Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1916 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om viss ändring i gällande
författningar rörande jordbrukskassor och centralkassor för
jordbrukskredit.
I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets behandling
hänvisad motion nr 118 hava herr Westerström jämte fyra andra av
kammarens ledamöter hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i gällande författningar rörande jordbrukskassor och centralkassor
för jordbrukskredit, att godkänd jordbrukskassa inom ett område, där
en centralkassa ej samtidigt med eller högst 7S år senare än jordbrukskassan
kunde träda i verksamhet, erhölle tillåtelse att bliva ansluten
till någon redan konstituerad centralkassa utom dess område».
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Sedan frågan om jordbrukskreditens ordnande varit föremål för
nästlidet års riksdags prövning och beslut, har Kungl. Maj:t bland annat
den 18 juni 1915 utfärdat erforderliga författningar angående jordbrukskrediten.
Enligt dessa författningar skall jordbrukskrediten ordnas genom
ett system av dels lokala jordbrukskassor samt dels för högst 3 län
gemensamma centralkassor.
Visserligen innebär den sålunda beslutade organisationen av jordbrukskrediten,
att jordbrukskassorna skola kunna verka fullt självständiga,
men man torde dock ha utgått från, att jordbrukskassa först genom
inordnandet på närmare angivet sätt under en centralkassa vinner
den styrka och bärighet, som utgör förutsättningen för att den till fullo
skall kunna fylla sitt viktiga ändamål.
Det torde också kunna antagas, att benägenheten att bilda dylika
jordbrukskassor å avlägsnare orter, där avstånd och kanske även andra
omständigheter utgöra mer eller mindre verkliga hinder för ett dylikt
företag, kommer att taga ett ofördelaktigt intryck därav, att man ej med
någorlunda visshet kan förutse, att så många dylika jordbrukskassor
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 13 käft. (Nr 18.)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
skola kunna uppstå inom skälig tid, att de uppgå till det för bildande
av en centralkassa enligt gällande författning erforderliga antalet av tio.
Den omständigheten, att centralkassans verkningskrets blivit på
ovan angivet sätt begränsad till visst antal län, kan således understundom
komma att utgöra hinder för att jordbrukskassor skola inom en
närmare tid kunna komma i åtnjutande av förmånen att inrangeras under
en centralkassa. Det vill synas, som om här förelåge en lucka,
vilken det är alla skäl att fylla, därest man icke vill underlåta att på
allt sätt gagna och understödja den rörelse till jordbrukets fromma,
varom här är fråga.
Ett sätt att råda bot på den ifrågavarande olägenheten vore, att
riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande författningar rörande
jordbrukskassor och centralkassor för jordbrukskredit, att godkänd jordbrukskassa
inom ett område, där en centralkassa ej samtidigt med eller
högst V, år senare än jordbrukskassan kunde träda i verksamhet, erhölle
tillåtelse att bliva ansluten till någon redan konstituerad centralkassa
utom dess område.
Såsom ytterligare skäl till nu berörda förändring i ifrågavarande
författning vilja vi anföra följande.
Centralkassans förvaltningskostnader bliva nämligen givetvis lägre
i förhållande till penningomsättningen ju flera lokala jordbrukskassor,
som den omsluter. Det erfordras författningsenligt blott tio stycken
centralkassan underordnade jordbrukskassor såsom villkor för den förras
godkännande från det allmännas sida. Men ett så ringa antal lokala
kassor torde ej i allmänhet kunna bereda centralkassan såsom länsförmedlingsanstalt
och genom utlåning av sparkassemedel tillräcklig existensmöjlighet.
Säkerligen lära ett flerdubbelt antal lokala kassor behöva
vara anslutna till varje centralkassa för att trygga den senares
bärighet. I Tyskland utgör motsvarande siffra ofta 300 och därutöver.
Att få t. ex. 40 å 50 lokala kassor i verksamhet inom ett område, som
omfattade ett par eller högst 3 län, skulle sannolikt taga åratal i anspråk.
Under sådana förhållanden bleve det en fördel för såväl en redan
verksam centralkassa som en nybildad ensamstående lokal jordbrukskassa
utom den förras område att erhålla tillstånd till att tillsvidare
ansluta sig till den närmast befintliga centralkassan. Centralkassan
skulle vinna i styrka, jordbrukskassan åter erhålla det stöd, varförutan
den ej kunde utveckla eller kanske ens driva sin rörelse. Varje
sätt att befordra denna unga lovande verksamhet och varje medel till
främjande av dess utveckling bör därför enligt vår mening omsorgsfullt
beaktas och tillvaratagas.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
3
Såsom i motionen erinras, var frågan om jordbrukskreditens ordnande
föremål för nästlidet års riksdags prövning och beslut. Sedan
riksdagen bifallit av Kungl. Maj:t framlagda propositioner i ämnet, har
Kungl. Maj:t den 18 juni 1915 utfärdat dels särskilda kungörelser angående
godkännande från det allmännas sida av vissa jordbrukskassor
och av vissa centralkassor för jordbrukskredit dels ock åtskilliga andra
därmed sammanhängande kungörelser och författningar; och hava samtliga
dessa trätt i kraft den 1 januari innevarande år.
Enligt gällande författningar skall, såsom också motionärerna erinra,
jordbrukskrediten ordnas genom ett system av dels lokala jordbrukskassor
och dels centralkassor, gemensamma för högst 3 län. Nu föreslås
sådan ändring i gällande bestämmelser, att godkänd jordbrukskassa
inom ett område, där en centralkassa icke kan samtidigt med eller
högst ett halvt år senare än jordbrukskassan träda i verksamhet, skulle
erhålla tillåtelse att bliva ansluten till någon redan konstituerad centralkassa
utom dess område.
Att redan nu så kort tid efter det gällande bestämmelser i ämnet
börjat tillämpas och innan någon erfarenhet i avseende å dem vunnits
däri vidtaga några förändringar, synes utskottet icke vara lämpligt.
Icke heller lärer vad av motionärerna anförts innefatta tillräckliga skäl
för genomförande av en förändring i motionens syfte. Under sådana
förhållanden har utskottet för sin del icke kunnat biträda motionärernas
förslag.
Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 118 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 mars 1916.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Trapp, Gustafsson, Wickman, friherre
Lang ens Tciöld, Boos, Montgomery och Ostling samt
av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Söderberg i Stockholm,
Olsson i Blädinge, Kristensson, Söderberg i Hobborn, Berg i Munkfors och
Jonsson i Hå.
Utskottet.