Bankoutskottets utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 6 februari 1916 kl. 9 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa
tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen
om rikets mynt den 30 maj 1873.
I en till riksdagen avlåten, den 4 innevarande februari dagtecknad
proposition, nr 37, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat, här nedan intaget
förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa
tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30
maj 1873.
Bihang till riksdagens protokoll 191(1. 8 samt. 3 höft. (Nr 3.)
i
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 3.
Förslag
till
Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av
10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av
§ 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
Härigenom förordnas som följer:
Om sådant med hänsyn till utomordentliga av krig föranledda
förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige
i riksgäld skontoret,
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 §
andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken
åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnas,
än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar
guld, att därför erhålla guldmynt, under viss tid icke skall äga tilllämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling
och gäller till och med den 4 februari 1917. Av Konungen jämlikt
denna lag meddelad bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till
och med sistnämnda dag.
Statsrådsprotokollet över finansärenden den 4 februari 1916 innehåller
i detta ämne följande yttrande av departementschefen:
»I skrivelse denna dag hava fullmäktige i riksbanken anfört
följande:
Bankoutskottets utlåtande Nr 3. '' 3
Enligt § 10 i lagen för Sveriges riksbank skall riksbanken till ett pris av
2,480 kronor för kilogram fint guld med avdrag av 7* procent i myntningskostnad
inlösa det guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas.
Denna bestämmelse är tillkommen under och avsedd för normala förhållanden,
då riksbanken är i tillfälle att utan svårighet och utan nämnvärd förlust
avyttra för bankens ändamål obehövligt guld. Kursställningen på marknaden för
utländska valutor är emellertid för närvarande sådan, att riksbanken icke utan en
mycket betydande förlust kan försälja det guld, som icke är för bankens behov
erforderligt.
Då härtill kommer, att riksbankens guldkassa för närvarande uppgår till ett
belopp, som måste anses fullt tillräckligt för alla de anspråk, som kunna tänkas
ställda på densamma, anse fullmäktige, att den riksbanken enligt § 10 i riksbankslagen
åliggande skyldigheten att köpa guld bör tillsvidare upphävas, och tillåta sig
fullmäktige följaktligen hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i proposition till
riksdagen föreslå för ifrågavarande ändamål erforderlig ändring av nämnda paragraf.
Såsom en konsekvens härav bör möjlighet beredas att tillsvidare upphäva
även den enligt § 9 i lagen om rikets mynt en var tillkommande rätt att mot vid
myntverket till myntning inlämnat guld erhålla tjugu- eller tiokronestycken.
Då jag i likhet med fullmäktige i riksbanken finner det vara
önskvärt, att möjlighet beredes att under extraordinära förhållanden vidtaga
de i fullmäktiges skrivelse förordade åtgärderna, har jag låtit inom
finansdepartementet utarbeta förslag till lag i sådant syfte.»
Åven bankoutskottet finner det vara lämpligt, att möjlighet beredes
att under utomordentliga förhållanden sådana som de nuvarande
vidtaga de åtgärder, som innefattas i Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet
anser sig därför böra förorda bifall till detsamma. Beträffande den
ifrågasatta ändringen av § 9 i lagen om rikets mynt lärer emellertid
med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan de skandinaviska
länderna Kungl. Maj:t icke underlåta att, innan några förändrade
bestämmelser i berörda avseende tillämpas, med respektive
länders regeringar inleda de särskilda underhandlingar, som för ändamålet
erfordras.
Åberopande vad sålunda blivit anfört hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 37
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 6 februari 1916.
Fullmäktige i
riksbanken.
Departements
chefen.
Utskottet.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 3.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Trapp, Ekman, Hallin, Gustafsson,
Wickman och friherre Langenskiold samt
av andra kammaren: herrar Vahlquist, Hellberg i Lycksele, Kristensson, Berg i
Munkfors, Jonsson i Gumboda, Lindvall, Anderson i Knapasjö och Olsson i Berg.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.