Sammansatta bevillnings- och lagutskottet utlåtande, Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1916 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning av Katigt Maj:ts proposition med förslag
till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och
utförsel av varor m. in. samt lag om ändrad lydelse av
8 kapitlet 25 § strafflagen.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad,
K. G. Karlsson*, Gezelius, Stärner, Knut Larsson, Alexanderson,
Hammarström, friherre Fleming, Knaust, Schotte, Pettersson i Bjälbo,
Persson i Norrköping, friherre Palmstierua, Jesperson, Röing och
Sandler.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom eu den 10 mars 1916 dagtecknad proposition, nr 84, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1 :o) lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av
varor m. in. samt

2:o) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 25 § strafflagen.

Efter överenskommelse mellan lag- och bevillningsutskotten har propositionen
hänskjutits till behandling av sammansatt bevillnings- och lagutskott.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen
får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa
till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1) 1

Utskottet.

2 Sammansatta bevttlnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1.

Den föreslagna lagstiftningen föranledes, såsom känt är, av vissa
svårigheter, som de genom världskriget uppkomna förhållandena på de
internationella handelsförbindelsernas område medfört för vår industri,
handel ocli sjöfart; den åsyftar att söka förhindra, att vanskligheterna
stegras, utöver vad redan tidsläget oundvikligt betingar. Å ena sidan
kan nämligen befaras, att en och annan enskild låter sig av obetänksamhet
eller vinningslystnad frestas att brista i lojalitet vid uppfyllande av en
förbindelse, som blivit ingången i samband med varuimport eller övertagande
av importerad vara, — något som i viss man kan förklaras av den
understundom onekligen alltför stora räckvidden av de förbindelser, som
avfordrats från främmande land och detta från såväl det ena som det andra
av de stridande lägren. Genom sådana, låt vara enstaka fall av bristande
lojalitet utsåttes emellertid vårt näringslivs utövare för i allmänhet visserligen
ogrundade, men i nuvarande ömtåliga situation blott allt för lätt uppväckta
misstankar, till uppenbar skada för landets importmöjligheter. Å
andra sidan kan jämväl inträffa, att förbindelser av nu nämnd art ingås,
som binda avgivaren strängare än som ur det allmännas och den enskildes
egen synpunkt varit tillbörligt eller lämpligt.

Den tankegång, som uppbär lagförslagets 1 och 2 §§, år att härav
föranledda svårigheter bäst bekämpas i ett sammanhang. Enligt 2 § är
det för där avsedda fall belagt med synnerligen allvarliga påföljder —
vilka, vad straff angår, kunna enligt 4 § skärpas i händelse"av upprepande,
— att bryta en given utfästelse. Vidtagandet av en så exceptionell åtgärd,
som denna kriminalisering innebär, har i sin ordning ansetts kräva
såsom förutsättning, att svenskt statsorgan äger pröva, huruvida utfästelsen
i det särskilda fallet icke går utöver vad som rimligen kan medgivas.
Denna prövning kan icke undanskjutas till att verkställas först av domstol
i händelse av anställt åtal. En förhandsprövning, som skapar klarhet, är
•påkallad, och tydligen bör all dylik prövning vara samlad på eu hand och
företagas i administrativ väg.

Om en dylik prövning stadgas i 1 §, enligt vilken den företages
antingen av Konungen eller ock av den som Konungen därtill förordnar.
Den kan vidare utföras i varje enskilt fall eller ock så, att genom utfärdad
kungörelse generellt godkännande gives åt vissa typer av utfästelser. Förslaget
går i fråga om kriminalisering den väg, att alla klausuler av ifrågavarande
art, som vid prövning anses kunna tilläggas civilrättsligt bindande
verkan, jämväl komma i åtnjutande av straffrättsskydd. Men denna ståndpunkt
innebär visserligen då ock å andra sidan, att den enskildes avtalsfrihet
på förevarande område väsentligen kringskäres, — att varje i främmande
makts intresse ingången förbindelse, som innebär inskränkning i

Sammansatta beoillnings- och lagutskottets utlåtande, AV 1.

3

friheten att förfoga över eller transportera varor, för sin giltighet kräver
offentlig myndighets godkännande.

Onekligen företer en sålunda lagd lagstiftning sidor, som synas
ägnade att låta densamma vid en klok tillämpning verka utjämnande på uppkommande
intressemotsättningar och därigenom främja vårt ekonomiska liv.

Genom att straffbelägga brytandet av de åtagna förbindelserna
lämnas från svensk sida ett nytt kraftigt vittnesbörd om allvaret i vårt
uppsåt att sörja för uppfyllandet av de förpliktelser, som åligga vårt folk
i fråga om ett lojalt och opartiskt uppträdande även på handelns område.
En måttfull begränsning av de ingångna utfästelsernas räckvidd måste
utan tvivel i längden verka ej blott till gagn för Sverige och den svenske
näringsidkaren, utan i själva verket visa sig vara jämväl i de främmande
makternas eget välförstådda intresse.

I ett särskilt hänseende bör kriminaliseringen vara speciellt ägnad
att överflödiggöra ett hittills ofta förekommande moment i klausulerna,
nämligen det som avser övervakning. Till förslagets ovanberörda bestämmelser
ansluter sig därför ock ett i o § intaget förbud mot utländskt
handelsspionage och mot meddelande av upplysningar, som tjäna ett sådant
spionage.

A andra sidan innefatta utan tvivel bestämmelserna i 1 och 3 §§ ett
anmärkningsvärt ingrepp i enskildas handlingsfrihet. Visserligen hava dylika
ingrepp tidigare under kristiden förekommit på olika områden inom näringslivet,
men givet är, att varje ny restriktion i och för sig är ägnad att framkalla
en viss betänksamhet. Detta har ock givit sig tillkänna vid frågans
behandling inom utskottet. Härunder har utskottet sökt inhämta upplysning
angående den uppfattning om lagens antagliga verkningar, vilken kunde förefinnas
dels inom de olika kommissioner, som för närvarande syssla med
reglering av vårt internationella varuutbyte, dels ock från industriellt håll.
Av medlemmar i nyssnämnda kommissioner, som satts i tillfälle att delgiva
utskottet sin mening, har därvid den föreslagna lagstiftningen antingen
förordats eller lämnats utan erinran. Från industriellt håll har den farhåga
uttalats, att de mångahanda framställningar och förfrågningar, som
måste bliva en följd av lagen, icke skulle bliva behandlade med det förstående
och den skyndsamhet, som är en oeftergivlig fordran inom allt
affärsliv. Skulle en dylik farhåga besannas, vore det utan tvivel synnerligen
olyckligt. Utskottet har emellertid grundad anledning att utgå därifrån,
att den myndighet, till vilken ifrågavarande ärenden varda hänvisade,
skall ordna sitt arbete fullt affärsmässigt, så att även högt ställda anspråk
på omgående erkännande av ingångna skrivelser, på raskhet i meddelandet

4

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1.

av allehanda besked samt på expeditionella anordningar i övrigt komma
att motsvaras.

I övrigt synes man på industriellt håll ännu knappast hava bildat
sig någon bestämd mening angående lagens antagliga inverkan på industrien;
en'' viss osäkerhet och tveksamhet är — helt naturligt för övrigt —
vad som främst kommit till uttryck. Från ett håll har uttalats farhåga
för att lagen skulle kunna leda till missräkningar.

Jämväl inom utskottet självt hava framförts betänkligheter mot
ifrågavarande paragrafer, av såväl principiell art —- beträffande det riktiga
i att genom lag grundlägga en administrativ förfoganderätt av här avsedda
vidsträckta art — som även ur praktiska synpunkter. Att här närmai’e
redogöra för de anmärkningar, som i dessa hänseenden uttalats, finner utskottet
dock icke nödigt eller lämpligt; utan inskränker sig utskottet till
det uttalande, att då utskottet finner sig böra i huvudsak tillstyrka det
kungliga förslaget, utskottet därvid letts av den uppfattningen, att i nuvarande
handelspolitiska situation förhållandenas egen utveckling redan tillfört
regeringen ett så betydande faktiskt inflytande på förevarande område
och därmed följande ansvar i avseende på en omsiktsfull och varsam ledning
genom svårigheterna, att riksdagen icke synes böra förvägra regeringen
den ytterligare maktbefogenhet och ansvarighet, som regeringen själv
genom framläggande av förevarande lagförslag äskat få sig tillagda. Utskottet
är ock förvissat därom, att regeringen även på detta maktpåliggande
område låter sig angeläget vara att uppehålla önskvärd kontakt med
riksdagen.

Det säger sig självt, att det tvivelsutan mycket arbete krävande bestyret
med mottagande och prövning av till godkännande underställda
utfästelser samt meddelande av begärda anvisningar måste närmast tillkomma
någon viss myndighet, låt vara i samarbete under den ena eller
andra formen med eljes verksamma handelspolitiska organ. Utskottet har
vidare grundad anledning att förutsätta, att regeringen vid organiserandet
och utförandet av den blivande verksamheten behjärtar vikten därav, att
nödig kontinuitet vid lagens tillämpning upprätthålles under intim känning
med den erfarenhet och sakkunskap, som på näringslivets område förefinnes
icke blott rörande förhållandena i ett konkret fall eller inom en
speciell gren utan även beträffande ekonomiska förhållanden i allmänhet.
Sålunda torde det kunna antagas vara avsett, att — jämte det speciella
experter i förekommande fall anlitas — ett antal för vårt näringsliv
representativa personer inkallas till rådplägning såväl vid den nya ordningens
igångsättande som ock tid efter annan sedermera för att med sin

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1. 5

erfarenhet bidraga till belysningen av spörsmål av mera allmän räckvidd
och avsevärd betydelse.

I 1 § av förslaget synes förutsättas, att allmänna kungörelser rörande
tillåtligheten av vissa typer av utfästelser skola utfärdas. För sådana utfästelser
skall tillstånd sedermera ej behöva i det enskilda fallet inhämtas.
Det är uppenbart, vilken väsentlig lättnad genom ett sådant tillvägagångssätt
skulle beredas importörerna på samma gång den måhända än värdefullare
fördelen tillföres dem att kunna på förhand med säkerhet räkna
med att hinder ej möter för en viss utfästelses ingående. Det hade för bedömandet
av lagens verkningar givetvis varit av stort värde, om i propositionen
kunnat lämnas något meddelande, vilka huvudtyper av klausuler
man för närvarande finner sig kunna redan i denna ordning legalisera.
Med hänsyn till vad hittills från statsmyndigheternas sida praktiserats,
och då det icke lärer vara avsett att anlägga strängare synpunkter, än vad
i allmänhet hittills skett, finner sig utskottet emellertid kunna utgå från
att ett dylikt generellt godkännande, utan prövning av det enskilda fallet,
kan givas i ganska stor utsträckning.

I fråga om det i 3 § givna stadgandet har det visserligen synts
utskottet önskligt, att i förslagets text kommit till mera tydligt uttryck
den innebörd stadgandet i visst avseende, enligt vad utskottet inhämtat,
är avsett att äga, nämligen att allenast rikta sig mot det av kriget föranledda
handelsspionaget och mot de upplysningar av eljest icke bruklig
art, som man i och för nämnda spionage sökt tvinga de svenska näringsidkarna
att lämna eller eljest sökt förskaffa sig, medan däremot de upplysningar,
som av gammalt vare sig i enlighet med allmännare bruk eller
på grund av särskild uppgörelse i viss handelsförbindelse redan före kriget
plägat lämnas, icke falla under förbudet. I enlighet härmed äro alltså
exempelvis tillåtna de meddelanden en speditör i enlighet med speditionsuppdragets
natur lämnar sina uppdragsgivare, likasom den kontroll en
innehavare av en patentlicens eller eu generalagent eller annan försäljare
plägar underkasta sig från patenthavarens eller fabrikantens sida allenast
för att denne må äga trygghet att en avtalad distriktsgräns för licensen
eller försäljningen respekteras. Likaledes är tydligt att en person i Sverige,
vilken erhållit varor för befordran i tillåten transitering till visst land,
är både berättigad och skyldig att redovisa för uppdragets fullgörande till
uppdragsgivare även inom annat land. Då svårigheter onekligen resa sig
mot att uppnå full tydlighet i lagtexten i dessa stycken, hade det varit
önskvärt, att erforderlig ledning lämnats i den kungliga propositionens
motivering. Utskottet vill emellertid erinra, att en sammanställning av 3
§:ns andra stycke med å ena sidan det stadgande i 1 §, att i lagen av -

6 Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1.

sett förordnande, som utgör förutsättning för 3 §:ns tillämplighet, blott får
utfärdas under vissa av krig föranledda utomordentliga förhållanden, samt
å andra sidan med slutstadgandet rörande begränsningen i lagens giltighetstid
bör giva god ledning i de hänseenden utskottet nu berört.

Ytterligare vill utskottet fästa uppmärksamheten därå, att av paragrafens
andra stycke jämväl tydligt framgår, att därest jämlikt 1 § tillstånd
meddelats till en utfästelse av där avsedd art, varigenom någon underkastat
sig kontroll i ett visst avseende, fullgörande av sådan utfästelse
naturligen är berättigad och straffri.

Slutligen vill utskottet framhålla, att i fråga om sådana i främmande
makts tjänst anställda konsuler och konsulatstjänstemän, vilka icke äro
i avseende å sina egna handlingar genom vad i 6 § (7 § i utskottets förslag)
stadgas helt undantagna från "lagens tillämplighetsområde, det i 3 §
meddelade förbudet icke drabbar avgivandet av övliga handels- och konsularrapporter
eller utövande av annan konsulär verksamhet, i den mån
densamma står i överensstämmelse med vad som enligt internationell sedvänja
kan anses tillhöra egentlig konsulstjänst.

1 fråga om förslagets särskilda bestämmelser får utskottet anföra
följande.

1 §•

o Då i denna paragraf för utfästelses giltighet uppställes fordran på
tillstånd, så snart det kan antagas, att den utfästa inskränkningen i handlingsfrihet
skulle kunna tjäna främmande makts intresse, är det aft förvänta,
att underställande av en eller annan utfästelse kommer att äga rum,
åven där den i själva verket ej faller under lagen.

Med hänsyn till den formulering av sträffbarhetsförutsättningarna,
som givits i förslagets 2 §, är det emellertid av vikt att icke andra utfästelser
varda enligt 1 § godkända, än sådana som äro av däri avsedd
art; och vill i anledning härav utskottet erinra om angelägenheten av
att, om för godkännande företes en utfästelse, som icke faller under bestämmelserna
i 1 §, besked härom varder sökanden meddelat.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1. 7

3 §•

Utskottet har funnit förevarande paragrafs lydelse böra undergå
jämkning i tvänne särskilda hänseenden. I paragrafens första stycke angives
den straffbara medverkan till där omförmält övervakande kunna ske
»genom underrättelse om egen eller annans verksamhet eller annorledes».
Genom de båda slutorden torde främst hava avsetts att uttrycka, att även
annan medverkan än den, som sker aktivt, genom meddelande av underrättelser,
är straffbar, exempelvis om någon tillåter annan att taga del av
ens egna eller ens principals handelsbod^!''. Det synes emellertid utskottet,
att brottsbeskrivningen genom bruket av nyss anmärkta uttryck fått en
formulering, som blivit alltför vag och tänjbar. Utskottet har på grund
härav föreslagit en ändring av den lydelse utskottets nedan intagna förslagsredaktion
utvisar.

I paragrafens andra stycke har utskottet föreslagit en ändring till
närmare motsvarighet av vad i andra stycket av 1 § stadgas. Det synes
nämligen utskottet böra tydligare än som skett komma till uttryck, att de
av offentlig myndighet meddelade anvisningar, varom förevarande stycke
förmäler, kunna icke blott givas för det förhållningssätt, som är att iakttaga
i ett enskilt fall, utan ock mera allmänt innefatta legaliserandet av
en viss anordning i ifrågavarande avseende. Med hänsyn till den betydelse,
som meddelandet av en anvisning av sistnämnda art kan äga, har
det ock synts lämpligt utmärka, att densamma förutsättes i vissa fall bliva
meddelad av Kungl. Maj:t.

§ 5.

Med hänsyn till den understundom ömtåliga innebörden av förhållanden,
om vilka här är fråga, har det synts utskottet påkallat, att lämplig
garanti beredes mot fullföljd av förhastade åtal; och har i anledning
härav tillfälle ansetts böra lämnas justitiekanslern att, där han finner så
erforderligt, förordna om nedläggande av anhängiggjort åtal.

Utskottet har ansett åklagarens andel i böter och vad eljest kan
enligt 2 § utdömas böra begränsas till femtusen kronor.

Bestämmelserna angående åtalsrätt och om bötesandel in. in. har utskottet
ansett lämpligen böra fördelas på två särskilda paragrafer.

8

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1.

Såsom i lagrådet erinrats, innehåller lagen icke några stadgande!!
angående dess tillämplighet på förhållanden, som inträtt eller grundlagts
redan vid tiden för dess ikraftträdande. Såvitt angår 2 och 3 §§ uppstår
väl icke härigenom någon oklarhet eller tvekan. Stadgandet i 2 §
förutsätter nämligen enligt sin lydelse, att Kungl. Maj:ts godkännande
enligt lagen erhållits på den sedermera brutna utfästelsen. Eljest inträder
här ej straffbarhet. I fråga om 3 § förhåller sig tydligen däremot så, att
en upplysning, som efter det lagen trätt i kraft lämnas, i strid mot stadgandet
i nämnda paragraf, faller under straffbudet, även om den gives
till fullgörande av en tidigare åtagen utfästelse. I en dylik äldre utfästelse
ligger, såsom lagrådets majoritet erinrat, icke fog för meddelande
av sådana upplysningar, som numera äro i lag förbjudna.

Beträffande åter lagens återverkan på den civilrättsliga giltigheten
av äldre utfästelser av den beskaffenhet 1 § avser, lämnar lagen själv icke
något svar på frågan härom. Att, såsom en ledamot av lagrådet hemställt,
överlämna spörsmålet att med ledning av allmänna rättsgrundsatser besvaras
av domstolspraxis, synes utskottet icke tillrådligt. För envar, som
av frågan beröres, skulle härigenom uppstå en alltför besvärande osäkerhet
om hans verkliga rättsställning.

Utskottet har därför funnit sig böra utarbeta förslag till bestämmelser
i förevarande avseende; och har utskottet därvid letts av den uppfattning,
att i fråga om utfästelser, givna efter den dag den kungliga propositionen
i ämnet är dagtecknad, principen om offentlig myndighets
tillstånd såsom förutsättning för utfästelsens giltighet bör komma till
användning, varemot frågan om äldre utfästelsers giltighet synes böra vara
att bedöma fullt oberoende av den nya lagstiftningen.

I fråga om förslaget till ändrad lydelse av 8 kap. 25 § strafflagen
har utskottet ej haft någon erinran att framställa.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition i vad den innefattar förslag
till lag angående vissa utfästelser rörande införsel
och utförsel av varor in. m. icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick bifallas, måtte för sin del antaga
följande

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1.

9

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Lag

angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor ni. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna,
för viss tid eller tills vidare, att utfästelse, som innebär inskränkning i
friheten att till riket införa eller ur riket utföra eller inom riket förfoga
över varor eller att fortskaffa eller eljest befordra varor till eller från riket
eller inom riket, skall, där inskränkningen är eller kan antagas vara av
beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, icke vara gällande, med
mindre tillstånd till utfästelsen meddelats.

Tillstånd, som nu är sagt, meddelas, för särskilda fall eller i därom
utfärdade kungörelser, av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

2 §■

Handlar någon i strid mot av honom avgiven utfästelse, vartill tillstånd
meddelats efter ty i 1 § sägs, straffes med böter från och med tio till
och med tiotusen kronor eller fängelse från och med eu månad till och
med ett år.

Har gärningsmannen eller annan, för vilkens räkning sådan åtgärd

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 sand. 2 avd. t höft. (Nr 1.) 2

10

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1.

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

vidtagits, därav haft vinst, vare skyldig utgiva det belopp, vartill vinsten
högst kan skattas; dock att denna påföljd icke ådömes den, som genom
samma handling gjort sig förfallen till straff för olovlig varuutförsel och,
enligt vad därom är stadgat, förverkat den olovligen utförda varan eller
dess värde.

3 §•

Den, som under tid, då förordnande
jämlikt 1 § är gällande, genom
underrättelse om egen eller annans
verksamhet eller annorledes medverkar
till övervakning rörande sådan
in- eller utförsel eller förfogande
över eller befordran av varor, som
i 1 § omförmäles, skall, där övervakningen
utövas av främmande makt
eller gärningsmannen insett eller
bort kunna inse, att den är av beskaffenhet
att tjäna främmande makts
intresse, dömas till böter från och
med tio till och med tiotusen kronor
eller till fängelse från och med
en månad till och med ett år.

Har gärningen stöd av lag, handelsbruk
eller annan sedvänja, eller
har gärningsmannen handlat i överensstämmelse
med anvisning, som
meddelats av därtill enligt Konungens
föreskrift behörig myndighet,
eller allenast på övligt sätt bevakat
rätt eller utfört talan, eller har han
av annan sådan anledning ägt fog
för gärningen, vare från straff fri.

3 §•

Den, som under tid, då förordnande
jämlikt 1 § är gällande, genom
att lämna underrättelse om
egen eller annans verksamhet eller
främja inhämtande av sådan underrättelse
medverkar till övervakning
rörande sådan in- eller utförsel eller
förfogande över eller befordran av
varor, som i 1 § omförmäles, skall,
där övervakningen utövas av främmande
makt eller gärningsmannen
insett eller bort kunna inse, att den
är av beskaffenhet att tjäna främmande
makts intresse, dömas till
böter från och med tio till och med
tiotusen kronor eller till fängelse
från och med en månad till och med
ett år.

Har gärningen stöd av lag, handelsbruk
eller annan sedvänja, eller
har gärningsmannen handlat i överensstämmelse
med anvisning, som
för visst fall eller eljest meddelats
av Konungen eller av myndighet, som
enligt Konungens förordnande är därtill
behörig, eller har han allenast på
övligt sätt bevakat rätt eller utfört
talan eller har han av annan sådan
anledning ägt fog för gärningen,
vare från straff fri.

11

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

4 §•

Begår någon brott, som i 2 eller 3 § sägs, andra gången eller oftare,
vare straffet fängelse från och med en månad till och med två år eller
straffarbete från och med två månader till och med två år.

Åro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter från och
med tio till och med tiotusen kronor dömas.

.5 §.

Böter, som ådömas enligt donna
lag, ävensom vad gärningsmannen
eller annan jämlikt 2 § andra stycket
förpliktats utgiva tillfälle med tvä
tredjedelar kronan och en tredjedel
åklagaren.

Saknas tillgång till böternas fulla
gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.

6’ §.

Denna lag har icke tillämpning
å främmande makts beskickning här
i riket eller å konsul, som är i främmande
makts tjänst här anställd och
är dess undersåte samt icke här i

5 §.

Allmän åklagare åligger att tala
ä förbrytelse, som i denna lag sägs.
Om åtals anhängig görande skall
åklagaren ofördröjligen underrätta
justitielcanslern. Finner justitiekanslern
sådana omständigheter vara för
handen, att åtalet bör nedläggas, äge
han därom förordna.

6 §.

Av böter, som ådömas enligt denna
lag, ävensom av vad gärningsmannen
eller annan jämlikt 2 § andra
stycket förpliktats utgiva tillfälle en
tredjedel, dock högst femtusen kronor,
åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla
gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.

7 §.

Denna lag har icke tillämpning
å främmande makts beskickning här
i riket eller å konsul, som är i
främmande makts tjänst här anställd
och är dess undersåte samt icke här

12

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

riket driver handel eller annan näring,
ej heller å den, som är konsulatstjänsteman
hos sådan konsul och
är samma makts undersåte. "

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit
i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars
1917. Av Konungen jämlikt denna
lag givet förordnande må ej äga tilllämpning
längre än till och med
sistnämnda dag. I fråga om sådan,
under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, som i lagen sägs,
skall vad där är stadgat fortfarande
gälla.

Utskottets förslag.

i riket driver handel eller annan
näring, ej heller å den, som''är konsulatstjänsteman
hos sådan konsul
och är samma makts undersåte.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit
i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars 1917.
Av Konungen jämlikt denna lag givet
förordnande må ej äga tillämpning
längre än till och med sistnämnda
dag. I fråga om sådan
under tiden för lagens giltighet begången
förseelse, som i lagen sägs,
skall vad där är stadgat fortfarande
gälla.

Varder förordnande, varom i
denna lag stadgas, vid lagens utfärdande
meddelat, äge Konungen jämväl
föreskriva, att, där utfästelse, som
i denna lag avses, givits före lagens
ikraftträdande men efter den 10 mars
1916, utfästelsen icke skall vara gällande,
med mindre tillstånd till densamma,
på sätt i 1 § sägs, sökes
inom trettio dagar efter det lagen
trätt i kraft samt sökt tillstånd varder
beviljat eller ock inom tid, som
nu sagts, tillstånd meddelats i därom
utfärdad kungörelse. Har tillstånd
å utfästelsen meddelats, skall i fråga
om handling, som därefter i strid
mot utfästelsen företages, vad i 2 §
samt 4—6 §§ stadgas äga motsvarande
tillämpning.

13

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, Nr 1.

samt 2:o) att riksdagen, med bifall till vad härom
i den kungl. propositionen hemställes, måtte antaga
följande

Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 25 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 25 § strafflagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Värvar man utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande
krigstjänst; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.

Har någon genom handling, som nyss är sagd, eller genom annan
gärning, som i lag eller annan av Konungen utlärdad författning är förbjuden,
satt riket i fara för krig eller repressalier eller annan åtgärd från
främmande makts sida av för riket menlig art, varde, där han bort kunna
inse faran, dömd till fängelse. Medförde gärningen icke fara för krig
eller repressalier och äro omständigheterna synnerligen mildrande, må dömas
till böter. Kom det till krig, må till straffarbete i högst två år dömas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Stockholm den 11 april 1916.

På det sammansatta utskottets vägnar:
ALBERT PETERSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

3