Banlcoutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1916, kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående pensionstillägg
åt vissa länsmän.

I eu inom andra kammaren av herrar Welin och Carlson i Herrljunga
väckt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr 171, hava motionärerna
hemställt, »att riksdagen behagade besluta, att de f. d. länsmän, som med
pension avgått från sin tjänst före 1915, må från och med 1917 åtnjuta
ett extra pensionstillägg av 600 kronor».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»En grupp av tjänstemän, som har det synnerligen otillfredsställande i fråga
om pensionering, äro de äldre, före 1915 avgångna länsmännen. De åtnjuta en
pension av endast 1,200 kronor, vilket belopp fastställdes redan 1878. Det är
klart, att ett pensionsbelopp, som för 38 år sedan ansågs lämpligt, nu måste
vara alldeles otillräckligt för att kunna motsvara även mycket anspråkslösa krav
på livet hos den kår, som det är fråga om. Till jämförelse må nämnas, att
avgående stationskarlsförmän numera erhålla en högre pension än dessa f. d.
länsmän, nämligen 1,260 kronor.

Orsaken till, att länsmännens löner och därmed också deras pensioner icke
blivit fast reglerade, är som bekant den, att sedan många år tillbaka en omreglering
av fögderiförvaltningen varit under utredning. Under tiden har emellertid
en hel del länsmän avgått från sin tjänst, och dessa ha måst nöja sig med den
lilla pension, som grundat sig på de gamla löneförhållandena.

På Kungl. Maj:ts framställning beslöt 1914 års senare riksdag medgiva, att
länsmän, som enligt gällande bestämmelser under år 1915 blevo pensionsberättigade,
skulle erhålla en pension av 1,800 kronor. Men de länsmän, som under
de närmast föregående åren måst avgå utan att — till följd av förhalningen
med fögderiförvaltningens ifrågasatta omorganisation — få sina löne- och pensionsförhållanden
reglerade, få åtnöja sig med en vida mindre pension. Det synes,
som borde de redan före 1915 avgångna länsmännen få åtnjnta samma pensionsbelopp
som de under detta år avgångna.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 32 käft. (Nr 44.) 1

2

BankoutsJcottets utlåtande Nr 44.

Det antal f. d. länsmän, som det här är fråga om, utgör 31, således ett
icke särdeles stort antal.

Det har sagts, att man icke kunde bifalla begäran om en förhöjning i
pensionen för de redan avgångna länsmännen, emedan inom andra tjänstemannakårer,
där förhöjning i pensionen senare inträtt, de äldre, som avgått med mindre
pension, kunde komma med liknande framställningar.

Med avseende härå må framhållas, att inom de flesta andra kårer pensionen
för de äldre, absolut eller relativt taget, är vida bättre än för de äldre
länsmännen, och skulle det vara några kårer, som ha det lika illa eller sämre
ställt, synes det billigt, att även dessa få sina pensioner ökade.

Statsmakterna äro heller inte främmande för en sådan tilläggspension. År
1907 beviljade riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t ett tillfälligt understöd åt
en del pensionerade behövande underofficerare och vederlikar vid armén. Och
år 1910 medgav riksdagen, på framställning av Kungl. Maj:t, att äldre behövande
folkskollärare och folkskollärarinnor, vilka före 1907 erhållit avsked med pension
från folkskollärarnas pensionsinrättning, för 1911 skulle tillerkännas understöd
till så stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppginge
till 525 kronor. Samma framställning har sedan av Kungl. Maj:t gjorts till
varje riksdag, dock att summan från och med 1913 höjts till 600 kronor.»

På sätt närmare inhämtas av utskottets utlåtande nr 35 angående
vissa framställningar rörande pensions- och indragningsstaterna, har statskontoret
beträffande åtskilliga till utskottet hänvisade motioner rörande
pensioner och understöd m. m., bland dessa även nu ifrågavarande motion,
den 17 nästlidna april avgivit utlåtande och därvid beträffande förevarande
motion anfört följande:

Stats- »Vad vidkommer det i motionen nr 171 i andra kammaren väckta förslaget

kontoret, om pensionstillägg åt vissa länsmän, får statskontoret framhålla, att det såväl
från principen synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna måste anses
synnerligen betänkligt att bereda förhöjning av redan utgående pensioner, samt
att sådant hittills icke skett under annan form än såsom tillfälligt understöd åt
vissa pensionstagare med mycket små pensionsbelopp, därvid tillika fästats det
villkor för understöds utgående, att vederbörande kan styrka, att han befinner
sig i behövande omständigheter.»

Utskottet. Såsom i motionen erinras, är frågan om lönereglering för fögderiför valtningarnas

tjänstemän ännu föremål för utredning och äro i följd härav
länsmännens avlönings- och pensionsförhållanden ännu icke reglerade. De
länsmän, som avgått från sin tjänst, hava därför icke kunnat erhålla
annan pension än efter de bestämmelser, som fastställdes i samband med
1878 års lönereglering. Utskottet finner visserligen motionärernas framställning
behj ärtans värd, men anser i likhet med statskontoret det vara
synnerligen betänkligt, såväl ur principen synpunkt som med hänsyn till

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

3

eventuella konsekvenser, att höja redan faställda pensioner. I varje fall
torde detta icke böra ske annat än undantagsvis såsom tillfälliga understöd
åt pensionstagare med små pensioner, därest dessa visas vara i behövande
omständigheter.

Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra avstyrka
bifall till motionen och hemställer förty,

att förevarande motion II: 171 icke må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 16 maj 1916.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenst ier no,, Neiglick, Ekman, Hallin, Gustafsson, Wickman,
Kjellgren och J. Carlsson samt

av andra kammaren: herrar friherre Ådelswärd, Vahlquist, Olsson i Blädinge, Kristensson,
Carlson i Herrljunga, Borggren, Anderson i Knapasjö och Olsson i Berg.

Reservation

av herr Carlson i Herrljunga.