Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1916 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag
till ny avlöning sstat för tjänstemännen vid Tumba pappersbruk.

I en till bankoutskottet avlåten, den 17 februari 1916 dagtecknad
skrivelse hava fullmäktige i riksbanken anfört följande:

»Under åberopande av den motivering, som lämnas i hosgående av Fullmäktige.
inspekterande fullmäktigen för Tumba bruk ingivna skrivelse och förslag,
få fullmäktige med instämmande i berörda förslag hemställa, att
utskottet måtte utverka fastställelse av nedan upptagna kontanta löneförmåner
utöver nu gällande stat in natura för följande vid Tumba bruk
anställda tjänstemän, nämligen

Förvaltaren:

lön.......................................

tjänstgöringspenningar

kr.

»

7,000: —
3,000: —

#

Tillsammans

kr.

10,000: —

Verkmästaren:

lön .......................................

tjänstgöringspenningar

kr.

»

3,300: —
1,700: —

Tillsammans

kr.

5,000: —

Pappersmästaren:

lön......................................

tjänstgöringspenningar

kr.

»

2,400: —
1,200: —

Tillsammans

kr.

3,600: —

Bruksbokhållaren:

lön......................................

tjänstgöringspenningar .

kr.

»

2,400: —
1,200: —

•

Tillsammans

kr.

3,600: —

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 saml. 16 käft. (Nr 22.) 1

2

BanhoutsJcottets utlåtande Nr 22.

Inspekterande

fullmäktigen.

Förrådsbokhållaren: lön................................................................. kr. 1,300: —

tjänstgöringspenningar ........................... » 700: —

Tillsammans kr. 2,000: —

Fullmäktige hemställa vidare,

dels att den föreslagna nya avlöningsstaten måtte få tillämpas från
och med 1916 års början,

dels ock, vid bifall till förslaget, att arbetspremieberäkningen för
dem bland ifrågavarande tjänstemän, som jämlikt beslut av 1905 års
riksdag hittills varit delaktiga därav, måtte upphöra.

Fullmäktige komma att sedermera framlägga förslag till sådana
ändringar i den av utskottet den 9 mars 1903 fastställda instruktion
och arbetsordning för bruksförvaltaren och övriga tjänstemän vid Tumba
bruk, som ett bifall till fullmäktiges nu avgivna lönereglerings förslag
kan påkalla.»

Vid ifrågavarande skrivelse fanns fogat ett däri åberopat yttrande
av inspekterande fullmäktigen för Tumba bruk, så lydande:

»De avlöningsgrunder, som för närvarande gälla beträffande tjänstemännen
vid Tumba pappersbruk, kunna anses härröra från år 1892,
själva avlöningsbeloppen från år 1907.

Före 1892 utgingo avlöningarna dels i kontanta medel, dels i naturaförmåner,
bestående i trädgårds- och potatisjord samt ett flertal olika
persedlar såsom spannmål av olika slag, ved, ljus, hö och halm. Detta
ändrades genom beslut av 1892 års riksdag så, att avlöningen skulle
utgå i form av något ökad kontant lön och därutöver för vissa tjänstemän
naturaförmåner, bestående av ved samt trädgårds- och potatisjord.

Beträffande 1892 års lönereglering framhölls icke utan skäl, att densamma
egentligen endast innebar en jämkning och afrundning av förut
gällande lönestat. Emellertid fingo Tumba bruks tjänstemän förbliva
vid dessa löner ända till år 1907, oaktat riksbankens tjänstemän under
tiden tillgodosågos med dels år 1901 dyrtidstillägg, dels år 1902 en
fullständig lönereglering, dels därefter på några håll vissa smärre jämkningar
och förbättringar.

Till 1907 års riksdag inlämnade fullmäktige förslag till en ny fullständig
lönereglering för riksbankens hela personal ävensom för tjänstemännen
vid Tumba bruk.

Detta förslag bifölls i huvudsak av riksdagen. I enlighet härmed
utgöra, vad Tumba bruk beträffar, de ännu gällande lönerna, naturaprestationerna
oräknade, av följande belopp:

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 22.

3

Befattning.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

Förvaltaren .....................................

5,000

1,500

6,500

Bokhållaren....................

1,600

800

2,400

Kontorsbiträdet .................................................................

arvode

1,200

Verkmästaren .........................

2,400

1,200

3,600

Pappersmästaren.............................

1,600

800

2,400

Skolläraren ...........................

500

150

arvode för söndagsskolan......

150

—

> 800

Läkaren......................

arvode

1,200

Vad riksbankens tjänstemän beträffar, inkommo emellertid rätt snart
från vissa kategorier ansökningar om förbättrade löneförmåner, och även
fullmäktige själva framlade olika förslag till detaljändringar i lönestaten.
År 1912 framhöllo emellertid fullmäktige svårigheterna vid partiella förändringar
i en avlöningsstat, som måste betraktas som ett sammanhängande
helt, vårföre fullmäktige ansågo sig hava anledning att till
granskning upptaga den för riksbanken gällande lönestaten i allmänhet.

Detta betraktelsesätt föranledde fullmäktige att sistnämnda år uppgöra
ett fullständigt förslag till ny lönestat för riksbankens tjänstepersonal.
Efter vederbörlig förberedande behandling, ledde detta förslag
till den nya lönestat, vilken, antagen av 1914 års riksdag, för närvarande
är gällande för riksbanken.

Därvid är emellertid att märka, att 1914 års stora lönereglering,
som omfattade alla övriga förhållanden vid banken, lämnade tjänstemännen
vid Tumba bruk alldeles utanför.

Av det anförda framgår, att, medan för riksbankens tjänstemän
under de senast förflutna årtiondena fyra fullständiga löneregleringar —
åren 1892, 1902, 1907 och 1914 — och många partiella löneförbättringar
av riksdagen beslutats, förhållandena vid Tumba varit synnerligen stationära,
i det att, sedan 1860 års lönestat år 1892 förändrats och jämkats,
allenast en enda lönereglering, nämligen år 1907, genomförts.

Under den tid, som förflutit sedan nyssnämnda lönereglering för
Tumba bruk, hava i allmänhet inom vårt land betydande förändringar
inträtt å ena sidan med avseende på levnadskostnaderna, å andra sidan
beträffande avlöningsförhållandena inom all, med Tumba bruk jämförlig,
industriell drift. Därtill kommer, att fordringarna på tjänstemännen vid

4

Banlcouiskottels utlåtande Nr 22.

Tumba bruk icke obetydligt stegrats. Detta visas bland annat därav,
att sedeltillverkningen från åren närmast omkring tiden för den senaste
löneregleringen stigit med omkring 25 %, om man jämför med åren
närmast före år 1915.

Yad jag nu haft äran anföra, synes mig alldeles uppenbart tala för
en omedelbar lönereglering för tjänstemännen vid Tumba bruk, detta
icke blott i dessas utan ock i brukets välförstådda intessse. Sedeltillverkningen
för Sveriges riksbank är nämligen ett så svårt, grannlaga
och ansvarsfullt arbete, att de därvid ledande personerna måste såväl,
envar på sin post, i tekniskt som i annat hänseende vara högt kvalificerade
män samt därför även avlönade så, att bruket icke blott kan förvärva
sådana personer för de olika posterna, utan ock behålla dem kvar
i sin tjänst.

ögonblicket synes dessutom vara så mycket mera lämpligt för en
omedelbar lönereglering, som dels under senaste åren bruket lyckats förvärva
synnerligen framstående krafter för de i tekniskt hänseende viktigaste
befattningarna, nämligen förvaltaren år 1914, verkmästaren år
1913 och pappersmästaren år 1915, dels platsen som bokhållare för närvarande
är vakant.

Jag övergår nu till de olika befattningarna, betraktade var för sig.

Förvaltaren.

Många skäl tala för, att för förvaltaren vid Tumba bruk avlönings-förmånema
böra bestämmas till fast lön och därutöver ett belopp, som
till sin storlek beror av det ena eller andra av bruksdriften framgående
förhållandet. Också är förvaltaren redan nu delaktig i de »arbetspremier»
som jämlikt riksdagens beslut utgå till flertalet inom personalen vid
bruket, och det vore icke omöjligt att, därest sådant ansåges lämpligt,
utbyta arbetspremierna mot någon form av s. k. tantiem i överensstämmelse
med de synpunkter, som allmänneligen pläga gälla rörande chefsposter
vid privata industriella inrättningar.

Beträffande all tantiemberäkning, däribland även beräkning av
sådana arbetspremier, som kunna tänkas utgå till en industriell ledare,
gäller, att tantiemet icke bör vara sådant, att det i mera avsevärd grad
påverkas av faktorer oberoende av den tantiemberättigade. Icke heller
bör denne kunna med konstlade åtgärder höja eller sänka detsamma.
Men å andra sidan bör det så bestämmas, att under arbetets jämna
gång den tantiemberättigade bör kunna genom omvårdnad, sparsamhet,

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

5

skärpt kontroll, goda arbetsmetoder, förbättringar m. in. höja tantiemunderlaget,
medan slarv, bristande tillsyn, uraktlåtenheter av olika slag
o. s. v. böra straffa sig själva i form av minskat tantiem. Därjämte
bör den tantiemberättigade icke sättas i frestelse att underlåta förbättringar,
reparationer och underhåll för att därigenom skaffa sig högre
tantiem.

I varje fall gäller det emellertid att undersöka, om den ifrågavarande
tillverkningen är av det slag och har sådant ändamål, att överhuvud
taget det är lämpligt att tantiem i någon form ingår i avlöningen,
samt i samband därmed vilken form bör väljas för eventuell tantiemberäkning.
Vid en industriell inrättning av den art som Tumba bruk kan
nämligen förvaltarens tantiem, ifall sådant skall utgå, beräknas efter
många olika grunder.

För närvarande har förvaltaren, som ovan nämnts, i likhet med
övriga tjänstemän samt de vid bruket anställda pappersarbetarna, »arbetspremier»,
som till sitt belopp bero av den vinst, resp. förlust, som uppstår
därigenom, att utskottsprocenten av det tillverkade papperet understiger,
resp. överstiger en viss, på förhand bestämd normal utskottsprocent,
allt för olika slag av papper. Om det icke lärer kunna bestridas,
att en sådan beräkningsgrund kan vara lämplig beträffande arbetarna,
så tala många skäl för dess avskaffande, då det rör förvaltaren.
Jag vill anföra följande:

l:o) Förvaltaren står visserligen i ansvar för sedelpapperets beskaffenhet,
men därvid finnes alltid en rätt stor marginal, som skulle kunna
tänkas ge förvaltaren möjlighet att, genom förbiseende eller förbigående
av personalens mindre noggrannhet vid papperets sortering, åstadkomma,
att mindre mängd utskott utfaller. Förvaltaren skulle sålunda inom
vissa gränser kunna tänkas vara i tillfälle att, sedeltillverkningen till förfång,
öka sin arbetspremie, vilket givetvis strider mot en av huvudgrunderna
vid beräkning av tantiem.

2:o) Då arbetspremien beräknas endast efter sedelpapperstillverkningen,
blir densamma beroende av en faktor, som ligger utom förvaltarens
inflytande, nämligen sedelpappersbehovet. För år 1914 sänktes
sålunda tantiembeloppet med mer än 30 % på grund av minskad sedelpapperstillverkning,
oaktat bruket med samma arbetarantal under 1914
förarbetade 46,668 kg. lump till papper mot 30,714 kg. under 1913.

3:o) Den nuvarande arbetspremieberäkningen medgiver icke alla de
faktorer att spela in, på vilka det ligger i förvaltarens makt att öva
inflytande. Och å andra sidan är det åtskilligt, som har betydelse med
avseende på utskottsmängden, utan att förvaltaren är i stånd att därpå
utöva något som helst inflytande. Det har i sådant sammanhang fram -

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

hållits, att det nuvarande systemet med arbetspremier för ledningen
skulle kunna tänkas innebära, att intresset mera fäster sig vid utskottsprocentens
nedbringande än vid en ekonomisk drift av det hela.

4:o) Då slutligen tillverkning av sedlar icke är den enda industriella
driften vid Tumba, utan bruket vid sidan därav har en ingalunda
obetydlig, ekonomiskt ganska förmånlig tillverkning av annat slag,
handgjort lumppapper, så synes det icke vara med rättvisa och lämplighet
överensstämmande, att förvaltaren icke i någon form åtnjuter
arbetspremier av denna tillverkning.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att den nuvarande arbetspremieberäkningen
icke, vad angår förvaltaren, fyller de fordringar, som
lämpligen böra uppställas för en rationell tantiemberäkning. Då man
svårligen kan tänka någon annan form av arbetspremieberäkning, som
bättre än den nu gällande lämpar sig för förvaltarens avlöning, kunde
den tanken ligga nära att låta hans tantiemavlöning bestämmas av andra
bland de faktorer, som ingå i bruksdriften.

Närmast till hands ligger då att, såsom oftast sker inom enskild
industri, bestämma tantiemet efter nettobehållningen. Men en privat
bruksdisponent har i regel ett bestämmande inflytande på de flesta med
bruksdriften sammanhörande faktorer, medan vid Tumba exempelvis en
så stor post som arbetarnes avlöning årligen beslutas av fullmäktige,
om ock på förvaltarens förslag. Och den privata bruksdisponenten kan
genom mer eller mindre fördelaktiga försäljningar influera på det ekonomiska
resultatet, medan vid Tumba det är huvudkonsumenten, d. v. s.
banken själv, som bestämmer priset för sedelpapperet, och efter överenskommelse
med generalpoststyrelsen priset för en annan huvudartikel,
nämligen stämpelpapperet, allt på förvaltarens förslag.

Medan sålunda nettobehållningsmetoden för tantiemberäkning tydligen
icke är lämplig för Tumbas vidkommande, synes icke heller andra,
denna metod närstående sätt att beräkna tantiemet vara tillfredsställande.
Man har t. ex. framkastat, att tantiemet borde kunna beräknas efter
fluktuationerna för olika år i sedelpapperets verkliga tillverkningskostnad,
jämförd med någon slags normalkostnad. Men även denna metod
vore otillfredsställande, då ju vid bestämmandet skulle ingå alltför många
faktorer, över vilka förvaltaren icke hade något som helst avgörande
inflytande.

Dessa svårigheter hava lett till tanken att söka ur resultatet av
bruksdriften borteliminera faktorer av sistnämnda slag och låta förvaltarens
tantiem bero av växlingarna av allenast sådana faktorer, över
vilka han kan utöva inflytande, exempelvis vissa materialier och rudimaterier
såsom lump, klorkalk, filtar m. m. samt vissa omkostnader.

Bankoutslcottets utlåtande Nr 22. 7

Men ett sådant system faller på den mycket stora svårigheten att åvägabringa
en objektiv bestämning av växlingarna i berörda förhållanden.

Svårigheterna att, när det gäller en industriell drift av den säregna
natur, som . Tumba bruk erbjuder, finna en fullt tillfredsställande form
för en tantiemberäkning, hava gjort att den frågan uppstått, om det i
själva verket är lämpligt och riktigt, att ledaren av detta pappersbruk
i likhet med privatbrukens disponenter tillerkännes tantiem.

Vid ett privat pappersbruk gäller det ju att till så billig kostnad
som möjligt åstadkomma en vara, som så fördelaktigt som möjligt kan
avyttras. För Tumba är den främsta fordran att kunna till riksbanken
leverera ett i alla avseenden tillfredsställande sedelpapper. Det är ju
alltid önskvärt att detta sker till billigast möjliga kostnad. Men priset
är av underordnad betydelse i förhållande till den oavvisliga fordran,
att papperet är förstklassigt. Om man nu bestämmer ett tantiem, vars
storlek beror på det ekonomiska förloppet av tillverkningen utan hänsyn
till arbetsresultatet i övrigt, så kan man åtminstone teoretiskt tänka sig,
att man väl får ett billigt papper, men att detta dock ur andra synpunkter
icke är fullt tillfredsställande.

Inför den oavvisliga fordran på förstklassigt sedelpapper såsom
det huvudsakliga resultatet av Tumba bruks verksamhet, synes mig varje
förslag om tantiemavlöning för förvaltaren böra övergivas och avlöningen
höra fastslås till ett visst kontant belopp.

Vid detta förhållande gäller det att bestämma beloppet av förvaltarens
kontanta lön, för vilket ändamål det är nödvändigt att närmare granska
den verksamhet, som honom åligger.

Riksbankens pappersbruk vid Tumba har givetvis till främsta uppgift
att framställa sedelpapper för riksbankens eget behov. Flera skäl
tala emellertid för att jämte sedelpapperet även andra papperstyper däi''-städes måtte tillverkas.

Riksbankens behov av sedelpapper gör sig icke under alla år eller
under alla månader av ett visst år i lika mån gällande. Det förra

framgår av olika års sedeltillverkning:

år 1905 ........................ 12.7 null. st. sedlar, därav s. k. storsedlar 45.6 %

» 1906 ....................... 11.3 » » » » » 14.9 »

)) 190/ ...................... 13.i » >.) )> » » 47.5 d

» 1908 ...................... 13.0 » » » )-> » 35.o »

» 1909 ........................ 13.2 >• » » » » 53.4 »

» 1910 ...................... 14.5 d » » » » 25.9 »

» 1911 ...................... 14.2 >■ » » » » 39.7 »

» 1912 ........................ 14.8 » » » » » 33.7 »

» 1913 ..................... 14.o » » » » » 45.9 »

»1914 19.i » » ». >. )> 30.o »

8

Banlcouislcottets utlåtande Nr 22.

För att ådagalägga, att under ett visst år en stor olikhet råder
under olika månader, må vara nog att nämna, att vid Tumba under
år 1914 för sedeltillverkningen användes 58,850 timverken med lägst
2,755 timverken under december månad och högst 6,225 timverken under
september månad, medan under år 1915 blott 42,835 timverken
användes för samma ändamål med lägst 2,540 timverken under årets
två sista månader och högst 5,100 under mars månad.

Den betydande ojämnhet i sedelpapperstillverkningen, varom dessa
siffror bära vittne, har uppstått i trots av de bemödanden, som göras
såväl från bankofullmäktiges sida med avseende på beställningar som
från bruksledningens sida med avseende på planläggning av arbetena.

Vid detta förhållande och då det icke kan vara lämpligt, att bruket
med sin stora, fasta arbetarestam ena månaden skulle hava ett forcerat
arbete, andra månaden skulle lida av arbetsbrist, är det redan på grund
härav av nöden att bruksledningen har tillgång till, så att säga, ett
mellansticksarbete, som kan utfylla de mindre arbetsdryga perioderna
och utjämna arbetena till personalens i möjligaste mån lika sysselsättning.

Tidigare, då bruket tillverkade sedelpapper för utländsk räkning, bidrog
denna tillverkning att utjämna förhållandena. Efter år 1912 har
denna tillverkning emellertid upphört. Brukets tillverkning av annat
papper än sedelpapper har därefter blivit inskränkt till papper för beläggningsstämplar,
kort- och punsch stämplar, papper till vissa obligationer
och aktiebrev m. m., varjämte på senare tid tillkommit dels normalpapper
av de två bättre kvaliteterna, dels åtskilliga slag av högklassigt,
av lump framställt, handgjort rit-, skriv- och brevpapper, allt i
främsta rummet för riksbankens behov, men ock avsett att hållas till salu
för statens verk och andra avnämare.

Genom dessa extraarbeten, som i arbetskostnad under senare år
uppgått till inemot en femtedel av brukets hela arbetskostnad, har bruksledningen
vunnit möjlighet icke blott att utjämna arbetsförhållandena
vid bruket utan ock att tillföra bruket inkomster, som i sin ordning
tjäna att täcka en del av omkostnaderna och således medelbart nedbringa
priset för sedelpapper. Som redan härav framgår, kräver denna
verksamhet icke blott tekniskt insiktsfull, utan jämväl i hög grad organisatoriskt
förfaren ledning. Men även i övrigt måste en så betydande
och mångsidig industriell inrättning som riksbankens pappersbruk tarva
en sakkunskap och en pålitlighet, som man endast finner hos en synnerligen
högt kvalificerad arbetskraft.

Enligt gällande instruktion skall förvaltaren av Tumba bruk ordna

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

9

och ombesörja alla till brukets drift och lantegendomens skötsel hörande
göromål. Han skall leda papperstillverkningen och ansvara för, att
denna bedrives i noggrann överensstämmelse med givna föreskrifter och
fastställda prov. Han har att vårda och vidmakthålla brukets byggnader,
maskiner, redskap och inventarier, att anskaffa behövliga materialier,
varor och maskiner, att sköta och ansvara för hela bruksekonomien, att
utöva laga husbondemakt över den stora personalen o. s. v. Vidare
åligger honom att taga kännedom om de framsteg, som pappersfabrikationen
kan inom riket eller i utlandet hava gjort, och söka få de förbättringar
införda, vilka tiden påkallar.

Då .nu, såsom förut framhållits, fabrikationen av handgjort sedelpapper
med alla de anordningar till trygghet och hållbarhet, som med
dylikt papper måste iakttagas, är ett synnerligen ansvarsfullt och allt
annat än lätt arbete, och då även många av de övriga göromål, som
åligger förvaltaren, äro av natur att kräva betydande tekniska och
ekonomiska insikter, stor noggrannhet, ordning och reda, god förmåga
att leda folk och anordna arbeten m. m., så framgår härav, att ganska
stora krav måste ställas på innehavaren av ledareplatsen vid Tumba bruk.

Ur synpunkten av papperstillverkningen torde fullmäktige vara
eniga därom, att endast en verklig fackman kan fylla ifrågavarande
plats, en man alltså, vilken, efter avlagd examen vid Tekniska högskolan,
praktiserat vid pappersbruk så länge, att han där förvärvat den
nödiga erfarenheten. Beträffande övriga fordringar på förvaltaren vid
Tumba bruk är det givet, att utöver nyssnämnda, rent tekniska kompetens
en del andra fordringar måste uppställas för att ledningen av bruket
skall kunna bliva fullt tillfredsställande i enlighet med gällande bestämmelser.

Med hänsyn till vad jag nu haft äran framhålla torde den slutsatsen
kunna och böra dragas, att förvaltaren vid Tumba bör innehava minst
samma kompetens och ungefär samma ställning som disponenten vid ett
motsvarande enskilt pappersbruk.

Jag har ur de två senaste årens taxeringskalendrar låtit efterse
taxeringarna för de ledande personerna vid de svenska pappersbruken
och meddelar här några uppgifter, varvid jag dock uteslutit de största
bruken samt medtagit blott sådana, där uppgift funnits för både disponent
och ingenjör:

Brusa/or s. 1914. 1915.

disponent ................................... 19,337 19,750

ingenjör ....................................... 7,450 7,450

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 16 höft. (Nr 22.) 2

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Essviks.

disponent........................

.................... 27,100

21,150

ingenjör .........................

16,050

19,340

Katrinefors.

disponent .....................

.................... 22,400

30,930

ingenjör.......................

................... 13,820

16,540

Klarafors.

>

disponent ......................

................... 31,503

31,500

ingeniör.......................

15,730

15,690

Långed.

disponent .....................

................... 23,680

31,670

ingenjör .....................

9,590

10,560

Skärblacka.

disponent .......................

.................... 29,690

27,320

ingenjör ........................

................... 10,800

13,980

Ställdalen.

disponent ......................

.................... 17,870

18,120

ingenjör .........................

.................... 7,700

7,700

Medeltalen av lönerna för ifrågavarande pappersbruk under de två
åren utgöra

för disponenterna...................................... 25,144 kronor

i> ingenjörerna........................................ 12,314 »

Därvid bör observeras, att ingenjörsplatserna för de flesta äro betraktade
som trappsteg till vidare befordran, ävensom att inom den
privata pappersindustrien en rätt stor rörlighet råder med befordringar
från mindre till större bruk, från lägre till högre avlönade platser.

Då det gäller att undersöka, om den nuvarande förvaltarlönen vid
Tumba bruk må anses avpassad efter de fordringar, som måste ställas
på platsens innehavare, så föreställer jag mig, att man, alldeles oavsett
nyss angivna siffror, ovillkorligen därpå svarar nekande. A andra sidan
är det givetvis så, att en befattning i statens tjänst kan och bör avlönas
lägre än motsvarande privata tjänster, enär statstjänsten dels i allmänhet

Bankouts/cottets utlåtande Nr 22.

11

är tryggare och lugnare under själva tjänstetiden, dels oftast är förenad
med ovillkorlig rätt till pension. Beträffande Tumba bör dock erinras
därom, att platserna äro tillsatta allenast på förordnande och att pension
för tjänsteinnehavarne i varje särskilt fall bestämmes av riksdagen, varför
ifrågavarande platser i vida högre grad än flertalet andra statstjänster
äro likställda med privat anställning.

Då därtill kommer, att befattningen som förvaltare vid Tumba bruk
innebär chefskapet för en industriell drift, vilkens tekniska och ekonomiska
resultat i hög grad är beroende av innehavarens personliga kvalifikationer
och då det är synnerligen angeläget för riksbanken att såsom
föreståndare för bruket få — kanhända i konkurrens med privata pappersbruk
— behålla en dugande man, så synes här, likasom där det gäller
vissa andra statens affärsdrivande verk, hänsyn mindre böra tagas till
önskvärdheten att inpassa envar tjänsteman i ett givet avlöningssystem
än till nödvändigheten att för det åsyftade ändamålet förvärva och behålla
den verkligt dugande mannen.

Vid bestämmande av lönebeloppet torde fördenskull en viss och
ganska betydande hänsyn böra tagas till motsvarande löner inom den
enskilda industrien. Jag anser emellertid icke det medeltal, som jag
tidigare angivit för disponenterna vid vissa pappersbruk, böra vara normgivande,
enär privatbrukens disponenter, jämsides med sitt ledareskap
för tillverkningen vid respektive verk, även hava den egentliga affärsledningen
om hand. Däremot torde ingen]örsplatserna vid privatbruken
med hänsyn till på dem ställda fordringar icke hinna upp till den ställning,
som intages av förvaltaren vid Tumba bruk. Vore Tumba bruk
ett privat företag, vilket fortfarande skulle bibehållas som ett förstklassigt
handpappersbruk, föreställer jag mig att, med hänsyn till brukets
relativt inskränkta verksamhet, lönen för förvaltaren skulle bestämmas
till något belopp mellan de av mig åberopade medelbeloppen för disponenter
och ingenjörer.

Jag tillåter mig hemställa, att fullmäktige ville föreslå avlöningen
för förvaltaren vid Tumba bruk till

lön.....................................

kronor

7,000: —

tj änstgöringspen ningar

...................... »

3,000: —

tillsammans kronor

10,000:

Detta innebär visserligen en förhöjning i förvaltarens avlöningsförhållanden
med kronor 3,500: —, men det bör dock erinras, att mitt
förslag såsom jag nedan skall närmare beröra innebär, att samtidigt med

12

Sankoutskottets utlåtande Nr 22.

denna lönereglering arbetspremierna för honom bortfalla. Betänker man,
att dessa uppgingo för år 1910 till över 1,200 kronor och i medeltal
åren 1909—1913 till över 950 kronor, blir den verkliga ökningen i avlöningen
icke så stor.

Till jämförelse härmed må anföras några för allmän tjänst bestämda
löner för platser, där det gäller industriell drift.

Överingenjören vid byggnadsbyrån i vattenfallsstyrelsen

Överdirektörer och souschefer i järnvägsstyrelsen ............

Överingenjören i d:o ................................................................

Chefen för Stockholms gas- och elektricitetsverk ............

Stadsarkitekten i Stockholm....................................................

Överingenjören vid Stockholms gasverk...............................

» » » elektricitetsverk................

Stadsingenjören i Stockholm ...................................................

Slakthusdirektören i Stockholm ..........................................

kr. 15,000: —
» 12,000: —
» 12,000: —
» 16,500: —
» 11,000: —
» 11,000: —
» 11,000: —
» 10,000: —
» 10,000: —

Med avseende på de tekniska, ekonomiska och rent personliga
fordringar, vilka måste ställas på förvaltaren vid Tumba bruk, synes
det mig uppenbart, att hans befattning kan fullt jämställas med flertalet
av här nämnda ämbets- och tjänstemän. Den av mig för honom föreslagna
avlöningen synes mig fördenskull ingalunda för hög.

Verkmästaren.

Enligt gällande instruktion och arbetsordning leder verkmästaren
och är närmast ansvarig för själva papperstillverkningen från och med
lumpens sortering till och med papperets avlämnande till packkammaren.
Därvid har han att föra en ingående bokföring samt avge rapporter och
redogörelser av olika slag. Beträffande inventarier, redskap och maskiner
har han ett betydande ansvar- Vid reparationer, byggnadsarbeten
m. m. har han att leda och utöva tillsyn. Vid förfall för förvaltaren
är verkmästaren självfallet den tekniskt kunnige ställföreträdaren. År
1892 framhöllo fullmäktige, att verkmästaren »skall, i likhet med förvaltaren,
vara en tekniskt bildad man» och »att liknande befattningar vid
andra inrättningar i allmänhet torde vara ganska väl avlönade».

Man skulle kunna säga, att verkmästaren vid Tumba bruk närmast
motsvarar driftsingenjören vid privata pappersbruk.

Hank outskottets utlåtande Nr 22.

13

För att val kunna fylla de göromål, som sålunda åligga honom,
bör verksmästaren helst äga teknisk högskolebildning, särskilt med hänsyn
till eventuella vikariat för föreståndaren.

Man kan emellertid tänka sig olika utvägar för platsens besättande.
Det torde vara möjligt, att man även med relativt låg avlöning kan få
platsen besatt med en högskolebildad ingenjör, men i så fall är fara
värt, att den som söker befattningen gör det i tanke att allenast behålla
densamma under några få år i avvaktan på någon förmånligare
anställning. Vill man undvika ett sådant osäkerhetstillstånd, utan att
dock höja lönen, får man nöja sig med en man utan högskolebildning,
men då torde vara nödvändigt att söka för befattningen vinna en man,
som med längre tidigare tjänst på annat håll och därvid förvärvad större
erfarenhet kan ersätta sin bristande teoretiska bildning. Att finna personer,
som i önskvärd grad fylla detta krav, torde emellertid icke vara
lätt.

Genom att höja lönen till ett belopp, som mera motsvarar de fordringar
man på ifrågavarande tjänsteinnehavare bör uppställa, skulle
emellertid möjlighet vinnas att kunna ernå större stabilitet rörande denna
plats och att i brukets tjänst såsom verkmästare kunna få behålla även
en högskoleutbildad ingenjör.

Verkmästaren har enligt gällande stat, utöver naturaprestationerna,
följande kontanta förmåner:

lön .......................... kronor 2,400: —

tjänstgöringspenningar ........................ » 1,200: —

tillsammans kronor 3,600: —

Jag föreställer mig, att de av mig framhållna önskemålen skulle
vinnas, därest de kontanta löneförmånerna för verkmästaren bestämdes
till:

lön ......................................

...................... kronor

3,300: —

tjänstgöringspenningar

....................... »

1,700: -

tillsammans kronor

5,000: —

Pappersmästaren.

Pappersmästaren, som är föreståndare för packkammaren, mottager
papperet från verkmästaren och låter det under sitt inseende och ansvar

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

undergå all den vidare behandling, som är erforderlig till dess, att
papperet levereras till banken. Till denna befattning hör icke i så hög
grad teknisk kunskap som fastmera betydande erfarenhet och praktisk
insikt, stor noggrannhet och pålitlighet.

Pappersmästaren vid Tumba bruk har en befattning, som delvis är
likartad med, delvis ganska annorlunda än likbenämnda befattningar vid
privata pappersbruk. Emellertid är det tydligt, att för denna befattning
visserligen icke erfordras högre teoretiska kunskaper, men att synnerligen
stora krav måste ur nyss nämnda andra synpunkter ställas på dess
innehavare. Fullmäktige framhöllo ock redan år 1892 att avseende skulle
fästas vid pappersmästarens »ansvarsfulla befattning, med vilken är förenad
kontroll å tillverkningen».

Pappersmästaren vid Tumba bruk har, utöver naturaförmåner, följande
avlöningsförmåner:

lön ............................................................. kronor 1,600: —

tjänstgöringspenningar........................... » 800: —

tillsammans kronor 2,400: —

Jag tillåter mig hemställa, att avlöningen för pappersmästaren föreslås
till:

lön ............................................................. kronor 2,400: —

tj änstgöringspenningar........................... » 1,200: —

tillsammans kronor 3,600: —

Bokhållaren.

Bokhållaren har de egentliga kontorsgöromålen och bokföringen sig
anförtrodda. Enligt instruktion och arbetsordning har bokhållaren att
föra och avsluta icke färre än sju olika böcker, att utarbeta vissa sammandrag
och rapporter samt att biträda vid förefallande expeditioner,
skriv- och räkningsgöromål m. m.

Med hänsyn till dessa göromål skulle måhända endast en mindre
förhöjning i bokhållarens löneförmåner behöva göras. Emellertid synes
det vid en så stor industriell drift som Tumba bruk vara förenat med
bestämd fördel att åt bokföraren bereda en tämligen självständig ställning:.
Nu är det förvaltaren, som har den kontanta kassan under sin
vård och som. fullgör alla brukets likvider, och förvaltaren uppgör också
avlöningslistor samt för själv kassajournalen. Jag föreställer mig att

Bankoutslcottets utlåtande Nr 22.

15-

hela bokföringen borde omläggas på ett sådant sätt, att, med självständigare
ställning för en bokhållare-kassaförvaltare, det ledde till större
ömsesidig kontroll och till att förvaltaren samtidigt befriades från göromål,
vilka ligga utanför hans egentliga verksamhet.

Vid dessa ökade fordringar på bokhållaren bör emellertid hans lön
ökas mera än som med bibehållen verksamhet och ställning skulle
erfordras. Jag har tänkt mig, att han, som hittills åtnjutit alldeles lika
störa löneförmåner som pappersmästaren, även framgent borde likställas
med honom.

Kontorsbiträdet åt förvaltaren.

Enligt § 20 av gällande instruktion och arbetsordning är förvaltaren
berättigad att på eget ansvar anställa ett enskilt biträde för materialvården
och andra förvaltaren åliggande göromål. För ändamålet är ett
årligt belopp av, enligt fullmäktiges beprövande, högst 1,200 kronor
anslaget.

De egentliga kontorsarbetena torde emellertid kunna skötas av bokhållaren
ensam, även om dennes sysslor något utökas. Däremot är
materialvården och tillsynen över förråd o. d. jämte en del utesysslor
en angelägenhet, som utan tvivel kräver en mans ständiga verksamhet.

Jag håller fördenskull före att benämningen »kontorsbiträde åt förvaltaren»
ändras till »förrådsbokhållare» med verksamheten huvudsakligen
inriktad på materialvård och förrådstillsyn med därtill hörande enkla
bokföring.

Med hänsyn till beskaffenheten av denna tjänst torde avlöningen
utöver vissa naturaförmåner kunna sättas till:

lön kronor .................... kr. 1,300: —

tjänstgöringspenningar » 700: —

tillsammans kr. 2,000: —

Arbetspremierna.

Jämlikt riksdagens beslut äro, som ovan nämnts, icke blott arbetarna
utan jämväl tjänstemännen vid Tumba bruk berättigade till arbetspremier,
beroende, såsom jag förut anfört, på den vinst, resp. förlust,
som uppstår därigenom, att utskottsprocenten understiger, resp.

16

Bankoutslcottets utlåtande Nr 22.

överstiger en viss på förhand bestämd normal utskottsprocent, allt för
olika slag av papper.

Vid övervägande av lämpligheten att för framtiden bibehålla arbetspremierna
icke blott för arbetarna utan jämväl för arbetsledningen har
jag redan tidigare angivit de skäl, varför jag håller före, att sådana arbetspremier
äro olämpliga, då det gäller förvaltaren.

Vissa av de därvid anförda synpunkterna gälla jämväl verkmästaren
och i ännu högre grad pappersmästaren, som på grund av sin kontrollerande
verksamhet har ett avgörande ord vid bestämmandet av utskottspapper.

I samband med en sådan lönereglering, som jag tänkt, bör fördenskull
den hittills tjänstemännen tillerkända rätten till arbetspremier
bortfalla.

Vad åter arbetarna beträffar, har erfarenheten visat, att rätten till
arbetspremier givit ett gynnsamt resultat. Denna erfarenhet talar för
icke blott att bibehålla premieberäkningen utan jämväl att i framtiden
eventuellt utsträcka densamma, inom de gränser det lämpligen kan ske,
till att omfatta jämväl andra brukets tillverkningar än sedelpapper.

Emellertid är det så, att nyintagna arbetare, i synnerhet minderåriga
på skiljerummet och packkammaren, i regel förorsaka ökad utskottsmängd
till förfång för äldre och skickliga arbetare. Av denna anledning kan
vara skäl att utfärda sådan för framtiden gällande bestämmelse, att delaktighet
i arbetspremierna allenast må tillkomma sådan arbetare, som
tjänstgjort vid bruket en viss minimitid, exempelvis för nyantagna
vuxna arbetare ett år och för minderåriga två år.

Om man med nuvarande stats hela kontanta avlöningsbelopp för de
olika befattningarna jämför motsvarande avlöningsbelopp enligt mitt förslag,
erhålles följande sammanställning:

Nuvarande Föreslagna

stat

avlöningar:

Förvaltaren ...............

................................ 6,500

— 10,000: —

Verkmästaren............

................................ 3,600

— 5,000: —

Pappersmästax-en ......

............................... 2,400

— 3,600: —

Bokhållaren .............

................................ 2,400

— 3,600: —

Kontorsbiträdet.........

................................ 1,200

— 2,000: —

•

tillsammans 16,100

— 24,200: —

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

17

Förslaget visar sålunda en ökning av 8,100 kronor. Därifrån bör
dock dragas summan av de arbetspremier, som hittills utgått till förvaltare,
verkmästare och pappersmästare, men vilka enligt förslaget
skulle indragas. Uppskattas dessa enligt medeltalet 1909—1914 till
1,625 kronor, återstår en ökning enligt förslaget av ej fullt 6,475
kronor.

Beträffande denna ökning i staten för Tumba bruk bör man emellertid
betänka,

att Tumba bruk på snart 56 år haft endast en enda genomgående
lönereglering;

att under i synnerhet de senaste åren å ena sidan levnadsomkostnaderna
i hög grad stigit, å andra sidan avlöningarna inom med Tumba
jämförlig, enskild industriell drift väsentligt vuxit;

att riksbankens kostnad för sedelpapperet är så pass låg, att en
icke större kostnadsökning än den föreslagna är av ringa betydelse i
jämförelse med de direkta och indirekta fördelar man genom en klok
iönereglering bör ernå;

att bruksrörelsen vid Tumba visar ett i det hela så gynnsamt ekonomiskt
förlopp, att företaget utan olägenhet bör kunna bära en sådan
ökning i avlöningsstaten.

Med avseende på det ekonomiska resultatet må här erinras, att
vinsten å papperstillverkningen vid Tumba utgjorde för

år 1894....................................................... kr. 64,738:42

» 1904........................................................ » 77,172:85

» 1914......................................................... » 149,651:49

Om ock sistnämnda uppgifter icke lämna tillgång till jämförelse
mellan Tumba bruk och ett privat pappersbruk, så kunna de dock i
någon mån tjäna som bakgrund för ett bedömande av den lönereglering,
för vilken jag nu vördsamt åberopar fullmäktiges intresse.»

Såsom av inspekterande fullmäktigens skrivelse framgår, fastställdes
grunderna för nu gällande avlöningar för tjänstemännen vid Tumba
bruk vid 1892 års riksdag och själva avlöningsbeloppen vid 1907
års riksdag. Inspekterande fullmäktigen har i detta sammanhang
erinrat, hurusom beträffande riksbankens tjänstemän under de senast
förflutna årtiondena ej mindre än fyra fullständiga löneregleringar
genomförts, vartill komme åtskilliga partiella löneförbättringar. Det lärer
icke kunna bestridas, att under den tid, som förflutit sedan 1907 års
lönereglering för bruket av riksdagen fastställdes, betydande förändringar

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 16 käft. (Nr 22.) 3

Utskottet.

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

inträtt med avseende å levnadskostnaderna samt att även i följd härav
avlöningarna i allmänhet ansetts böra ökas. Enligt vad inspekterande
fullmäktigen framhållit, hava ock fordringarna på tjänstemännen vid
bruket stegrats, vilket framginge bland annat av den väsentligt ökade
sedeltillverkningen. Då nämnda tillverkning vore ett svårt och ansvarsfullt
arbete och de ledande personerna därför måste vara i alla hänseenden
högt kvalificerade, syntes det även vara nödigt tillse, att avlöningsförhållandena
såvitt möjligt härefter anpassades.

1 likhet med fullmäktige anser utskottet en lönereglering för tjänstemännen
vid bruket vara av behovet påkallad. Den nuvarande tidpunkten
synes också vara lämplig för genomförande av en sådan lönereglering,
då, enligt vad inspekterande fullmäktigen meddelat, bruket
på senare åren förvärvat framstående krafter för de i tekniskt hänseende
viktigaste befattningarna, nämligen förvaltaren, verkmästaren och pappersmästaren,
vartill komme, att platsen såsom bokhållare för närvarande
vore vakant.

I detta sammanhang må erinras, att enligt gällande bestämmelser
samtliga här ifrågavarande tjänster tillsättas allenast på förordnande tills
vidare och att pension för tjänstinnehavarna i varje särskilt fall bestämmes
av riksdagen.

Det av fullmäktige framlagda förslaget innebär en höjning av de
utöver nu gällande stat tjänstemännen tillkommande kontanta löneförmåner
med 3,500 kronor för förvaltaren, 1,400 kronor för verkmästaren,
1,200 kronor för vardera av pappersmästaren och bokhållaren samt 800
kronor för kontorsbiträdet. ökningen skulle alltså i sin helhet komma
att uppgå till 8,100 kronor, varvid dock bör märkas, att de alltsedan
år 1905 till vissa av tjänstemännen utgående arbetspremierna enligt
förslaget skulle upphöra. Dessa hava enligt medeltalsberäkning för
åren 1909—1914 uppskattats till 1,625 kronor, därav förvaltaren uppburit
omkring 950 kronor. Den verkliga totalökningen skulle således
utgöra omkring 6,475 kronor. I fråga om de av fullmäktige föreslagna
lönebeloppen, vilka såsom hittills avsetts skola fördelas i lön och tjänstgöringspenningar,
har utskottet icke funnit anledning till någon erinran,
likasom utskottet jämväl anser sig böra biträda förslaget att indraga de
till vissa av tjänstemännen nu utgående arbetspremierna.

Beträffande härefter tiden för tillämpningen av den nya lönestaten
hava fullmäktige hemställt, att densamma måtte träda i kraft från och
med 1916 års början. Utskottet har emellertid funnit sig icke böra
tillstyrka detta fullmäktiges förslag, utan har utskottet ansett de nya
avlöniugsbeloppen böra utgå från och med den 1 januari 1917, med

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 22.

19

undantag likväl för förvaltaren. Riksdagen har nämligen godkänt ett
av fullmäktige framlagt förslag till åtskilliga reparations- samt om- och
'' nybyggnadsarbeten vid bruket och torde arbetet med nybyggnaden
kunna beräknas taga sin början inom den närmaste tiden. Då förvaltaren
upprättat nämnda förslag, synes det för arbetet erforderliga kontrollantskapet,
vilket i allt fall skulle draga särskilda kostnader, böra anförtros
åt denne, och har utskottet med hänsyn härtill ansett den ifrågasatta
löneförhöjningen lämpligen böra tillerkännas förvaltaren redan från och
med den 1 juli innevarande år.

Den nuvarande bokhållaren skulle enligt förslaget hädanefter benämnas
»bruksbokhållare» och det nuvarande kontorsbiträdet »förrådsbokhållare».
Befattningen såsom kontorsbiträde åt förvaltaren uppehälles
för närvarande av en f. d. arbetare vid bruket, vilken sedan gammalt
åtnjuter såväl fri bostad som vissa andra naturaförmåner. I sammanhang
med den förändring av nämnda befattning, som nu föreslagits, har ansetts
lämpligt att i staten fastställa sist berörda naturaförmåner.

I fråga om avlöningen åt skolläraren och läkaren är någon förändring
icke föreslagen, och utskottet har icke heller funnit sig böra föreslå
någon ändring härutinnan.

Åberopande vad sålunda blivit anfört får utskottet hemställa,
l:o) att riksdagen må fastställa följande

Stat

för Tumba bruks tjänstemän.

Förvaltaren, lön...............................

tjänstgöringspenningar.................

20 famnar ved samt trädgårdar,
innehållande 49,37 ar, och åkerjord,
» 1,45 hektar.

Verkmästaren, lön ............................

tjänstgöringspenningar.................

16 famnar ved samt trädgård,
innehållande 23,14 ar, och åkerjord,
» 13,88 »

Pappersmästaren, lön ........................

tjänstgöringspenningar ..................

kr. 7,000: —

» 3,000: -— kr

kr. 3,300: —
» 1,700: —

kr. 2,400: —

» 1,200: —

10,000: —

5,000: —

3,600: —

20

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 22.

12 famnar ved samt trädgård,
innehållande 11,187 ar, och åkerjord,

b 16,97 »

Bruksbokbållaren, lön ........................

kr.

2,400: —

tjänstgöringspenningar ..................

B

1,200: —

B

3,600: —

12 famnar ved samt trädgård,
innehållande 9,71 ar, ocb åkerjord,

B 7,09 B

Förrådsbokbållaren, lön ....................

kr.

1,300: —

tjänstgöringspenningar..................

B

700: —

B

2,000: —

6 famnar ved samt trädgård,
innehållande 5 ar, ocb åkerjord,

B 7,25 B

Skolläraren, lön....................................

kr.

500: —

tjänstgöringspenningar..................

arvode för söndagsskolan..............

B

B

150: —
150: —

B

800: —

jämte 8 famnar ved.

Läkaren, arvode ...............................

B

1,200: —

Anmärkning. Veden skall bestå av blandad tall ocb gran.

2:o) att riksdagen må besluta, att den nya avlöningsstaten
skall träda i kraft den 1 januari 1917, beträflande förvaltaren
dock redan den 1 juli 1916; samt

3:o) att, vid bifall till vad ovan föreslagits, riksdagen tillika
må besluta, att med den nya statens ikraftträdande arbetspremier
icke vidare skola utgå till dem bland ifrågavarande tjänstemän,
som jämlikt beslut av 1905 års riksdag för närvarande
äro därav delaktiga.

Stockholm den 30 mars 1916.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Trapp, Ekman, Gustafsson, Wickman,
riherre Langenskiöld, Boos och Mmtgomery samt

av andra kammaren: herrar Vahlquist, Sommelius, Berg i Munkfors, Jonsson i
Gumboda, Jonsson i Hå, Borggr en, Anderson i Knapasjö och Olsson i Berg.

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

21

Reservationer:

av herrar Vahlquist, Berg i Munkfors, Jonsson i Gumboda, Jonsson
Hå och Olsson i Berg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

l:o) att riksdagen må fastställa följande

Stat

för Tumba bruks tjänstemän.

Förvaltaren, lön.................................... kr. 6,000: —

tjänstgöringspenningar.................. » 3,000: — ^

Efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
höjes lönen med 1,000 kr.

20 famnar ved samt trädgårdar,
innehållande 49,37 ar, och åkerjord,

» 1,45 hektar.

Verkmästaren, lön ............................. kr. 3,000: —

tjänstgöringspenningar.................. » 1,500: —

Efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
höjes lönen med 500 kr.

16 famnar ved samt trädgård,

innehållande 23,14 ar, och åkerjord,

» 13,88 ))

Pappersmästaren, lön ...................... kr. 2,200: —

tjänstgöringspenningar.................. » 1,000: — ^

Efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
höjes lönen med 400 kr.

12 famnar ved samt trädgård,

innehållande 11,187 ar, och åkerjord,

)) 16,97 »

Bruksbokhållaren, lön ....................... kr. 2,200: —

tjänstgöringspenningar .................. j 1,000: —

Efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
höjes lönen med 400 kr.

12 famnar ved samt trädgård,
innehållande 9,71 ar, och åkerjord,

1) 7,09 »

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 saml. 16 käft. (Nr 22.)

9,000: -

4,500: —

3,200: —

3,200: —

3

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Förrådsbokhållaren, lön ..................... kr. 1,200: —

tjänstgöringspenningar.................. » 600: — jg.

Efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
höjes lönen med 200 kr.

6 famnar ved samt trädgård,
innehållande 5 ar, och åkerjord,

» 7,25 ))

Skolläraren, lön.................................... kr. 500: —

tjänstgöringspenningar ................. » 150: —

arvode för söndagsskolan ........... » 150: — .

jämte 8 famnar ved.

Läkaren, arvode .......................................................... »

Anmärkning. Veden skall bestå av blandad tall ock gran.

1,800:—

800: —

1,200: —

2:o) att riksdagen må besluta, att den nya avlöningsstaten
skall träda i kraft den 1 januari 1917; samt

3:o) att, vid bifall till vad ovan föreslagits, riksdagen tillika
må besluta, att med den nya statens ikraftträdande arbetspremier
icke vidare skola utgå till dem bland ifrågavarande tjänstemän,
som jämlikt beslut av 1905 års riksdag för närvarande
äro därav delaktiga; samt

av herr Bor g gr en, vilken instämt i den av herr Vahlquist m. fl.
avgivna reservationen utom beträffande punkt 2:o), däri herr Borggren
hemställt,

att riksdagen må besluta, att den nya avlöningsstaten skall
träda i kraft från och med månaden näst efter den, då riksdagen
fattat beslut i ämnet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.