Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
1
M 43.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1916 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående extra ordinarie
lärares vid kommunalt'' gymnasium rätt till tjänstårsberäkning.
. 1 en m.om andra kammaren väckt, till bankoutskottets behandlinobanvisad
motion nr 74, har herr Lindley hemställt, Datt e. o. lektor och
extra lärare vid de kommunala gymnasierna i riket, vilken vinner anställning
vid statsanslag, må vid beräkning av tjänstår för erhållande
av pension få tillgodoräkna sig de tjänstår efter år 1916 han må hava
vant anställd som lärare vid kommunalt gymnasium, dock att honom
icke må tillgodoräknas mera än 15 sådana tjänstår».
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Under de senaste åren hava genom kung!, brev inrättats s. k. kommunala
gymnast!- i Eskilstuna, Skövde, Uddevalla, Landskrona, Söderhamn, Södertälje och
Eksjö. Dessa anstalters lärare, e. o. lektorer, extra lärare och timlärare, avlönas
uteslutande av respektive kommuner, men förordnas till sina tjänster på samma
satt som e. o. lärare vid statsläroverken av kungl läroverksöverstyrelsen på förslag
av vederbörande rektorer och hava genom de kungl. breven tillförsäkrats samma
tjanstarsratt som e. o. lärare vid statsläroverken men ej erhållit dessas pensionsrätt
för de kommunala gymnasierna har yppat sig någon svårighet att erhålla
tunt Kompetenta lärare eller åtminstone att under någon avsevärd tid få behålla
samma lärare, trots att den årliga avlöningen åt de e. o. lektorerna fastställts till
ett belopp, som mod^ 1,000 kronor överstiger avlöningen åt e. o. lärare vid stats1
aro verk en. Denna svårighet härrör tydligen just från den uteblivna pcnsionsrätten
och ar av beskaffenhet att hora skyndsamt undanröjas utan sammanhang med Järoverkslararnes
lönefråga.
A/r • 4- P"Srätt förvägrats de nämnda lärarna torde bero därpå, att Kungl.
Maj:t betraktat dem uteslutande såsom lärare vid enskilda läroanstalter. Härtill
Bihang tillriksdagens protokoll 1916. 8 samt. 31 höft. (Nr 43.) l
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
må emellertid sägas, att i fråga om det inbördes förhållandet mellan statsgymnasierna
och de kommunala gymnasierna gäller, ehuru i ännu högre grad, vad kungl. läroverksöverstyrelsen
den 10 juni 1915 i sitt yttrande över lärarlönenämndens betänkande
av den 31 oktober 1914 säger (sid. 49) om det inbördes förhållandet mellan
vissa kommunala läroanstalter och statsläroverken: o
»Dessa skolor, vare sig de äro kommunala eller underhållas helt och hållet
av staten, hava samma mål, arbeta på i huvudsak samma sätt, hava samma
betydelse för samhället och stå under samma centrala ledning. Det kan icke pavisas
något sakligt skål, varför tjänstgöring i det ena fallet skall medföra rätt till tjänstårsberäkning
för erhållande av statspension, men icke i det andra fallet». Överstyrelsen
föreslår slutligen (sid. 51 i det citerade yttrandet) »att läraie vid statsanslag
må vid beräkning av tjänstår, för erhållande av pension få tillgodoräkna
sig de tjänstår, utöver tre, han eller hon må hava vant anställd som lärare vid
kommunal läroanstalt, dock att honom eller henne icke ma tillgodoräknas mera än
15 sådana tjänstår».
Då i detta yttrande de kommunala gymnasiernas lärare jämnställas med de
kommunala mellanskolornas, är emellertid att märka de förras överlägsna kompetens
— de e. o. lektorerna skola vara licentiater och hava genomgått provårskurs
— som gör, att de undantagslöst med tiden komma att söka och erhålla ordinarie
anställning vid statsläroverk, då deras vid de kommunala anstalterna förvärvade
erfarenhet sålunda kommer staten direkt till nytta. Härtill kommer olikheten i
det sätt, varpå de förordnas — de kommunala mellanskolornas lärare utnämnas av
mellanskolans styrelse — och slutligen det förhållande, som inhämtas av läroverkens
årsredogörelser, att de kommunala gymnasiernas lärare i avsevärd ^ utsträckning
tjänstgöra som lärare även i klasserna av de statens realskolor, pa vilka gymnasierna
äro byggda. Dessa olikheter torde väl motivera borttagandet ° föi de
kommunala gymnasielärarnes vidkommande av bestämmelse om tre ar, som ej
få medräknas vid tjänstårsberäkning för erhållande av pension.
En fråga, som sammanhör därmed, att staten gynnar kommunernas strävan
att bereda tillfälle till gymnasiebildning åt sin skolungdom, är frågan om »det lärda
proletariatet». Det må då anmärkas, att denna fråga ej sammanhör med den nu
förcbragta utan av kungl. läroverksöverstyrelsen tagits i betraktande ledan vid dess
yttrande om de kommunala gymnasiernas upprättande. Det torde väl överensstämma
med statsnyttan att sörja för att de gymnasier, som genom kungl. beslut upprättats,
bliva i högsta möjliga män skickade för sin uppgift.
Av de kommunala gymnasierna äro de i Landskrona, Uddevalla och Söderhamn
treåriga, byggda på realskoleexamen. Under förarbetet till en förebådad
gymnasiereform har frågan, huruvida gymnasiet bör vara tre- ellei fyiaaiigt, redan
väckt mycken diskussion, som förts huvudsakligen med teoretiska skäl. Det vore
utan tvivel av största betydelse för det slutgiltiga bedömandet av denna för vår
högre undervisning så utomordentligt viktiga fråga, om man hade tillgång till
erfarenhet från treåriga svenska gymnasier med fullt kompetent lärarpersonal. Och
en sådan erfarenhet skulle vinnas, utan nämnvärd kostnad för staten, om de kommunala
gymnasielärarnas pensionsfråga bleve skyndsamt löst i här antydd riktning.»
På sätt närmare inhämtas av ntskottes utlåtande nr 35 angående
vissa framställningar rörande pensions- och indragmngsstaterna, har stats
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
3
kontoret beträffande åtskilliga till utskottet hänvisade motioner rörande
pensioner och understöd m. m., bland dessa även nu ifrågavarande motion,
den 17 nästlidna april avgivit utlåtande. Statskontoret har därvid tilllika
överlämnat yttrande från läroverksstyrelsen, så lydande:
“Vad först angår de kommunala gymnasiernas antal och storleken av den
vid dem anställda lärarpersonalen, hänvisar överstyrelsen till bilagda översikt,
av vilken framgår, att dessa läroanstalter för närvarande äro åtta till antalet
och höstterminen 1915 räknade sammanlagt 400 lärjungar, samt 32 lärare,
vilken senare summa emellertid efter de senast tillkomna gymnasiernas färdigbildande
kommer att ökas med minst 6. Av nämnda lärare hade höstterminen
1915 endast 18 fullgjort, vad i fråga om examina och provår är stadgat för behörighet
till ordinarie ämneslärartj änst vid rikets allmänna läroverk.
I de olika kungl. brev, genom vilka upprättandet av dessa kommunala
gymnasier medgivits, föreskrives - med undantag vad angår det oberoende
av realskolan anordnade kommunala gymnasiet i Landskrona — såsom behörighet
för extra ordinarie lektorsbefattning vid dessa läroanstalter filosofie licentiatexamen
jämte provårskurs, dock med rätt för överstyrelsen att härifrån medgiva
undantag. Dylikt undantag har ock, på grund av bristen på kompetenta
sökande, i ett ganska stort antal fall blivit medgivet. Sålunda visar sig angående
den nuvarande ställningen i detta avseende att förhållandena äro i det
hela tillfredsställande endast vid de kommunala gymnasierna i Skövde, Södertälje
och Eslöv, medan i Landskrona endast föreståndaren, men ingen av de
fyra extra ordinarie lektorerna innehar eljest föreskriven kompetens och att vid
kommunala gymnasiet i Eskilstuna en av fyra, i Söderhamn en av tre, i Uddevalla
två av fem extra ordinarie lektorer äga stadgad behörighet för undervisning
å överstadiet.
Knappast gynnsammare ställa sig förhållandena i fråga om kontinuiteten
i undervisningen vid dessa läroanstalter. Sålunda visar sig vid en från denna
synpunkt tagen överblick av ställningen, att bland de under en femårsperiod
kommunalt anställda lärarna sammanlagt fyra extra ordinarie lektorer med
eller utan avbrott bibehållit sin befattning under fyra år, varvid emellertid
må beaktas, att av dessa endast en äger behörighet till ämneslärartj änst —
adjunktstjänst — vid allmänt läroverk. Likaledes hava fyra extra ordinarie
lektorer innehaft sin plats under tre år, medan — bortsett från de för kort tid
sedan organiserade gymnasierna — elva endast tjänstgjort under två år, det
vill säga den tid, som enligt gällande bestämmelser erfordras för behörighet till
ordinarie anställning vid allmänt läroverk, samt slutligen ett flertal lärare bibehållit
sin tjänst blott ett år. Med stöd av det anförda kan sålunda fastslås,
att de kommunalt anställda lärarna under nu rådande förhållanden i allmänhet
ej bibehållit sm befattning längre, än som är förenligt med deras befordringsutsikter
vid de allmänna läroverken.
Den egentliga orsaken till de svårigheter, som möta de kommunala
gymnasierna, vare sig det gäller lärarrekryteringen eller upprätthållandet av
kontinuiteten i undervisningen, ligger i öppen dag. Den omständigheten, att
Läroverks*
överstyrelsen.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
kommunerna avlöna sina extra ordinarie lektorer med ett arvode, som med ett
tusen kronor överstiger de extra ordinarie läroverkslärarnas arvode och den
reella adjunktslönen i första lönegraden, kan ej uppväga förlusten av rätten
att räkna pensionsår och lönetur för de lärare, som äga kompetens till lärartjänst
vid allmänt läroverk. Hänsynen till framtiden tvingar alltså dessa lärare
att, så snart möjlighet därtill erbjuder sig, övergå till statstjänsten. Under
sådana förhållanden är det ej heller att förvänta, att för de kommunala
gymnasierna någon varaktig förändring till det bättre inträder i nu förevarande
avseende, förr än de för sin lärare erhålla pensions- och lönetursrätt.
Åtminstone den ena av dessa förmåner har faktiskt tidigare tillkommit
de enskilda läroverkens lärare. Den rätt till lönetursberäkning för tjänstgöring
vid dylika läroanstalter, som av 1874 års riksdag tillerkändes dessa lärare från
och med höstterminen 1874, ansågs ock, med stöd av bland annat statsutskottets
betänkande i ämnet, av vederbörande lärare själva innebära rätt för dem att
tillgodoräkna sig samma tjänstgöring för erhållande av statspension, men då
detta ej blivit av riksdagen med uttryckliga ord medgivet, har Kungl. Maj:t
funnit sig förhindrad att vid pensionering taga hänsyn till dylik tjänstgöring.
Lönetursrätten innehades av ifrågavarande lärare i 30 års tid, och det har visat
sig, att denna anordning varit till stort gagn för undervisningen.
Då 1904 års riksdag i samband med löneregleringen för läroverkslärama
m. fl. ansåg sig böra avskaffa lönetursrätten för dem, som ej voro ordinarie
lärare vid allmänt läroverk, kunde denna åtgärd ej heller undgå att på många
håll framkalla betänkligheter. Det befanns nödigt att på något sätt stärka de
enskilda läroverkens ställning, och för den skull väcktes vid 1905 års riksdag
motion om införande av pensionsrätt för lärare vid enskilda läroverk, vilka förberedde
till studentexamen. Motionen blev visserligen av statsutskottet avstyrkt
och av riksdagen avslagen. Men då utskottet uttalat såsom sin mening, att
förslaget torde vara förtjänt av beaktande, men att ej prövats, huruvida icke
även lärarna vid sådana läroverk, som icke förbereda till studentexamen, kunde
få enahanda rättighet, ansåg Kungl. Maj:t i detta uttalande ligga ett principiellt
gillande av själva saken och ingick för den skull, på grund av hemställan från
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk, till 1907 års riksdag med proposition
i ämnet efter att jämväl hava inhämtat statskontorets utlåtande i frågan.
I underdånigt yttrande den 24 januari 1907 anförde statskontoret bland
annat, att det torde vara obestridligt, att den verksamhet, som utövades av de
personer, vilka vid de enskilda läroverken handhade ungdomens uppfostran och
undervisning, vore för det allmänna av ungefär samma betydelse som de vid
statens läroverk anställda lärarnas, liksom ock att staten hade ett direkt ekono
miskt intresse av att sådana enskilda läroverk funnes, då nämligen eljest de
allmänna läroverken måste i motsvarande män ökas och utvidgas. Detta förhållande,
som knappast torde äga sin motsvarighet på något annat område av
privat verksamhet, måste onekligen göra det för staten angeläget att på lämpligt
sätt understödja de enskilda läroverken. Sådant understöd hade också av
statsmakterna lämnats såväl genom direkta penninganslag, som ock genom
beviljande åt de enskilda läroverken av vissa förmåner, varav i detta sammanhang
särskilt framhölls den rätt till lönetursberäkning vid övergång till allmänt
läroverk, som en längre tid under vissa villkor åtnjutits av lärare vid enskilda
Bankoutskottets utlåtande Nr 43. 5
läroverk. Den ifrågasatta rätten till tjänstårsberäkning för pension syntes statskontoret
för den skull vara på samma gång påkallad av billig hänsyn till det
for det allmänna gagneliga arbete, som vederbörande lärare nedlagt även under
sm tjänstgöring vid enskilt läroverk, som även utgöra en lämplig och ur kostnadssynpunkt
ej särdeles betungande form för understöd från statens sida åt de
en skild a läroverken. På anförda grunder hemställde statskontoret därför, att
_ ungl. Maj.t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att lärare, vilken, efter vunnen
behörighet till adjunkts- eller lektorstjänst vid enskilt läroverk, som erhållit
lätt att anställa mogenhetsexamen eller realskoleexamen, eller som eljest på
grund av särskild ansökning av Kungl. Maj:t förklarats i det avseende, varom
traga vore, med sådant läroverk likställt, med nit och skicklighet fullgjort tjänstgöring
väsentligen lika med adjunkts, lektors eller rektors vid allmänt läroverk,
folkskoleseminarium eller högre lärarinneseminariet, finge, därest han redan
utnämnts eller hädanefter bleve utnämnd till tjänst av motsvarande eller lägre
grad vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller högre lärarinneseminariet,
efter Kungl. Majrts prövning för rätt till pension räkna sig till godo sådan
tjänstgöringstid vid enskilt läroverk intill högst tio år.
Mot statskontorets beslut reserverade sig föredraganden, statskommissarien
byi van, som ansag, att viktigare skäl än de andragna erfordrades för godtagande
av pär ifrågasätta, avvikelser från de grunder, som innehölles i den föreslagna
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Ivungl. Maj:ts till 1907 års riksdag avlåtna proposition i ämnet, vilken
\ ar avfattad i väsentlig överensstämmelse med ovan angivna förslag, vann icke
statsutskottets stöd och avslogs av första kammaren, huvudsakligen på grund
av hänsynstagande till stadgandena i den kort förut antagna pensionslagen, men
bifölls av andra kammaren med 95 röster mot 86. Då frågan icke kunde bliva
f01,'' gemensam omröstning, hade densamma på grund av kamrarnas
skiljaktiga beslut för denna gång förfallit,
. Under den följande tiden har i fråga om pensionsrätten ingen förändrin0''
mträffat i lärarnas vid de enskilda läroanstalterna ställning. I fråga om lönerätten
har däremot 1911 års riksdag gjort ett medgivande åt en viss grupp
dithörande lärare, nämligen åt lärarna vid kommunala mellanskolor. Jämlikt
nådiga kungörelsen den 8 december 1911 äger sålunda lärare, som från ordinarie
anställning vid kommunal mellanskola befordras till ordinarie adjunktstjänst vid
allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, att för uppflyttning i högre lönegrad
adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår, utöver tre, han efter vunnen behörighet
ull adjunktstjänst vid allmänt läroverk intjänat i sin befattning som ordinarie
ämneslärare vid kommunal mellanskola, dock att han icke må tillgodoräkna sig
mellan tio sådana lönetursår. Såsom emellertid av lårarlönenämnden framhållits
(.Betänkande, hd 1 sid. 131), är denna bestämmelse, som har till uppgift att rekrytera
de kommunala mellanskolorna jämväl med lärare, vilka fullgjort villkoren för
behörighet till adjunktstjänst, icke för ändamålet tillfyllestgörande, med mindre
att densamma kompletteras med stadgande om rätt för sådan lärare att vid
övergång till allmänt läroverk tillgodoräkna sig den tid, han varit anställd som
lärare vid kommunal mellanskola, vid tjänstårsberäkning för erhållande av
pension. Efter en utförlig motivering, till vilken överstyrelsen tillåter sig hänvisa,
föreslår nämnden för den skull, att lärare vid statsanstalt må vid beräk
-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
ning av’tjänstår för erhållande av pension få tillgodoräkna sig de tjänstår, utöver
tre, han må hava varit anställd vid kommunal anstalt, dock att honom
icke må tillgodoräknas mer än 15 sådana tjänstår. I sitt underdåniga yttrande
■ den 10 juni 1915 över lärarlönenämndens betänkande uttalar överstyrelsen
(sid. 48 — 51) sin anslutning till nämndens förslag och betonar särskilt, att liknande
synpunkter för pensioneringen böra komma till tillämpning i fråga om
lärarna vid samtliga kommunala läroanstalter av ifrågavarande art, alltså även
i fråga om lärarna vid kommunala gymnasier.
Då det torde ligga i de kommunala gymnasiernas intresse att få i tjänsten
behålla huvudsakligen sådana lärare, som genom avlagda examensprov och provårstjänstgöring
styrkt sin lärarkompetens, är enligt överstyrelsens mening en i
dylik riktning företagen begränsning av den i motionen föreslagna pensionsrätter!
för kommunalt anställda lärare från undervisningssynpunkt fullt befogad. A
andra sidan synas överstyrelsen tillräckliga skäl ej föreligga att beträffande
adjunkts- eller lektorskompetenta lärare vid de kommunala gymnasierna vidhålla
den inskränkning av samma rätt, som innehålles i den tidigare ifrågasatta bestämmelsen,
att de tre första åren av tjänstgöringen skulle från förevarande
synpunkt frånräknas. I detta avseende bör nämligen erinras, att de vid allmänt
läroverk anställda extra ordinarie lärarna räkna pensionstur från och med sin
anställning. Och då arbetet vid de kommunala gymnasierna är från undervisningssynpunkt
ej mindre krävande än arbetet å samma stadium vid statsläroverken,
saknas anledning att försätta ifrågavarande lärare i ogynnsammare ställning
än de extra ordinarie läroverkslärarna, i synnerhet som en dylik inskränkning
i pensionsrätten tvivelsutan komme att hava till följd, att de svårigheter,
som vid lärarrekryteringen möta de kommunala gymnasierna, endast bleve i
ofullständig grad hävda.
Överstyrelsen anser sig vidare böra betona, att lika litet som i den till
1907 års riksdag avlåtna propositionen angående pensionsrätt för lärare vid vissa
enskilda läroanstalter ifrågasatts särskilda pensions- eller retroaktivavgifter såsom
villkor för beviljande av den tilltänkta förmånen, lika litet torde nu dylikt vederlag
böra krävas. Vad som i detta avseende synes vara vägledande, är särskilt den
omständigheten, att varken docenter, amanuenser och andra biträdande lärare
vid universitet och högskolor, ej heller extra ordinarie lärare vid de allmänna
läroverken och seminarierna äga att för sin pensionering erlägga dylika avgifter.
Och i fråga om anställningens art äro uppenbarligen lärarna vid de kommunala
gymnasierna närmast att jämnställa med de extra ordinarie lärarna vid de allmänna
läroverken.
Vad till sist vidkommer den för pensionsrätt eif orderliga tjänstgöringens
omfattning, torde böra föreskrivas, att pensionsrätt må vid övergång till allmänt
läroverk tillkomma rektor eller ämneslärare vid kommunalt gymnasium, vilken
vid sagda läroanstalt fullgjort en tjänstgöring till omfattningen motsvarande den,
som enligt nu eller framdeles gällande bestämmelser är eller kan bliva stadgad
för rektor eller ämneslärare vid allmänt läroverk.
För att i korthet sammanfatta det ovan anförda anser överstyrelsen det
från undervisningssynpunkt vara av bestämd betydelse,
att rektor, extra ordinarie lektor och extra ordinarie lärare vid kommunalt
gymnasium, vilken vinner anställning vid statsanslag, må för rätt till pension
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
7
få tillgodoräkna sig intill 15 år av den tid, han, efter fullgörande av vad för
behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt läroverk i fråga om examen
och provår är stadgat, med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring, till omfattningen
motsvarande den tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles gällande bestämmelser
är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid allmänt läroverk ålagd."
För egen del har statskontoret framhållit, att det hittills ansetts
vara en viktig princip, att såsom tjänstår för pension i statstjänst icke
må räknas annan tid än den, varunder vederbörande varit i statens
tjänst anställd; samt att denna princip varit föremål för överläggning
utom i fråga om läroverkslärare jämväl beträffande vissa andra grupper
av statstjänare, exempelvis''i fråga om provinsialläkares rätt att såsom
tjänstår för pension få räkna sig till godo tid, varunder han varit extra
provinsialläkare; men att undantag från berörda princip hittills icke
medgivits.
På sätt statskontoret erinrar, har det hittills ansetts vara en viktig
princip, att såsom tjänstår för pension i statstjänst icke må räknas
annan tid än den, varunder vederbörande tjänsteman verkligen varit anställd
i statens tjänst, och erinrar statskontoret vidare, att något undantag
från denna princip hittills icke medgivits.
Åven om det nu föreliggande förslaget ur vissa synpunkter må
vara förtjänt av beaktande, innebär det likväl en avvikelse såväl från
hittills tillämpade regler för tjänstårsberäkning i förevarande hänseende
som ock från de grunder för sådan tjänstårsberäkning, vilka innehållas
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Under sådana
förhållanden och då riksdagen nyligen uttalat sig mot införandet
av en dylik undantagslagstiftning, har utskottet ausett sig böra avstvrka
bifall till motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 74 icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 16 maj 1916.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Statskontoret
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Vid detta ärende^ slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrax- Hedenstierna, Ekman, Wickman, friherre Langenskiöld,
Mmtgomery, Jönsson, Gälling och ,/. Carlsson samt
av andra kammaren: herrar Vahlquist, Söderberg i Stoekholm, Kristensson, Sommelius,
Jonsson i Gumboda, Lindvall och Jonsson i Hå.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.