Bevillning sutskottets betänkande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1916 kl. 4 e. m»
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en särskild
penningskatt å ogifta personer m. fl. /n.. ^ \
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström, frih. O. J. BeckFriis,
Ollas A. Ericsson, Oskar Eklund, Lyckholm, Antonsson, K. A. Nilson, frih. Fleming,
frih. Palmstierna, Jeansson i Kalmar, Källman, Jonsson i Hökhult, Petrén, Månsson,
Berg i Staby, Jönsson i Bevinge och Holmström.
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 84, föreslår herr Johansson i Brånalt, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om, att utredning verkställes,
antingen genom den arbetande kommunalskattekommittén, eller
annorledes, om särskild penningskatt å ogifta män och kvinnor i viss ålder,
ävensom å gifta makar med inga eller högst 2 barn att försörja, och därefter
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda
».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.
Såsom i motionen erinras, framfördes av herr Johansson jämväl vid Utskottet.
förra årets riksdag motion i förevarande ämne, II: 48, vilken slutade med
i sak enahanda yrkande som den nu väckta. Samtidigt förelågo motioner
rörande skattelindringar för familjeförsörjare och ändrade bestämmelser för
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 4 käft. (Nr 4.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
äkta makars taxering. Bevillningsutskottet, som företog dessa ärenden till
behandling i ett sammanhang och på angivna skäl i sitt betänkande nr 10
avstyrkte alla motionerna, yttrade särskilt i fråga om herr Johanssons
motion följande:
»Vad slutligen beträffar herr Johanssons i Brånalt motion, II: 48,
måste utskottet uttala starka tvivelsmål rörande lämpligheten av den väg
motionären förordat. Rättvist är, att en ensam person, som icke betungas
av försörjningsskyldighet för andra och således själffallet besitter större
skatteförmåga, lämnar relativt större direkt bidrag till det allmänna. Enligt
utskottets uppfattning är det emellertid osäkert, i vad mån motionärens
förslag komme att verka i sådan riktning. Den naturliga försörjningsplikten,
den må föreligga för den ogifte eller gifte, är efter utskottets
åsikt den enda rationella grunden för ifrågavarande skattelättnader,
men det är långt ifrån alltid så, att vederbörandes civilstånd berättigar
till slutsatser i detta avseende. Erinras må, att änklingar och änkor ofta
nog hava större svårigheter än de gifta att draga försorg om en talrik
barnskara, ävensom att i många fall försörjningsplikt mot föräldrar och
andra anhöriga kan hindra en person att ingå äktenskap. Någon motsvarighet
till den föreslagna särskilda skatten å ogifta personer m. fl.
lärer, efter vad utskottet kunnat inhämta, ej heller finnas i andra europeiska
länder. Till den del, denna skatt skulle drabba barnlösa makar
och makar med blott ett eller två barn, är den ock olämplig. Om däremot
större lättnader i de normala skatterna beredas dem, som hava flera
barn att försörja, följer därav i sin ordning, att såväl ogifta som barnlösa
få relativt större andel i landets skattebörda, i all synnerhet den kommunala.»
Mot detta yttrande reserverade sig sex ledamöter, likväl endast i så
måtto, att de »ansett, att i utskottets motivering till dess avstyrkande av
herr Johanssons i Brånalt motion, II: 48, bort givas uttryck åt, att vid
en allsidig utredning av de beskattningsproblem, som beröras i utskottets
betänkande, den huvudtanke, som ligger bakom sagda motion och tidigare
förslag i enahanda riktning, kan förtjäna att upptagas till prövning, om
också ett eventuellt realiserande av densamma givetvis bör ske efter andra
grunder och helt annan mattstock än motionären satt i fråga».
Båda kamrarna godkände utskottets hemställan, andra kammaren dock
med bifall beträffande motiveringen till reservationen.
Motionären har i år givit sitt förslag en omformulerad motivering.
Några nya synpunkter och skäl av mera övertygande art kunna emellertid
ej anses förebragta. Då ej heller själva sakförhallandeua kommit i något
ändrat läge, får utskottet hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
3
att herr Johanssons i Brånalt förevarande motion,
II: 84, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en
särskild penningskatt å ogifta personer m. fl., icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 februari 1916.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KAKLSSON.