Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1916 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
med förslag till ändrad lydelse av 24 § 1 mom.
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt om
ändring i vissa delar av förordningen angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Kilsson i Bonarp, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A.
Ericsson, Oskar Eklund, Lyckholm, Antonsson, K. A. Nilson, frih. Fleming, frih. Palmstierna,
Jeansson i Kalmar, Källman, Jonsson i Hökhult, Johan Östberg, Petrén,
Månsson, Berg i Stabv, Jönsson i Revinge och Holmström.

I särskilda inom första kammaren väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade motioner, nr 59 och 60, har friherre Fleming föreslagit ändrade
bestämmelser i fråga om dödsbos frihet i vissa fall från skattskyldighet för
den avlidnes inkomst, förmögenhet och fasta egendom.

I motionen nr 59 hemställes, »att riksdagen måtte besluta sådan änd- Motionen I: 59.
ring i Kungl. Maj:ts nådiga förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt
av den 28 oktober 1910, att § 24 mom. 1 erhåller följande ändrade lydelse:

§ 24.

1 mom. För avliden, här i riket mantalsskriven svensk medborgares
inkomst och förmögenhet må taxeringsmyndighet kunna medgiva befrielse
från inkomst- och förmögenhetsskatt, därest behållningen i boet, lösöre för
personligt bruk ej medräknat, icke överstiger 10,000 kronor, samt den
avlidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 5 höft. (Nr 5.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

varit beroende av honom för sin försörjning. Även i fall, då behållningen
i boet, lösöre för personligt bruk ej medräknat, överstiger 10,000 kronor,
må undantagsvis, där för stärbhusdelägarna särdeles ömmande omständigheter
föreligga, eller där en avsevärd del av boets behållning skulle komma
att åtgå till gäldande av skatt för den avlidnes inkomst, taxeringsmyndighet
kunna medgiva lindring i eller befrielse från inkomst- och förmögenhetsskatt
för här ovan omförmäld skattskyldigs inkomst och förmögenhet.

2 mom. — — — — — — —--— —-----—»

Motionen I: 60. I motionen nr 60 föreslår motionären, i konsekvens med yrkandet i
den förra, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts
nådiga förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst
av den 28 oktober 1910, att § 5 sista stycket och § 12 mom. 1 sjätte
stycket erhåller följande förändrade lydelse:

5 § (sista stycket).

I fall, då, av anledning att ägare eller innehavare av fastighet avlidit,
stärbhus jämlikt 3 § bör erlägga bevillning för fastigheten, må taxeringsmyndighet
kunna medgiva befrielse från bevillning, därest behållningen i
boet, lösöre för personligt bruk ej medräknat, icke överstiger 10,000 kronor
samt den avlidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare,
som varit beroende av honom för sin försörjning. Sådan förmån
må dock tillgodokomma allenast stärbhus efter här i riket mantalsskriven
svensk medborgare.

12 §.

1 mom. — — — — — — — — — — — — — — — —

(sjätte stycket)

För inkomst, som avliden här i riket mantalsskriven svensk medborgare
i livstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet kunna medgiva befrielse
från bevillning, därest behållningen i boet, lösöre för personligt
bruk ej medräknat, icke överstigit 10,000 kronor samt den avlidne efterlämnat
änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende
av honom för sin försörjning. Även i fall, då behållningen i boet,
lösöre för personligt bruk ej medräknat, överstigit 10,000 kronor må
undantagsvis, där för stärbhusdelägarna särdeles ömmande omständigheter

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

3

föreligga eller dör en avsevärd del av boets behållning skulle komma att
åtgå till gäldande av skatt för den avlidnes inkomst, taxeringsmyndighet
kunna medgiva lindring i eller befrielse från bevillning för här ovan omförmäld
inkomst.

Beträffande motiveringen för dessa förslag får utskottet hänvisa till
motionerna.

Såsom motionären erinrat medgavs genom 1907 års skattelagstiftning
dödsbo möjlighet att under vissa förhållanden vinna befrielse från erläggande
av skatt för den avlidnes inkomst eller av honom innehavd fast
egendom. Denna förmån, som gjordes beroende av taxeringsmyndighets
diskretionära prövning, motiverades av den 1907 genomförda omläggningen
av taxeringsförfarandet, som enligt tidigare författningar haft till föremål
det löpande årets inkomst, men numera skulle avse inkomsten under det
nästförflutna året. Av det nya systemet blev nämligen en följd att, särskilt
i fråga om kommunalskatten, uppbörden kunde inträffa ända till två
år efter det den beskattade inkomsten upphört. Detta befanns i synnerhet
för vissa dödsbon med ringa tillgångar skola bliva alltför betungande.
Även om tillgångarna i boet överstege skulderna, kunde förhållandena ofta
vara sådana, att erläggandet av utskylderna skulle synnerligen hårt drabba
dödsbodelägarna, exempelvis om dessa vore änka, oförsörjda barn eller
andra personer, som för sin försörjning berott av den avlidne. Stadgande!!
i angivna riktning blevo därför upptagna i såväl bevillningsförordningen
som inkomstskatteförordningen. Genom 1910 års skattelagstiftning undergingo
desamma den förändring, att den gräns för ifrågavarande skattefrihet,
som i början satts vid en behållning i boet av 5,000 kronor, flyttades
till 10,000 kronor, varjämte de givetvis kommo att omfatta även
den nyinförda skattskyldigheten för förmögenhet. Bestämmelserna återfinnas
nu i 24 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt
5 och 12 §§ bevillningsförordningen.

Motionären anser de gällande bestämmelserna icke tillräckliga för sitt
ändamål och har i åtanke särskilt sådana fall, där en familjeförsörjare,
som haft stor årsinkomst, efterlämnat såsom huvudsaklig tillgång ett jämförelsevis
värdefullt lösörebo, betingat tilläventyrs av hans ställning och
verksamhet. Om i dylikt fall behållningen råkar överstiga 10,000 kronor,
kunna dödsbodelägarna bliva nödsakade att till gäldande av de betydande

Utskottet.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

skattebeloppen realisera större eller mindre del av bohaget i hemmet. Till
förekommande av denna påföljd vill motionären från förevarande uppskattning
av behållningen undantaga »lösöre för personligt bruk». Emellertid
förutsätter motionären jämväl sådana fall, då ej ens detta bleve tillfyllest,
och föreslår att även i fall, då behållningen i boet, lösöre för personligt
bruk ej medräknat, överstiger 10,000 kronor, men för stärbhusdelägarna
särdeles ömmande omständigheter föreligga, eller eu avsevärd del av boets
behållning skulle komma att åtgå till gäldande av skatt för den avlidnes
inkomst, taxeringsmyndighet må berättigas medgiva lindring i eller befrielse
från skatt. Det är således eu mycket vittgående befogenhet motionären
här velat lägga i dessa myndigheters hand.

Utskottet vill icke bestrida, att fall av hithörande art förekomma,
där de nuvarande bestämmelserna kunna befinnas otillfredsställande.
Motionärens syfte får därför betecknas såsom i och för sig behjärtansvärt.
Redan den utformning han givit sina förslag är emellertid ägnad att väcka
vissa betänkligheter. Yad beträffar det föreslagna undantaget för »lösöre
för personligt bruk», anmärkes, att detta uttryck icke är fullt tydligt och kan
leda till missförstånd. Rörande vidare den föreslagna rätten för taxeringsmyndigheterna
att efter gottfinnande i ömmande undantagsfall befria dödsbo
från förevarande skatteplikt må ifrågasättas, om eu sådan anordning skulle
låta sig förenas med kravet på jämn och rättvis beskattning. Tillämpningen
måste enligt sakens natur bliva ganska olika på skilda orter och allt efter
den växlande sammansättningen av vederbörande nämnd, varjämte full
garanti mot visst godtycke i enskilda fall knappast skulle förefinnas.

Utskottet vill i övrigt ifrågasätta, om det över huvud taget kan anses
lämpligt att för närvarande företaga några förändringar i hithörande hänseende.
Frånsett den mera formella synpunkten, att de gällande stadgandena
ej äro äldre än från 1910, då här omhandlade förmån så väsentligt utvidgades,
vill utskottet fästa uppmärksamheten därpå, att det föreliggande
spörsmålet har sin största betydelse i fråga om kommunalskatten. Då,
enligt vad utskottet inhämtat, de arbetande kommunalskattekomraitterade
förväntas komma att avlämna förslag redan inom förra hälvten av innevarande
år, synes således grundad anledning vara att icke nu föregripa
resultatet av deras arbete. Ej heller torde till stöd för omedelbara åtgärder
enligt motionärens förslag eller eljest i motionernas syfte kunna
åberopas, att därigenom någon av den nuvarande dyrtiden betingad lättnad
i skattetrycket för de mindre bärkraftiga skulle vara att i nämnvärd
mån vinna.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

5

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motioner:

1) I: 59, av friherre Fleming; samt

2) I: 60, av densamme,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 februari 1916.

På bevillningsutskottets vägnar:

Iv. G. KARLSSOX.

Reservationer:

i av

herr friherre Fleming, vilken yrkat bifall till motionerna;

av herr Johan Östberg, som ansett tredje och fjärde styckena av
utskottets motivering hava bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet vill icke bestrida, att fall av hithörande art förekomma,
där de nuvarande bestämmelserna kunna befinnas otillfredsställande. Motionärens
syfte får därför betecknas såsom i och för sig behjärtansvärt. Detta
syfte torde emellertid lämpligast vinnas genom borttagande av de stadgande^
som föranleda taxering av sådana personers inkomst och förmögenhet,
vilka redan före taxeringsårets ingång avlidit.

Utskottet har emellertid ansett sig icke böra här upptaga frågan
härom, då ju detta spörsmål ånyo bör komma under behandling vid granskningen
av kommunalskattekommitténs inom kort föreliggande förslag.»

Bihang till riksdagens protokoll inte. 7 sand. .r> käft. (Nr ä.)

o