det för år 1913 beviljade anslaget utfärdades nådig
kungörelse den° 10 juni 1912. Sedermera har Kungl. Maj: t den 26 juni
1915 utfärdat ny kungörelse i ämnet att tills vidare lända till efterrättelse.
Enlio-t sistnämnda kungörelse skola ansökningar om understöd från ifrågavarande
anslag insändas till folkskolöverstyrelsen, som äger att rörande
dessa ansökningar meddela beslut.
Under år 1914 utdelades av anslaget 22,400 kronor åt 112 under
stödstagare och under år 1915 21,200 kronor åt 106 understödstagare.
Jag vttrade till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den ol
december 1915, att understöd från anslag å allmänna indragningsstaten
syntes böra fortfarande utgå till de lärare, om vilka har vore fråga,
och i a o- ärnade icke föreslå ändring beträffande anslagsbeloppet, 2o,000
kronor.° Emellertid hade fråga uppkommit om ändrade grunder för understödets
utdelande, men behövlig utredning i detta avseende hade icke blivit
slutförd. I enlighet med min hemställan föreslog Kungl. Maj: t riksdagen
att i avbidan på proposition angående understöd åt äldre behövande,^ utan
understöd från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt avgångna
småskollärare beräkna för ändamålet å allmänna indragningsstaten för år
1917 ett anslag av 25,000 kronor.
I f rå o-a om de understödstagare, till vilka jag kommer under senare
avdelningen av denna punkt — d. v. s. dem, som avgått med lågt understöd
från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt — har direktionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning på grunder, som jag skall i det
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
17
följande närmare omförmäla, i sitt ovanberörda utlåtande den 30 december
1915 kommit till det resultatet, att någon ökning i de till dem av statsmedel
utgående understöden ej syntes kunna med tillgängliga anslag
beredas, och vid sådant förhållande har direktionen ansett, att någon
höjning ej heller kunde beredas de understödstagare, som avgått innan
understöd från anstalten kunnat tillgodokomma dem. I olikhet med direktionen
anser jag, att för båda grupperna maximigränsen bör höjas, i den
män tillgängliga anslagsmedel sådant medgiva. Såsom framgår av de beräkningar,
jag här efteråt skall lämna, torde denna höjning böra stanna vid
ett maximibelopp av 225 kronor. För den ena liksom den andra gruppen
av understödstagare synes därjämte en begränsning böra ske av enahanda slag,
som jag föreslagit beträffande de med låg pension avgångna folkskollärarna.
o Jag vill i sådant avseende erinra, att enligt nu gällande föreskrifter
utgå från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt helt understöd
med ett årligt belopp av 450 kronor och avkortat understöd med efter
olika förhållanden växlande belopp, lägst 205 kronor för år. Så länge
maximigränsen för understöd från anslaget å allmänna indragningsstaten
till de lärare, som avgått utan understöd från anstalten, varit satt till
200 kronor, har man kunnat lämna åsido frågan, huruvida och med vilket
belopp understöd skulle hava till vederbörande utgått från anstalten,
därest hithörande bestämmelser för honom ägt tillämplighet. Bland dessa
understödstagare finnas ock säkerligen åtskilliga, som icke skulle enligt
gällande bestämmelser vara berättigade till understöd från anstalten. Höjes
maximigränsen till 225 kronor'', torde följdriktigheten fordra, att det understöd,
som från anslag å allmänna indragningsstaten beredes lärare, vilken
avgått utan understöd från anstalten, icke får, såvitt angår högre belopp
än 200 kronor, överstiga vad som skulle hava till honom utgått från anstalten,
därest de i sådant hänseende nu gällande bestämmelser ägt tillämpning
vid hans avgång från tjänsten.
Den höjning, varom nu är fråga, torde böra medgivas även beträffande
de för år 1916 utgående understöden.
I övrigt torde de för år 1916 gällande föreskrifterna i förevarande
avseende böra oförändrade kvarstå även för år 1917.
Det synes önskvärt, att det understöd, som från anslag å allmänna
indragningsstaten lämnas lärare, vilken avgått utan understöd från småskollärares
in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hålles vid ett belopp ungefär
motsvarande det, som beträffande lärare, vilken avgått med lågt understöd
från anstalten, angiver totalbeloppet av understöden från anstalten och
från allmänna indragningsstaten. För utjämnande av den olikhet, som
härutinnan eljest kunde uppkomma, vill jag föreslå, att de båda å allmänna
Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 8 sand. 40 käft. (Nr 52). 3
Bankoutskottets utlutande Nr 52.
18
indragningsstaten hittills uppförda tva anslagen till understöd åt nu berörda
grupper av lärare, år IDIG tillhopa 40,000 kronor, sammanslås till ett
enda anslag.
Jag övergår nu till den sista gruppen av understödstagare, innefattande
dem som avgått med lågt understöd från smaskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt.
b) Avgångna På grund av enskild motion beslöt 1908 års riksdag att för år 1909
rmderstöd & allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å 8,000 kronor att enligt
de grunder, Kungl. Maj:t kunde rinna lämpligt meddela, användas till
understöd av högst 50 kronor till sådan äldre behövande lärare eller
lärarinna vid småskola eller mindre folkskola eller biträdande eller extra
ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig tjänst
göring erhållit understöd från smaskollärares in. fl. alderdomsundei stöds
anstalt enligt reglementet den 22 juni 1892 men erhållit avsked före utgången
av år 1900, dock att understödet tillsammans med det från nämnda
ålderdomsunderstödsanstalt utgående finge utgöra högst 150 kronor..
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar beviljade
riksdagen för samma ändamål för år 1910 8,000 kronor samt för vartdera
av åren 1911 och 1912 4,000 kronor.
På förslag av Kungl. Maj:t höjde sedermera 1912 års riksdag maximigränsen
för understödens sammanlagda belopp från 150 kronor till 200
kronor samt utsträckte i sammanhang härmed rätten till statsunderstöd
till samtliga understödstagare, som före utgången av år. 1909 avgått ur
tjänsten med lägre understöd än 200 kronor. Samtidigt borttogs bestämmelsen,
att understödet från nu ifrågavarande anslag ej finge överstiga
50 kronor. Till bestridande av det sålunda höjda statsunderstödet
anvisade riksdagen för vart och ett av åren 1913 1915 ett anslag av
25,000 kronor samt för år 1916 ett anslag av 15,000 kronor.
I anledning av det för år 1913 beviljade anslaget utfärdades nådig
kungörelse den°10 juni 1912. Sedermera har Kungl. Maj:t den 26 juni
1915 utfärdat ny kungörelse i ämnet att tills vidare lända till efterrättelse.
Enligt sistnämnda kungörelse skola ansökningar om understöd från ovanberörda
anslag insändas till folkskolöverstyrelsen, som äger att rörande
dessa ansökningar meddela beslut.
Av anslaget har understöd utdelats under år 1914 till 152 ) understödstagare
med 13.6801) kronor och under år 1915 till 159 understödstagare
med 13,845 kronor.
i) I framställningen till 1915 års riksdag, tionde huvudtiteln, punkten 29, uppgavs
antalet till 149 med ett sammanlagt understödsbelopp av 13,430 kronor. Sedermera hava
tillkommit 3 understödstagare med tillhopa 250 kronor i understöd.
Bankoutskotteis utlåtande Nr 52.
19
I detta ärende yttrade jag till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 31 december 1915, att understöd från anslag å allmänna indragningsstaten
syntes böra fortfarande utgå till ifrågavarande lärare, och
jag hade icke för avsikt att föreslå ändring i anslagsbeloppet. Fråga hade
emellertid uppkommit om ändrade grunder för understödets utdelande,
men behövlig utredning i detta avseende hade icke blivit slutförd. Kungl.
Maj:t föreslog på min hemställan riksdagen att i avbidan på proposition
angående understöd åt äldre behövande, med lågt understöd från sinåskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt avgångna småskollärare beräkna
för ändamålet å allmänna indragningsstaten för år 1917 ett anslag av
15,000 kronor.
Beträffande de understödstagare, om vilka nu är fråga, har direktionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning i sitt ovan berörda utlåtande
den 30 december 1915 anfört följande:
Vad beträffar äldre behövande, från sm åskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
understödda småskollärare m. fl., vilka före år 1910 avgått med understöd,
understigande 200 kronor, äga dessa av statsmedel bekomma utfyllnad i understödet
upp till 200 kronor; och bär för ifrågavarande ändamål för år 1916 anslagits 15,000
kronor.
Verkställd undersökning har givit till resultat, att det skulle erfordras ett anslag
av 27,505 kronor för att till 200 kronor utfylla alla före år 1910 upplupna understöd,
understigande 200 kronor och tillkommande ännu levande understödstagare. Dessas
antal uppgår till 334. Förhållandena äro således ungefärligen analoga med nyss behandlade
fall (beträffande pensionerade folkskollärare); varför direktionen inskränker sig
till att, under åberopande i övrigt av det ovan anförda, meddela, att det belopp, som skulle
erfordras för att utfylla understöden t. ex. till 225 kronor — i vilket fall man finge
räkna med ytterligare 140 understödstagare med understöd å 200 kronor samt 7 understödstagare
med understöd å 205—215 kronor — skulle uppgå till inalles 39,475
kronor.
Jag har i det föregående uttalat mig för att de båda anslag å tillhopa
40,000 kronor, som nu äro å allmänna indragningsstaten uppförda
för beredande av understöd dels åt lärare, som avgått utan understöd från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, dels ock åt lärare, som
avgått med lågt understöd från nämnda anstalt, måtte sammanföras till
ett enda anslag. År 1915 utdelades från de då för berörda ändamål
anvisade anslagen tillhopa 35,045 kronor åt 2G5 understödstagare. Därest
sagda år ett belopp av 40,000 kronor tagits i anspråk och överskottet,
4,955 kronor, fördelats lika på nämnda understödstagare, skulle på en var
av dem hava kommit ett tilläggsbelopp av omkring 19 kronor. Sammanlagda
beloppet av understöden från ålderdomsunderstödsanstalten och från
allmänna indragningsstaten skulle då hava utgjort omkring 219 kronor.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Motion
256,
Under dessa förhållanden torde, såsom jag förut antytt, den nuvarande
maximigränsen, 200 kronor, böra höjas till 225 kronor.
Även beträffande de lärare, som avgått med lågt understöd från
anstalten, torde,'' såsom ock i det föregående framhållits, böra meddelas ett
kompletterande stadgande av enahanda slag, som jag förordat i fråga om
de med låg pension avgångna folkskollärarna och i förra avdelningen av
nu förevarande punkt.
I de bestämmelser, som hittills gällt rörande ytterligare understöd åt
de med lågt understöd från ålderdomsunderstödsanstalten avgångna lärarna,
har nämligen något avseende icke fästats vid den omständigheten, huruvida
det understöd, som tillkommit vederbörande från anstalten, utgått med
helt eller avkortat belopp; i samtliga fall har tilläggsbeloppet så avpassats,
att totalbeloppet uppgått till 200 kronor. Höjes nu denna gräns till 225
kronor, skulle det kunna inträffa, att en person, som före utgången av år 1909
avgått med avkortat understöd från anstalten, komme att såsom understöd från
anstalten och från nu ifrågavarande anslag erhålla tillhopa intill 225
kronor. Detta belopp överstiger emellertid det lägsta belopp — 205 kron01.
_ gom enligt nu gällande föreskrifter kan komma att från anstalten
utgå såsom avkortat understöd. En person, som avgått från sin befattning
före utgången av år 1909, skulle sålunda kunna under i övrigt likartade
förhållanden komma i gynnsammare ställning än den, som avginge med
understöd från anstalten enligt för närvarande gällande bestämmelser.
Detta är en oegentlighet, vilken torde böra undvikas, och det synes
mig fördenskull riktigast, att, jämte det att maximigränsen höjes till 225
kronor, föreskrift lämnas därom, att understödet från anstalten tillsammans
med understödet från nu ifrågavarande anslag icke må överstiga det understödsbelopp,
som skulle hava till vederbörande utgått från anstalten, därest
de i sådant hänseende nu gällande bestämmelser ägt tillämpning vid hans
avgång från tjänsten.
Den höjning i maximibeloppet, som jag sålunda förordat, torde böra
medgivas även beträffande de för år 1916 utgående understöden.»
Ht Utskottet har vidare till behandling förehaft en i anledning av Kungl.
’ Maj:ts förenämnda proposition nr 107 inom andra kammaren av herr V.
Rydén väckt motion, nr 256, vari motionären hemställt,
»att riksdagen måtte,
l:o) dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna gott meddela, sådan äldre behövande folkskollärare, som oförvitligt
skött sin tjänst, men därifrån erhållit avsked före år 1867, må för
år 1917 tillerkännas understöd till belopp av 800 kronor,
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
21
dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna lämpligt meddela, behövande folkskollärare och folkskollärarinnor,
vilka erhållit avsked med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning,
till belopp, som understiger 800 kronor, må för år 1917 tillerkännas
understöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet
uppgår till 800 kronor,
dels och för berörda ändamål anvisa för år 1917 å allmänna indragningsstaten
ett förslagsanslag av 100,000 kronor;
2:o) dels medgiva, att sådana lärare och lärarinnor vid småskola eller
mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskola, vilka efter att hava i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort,
avgått från tjänsten utan att erhålla understöd enligt reglementet
den 22 juni 1892, må för år 1917 tillerkännas ett understöd av 400 kronor
under följande villkor och bestämmelser, nämligen
att lärares eller lärarinnas tjänstgöring avslutats så tidigt, att ålderdomsunderstöd
enligt nyssnämnda reglemente icke kunnat honom eller
henne beviljas, eller före utgången av år 1891;
att sådan från tjänsten avgången lärare eller lärarinna uppnått en
levnadsålder av minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behövande omständigheter, samt
att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter i ämnet,
vilka befinnas erforderliga,
dels medgiva, att sådan behövande lärare eller lärarinna vid småskola
eller mindre folkskola eller biträdande eller extra ordinarie lärare eller
lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd
från småskollärares in. fl. ålderdoinsunderstödsanstalt till belopp, som understiger
400 kronor, må för år 1917 tillerkännas understöd till så stort
belopp, att detsamma tillsammans med det från ålderdomsunderstödsanstalten
utgående understöd uppgår till 400 kronor,
dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1917 å allmänna indragningsstaten
ett förslagsanslag av 150,000 kronor; samt
3:o) dels och medgiva att vid utdelande av understöd för samtliga
dessa grupper under år 1916 må tillämpas de grunder, som föreslagits
uti statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 18 februari 1916.»
Till stöd för motionen har anförts följande:
»I propositionen nr 107 bär Kungl. Maj:t framlagt förslag till förbättring i de
äldre folkskollärarnes och småskollärarnes pensionsförliållanden. Förslaget går ut på
att äldre folkskollärare skulle erhålla ett understöd, så att detta tillsammans med pensionen
skulle uppgå till högst 650: — kronor. Motsvarande belopp för småskollärare
skulle bli 225: — kronor. Därjämte skulle även äldre icke pensions- eller understödsberättigade
folk- och småskollärare erhålla understöd till motsvarande belopp.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Motion
II: 45.
Ehuru varje förslag till förbättring i de äldre pensionärernas ställning givetvis
måste hälsas med tillfredsställelse, så vill det dock synas som om under nuvarande tider
de här föreslagna beloppen vore alltför små för att kunna bereda den avsedda ljusningen
i deras bistra tillvaro.
Då jag föreställer mig, att riksdagen skulle vara benägen att tänka på folkskolans
gamla banbrytare genom beviljande av understöd, som skulle vara verkligen ägnade
att bereda dem en mindre bekymmersam ställning, tillåter jag mig föreslå, att de
nu utgående understöden höjas för vardera gruppen med 200: — kronor, vilket skulle
innebära att folkskolans gamla pensionärer skulle erhålla minst 800: — kronor årligen,
och småskolans minst 400: — kronor. Därvid synas icke tillräckliga skäl föreligga
att, då det gäller så låga belopp som dessa, ställa de med avkortad pension eller
avkortat understöd avgångna i en ställning, som måste innebära, att deras inkomster
befinna sig under t. o. m. det mest blygsamma existensminimum.
Från folkskolöverstyrelsen samt folkskollärarnas pensionsinrättning har jag införskaffat
nödiga uppgifter för bedömande av de kostnadsbelopp, ett bifall till en sådan
framställning skulle komma att medföra. Uppgifterna avse förhållandena under år
1915 eller ingången av år 1916, och skulle kostnaderna för de olika grupperna ställa
sig sålunda:
a) Folkskollärarne:
Icke pensionsberättigade, 5 å 800: — .................. kr. 4,000: —
Med full pension under 800:— kr. 666 st.......... kr. 124,211: —
Med avkortad pension under 800:— kr. 37 st.,,, kr. 5,205: —
Antal personer 708 st. kr. 133,416: —
b) Småskollärare in. fl.:
Icke understödsberättigade 106 å 400 kr............. kr. 42,400: —
Understödsberättigade under 400:— kr. 543 st.... kr. 132,230: —
Med avkortat understöd under 400:— kr. 105 st. kr. 15,445: —
Antal personer 754 st. kr. 190,075: —
Därest alla dessa under år 1917 kvarlevde, samt alla vore behövande och verkligen
ansökte om understöd, skulle alltså totalkostnaden för understöden bli 323,491
kronor. Emellertid tillhöra dessa åldriga pensionärer eu snabbt bortgående generation,
varjämte erfarenheten giver vid handen att ett stort antal aldrig begagna sig
av rätten att erhålla understöd. Kostnaderna för den första gruppen torde tryggt
kunna sättas till 100,000 kronor, och för den andra gruppen till 150,000, vilka anslag
båda torde böra få förslagsanslags natur.
Beträffande nu löpande året 1916, torde de anslagna understödsbeloppen lämpligen
böra utgå enligt de grunder Kungl. Maj:t i nu förevarande proposition föreslagit.»
Slutligen har utskottet till behandling förehaft en inom andra kammaren
av herr Bogren väckt motion, nr 45, däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att de folkskollärare, som avgått med
full pension före år 1901, från och med år 1916 skola i årlig pension
erhålla 750 kronor, där pensionen icke redan nu uppgår till minst detta
belopp.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
23
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»Deri innevarande dyrtiden liar bragt stora massor av medborgare ned till det
existensminimum, som ligger svältgränsen mycket nära. Här inträder icke sällan inom
vissa grupper den ohöljda nöden. En sådan medborgargrupp i vårt land utgöres av
de pensionerade folkskollärare, vilka avgmgo från sin tjänst före år 1901 och då erliöllo
i pension 000 kronor, ett belopp, som redan under normala förhållanden är otillräckligt
för eu nödtorftig bärgning åt dem, vilka på grund av ålder äro icke blott
oförmögna att genom arbete något bidraga till sitt uppehälle, utan även att vårda
sig själva. ^ An mindre kan detta belopp fylla de oundgängligaste behoven av vård
och underhåll i nuvarande dyrtid. Därtill kommer, att den lilla pensionen minskas
med den årliga avgiften till skollärarnas änke- och pupillkassa. Vet man, att dessa
gamla personers medelålder är omkring 75 år, så torde man finna, att de bland dem,
som ej äga andra medel till vård och underhåll än denna lilla pension, måste befinna
sig i ett nödläge, som påkallar hjälp och därtill snar hjälp. Dessa gamle skolveteraner,
^ som voro banbrytarne på folkskolans mödosamma arbetsfält, hade i det längsta
en årlig lön av 500 å 600 kronor, vilken under deras senaste tjänsteår höjdes till
800 kronor jämte vissa naturaförmåner. Det inses lätt, att de av dessa löneförmåner ej
kunde avlägga något för ålderns dagar.
Det är därför med gott hopp om framgång jag här vädjar till riksdagen om
hjälp för dessa gamla, vilka under sin krafts dagar tvivelsutan utförde ett betydelsefullt
arbete i statens tjänst. Det skulle därför kännas bittert för dem, om de nu,
då deras arbetsförmåga är uttömd och nöden från alla håll tränger dem, skulle lämnas
utan det stöd och den hjälp de hoppas erhålla av staten, vars trogna tjänare de
efter måttet av sina krafter städse sökt vara. Redan en ökning av deras pension
med 150 kronor årligen torde för dem bliva en nöjaktig hjälp; men då dessa gamlingars
ställning påkallar skyndsam hjälp, torde behovet kräva, att denna hjälp får
till dem utgå från och med detta års början.
Då det av flera orsaker ej varit mig möjligt att komma i förbindelse med direktionen
för folkskollärarnes pensionsinrättning, kan jag ej här angiva, om de erforderliga
medlen för här avsett ändamål kunna av kassan för folkskollärarnes pensionering
bestridas av kassans egna medel eller om därtill erfordras ett extra anslag av
riksdagen, men jag hoppas, att det utskott, som kommer att förbereda detta ärende,
skall få sådana upplysningar från ovannämnda direktion, att kostnaderna för den här
begärda hjälpen till de gamla folkskollärarne ej skola avhålla riksdagen från att
lämna densamma. I några mera sällsynta fall torde folkskollärarne redan före 1901
erhållit en högre pension än 600 kronor. För dessa torde behovet av hjälp ej vara
så kännbart, varför sådana pensionärer här uteslutas.»
På sätt närmare inhämtas av utskottets utlåtande nr 35 angående
vissa framställningar rörande pensions- och indragningsstaterna, har statskontoret
beträffande åtskilliga till utskottet hänvisade motioner rörande
pensioner och understöd in. in., bland dessa även nu ifrågavarande motion,
II: 45, den 17 nästlidna april avgivit utlåtande och har statskontoret därvid
tillika överlämnat yttrande från direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning,
däri direktionen anfört följande:
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Direktionen
över folkskollärarnas
pensionär,
rättning.
»Vidkommande härefter Oscar Bogrens motion (nr 45) om förhöjd pension åt
folkskollärare, som avgått med full pension före år 1901, synes det till eu början böra
erinras, hurusom, enligt för närvarande gällande bestämmelser, folkskollärare, som avgått
ur tjänst före år 1907 med pension understigande 600 kronor och som befinner
sig i behövande levnadsvillkor, är berättigad att, oavsett om pension är hel eller avkortad,
på särskild ansökning år för år, få densamma utfylld tiU 600 kronor, för vilket
ändamål anvisats ett särskilt anslag, som för år 1916 uppgår till 20,000 kronor.
Likaledes erinras, att Kungl. Maj:t under tionde huvudtiteln i årets statsverksproposition
föreslagit, att riksdagen matte, i avbidan på proposition angående understöd åt
äldre, behövaude, med låg pension avgångna folkskollärare, beräkna för ändamålet under
samma huvudtitel på extra stat för år 1917 ett oförändrat anslag av 20,000
kronor.
Motionären synes nu emellertid åsyfta, att folkskollärare, behövande eller icke,
som avgått med hel, ej avkortad, pension före ar 1901, skulle utan särskild ansökning
få sin pension från och med år 1916 konstant utfylld till 750 kronor, där pensionen
ej redan förut uppgår till minst sagda belopp.
Enligt härstädes verkställd undersökning skulle eu sålunda bestämd fyllnadspensionering
komma att från början omfatta 237 pensionärer och, likaledes från början,
kräva en årlig kostnad av i runt tal 50,000 kronor. Da folkskollärarnas pensionsiurättniugs
fond, som, enligt sakkunnigas undersökningar, ej är tillräcklig ens för fyllande
av sina nuvarande förbindelser, ej lämnar tillgång till en dylik utökning av
pensionerna, måste alltså denna kostnad bestridas av särskilt anvisade medel.
Vidare finge man väl fortfarande räkna med en, om ock väsentligt reducerad
utbetalning å nyssnämnda anslag å 20,000 kronor, då ju eu hel del före år 1907
med låg pension avgångna folkskollärare ej skulle vara berättigade att komma i åtnjutande
av den utav motionären föreslagna fyllnadspensionen, beroende därpå att de
antingen kvarstått i tjänst efter 1901 års ingång eller därförut avgått med avkortad
pension. I vad mån anslaget skulle kunna reduceras är tydligen vanskligt att med
någon säkerhet beräkna. ,
För egen del kan direktionen ej tillstyrka en fyllnadspensionenng i den form,
här ovan angivits, då densamma torde komma i strid med den allmänt vedertagna
grundsats, att en tjänstinnehavares pension skall utgå med det belopp, som betingas
av vid tiden för avskedet gällande bestämmelser. Skall en för visso behövlig förbättring
av äldre pensionstagares villkor åstadkommas,- synes sadant lämpligen kunna
åvägabringas genom ett fortskridande på den hittills inslagna vägen att i man av
behov tilldela mera tillfälliga understöd. I detta hänseende torde då kunna sättas i
fråga ett medgivande för äldre, pensionerade, före ar 1907 ur tjänst avgangna folkskollärare
eller folkskollärarinnor, som äro i behövande levnadsvillkor och vilkas pension
understiger 750 kronor, att på särskild ansökning få sin pension utfylld till nyssnämnda
belopp. Sådant torde ock stå i rätt god överensstämmelse med motionens
syfte. Enligt verkställd undersökning skulle ett dylikt understöd, om det komme att
tilldelas alla före år 1907 pensionerade folkskollärare och folkskollärariunor, från början
kräva ett anslag av 92,040 kronor att fördelas på 386 pensionstagare. Då emellertid
erfarenheten giver vid handen, att på långt när ej alla pensionstagare söka understöd,
detta må nu bero på förhållandevis goda levnadsvillkor eller bristande kännedom
om medgivandet, och då vidare dödligheten år stor bland ifrågavarande grupp
pensionstagare och naturligtvis störst bland de äldste, vilka ju tillika skulle komma i
åtnjutande” av de högsta understöden, kan ovannämnda belopp med säkerhet allt från
Bankoutskottets utlåtande Nr 52. 25
början väsentligt reduceras, säkerligen ända ned till 60,000 kronor. I detta hänseende
må erinras, hurusom den hittills medgivna utfyllnaden upp till 600 kronor av före år
1907 utgående pensioner, skulle, om den toges i anspråk av alla före år 1907 ur tjänst
avgångna folkskollärare och folkskollärarinnor med pensioner under 600 kronor, för
närvarande kräva eu kostnad av närmare 36,000 kronor, under det att utgiften för
detta ändamål utgjort: under 1913 närmare 18,000 kronor, under 1914 likaledes nära
18,000 kronor och 1915 obetydligt över 16,000 kronor. Och under nämnda 3 år var
antalet pensionstagare naturligen större än för närvarande.»
För egen del har statskontoret, under åberopande av vad direktionen över folk- Statskonskollärarnas
pensionsinrättniug anfört, förklarat sig icke vilja underlåta att starkt be- toret.
tona det från principiell synpunkt betänkliga däruti att, på sätt förslaget innebure,
över lag bevilja pensionsförhöjning ävensom framhålla, hurusom den föreslagna förhöjningen
av pensioner, som redan nu utginge med jämförelsevis icke obetydliga belopp,
syntes kunna leda till betänkliga konsekvenser med avseende å kostnaderna för pensionering
av andra grupper av pensionstagare.
Vad först angår sådana folkskollärare och folkskollärarinnor, som före Utskottet.
år 1907 avgått med låg pension, äga dessa enligt gällande bestämmelser
att komma i åtnjutande av statsunderstöd till sådant belopp, att detsamma
jämte pensionen uppgår till 600 kronor; och tinnes för ändamålet i riksstaten
för år 1916 uppfört ett extra anslag å 20,000 kronor.
Beträffande vidare de folkskollärare, som avgått från tjänsten före
år 1867 och sålunda icke kunnat bekomma pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning, erhålla dessa för närvarande ett understöd av 600 kronor,
för vilket ändamål riksdagen å allmänna indragningsstaten anvisat
ett anslag å 4,200 kronor.
Kungl. Maj:t har nu föreslagit sådan ändring i bestämmelserna rörande
understöd åt förstnämnda grupp av lärare, att möjlighet beredes
att redan innevarande år höja maximigränsen 600 kronor till 650 kronor,
dock med en viss begränsning i förhållande till den pension, som utgår
enligt gällande bestämmelser. I sammanhang härmed föreslår Kungl. Maj:t
vidare, att understödet till de före år 1867 utan pension avgångna lärarna
må utgå med ett från 600 kronor till 650 kronor förhöjt belopp. Beträffande
erforderliga anslagsbelopp har Kungl. Maj:t icke föreslagit någon höjning i
förenäinnda för ändamålet nu anvisade anslag. Dessa syntes i stället höra
för sitt ändamål helt tagas i anspråk, varjämte det ansetts lämpligt, att
omförmälda båda anslag sammanfördes till ett enda anslag å 24,200 kronor,
att uppföras å allmänna indragningsstaten.
I fråga om understöden för innevarande år har herr Rydén i sin motion
anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag. Däremot har han beträffande understöden
för år 1917 hemställt, att de nuvarande beloppen måtte höjas för
värdera gruppen med 200 kronor eller således till 800 kronor, i fråga om
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 40 käft. (Nr 52.) 4
2 g Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
den förstnämnda gruppen dock utan den begränsning att avsked beviljats
vederbörande före år 1907. För ändamålet har av motionären beräknats
ett förslagsanslag å allmänna indragningsstaten till belopp av 100,000
kronor. „ .
Slutligen har herr Bogren i sin motion hemställt, att de tolkskollärare,
behövande eller icke, som avgått med hel, ej avkortad, pension före
år 1901, skulle utan särskild ansökning få sin pension från och med innevarande
år för framtiden utfylld till 750 kronor, där den ej förut uppgår
till minst nämnda belopp.
Även utskottet finner det vara överensstämmande med billighet, att
ifrågavarande äldre,. behövande lärare komma i åtnjutande av förhöjda
understöd. Utskottet har därför för sin del icke något att erinra mot att de
grunder, som nu föreslagits av Kungl. Maj:t, tillämpas redan innevarande
år, men anser, att för år 1917 en ytterligare höjning bör medgivas 1
detta avseende har utskottet funnit sig böra föreslå i fråga om äldre behövande,
med låg pension avgångna lärare ett understöd till sådant belopp,
att detsamma jämte pensionen uppgår till 700 kronor, och beträffande de
före år 1867, utan pension avgångna lärarna ett understöd av likaledes
700 kronor. I förstnämnda fall synes emellertid en särskild restriktion
böra stadgas, nämligen att, om med tillämpning av nu gällande pensionsbestämmelser
pensionsbeloppet skulle komma att understiga 700 kronor,
understödet må utgå med så stort belopp, att detsamma jämte pensionen
uppgår till samma summa som nyssnämnda pensionsbelopp enligt nu gällande
bestämmelser, dock icke till mindre ån 600 kronor.
Med den sålunda föreslagna ökningen i understödsbeloppen synes
emellertid en höjning av anslaget vara nödig. Enligt vad utskottet under
hand inhämtat från folkskollärarnas pensionsinrättning, skulle beträffande
de lärare, som avgått med låg pension, erfordras ett belopp av 72,900
kronor för pensionernas utfyllnad till 700 kronor över hela linjen, med
ett beräknat maximiantal av 380 pensionärer. Med den erfarenhet, som
hittills vunnits på detta område, torde man emellertid ingalunda behöva
räkna med hela nämnda antal, och synes beloppet därför lämpligen kunna reduceras
med en tredjedel eller till 48,600 kronor. Om ett understöd av
700 kronor lämnas åt de utan pension avgångna lärarna, till antalet fem,
erfordras ytterligare ett belopp av 3,500 kronor. Med hänsyn till svårig
heten att exakt angiva vad som i förra fallet erfordras, har det synts
lämpligt, att anslaget, vilket torde böra avrundas till 52,000 kronor, erhåller
förslagsanslags natur och anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
27
Vidkommande härefter herr Bogrens motion, vilken åsyftar att över
lag bevilja pensionsförhöjning, anser sig utskottet med hänsyn till vad
direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning och statskontoret i
ärendet anfört, böra avstyrka bifall till densamma.
Utskottet övergår nu till att yttra sig om här ifrågavarande framställningar,
såvitt de avse höjning av understöden åt äldre behövande småskollärare
dels sådana, som avgått utan understöd och dels sådana, som
avgått med lågt understöd. Till de förra utgår enligt nu gällande bestämmelser
ett understödsbelopp av högst 200 kronor och till de senare
utfyllnad i deras understöd till likaledes högst 200 kronor. För ändamålet
äro i riksstaten under allmänna indragningsstaten uppförda två anslag,
det ena å 25,000 kronor för den förstnämnda gruppen av lärare och det
andra å 15,000 kronor för den senare gruppen.
Kungl. Maj:t har nu föreslagit maximigränsens höjning i båda fallen
till 225 kronor och att denna höjning skulle tillämpas redan innevarande
år. För den ena liksom för den andra gruppen av understödstagare har
därjämte föreslagits en begränsning av enahanda slag som i fråga om de
med låg pension avgångna folkskollärarna.
Beträffande de erforderliga anslagsbeloppen har någon höjning icke
synts erforderlig, men hava anslagen ansetts böra sammanföras till ett enda
å tillhopa 40,000 kronor, att anvisas från allmänna"indragningsstaten.
I avseende å understöden för år 1916 ansluter sig herr Rydén i sin
motion till Kungl. Maj:ts förslag. Däremot har han hemställt, att för år
1917 understödet må bestämmas för den förstnämnda gruppen till 400
kronor och för den senare till sådant belopp, att detsamma jämte vad som
erhålles från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt uppgår till
400 kronor. För ändamålet beräknas i motionen ett förslagsanslag å allmänna
indragningsstaten till ett belopp av 150,000 kronor.
Aven i nu omförmälda fall anser utskottet eu höjning av de till resp.
grupper utgående understöden vara av behovet påkallad och finner sig
böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, vad angår innevarande år.
Eu ytterligare förhöjning synes, liksom i fråga om understöden till
äldre behövande folkskollärare, böra medgivas för år 1917; och har utskottet
i sådant avseende ansett sig böra föreslå, att för dem, vilka avgått
utan understöd, understödet bestämmes till 300 kronor och för de övriga
till sådant belopp, att detsamma jämte vad som erhålles från understödsanstalten
uppgår till 300 kronor.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Även här synas motsvarande restriktioner böra föreskrivas som i fråga
om understöden till vissa folkskollärare.
Vidkommande härefter det anslag, som erfordras för år 1917, har utskottet
under hand från folkskollärarnas pensionsinrättning inhämtat, att
en utfyllnad, på sätt nu föreslagits, till 300 kronor över hela linjen, därvid
maximiantalet understödstagare beräknats till 557, skulle kräva ett
belopp av 79,540 kronor. Även här torde emellertid en begränsning kunna
ske med en tredjedel till omkring 53,000 kronor och synes det sålunda
erforderliga anslaget lämpligen böra erhålla förslagsanslags natur samt
anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.
Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 107 jämte den i ämnet väckta
motionen 11:256, må
a) dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, sådan äldre
behövande folkskollärare, som oförvitligt skött sin tjänst
men därifrån erhållit avsked före år 1867, må för år
1917 tillerkännas understöd till belopp av 700 kronor,
dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre behövande
folkskollärare och folkskollärarinnor, vilka före
år 1907 erhållit avsked med pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning, må för år 1917 tillerkännas understöd
till .så stort belopp, att detsamma jämte pensionsbeloppet
uppgår till
700 kronor, därest beloppet av den pension, som
skulle hava till vederbörande utgått från folkskollärarnas
pensionsinrättning, om nu gällande pensionsbestämmelser
ägt tillämpning vid hans avgång från tjänsten,
utgör minst 700 kronor;
enahanda belopp som nyssnämnda pension enligt
nu gällande bestämmelser, därest denna pension skulle
utgöra minst 600 kronor men icke 700 kronor, och
600 kronor, därest samma pension skulle understiga
detta belopp,
dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1917
å allmänna indragningsstaten förslagsvis 52,000 kronor;
b) dels medgiva, att sådana lärare och lärarinnor vid
småskola eller mindre folkskola samt biträdande och
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
29
extra ordinarie lärare och läraiinnor vid folkskola, vilka,
efter att hava i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort,
avgått från tjänsten utan att erhålla understöd
enligt reglementet den 22 juni 1892, må för år 1917
tillerkännas särskilt understöd under följande villkor och
bestämmelser, nämligen
att lärares eller lärarinnas tjänstgöring avslutats så
tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda reglemente
icke kunnat honom eller henne beviljas, eller före
utgången av år 1891;
att sådan från tjänsten avgången lärare eller
lärarinna uppnått en levnadsålder av minst femtiofem
år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behövande
omständigheter;
att det belopp, vartill understöd må meddelas, bestämmes
till
300 kronor, därest beloppet av det understöd, som
skulle hava till vederbörande utgått från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, om de i sådant hänseende
nu gällande bestämmelser ägt tillämpning vid
hans avgång från tjänsten, utgör minst 300 kronor,
enahanda belopp som nyssnämnda understöd enligt
nu gällande bestämmelser, därest detta understöd skulle
understiga 300 kronor, och
200 kronor, därest något understöd från anstalten
icke skulle hava till vederböi’ande utgått enligt nu gällande
bestämmelser; samt
att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare
föreskrifter i ämnet, vilka befinnas erforderliga;
dels medgiva, att sådan äldre behövande lärare eller
lärarinna vid småskola eller mindre folkskola eller biträdande
eller extra ordinarie lärare eller lärarinna vid
folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd
från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
enligt reglementet den 22 juni 1892 men beviljats
avsked före utgången av år 1909, må för år 1917
enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt stadga,
tillerkännas särskilt understöd till så stort belopp, att
detsamma, jämte det från nämnda understödsanstalt utgående,
må komma att utgöra
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
300 kronor, därest beloppet av det understöd, som
skulle hava till vederbörande utgått från nämnda anstalt,
om de i sådant hänseende nu gällande bestämmelser ägt
tillämpning vid hans avgång från tjänsten, utgör minst
300 kronor, och
enahanda belopp som nyssnämnda understöd enligt
nu gällande bestämmelser, därest detta understöd skulle
understiga 300 kronor,
dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1917 å
allmänna indragningsstaten förslagsvis 53,000 kronor; och
c) dels medgiva, att vid utdelande av understöd för
samtliga dessa grupper under år 1916 må tillämpas de
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
18 februari 1916 angivna grunder; samt
B) att riksdagen må besluta, att ovan omförmälda
motion 11:45 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 maj 1916.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Reservationer:
Vid punkt 3:o: angående understöd åt äldre behövande folkskollärare
m. m.
av herrar Kristensson, Hellberg i Lycksele och Berg i Munklors, vilka
anfört:
* De anslag, som under de senare åren utgått för här berörda ändamål,
hava av skäl, som Kungl. Maj:t anfört, ej helt tagits i anspråk.
Dels minskas genom dödsfall de understödsberättigade åldringarnas antal
undan för undan dels tages icke understödet i anspråk av så många, som
förut beräknats. Den höjningen av beloppet med 50 kronor för äldre be
-
Bankoutskottete utlåtande Nr 52. 31
hövande folkskollärare samt med 25 kronor för äldre behövande småskollärare,
vilka föreslås av Kungl. Maj:t, kräva därför icke någon ökning av
de anslag, som innevarande år utgått.
I likhet med utskottet hava vi ansett, att föreliggande ömmande omständigheter
motivera, att en höjning utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit
bör medgivas. Med hänsyn till att ett anslag för sådant ändamål år från
år kommer att hastigt minskas för att slutligen helt bortfalla, och då det
torde få anses vara synnerligen behjärtansvärt, att de åldringar, det här
gäller, efter ett livsverk under mödosamma förhållanden, beredas något
bättre ekonomiska villkor, hava vi ansett, att utskottet bort bifalla herr
Rydéns motion.
Vi hemställa,
A) att riksdagen, i anledning av Kung]. Maj:ts förevarande
proposition nr 107 samt med bifall till den i
ämnet väckta motionen II: 256, må
a) dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, sådan
äldre behövande folkskollärare, som oförvitligt skött sin
tjänst, men därifrån erhållit avsked före år 1867, må för
år 1917 tillerkännas understöd till belopp av 800 kronor,
dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, behövande
folkskollärare och folkskollärarinnor, vilka erhållit avsked
med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning,
till belopp, som understiger 800 kronor, må för
år 1917 tillerkännas understöd till så stort belopp,
att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppgår
till 800 kronor,
dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1917
å allmänna indragningsstaten ett förslagsanslag av
100,000 kronor;
b) dels medgiva, att sådana lärare och lärarinnor
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och
extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, vilka
efter att hava i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort,
avgått från tjänsten utan att erhålla understöd
enligt reglementet den 22 juni 1892, må för år 1917
tillerkännas ett understöd av 400 kronor under följande
villkor och bestämmelser, nämligen
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
att lärares eller lärarinnas tjänstgöring avslutats så
tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda reglemente
icke kunnat honom eller henne beviljas, eller
före utgången av år 1891;
att sådan från tjänsten avgången lärare eller lärarinna
uppnått en levnadsålder av minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behövande
omständigheter; samt
att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare
föreskrifter i ämnet, vilka befinnas erforderliga;
dels medgiva, att sådan behövande lärare eller lärarinna
vid småskola eller mindre folkskola eller biträdande
eller extra ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,
som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till belopp,
som understiger 400 kronor, må för år 1917 tillerkännas
understöd till så stort belopp, att detsamma
tillsammans med det från ålderdomsunderstödsanstalten
utgående understöd uppgår till 400 kronor,
dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1917 å
allmänna indragningsstaten ett förslagsanslag av 150,000
kronor; samt
c) dels ock medgiva att vid utdelande av understöd
för samtliga dessa grupper under år 1916 må tilllämpas
de grunder, som föreslagits uti statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 18 februari 1916, samt
B) att riksdagen må besluta, att ovan omförmälda
motion II: 45 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.»
Stoekholm, Ivar Hseggströms Boktr. A. B., 1916.