4
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1916 kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt understöd åt genom olyckshändelse under tjänstutövning
omkomne tillförordnade gränsridaren i Kopparbergs
lån Per Erik Staffanssons son Cingal.
I en den 14 april 1916 till riksdagen avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition, nr 197, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att genom olyckshändelse under tjänstutövning omkomne tillförordnade
gränsridaren i Kopparbergs län Per Erik Staffanssons son
Cingal, vilken för tiden till den 10 instundande juni tillerkänts ett
årligt understöd av statsmedel å 75 kronor, må under ytterligare fem
år, räknat från och med berörda dag, årligen uppbära dylikt understöd
till enahanda belopp, att till honom utbetalas av det å tullverkets
omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter.
Till stöd för denna proposition åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, vari föredragande departementschefen
anfört följande:
»I proposition den 20 januari 1905 (nr 29) har Kungl. Maj:t med
anledning därav, att tillförordnade gränsridaren i Kopparbergs län Per
Erik Staffansson omkommit under tjänstutövning, föreslagit riksdagen
medgiva, att Staffanssons änka och makarnas tre minderåriga barn, bland
dem sonen Cingal, född den 10 juni 1901, måtte av tullmedlen åtnjuta
årliga livräntor, som för vart och ett av barnen skulle utgöra 75 kronor
och utgå till uppnådd ålder av 18 år. Enligt riksdagens skrivelse den
16 maj 1905 (nr 144) har riksdagen, med bifall till förslagen i övrigt,
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
5
beviljat barnens livräntor att utgå endast till uppnådd ålder av 15 år,
därvid riksdagen beträffande denna ändring anförde, att enligt lagen
angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete av den 5
juli 1901 ersättning till barn efter''arbetare, som avlidit till följd av
olycksfall i arbetet, utginge endast till dess barnet uppnått 15 årsålder
samt att riksdagen vid beviljande i särskilda fall av understöd åt barn
efter avlidna statstjänare icke heller syntes hava i allmänhet utsträckt
rätten till understöd utöver nämnda ålder.
1 nådigt brev den 9 juni 1905 har Kungl. Maj:t härefter i överensstämmelse
med riksdagens beslut anbefallt generaltullstyrelsen att utbetala
livräntor till Staffanssons änka och barn.
Med skrivelse den 14 februari 1916 har nu generaltullstyrelsen överlämnat
en till styrelsen ställd, av tullkammaren i Falun insänd skrift,
däri kronolänsmannen i Transtrands distrikt A. Nordström, i egenskap
av förmyndare för Cingal Staffan sson, anhållit, att framställning måtte
av styrelsen göras, i syfte att bemälde Cingal, som den 10 juni innevarande
år fyller 15 år och således vid nämnda tidpunkt skulle gå i
mistning av ifrågavarande till honom enligt ovanberörda nådiga brev
utgående understöd, måtte, även efter den 10 nyssnämnda juni, fortfarande
få komma i åtnjutande av sådant understöd.
Till stöd för ifrågavarande framställning har anförts följande.
Cingal Staffansson hade befunnits sinnesslö till sådan grad, att han icke
kunnat tillgodogöra sig vanlig skolundervisning, på grund varav beretts honom inträde
vid Dalarnes sinnesslöanstalt. Årsavgiften vid nämnda anstalt uppginge till
150 kronor. Cingal Staffanssons egna tillgångar utgjordes allenast av arvet efter
fadern, vilket vid 1915 års utgång belöpte sig till 972 kronor 68 öre, och, vad
beträffade änkan Staffanssons förmåga att bidraga till sonen Cingals uppehälle, så
förfogade hon, som fortfarande levde ogift, icke över andra existensmöjligheter än
sin livränta och ett litet jordarrende, som tilläte henne hålla 2 ä 3 kor.
Vid ansökningen funnos fogade, bland annat, dels avskrift av ett
läkarutlåtande, hörande till intagningshandlingarna vid sinnesslöanstalten
och utvisande jämte annat, att Cingal Staffansson lede av lindrig grad av
idioti samt att abnormiteten vore i avtagande, dels ock ett av anstaltens
läkare och föreståndarinnan vid anstalten utfärdat intyg av innehåll, att
Cingal Staffansson sedan tre år tillbaka åtnjutit vård och undervisning
å anstalten, att den kurs han för närvarande genomginge i skolavdelningen
vore åttaårig och syntes böra till det yttersta utnyttjas, men att
det likväl icke ännu kunde avgöras, huruvida han efter fortsatt kurs i
arbetsavdelningen komme att nå den yrkesskicklighet, att han någonsin
kunde försörja sig själv.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
Ansökningen tillstyrkes av tullkammaren i Falun.
Under åberopande av att, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade,
Cingal Staffansson under ytterligare fem år måste anses vara i
stort behov av - omvårdnad, har generaltullstyrelsen för egen del hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte, i anledning av förevarande framställning,
vidtaga åtgärd för beredande åt Cingal Staffansson av ett årligt understöd
av 75 kronor, att utgå till honom under ytterligare fem år, räknat
från och med den 10 nästkommande juni.
I ett den 8 mars 1916 avgivet infordrat utlåtande har statskontoret
anfört.
Av förevarande framställning inhämtades, att förenämnde Cingal lede av
sinnesslöhet, som dock syntes vara i avtagande, att han, som i anledning därav
sedan tre år tillbaka åtnjöte vård och undervisning vid Dalarnas sinnesslöanstalt,
ansåges vara i behov att fullständigt genomgå den åttaåriga kursen vid anstalten
för att möjligen uppnå tillräcklig yrkesskicklighet för att sedermera kunna försörja
sig själv, samt att varken moderns eller hans egna inkomster försloge att utan
understöd bekosta hans vistelse vid anstalten. På grund härav syntes det statskontoret,
som om goda billighetsskäl förelåge för beredande av fortsatt understöd
åt honom för de närmaste fem åren, vadan statskontoret hemställde om bifall till
generaltullstyrelsens framställning i ärendet.
Då ett fortsatt vistande vid Dalarnas sinnesslöanstalt synes vara
en förutsättning för att Cingal Staffansson möjligen skall kunna komma
att själv försörja sig, torde det ur allmän synpunkt vara önskvärt, att
tillfälle beredes honom att ännu några år vistas vid anstalten i fråga.
För att möjliggöra detta torde det vara skäligt, att han, såsom nu
föreslagits, även efter uppnådda 15 år under ytterligare fem år får
komma i åtnjutande av ett årligt understöd av 75 kronor. Berörda
belopp torde i händelse av bifall till vad sålunda föreslagits få utgå av
det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till diverse
utgifter.»
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslaghemställer
utskottet,
att riksdagen må medgiva, att genom olyckshändelse
under tjänstutövning omkomne tillförordnade
gränsridaren i Kopparbergs län Per Erik Staffanssons
son Cingal, vilken för tiden till den 10 instundande
juni tillerkänts ett årligt understöd av statsmedel å
7
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
75 kronor, må under ytterligare fem år, räknat från
och med berörda dag, årligen uppbära dylikt understöd
till enahanda belopp, att till honom utbetalas av
det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget
till diverse utgifter.
Stockholm den 12 maj 1916.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Ekman, Hallin, Gustafsson.
Wlekman, friherre Langenskiöld och Boos samt
av andra kammaren: herrar Vahlquist, Söderberg i Stockholm, Olsson i Blädinge,
Hellberg i Lycksele, Kristensson, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Anderson
Knåp asjö.